Lucky Star

[Hikari no Hohenheim]

Jumbodumbo(!)-inlägg som ej bör läsas av de som inte sett klart hela Lucky Star. Varning för långsökta teorier och bisarra spekulationer som kanske får dig att tänka.

Jag måste säga att jag är sjukt besviken. Under de första avsnitten hade serien en skön charm; Konata ägde och nördreferenserna var härliga. Men sedan gick det upp för mig det enda som var riktigt bra med serien var just Konata och nördreferenserna. Kagamis spydiga motkommentarer gick hem ett tag, men efter X antal avsnitt av samma stil blev det snabbt urvattnat och förutsägbart. Även om serien är samma genre som Azumanga Daioh, hade den ingen av dennes charm, balans eller djup.

 

Jag kan inte ge serien mer än en 5:a av tio.

Så här skrev jag för snart elva månader sedan, när jag tittade klart på Lucky Star. Som ni som läst mina tidigare inlägg vet blev jag allt annat än imponerad, och efter att ha skrivit mina gnällposter lade jag serien bakom mig för alltid. Eller det är åtminstone vad jag trodde för stunden. Det tycks mig som jag har en bekännelse jag måste dela med mig av.

 

Det började med en dubb. Nyfiken i en strut som jag är runt dubbar var jag helt enkelt tvungen att höra hur Konata med fleras stämmor lät på engelska, och förutom en aning stel prestation de första avsnitten (som mest kändes som träningssessioner där de fick öva sig in i rollerna) blev jag långt ifrån besviken. Detta ledde till och jag var tvungen att se om den första halvan av serien med dessa röster; det ena ledde dock till det andra, och mina färder in i DuTub (tillsammans med ett par länkar här på forumet) förde mig vidare till några (mer eller mindre) välgjorda AMVer. För ingenting är väl så skoj som att tillbringa kvällen med att titta på japanska flumvideor gjorda på halvdassiga serier?

 

Det var här allting tog en oväntad svängning. Mitt under all denna dubbkritik och AMV-surfande började jag märka av ett mönster. Ett mönster angående en av huvudkaraktärerna. Ett mönster som jag helt och hållet förbisett året innan. Ett mönster som är så plågsamt uppenbart om man bara vet vad man letar efter, men samtidigt inte finns överhuvudtaget om man inte vill veta av det. Det kan sammanfattas med tre ord:

 

Kagami.

 

Denna tös var jag i ärlighetens namn aldrig särskilt förtjust i. Hon är i stort sett Konatas motpol: realisten som håller nörddrömmarna i schack, det hårdkämpande överhuvudet i ett sällskap av latmaskar. Hennes intressen strider på nästan alla punkter mot ovan nämnda otaku, likaså hennes attityd mot skolan och framtiden. Hon klagar konstant på hur allt Konata säger på något vis går tillbaka till nördkulturens värld, och i samtidigt får hon ta emot de smått elaka kommentarerna Konata har att erbjuda.

 

Trots detta hänger de alltid tillsammans. Alltid. Beror det kanske på att syrran är där, att hon känner att hon måste vara där för att se till att hon inte fastnar i Konas dödspiral av lathet? Måhända, men samtidigt måste man undra varför hon jämt slår följe med dem båda på väg hem till skolan, eller varför hon aldrig missar ett tillfälle att kontra en nördkommentar från Konatas sida. Jag upprepar: aldrig. Okej att Serien-Skulle-Inte-Ha-Blivit-Lika-Intressant-Annars-Bla-Bla, men låt oss kontemplera för en stund Kagamis egna motivationer. Det inte så konstigt i sig att de är vänner trots sina olika intressen -- gud vet att jag själv har sådana vänner -- men att hon ständigt är där och gnager på hennes nördben, hela tiden hjälper henne med läxorna trots att hon i stort sett bara kopierar svaren, och står ut med hennes verbala misshandel igen och igen, leder mig till att tro att Konata har en större plats i hennes hjärta än hon vill erkänna.

