Solstorm - Rollspel

[Helob]

Solstorm

 

ÖVERNATURLIGT MYSTERIEROLLSPEL

 

Detta är ett detaljerat rollspel som jag och Rama ägnat mycket tid och arbete åt, för att försöka skapa ett trovärdigt och samtidigt fantasieggande forumanpassat rollspel för seriösa deltagare. Så länge det finns intresse kommer vi inte att låta spelet förfalla, utan att så ofta vi kan uppdatera och komma med nya intriger tills dess att äventyret känns avslutat. Inledningen och informationen innehåller väldigt mycket text, men om du är villig att delta seriöst och ägna lite av din tid åt spelet tror vi att det kan bli väldigt spännande, så ha tålamod och läs igenom allt. Ta också god tid på dig med din roll, och försök skapa dig en helhetsbild av grunden för historien, så att vi tillsammans kan skapa ett roligt och nyskapande rollspelsäventyr.

Allt som inte är relaterat till själva rollspelandet hänvisas till vår diskussionstråd. Där kan man även få 'off'-information om det är något man undrar över.

Endast karaktärer och rollspelande i huvudtråden!

 

Spelet är fritt och improviserat, men jag och Rama kommer då och då att styra det i rätt riktning för att göra det mer spännande och händelserikt. Våra händelseförlopp är de som först och främst gäller, men allas handlingar kommer att ha lika stor betydelse för hur äventyret utvecklar sig.

Du bör kunna skriva och formulera dig någorlunda väl, samt vara kreativ vad gäller din karaktär, dialoger och beskrivningar. Något enstaka stavfel gör ingen större skada, men skriver du väldigt slarvigt med återkommande stavfel och konstiga formuleringar så kan det i längden bli ganska störande, så tänk på det i förväg om du vill vara med.

Senaste datum för anmälan är 19 juni! Då ska karaktären vara godkänd och upplagd i tråden.

 

Bakgrund

 

Solstorm är en berättelse som utspelar sig i en torr och syrefattig, postapokalyptisk och bisarr värld, där svält och sjukdomar härjar bland ruinerna efter den stora solstormen, som ägde rum ett femtiotal år efter millenieskiftet. Man hade i viss mån lyckats stabilisera det överhängande klimathotet genom kraftigt reducerade utsläpp och globalt samarbete, men de processer som satts igång av människans framfart hejdades inte i första taget. Trots att mänskligheten övervunnit och minimerat klimatförändringarna, blev vi istället extra känsliga mot påverkan utifrån, och den geologiska strukturen balanserade på en knivsegg.

Inte långt efter att ett nytt ozonhål upptäckts, såg man också till sin fasa att solen var på väg att få ett våldsamt utbrott, då en mindre gammablixt några år tidigare satt igång turbulenta rubbningar och strålningsfenomen över hela solens yta. Utbrottet kom så plötsligt att forskarna knappt hann reagera och få ut varningar i tid.

Solens utstötte våldsamma skurar av eld, som sträckte sig så långt ut att deras hetta bitvis svärtade ytan på Merkurius. Jorden låg alltför långt bort från solen för att påverkas av eldstormarna, men elden var inte tillnärmelsevis ett så stort hot som strålningen.

Jordens atmosfär och magnetfält fångade upp den våldsamma solenergin som ett nät, så att inte ens den delen av jorden som låg vänd bort från solen klarade sig undan den farliga direkta strålningen. Strålning med annan våglängd passerade dessutom rakt igenom hela jordklotet, och orsakade på vissa håll jordbävningar och geologiska rubbningar under jordskorpan och fick flera vulkaner, även inaktiva, att börja koka.

Trots de förberedelser man hunnit göra fanns det ingen som helst chans att fly undan den massiva främmande strålningen, som förutom att orsaka bränder och jordbävningar också löste upp eller smälte ner de flesta av jordens metaller till en porös massa eller för en tid till flytande, het vätska, och en stor del syntetiska ämnen föll sönder i partiklar. De områden som klarade sig bäst var världshaven och sjöarna, liksom vissa skogar som inte utsattes för skogsbränder. Vissa typer av växter brann nämligen omedelbart upp, helt oförklarligt, medan andra organiska vävnader klarade sig oskadda, däribland människan.

Trots det var solstormen förödande för det mänskliga beståndet. Nästan 95% av jordens befolkning utplånades på kort tid, till största delen på grund av att de flesta människor befann sig i direkt kontakt med metall eller syntetämnen när byggnader våldsamt kollapsade, tåg och bilar krashade, flygplan föll sönder till ett regn av skrot och all elektronik slogs ut med våldsamma energiurladdningar. Det var även många som dog av strålförgiftning och de sjukdomar som bröt ut.

 

Socialt kaos utbröt omedelbart, och snart rådde anarki överallt där det tidigare funnits civiliserade samhällen. Ett tag var det upp till var och en att klara sig själva, och all empati och allt samarbete tycktes som bårtblåst. Under denna tid dödades ytterligare många miljoner till följd av svält, sjukdom eller mord, men inom ett par år hade den värsta turbulensen lagt sig, och människor började snart söka sig till varandra och till tryggheten igen. Endast de djupast känslokalla och kriminellt lagda individerna fortsatte att terrorisera sina medmänniskor med överfall, våld och stöld. De kom snart att bilda stora kriminella gäng som bedrev organiserad brottslighet. Vissa förvildades helt till oigenkännlighet och började uppträda som barbarer.

 

Katastrofen ledde dock även till att en del individer en tid efteråt utvecklade underliga förmågor, då strålningen i några enstaka fall slagit ut vissa gener och öppnat dörrarna för nya. Hur de här individerna fick de här förmågorna var olika. Vissa föddes med dem, vissa hade successivt utvecklat dem med åren och en del hade plötsligt sett det utbryta vid ett särskilt stadium i livet. Sålunda möttes de först med fruktan, sedan oerhörd fascination. Det fanns några som började kunna flytta små föremål med tankekraft, en del som kände av exakta små rörelser i marken flera hundra meter bort, några med övermänsklig synskärpa eller hörsel och några som till och med kunda styra cellbildning.

Men de begåvades tid i rampljuset blev kortvarig, för snart kom stormens effekter i ny dager.

Överlevande forskare och vetenskapsmän hade börjat undersöka solen utifrån tidigare iakttagelser och anteckningar, med de ytterst primitiva medel de hade att tillgå - för trots den begränsade teknologin fanns kunskapen kvar, och en del böcker och enklare redskap hade klarat sig - och faktum stod bortom allt tvivel. En ny solstorm var på väg.

Exakt hur snart var oklart, men det handlade inte om mer än några generationer, enligt de grova beräkningar forskarna kunnat göra.

Folk blev omedelbart rädda för de 'begåvade', och det övergick med tiden i rent hat och fiendeskap. Några individer mördades till och med, medan resten gick under jorden. Vid det här stadiet var deras krafter inte tillräckligt starka för att slå tillbaka mot majoriteten, men de började snart märka hur krafterna långsamt tilltog med åren, och det fanns en känsla av att ju närmare den stundande solstormen kom, desto mer växte deras kraft.

