Vilken manga läser du just nu och vilken ser du fram emot?

[Sadfriend]

Har börjat läsa All-Rounder Meguru. Trevlig serie om man är intresserad av martial arts. Älskar att skaparen försökt sig på en slice of life serie, behövs flera martial arts serier som inte slutar med att alla blir super sayian. Att det är skaparen av serien Eden: It's an endless world gör mig bara gladare. Synd bara att översättningen går långsam.

[My]

Gente - Myspysigt vardagslunk om kockar, servitörer och ägaren till restaurangen i Ristorante Paradiso. Natsume Ono är så himla bra på att få mig att bry mig om alla dessa olika karaktärer. Hatten av för henne!

 

Bamboo Blade - Började bra och blev sedan fullständigt meningslös några kapitel senare. Bortkastad tid som jag hade kunnat göra något bättre med.

 

Code Breaker - Death Note möter Samurai Deeper Kyo via Air Gear. Helt okej, även om den inte är superultraorginell. Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa vidare i den på ett mangacafé, bibliotek eller liknande.

[wilfried]

Skip Beat - Kyoko spelar Kuon avsnitten är bland det roligaste jag läst, synd bara att Monkan är så lite med

[Klibbnisse]

Få se nu av de serier som pågår så följer jag...

 

Det är en volym kvar på Sand Chronicles. I och för sig är den huvudsakliga handlingen över. En för övrigt alldeles ypperlig serie för den som gillar tonårsromantik.

 

Yotsuba&! har ju börjat ta ganska god tid på sig mellan böckerna, vilket är tråkigt för det är en förbannat kul manga. Det skulle dock inte förvåna mig om den kommer sluta snart, frågan är ju bara hur den kommer sluta <.<

 

Dessutom dyker Toriko in i postlådan med jämna mellanrum, vilket är en av de roligaste och absolut "over the top"-serierna jag läst i modern tid. Fullkomligt överdriven på alla håll möjliga.

 

Det finns bara en icke engelskutgiven manga som jag läser och följer med stor entusiasm, nämligen The Disappearance of Yuki Nagato. Helskön Haruhi-spinoff med seriens kanske mest älskvärda karaktär i huvudrollen och ungefär 500% mindre drama. Skulle den någonsin officiellt bli utgiven på engelska, vilket kanske inte är jättetroligt(?), så blir det nog den enda haruhi-mangan som har en säker plats i min bokhylla!

 

 

Av de serier som sedan länge slutat (eller har så många volymer ute att jag ännu inte är ikapp) följer jag...

 

Honey & Clover, vilken jag har två volymer av just nu och troligtvis är den manga jag kommer köpa klart först av de färdiga serier jag just nu läser. Den är i princip exakt som animen, väldigt långsam, lugn... och har inte någon egentlig handling. Är halvnöjd :/

 

En annan serie jag köpte tillsammans med Honey & Clover och Sand Chronicles (först att helt enkelt testa markerna) var We Were There, även den en tonårsromans fast med mindre självdestruktiva undertoner än Sand Chronicles. Gillade starkt den första volymen (vilken också är den enda jag har) och kommer att köpa färdigt den efter att jag inhandlat de serier jag läser som är av det mer "riskabla" slaget, de som riskerar att bli svåra att få tag på.

 

Därefter har vi Kare Kano som jag läste för många år sedan på Göteborgs Stadsbibliotek. Jag köpte första volymen för något år sedan men har inte öppnat den igen, för något säger mig att den inte är lika bra som jag minns att den var. Eftersom serien är populär så är den också förhållandevis säker, så detta är inte den mest högprioriterade mangan jag läser direkt...

 

Sist och också minst är Love Hina som jag känner mig obligerad att läsa av en mängd olika anledningar, dessutom blev det lite krut i brallorna när serien plötsligt skulle gå ur tryck, så att samla ihop en komplett uppsättning vars animeadaption var den första jag såg känns som en ganska bra idé. Dessutom verkar den skilja sig något utomordentligt från animen, så det är inte direkt "samma sak igen", för att inte tala om att mangan verkar sträcka sig ett par år längre än animen ^^;

 

 

 

I skrivande stund ser jag _bara_ fram emot Wandering Son som ges ut nästa år, precis som sin animeadaption, bör tilläggas. Skumt bara att den enligt Adlibris kommer vara inbunden... kan väl inte stämma?