 

Kanske är det hennes storasysterinstinkter som spökar, och hon känner att hon måste leda henne på rätt väg; eller så är det helt enkelt att hon trots systrarna känner sig ensam, och vill hålla hårt i de vänskapsband hon har. Eller kanske är hon rent av avundsjuk på Konata, som har denna outtömliga energi för det hon gillar, till skillnad från henne själv som fortfarande velar fram och tillbaka om hennes framtidsplaner. Spekulationerna är många, och när jag kollar upp andras teorier på internet är åsikterna mycket delade. Jag hade förmodligen lämnat det så här… om jag inte hade snubblat över Kagamis egna karaktärssång. För er som inte orkar ta fyra minuter av era liv till att lyssna är här ett utdrag

Varför, varför, varför! Åh gud, varför är vi i olika klasser?

Jag säger att det inte spelar någon roll, försöker vara kylig, men misslyckas.

(Grovt översatt av Hikari)

Stopp ett tag. Vafalls?!

 

Misstänkt. FÖR misstänkt. Inga namn nämns under hela sången, men det kan inte vara mer uppenbart att det är Konata det talas om. Men, men… hon hänger ju med henne så gott som hela tiden – i skolan och utanför – så varför all denna kalabalik för att få tillbringa några extra timmar i hennes närvaro? I ett inferno av känslostormar ramlar bitarna på plats. De små, halvgömda referenserna i serien, kombinerad med sången här, målar upp en bild som är lika oväntad som överraskande, och faktiskt en aning hjärtskärande. Det handlar inte om systerriddlighet eller avund: Kaggis har en hemlig förälskelse i Konata.

 

För mig var det inte nog som bevis; jag var tvungen att än en gång besöka Lucky Star för att få klarhet, med eller utan dubb. Och så sant som det är sagt, när man vet vad man letar efter finns referenserna där, klart som dagen. Under avsnitt tolv, när Kagami ber vid altaret att få komma till samma klass som sina vänner, och låter bli att nämna just Konata för att hon inte ville bli retad för det. Under scenen vid Haruhi-koncerten, när hon i god vilja byter plats med henne så att hon kunde se bättre. Och så den kanske största ledtråden av alla: Avsnitt femton, när hon får reda på att hon ännu ett år måste gå i en annan klass som resten. Musiken i bakgrunden och hennes förkrossade blick säger mer än tusen ord: Tsukasa har hon förmodligen varit tillsammans med sedan den dag hon föddes, och Miyuki delar hon trots allt klassrådssysslor med: vem blir kvar i ekvationen?

 

Det är först nu jag börjar inse vilket enigma Kagami egentligen är. I vilken vanlig situation som helst är hon en hård men vänlig kamrat som alltid är där för dem, utan att ge det minsta misstanke om något annat. Jag tror inte hon hade ens en tanke på att någonsin visa starkare känslor till en annan flicka, än mindre till den där blåhåriga dvärgen som snackar goja mest hela tiden. Hon har alltid slagit mig som den typen som strävar efter att vara det perfekta exemplet av en rättrådig kvinnlig medborgare som siktar på karriär. Men så fort Konata äntrade hennes liv började reglerna sakta men säkert skrivas om. I seriens senare partier får jag intrycket att hon inte längre vet riktigt var hon står; att det i hennes kärna utkämpas en kaotisk strid om vad hon egentligen känner.

 

Ett gott exempel är i avsnitt tjugoett, när hon för ett mystiskt brev från en pojke som vill mötas den kvällen. Hela den dagen går hon omkring och velar, försänkt i tankar, med en melankolisk blick i ögonen. I denna stund får man se hur hennes blick förs först till Konata, sedan till ett gäng killar som står och väsnas; och tillbaka till Konata. Det känns för mig som om det är ett tecken på konflikt mellan Kagamis förväntningar på sig själv (”Skaffa en pojkvän och var glad!”) och hennes äkta känslor (”Men vännerna då?”). Att killen i fråga visade sig vara en tönt måste ha kommit som en chock för henne, ändå återhämtar hon sig på nolltid. I samma avsnitt får vi även se när gruppen tar ett ”kärleksfoto”, och att hon trots förnekningar hänger upp det på väggen; vad som dock är mer intressant är att om man tittar noga kan man se att hon redan innan hade bilder på Konata och resten uppsatta på sin vägg.