 

Alla begåvade som upptäckt sin förmåga lever nu i exil eller gömda i något av de små samhällen som finns. Hos de flesta pyr en frustration över majoritetens diskriminering av dem, och de önskar inget högre än att få leva fria, rentav hämnas sina förtryckare, medan vissa istället försöker dölja sin förmåga och leva inkognito bland vanliga människor. En del önskar att de aldrig fått sin gåva, men många är stolta.

De finns de förmågor som varit ytterst kraftfulla redan från början, medan andra har fått läras in under en längre tid av experiment. Hur individerna lärt sig hantera dem är väldigt olika, beroende på hur mycket fientlighet de stött på då kraften uppenbarat sig. Några har sökt sig till andra begåvade, men de flesta har gått under jorden.

 

Alla levande människor som nu befolkar den karga världen har fötts efter solstormen, men de flesta har hört berättelser från de äldre om tiden innan. Det har till och med skapats legender och sagor om människans en gång så storslagna och utbredda rike, baserat delvis på gamla dokument och lämningar, delvis på ren fantasi.

Det har gått lite drygt hundrafemtio år sedan den stora katastrofen, och just nu lever mellan 150-300 miljoner människor på jorden, något exakt antal är inte känt.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Solstorm utspelar sig i Italien och i de trasiga länderna runtom i Centraleuropa, dit de flesta överlevande européer begett sig. Världen är till största delen ett ökenlandskap, med enstaka skogar eller fält där det finns vattenansamlingar. Man har skapat större eller mindre bosättningar överallt, några med namn efter gamla städer som Paris, Berlin, Prag och Krakow, men de flesta har fått nya namn. Folk undviker helst de stora stadsruinerna, eftersom så oerhört många människor en gång dog där, och för att det dessutom ligger så mycket skräp och metallrester överallt att det vore både farligt och besvärligt att försöka skapa bosättningar där.

Sammansmältningen av alla kulturer har lett till att de flesta är ganska språkkunniga, och kan kommunicera med varandra oavsett härkomst. Folk har fått söka sig långt bort från sina ursprungliga hem för att hitta bosättningar och andra överlevande.

 

På det stora taget råder anarki över hela världen. Hur civilisationen ser ut på andra sidan Atlanten är det ingen som vet, eftersom att det inte går att kommunicera närmare än inom vandrings/ryttavstånd. Folk transporterar sig oftast till fots, till häst (eller andra riddjur) eller i vissa fall med båt. Inga högteknologiska transportmedel finns kvar. Teknologin i övrigt begränsas till det man kan använda utan elektricitet och det som fungerar utan eller med små mängder metall. Man har endast en begränsad kvantitet metall tillgänglig, då flera metallers kemiska strukturer hämmats av strålningen, vilken gjort dem mycket klena och spröda eller porösa. Den metall som går att använda måste smältas eller brytas fram ur marken där byggnader, maskiner eller andra metallkonstruktioner en gång stått, men i stort sett all teknologisk kunskap har gått förlorad till följd av det sociala och politiska kaoset. Trots det finns ändå relativt stor allmän kunskap kvar från tiden innan solstormen, då det endast är resurserna och utrustningen som saknas.

Samhällets uppbyggnad bygger på en blandning av primitiv boskapsuppfödning, spannmålsodling och annan äldre infrastruktur, kombinerat med modernare metoder utförda med enklare medel, men allt varierar från plats till plats.

Politiken existerar bara i form av små byar eller samhällen som lyckats etablera en någorlunda trygg och systematiserad livsstil, men majoriteten lever antingen i exil eller i små sällskap. Mänskligheten är fortfarande mycket plittrad efter sönderfallet av den moderna civilisationen, och bitterheten och uppgivenheten har på många sätt gått i arv under åren. Det finns tusentals små grupperingar överallt; allt från stråtrövare, barbarer och kannibaler till pilgrimer, nomader och fredliga familjegrupperingar. På vissa ställen har flera dock valt att försöka återuppbygga de samhällen som en gång täckt länderna, genom att bygga primitiva sjukhus, polismakter och till och med skolor.

Än så länge gäller byteshandel vid konsumering av livsmedel, kläder, verktyg och vapen, eftersom i princip alla pengar är utplånade, och inga försök att införa valutor på nytt hittills har lyckats.

 

De vapen som existerar är mestadels svärd, knivar, klubbor, spjut och yxor. Pilbågar och enklare armborst är också populärt, men även simpla käppar, stavar och vanliga verktyg är vanligt. Eftersom metall är såpass sällsynt har man fått pröva sig fram till nya lösningar för skarpare verktyg med material som sten, horn, trä eller ben.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Förmågor och krafter

 

Det finns de begåvade som använt sig av sina förmågor för att skaffa sig fördelar, eller helt enkelt för att överleva, men de flesta försöker dölja den, av skam, rädsla eller diskretion. Vissa har förmågor som är till stor nytta för både dem själva och folk i deras närhet, medan vissa krafter är så farliga att de nästan aldrig används.

Dessa förmågor får också som bieffekt att ens undermedvetna så att säga utvecklar en spegelsjäl, som blir ens innersta väsen. Detta väsen underbygger och kompletterar den begåvades kraft såväl som personlighet, och kallas för individens "skuggsida".

 

 

De förmågor som förekommer:

 

Cellböjning (att kunna stimulera egen eller annans cellväxt, t.ex. läka sår eller benbrott)

 

Distantsyn (att kunna se vad som händer på en annan plats)

 

Empatism (introvert) (att kunna uppleva andras känslor)

Empatism (extrovert) (att kunna få andra att uppleva ens egna känslor)

 

Extrem hörsel

 

Extrem syn

 

Extrem kroppskontroll (att till exempel kunna fokusera största möjliga styrka eller precision i en punkt, förhöja sitt balanssinne, reglera hjärtslag eller kontrollera flödet av adrenalin)

 

Prekognition (att kunna se in i framtiden, oftast bara några sekunder eller minuter, men i sällsynta fall till och med timmar, dagar, veckor eller år)

 

Illusionism (att kunna skapa illusioner och synvillor)

 

Hyperkänsel (att till exempel genom vibrationer i marken kunna 'se' omgivningen utan att använda sina ögon)

 

Klimatkänslighet (förutsäga oväder, känna av exakta temperaturer, luftfuktighet, luftkvalitet etc)

 

Klärvoajans (att få visioner, eller uppfatta något på annat sätt än genom de fem sinnena)

 

Levitation (påverka tyngdkraften och sväva, hålla sig kvar i luften en viss tid)

 

Ljusböjning (att kunna kontrollera olika former av ljus och/eller strålning)

 

Magnetism (att skapa magnetfält, styra magnetism och magnetiska metaller)

 

Molekylböjning (att kunna känna av eller påverka molekylära bindningar, sammansättningar och strukturer, och på så sätt kunna binda eller separera olika ämnen, till exempel syre och väte till/från vatten)

 

Nanosekundperception (att för en kort stund kunna intensifiera sitt medvetande så att man upplever att tiden går mycket långsammare än den gör, och på så vis få hypersnabba reflexer)

 

Savantism (extremt geni, ex. sekundsnabba matematiska uträkningar, fotografiskt minne, komplexa logiska slutsatser etc)

 

Telekinesi/Psykokinesi (att kunna flytta föremål med tankekraft)

 

Telepati typ A (tankeläsning, sammansmältning med en annan persons medvetande)

Telepati typ B (kontrollera andras sinnen, tvinga en person till lydnad)

 

Temperaturkontroll (att kunna hetta upp eller kyla ner sin kropp till olika extrema nivåer och därigenom även kunna påverka temperaturen runtomkring en)

 

Det kan även finnas kombinationer, avarter och variationer på de olika förmågorna. Skräddarsy gärna din egna, unika kraft

 

 

Själva intrigen är att den stundande nya solstormen tycks påverka de begåvades krafter så att de stegvis blir kraftigare och kraftigare. Även om alla med förmågor är olika starka och befinner sig i olika stadier av sin förmåga, har ingen kunnat undgå att lägga märke till denna upptrappning.

