Hoppa till innehåll
Anime.se

Vilket spel klarade du senast?


Skatan Milla
 Share

Rekommenderade inlägg

Sedan jag klarade Tomb Raider Underworld har jag gått och klarat tre ytterligare spel:

 

Star Ocean

Jag är en sådan människa som är svag för japanska rollspel med vacker musik, och det är precis vad det här är. Från första stund när inledningen drar igång får jag rysningar av välbehag. Allting känns rätt: musiken är pampig och mysig, striderna är roliga och det tycks leda upp till en trevlig historia.

 

Trots detta goda första intryck är spelet dessvärre inget mästerverk. Långt därifrån. Grundidéen till storyn är trevlig och den mysiga atmosfären finns kvar spelet igenom, men själva karaktärerna saknar, tja, karaktär. Visserligen handlar det trots allt om en remake av ett SNES-spel, men när de påkostade den här versionen med röster och filmsekvenser hade jag velat se mer dialog för att utveckla figurerna lite extra. När man exempelvis (spoilers) kommer ner till ett underjordiskt labb, och de snackar om Jorden och galaxer och maskhål, reagerar inte de underutvecklade infödingarna som man har i partyt ett dugg. De borde bli chockade bortom uppfattning, men de bara står där och håller mun.

 

Även spelmekaniken är bristande. Det mesta av tiden går åt till att spöa monster som man stöter på när man går från punkt A till B, och även om striderna är roliga blir det tröttsamt efter ett tag. Dessutom måste man enligt äkta Star Ocean-recept stå och levla en timme eller så utanför sista bossen innan man kan klara av den. Åtminstone om man är jag.

 

I överlag var det ett trevligt spel, vars spelmekanik fortfarande är föråldrad. Jag vet med mig att jag var lite lat med att samla alla karaktärer, så det är inte omöjligt att jag ger spelet en omkörning i sinom tid.

 

Professor Layton and the Curious Village

zOMG, ett DS-pusselspel med story! Och röster! Och animesekvenser!

 

Jovars, Professor Layton var sannerligen en trevlig upplevelse. Spelet har en handling, men fokuset ligger i att lösa pussel, pussel, och ännu fler pussel. Somliga är lätta, andra är AAAAAAARRRRRGGGGGHHHH-svåra; ibland satt jag där i vad som kändes som timtal för att lösa en gåta, bara för att när jag äntligen kan svara ha fel. Pusselsystemet känns både belönande och frustrerande på samma gång.

 

Det här spelet är inte för alla, det kan jag inte påstå. Är du ute efter action eller ett rafflande kärleksdrama bör du leta någon annanstans. För oss andra är detta en helmysig saga som gnuggar geniknölarna till sina gränser, och bjuder sedan på ett riktigt spännande och rörande avslut. Nintendo DS har än en gång visat att grafiken inte alltid går hand i hand med spelglädje.

 

Banjo Kazooie

Här når Rares 3D-spel sin pik, i en klassiker med högupplöst grafik. Ett kul äventyr om en fågel och en björn, som letar pusselbitar i spelets alla hörn. Jag lyckades samla alla, men hemligheterna kunde jag inte palla. Ibland var det svårt att hitta sitt mål, man ville bränna spelet på bål; men känslan av att bli belönad, har med Achievements blivit förskönad.

 

Så om ni detta mästerverk missat, har Xbox Live Rare-flaggan hissat. Skaffa det och ni vill bara ha mer, ni kommer inte att ångra er. Innan jag vill spela det nya Banjo-Kazooie, längtar jag efter Banjo Tooie.

 

Nu ska jag sluta rimma, innan jag av utmattning svimma.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Sonic Unleashed

Ja, trots vad jag skrev i den andra tråden så bet jag ihop och spelade vidare, och nu är det avklarat.

 

Detta måste vara ett av de mest obalanserade spel i världshistorien. Det blandar friskt känslor som Hur-Bra-Som-Helst-Fjärilar-I-Magen-Vill-Ha-Mer och Vad-Farao-Är-Det-Här-Nålar-I-Halsen-Låt-Mig-Dö, nästan så att man kan tro att det var två olika utvecklare som gjorde de två spelvarianterna. I mitt tycke hade spelet blivit över niotusen gånger bättre om de endast hade fokuserat på Sonic, och låtit spelaren gå igenom banorna i följd som i de gamla spelen. Och om även Varkottebanorna hade blandat 3D och 2D, med spelmoment som liknar Donkey Kong Country, hade alla varit glada.

 

Tankar om slutet

Första delen av sista bossen var förvånansvärt kul, trots att man var varulv. Andra delen var bara korkad, förutom Sonic-delarna. Tredje delen hade precis rätt atmosfär och känsla, men bristande gejmpläj utan ordentlig överblick.

