Myself;Yourself

[Saya]

 

Sändes: 3:e oktober - 26:e december 2007

Genre: Drama, romantik

Avsnitt: 13

 

Efter fem års frånvaro återvänder Sana Hidaka till Sakuranomori där allt ser ut att vara som förr, men den som förväntar sig att få det förflutna åter blir alltid besviken, liksom Sana när dennes barndomskärlek hälsar honom med en örfil och ingen vill förklara. I stället får han umgås med andra vänner sedan tidigare och gradvis upptäcka varför hon stöter honom ifrån sig, ackompanjerat av Wakatsukitvillingarnas historia.

 

Som många andra av dagens serier siktar Myself;Yourself på att vara kontroversiell, som det i viss mån lyckas med. På tretton avsnitt skolromantik får det plats våld i hemmet, en elak styvmor, psykopatiska gamlingar, incest, mobbning och än värre ting som vore för avslöjande att nämna här. Nivån når trots svart blod inte lika långt som School Days, men det var inte långt ifrån.

 

Det finns tyvärr många val som kunde ha genomförts bättre. Takten kan här och där vara helt ur balans, några roller nedklassas trots inledande bakgrundsbeskrivningar till att uteslutande driva den redan befintliga handlingen framåt eller sidofigurer, det råder total avsaknad av karaktärsutveckling och Sana är skitjobbig. De två sista avsnitten var överflödigt antiklimax.

 

Myself;Yourself är ett snäpp ljusare och mycket bättre än School Days. Ha överseende med de första lättsamma avsnitten och det uppenbaras medryckande melodrama. Ett särskilt omnämnande till seriens OP Tears Infection av Kaori och ED Kimi to Yozora to Sakamichi to av Kanako Itō, som båda är mycket mycket välgjorda och engagerande.

 

 

 

Sana Hidaka och Nanaka Yatsushiro

Röst: Shinnosuke Tachibana och Ami Koshimizu

 

Sana är Gay McProtagonist. Han minns Nanaka som ett glatt och utåtriktat barn vars avskedspresent till honom var en ofärdig låt på violinen.

 

 

 

Syusuke Wakatsuki och Syuri Wakatsuki

Röst: Takehito Koyasu och Yukari Tamura

 

Min favoritdel av historien och motivering att skriva denna presentation, jag avundas detta tvillingpars vänskap för själv var jag aldrig särskilt nära mina syskon. Efter sin mors död lever de under ett tak med sin far politikern och dennes nya kvinna, vilken tvillingarna inte har mycket till övers för. Fadern prioriterar karriären över sin dotter och orsakar därmed konsekvenser.

 

 

 

Aoi Oribe och Hinako Mochida

Röst: Tomoko Kaneda och Ayumi Murata

 

Fanserviceskvadronen. Aoi är storbystad, bortglömd av målbrottet och Sanas hyresvärds dotter. Hon sysslar med matlagning och att ständigt dyka upp i Sanas ofrivilligt intima situationer. Hinako är en tioårig moeblob vars första kärlek ägnas två avsnitt som i stället kunde ha använts till de två huvudhistorierna.

 

Tre ytterligare roller är klassläraren Yuzuki Fujimura, klasskamraten Asami Hoshino och gamle fru Kaji, men trots försök att blanda in dem i handlingen är särskilt de två sista ärketypen av "plot device" och inte värda att avslöja detaljer för.

 

Jag ger Myself;Yourself 7/10, till stor del för tvillingarnas historia.

[Ashaz]

Nivån når trots svart blod inte lika långt som School Days, men det var inte långt ifrån.

 

damn. nåja. Att hoppas på en till som school days var kanske att ha för höga förväntningar. Denhär måste ses ändå.

 

Tack för påminnelsen Saya :)

[Blå]

Jag gillade verkligen inte början på serien och det dröjde ända till avsnitt 7-8 tror jag de var innan den fick upp farten. SD hade jag lika svårt för, men med lite tjat från flaskis så såg jag tillslut klart på den här serien.

 

Lätt summerat: Första hälften inte alls bra. Andra hälften får godkänt.

[Negi]

Så fort du nämnde School Days så svalnade intresset markant. Urk, aldrig att jag frivilligt ser en serie som påminner om den.

[flaskis]

Så fort du nämnde School Days så svalnade intresset markant. Urk, aldrig att jag frivilligt ser en serie som påminner om den.

Njae, School Days och denna serie skiljer sig ändå på en väldigt viktig punkt nämligen attspoiler

Serien slutar inte med ett enda stort blodbad.

Jag ogillade själv hur School Days slutade, och tyckte hela grejen bara var ett smaklöst ihopkok av direktören. Men denna serie tyckte jag var riktigt gripande och bra, trots att den ändå är mörk.

[Orrin]

Makoto Itou regisserar ju både denna serie och School Days (samt nu gående Koihime Musou), där av dom små likheterna skulle jag säga.

 

Det här måste vara en av dom serierna jag tycker har varit mest underhållande under dom senaste åren tillsammans med bla School Days, ef etc. Visst den kanske har lite tempo problem ibland men underhållningsvärdet är dock det överlägset viktigaste för min del.

 

Själv är jag rätt förtjust Kanako Itou själv men tycker inte att det här outrot är direkt en av hennes bättre låtar, visst den är helt okej men inte i närheten av tex Tenshi no Angelos Armas, I bless thy life eller Saya no utas, Glass no kutsu.