Det har även hörts berättelser om folk som funnit platser som tycks helt opåverkade av den förra solstormen, platser där det funnits fullt brukbara metallkonstruktioner och viss fungerande elektronik, men inget av detta är bekräftat, och bedöms än så länge bara som vandringssägner. Trots det kanske det ändå vore en bra idé att undersöka de omtalade fenomenen? Hur som helst känner all att det ligger en spänning i luften, och att något är på väg att hända.

 

Två pionjärer, alias Antram och Lucis, har sammankallat alla personer med övernaturliga förmågor de kunnat hitta, för att leda dem mot ett gemensamt mål. Vad detta mål innebär är de förtegna om, och det är upp till var och en att bemöta deras begäran.

Det har sagts att de båda har mycket kraftiga förmågor. Lucis sägs kunna kontrollera ljus och strålning på en mycket hög nivå, något som kanske rentav skulle kunna hejda den annalkande solstormen? Samtidigt har Antram, som är empat, påståtts kunna på något sätt smälta samman med andras förmågor, känslor och sinnesstämningar, och därigenom kanske kunna ge svar på många av de frågor om fenomenets orsak som de begåvade har.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Information om Lucis och Antram

 

Lucis: Lucis har tagit på sig rollen som 'ledare' för de begåvade, trots att han egentligen inte är någon auktoritetsperson. Huruvida de begåvade är villiga att följa honom och lyda hans order eller inte är upp till dem själva, men situationen är spänd och bristen på vetskap om vad som egentligen försiggår gör alla rädda och frustrerade. Några accepterar Lucis som ledare på grund av hans initiativ och långt framskridna förmåga, medan en del är ytterst tveksamma till om de verkligen kan lita på honom.

 

Lucis tycks omgiven av ett slags mystik, en dimma som är svår att definera som endera lockande eller illavarslande. Han är dock vältalig och verkar stabil och beslutsam, samt tydlig och lättförstådd. Lucis är knappast varm eller kärvänlig.

 

Antram: Den gamle mannen utstrålar ett harmoniskt lugn, och det är lätt att lita på honom. Ändå är det inte alla som vågar tro det bästa ens om en dylik trevlig gammal gubbe. Glöden i hans ögon avslöjar en skrämmande stark förmåga, som kanske hämmat honom själv liksom folk i hans omgivning, och kanske också orsakat förödande skador under hans livstid. Vissa får intrycket av att Antram spelar en roll som någon slags vägvisare, men han tycks inte själv varken bekräfta eller förneka detta.

 

Antram sägs kunna besöka och påverka folks drömmar.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

Biografi - Mall

(När du skrivit din bio skickar du den först till mig eller Rama för att få den godkänd, sedan lägger du upp den i tråden)

 

Smeknamn: Det din karaktär kallas för, gärna associerat med förmågan. Dessa smeknamn kan ibland fungera som ett slags kodnamn bland det fåtal individer som behärskar olika förmågor. De begåvade använder dessa namn för att särskilja sig från majoriteten och skapa sig en identitet genom sin förmåga. Vissa använder enbart sitt smeknamn och har antingen förkastat eller förträngt sitt riktiga namn.

Verkligt namn: För-, efternamn och eventuellt mellannamn (ej obligatoriskt)

Ålder: Åldern spelar ingen större roll, men din karaktär bör åtminstone vara gammal nog att kunna ta vara på sig själv.

Längd: Längd i centimeter

Vikt: Vikt i kg

Yrke/sysselsättning: Det finns ett mycket begränsat antal yrken, på grund av de begränsade resurserna och teknologin, så tänk över vilka sorters yrken eller sysslor det av naturliga skäl finns flest av.

 

Förmåga: Tänk på att din karaktär inte valt sin förmåga själv, och att även mindre prestigefyllda förmågor kan vara till stor nytta. Ange också hur långt framskriden förmågan är, om den precis är upptäckt, om man fötts med den, och om den har vuxit av sig själv, är konstant eller har tränats till en högre nivå. Glöm inte att förmågan vanligtvis tär oerhört mycket på kroppen och psyket, och att ju mer ovan och otränad man är, desto farligare är den. Man kan inte använda sin förmåga någon längre tid utan att ta skada, svimma av eller till och med hamna i koma. Därför undviker man oftast att använda den utom i yttersta nödfall.

Helst vill vi bara ha en specifik förmåga per deltagare (såvida det inte ingår i två deltagares bakgrund att de har samma förmåga), så det är först till kvarn som gäller. Däremot får man gärna göra en variation på en kraft som någon annan redan har, om det är tillräckligt stor skillnad, eller en kombination av flera.

Och kom ihåg att karaktärerna inte från början känner till varandras förmågor. Några har hört talas om Lucis och Antrams, men få besitter någon större kunskap om det mystiska fenomenet. Vissa kan ana sig till förmågorna, till exempel genom telepati eller empati, men ingen känner till de andras potential förrän de avslöjar den.

Förmågans stabilitet: En förmåga kan vara neutral, stabil eller labil. Är den neutral innebär det att man kan kontrollera den om man vet vad man gör, och inte utsätter sig själv eller andra för risker genom att maxa förmågan.

En stabil förmåga är vanligtvis mindre kraftfull, men kan maxas till närapå bristningsgränsen utan att man riskerar någon större fara. En stabil förmåga är oftast konstant i sitt flöde, och är lätt att kontrollera. Vissa stabila förmågor kan ändå vara farliga om man 'överklockar' dem, alltså får dem att överstiga sin stabila gräns. Då slår förmågan istället helt om och blir kraftigt labil, och man riskerar att ta såväl fysisk som psykisk skada.

En labil förmåga är oftast av den kraftfullare sorten. Den är oförutsägbar, och kan få häftiga utbrott, trots att man tror sig kunna kontrollera den. Med lite tur kan man uppnå fantastiska nivåer med en labil förmåga, men har man otur kan den istället bli en katastrof både för en själv och för andra.

