Vilket spel klarade du senast?

[Linx]

Klarade luigi's mansion 2, och kan säga till alla som har ett 3ds att det är ett köp' super roligt spel :P

[My]

Jag har spelat Borderlands 1 och 2, det ena co-op, det andra ensam. Helt klart rekommenderade spel, som öppnade mina ögon för plundringsmekaniken. Jag har aldrig fattat grejen med "loot" förr, men nu kan jag springa runt och öppna kistor bara för att se om jag får något unikt föremål. 

 

I första spelet spelade jag med Lilith fram till slutet och påbörjade runda två tills jag fastnade i ett av DLC:en som var lite för hög level för mig. Jag har även en solorunda som Mordecai igång. I tvåan är jag en bit in på andra varvet som Mechromantikern Gaige och ska snart påbörja en ny runda i co-op som Maaya. 

 

I övrigt är det mesta jag spelar pågående. Jag tenderar att fastna för ett spel och syssla med det ganska länge innan jag byter till nästa besatthet. ^^;; 

[IJK]

Bioshock Infinite.

 

Till att börja med har jag inte spelat de andra Bioshock spelen.

 

Själva gameplayen är inte särskilt olik andra RPG/FPS hybrider, men det finns lite unika element som endå gör att det är unikt.

Trots detta tycker jag (som mer lutar åt RPG genren) inte att det räcker, till skillnad från te.x Borderlands som man kan spela bara för spelandets skull klarar sig inte Infinite på bara gameplayen i mina ögen.

 

Jag menar inte att spelet är dåligt, tvärtom är det ett av de bästa spelen jag spelat!

Anledning till att spelet är riktigt bra är storyn; som är fenomenal!

Jag rekommenderar alla att spela Bioshock Infinite minst en gång ;)

 

Milda Elizabeth spoilers

Elizabeth(din "kompanjon" i spelet) är otroligt bra gjord!
Hon känns verkligen som en levande person tack vare:
-Riktigt bra voice acting.
-Schysst/frit rörelse mönster, varenda dialog levereras ihop med de rörelse som en vanlig människa skulle göra, det är en ganska lite detalj men att en person som blir lycklig av någonting inte bara står stilla och pratar om det och istället hoppar runt som ett litet barn, gör en otrolig skillnad!
-Det typiska NPC beteendet är borta, om du inte har något att gör till Elizabeth springer hon runt och tittar på saker, eller hittar/pekar ut loot till dig. Hon håller sig dock alltid i din närhet.

 

Och så om min schizofrena recension inte riktigt räckte så finns det en trailer (nästan fri från story spoilers) här :

[Blå]

 

Bra spel helt klart. Men likheterna i handlingen samt atmosfären till TWD (åtminstone serietidningen) är väldigt lika på många ställen. Detta är inget jag klagar på dock och spelet har helt klart sin egen identitet och karaktärer som är helt magiska. Man sitter helt klart som på nålar och vågar knappt att slappna av. Sedan Uncharted 3 så har jag inte spelat igenom ett spel i ett långt maraton, men nu blev det så då jag verkligen inte kunde släppa ifrån mig kontrollen. Ville hela tiden veta vad som skulle hända i nästa scen och tillslut så var det roliga slut. Handlingen kan man väl tycka vad man vill om, det är en smakfråga helt klart, men karaktärerna sprudlar det verkligen liv om och Ellie står helt klart som den mest intressanta. Detta är helt klart ett unikt spel ur karaktärs synpunkt. Visst, ND har gjort det för med UC-serien, men det känns verkligen som man tar det ett steg längre här då karaktärerna verkligen utvecklas under resans gång. Där om något känns det som om ND har lärt sig något från UC-serien. Missförstå mig nu här inte, jag älskar verkligen de spelen och Nathan Drake. 

 

Finns det något som är dåligt med spelet? Inte direkt, men ska man gå in på detaljer så kanske att AI skulle varit smartare, samt att det kanske är dags att börja ta bort dessa zoner med ändlösa fiender som dyker upp. Man har dock tonat ner på det i det här spelet och här kan man verkligen välja hur man vill gå tillväga för att klara vissa zoner. För att döda i det här spelet är inte alltid den smartaste utvägen att ta då ammo verkligen inte är något som växer på träd. Så vill man döda är det nog smartast att verkligen lägga upp en strategi för hur man ska gå tillväga för att smartast ta ut fienderna och vid de tillfällen man även kan smyga sig runt är nog även det ett smart val. Det om något höjer verkligen på stämningen när man försöker att smyga sig runt en bunt infekterade. 