 

Hmm, om ruinroboten föll ner i lavan, vad hände då med Kaos-smaragderna? Blev dem också grillade? Kommer vi aldrig få se dem mer i kommande Sonic-spel? Jag hoppas verkligen inte det är fallet...

 

"Endless Possibilities", eh? Syftar de måhända på att Sega har lärt sig sin läxa, och kommer bara göra bra Sonic-spel framöver...?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Spelade klart storymode i CoD4 samt Mirrors Edge igen. Verkar inte kunna tröttna på ME just nu och har faktiskt spelat om de 4 ggr nu, inräknat speedruns. Men det känns som om jag alltid kommer på nya vägar som jag vill testa osv. När tusan kan tvåan tänkas komma? :D

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Djävulen Kan Gråta. Två.

Precis som källorna antydde är detta inte ens i närheten av lika bra som det första spelet, och jag kan mycket väl förstå varför Capcom valt att ignorera det. För storymässigt har det absolut ingenting med förgångaren att göra; i själva verket känner jag som spelare att jag inte riktigt har grepp på varför Dante springer runt och dödar demoner. För att jag är Dante, och jag gillar att kötta. Och så är det mitt öde. Typ.

 

Med det är det inte sagt att jag inte tyckte om spelet. Jag hade kul med att flå diverse hemskheter, och det var bra mycket mer genomtänkt än en viss varigelkott jag kan nämna. Dialogen var dessutom så ostig att man inte kunde göra annat än skratta, för att inte tala om röstskådespeleriet. För 140 spänn fick jag en ungefär tre och en half timmar långt slaktäventyr, och det var det väl värt. Man ska tydligen kunna spela som den kvinnliga huvudpersonen också, men jag har inte listat ut hur.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Uncharted

Jag blev mycket glatt överraskad av det här spelet! Jag hade egentligen inga större förväntningar på spelet annat än att det skulle vara snyggt.

AI'n, storyn, karaktärerna och grafiken( :rolleyes: ) allt leverar med råge! Eldstriderna använder ett liknande "cover"-system som i Gears of War men tack vare den här överlägsna AI'n samt att många av skydden man gämmer sig bakom kan gå sönder blir det här betydligt intensivare och mer dynamiskt än Gears.

Plattformandet fungerar även det riktigt bra även om den delen är något simplare utförd än förväntat då det alltid bara finns en väg att ta sig framåt på, kameran fungerar dock ypperligt till skillnad från t ex Tomb Raider som aldrig riktigt lyckats där.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Uncharted verkar vara bland de bästa spelen till PS3. Dessutom ganska underskattat? Eller snarare ingen som har höga förhoppningar och blir positivt överraskade, istället för att ha skyhöga förhoppningar på storspelen och bli besviken trots att de leverar.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Enchanted Arms - Ett rätt så underhållande spel på sina håll. Dialogtungt och ett rätt så underhållande stridssystem som höll hela vägen för mig. Ett spel som funnits ett bra tag och har man inte testat detta och gillar jrpg-spel så tycker jag nog man ska ge det en chans, speciellt då spelet går för runt 200 kr bara på de flesta spelbutiker.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Rya ga Gotoku Kenzan!

 

943326_96164_front.jpg

 

Trots man köpte spelet tog det nästan ett helt år att spela klart, men mina intryck av spelet först. Eftersom detta spel i serien av Ryu ga Gotoku utspelas i början Tokugawa-perioden så fann jag en hel del svåra oöversättliga ord plus Kansai-dialekt, men grafiken och varitionen samt handling är tillräcklig engagerande att hålla mig intresserad. En massa minispel från Majhong till Sköldpaddsrace som var intressanta att köra. Med grafiken har man verkligen skapat en underbar bild av Kyoto och flera andra platser runtom staden t.ex Nijo slott och Kiyomizu-dera. Stridssystemet är liknade som tidigare, men skillnaden är att man kan använda svärd i fighter, men även stridernas platser kunde vara direkt tagna från en Kurosawa film eller i en anime där man t.ex slåss på en strand vid solnedgång.

Handlingen är som en film som handlar om Musashi Minamoto (välkänd mästare i stridskonster) som kommer till beskydda en ung flicka vid namn Haruka och det var lite roligt att veta att Rie Kugumiya återigen spelade denna roll utmärkt. Alla karaktärer är intressanta och inte stela som i de flesta rollspel som jag spelat. Slutligen var musiken lite speciell utvald med en hiphoplåt börjar spelet, men det mesta är klassisk musik passad för scenerna i spelet.

 

Om Shenmue hade fortsatt finnas kan man säga att detta kunde vara Shenmue för 2000-talet. Samma möjligheter att göra saker m.m.

 

En spel som är värt att spelas av andra i världen, trots de svåra kulturskillnaderna som finns i detta spel.