Det finns för- och nackdelar med alla tre. Fördelen med en labil förmåga är att den snabbt går att få upp till en hög nivå, men till priset av en hög risk. En stabil förmåga är tryggare, men kräver betydligt mer tid och träning för att utvecklas. En neutral förmåga kräver vana och träning i att både hantera själva kraften och att kunna kontrollera flödet, och tar dessutom ännu längre tid att utveckla än en stabil, men en neutral förmåga blir efter en tid som en naturlig del av en själv.

 

Beväpning: Den splittrade världen är en hård och farlig plats, och man bör alltid vara redo att kunna försvara sig mot angrepp från desperata rövare eller aggressiva barbarer, liksom mot vilda djur.

Vissa begåvade har sådan kraftfull förmåga att de kan använda den som ett direkt vapen, men för att bibehålla sin diskretion brukar de även ha ett mer vardagligt försvarsredskap till hands. Endast dårar färdas längre sträckor utan beväpning.

Som tidigare nämnts är metall ganska sällsynt och dyrbart, så de flesta hittar andra lösningar i form av ben, trä eller sten, men ett fåtal har ändå lyckats smida vapen och redskap såsom knivar eller yxor i järn eller till och med primitivt stål.

 

Utseende: Hur din karaktär ser ut, både kroppsligt, vad gäller kläder och vilket intryck personen ger i form av ansiktsuttryck eller liknande.

 

Personlighet: Personligheten är viktig för hur din karaktär använder och utvecklar sin förmåga. Det kan också påverka på vilket sätt förmågan fungerar, och vilka möjligheter och begränsningar den har. Låt gärna din karaktärs personlighet ha präglats av förmågan och format hans eller hennes sinnesart och sätt att ta beslut.

 

Härkomst: Varifrån din karaktär kommer. Det kan vara i en nyare bosättning eller i ruinerna efter någon större stad, någonstans i Europa. Eftersom alla gränser är utplånade finns det inga egentliga länder, men tänk på hur mycket som krävs för att ta sig längre sträckor utan transportmedel, och hur långt till mötesplatsen från hemorten det är möjligt att färdas till fots eller med riddjur.

 

Bakgrund: Här redogör du för hur din karaktär växt upp, levande eller bortgångna familjemedlemmar, hur han eller hon först upptäckte sin förmåga, och hur det bemöttes (eller inte upptäcktes) av omgivningen. Skriv gärna även vilken kulturell prägling han eller hon har fått.

 

Skuggsida: Varje deltagare har en skuggsida, som de är mer eller mindre medvetna om. De flesta är helt omedvetna om den. Skuggsidan är ens undermedvetna motpol eller motvikt. Det behöver inte vara någon som är ens motsats, utan snarare den man egentligen är innerst inne, någon som väger upp vissa av de egenskaper som ens normala medvetande saknar - en dold sida av en själv som ibland kan fungera som en ifrågasättande individ. Det är magkänslan man får när man anar att något är fel, den inre rösten som kan ifrågasätta ens egna tankegångar, drömvandraren som förkroppsligar ens undermedvetna. Just att den är förkroppsligad och karaktäriserad är unikt för de människor som begåvats med övernaturliga förmågor, och fenomenet är ännu okänt och höljt i mystik.

Skuggsidan får gärna ha ett namn, och den kan uppträda som en person såväl som ett djur eller en varelse av något slag. Den kan vara en kopia av en själv eller ett helt främmande väsen. Skuggsidan uppträder endast i drömmar, eller under vissa former av djup telepati eller empatism. I sällsynta fall kan begåvade personers skuggsidor möta varandra i drömmar, om deras förmågor på något plan gör det möjligt. Illusionister och andra visuellt begåvade skulle till och med, rent hypotetiskt, kunna frammana en fysisk form av sin skuggsida, om de blev tillräckligt medvetna om den. Trots att man inte är direkt medveten om sin skuggsida, kan den påverka en i viss mån även då man är vaken, om omständigheterna berör något som involverar skuggsidan.

Skuggsidan är ens undermedvetna, men som en sekundär karaktär, som övertar vid vissa speciella tillfällen, som i drömmar eller djup trans, eller parallellt med verkligheten på det omedvetna planet. Därför bör denna "karaktär" ha en egen specifik personlighet, som gärna skiljer sig från din standardkaraktär. Redogör för vad skuggsidan kallas eller kallar sig själv, i vilken form den uppträder, hur den ser ut och vilka personliga egenskaper den har. Den har ingen förmåga på samma sätt som din huvudkaraktär, men den kan påverka dig på olika sätt och väckas under olika omständigheter.

 

Inledning: Här skriver du hur din karaktär fick beskedet om den hemliga sammankomsten, och hur han/hon reagerade. Redogör också kortfattat om karaktärens resa mot den hemliga mötesplatsen (som är ruinen efter ett gammalt industriområde omgivet av lövskog i nordöstra Italien) och gärna också om funderingarna kring de mystiska initiativtagarna Lucis och Antram.

 

(Hemlig önskan) Detta är helt frivilligt, och inget du ska skriva i biografin, utan behålla för dig själv. Karaktärens mål i livet är det som kommer att driva honom eller henne framåt, och ingen annan får i förväg veta om du har ett ont eller gott syfte.

[Helob]

Karaktär: Lucis

 

Smeknamn: Lucis

Verkligt namn: Janko Rodić

Ålder: 39 år

Längd: 173 cm

Vikt: 58 kg

Yrke/sysselsättning: Lever ensam, jagar och samlar för överlevnad

 

Förmåga: Ljusböjning, mycket långt framskriden

Lucis lärde sig hantera sin förmåga först då han var 19 år gammal, efter att de första begynnande krafterna började ge sig till känna några år tidigare. Det började med att han upptäckte att han kunde styra hur mycket ljus som föll på honom, och han kunde med stor ansträngning därför förändra sina skuggor och i viss mån sin hudfärg. Stegvis började han senare även lära sig kontrollera vissa färger och ljuskäglor, och då han fyllt 25 kunde han till och med göra ett helt rum mörkt, trots att solen sken in genom taket. Nu är det svårt att avgöra hur stor hans kapacitet verkligen är, eftersom han ytterst sällan använder den fullt ut. Men hans kontrollering av färger ger honom möjligheten att kamouflera sig, och att lätt smälta in i skuggor. Han kan även särskilja och kontrollera strålning och separera ljus från mörker. Många tror dock att hans förmåga vida överskrider den nivå den ger intryck av att vara på. Han kan till exempel kontrollera sin kraft så precist att han kan kopiera en annan persons utseende genom att styra hur ljuset faller på honom.

Förmågans stabilitet: Neutral

 

Beväpning: Lucis bär en stor och kraftigt krökt dolk i svärtat horn som snarast liknar en enorm klo från något förhistoriskt monster. Eftersom horn och ben inte går att slipa särskilt skarpt använder han det mestadels som ett parer- och hugg/stickvapen, då spetsen är den enda skarpa delen. Den krökta formen på bladet gör också att dolken kan brukas som kastvapen vid behov.

Lucis brukar flå infångade djur med den, samt rista linjer i marken eller i trädstammar om han behöver markera något. Den repiga ytan på dolken har oljats in och smorts så många gånger att bladet blivit nästan reflekterande blankt och mycket mörkt rödbrunt till färgen.

