Vilken manga läser du just nu och vilken ser du fram emot?

[Hikari no Hohenheim]

Yay, Skip Beat! 4 är utläst. Skulle tippa på två böcker kvar tills jag har kommit ikapp där jag slutade se på animen (runt avsnitt 17).

 

Jag har en fråga till My: jag lade märket att meningen "Det var så sant" förekommer ganska ofta i Skip Beat (fick även syn på det i Nana). Vad är det en översättning av?

[My]

Jag har en fråga till My: jag lade märket att meningen "Det var så sant" förekommer ganska ofta i Skip Beat (fick även syn på det i Nana). Vad är det en översättning av?

 

Det har jag faktiskt inte tänkt på. Det är säkert "そういえば" eller "そうですね" eller nåt liknande. Man kanske skulle kunna använda uttryck som "Det förstås", eller "appropå det" istället. Jag har bara inte märkt att jag upprepat mig. Ofta går det ju ganska lång tid mellan varje enskild volym i en serie, eftersom man växlar mellan olika projekt. :)

[LizZiGicLae]

Jag läste nyligen Drömmarnas Djup. Varför var typ varje kapitel tvunget att ha en snyftberättelse? Jag grät ju nästan.

[My]

Det är därför Drömmarnas djup är så bra. ^^

[Negi]

Började på ett par här i veckan...

 

After Us, the Savage God. Hagio Moto vet verkligen hur man gör intressanta och gripande historier, denna är inget undantag. Började tragiskt och kommer förmodligen fortsätta i samma anda, kan nog vara bra att fortsätta läsa någon gång när man känner sig för glad.

 

Moon Child, såg en rekommendation på MAL om att denna skulle vara lik Please Save My Earth, det var den. Det ska dock tas i en positiv bemärkelse då PSME är riktigt bra. Om jag bortser från PSME ett tag så bjöd de 4 första volymerna utav Moon Child på: Bra story, intressanta karaktärer och fint tecknad, hela kitet med andra ord.

Likheter mellan Benjamin och Mokuren

Likheter: Bott på månen, utseendet och mystiska krafter.

 

Tower of the Future. Nja, vill gilla den här men tycker inte den var ens hälften så intressant som PSME trots att konceptet var detsamma, nämnligen återfödelse. Visserligen hade vissa av karaktärerna komplexa personligheter men det var tydligen bara något slags virus, tråkigt nog verkar en del utav serien gå ut på att få bort dessa. Något jag inte förväntade mig eller gillar :/

 

...satan så osammanhängade men ni fattar...

[My]

Åh, så mycket bra grejer du har läst, Negi... Jag tycker att du ska läsa Oyayubi Infinity om du vill ha en mysig, lagom kort serie som bitvis påminner om PSME. Den är mer modern och mindre storslagen i tonen, men jag tyckte mycket om den. Jag gav den alldeles för lågt betyg när jag recenserade den.

 

Jag tycker också hemskt mycket om Moon Child. Än så länge har jag bara läst halva serien, men det jag har läst är riktigt, riktigt bra. Nån gång ska jag dock se till att läsa klart hela serien, men jag tänker läsa klart Reiko Shimizus senare serier Kaguya Hime och Himitsu Top Secret först.

 

Angående Tower of the Future så verkar Beskydda min jord vara Hiwatari Sakis enda egentliga hit. Hennes lite mer moderna serier har inte imponerat på mig lika mycket. Jag planerar dock att läsa dem en vacker dag, eftersom jag redan har samlat på mig dem. Jag följer dessutom Månskenet som omger mig (fristående fortsättning på Beskydda min jord som går i Bessatsu Hana to Yume), även om det var ett tag sen jag läste den senast.

 

Slutligen så är jag också sugen på att läsa mer Moto Hagio, och köpte på mig så mycket jag hade råd med under senaste japanresan. After Us, the Savage God var dock svår att hitta billigt så den får vänta till nästa resa.

[Sakusen]

Läser Berserk, Parasyte och Vagabond nu.

 

Ser fram emot Planetes.

[Addie]

Har nyss börjat på Togari.

