Vilket spel klarade du senast?

[Razer]

Kingdom Hearts: 355/2 Days

Intryck, kan innehålla små helhetspoilers

Det här spelet är för Kingdom Hearts 2 ungefär vad Crisis Core var för Final Fantasy 7, fast gjort bra. Det berättar historien mellan det första och andra spelet från Roxas synvinkel, och rätar ut en del frågetecken kring denna något komplexa historia; för mig som inte har spelat Chain of Memories var det ett bra sätt för mig att få någon logik i tvåans första partier. Det gäller dock att ha alla detaljer från ettan klara för sig, för här talas det i tungor som kan vara svåra att tyda utan tidigare kunskaper.

 

Spelmässigt är detta mer repetitivt än de två till PS2; man tar sig ann uppdrag och ger sig iväg till ett antal Disney-världar, vilka är nästan exakt identiska med konsolspelens versioner (jag trodde jag var kvitt dig, Alice-världen!), och man blir tvungen att besöka samma ställen ofta. Stridssystemet fungerar som en blandning mellan ettan och tvåan, med en kamera som fungerar förvånansvärt väl för Nintendo DS (låses dock inte upp förrän en bit in i spelet). Den roligaste nyheten är det smarta uppgraderingssystemet, som bygger på att man sätter på sig brickor med olika styrkor som magi, prylar och till och med levlar; utför man inte uppdragen och låser upp plats för brickorna blir det till att pussla och prioritera för att få bäst resultat.

Rekommenderas, men bara för Kingdom Heart-fans som redan har spelat åtminstone ettan, och helst Chain of Memories.

 

Tror du det är ett "nästan-måste" att spela det? Jag började min KH-resa med 2:an, så enligt dig så skulle jag inte fatta särskilt mkt . Men jag undrar, kan det vara bra att spela ändå? För storyns skull. :S

[Kenzoku]

Contra, till NES. Tog en kvart ungefär.

[Hikari no Hohenheim]

I december månad har jag stakat på mig en sjusärdeles massa spel, och mellandagarna har tillbringats mestadels framför mina konsoler. Av de 10-nånting spel jag hade på listan har jag nu klarat:

 

God of War II

Order "gudasmisk" är nog aningen överanvänt när man talar om serien, men det är också det bästa sättet att beskriva spelet. Gudar, och massor av smisk. Det var en stor utmaning för mig på sina ställen, men jag lyckades till slut komma igenom hela spelet utan att behöva (eller råka) anta spelets erbjudande att byta till den lätta svårhetsgraden. Nu kan jag gå med i skaran som längtar efter trean.

 

New Super Mario Bros. Wii

Namnet till trots är spelet såpass bra att det lätt kan mäta sig med de gamla klassikerna, och lyckas till och med hålla det vettigt svårt. Spelar man dessutom flera spelare blir det en helt ny dimension på spelet, då man måste lära sig att samarbeta samt undvika stå i vägen för varandras hopp. När tiden tillåter kommer jag definitivt att gå tillbaks för att hitta alla stora mynt.

 

Professor Layton och Pandoras Ask

Mer av det goda: pussel, orginella animesekvenser, pussel, gripande handling, pussel, härliga karaktärer och pussel. Nämnde jag pussel? Dessa hjärnknäckare kan variera från simpla kuggfrågor till knepiga fysikproblem, och de fick mig ibland att känna mig smart och ibland att känna mig riktigt korkad för att jag inte kom på det direkt. För övrigt är Layton själv en av de coolaste spelhjältar som finns; han är ingen superhjälte med speciella krafter, bara en vanlig gentleman med hög hatt och som gillar pussel.

[Rama]

Mirrors Edge

 

Kanske har sagt det redan.

Det var månader sedan.

Hoppas på en uppföljare. EA säger ju att de har en planerad, men de verkar ta det ganska lugnt.

 

Funderar på att leta reda på Dreamfall och spela det. The Longest Journey var bra, men man får ju hoppas att inte uppföljaren förstör det hela.