Skaftet utgörs av hårt lindade skinnremmar.

 

Utseende: Lucis har kort och ganska tunt becksvart hår som oftast är okammat. Hans huvud och ansikte har en slavisk prägling och är ganska smalt, och man kan lätt se att han fick för lite mat som barn. I neutralt läge är hans ansikte mycket blekt med lätt rödrosa skiftningar och han liknar snarast någon som suttit inspärrad i ett mörkt och kallt rum hela sitt liv. Hans blick är dock oerhört stark och intensiv, och hans grågröna ögon lyser av intelligens och viljestyrka.

Klädmässigt är Lucis simpelt utrustad. Han klär sig i enkla, mörka bomullsbyxor med hängslen av åldrat skinn och ett gråvitt, grovt linne. När det är kallt bär han även en kraftig och köldtålig mörk ytterock av lappade jackor som räcker ungefär till knäna. På fötterna bär han tunna men kraftiga vandringskängor i svärtat läder som knutits med varv efter varv av läderremmar.

Hans alldagliga ansikte speglar på samma gång beslutsamhet och eftertänksamhet.

 

Personlighet: Noggrann och kontrollerad. Han har känsla för organisering och systematik. Lucis är mycket blygsam när det kommer till hans färdigheter, men han tränar dem i hemlighet med jämna mellanrum utifall att han skulle behöva ta ut sin förmåga till hundra procent. Han kan förklara saker och ting mycket pedagogiskt och detaljrikt, och gör sig lätt förstådd.

Lucis har en svaghet för rutiner och systematik, och blir irriterad och lättretlig om någon bryter hans mönster och tvingar honom till spontanitet. Han kan ibland vara ganska inåtriktad och sluten, men han är samtidigt en klartänkt och tydlig ledare med en organiserande och problemlösande mentalitet. Så länge han får göra saker på sitt sätt får han dem gjorda snabbt och effektivt, och han är flitig och fokuserad. Han pratar sällan utifrån känslor eller empati, eftersom de sidorna hos honom är ganska hämmade efter all tid i ensamhet, men inom honom finns även en omtänksam och ödmjuk sida.

 

Härkomst: Slovenien, i en liten bosättning nära Kranjska Gora vid den forna gränsen till Österrike. Han rörde sig mest bland handelsmännen vid gränsen, och fick på så sätt höra många historier om vad som försigick runtom i världen.

 

Bakgrund: Janko växte upp föräldralös tillsammans med sin farbror Rihard och sin två år yngre halvbror Marcel. Farbrodern hade en handelsbod nära resterna efter landsgränsen där han sålde allt från livsmedel till primitiva vapen. Folk som passerade visste att det fanns gott om stråtrövare i området, och Rihard tjänade därför största delen av sitt levebröd på dessa vapen, som han bytte mot mat och råvaror med traktens organiserade, halvmilitära polis. Han lärde sig dock aldrig hantera vapnen själv, och blev därav snabbt dödad av traktens laglösa vid en stor stöldrazzia då Janko var tolv år gammal och Marcel tio.

Janko och Marcel, som gömt sig under inbrottet, blev svårt skärrade av händelsen, men tvingade sig till slut att ta sig samman. De begravde Rihard och började därpå försöka överleva på egen hand, så gott det gick.

De lyckades efter en tid återställa den lilla handelsboden i någorlunda brukbart skick, och levde några månader på den tills råvarorna tog slut och polisen vägrade förse dem med fler vapen. Marcel var nära att duka under, tills han en dag omhändertogs av ett äldre par som tyckte synd om honom. De vägrade dock att ta sig an Janko, som istället tog sig till Österrike och sökte härbärge hos en familj som efter en tid började behandla honom mycket illa, delvis för att han uppvisade begynnande tecken på sin ovanliga förmåga. Strax efter att han fyllt sexton rymde han och bosatte sig västerut i det som en gång var Italien, där han fortfarande bor.

Lucis och Antram har känt varandra i lite drygt ett halvår. Då Antram hade gett sig ut på en lång vandring för att finna fler med paranormala och övernaturliga gåvor, stötte han snart på Janko Rodić, alias Lucis, som visade lika stort intresse och engagemang för fenomenet som han själv. Dessutom hade han en extraordinärt välutvecklad förmåga, en förmåga som liksom hans egen hade börjat växa i styrka i takt med den förestående solstormen. De beslöt att tillsammans lokalisera och sammanföra fler begåvade personer till ett gemensamt råd på en relativt säker och avskild plats, där de kunde besluta om framtiden. De har nu varit ute i nästan sex månader och samlat ihop begåvade individer till det övergivna italienska industriområde där Lucis alltid gömt sig, och samarbetet kan ta ta sin början.

 

Skuggsida: Senca

Senca är slovenska för 'skugga', i motsats till det latinska Lucis som betyder 'ljus'. Lucis känner inte till Sencas karaktär på ett medvetet plan, men då skuggsidan följt honom under nästan hela hans liv känner han dess prägning på sig själv utan och innan. Senca uppträder oftast i form av Marcel, Jankos bror, som han såg ut då han var som närmast döden; en gänglig och sjukligt mager pojke med långt, stripigt och flottigt hår som hänger i ovårdade testar över det bleka ansiktet. Ibland är han naken, ibland klädd i trasor eller för stora skjortor och hängselbyxor från farbrodern. Oftast är groparna där hans ögon borde sitta dolda i skuggan från håret, men då man kan se bakom håret ser man att ögonen saknas och att där endast syns inbuktningar av insjunken hud. Ibland kan man istället skymta två ljusprickar skymta mellan hårtestarna. Rösten är en genomträngande viskning - helt olik den verklige Marcels röst - som varierar från det bräckliga väsandet hos en späd pojke till kraxandet hos en gammal, sjuk man.

Senca förkroppsligar Janko Rodićs ångest från barndomen, och han är oftast i sällskap av mörka drömmar eller depression. Ibland kan han uppträda som olika skuggvarelser, som en becksvart satyr, en rufsig vildhund eller en korp. Han står i kontrast mot Lucis med sin hopplöshet, sitt hat och sin pessimism.

Senca är rå, hänsynslös och blir lätt upprörd, men han är alltid ärlig. Han varslar om hat, sorg, vrede och obehag, och påvisar det som egentligen är uppenbart, men som ingen vågar nämna eller ta till sig. Senca kan se allas svagheter, allas ångest och allas innersta mörker och överanalyserar människor tills han bara ser det värsta hos dem - han är blind för ljus, lycka, sympati och kärlek. Senca kan förnimma då Lucis är ensam, olycklig, rädd eller vredgad, men han skyr glädje, optimism och samhörighet. Dock är inte Senca heltigenom "ond", eftersom hans ärliga, systematiska, intelligenta och beräknande egenskaper är de som förser Lucis med sin eftertänksamhet och logiska skepsis.