[LizZiGicLae]

My, om du läser detta, läggs Skip Beat på svenska också ner nu? Läste just ut sexan och vill ha mer. : (

[My]

Ja, den är tyvärr nedlagd. Precis mitt i den enligt mig bästa delen av serien dessutom. :(

[LizZiGicLae]

Illa, mycket illa. Med andra ord måste jag antingen köpa den engelska utgåvan eller be en polare köpa pocketar på japanska åt mig... hur pass svårläst är Skip Beat på japanska?

[Hikari no Hohenheim]

Om en vecka är det exakt tre år sedan jag köpte DNAngel vol. 11, och inte förrän nu har jag kommit för mig att läsa den.

 

Efter en omläsning av samtliga volymer måste jag säga att seriens upplägg förvirrar mig. Viktiga detaljer förklaras förbigående, och rutornas fokus är helt felprioriterade. Handlingen är fortfarande ganska intressant, men en del av spänningen försvinner då man måste läsa mellan bildrutorna för att få klarhet om vad som egentligen står på.

 

Nu återstår bara frågan när del 12 och 13 tänker komma ut på svenska. Eller har licensen gått ut och/eller intresset försvunnit?

[My]

Just nu läser jag Pluto, Hyakki Yakoushou och diverse envolymsserier. Jag önskar att man hade mer tid och ork att läsa, men det blir lätt att man dras till böcker och TV-serier istället när hjärnan får nog av manga. Sen kan det även bli så att man ser fram emot tusen andra saker som står i bokhyllan eller just har dykt upp på Amazon, så att man glömmer bort det man redan har. Mitt eviga problem.

[Anonym2]

Hur definierar man "läser just nu"? En del saker utkommer rätt så sällan. Nåväl, man kan nog åtminstone säga att jag läser Tsubasa ~Reservoir Chronicle~, Kingdom Hearts II och Disney's Magical Dance, alla på originalspråket. Men jag kommer nog snart tvingas ta en ofrivillig paus med den förstnämnda eftersom vissa volymer verkar saknas hos Japanska bokhandeln och postorderbeställningar från Japan tar lång tid. Kingdom Hearts II och Disney's Magical Dance utkommer väldigt sällan i nya volymer, så det blir inte så mycket läsande, och jag väntar fortfarande på försändelsen med volym 5 & 2 av dem, som skickades per båt i slutet av augusti. Får nog ta och börja läsa något annat medan jag väntar på båtleveranser...

[Hikari no Hohenheim]

Nu har jag plockat fram Nana del tre från hyllan och läst den. Efter förra volymen skrev jag att jag inte visste om jag gillade serien eller ej. Nu vill jag rätta mig själv: jag visste inte att jag gillade den. För gillar den gör jag. Trots (eller kanske just därför?) att den är otroligt jordnära, helt saknar övernaturliga element och utspelar sig i en storstadsmiljö i Japan är det något som verkligen tilltalar mig med serien. Kanske beror det på vänskapen mellan Nana och Nana, och kanske på att den tar upp delar av livet som jag inte alltid tänker. Eller så är det helt enkelt en frisk fläkt mot all knas-shounen jag fått i mig på sistone.

 

I vilket fall blir det iväg till SF-bokhandeln imorgon för att skaffa del 4, kanske även 5 6 och 7 på samma gång. Jag hoppas innerligt att den dess svenska utgivning läggs mer som med Skip Beat.

[My]

Jag sa senast igår till någon som frågade att man bör läsa Nana till volym 3, eftersom det är där den verkligen visar vad den går för och sätter tonen för hela serien. Sedan läste jag HnHs inlägg idag. Min tes är bevisad. ;)

 

Själv läser jag lite fantasy av Sarah Monette just nu, men jag ser fram emot en bunt manga som en bekant har inhandlat åt mig i Japan och som ska levereras till mig på måndag. Framförallt ser jag fram emot Double Mints av min nya husgud Asumiko Nakamura samt fortsättningen på Silver Diamond och Gakuen Alice.

[My]

Det där paketet med manga jag fick är nu färdigläst. Jag har redan skrivit om det jag läste på Zmanga, men det är alltid roligt att skriva igen, så here goes:

 

Gakuen Alice v19 - Fortfarande tillbakablick och feta hemligheter avslöjas till höger och vänster. Lite för snabbt tempo får mig att ana att serien så smått drar mot sitt slut, men man vet aldrig med shoujomanga. Tachibana Higuchi kan säkert lätt klämma ur sig 10+ volymer till. I övrigt bra som vanligt.