[flaskis]

Spelade nyss klart Mass Effect på datorn (spelade igenom det för två år sen på 360:n).

 

Klart ett spel som är värt att spela om. Hade till och med glömt hur jävla bra det var. Tacka vet jag Bioware som kan göra ordentliga RPG:s till skillnad från så många japanska RPG:s som har fastnat i 90-talet.

[Hikari no Hohenheim]

Det nya årets tredje avklarade spel för min del är Assassin's Creed II. Vad kan jag säga, förrutom att det är en värdig uppföljare på precis alla punkter. Visserligen gäller går mycket av spelet ut på att följa radarn till diverse mål, men uppgifterna har blivit mer varierande och städerna är minst lika härligt klätterbara som på Altairs tid. Storyn var det inte heller direkt fel på, och nu när spelet är slut suktar jag som en tokig efter den obligatoriska uppföljaren.

 

Tacka vet jag Bioware som kan göra ordentliga RPG:s till skillnad från så många japanska RPG:s som har fastnat i 90-talet.

En grej jag dock störde mig på i Mass Effect var att karaktärerna inte verkade ha någon relation till varandra. Visserligen fokuserar spelet på att låta spelaren välja så mycket som möjligt, men det känns lite som att det kommer på bekostnaden av att de resterande medlemmarna inte får någon dialog sinsemellan. Där skulle spelet kunna dra lärdom från den "japanska" stilen och låta spelaren bara titta på då andra pratar.

[Saya]

Serious Sam HD: The First Encounter

 

En nostalgisk vansinnesfärd genom halshuggna kamikaze, mordlystna koskelett och enradare bättre än Duke Nukems.

 

[Ashaz]

Serious Sam HD: The First Encounter

 

En nostalgisk vansinnesfärd genom halshuggna kamikaze, mordlystna koskelett och enradare bättre än Duke Nukems.

 

Sam...I...Am! >:D

Fina grejer.

[flaskis]

En grej jag dock störde mig på i Mass Effect var att karaktärerna inte verkade ha någon relation till varandra. Visserligen fokuserar spelet på att låta spelaren välja så mycket som möjligt, men det känns lite som att det kommer på bekostnaden av att de resterande medlemmarna inte får någon dialog sinsemellan. Där skulle spelet kunna dra lärdom från den "japanska" stilen och låta spelaren bara titta på då andra pratar.

Finns ju mycket dialog mellan karaktärerna. Varje gång man åker i en hiss så snackar de med varandra, och efter varje del av huvuduppdraget så snackar man ihop sig, och där säger alla vad de tycker och tänker. Testade du att t.ex ha Kroganen och Turianen i ditt party? De två krigade ju enormt mot varandra förut, och då kan man vara redo på att de inte alltid kommer överrens "i hissen" :P

 

 

Also: Serious Sam är så jävla awesome

[Hikari no Hohenheim]

Finns ju mycket dialog mellan karaktärerna. Varje gång man åker i en hiss så snackar de med varandra, och efter varje del av huvuduppdraget så snackar man ihop sig, och där säger alla vad de tycker och tänker. Testade du att t.ex ha Kroganen och Turianen i ditt party? De två krigade ju enormt mot varandra förut, och då kan man vara redo på att de inte alltid kommer överrens "i hissen" :P

I ärlighetens namn var det ett tag sedan jag spelade Mass Effect, men det intrycket jag kommer ihåg -- rätta mig om jag har fel -- var att det fokuserades mer på vad karaktärerna är (Människor, Turianer osv., och vad det spelar för diplomatisk roll) och inte lika mycket på vilka de är som individer. Jag antar att jag helt enkels saknade att kunna snacka upp sig med vem som helst och få karaktärernas intryck på lite vad som, och på så sett lära känna dem på en mer personlig nivå. Sant, många japanska rollspel är inte så värst bra på det heller; jag har väl blivit bortskämd efter att jag spelat Grandia-spelen, där karaktärerna svarar på varenda byfåne man snackar med, och man till och med får delta i middagskoversationer.