[wilfried]

I skrivande stund ser jag _bara_ fram emot Wandering Son som ges ut nästa år, precis som sin animeadaption, bör tilläggas. Skumt bara att den enligt Adlibris kommer vara inbunden... kan väl inte stämma?

Från fantagraphics press release:

"Each book will be released in hardcover form, keeping the original "right to left" manga style for a deluxe, yet authentic reading experience."

[My]

Tänk att man kan tycka så olika saker om en serie... Kuon-avsnitten var det som fick mig att efter en lång tids velande slutligen lägga Skip Beat på is. Tror att jag slutade efter volym 19. Serien hoppade över hajen när den där tröttsamma vampyrkillen dök upp för min del.

[Klibbnisse]

Från fantagraphics press release:

"Each book will be released in hardcover form, keeping the original "right to left" manga style for a deluxe, yet authentic reading experience."

 

... släpps den japanska varianten på samma vis? Är inte helt road över det här, kommer förstöra symmetrin i bokhyllan... och dessutom kostar böckerna +50% :/

[wilfried]

... släpps den japanska varianten på samma vis?

Troligen inte, dom japanska är "normalsmå" (18x13cm)

medan "A Drunken Dream and Other Stories" var 25x18cm

 

Förresten, jag såg att bok ett är senarelagd till 21 mars ... blä.

[zimeon]

Jag läser allt det som går i Afternoon nu (Utom möjligen Shadow Skill som bara är uppslag med tavlor på någon specialeffekt, och varenda bild består av en gubbe med absurt smal midja, och så många datorgenererade ljuseffekter och gnistor att man blir blind) men den jag är mest nyfiken på nu är 5 centimeter i sekunden. Jag har inte sett animén så mycket av kvaliteten kommer väl från originalmanus, men den är jäkligt välskriven, och mycket mycket bättre än mangaversionen på Stjärnornas röst.

 

En hel del serier i Afternoon ballar ur totalt. Nacun var helt galen, både i början, mitten och slutet (fast på olika vis) och vart Pojkig flicka vill komma är jag verkligen inte säker på (Kille dör i trafikolycka, men lyckas byta själ med sin flickkompis precis innan han går bort. Flickans själ dör, och pojken får veta av Styx-vakten att han måste hålla ut i tre år för att hon ska kunna återförenas med sin kropp, varvis han kommer att dö. Serien är rörig och slarvig och allmänt svårbegriplig, och nu verkar det som om huvudpersonen gradvis förvandlas tilll en flicksjäl – hans astralform tar inte längre sin gamla form. Mycket bisarr serie.).

 

Och så har jag börjat läsa Bullet the Wizard av Ken'ichi Sonoda. Merparten av nöjet kommer från att det blir nostalgivibbar.

[Anonym2]

Boku to watashi no hen'ai jijō (ボクとワタシの変愛事情): Riktigt trevlig serie av Shiro Amano (även känd för Kingdom hearts, Kaburi mon star och Legend of mana) som handlar om en man som gör slut med sin tjej. Sedan klarar de inte av att hålla sig ifrån varandra i alla fall och efter ett tag kommer det in en tredje kvinna i bilden. En fördel med serien är att den publiceras på Tvåhjärtbladiga företagets hemsida, så det går att läsa nya kapitel direkt när de publiceras utan att tvingas vänta på en samligsvolym. En nackdel är att kapitlen bara publiceras varannan månad, så man får ändå vänta ett tag mellan kapitlen.

[My]

Black Jack - Väldigt episodisk med ovant korta kapitel, men jag gillar verkligen den olegitimerade läkaren Black Jack. Serierna kan vara lite obehagliga ibland, rentutav äckliga, men de är tankvärda och fungerar bra fristående. Påminner lite om Ode to Kirihito i känslan.

[Hikari no Hohenheim]

Tack vare smakproven på Square Enixs mangasida har jag fått blodad tand av att läsa i manga i det här formatet. Liksom jag trodde det inte alls skulle kännas lika bra, men istället nästan föredrar jag det, speciellt på min stora (21") skärm. Tjänsten har enligt ANN skjutits upp till nästa år, och jag hoppas det blir det ultimata alternativet på scansättningar som vi alla väntat på.

