Anime-natt på SVT den 7 september

[Meatrose]

Jocke, hmm... jag tycker det ser ut om att vi tycker ungefär likadant i varje fall. :S

 

<--- Confused

 

Edit: Ah, jag tror att jag missförstod. "Det tycker jag verkligen inte" var kanske riktat till frågeställningen "riktar sig verkligen Spirited Away till barn i icke läskunnig ålder?" och inte till hela citatet? =P

[soleher]

Kommer kolla om det är Jap tal. / Eng, Sv text.

[Timotei]

Kommer nog sitta uppe och kolla faktist, tycker det är trevliga val. Även min favorit Makoto Shinkai finns med där(Voices of a Distant Star, underbar <3).

[Harlock Hero]

Kommer kolla om det är Jap tal. / Eng, Sv text.

 

Varför, varför, varför skulle de ha engelsk textning på SVT? O_o

[Sceleris]

Tycker jag icke, skulle förstöra för riktiga animetittare. Underbara filmer som den borde icke få förstöras av dubbar, hur bra dubben än må vara. Ungar som inte klarar av att läsa engelska kan hålla sig till Pokemon och dess likar.

1) Passa alla "riktiga animetittare"-påståenden. Du är inte någon auktoritet att bestämma vad en "riktig animetittare" är. Det finns säkert en eller annan som föredrar dubb, och de är inte mindre "riktiga animetittare" än dig för det. (Fler faktorer som inte påverkar om man är en "riktig animetittare": Om man ser på TV eller dator, om man bara laddar ner eller bara köper anime, om man kan japanska, om man lärt sig alla röstaktörers namn, om man fansubbar, etc...)

 

2) Borde inte filmer få dubbas? Ingen film är helig, och ingen film blir förstörd av omdubbning -- originalen finns ju kvar för dig att se, så låt filmer få dubbas. Du behöver ju inte se dem.

 

3) Spirited Away är en barnfilm. Varför vill du hålla filmer som är perfekta för barn borta från dem? Vi vet ju båda att du kommer se dem oavsett om de går på TV eller inte, vilket inte direkt är sant för ungarna... :P

 

Visst, de tjänar ett syfte då materialet riktar sig till människor i en så pass låg ålder att man ej kan förvänta sig att de är läskunniga. Frågan är bara... gör verkligen Spirited Away det?

Nja. Filmen är huvudsakligen gjord för barn kring 10 år (men den är så klart anpassad för att hela familjen ska kunna titta). Visst förväntas tioåringar vara läskunniga, men i den åldern kan det nog fortfarande vara en distraktion att behöva läsa undertexter.

 

Denna natt tror jag dock mer är ägnad åt cineaster nyfikna på anime än åt animefans eller slumpmässiga tittare, så filmerna kommer knappast visas på annat sätt än originaltal med svensk text.

[JockeII]

Jocke, hmm... jag tycker det ser ut om att vi tycker ungefär likadant i varje fall. :?

 

<--- Confused

 

Edit: Ah, jag tror att jag missförstod. "Det tycker jag verkligen inte" var kanske riktat till frågeställningen "riktar sig verkligen Spirited Away till barn i icke läskunnig ålder?" och inte till hela citatet? =P

 

Ja, jag svarade såklart bara på det jag citerade, så du missförstod först eftersom vi tycker likadant. =)

 

Sceleris: Mina åsikter bestämmer jag alltid själv, och dom håller jag hårt på. ;)

[Mellow]

Jag tycker de kan sända Spirited Away som repris, mycket tidigare på dagen, och då kan den få vara dubbad.

 

Men är det någon Ghibli-film som borde säljas dubbad (eller med både dub och sub på DVD) så är det ju Totoro

Du har så rätt, Totoro är världens bästa barnfilm! Sedan angående 2-gångsvisning på Spirited Away är det ett mycket bra alternativ. De har ju kört Shrek ett antal gånger med 2 visningar på en helg, en med engelskt tal och en med svenskt tal.

 

Tycker jag icke, skulle förstöra för riktiga animetittare. Underbara filmer som den borde icke få förstöras av dubbar, hur bra dubben än må vara. Ungar som inte klarar av att läsa engelska kan hålla sig till Pokemon och dess likar.