 

Jag minns dock inte tillräckligt med detaljer för att kunna tala ut ordentligt. Kan hända att jag inte undersökte möjligheterna ordentligt. Hissdialogen var dock ett trevligt tillägg.

[Kenzoku]

Kan hända att jag inte undersökte möjligheterna ordentligt.

 

Jag gick runt och pratade med alla som man kunde prata med, frågade allt man kunde fråga, tog reda på sånt som man verkligen inte behövde veta, osv. Med en sån story var det ju som att se världens bästa sci-fi-rulle, men du kunde navigera själv och ta reda på mer intressant fakta inne i spelet. Är ett helt magnifikt spel. <3

[Gravskopan]

Jag avslutade nyligen GTA 4. Jag har alltid gillat GTA spelen och jag gillade även 4:an. Generellt var det en trevlig upplevelse samtidigt tycker jag att storyn inte var något vidare, och när allt i slutändan kretsade kring ens kusin kändes den aningen långdragen. Hade gärna sett mer av karaktärerna Little Jacob (eller att han spelat en större roll) och hans kamrat Badman.

 

Rent tekniskt finns det inte så mycket att klaga på, mobiltelefonen hade sina stunder och funkade väl ok. Det som var sämst med den var väl att de ringde massa när man satt i uppdrag osv.

 

Får även ett extra plus för röstskådespeleriet som jag tyckte var väldigt bra. Vice City förblir fortfarande min favorit i serien.

[My]

Jag spelade just klart Professor Layton och den märkliga byn. Det var precis lagom klurigt för att man skulle kunna spela någon timme eller två innan man skulle sova på kvällen. Det lugna tempot gjorde dock att jag ibland somnade mitt i ett pussel. De övergripande gåtorna i spelet var inget speciellt, men det gjorde egentligen ingenting. Den mysiga stämningen och de charmiga karaktärerna gjorde att man ville spela vidare ändå. Det var även kul att få använda pytagoras sats i ett spel. Det är första gången jag har nytta av den sedan skolan. Hur många spel tar det innan jag får användning för Matte E och F, undrar jag då? :)

 

Härnäst ska jag ge mig på uppföljaren.

[Saya]

Mass Effect 2.

 

o_O

 

9/10

[My]

Sådär, nu var hela Professor Layton och Pandoras ask färdigspelat. Jag har lagat te till alla som önskat, fotograferat en massa, löst alla gåtor i huvudberättelsen och har bara några pussel kvar i bonussektionen att klura över när jag hinner och orkar. Jag må ha gillat det första spelet i serien, men den här uppföljaren var både roligare och bättre på alla sätt och vis.

 

Härnäst är jag väldigt sugen på att ge mig på Professor Layton och den sista tidsresan. Det verkar hur bra som helst.

[Gravskopan]

Jag satte mig ner med min kamrat idag och spelade igenom hela Gears of War eftersom jag hade det oklarat. Jag är väldigt nöjd med hela spelet, det var väldigt roligt. Spelmässigt var det också en fröjd att spela, kontrollen var riktigt god och även om jag tyckte omladdningen av vapnerna var lite knepig i början satte det sig snabbt. Rent tekniskt kan jag bara klaga på rejäla FPS drops titt som tätt, men kanske var för att xboxen varit i gång såpas länge.

 

Hela sista 'akten' var väldigt rolig också, och även om level designen var densamma genom hela så gjorde delmomenten den väldigt rolig och bjöd på variation samt en del hektiska moment. Sista bossen (och även de andra) var väl lite lätt kanske. En till sak jag tyckte var lite tråkig var storyn. Man får inte reda på så mycket. Kanske inte är så konstigt då hela händelsen i princip utspelar sig under en dag och en natt (om jag fattade det rätt). Jag hade gärna tagit del av lite fakta om Locusts, Kryll och vad för typ av ställe det var innan kriget. Förhoppningsvis får man reda på mer i följande spel som jag ser fram emot att spela.