 

Annars har jag upptäckt att läsa manga på japanska inte längre är bortom mig, vilket har öppnat upp en uppsjö av möjligheter för mig. Äntligen kan jag börja sätta tänderna i min systers minst sagt imponerande mangasamling (ihopsamlade på tre japanresor), och jag behöver inte förlita mig till fanöversättningar om jag skulle vilja följa en manga i veckobasis. Visserligen har jag en lång väg att gå (en termin eller två) innan jag kan läsa med flyt, men ändå; det börjar snart börjar det bli dags att förnya mitt bekantskap med japanserier på allvar.

[My]

När det väl lossnar för läsandet på japanska brukar det snabbt gå framåt. Man når först en platå, och efter det, quantum leap!

[zimeon]

Plöjer igenom lite Good! Afternoon och har asroligt med Dagarna med Koharu och Är Ngåot På Tok?

[Anonym2]

Nu på sistone har jag läst lite serier av Setona Mizushiro: Shitsuren shokoratie (Un chocolatier de l'amour perdu) vol. 2 och Kuro bara Arisu (Black rose Alice) vol. 2. Två riktigt bra serier. På framsidan av den förstnämnda finns det en japansk och en fransk titel, men när serien gavs ut på franska, fick det franska förlaget för sig att istället översätta den japanska titeln till engelska. Usch!

Plöjer igenom lite Good! Afternoon och har asroligt med Dagarna med Koharu och Är Ngåot På Tok?

Varför skriver du alltid svenska titlar enligt engelska skrivregler (d.v.s. med en massa stora bokstäver överallt)?

[zimeon]

Därför att de svenska skrivreglerna för titlar suger. Jag vet inte hur många gånger jag irriterat mig på att det blir askonstiga meningar bara för att det är någon lång titel och man inte vet när den tar slut. Lika irriterande är det att man ska skriva ?! istället för !?, som är mycket snyggare. Och lika irriterande är det att de alternativa citattecken << och >> är omvända i svenskan.

 

Rebell, helt enkelt.

[Klibbnisse]

Senaste färdiglästa volymen är Yotsuba&! 9 som damp ner hos ett Schenker-ombud häromdagen, hämtades igår och lästes vid midnatt! Det var ett tag sedan senaste volymen nu, och det kommer förmodligen ta ett tag innan nästa dyker upp också... ändå påminns jag genast att det är fullkomligt omöjligt att inte gilla den här serien, så hjärtevärmande och söt som den nu är!

[Klibbnisse]

Det är någonting speciellt med Honey & Clover som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Är ungefär i mitten av tredje volymen just nu, något som i princip aldrig hänt mig tidigare. Normalt brukar jag läsa manga volym för volym, men i fallet H&C så blir det på sin höjd två kapitel vid ett och samma tillfälle. Dessutom tar det väldigt mycket längre tid att läsa H&C... mycket märkligt.

 

Först tänkte jag att detta kan bero på att serien är tråkigt? Ja, det är den ju också till viss del... jag sitter ju inte direkt och gapskrattar som när jag läser Toriko, eller känner mig helt insugen i handlingen som när jag läser Planetes. H&Cs komik kommer tämligen ojämnt, ibland (främst när Morita är med) skjuts den likt tyska maskingevärskulor i ansiktet på en, och ibland blir det plötsligt stendött med någon inre dialog och smådjupa tankar, inte minst från Takemoto.

 

Jag vet inte om jag kan gå så långt som att klassa den som "universiellt dålig" bara för att jag inte läser stora mängder på en och samma gång, det är ju inte som att jag tycker det är tråkigt, jag bara "känner inte för att ha mer" efter något kapitel.

 

Jag kommer ju slutföra mangaserien i vilket fall, jag menar... animen var ju helskön och jag vill verkligen läsa om Takemotos cykelsemester vilken jag förmodar är med runt bok 4-6 någonstans. Tills dess lever jag på den småmysiga handlingen och Moritas upptåg! Ibland kan det väl vara skönt med något lugnt också?

[My]

Jag har just börjat bläddra i Not Love But Delicious Food (Make Me So Happy), en envolymsmanga om trevliga restauranger i Tokyo. En av de första voice-over-rutorna lät så här: "F*mi Y*naga, a 31-year-old female who makes her living by drawing men engaging in anal sex." Tjohoo, självbiografiskt! Det här ska bli kul att läsa!