 

Inledning: Det var en sen kylig kväll i september då Lucis för första gången såg Antram. Han trodde först att det var en av jägarna som irrat sig bort från säkerheten på stråtrövarnas marker och nu utgjorde ett hot för honom, en utstött begåvad som i nederlag skulle skänka vilken simpel jägare som helst mycket hög status, om han lyckades besegra honom. Men till hans stora förvåning gick mannen till synes obeväpnad, och han tycktes bära på alltför mycket packning för att vara ute på något jaktärende.

Här passerar ju aldrig några vandrare, tänkte han. Såväl rövare som nomader brukade undvika platsen - det var ju därför han valt den som sin tillflyktsort under alla dessa år - och därför var det högst osannolikt att en dylik figur skulle dyka upp här, och mitt i natten dessutom.

Lucis kände sig lugn. Han var väl dold i skuggorna tack vare sin förmåga, och det fanns ingen chans att någon levande varelse skulle kunna upptäcka honom. Men till hans förfäran svängde mannen plötsligt runt en krök och började gå rakt mot honom.

Kanske en tillfällighet, tänkte han först, men då mannen befann sig bara några meter från honom stannade han och talade till honom:

"Det är ingen fara. Jag är som du."

 

Under flera veckor stannade Antram hos honom. De diskuterade framför allt individer med förmågor, vad världen gjort mot dem och mysteriet kring hur fenomenet först kan ha uppstått. De diskuterade framtiden. Slutligen beslöt de att tillsammans inleda en stor sammankomst med alla begåvade i hela den kända världen. Genom att använda Antrams förmåga lyckades de lokalisera de närmsta av förmågorna, några av dem vilka Antram redan besökt, och övertala dem att hjälpa dem i deras ärende. Snart började ryktet sprida sig i den dolda världen, bland alla med mer eller mindre utvecklad förmåga, och inom loppet av fyra-fem månader hade större delen av alla som fått beskedet och accepterat erbjudandet diskret börjat bege sig mot den tillskrivna platsen.

[Rama]

Karaktär: Antram

 

Namn/Smeknamn: Antram. Tycks vara ett täcknamn, men det kan lika gärna vara hans faktiska efternamn.

Ålder: 54 år

Längd: 163 cm

Vikt: 62 kg

 

Yrke/sysselsättning: Mångsysslare. Kan diverse hantverk, men hans primära sysselsättning är att söka och föra kunskap vidare, och han har både skrivit ner böcker och arbetat som lärare i diverse enkla skolor. Han har också lärt andra ofta delvis glömda kunskaper som han själv plockat upp udner sina resor.

 

Förmåga: Extrovert telepati/empati. Långt framskriden.

Antrams förmåga är förankrad i det omedvetna. Omgivningens känslor och förnimmelser är påverkningsbara, men enbart de i hjärnans omedvetna delar. Han kan inte kontrollera vad någon tänker eller gör, utan bara förändra personens omedvetna reaktioner. Detta är särskilt tydligt under djupsömn, då ens medvetande faller till ett minimum och ens omedvetna får större spelrum. Antram har stor kunskap i att förändra och forma drömmar, och det är där hans verkliga talang ligger. Under vaket tillstånd är kraftens totala påverkan av naturliga skäl begränsad, och hans inflytande över omgivningen minskar drastiskt, men det ger också följden att få människor märker av att de ens blivit påverkade.

Där han går skapas som ett fält, där människor i större utsträckning drömmer djupdrömmar, och där begåvade oftare märker av sina skuggsidor. Det är oklart om han gör det med vilje eller om det är en effekt av hans kraft, men Antram är medveten om ”rummet” och kan ändra drömmarna också här. Det är så han hittat andra med förmågor, eftersom människor utan krafter inte har någon skuggsida.

Förmågan kräver ett stort mått av mentalt lugn, något som han uppnår genom meditation och skensömn. Han har också visat prov på hypnotiska talanger. Det är dock en uppenbart tränad kunskap och inte en del av hans medfödda kraft.

Djur verkar vara mer mottagliga än människor för Antrams talanger, antagligen på grund av att djur agerar mer på instinkt än människor.

 

Förmågans stabilitet: Neutral

 

Beväpning: Trots att staven han bär har en god potential, kräver ett sådant vapen ett mått av styrka som Antram inte har. I yttersta nödfall kanske han använder den till att måtta elaka slag, men det är aldrig fråga om någon egentlig kampstil.

Han har också en välbalanserad slunga som han använder desto oftare, och om än inte mästerligt så i alla fall med märkbart van hand. Han har alltid med sig några stenar till amunition, men använder mest småsten som han hittar.

Kniven är med sitt 5 centimeter långa blad alltför liten för att kunna åsamka djur någon större skada, men de flesta människor har en så låg smärtgräns att något dödligt våld knappast behövs. Det är dock främst en brukskniv som går bra att skära kött, tälja, flå djur och raka sig med. Antram håller den oftast lite gömd, men den försvinner lätt från folks blickar på grund av sin ringa storlek utan att han ens försöker.

Antram går sällan till öppen konflikt, till stor del på grund av att han varker är fysiskt kapabel att slåss, och inte heller har krafter som kan ersätta den bristen. Han är dock bra på att förvilla och vilseleda potentiella förförljare, och det kan på grund av det som han överlevt så länge i den brutala världen.

 

Utseende: Hans ansikte är djupt solbränt och mönstrat av oräkneliga rynkor. Skrattgroparna och kråkfötterna gör att han ser minst 10 år äldre ut än han faktiskt är. Händerna är härdade och vana vid arbete, med begynnande tecken på reumatism. Armar och ben är seniga, han har antydan till kulmage och en svagt framåtböjd gång. Det hår han har kvar är grånat till en ljus askfärg, och lockar sig runt öronen. Ögonen är mörkt bruna, kisar lite, och är så djupa att han ibland verkar försjunken i tankar eller, i extrema fall nära medvetslöshet.

Antrams biologiska ursprung är svårt att avgöra; han verkar vara av mongolisk härkomst, men har också drag som skvallrar av afrikanskt eller australiensiskt ursprung, vilket ger honom ett utseende som kan vara knepigt att precisera. På det hela taget ser han oskuldsfull ut, och många har tyckt att han med sin korta växt och sitt rundam, leende ansikte ser ut som ett barn som inte han växa klart innan det blev gammalt.

 

Han har varierande plagg i sin packning, men går nästan uteslutande klädd i spetsiga, rödbruna kragstövlar av läder, sandfärgade, gräsfläckiga byxor med breda ben, linneskjortor, och en liten väst i mörkt gulbrunt tyg. Överst bär han nästan uteslutande en tunn, ljus hätta för solen som räcker honom ner till midjan, delad på mitten och låst med en ett matt kopparspänne. En fodrad, ljusbrun ylletunika med långa ärmar åker på när när det är kyligt, och han har också en nästan vattentät, mörkbrun poncho med sig.

 

Personlighet: Lugn och sansad till den grad att han nästan verkar lite slö eller frånvarande. Visar dock ibland tecken på att han uppfattar mer än vad som märks av honom, och har på grund av sin höga ålder stor livsvana. Trots att det han säger ofta väger tungt hos lyssnare på grund av sin uppenbara klokhet, är han ingen uppenbar och självklar ledarfigur, och folk uppfattar honom ibland som något av en mystiker, eller till och med en spirituell vägvisare.