1) Passa alla "riktiga animetittare"-påståenden. Du är inte någon auktoritet att bestämma vad en "riktig animetittare" är. Det finns säkert en eller annan som föredrar dubb, och de är inte mindre "riktiga animetittare" än dig för det. (Fler faktorer som inte påverkar om man är en "riktig animetittare": Om man ser på TV eller dator, om man bara laddar ner eller bara köper anime, om man kan japanska, om man lärt sig alla röstaktörers namn, om man fansubbar, etc...)

 

2) Borde inte filmer få dubbas? Ingen film är helig, och ingen film blir förstörd av omdubbning -- originalen finns ju kvar för dig att se, så låt filmer få dubbas. Du behöver ju inte se dem.

 

3) Spirited Away är en barnfilm. Varför vill du hålla filmer som är perfekta för barn borta från dem? Vi vet ju båda att du kommer se dem oavsett om de går på TV eller inte, vilket inte direkt är sant för ungarna... :P

 

Visst, de tjänar ett syfte då materialet riktar sig till människor i en så pass låg ålder att man ej kan förvänta sig att de är läskunniga. Frågan är bara... gör verkligen Spirited Away det?

Nja. Filmen är huvudsakligen gjord för barn kring 10 år (men den är så klart anpassad för att hela familjen ska kunna titta). Visst förväntas tioåringar vara läskunniga, men i den åldern kan det nog fortfarande vara en distraktion att behöva läsa undertexter.

 

Denna natt tror jag dock mer är ägnad åt cineaster nyfikna på anime än åt animefans eller slumpmässiga tittare, så filmerna kommer knappast visas på annat sätt än originaltal med svensk text.

 

Jag gillar det jag läser! Kan inget mer än att hålla med.

[Largo]

Tycker jag icke, skulle förstöra för riktiga animetittare. Underbara filmer som den borde icke få förstöras av dubbar, hur bra dubben än må vara. Ungar som inte klarar av att läsa engelska kan hålla sig till Pokemon och dess likar.

 

Alltid när det sänds anime på svensk TV så funderar jag över hur det påverkar Svenskars syn på det. Kommer det att göra anime mer accepterat om de sänder en barnfilm (Det är inget snack om saken att målgruppen är runt 10 år och under, även om äldre kan njuta av den på grund av ett jättebra manus och animering) på japanska kl 10 på kvällen? Svaret är nej. Det kommer bara stärka fördomarna om att anime är barnprogram och vi är barnsliga nollor. Tänk på att de sänder till hela sverige, inte bara oss animefans.

 

Det vi vill visa svenska folket är att anime inte bara är barnprogram, utan att handlingen kan hålla lika hög klass som vilken otecknad film som helst. Vi som är extra intresserade av anime och japan väljer självklart ett alternativ där vi kan se det på originalspråket. Om man låter barnen se anime av så hög kvalitet så kommer de förhoppningsvis växa upp och veta att anime inte bara är pokemon och sailor moon.

 

Hur många finns det egentligen här som är modiga nog att säga att ni gillar anime när någon ni träffar första gången frågar vad ni har för intressen? Själv är jag väldigt försiktig med det. Jag är ganska trött på fördomarna som man har fått stå ut med genom åren på skolor och arbetsplatser.

[Meatrose]

Hur många finns det egentligen här som är modiga nog att säga att ni gillar anime när någon ni träffar första gången frågar vad ni har för intressen? Själv är jag väldigt försiktig med det. Jag är ganska trött på fördomarna som man har fått stå ut med genom åren på skolor och arbetsplatser.