 

Grafiken behöver man väl inte säga så mycket om, den är superb. Musiken är även den riktigt bra och stämningsfull med lite dystrare toner som faller på plats väl till atmosfären och den ensamhet som man befinner sig i. Nu ska jag försöka smälta det här på något sett och gå vidare med mitt spel liv på något sett, lär väl dröja innan jag får spel något lika spännande och underhållande på ett bra tag. Men förhoppningsvis inte.

[Blå]

 

Jaha, det tog inte alltså så lång tid för mig att hitta ett annat bra karaktärsdrivet spel. Den här installationen av TWD är riktigt bra. Jag gillar att man liknar serietidnings tecknarstil mera och visst går inte Telltale ifrån sin egen stil heller för den. Spelet är kanske mera peka-klicka, men det tar inte bort intensiteten och det gäller verkligen att vara med hela tiden. Detta är dock inte det som gör spelet så bra, utan självklart är det karaktärerna och de val man måste ta för att handlingen ska gå framåt. Valen är dock riktigt svåra att ta ibland och man känner själv hur man tvekar mer eller mindre hela tiden på om man verkligen tagit den rätta rutten. I stort sett så påverkas handlingen och karaktärerna hela tiden av dina val. 

 

Jag tycker till och med att det här spelet är bättre än själva TV-serien som inte (i min mening) är lika mörk och verkligen visar mera av folks desperata sidor. För när det väl kommer till kritan så försöker alla att överleva på sitt sett och att lita på folk är nog inte något man ska göra i blindo. Det kan man verkligen komma att ångra i efterhand. 

 

Gillar man TV-serien så borde man verkligen ge det här spelet en chans. Du kommer verkligen få valuta för pengarna då man lätt kan spela om det och se vad som skulle hända om man gjorde lite andra val. 

[Blå]

Kidaw

Har nu spelat färdigt "THE LAST OF US", varför har alla hyllat detta spel så mycket? Zombies been done before!

 

Blå

Se där, men det är klart. Alla behöver inte tycka lika, men skulle vara skoj att höra vad du inte gillade med spelet. Om det är för handlingen och att det är zombie liknande monster så kan jag förstå dig till fullo, men det funkade för mig som sagt även fast det inte var det som gjorde att jag gillade spelet så mycket.

 

Ecchi-Sama

jag tyckte inte om spelet specilt mycket tom re6 va bättre (tycker jag) sen va det för mycke fel i spelet sen va det en av det sämsta trophy lista det hade.

 

Kidaw

Alla behöver absolut inte tycka lika. Tyckte att spelet var fantastiskt när det kom till det visuella och skådespelarnas insatser. Tyckte däremot att storyn var förutsägbar och gjord en miljon gånger förr. Därför blir jag förvånad att spelet har fått jättebra recensioner pga. sin story. Men jag kanske borde flytta diskussionen till en tråd så att man kan skriva mer.

Ecchi-Sama

jag sa bara att jag va inte nöjd med spelet ni andra få gilla det men det gjorde inte jag tyvär.

 

Då kan vi fortsätta här helt enkelt. 

 

Vet som sagt inte om jag spelet så många spel som har haft den här typen av handling, visst känner jag igen scenariot dock. Men jag tycker att det funkar eftersom jag själv gillar domedags världar. Men det är som sagt var karaktärerna som är så himla bra i det här spelet annars, alla de små detaljerna från Ellies frågor, till deras samtal om allt och inget. Sen också hur Ellie och Joel utvecklas under resan. Man kan inte gilla allt, men när man lyckats att skapa liv i sina karaktärer som väljer jag åtminstone att försöka njuta av det andra också, den här gången i alla fall. 

[Amarda]

Jag tyckte inte det var själva storyn själv som var det som gjorde spelet så bra utan det var hur den berättades och med den enorma kvalitet som den berättades med. Skådespelet var väldigt bra och karaktärerna hade ett större djup än de flesta av dagens spel.  De lyckades verkligen skapa rätt stämning med hjälp av musiken, färgerna och mörkret. Spelsättet var också väldigt bra och skapade en stor spänning. Det som jag tyckte var speciellt med spelet var hur det var mer än ett spel, historien var lika bra berättad som i en riktigt bra film. Det är få spel som har fått mig så engagerad, det är väldigt få historier i huvud taget som har fått mig så engagerad. 