 

I övrigt läser jag Buddha, som är förvånansvärt engagerande och väldigt tydligt visar Tezukas estetiska Disneyinspiration. Jag gillar den mer än vad jag först trodde att jag skulle göra, och känner att jag lär mig en massa om buddhismens ursprung på köpet.

 

Sedan har jag läst första delen i Skyblue Shore, som jag verkligen gillade. Det är skönt att läsa shoujoserier skrivna och tecknade av, om man kan säga så, färdigutbildade serieskapare. Inte nog med att man slipper de värsta klichéerna, man får dessutom lite mer nyanserade karaktärer och snyggare teckningar.

 

Genkaku Picasso slutligen, är en märklig serie om en kille som kan teckna folks själsliga tillstånd. Serien pendlar mellan onödig/klyschig och intressant/nydanande. Än så länge har dock det mesta varit på plussidan. Men som sagt, märklig.

[Hikari no Hohenheim]

Och den första mangaserien jag har gett mig in på att läsa helt på japanska är... Bleach. Det har nu gått runt 200 avsnitt av animen sedan jag slutade se på den, och jag har länge funderat på hur jag ska komma in i serien igen: jag behöver mitt minne uppfriskat, men att se om hela serien från början känns lite poänglöst vid det här laget, och jag läser helst inte sammanfattningar på nätet. Det andra alternativet är mangan, men den engelska utgåvan ligger fortfarande 10-20 volymer efter den japanska, och det skulle ändå bli för dyrt att skaffa dem alla. Men min syster äger de flesta volymerna på japanska, och eftersom jag behöver min lästräning blev det det ideala valet.

 

Har kommit förbi fyra volymer nu. Det går fortfarande ganska långsamt, och jag behöver uppslagsverket stup i kvarten - speciellt när Rukia pratar, då hon envisas med att använda krångligast möjliga kanji - men sakta men säkert börjar jag vänja mig. I takt med att jag pluggar på fler och fler kanji blir jag säkrare på min förståelse; jag har kunnat köra två böcker i veckan, och blir allt snabbare eftersom.

 

Folk har sagt att serien blir sämre längre fram, men åtminstone i början gillar jag den skarpt, då mer fokus ligger på karaktärsutveckling än vad det gör på superattacker. Ser fram emot att komma till de två tredjedelar av serien jag inte vet någonting om.

[wilfried]

Läste One Piece 57 ikväll.

 

Spännande värre, och så slutar den med värsta cliffhangern ... argh, ska man kunna vänta tre månader på nästa nummer.

[My]

Jag läser inte riktigt lika mycket manga som förr, men en och annan serie slinker ner i alla fall.

 

Ran to Haiiro no Sekai v1-2, riktigt, riktigt bra. Nu är Ordbilder gått ut och sagt att de ska ge ut den kan jag ju prata om serien och den är väldigt speciell. Ta 9/10 barnserier och blanda med 1/10 vuxenserie, släng in en nypa Ponyo och Kikis Expressbud och blanda med lika delar japansk folklore och japanska 70-talsserier. Fantastisk serie! Jag gillade första delen jättemycket, men del två spöade verkligen skiten ur denna och toppade ettan i alla aspekter! Skönt tempo där det händer saker nästan direkt och en berättelse som förändras radikalt varje gång man tror att man har greppat den. Jag hoppas att ni alla ger serien en chans! Första delen kommer på svenska nån gång i höst.

 

Edit: Den svenska titeln är Rans magiska värld.

 

Silver Diamond v14,16, 18-19 - Kompletterade och köpte vidare i min favorit av alla japanska fantasyserier på år och dar. Det bästa med den här serien är även det sämsta med den: Det makliga tempot och alla sidokaraktärer. Jag älskar hela grabbgänget och deras interaktioner, men det känns som om huvudpersonerna borde dumpa dem nu och ge sig iväg för att döda "ondingen" på egen hand, för annars kommer serien aldrig att bli avslutad. Men storyn har åtminstone börjat ta sig mot sitt slut, för det avslöjas hemligheter åt höger och vänster och det är ofta ganska oväntade sådana! Väldigt kul serie!