 

En sak värt att poängtera är att Kagami tycks vara en sådan människa som innerst inne värderar vänskap över allt annat. Visst är det sant att hon hänger med andra förutom Konata, inte minst tvillingsystern men även den där hyperaktiva klasskamraten (Misao?) och hennes vän; men i slutändan är det alltid Konata som (ursäkta uttrycket) hon knarkar mest. Det är hon som drar med henne till manga-butikerna, till Comiket, hem till spelkvällar. I synnerlighet vid de sista avsnitten kan man se mer scener när de två är ensamma, och Kagami verkar mycket öppnare och gladare än innan, och de spydiga kommentarerna förekommer mer sällan. Dessutom har vi ett riktigt intressant dialogstycke i sslutscenen, när Shiraishis mobil ringer när han snackar inför publiken och alla börjar skratta:

Klickediklick

Kag: ”Det här passar ju oss utmärkt ju!”

Kon: ”Precis såsom vi aldrig kan vara alvarliga”

…vilket följs av en blick av affektion som säger mer än alla ord i den här posten tillsammans.

 

Allt detta är inte helt utan att man undrar hur saken ligger till hos Konata. Är hon verkligen helt ovetande om sin väns inre kaos? I serien framstår hon inte direkt som någon emotionellt mogen person; hon retar Kagami vid varje tillfälle hon får, och ser henne förmodligen som en Tsundere-karaktär från ett eroge. Men jag vill leka med tanken att det finns mer i görningen. Hon säger det hon säger just för att hon har upptäckt att Kagami är mer än villig att ta till ton tillbaks. Hon förstår att de delar ett ömsesidigt intresse, vilket leder till en sorts Katt/Råtta-lek där ingen av dem försöker särskilt hårt. Dessutom vill jag tro att även Konata har en djupare sida som hon sällan visar: under Haruhi-koncerten, när Kagami gav henne sin plats, vill jag minnas att hon blev djupt rörd, och gick därefter runt med tanken ”Vad är det här för känsla?”

 

Trots alla dessa ledtrådar finns det gott om folk som helt står emot denna teori. Jag frågade en vän och Lucky Star-fan vad han tyckte, och han stirrade på mig konstigt genom MSN. Även på forum kan man höra diskussioner för och emot det ovanstående. Och det är vad som gör just denna pairing så förbenat intressant; det är vad som får mig att skriva detta gigantobanto-inlägg om en serie jag inte ens är överförtjust i: det är smygromans! I en form som får Sousuke och Kaname att framstå som ointressanta och uppenbara. Det här är kärlek född från renaste vänskap och överskrider genusbarriären; gömd under ett lager av slice-of-life-fluff och överflödande nördreferenser. Att somliga inte kan se det gör det bara mer intressant och upp till debatt, och på så sätt har KyoAni lyckats skapa ett fenomen som är nästintill omöjligt att efterlikna.

 

För sakens skulle kan det också vara intressant att spekulera hur framtiden kommer att se ut för dessa två. Kommer Kagami att till sist att komma i ro med sina kaotiska känslor, och slutligen fria till Konata? Eller kommer de naturligt att komma närmre och närmre varandra tills de utan att ha märkt det själva flyttar in hos varandra? Vad gällande Konata tror jag inte hon kommer skaffa någon pojkvän inom en överskådlig framtid (hon är nog ganska bisexuell); kanske har hon redan listar Kaggis känslor, och väntar på att hon ska finna sitt mod i barm och erkänna någon gång. Personligen tror jag definitivt att något kommer hända, men att det kommer ta tid. OVA-avsnittet utspelar sig vad jag har fattat det som efter serien, och där förnekar hon det fortfarande, om än inte lika övertygande. Det kommer säkerligen dröja några år – kanske har hon till och med hunnit bli en advokat vid det laget (är det förresten bara jag som ser den enorma potentialen med en Phoenix Wright/Lucky Star-crossover här?) – men jag förblir hoppfull.