[Negi]

Visserligen var det förra helgen men ändå värt att nämna att jag klarade Bayonetta. Helt fantastiskt kul och lättspelat, även fast jag förmodligen suger på det så kände man sig som en kung när man drog av fantastiska combo-attacker i en ruskig fart. Witch Time är också den mest naturligt implementerade slow-motion mekaniken någonsin i ett spel. Fordonsbanorna var visserligen rätt tråkiga i jämförelse med resten av spelet men det var rätt skönt att vila fingrarna från de galna knapptryckande striderna ett tag.

 

Måste också konstatera hur väl estetiken passar med både spelmekaniken och storyn, många kallade den i förhand för smaklös men tror knappast att upplevelsen varit densamma om Bayonettas kroppsporportioner varit normal samt om soundtracket inte vanligtvis bestått av en märklig j-pop och jazz hybrid. Nu sitter jag och nöter på Hard vilket är ljusår från Normal, minibossar man fick möta sent i spelet är nu normala fiender redan från bana 1. Men, det är en annan sak jag gillar med Bayonetta, den enda anledningen varför det är svårt är för att man suger på det. Visst finns det några s.k. "cheap deaths" som är resultat av att missa en quicktime event men dessa staffas otroligt lindrigt och med största sannolikhet dör man bara en gång av dessa.

 

Utan tvekan det bästa action-spelet jag spelat på ett väldigt bra tag och det hamnar helt klart högt upp på min toplista. Fem godisklubbor av fem möjliga.

[Kiimmen]

Var evigheter sedan jag spelade ett spel med slut, har enbart lirat mmorpg's som varat i evigheter de senaste åren. ;)

[Blå]

Gjorde precis slarvsylta av slutbossen i Dante's Inferno. Spelet har fått en hel del kritik på olika spelsidor om att vara alldeles för lik GoW, tur för mig då så aldrig spelet några av spelen, ännu. Saken är den att jag kan inte förstå all kritik som det får trots likheterna med GoW. Det är ett kort spel dock som inte varade längre än ca 7,5 timme, jag hade räknat med lite mer med tanke på den episka berättelsen samt att man nog hade kunnat klämma fram lite mer från helvetet. Men eftersom jag tycker att det är helt klart värt ett omspel så gör inte det mig något direkt. Hoppas att det inte kommer ta alltför långtid innan tvåan kommer. Dags att ta sig ann Bayonetta då jag har väntat med att börja med det tills jag var klar med Dante.

[Hikari no Hohenheim]

Kim Possible 2: Drakken's Demise till Gameboy Advance avklarat. Tog lite drygt två timmar att klara alla tjugo banor, men det var grymt trevligt så länge det varade. Det var både ett simplare och kortare spel än PS2-uppföljaren, men bandesignen är minst lika härlig och spelkontrollen lika tight, nästan så att jag gillar det här spelet bättre. Svårhetsgraden var såklart lite för simpel för min del, men den sista biten bjöd ändå på lite kvalitativ utmaning.

 

Rekommenderas varmt till de som söker ett bra 2D-plattformsspel med akrobatfokus (finns för lite av sånt) och/eller gillar Kim Possible.

[Gravskopan]

Ja, denna gången körde jag och min vän igenom Gears of War 2 det tog oss lite längre tid än första spelet. Tycker det bjöd på mestadels samma upplevelse, det var några nya roliga moment som dök upp här och var. Samtidigt är jag lite besviken, någonstans känns det som spelet var lättare, jag vet inte om det var för att jag och min kompis blivit eventuellt bättre...men det kändes mycket lättare faktiskt. Sen blev jag även lite missnöjd med bossarna. Hursomhelst är det fortfarande ett väldigt roligt spel, skall se om jag vågar mig på lite online lir.