[Soverejn]

Lirade klart Dishonored för andra gången. Bra handling, välgjort och bra slut. Kanonspel för ensamma helger :)

[Olji]

Klarade nyligen ut huvuduppdragen i Sleeping Dogs, gillade hur spelet var utformat till stor del, storyn var okej, bilfysiken var precis i min smak och fokuset på slagsmål framför vapen uppskattade jag, dock så störde jag mig smått på face-nivåerna som hindrade en från att köpa saker.

[Volbla]

Quantum Conundrum är ett förstapersons plattformpusselspel som är gjort till stor del av samma personer som jobbade på Portal. Följdaktligen är det väldigt likt Portal i hur det är utformat. Man är en liten grabb som hälsar på sin farbror som är en mer eller mindre galen uppfinnare. När man tar sina första steg in i huset så hör man i högtalarsystemet att farbrorn har låst in sig i någon konstig dimension, och det är upp till dig att navigera dig igenom de olika flyglarna i huset och få på strömmen igen. Farbrorn guidar dig hela tiden (typ som Glados) och varje flygel bjuder på något nytt sätt att lösa pussel. Ditt huvudsakliga verktyg är att skifta mellan olika dimensioner som påverkar din omvärld, som till exempel att göra alla objekt jättelätta eller få tiden att gå långsamt.

 

Det var inte ett så värst svårt spel, men det krävde ändå en del utanför lådan-tänk. Det kändes lite konstlat då och då eftersom det bestämmer vid varje individuellt knep vilka dimensioner man har tillgång till. Men även om det inte var lika bra som Portal så tyckte jag ändå att det var ett kul spel om man är sugen på mera pussel i samma stil.

[Hikari no Hohenheim]

Då har jag klarat Assassin's Creed 4. Och jag har ett och annat jag behöver säga...
 

Fem skottkärror spoilers...

Efter treans inte helt tillfredsställande slut undrade jag hur sjutton de skulle kunna ta sig vidare i serien härnäst. Desmond är död, en ond "ande" från den första civilisationen är lös, och tempelriddarna verkar ha vunnit. Det är en ganska rejäl cliffhanger, och jag såg fram emot att se hur den nutida världen kämpade emot onda makter som försökte förslava mänskligheten, och vad Assassinerna skulle göra åt saken.
 

Men icke. Assassin's Creed 4 kan, tyvärr, bäst liknas med en Bleach-filler. Den använder sig av element från huvudstoryn, låtsas som att den är viktig för handlingen, men när allt är sagt och gjort har vi inte rört oss mer än ett myrkliv framåt. Visst var det roligt att gå runt och hacka datorer, och under vissa stunder var fanns den där härliga mystiken som serien är känd för, men i slutändan tar de dör på "skurken" innan det hinner bli någon intressant konflikt av det hela. De använde sig av ett "säkert" handlingsmoment, något de kunde göra en story av utan att rubba grundpremissen om ett företag som -- mycket likt Ubisoft själva -- kan fortsätta skapa "virtuella upplevelser" i all oändlighet. Mer meta än så blir det inte.
 

Fast tja, själva piratdelen var väl kul. Storyn kändes mer sammanhängande än i trean, om än lite klumpigt utfört ibland (Mary borde exempelvis ha haft en större roll, för att visa att hon faktiskt brydde sig om Edward), men eftersom det utspelade sig innan det spelet blev det inte mycket framfart i huvudstoryn där heller. Jag hade velat se lite mer konkret hur det hemliga kriget påverkade pirateran. Jag hade velat se Kenway göra mer skillnad. Men nåja, det var åtminstone bra rätt spelmässigt, och jag sjönk ner mångt mer timmar än jag borde på att plundra. Underligt är dock att grafiken på Xbox 360-versionen faktiskt såg något sämre ut än i Assassin's Creed 1 och 2 till det formatet.
 

Den främsta anledningen till att jag ville spela det här spelet var att se vad de hade tänkt göra för att få mig att bry mig om huvudberättelsen nu när Desmond är död -- och nog hoppas jag fortfarande i smyg att hans medvetande lever kvar i samma maskin som Juno var fångad i -- men där tappade de bollen totalt. Fortsätter de i den här stilen vet jag inte om jag kommer att vara så sugen på fler spel. Det är just sånt här som händer om man envisas med att mjölka ut en serie så komplex en gång om året, och det bästa de kan göra nu, i min mening, är att låta några år passera, både i verkligheten och i spelet, och låta Assassin's Creed 5 vara en bombastisk avslutning på serien. Med Desmond i huvudrollen.