 

Avslutningsvis är det bara en fråga kvar att svara på: vad tycker jag om Lucky Star nu? Är det fortfarande en svag femma som gäller? Nej, det kan jag inte påstå. Nog för att andra halvan fortfarande förstörs av de sex påklistrade ”huvudpersonerna” som inte tillför ett jota till serien (jag kan inte understryka nog hur mycket jag önskar de bara kunde försvinna), men när allt kommer kring kan åtminstone första halvan stå på egna ben. Speciellt med dubben, som fick mig att inse att detta är en serie som bör ses på ett språk man förstår, utan att behöva dela sitt fokus med undertexten (jag är dessutom en av de sjutton människor på jorden som tycker att Kagamis engelska röst är bättre än den japanska; så stäm mig!). Lägg till ovan nämnda uppenbarelse om Kagges inre demoner, och du har en riktigt, riktigt trevlig upplevelse. Ett bra sätt att sammanfatta det på är att Lucky Star är en tunna med välbehag, som någon har blandat gift i. En sjua skulle jag nog kunna erbjuda, och jag hoppas INTE på en uppföljare.

[Avathar]

Mindfuck

Absolut bästa jag läst på forumet på flera månader, EPIC!!!

 

Ps. länkade till posten i Solehers orginalinlägg, kände mig tvungen.

[Panopticon]

Bra inlägg!

Det förklarar detta

[flaskis]

Jumbodumbo(!)-inlägg som ej bör läsas av de som inte sett klart hela Lucky Star. Varning för långsökta teorier och bisarra spekulationer som kanske får dig att tänka.

Jag måste säga att jag är sjukt besviken. Under de första avsnitten hade serien en skön charm; Konata ägde och nördreferenserna var härliga. Men sedan gick det upp för mig det enda som var riktigt bra med serien var just Konata och nördreferenserna. Kagamis spydiga motkommentarer gick hem ett tag, men efter X antal avsnitt av samma stil blev det snabbt urvattnat och förutsägbart. Även om serien är samma genre som Azumanga Daioh, hade den ingen av dennes charm, balans eller djup.

 

Jag kan inte ge serien mer än en 5:a av tio.

Så här skrev jag för snart elva månader sedan, när jag tittade klart på Lucky Star. Som ni som läst mina tidigare inlägg vet blev jag allt annat än imponerad, och efter att ha skrivit mina gnällposter lade jag serien bakom mig för alltid. Eller det är åtminstone vad jag trodde för stunden. Det tycks mig som jag har en bekännelse jag måste dela med mig av.

 

Det började med en dubb. Nyfiken i en strut som jag är runt dubbar var jag helt enkelt tvungen att höra hur Konata med fleras stämmor lät på engelska, och förutom en aning stel prestation de första avsnitten (som mest kändes som träningssessioner där de fick öva sig in i rollerna) blev jag långt ifrån besviken. Detta ledde till och jag var tvungen att se om den första halvan av serien med dessa röster; det ena ledde dock till det andra, och mina färder in i DuTub (tillsammans med ett par länkar här på forumet) förde mig vidare till några (mer eller mindre) välgjorda AMVer. För ingenting är väl så skoj som att tillbringa kvällen med att titta på japanska flumvideor gjorda på halvdassiga serier?

 

Det var här allting tog en oväntad svängning. Mitt under all denna dubbkritik och AMV-surfande började jag märka av ett mönster. Ett mönster angående en av huvudkaraktärerna. Ett mönster som jag helt och hållet förbisett året innan. Ett mönster som är så plågsamt uppenbart om man bara vet vad man letar efter, men samtidigt inte finns överhuvudtaget om man inte vill veta av det. Det kan sammanfattas med tre ord:

 

Kagami.