 

Hehe, ja jag är knäpptyst på den fronten. Det skulle faktiskt aldrig falla mig in att berätta det. Innan någon får för sig att jag är en svag person i det avseendet vill jag påpeka att det enbart beror på den bild som jag vet att minst 99 av 100 svenskar i min ålder (25) har av anime. Den erfarenhet de har av anime kommer från enstaka exponering i form av vad som visas på helgmorgnar riktat till barn (Bayblade, Sailor Moon, Pokemon osv) samt möjligtvis mainstreamserier som Bleach och Naruto. Jag klandrar dem definitivt inte för att ha en dålig uppfattning om anime om det är det enda de har att referera till. Problemet är bara att (och det här är min egen åsikt) en överväldigande majoritet av andra animeproduktioner kan uppfattas som att de liknar ovanstående exempel då man som oinsatt, oerfaren tittare kommer i kontakt med dem och bara "skrapar på ytan". Karaktärer med färglatt hår som springer runt och piper till varandra och som får huggtänder när de blir arga, en vit slalombacke under ögonen när de gråter, en vätskedroppe som hänger bredvid huvudet när de känner sig pressade, talande små fantasidjur, och så vidare. Det är nog lätt att dra allt över en och samma kam om man inte ger anime som medium en chans och tar sig innanför "det yttre skalet".

 

Jag har vid ett fåtal tillfällen försökt introducera olika personer till anime genom att successivt förklara precis vad jag i regel tycker om 99 av 100 amerikanska filmer och serier, mestadels gällande manusförfattande och regi. Får jag en motfråga om vad jag då själv tycker är bra så svarar jag inte direkt "Air" eftersom jag vet vad gemene person med nolltolerans gentemot konceptet skulle få för intryck. Nej, jag väljer hellre att promota en serie som Death Note, inte för att jag tycker att den är så fantastisk (vilket jag inte tycker att den är), utan främst på grund av att det inte är så mycket hokus pokus involverat. Avsaknaden av "humor" och alla dessa, för anime relativt vanliga, lustiga ansiktsuttryck är bara en stor bonus som förhöjer "konverteringsfaktorn" flera steg.

 

Nästa steg skulle vara att introducera, tja... varför inte Elfen Lied. Har personen i fråga väl vant sig vid att titta på något som är animerat så kan kombinationen av bra musik, våld, drama (och lite bar hud) göra susen. Steg tre skulle vara Neon Genesis Evangelion och har jag väl fått med mig försökskaninen så här långt, det vill säga utan att denne sparkar bakut när han får syn på stora robotar som styrs av människor, så skulle jag avsluta introduktionsprojektet med Code Geass.

 

Jag har aldrig testat hela 4-stegs-metoden på någon, men jag ska nog få ändan ur vagnen. Med vissa är det ju inte ens någon idé att försöka. Mina två närmaste killpolare tycker exempelvis att man är en homosexuell pedofil om man ens spelar spel som Zelda. (Kommentaren fälldes när de fick syn på mitt Windwaker "in action" en gång i tiden)

 

Aja, det här handlade ju inte alls om trådens ämne, sumimasen, men jag tyckte frågeställningen var så pass intressant att jag ville spinna vidare.

[Sceleris]

Jag kan skämmas lite för att berätta att jag gillar anime, men det är okej. Jag gillar att skämmas. Det är inte för inte som jag har en jäkla pedofilaffisch på väggen.

 

Mina mindre pinsamma omvändningsaniméer är Odjurens prinsessa, Rurouni Kenshin-OVA:n, Cowboy Bebop, och kanske Ghost in the Shell.

[Revan-]

Jag håller helt med Meatrose på alla hans välskrivna punkter.

 

Jag är yttrest försiktig med att säga jag läser manga och ser på anime. Jag har till och med all mangan gömd i en "hemlig låda" under en planka i sängen.

 

Nu var det avslöjat!

[Timotei]

Förstår inte varför man ska skämmas för något man tycker om. Det här med att folk har fördomar mot det är skitsamma tycker jag. Jag berättar gärna att jag ser på animé och läser manga för nytt folk sen vad de tycker om mig är deras problem(jag föredrar iaf kompisar som respekterar mina intressen).

[Noctune]

Förstår inte varför man ska skämmas för något man tycker om. Det här med att folk har fördomar mot det är skitsamma tycker jag. Jag berättar gärna att jag ser på animé och läser manga för nytt folk sen vad de tycker om mig är deras problem(jag föredrar iaf kompisar som respekterar mina intressen).

Håller helt och fullo med. Själv blev jag lite förvånad när jag läste att vissa är försiktiga med att berätta om att de ser på anime/läser manga. Inte för att jag tycker det är fel att göra det, det är ju upp till var och en, utan att det aldrig slagit mig förut att det är något man inte vill berätta...