 

En kopp kaffe till del 3 - Jag läste serien ungefär 4-5 gånger under översättandets gång, minst. Första gången tyckte jag att det var den svagaste av de 3, men jag får erkänna nu efter att ha jobbat på översättningen att berättelserna är mer genomarbetade än tidigare och har vuxit på mig. Sedan är det ju så att det som är roligast att översätta är inte alltid de berättelser man gillar bäst och tvärtom. Det var ett par kapitel som nästan fick min hjärna att dö lite, av olika anledningar. Jag ska inte avslöja något. :D

 

No Touching At All (engelsk utgåva av Doushietemo Furetakunai) - Lite trist tjingtjongengelska drar ner intrycket på den här utgåvan. Jag önskar att de betalda yaoiöversättarna kunde hålla bättre kvalitet de som sysslar med översättningar i scanlationkretsar, men jag har en känsla av att det är samma personer det är frågan om... Som tur är lyckas de bra aspekterna av den här fantastiska serien ändå lysa igenom. Jag skulle inte ersätta min japanska utgåva med denna, men det är ändå kul att serien har spridits utanför Japan.

 

Seven Days: Monday to Thursday (engelsk utgåva) - Återigen tråkigt med tjingtjongengelska, men jag börjar bli van. Tråkigt att yaoiserierna ska behöva dras med så pissiga översättningar. Hur som helst är serien jättebra och muchos kuchos romantisk. Jag har tvingat alla jag känner att köpa och läsa den och de är lika förtrollade som jag. Epic romance! Lite ångest men mest fluff, av det bra slaget förstås!

 

The Stellar Six of Gingacho v1, är nog den bästa nya shoujoserien jag har läst på år och dar, framförallt av de som getts ut på engelska. Man blir så där lycklig och varm inombords av att läsa den. Den är både old-school och nydanande på samma gång!

 

Nura: Rise of the Yokai Clan v1 - Småmärklig jumpserie som känns mer som om den borde ha gått i Shonen Magazine eller Shonen Sunday. En blandning av bra aspekter (coola teckningar, roliga demoner/spöken/väsen) och sämre sådana (tråkig karaktärsdesign på människorna, trist vändning efter första kapitlet). Jag tror det är för att jag har läst så många Jumpserier att jag direkt känner hur jag mentalt får spel när jag märker hur serierna lägger in "kör på tomgång"-läget. I den här serien kom detta lite extra tidigt. Synd på ett så kul koncept! Har en känsla av att den här berättelsen är mer lätt att ta åt sig som anime.

 

Kamisama Kiss v1 - Myspysig serie om en tjej som tar över en shintohelgedom och ska jobba som "kärleksgudinna". I praktiken fungerar hon som en matchmaker mellan människor och övernaturliga väsen som förälskat sig i varandra. Oförarglig berättelse, men ur shintoaspekten ganska väl underbyggd. Den skulle även kunna passa bra som anime tror jag.

 

Itsuwaribito v1 - En sån där serie som jag tror inte hade funkat innan Death Note kom som en vattendelare. Den ser ganska snäll ut vid en första anblick, men blir mörk som tusan redan i första kapitlet. Jag gillade den sådär, men tror att den skulle passa bättre som anime.

[Genma]

Pojkig flicka vill komma är jag verkligen inte säker på

Vad heter "Pojkig flicka" i original? Det lät intressant, men jag känner att det vore lite lättare att söka rätt på den ifall jag visste om originaltiteln. :P

(Jag tänkte PM:a frågan för att inte kladda ner tråden, men det gick visst inte.)

[Sceleris]

Vad heter "Pojkig flicka" i original? Det lät intressant, men jag känner att det vore lite lättare att söka rätt på den ifall jag visste om originaltiteln. :P

(Jag tänkte PM:a frågan för att inte kladda ner tråden, men det gick visst inte.)

Shounen-shiki shoujo (少年式少女) av Yoriko Wada. Jag tror inte att den finns översatt (lagligt eller ej).

[Anonym2]

Vad heter "Pojkig flicka" i original?

Det skrevs att det var en serie i tidningen Eftermiddag, så jag gissar att det är Shōnen-shiki shōjo (少年式少女) av Wada Yoriko (和田依子). Värd att köpa?

 

En annan sak: på Kōdanshas sida finns det en länk som heter Kono sakuhin no tameshi-yomi ichiran (この作品の試し読み一覧). Jag testade att klicka på den länken och sedan på tameshi-yomi (試し読み) på nästa sida och då står det att jag behöver ladda ner något extraprogram: "Unknown Plugin (application/x-crochettime)". Någon som vet hur man löser det?