[NonGod]

klarade senast Phoenix Wright: Ace Attorney. Stängde av DS-et när jag fick slut chanser/liv (eller vad man ska kalla det) för att inte få game over (fast jag spara i spelet några gånger för att inte behöva göra om lika mycket varje gång).

[Inari]

klarade senast av det fantastiska spelet journey *O* och är 

just nu fast och springer omkring i skyrim .... verkar som om jag har klaustrofobi eller något för jag vägrar att gå ned i grottorna etc etc så jag larvar mig i städerna och retar vandrare 

[Hazzlarn]

Hurra för Metroid prime corruption! :D 

[Stekeblad]

Spelade om Rayman3 för ett tag sedan

[Olji]

Klarade nyligen av pokemon Y, så har börjat breeda fram ett lag att köra dueller med.
Om någon har ett normal friend-safari med dittos så säg gärna till, behöver några med bra IVs.

[Hikari no Hohenheim]

Där klarade jag Sonic Lost World, fjolårets i särklass största besvikelse. När familjen hälsade på över påsk fick jag en ursäkt att dra fram spelet igen, då Sonic alltid är relevant i våra kretsar.

 

Detta är nog det första spelet på länge jag kan beskriva med det enkla ordet "mediokert". Jag hade aldrig någonsin rent ut tråkigt när jag spelade, men ingen av banorna fick mig att känna den där riktiga spelglädjen; banorna var ofta repititiva och spelkontrollen överkomplicerad. Vilket är synd. för efter att Sonic Team lyckats träffa rätt med både Sonic Colors och Sonic Generations kändes det nästan som att igelkotten var på väg uppåt igen. Sonic Lost World kändes mest idéfattigt rakt igenom, som om de försökte desperat att vara Mario utan att riktigt begripa vad det är som gör Mario bra.

 

Jag har därmed nästan helt tappat förtroendet på Sonic Team, och börjar tvivla på de någonsin kommer att kunna återställa Sonic till sin forna briljans. Tur är väl då att nästa Sonic-spel, Sonic Boom, inte kommer att skapas av Sonic Team, utan av ett nyskapat amerikanskt företag med gamla Naughty Dog-veteraner på toppen. Ett nytt team med nya idéer tror jag är precis vad Sonic behöver, och bara det ger mig anledning att hoppas igen.

[RainyDay]

Senaste sonicspelet jag spelade var Sonic Generations, vilket jag tyckte var ganska kul, dock så har jag missat alla sonicspel som kommit till nintendokonsoler. Tyckte sonic lost world såg intressant ut, men har ingen wii u.

 

Klarade precis ffxhd remaster, har ett par trophys kvar på det innan jag känner mig helt klar med spelet dock.

[Inari]

super pokemon rumble blast   XD 

[Fasten]

Klarade precis Tales of Symphonia HD. Ett underbart rpg :)

[Brezals]

Lirade igenom Metroid Fusion för någon vecka sen. Var sådär 10 år sen eller mer man lirade det senast :)

[Klona]

Dark Souls 2

 

Jag tror inte att det är många här på forumet som har missat (kanske de nya) att jag är en stor Souls fantast som uppstod redan efter att jag spelade det första spelet Demon´s Souls och jag gillade serien ännu mer med Dark Souls som jag måste säga är det bästa spel jag har spelat.

 

vad är det som är så speciellt med dem då? För dem som varken spelat eller hört speciellt mycket om dem så brukar de beskrivas som bland de svåraste spelen från förra generationen (PS3, Xbox 360) men visst att jag tycker att de är svåra så kan jag tycka att det är lite överdrivet sagt. Däremot skulle jag kalla de mer för obarmhärtiga och oförlåtande, låt mig förklara den generella idén. Spelets valuta består av själar som du använder för både att uppgradera din rustning, köpa vapen och uppgradera din karaktär, dör du så förlorar du alla dina själar och du har en chans att få tag på dem igen och om du misslyckas och dör innan du hämtar dem igen så är de borta för evigt och det är bara att svälja och gå vidare. På grund av det så litar du aldrig på någon eller något i spelet i rädsla för fällor eller liknande som gör att du dör och får börja om vid senaste checkpoint och en chans att du förlorar alla dina själar. Att jag har sprungit runt  mer än 50% av tiden i spelet med skölden uppe säger en del.