[Orrin]

Jag brukar inte ha några större problem att berätta att jag tittar på anime om någon undrar, men jag skulle inte börja diskutera ämnet. Ser ingen direkt mening att prata om anime med någon som ändå inte har det som intresse och det är inte direkt så att jag försöker värva medlemmar som någon frireligiös kult. Det är lite samma sak som att någon skulle börja diskutera motorfordon med mig, jag skulle sluta undgås med den personen ganska omgående.

 

Men nu handlade det väl om att bara nämna att man gillar anime och det brukar jag göra om jag finner någon mening med det, dock är jag mer försiktig med porrspel och 18+ anime...

 

Jag har nog haft lite tur, för till skillnad från Meatrose (som jag är jämngammal med) så känner åtminstone en majoritet av mina bekanta till vad anime är för något och accepterar det som underhållning. Jag känner även en hel del jämngamla som också tittar på anime i varierande mängder.

 

Jag har faktiskt gjort ett försök att introducera en bekant till anime en gång, dock så gjorde jag misstaget att välja ut Evangelion som första serie åt honom. Nåja det är allafall ingen risk att han skulle få för sig att anime är barnunderhållning numera, speciellt efter alla kommentarer om att han inte kunde tänka på något annat i en vecka efteråt.

[Tsukasa-san]

Hur många finns det egentligen här som är modiga nog att säga att ni gillar anime när någon ni träffar första gången frågar vad ni har för intressen? Själv är jag väldigt försiktig med det. Jag är ganska trött på fördomarna som man har fått stå ut med genom åren på skolor och arbetsplatser.

 

Hehe, ja jag är knäpptyst på den fronten. Det skulle faktiskt aldrig falla mig in att berätta det. Innan någon får för sig att jag är en svag person i det avseendet vill jag påpeka att det enbart beror på den bild som jag vet att minst 99 av 100 svenskar i min ålder (25) har av anime. Den erfarenhet de har av anime kommer från enstaka exponering i form av vad som visas på helgmorgnar riktat till barn (Bayblade, Sailor Moon, Pokemon osv) samt möjligtvis mainstreamserier som Bleach och Naruto. Jag klandrar dem definitivt inte för att ha en dålig uppfattning om anime om det är det enda de har att referera till. Problemet är bara att (och det här är min egen åsikt) en överväldigande majoritet av andra animeproduktioner kan uppfattas som att de liknar ovanstående exempel då man som oinsatt, oerfaren tittare kommer i kontakt med dem och bara "skrapar på ytan". Karaktärer med färglatt hår som springer runt och piper till varandra och som får huggtänder när de blir arga, en vit slalombacke under ögonen när de gråter, en vätskedroppe som hänger bredvid huvudet när de känner sig pressade, talande små fantasidjur, och så vidare. Det är nog lätt att dra allt över en och samma kam om man inte ger anime som medium en chans och tar sig innanför "det yttre skalet".

 

Jag har vid ett fåtal tillfällen försökt introducera olika personer till anime genom att successivt förklara precis vad jag i regel tycker om 99 av 100 amerikanska filmer och serier, mestadels gällande manusförfattande och regi. Får jag en motfråga om vad jag då själv tycker är bra så svarar jag inte direkt "Air" eftersom jag vet vad gemene person med nolltolerans gentemot konceptet skulle få för intryck. Nej, jag väljer hellre att promota en serie som Death Note, inte för att jag tycker att den är så fantastisk (vilket jag inte tycker att den är), utan främst på grund av att det inte är så mycket hokus pokus involverat. Avsaknaden av "humor" och alla dessa, för anime relativt vanliga, lustiga ansiktsuttryck är bara en stor bonus som förhöjer "konverteringsfaktorn" flera steg.

 

Nästa steg skulle vara att introducera, tja... varför inte Elfen Lied. Har personen i fråga väl vant sig vid att titta på något som är animerat så kan kombinationen av bra musik, våld, drama (och lite bar hud) göra susen. Steg tre skulle vara Neon Genesis Evangelion och har jag väl fått med mig försökskaninen så här långt, det vill säga utan att denne sparkar bakut när han får syn på stora robotar som styrs av människor, så skulle jag avsluta introduktionsprojektet med Code Geass.