 

Denna tös var jag i ärlighetens namn aldrig särskilt förtjust i. Hon är i stort sett Konatas motpol: realisten som håller nörddrömmarna i schack, det hårdkämpande överhuvudet i ett sällskap av latmaskar. Hennes intressen strider på nästan alla punkter mot ovan nämnda otaku, likaså hennes attityd mot skolan och framtiden. Hon klagar konstant på hur allt Konata säger på något vis går tillbaka till nördkulturens värld, och i samtidigt får hon ta emot de smått elaka kommentarerna Konata har att erbjuda.

 

Trots detta hänger de alltid tillsammans. Alltid. Beror det kanske på att syrran är där, att hon känner att hon måste vara där för att se till att hon inte fastnar i Konas dödspiral av lathet? Måhända, men samtidigt måste man undra varför hon jämt slår följe med dem båda på väg hem till skolan, eller varför hon aldrig missar ett tillfälle att kontra en nördkommentar från Konatas sida. Jag upprepar: aldrig. Okej att Serien-Skulle-Inte-Ha-Blivit-Lika-Intressant-Annars-Bla-Bla, men låt oss kontemplera för en stund Kagamis egna motivationer. Det inte så konstigt i sig att de är vänner trots sina olika intressen -- gud vet att jag själv har sådana vänner -- men att hon ständigt är där och gnager på hennes nördben, hela tiden hjälper henne med läxorna trots att hon i stort sett bara kopierar svaren, och står ut med hennes verbala misshandel igen och igen, leder mig till att tro att Konata har en större plats i hennes hjärta än hon vill erkänna.

 

Kanske är det hennes storasysterinstinkter som spökar, och hon känner att hon måste leda henne på rätt väg; eller så är det helt enkelt att hon trots systrarna känner sig ensam, och vill hålla hårt i de vänskapsband hon har. Eller kanske är hon rent av avundsjuk på Konata, som har denna outtömliga energi för det hon gillar, till skillnad från henne själv som fortfarande velar fram och tillbaka om hennes framtidsplaner. Spekulationerna är många, och när jag kollar upp andras teorier på internet är åsikterna mycket delade. Jag hade förmodligen lämnat det så här… om jag inte hade snubblat över Kagamis egna karaktärssång. För er som inte orkar ta fyra minuter av era liv till att lyssna är här ett utdrag

Varför, varför, varför! Åh gud, varför är vi i olika klasser?

Jag säger att det inte spelar någon roll, försöker vara kylig, men misslyckas.

(Grovt översatt av Hikari)

Stopp ett tag. Vafalls?!

 

Misstänkt. FÖR misstänkt. Inga namn nämns under hela sången, men det kan inte vara mer uppenbart att det är Konata det talas om. Men, men… hon hänger ju med henne så gott som hela tiden – i skolan och utanför – så varför all denna kalabalik för att få tillbringa några extra timmar i hennes närvaro? I ett inferno av känslostormar ramlar bitarna på plats. De små, halvgömda referenserna i serien, kombinerad med sången här, målar upp en bild som är lika oväntad som överraskande, och faktiskt en aning hjärtskärande. Det handlar inte om systerriddlighet eller avund: Kaggis har en hemlig förälskelse i Konata.

 

För mig var det inte nog som bevis; jag var tvungen att än en gång besöka Lucky Star för att få klarhet, med eller utan dubb. Och så sant som det är sagt, när man vet vad man letar efter finns referenserna där, klart som dagen. Under avsnitt tolv, när Kagami ber vid altaret att få komma till samma klass som sina vänner, och låter bli att nämna just Konata för att hon inte ville bli retad för det. Under scenen vid Haruhi-koncerten, när hon i god vilja byter plats med henne så att hon kunde se bättre. Och så den kanske största ledtråden av alla: Avsnitt femton, när hon får reda på att hon ännu ett år måste gå i en annan klass som resten. Musiken i bakgrunden och hennes förkrossade blick säger mer än tusen ord: Tsukasa har hon förmodligen varit tillsammans med sedan den dag hon föddes, och Miyuki delar hon trots allt klassrådssysslor med: vem blir kvar i ekvationen?