 

Betyg 9/10

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...
Är inte Hell of Hell den svårighetsgraden då man måste döda en fiende inom en kombo, och att Dante/Nero dör av bara en träff?

 

Orka "japansk grinding" >_>

 

Hell or Hell är väl mer en bonus svårighetsgrad precis som Heaven or hell. Jag upplevde det som det iaf.

Dock var det inte så svårt som jag föreställde mig det först. Man själv dör på en träff ja men man har 3 liv.

Det är väl ungefär som Son of Sparda för övrigt när det gäller fiendernas svårighetsgrad tror jag.

 

Dock behöver man aldrig använda någon speciell kombo för att ha ihjäl något.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Efter att ha lagt ner WoW för andra gången gick det ett tag men sedan fick jag faktiskt för mig att spela något annat spel. De enda spel jag har spelat sedan WoWs release är CS 1.6 och just WoW. Eller ja, jag spelade igenom HL2 med båda de hittills utgivna "episoderna" och lade ett gäng LAN-timmar på att panga zombies i Valves Left 4 Dead.

 

Fördelen med att inte ha spelat något annat är att det finns ett gäng titlar att kasta sig över. Man kan välja ut mer eller mindre hyllade spel och på så sätt vara ganska säker på att det man sätter sig ner för att spela är bra. Nåväl...

 

Call of Duty 4

 

Riktigt underhållande shooter. Bra miljöer, okej variation och bra användning av diverse action-element. Det kändes hela tiden fräscht, men så kan det direkt relateras till det negativa jag tar upp härnäst. Mitt stora problem med spelet är att det är så vansinnigt kort. Visst, shooters brukar inte vara långa och kan ju knappast jämföras med RPGs på den punkten, men det här var riktigt, riktigt kort.

 

Bioshock

 

Också väldigt underhållande. Spelet är ju, som alla som spelat igenom det känner till, lite annorlunda. Stämningen har de verkligen fått till och handlingen var tillräckligt intressant för att hålla intresset vid liv. Jag valde att rädda de små systrarna istället för att döda dem för deras "Adam", vilket gav ett långt mycket mer tillfredsställande slut enligt mig.

 

Överlag kändes mycket med spelet nytt och fräscht. Spelets olika vapen bidrog till det, men den stora anledningen är naturligtvis användandet av Plasmids. Spelet känns som ett avslutat kapitel, men hörde jag inte snack om en uppföljare någonstans? Jag skulle hur som helst gärna få mer av samma gameplay.

 

Crysis

 

Manligt. Maffigt. Majestätiskt. Riktigt bra action. Jag har haft spelet i något år men aldrig kommit mig för att spela det, troligtvis då jag har varit skeptiskt inställd till det på grund av allt hypande före releasen. Själva shooter-elementen kommer i ett utsökt utförande och jag har definitivt aldrig spelat (eller sett någon annan spela) ett spel som är ens tillnärmelsevis lika snyggt. Jag har sneglat lite på FarCry 2 men det verkar... blaskigt. "Snygg exteriör men skräp under huven". Jag ska väl däremot inte ropa hej förrän jag har givit det en chans. Får ta och låna det av brorsan någon helg.

 

Ett centralt element i Crysis är ju nanodräkten som på ett finurligt sätt öppnar upp en ny dimension i spelandet. Jag gillar shooters som implementerar något i den stilen. Det här är Bioshocks "Plasmids" och Half-Life 2s "Gravity Gun". Kul var spelet i varje fall, även om jag kan hålla med om att en stor del av underhållningen låg i att allt var så förbannat snyggt i 1680x1050 och högsta inställningar på allt. Ögongodis!

 

 

Nej, nu tar jag nog och sätter igång Fear 2 och ser vad det har att erbjuda. Eller så kanske det får bli Mass Effect innan dess. Det har blivit lite väl mycket FPS på kort tid.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Spelet känns som ett avslutat kapitel, men hörde jag inte snack om en uppföljare någonstans? Jag skulle hur som helst gärna få mer av samma gameplay.

 

Bioshock 2 Teaser

 

Själv har jag spelat klart kampanjen i BF: Bad Company. Och om jag ska jämföra spelet med CoD4 så gillar jag BC bättre. Åtminstone singleplayer läget. Online har jag fortfarande att utforska i BC. Anledningen till att jag gillar BC bättre är helt klart att karaktärerna är mer personliga vilket tilltalar mig mer. Sen det här med att få spränga saker hela tiden är riktigt jävla roligt.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Verktyg för krig.

 

Väldigt oproportionerlig svårighetsgrad på spelet. lätt lätt lätt lätt svårt.

Men hon dog tillslut. ;)

Verktyg? :S Sen när blev Gears -> Verktyg?

 

Nu måste du bara spela tvåan av Gears of War. Den är bättre än ettan på alla aspekter!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...