 

Jag har aldrig testat hela 4-stegs-metoden på någon, men jag ska nog få ändan ur vagnen. Med vissa är det ju inte ens någon idé att försöka. Mina två närmaste killpolare tycker exempelvis att man är en homosexuell pedofil om man ens spelar spel som Zelda. (Kommentaren fälldes när de fick syn på mitt Windwaker "in action" en gång i tiden)

 

Aja, det här handlade ju inte alls om trådens ämne, sumimasen, men jag tyckte frågeställningen var så pass intressant att jag ville spinna vidare.

 

Eh, det gör inte någon, det var intressant att läsa och jag håller helt klart med om vad du skriver. ;)

 

Däremot skäms jag inte för att berätta för någon att jag gillar Anime och Manga.

Om personen tycker att det är töntigt är personen bara okunnig.

 

Jag har nog haft lite tur, för till skillnad från Meatrose (som jag är jämngammal med) så känner åtminstone en majoritet av mina bekanta till vad anime är för något och accepterar det som underhållning. Jag känner även en hel del jämngamla som också tittar på anime i varierande mängder.

 

Tänk om hela Sverige skulle kunna acceptera Anime och Manga och förstå att personer har olika intressen.

Men tyvärr är ju inte fallet så :( .

[Timotei]

Tänk om hela Sverige skulle kunna acceptera Anime och Manga och förstå att personer har olika intressen.

Men tyvärr är ju inte fallet så .

 

Något som är positivt med Japan är att i princip hela landet accepterar det(ok, inte alla men mer än Sverige i alla fall).

 

Skulle inte förvåna mig ifall majoriteten i Sverige är antingen rädda för att försöka göra animé/manga till en del av deras intressen eller åtminstone acceptera till den grad att man inte ska behöva ha svårt med att dela med sig sin " hemlighet " (ni som har det). Skulle varit kul ifall animé växte sig ännu större och snabbare i Sverige men jag tvivlar på att skulle hjälpa mycket.

 

Ju fler som är med och leker ju bättre(i detta fallet) tycker jag.

 

Man ska aldrig bry sig om vad andra tycker, då känns det som att andra styr ens liv och det vill man verkligen inte.

[DB]

Något som är positivt med Japan är att i princip hela landet accepterar det(ok, inte alla men mer än Sverige i alla fall).

 

Tyvärr, men det där är en vanföreställning. Den som är nära och över de 20 och tittar på tecknad film kan räkna med kyliga blickar från alla håll och se fram emot att bli klassad som en andra klassens individ om denna skulle vara öppen med det.

 

De som är i min ålder (2*host*) lever där en form av dubbelliv. När de är på sina jobb eller umgås med kollegor så är det inte ett ord om sin hobby. Skulle det på något sätt komma framma så kan personen i fråga glömma att bli befodrad framöver, få nya betydligt tråkigare arbetsuppgifter, få en omplacering på landsbygden etc. Och tappa all form av respekt från kollegor.

 

Det finns några undantag. Gå med barnen på bio och kolla på Ghibli, kolla på kvällens avsnitt Doraemon och i vissa speciella fall som Eva, är några undantag.

 

Det finns betydligt mer att säga om detta och orsaker bakom, men eftersom jag inte riktigt känner för att skriva längre inlägg får det vara.

 

För att sammanfatta så är det _mycket_ lättare att vara något sånär öppen med sitt animetittande här. Det värsta man kan råka ut för här om man skulle bre på är någon sned blick och ett "jaha" men knappast föverka sin framtida karriär.

[Klibbnisse]

Kommer lätt sitta uppe hela natten, få se ifall jag bjuder in lite kompisar också så sitter vi bänkade :)

[Aoz]

Klart man sitter uppe! :D

Ska bli kul bara det inte är dubbat >:)

Det ända jag har sett där är Spirited Away men det ska bli kul att se vad dom har tagit fram.