 

Det är först nu jag börjar inse vilket enigma Kagami egentligen är. I vilken vanlig situation som helst är hon en hård men vänlig kamrat som alltid är där för dem, utan att ge det minsta misstanke om något annat. Jag tror inte hon hade ens en tanke på att någonsin visa starkare känslor till en annan flicka, än mindre till den där blåhåriga dvärgen som snackar goja mest hela tiden. Hon har alltid slagit mig som den typen som strävar efter att vara det perfekta exemplet av en rättrådig kvinnlig medborgare som siktar på karriär. Men så fort Konata äntrade hennes liv började reglerna sakta men säkert skrivas om. I seriens senare partier får jag intrycket att hon inte längre vet riktigt var hon står; att det i hennes kärna utkämpas en kaotisk strid om vad hon egentligen känner.

 

Ett gott exempel är i avsnitt tjugoett, när hon för ett mystiskt brev från en pojke som vill mötas den kvällen. Hela den dagen går hon omkring och velar, försänkt i tankar, med en melankolisk blick i ögonen. I denna stund får man se hur hennes blick förs först till Konata, sedan till ett gäng killar som står och väsnas; och tillbaka till Konata. Det känns för mig som om det är ett tecken på konflikt mellan Kagamis förväntningar på sig själv (”Skaffa en pojkvän och var glad!”) och hennes äkta känslor (”Men vännerna då?”). Att killen i fråga visade sig vara en tönt måste ha kommit som en chock för henne, ändå återhämtar hon sig på nolltid. I samma avsnitt får vi även se när gruppen tar ett ”kärleksfoto”, och att hon trots förnekningar hänger upp det på väggen; vad som dock är mer intressant är att om man tittar noga kan man se att hon redan innan hade bilder på Konata och resten uppsatta på sin vägg.

 

En sak värt att poängtera är att Kagami tycks vara en sådan människa som innerst inne värderar vänskap över allt annat. Visst är det sant att hon hänger med andra förutom Konata, inte minst tvillingsystern men även den där hyperaktiva klasskamraten (Misao?) och hennes vän; men i slutändan är det alltid Konata som (ursäkta uttrycket) hon knarkar mest. Det är hon som drar med henne till manga-butikerna, till Comiket, hem till spelkvällar. I synnerlighet vid de sista avsnitten kan man se mer scener när de två är ensamma, och Kagami verkar mycket öppnare och gladare än innan, och de spydiga kommentarerna förekommer mer sällan. Dessutom har vi ett riktigt intressant dialogstycke i sslutscenen, när Shiraishis mobil ringer när han snackar inför publiken och alla börjar skratta:

Klickediklick

Kag: ”Det här passar ju oss utmärkt ju!”

Kon: ”Precis såsom vi aldrig kan vara alvarliga”

…vilket följs av en blick av affektion som säger mer än alla ord i den här posten tillsammans.

 

Allt detta är inte helt utan att man undrar hur saken ligger till hos Konata. Är hon verkligen helt ovetande om sin väns inre kaos? I serien framstår hon inte direkt som någon emotionellt mogen person; hon retar Kagami vid varje tillfälle hon får, och ser henne förmodligen som en Tsundere-karaktär från ett eroge. Men jag vill leka med tanken att det finns mer i görningen. Hon säger det hon säger just för att hon har upptäckt att Kagami är mer än villig att ta till ton tillbaks. Hon förstår att de delar ett ömsesidigt intresse, vilket leder till en sorts Katt/Råtta-lek där ingen av dem försöker särskilt hårt. Dessutom vill jag tro att även Konata har en djupare sida som hon sällan visar: under Haruhi-koncerten, när Kagami gav henne sin plats, vill jag minnas att hon blev djupt rörd, och gick därefter runt med tanken ”Vad är det här för känsla?”