Sin förmåga är han varsam om att inte avslöja för mycket om, då den är långt ifrån kraftfull, och okunskap om dess existens enbart gagnar dess effekt.

 

Härkomst: Grekland, vid kusten, i ett välmående samhälle kallat Nya Patras, namnget efter den forna staden i närheten.

 

Bakgrund: Antram föddes någonstans i närheten av Patras, i ett samlar -och agrikultursamhälle, där han växte upp med sin mor Helena Antram som enda förälder. Han hade en äldre bror som vid 5 års ålder gick bort innan han själv var över året gammal. Han fick från tidig ålder en knapphänt men ändå gångbar utbildning i all sorters vetande som hade överlevt katastrofen, då hans förmyndare var bosättningens officiella bibliotikarie och lärare. Han visade sig ha ett underbart minne - snabb att förstå och till på köpet händig. Utöver de vanliga kunskaperna man får från vardagliga göromål som han hjälpte till med fick han alltså lära sig att läsa, skriva och räkna bra, men också allt som hans mor kunde hitta åt honom att lära sig på egen hand eller tillsammans med sin nära vän Alexandra. Det var förstås av blandat ursprung och av olika teman som böckerna var ihopskrapade; allt från fysikformler till skönlitteratur, men vid 17 års ålder hade han läst igenom deras lilla bibliotek flera gånger, och kunde det mesta utantill, men det känade bara till att få honom att fundera på hur mycket mer som fanns kvar utöver den lilla spillra till bråkdel han själv haft tillgång till. Han hungrade efter kunskap, och det var inofficielt erkänt att han skulle ta över som läromästare och bibliotikarie, efter Helenas bortgång.

Hans förmåga är diskret, och det är oklart när han började använda den, det är möjligt att han alltid haft den. Det är klart att han vid 20 års ålder var medveten om den, och att han redan då börjat fundera på om det hela var ett isolerat fenomen, eller om det fanns fler. Omgivningen upptäckte den inte på grund av dess diskreta natur, och den enda som var förtrodd om hemligheten var Alexandra. Om det var en känsla av att inte längre höra hemma i byn, eller om det var upptäckten av den egna kraften som först drev honom till det förblir osagt, men han tog vid 24 års ålder en färja över vattnet som vätte mot norr. Han har sedan dess varit hemma två gånger; en när nästan 4 år passerat, då han mest var hemma för att se till sitt gamla hem och sin familjegrav, men blev kvar i flera år i trakterna. Den andra visiten var nästan 9 år senare, då han stannade närmare byn i ett år. Byborna vande sig vid att se honom i biblioteket igen, och många trodde att han skulle stanna för gott, men förhoppningen var förgäves. Han gav sig av igen, men inte utan att han och Alexandra diskuterade det ingående. Det är oklart hur Alexandras och Antrams relation egentligen såg ut, men hon är den enda från hans bofasta liv som fortfarande följer honom i drömmarna, och illusteras frekvent som hans skuggsida.

Av Antrams resor mellan hembesöken, och om den långa färden efteråt, finns för mycket för att man skulle orka höra det, det även om man bara berättar om de mer intressanta bitarna. Man kan dock lugnt säga att han har upplevt mer än sin beskärda del av äventyr, och har man tur kan man få höra en kort bit av någon av de talrika händelser som format hans liv. Han ändrar dock alltid namn, och skriver sig själv ur historierna helt och hållet.

Han har mer än en gång blivit erbjuden husrum och en plats bland dem som han hjälpt i trångmån, men har alltid nekat. Han har också kommit över en liten, finsmidd kniv av hög kvalité som han fått som belöning i en by vid gränsen till Österrike.

 

Skuggsida: Antrams skuggsida kallas för Nyx, som i grekisk mytologi är nattens gudinna, eller natten personifierad. Nyx tar bland annat formen av en stor havssköldpadda, en nattfjäril eller varierande chimeror av olika djur, men också Alexandra, som ibland gestaltar hans skuldkänslor över att ha övergett sina bekanta i hembyn. Som Alexandra är Nyx också den del av honom själv som bara vill slå sig ner och leva ut sitt liv i stillhet och ro, då hon försökte få honom att stanna kvar i Nya Patras de gånger han faktiskt kom hem. Hon är personifieringen av hans hemlängtan, men också hans mer frispråkiga sida, och kan ibland ge de svar som han själv sällan ger. På grund av sin kraft håller Nyx och Antram en naturligt god kontakt, och de resonerar ofta om andras drömmar, och om den vakna världen. Nyx är Antrams minnen och ofta hans ansikte i drömmarna, medan Antram är Nyx dito i den vakna. Därför är den fysiska Antram ofta halvt om halvt fokuserad på den vakna världen och samtidigt uppslukad av vad Nyx har att säga om det omedvetna planet.

Antram undgår, om han kan, att använda sin egen vakna avbild när han kontaktar andra i drömmar.

Ibland, beroende på hur relationen till personen ifråga och inte minst dennes skuggsida utvecklas, har Antram ibland tagit kontakt i den vakna världen och sagt som det varit, men ofta har han bara varit en sidofigur i den begåvades liv under tiden då skuggbilder väglett och undervisat dem.

 

Inledning: Det var Antram som kontaktade de olika begåvade han kunde hitta, varför är oklart. I samband med hans möte med Lucis hade han för länge sedan märkt av att de människor som besatt förmågor inte bara ökade i antal, kraften i deras talanger blev också uppenbart starkare. Lucis var dock den som tyckte att de båda borde göra något, sammankalla så många de kunde och göra något åt situationen om de kunde, med den annalkande solstormen i åtanke, men också för att på längre sikt kanske förändra situationen för de utstötta begåvade. Antram gav med sig till sist, och satte Lucis att ordna med ett ställe att samla dem på, och hämta dem som han tydligt kunde förklara var de var någon stans, meda han själv om möjligt hittade fler som han kunde övertala till att komma. Han var bland de sista att anlända, och var på mötesplatsen först 10 timmar innan mötet började.

[kakan]

Karaktär: Jake

 

Smeknamn: Blake/Drake

Verkligt namn: Jake

Ålder: 23

Längd: 177 cm

Vikt: 58 kg

Yrke/sysselsättning: F.d. skomakarlärling. På flykt.

 

Förmåga: Temperaturkontroll, nyligen upptäckt.

Jakes krafter trädde fram dagen han fyllde tjugotre år gammal. De är lågt utvecklade men redan extremt otillförlitliga. Ibland händer det att han vaknar upp genomvåt av svett även de kyligaste nätter eller att han blir kraftigt nedkyld de varmaste dagar. På grund av förmågans ostabilitet har Jake inte kunnat kontrollera eller utveckla den utan den har mestadels påverkat han och hans liv negativt. Likt en knapp som trycks på och av blir hans kropp varm eller kall utan förvarning. Detta har gett honom lite ro och ständigt på flykt för hans oönskade krafter vilket har drivit Jake till vansinne. Ur allt detta har två nya personligheter dykt upp ur Jake motsvarande hettan och kylan: Blake och Drake.