 

Jag är också lite försiktig med att "erkäna"(det är så det känns ibland) att jag ser på Animé, det är synd att det ska vara så, man får hoppas att det blir mer Animé på TV så kanske det så småningom blir mindre fördommar mot Animé/manga tittare . ;)

[My]

Jag har faktiskt gjort ett försök att introducera en bekant till anime en gång, dock så gjorde jag misstaget att välja ut Evangelion som första serie åt honom. Nåja det är allafall ingen risk att han skulle få för sig att anime är barnunderhållning numera, speciellt efter alla kommentarer om att han inte kunde tänka på något annat i en vecka efteråt.

 

Trösta honom med att det är likadant för många som ser Evangelion första gången. Speciellt om det är en av de första serierna man ser. Man blir så jäkla insydd i berättelsen och det brukar vara en chock att se tecknade karaktärer få lida så mycket psykologisk skada.

 

Jag har omvänt två personer med hjälp av Evangelion och de råkade ut för exakt samma sak. Jag fick terapiprata med dem efteråt (på samma sätt som jag terapipratade efteråt med han som visade mig Evangelion en gång i tiden). ;)

[Timotei]

De som är i min ålder (2*host*) lever där en form av dubbelliv. När de är på sina jobb eller umgås med kollegor så är det inte ett ord om sin hobby. Skulle det på något sätt komma framma så kan personen i fråga glömma att bli befodrad framöver, få nya betydligt tråkigare arbetsuppgifter, få en omplacering på landsbygden etc. Och tappa all form av respekt från kollegor.

 

Jag kan tänka mig att det är en sådan situation på många arbetsplatser i Japan men inte alla. Jag har inga problem med att " Jobb är Jobb, Fritid är Fritid ", tycker nästan det är positivt att man delar in det så för att få ut mest från arbetarna(det känns som Japan är mer effektiva inom det området då Sverige känns otroligt sjukt och slött idag).

 

Jag menade mest att ungdomar m.m kan ha lättare att acceptera animé/manga där än här, det är i alla fall vad jag tror(notera att jag TROR, jag VET inte).

[DB]

Jag tror du missförstod mig lite där. Det har inget med "jobb är jobb" att göra utan att den stora majoriteten som inte sysslar med det(~98-99% av vuxna) ser ner på någon som gör det som något socialt missfoster.

 

Vad gäller ungdomar så visst, det är okej att kolla på kvällsserier som Gundam Seed Destiny m fl. Men någon som börjar närma sig slutet av gymnasiet och brer på med att han ser nattserier (vilket är den absolute majoriteten av all anime som diskuteras i det här forumet) kommer inte få det direkt lättare.

 

Bidragande orsaker är bland annat personer som Tsutomu Miyazaki: http://en.wikipedia.org/wiki/Figure_moe_zoku

 

När personer i övre tonåren och uppåt som sysslar med anime, eroge osv som en självklarhet kategoriskt framställs som potentiella sexualförbrytare och mördare kanske det blir lite lättare att förstå.

 

Vill du läsa mer om vad en faktiskt japan har att säga om det så läs kj1980's inlägg om detta hos animesuki.

[JockeII]

Skulle aldrig tveka att nämna mitt animeintresse om någon frågar och det kan hända att jag själv frågar förbigående vid nya bekantskaper.

 

Skulle vilja påstå att det är mer accepterat/förstått hos människor med mer alternativ stil som inte suger i sig allmänt folks oinsatta skräpåsikter.

Sen om man träffar någon med ett lite större datorintresse så har den personen oftast en någorlunda vettig bild av anime.

 

Meatrose: Håller med dig om det du skrev angående Air och Death Note. Senaste gången var det Hellsing Ultimate och Devil May Cry som jag använde, tror nog Death Note blir lämpligt nästa gång.

[Timotei]

Det låter ju oneklingen hårt och tråkigt att det ska bli så för att ingår i ens intressen men antar att livet inte alltid är rättvist.

 

Inte minst att det är så i landet där det skapades(animé/manga) men sen å andra sidan har jag alltid hört och läst att Japan är extrema arbetsnarkomaner(därav landets teknik m.m).

 

Hade gärna sett någon lättare syn på det men Japan är ändå ett mycket trevligt land.

 

Rätt intressant och läsa om i alla fall(tackar).

[Dancing Moon]

buhu, nu insåg jag att jag inte kan ha uppesittarkväll. Ska jobba dagen efter

 

Hehe... dags att inviga digitalboxen med hårddisk ordentligt