 

Silver Diamond 10-13, 15, 17 - Gick bra att läsa trots att jag saknade delar av serien. Tempot rör sig långsamt, men jag tror seriöst inte att det finns en enda karaktär som jag inte älskar till döds i den här serien.

 

Double Mints av Asumiko Nakamura - En riktig L'amour fou-berättelse om två killar, som är dels före detta klasskamrater, dels före detta (?) mobbare och mobboffer. De återförenas när mobbaren ringer upp mobboffret och ber honom om hjälp med att dumpa liket av en kvinna som han har råkat döda.

 

Serien är så störd och sjuk på alla sätt och vis, men Asumiko lyckas ändå göra detta till en av de mest romantiska berättelserna jag har läst på hela året. Hon är min nya mangaguru. Det finns helt enkelt inga ämnen, clichéer eller ej, som hon inte kan hantera. Den här serien kommer nog aldrig att komma ut i USA, men den borde vara perfekt för fransmännen. De älskar ju den här sortens historier.

Ristorante Paradiso av Ono Natsume - Jag har inte sett animen, men jag tyckte mycket om mangan. Karaktärerna är lätta att tycka om, huvudpersonen Nicoletta är annorlunda och till och med mamman som övergav henne, som man till en början avskydde, visade sig vara sympatisk på sitt egna, lite märkliga vis. Jag gillade även romansen i serien, trots viss åldersskillnad mellan karaktärerna.

Kommer förresten på engelska nästa år från VIZ för er som är nyfikna.

 

Bisexual II - Jag läste bara mittenkapitlet som gick i det nummer av Desert Magazine som jag missade att köpa under Japanresan tidigare i år. Söt och charmig, precis som både förra delen och uppföljaren Boys Este. Nu håller jag tummarna för att det kommer fler delar i den här serien en vacker dag.

[Hikari no Hohenheim]

Jag läste precis klart One Piece vol. 49...

Är det bara jag som börjar tycka att serien har tappat lite grann i kvalitet under de senaste volymerna? Skräckbarken-arken känns i min mening som den svagaste delen i One Piece-sagen hittills, lite som om han har återanvänt sammal formel från Enies Lobby, fast med Zombier. Knaset och shonen-logiken börjar dessutom gå överstyr (Franky är bra på att bygga, därför kan han bygga en dekorativ stenbro på under en minut), och jag börjar tycka att repliker som "han är ett monster/de är monster bägge två/de är helt vansinniga!" har använts lite för mycket. Nu säger jag inte att One Piece på något sätt har blivit dålig, men den här biten känns inte lika spännande som exempelvis Alabasta-delarna eller Himmelsö-arken, trots att samtliga har blivit hundratals gånger starkare.

 

Oda lär ha sagt att han siktar på runt 60 volymer till serien, och det tycker jag låter som en vettig längd. Så starka som de har blivit nu återstår liksom nästan bara de största fighterna. Å andra sidan kan man alltid lägga på flera öar och starkare skurkar, så serien kanske aldrig tar slut.

[Kenzoku]

Jag läste precis klart One Piece vol. 49...

Är det bara jag som börjar tycka att serien har tappat lite grann i kvalitet under de senaste volymerna? Skräckbarken-arken känns i min mening som den svagaste delen i One Piece-sagen hittills, lite som om han har återanvänt sammal formel från Enies Lobby, fast med Zombier. Knaset och shonen-logiken börjar dessutom gå överstyr (Franky är bra på att bygga, därför kan han bygga en dekorativ stenbro på under en minut), och jag börjar tycka att repliker som "han är ett monster/de är monster bägge två/de är helt vansinniga!" har använts lite för mycket. Nu säger jag inte att One Piece på något sätt har blivit dålig, men den här biten känns inte lika spännande som exempelvis Alabasta-delarna eller Himmelsö-arken, trots att samtliga har blivit hundratals gånger starkare.