Förmågans stabilitet: Labil.

 

Beväpning: En kniv av vässad flinta. Kniven sägs ha funnits vid Jakes sida när han hittades av sin mäster. Kniven är skapt för att användas snarare som försvar än anfall. Den har ett kort mörkt blad och skaftet är inlindat med benvitt tvinnat snöre.

 

Utseende: Jake har en smått undernärd kropp som knappast blir bättre av hans dissociativa identitetsstörning. Han har ett vänligt men bekymrat ansikte med tydliga ansiktsdrag, däribland kraftig käke och framhävda kindben. Hans ögon har en ton av olivgrönt och han har allt som oftast mörka ringar under ögonen som förmodligen är ännu ett resultat av hans slitna tillstånd. Hans kastanjbruna hår är nästintill medellångt och är fingerkammat bakåt med en tydlig mittbena.

Hans fysiska tillstånd till trots bär han kläder av bra kvalité i olika gråa och bruna nyanser, runt axlarna bär han även en mörkt brun sliten slängkappa.

 

Personlighet: Jake bär på en hemlighet annan än sin förmåga. Hur han står ut med den och hur han överhuvudtaget kan bära på den är ett mysterium, ett mysterium även för Jake. Kanske har han bara tröttnat. Han försöker vara vänligt sinnad men är rädd för att bekanta sig med andra och har svårt för att ta beslut. Han har dock inte alltid varit så utan har varit framåt och har alltid haft ett mål i livet. Det är först efter krafterna satte fart och hans extra personligheter dök upp som han försvagades och började brytas ner. Vore det inte för hans skuggsida skulle Jake ha gått under för länge sedan. Innerst inne vill Jake förmodligen ha kvar krafterna men han yttrar sig allt som oftast att han hellre aldrig hade fötts. Utöver sin egna personlighet så har han undermedvetet även utvecklat två andra: Blake och Drake. Dessa två kan antingen ta över hans kropp helt när hans förmåga går lös eller uppenbara sig på samma sätt som skuggsidan. Blake representerar Jakes varma temperatur och är impulsiv i sina handlingar. Brutal och hänsynslös mot allt i sin väg. Han backar inte mot någon även om personen i fråga är kraftfullare. Drake representerar Jakes kalla temperatur och är eftertänksam och beräknelig. Varje drag har en tanke bakom sig, på kort eller lång sikt. Ingen av personligheterna är direkt ond eller god och bryr sig därför inte om andra människor än Jake då de behöver sin ”värd” men deras personligheter gör att Blake kan tolkas mer som den onda medan Drake är mer lik den goda karaktären.

 

Härkomst: En relativt ny bosättning i södra Frankrike.

 

Bakgrund: Jake hittades längs en vandringsrutt som liten inte långt ifrån bosättningen han levt i upp till för några dagar sedan. Man tror att han tillhörde en mindre nomadisk grupp som utsatts för ett kannibalöverfall. Platsen han hittades på var nämligen ett enda kaos, fullt med personliga tillhörigheter och andra förnödenheter. Dold av trasor hade han klarat sig från kannibalerna och senare hittats av en förbipasserande som bestämde sig för att ta hand om honom till den dag Jake kunde stå på egna fötter. Personen som tog hand om Jake hade inget namn eller så ville han helt enkelt inte bli kallad för det. Jake tilltalade istället denna fadersfigur som fader eller helt enkelt mäster. Det var även denna mäster som Jake arbetade hos som skomakarlärling ända tills efter förmågan hade rotats fast och den blev en kännedom hos byborna han levde med. Kort därefter tvingades han fly då han hade fått ett utfall. Blake hade visat sig för första gången och i och med det mördat den flicka Jake varit förälskad i sedan han var gammal nog att minnas. Hennes namn var Dina och hörde precis som Jake till en nomadisk grupp men som hade slagit sig ned i samma by som Jake levde i.

 

Skuggsida: Vilken ironi att aldrig få känna den kroppsliga närhet, aldrig få tala ansikte mot ansikte någonsin igen med den person man älskar. Men ändå aldrig bli av med denne, att för alltid höra dennes röst inom dig och se denne klar som dagen i dina tankar. Dina är Jakes skuggsida. Hon är där som en ledstjärna, där för att se till att Jake aldrig tappar hoppet. Hon är inte arg på honom för vad han gjort men hon påminner honom ständigt om vad han gjort mot henne och att allt har varit förgäves om han lägger sig ner för att dö. Ibland uppenbarar hon sig som den lilla flicka hon var när de lekte tillsammans som sjuåringar, ibland som den sönderbrända, pysande, fräta kropp hon dog som. Men oftast när hon var som vackrast i sin violetta klänning hon bar när hon hade smygit över till Jake natten intill hans tjugotreårsdag. Hon hade kommit över för att ge honom ett halsband föreställandes ett kors. Smycket var inte särskilt vackert men Jake värderade det högst av allt. Hennes lockiga svarta hår hade fallit över axeln när hon lutade sig framåt för att erbjuda honom en kyss. Han hade börjat luta sig fram även han men de blev avbrutna och Dina var tvungen att ta sig hem illa kvickt. Dina dyker upp ganska ofta och Jake är mycket väl medveten om henne, han tar nästan inga beslut utan att hon fått säga vad hon tycker om saken.

Inledning: Den äldre av de båda hade presenterat sig som Antram, den yngre var Lucis. Jake var orolig men försökte att inte visa det. De förklarade vilka de var och vad deras avsikter var. Jake ville helst inte ha något med dem att göra men han lyssnade noga tills de var klara. Han fick veta om en mötesplats i det forna Italien och att det var upp till honom själv ifall han ville delta. De hade lämnat honom ensam i hans tillfälliga tillhåll. In i det becksvarta mörkret hade de försvunnit och Jake hade svårt att föreställa sig att de kunde komma särskilt långt utan att ramla omkull. Särskilt den äldre mannen. Antram var det visst han hette.

 

När han lyckats somna dök Dina åter igen upp och förklarade för honom hur viktigt det var att han tog sig till mötet. Han skulle ta sig till mötet och lyssna och ta åt sig. Kanske kunde han lära sig ett och annat. Och hon var säker på att han kunde uträtta stordåd om han höll sig nära dessa människor. Svag som han var för henne kunde han inte annat än göra som hon sa och morgonen därpå var han uppe tidigt och begav sig öster mot forna Italien.

 

Han började närma sig nu, en bit in i skogen och han hade börjat skymta rester av industriområdet här och var. Den exakta platsen var inte långt borta nu och Jake bestämde sig för att parkera sig en bit utanför tills själva mötet sattes igång. Han ville inte vara med i diskussioner i onödan med alldeles främmande människor. Han observerade några andra som redan hade samlats men han kände samtidigt på sig att han själv var under observation. Från vad han förstod så fanns det personer med flera olika sorters förmågor och det skulle inte förvåna honom om någon av dessa följde hans minsta rörelse.

[Helob]

Solstorm kommer inte att hållas i den här tråden. Någon vänlig moderator får gärna låsa eller ta bort den.

 

Oki doki!

--Sceleris