 

Dark Souls 2 har jag längtat efter sedan jag först såg trailern för 1,5 år sedan och efter det så har jag gått och längtat efter det och min hajp jag hade byggt upp för spelet var enorm. När jag väl fick spela det så var det mest sig likt, menyerna, striderna och hur världen fungerar så jag slängde mig rätt så snabbt in i strid och dog efter 15 min. Till mitt försvar så kunde jag inte använda mitt vapen optimalt och sen kom det 5-6 hundar samtidigt mot mig. 

 

När jag fick lite bättre rustning och vapen så gick det bättre men jag dog fortfarande väldigt många gånger och frustrationen blev ibland så hög att jag var tvungen att koka en kopp kaffe för att lugna nerverna men ändå så njöt jag av varje sekund. Senaste jag blev så fängslad av ett spel var nog när jag spelade Dark Souls för första gången, när jag var klar med mitt spelade för dagen så tittade jag för skoj skulle hur länge jag hade spelat och det visade tio timmar! 

 

Första bossen visade sig också vara en boss i samma anda de i de andra spelen, en jätte som visserligen var seg men när den träffade så dog jag direkt eller nästan om den fick in en halvträff och som dessutom ändrade sitt beteende efter att jag hade slagit bort en viss procent av dennes liv, som förövrigt många andra bossar också gjorde i spelet. Jag vet inte hur många försök de behövdes men tillräckligt för att jag skulle tappa räkningen. När jag väl dräpte den så fick jag den där nästan berusande känslan som är både är svår att beskriva med ord. 

 

Nu till de lite mindre bra sakerna. Handlingen i spelet är bra och precis lika kryptisk som de föregående spelen men den kommer tyvärr inte upp i samma klass som Dark Souls som också hade en trevligare värld att besöka och en hel annan magi än tvåan. Teleporteringsystemet är väldigt skönt men det tar bort lite av jobbiga som jag av någon anledning vill ha och gör att man inte får samma kontakt med världen än om man behövde springa runt. Dark Souls 2 är ett fantastisk spel och långt också som jag uppskattade väldigt mycket och de har förfinat mycket i spelet som underlättar för dig som spelare. Allt som allt så ger jag Dark Souls 2 9/10 i betyg och jag hade sagt att om jag fick något liknande som Dark Souls så skulle jag bli nöjd och det var precis det jag fick.   

[Hikari no Hohenheim]

Förra året spelade jag faktiskt inte klart så många spel. Kanske till och med ett ensiffrigt nummer. Nu när jag börjat spela mer spel igen tycker jag det är dags att jag skriver om dem också.

 

Det senaste spelet jag klarade var Shantae: Risky's Revenge, till Steam. Jag köpte det till DSi när det först kom ut, och även om jag tyckte om det så måste jag säga att jag uppskattade det mer den här gången, om inte av den enkla anledningen att jag kunde spela med en Xbox 360-handkontroll, vilket är ungefär tre miljoner gånger skönare än den ergonomiska katastrofen som är DSi. Att inte få ont i händerna är ett stort plus. Annars var allt som jag minns det: urgullig karaktärsdesign, charmig dialog, roliga plattformsmoment och massor att hemligheter att leta reda på. Spelet tog slut på runt 5 timmar, och då hade jag hittat det allra mesta; kort men naggande gott. Nu hoppas jag bara att den uppföljaren, Shantae and the Pirate's Curse kan dyka upp i europa någon gång.

 

Det var också det första PC-spelet jag klarade på mycket, mycket länge.

[Xadlin]

Avsluta shadow of the colossus, under nyårsveckan. Wow...bästa konstpelet, efter Journey(min åsikt, jag har inte kört så många hipster spel)

 

Och ska börja köra igenom Ice Wind Dale.

[Inari]

Avsluta shadow of the colossus, under nyårsveckan. Wow...bästa konstpelet, efter Journey(min åsikt, jag har inte kört så många hipster spel)

 

Och ska börja köra igenom Ice Wind Dale.

 

har du provat de andra spelen från that game company  flow och flowers  ?

 

 

 

klarade själv av dragon age origins och dragon age 2 under jul och nyår och kör just nu dragon age inquisition