[Blå]

Ja då var Bayonetta avklarat på normal åtminstone. Kommer nog vänta med att börja köra hard iom att jag har andra spel som väntar på att bli spelade.

 

Men ett riktigt kul spel och jag håller i stort sett med det Negi skriver om spelet. Jag gillade förvisso fordonsbanorna och tyckte det var ett skönt och trevligt sätt att få in lite variation till spelet. Kontrollen föll väldigt naturligt och eftersom jag redan innan jag började på Bayonetta redan spelat ett button mashing-spel (Dante's Inferno) så var tummen redan uppvärmd. Hoppas verkligen att Platinum Games kan slänga ut några fler liknande spel då det behövs lite mer galna spel.

[Klona]

Klarade ut Star ocean 2: Second evolution som jag har velat med under en bra tid men i helgen fick jag ryck och började spela det och kunde inte lägga ner det förens jag var klar med det.

 

Spelet var lika bra som jag mins det om inte bättre tack vare röstskådespelarna som faktiskt gör ett riktigt bra jobb! Lite bitter var jag på att vissa attacker lät annorlunda men inget direkt att klaga på.

 

I och med att jag spelade Cloude bestämde jag mig att spela Rena den här gången så att man skulle få se spelet i bådas perspektiv. Storyn kanske inte är speciellt originell men jag gillar den av någon anledning (har ju trots allt nästan klarat ut det tre gånger nu).

 

Stridssystemet har jag säkert berömt förut men jag gör det igen, jag gillar det verkligen, det har den där traditionella stilen men känns ändå dynamiskt i och med att man får styra sin gubbe i striden. Till er som har spelat spelet, var inte sista bossen lite för lätt? Har för mig att han var svårare.

 

En sak jag blev lite sur över dock är att jag fick i stort sätt samma slut som jag fick i originalet fast jag körde med en annan karaktär, inte spelets fel men man undrar om man kanske kommer ihåg lite för mycket av originalet.

 

Har väldigt svårt att betygsätta det här spelet men det är absolut i min top fem lista av de jrpg som jag har kört och ett av de första spelen jag kommer att tänka på första när jag hör jrpg.

[Tsukasa-san]

Jag klarade nyss Heavy Rain. Det var verkligen en stor upplevelse. Alla som har en PS3:a (Heavy Rain är ett bra skäl att skaffa en) och gillar thriller filmer bör skaffa detta spel, du kommer inte att ångra dig.

 

Slutet blev:

Lyckades reda ut att Shelby var mördaren men lyckades inte gripa honom eftersom att han dog. Madison, Shaun, Ethan och Jayden överlevde.

 

Ska spela om det framöver för att få de andra sluten.

[Klona]

Liksom som Tsukasa-san så klarade även jag ut Heavy rain nyss. Ett helt fantastiskt spel som jag inte kan lovorda tillräckligt. Jag spelade lite av spelet på Mediamarkt och bestämde mig då att köpa ett ps3 och Heavy rain, något jag verkligen inte ångrar.

 

Nog med att jag brukar säga att spel berör mig men känslan jag fick av Heavy rain var något nytt, jag var både sugen att fortsätta spela men ändå rädd för att förstöra det jag hade gjort bra. Spelete fick till och med mig att ställa mig upp, svettas och pusta ut när man klarade något farligt.

 

Jag hade faktiskt inte hört så mycket om spelet tills nyligen så hypen kanske inte slog mig lika hårt som andra men till er som har ett ps3 så är Heavy rain ett måste att ha i sin samling.

 

Jag måste ge det här spelet 10/10 då det inte liknande något jag spelat eller sett tidigare och efter att ha spelat det kan jag bara konstatera en sak, tungt regn är tungt.

 

slutet jag fick

Jag tror jag fick ett relativt bra slut, Ethan och Madison flyttade in i ny lägenhet med shoun, Jayden slutade som polis och skulle hitta på något nytt att göra. Shelby dog då jag inte vågade riskera något.