 

Oda lär ha sagt att han siktar på runt 60 volymer till serien, och det tycker jag låter som en vettig längd. Så starka som de har blivit nu återstår liksom nästan bara de största fighterna. Å andra sidan kan man alltid lägga på flera öar och starkare skurkar, så serien kanske aldrig tar slut.

 

Skräckbarken var förfärlig, ja, men det som kommer sen (typ efter 2-3 småöar) är nog det bästa och mest spännande i One Piece som hänt...

[wilfried]

Silver Diamond av Shiho Sugiura (1-13 varav 1-4 omläst)

Mysig var ordet.

Gillar inte minst Chigusa som är helt oförstående över att alla andra tycker han är konstig

edit: lite fler bilder

samt otaku

edit: lite fler bilder på Chigusa inlagt

 

Sen har jag också börjat lite lätt på Demian Syndrome och

jag har nog inte sett en manga med så mycket text innan ... :)

[My]

Ja, visst är den mysig! Om du har läst upp till 13 har du även läst den söta lilla scenen där de försöker applicera ordet "otaku" (som de har hittat i huvudpersonens lexikon) till Chigusa. :D

[wilfried]

Tsubasa RESERVoir CHRoNiCLE 25 + 26 (kapitel 192 - 210)

 

Wow, säger jag bara.

[Anonym2]

Silver Diamond av Shiho Sugiura (1-13 varav 1-4 omläst)

Mysig var ordet.

Gillar inte minst Chigusa som är helt oförstående över att alla andra tycker han är konstig

Ser intressant ut, även om jag inte förstår så mycket av den tyska texten. Kanske ska ta och skaffa den någon gång...

[My]

Silver Diamond av Shiho Sugiura (1-13 varav 1-4 omläst)

Mysig var ordet.

Gillar inte minst Chigusa som är helt oförstående över att alla andra tycker han är konstig

Ser intressant ut, även om jag inte förstår så mycket av den tyska texten. Kanske ska ta och skaffa den någon gång...

 

Den är underbar! Min sambo läser också den, trots att han inte brukar gilla samma sorters serier som mig i vanliga fall. Jag hoppas att fler kan upptäcka serien. Det finns en recension av första delen på engelska som jag har gjort för JiFi. Det jag upptäckte när jag började läsa den på japanska var att hela språkaspekten i serien, som är väldigt intressant och betydelsebärande, är näst intill oöversättlig, så jag rekommenderar den japanska utgåvan eftersom du tycks vara språkbegåvad. :)

 

För er som läser den engelska utgåvan så har jag glädjande nyheter: TokyoPoop har den 5:e volymen på gång, efter det långa uppehållet.

[Klibbnisse]

Tja, det skadar ju aldrig att göra sig en uppdatering ibland ;)

 

Den enda jag följer just nu är Yotsuba&! av vilken jag nyss läst volym 7. Andra serier som jag läst klart men fortfarande håller på att inhandla volymer till är Midori Days, saknar den tredje boken som har ett lite för saftigt pris för mig just nu.

 

Det finns egentligen bara två serier som jag ser framemot just nu. Första är Inu Neko Jump som saknar legal översättning (och utgivning). Serien i sig är hysteriskt skön och rekommenderas till alla som inte är för pryda när det kommer till lite naket och tämligen obskyr (och stundvis perverterad) humor. Hela ekipaget är på fem volymer och läses bäst i ett enda långt streck ;)

 

Problemet är dock att de inte finns utgivna på engelska, så oddsen för att få in serien snyggt i bokhyllan är nära nog noll, såvida man inte får tag på de japanska utgåvorna som kom ut vid 2001 (om jag inte minns helt fel), de är dock inte till någon större nytta för oss som inte kan språket ^^;

 

Det jag då alltså väntar på är att den skall översättas så jag kan köpa den!

 

Serie nummer två är Major. Enda anledningen till att jag vill läsa den är för att animen är otroligt bra, att även en inte verkar komma att översättas inom den närmsta framtiden är dock väldigt tråkigt.

 

 

 

 

Jo, nu när jag tänker på det! Honey & Clover har funnits ute ett tag, och den kommer förmodligen bli mitt nästa inköp (för att läsa), medan jag börjat inhandla den engelska utgåvan av Love Hina (för att spara till eventuell framtida läsning då den verkar gå ur tryck just nu).