 

Trots alla dessa ledtrådar finns det gott om folk som helt står emot denna teori. Jag frågade en vän och Lucky Star-fan vad han tyckte, och han stirrade på mig konstigt genom MSN. Även på forum kan man höra diskussioner för och emot det ovanstående. Och det är vad som gör just denna pairing så förbenat intressant; det är vad som får mig att skriva detta gigantobanto-inlägg om en serie jag inte ens är överförtjust i: det är smygromans! I en form som får Sousuke och Kaname att framstå som ointressanta och uppenbara. Det här är kärlek född från renaste vänskap och överskrider genusbarriären; gömd under ett lager av slice-of-life-fluff och överflödande nördreferenser. Att somliga inte kan se det gör det bara mer intressant och upp till debatt, och på så sätt har KyoAni lyckats skapa ett fenomen som är nästintill omöjligt att efterlikna.

 

För sakens skulle kan det också vara intressant att spekulera hur framtiden kommer att se ut för dessa två. Kommer Kagami att till sist att komma i ro med sina kaotiska känslor, och slutligen fria till Konata? Eller kommer de naturligt att komma närmre och närmre varandra tills de utan att ha märkt det själva flyttar in hos varandra? Vad gällande Konata tror jag inte hon kommer skaffa någon pojkvän inom en överskådlig framtid (hon är nog ganska bisexuell); kanske har hon redan listar Kaggis känslor, och väntar på att hon ska finna sitt mod i barm och erkänna någon gång. Personligen tror jag definitivt att något kommer hända, men att det kommer ta tid. OVA-avsnittet utspelar sig vad jag har fattat det som efter serien, och där förnekar hon det fortfarande, om än inte lika övertygande. Det kommer säkerligen dröja några år – kanske har hon till och med hunnit bli en advokat vid det laget (är det förresten bara jag som ser den enorma potentialen med en Phoenix Wright/Lucky Star-crossover här?) – men jag förblir hoppfull.

 

Avslutningsvis är det bara en fråga kvar att svara på: vad tycker jag om Lucky Star nu? Är det fortfarande en svag femma som gäller? Nej, det kan jag inte påstå. Nog för att andra halvan fortfarande förstörs av de sex påklistrade ”huvudpersonerna” som inte tillför ett jota till serien (jag kan inte understryka nog hur mycket jag önskar de bara kunde försvinna), men när allt kommer kring kan åtminstone första halvan stå på egna ben. Speciellt med dubben, som fick mig att inse att detta är en serie som bör ses på ett språk man förstår, utan att behöva dela sitt fokus med undertexten (jag är dessutom en av de sjutton människor på jorden som tycker att Kagamis engelska röst är bättre än den japanska; så stäm mig!). Lägg till ovan nämnda uppenbarelse om Kagges inre demoner, och du har en riktigt, riktigt trevlig upplevelse. Ett bra sätt att sammanfatta det på är att Lucky Star är en tunna med välbehag, som någon har blandat gift i. En sjua skulle jag nog kunna erbjuda, och jag hoppas INTE på en uppföljare.

Väldigt välskrivet inlägg och sant in i det sista! (förutom att Yutaka/Minami-gänget är onödiga. Vafalls liksom Hiyori är liksom Lucky Stars Ohno/Ogiue!)

 

Men

Men, jag tycker du borde ha sett allt detta första gången du såg serien. En av (många) anledningar till att jag verkligen gillar Lucky Star är just Kagamis tsundere-kärlek. Hon älskar Konata och att hänga med gänget, och hon vill verkligen vara i samma klass som dem. Både vid skrinet när hon önskade det och även hennes förtvivlan när hon märkte att hon kom med dem även inför sista året. Allt du skrev (förutom om karaktärslåten) borde du egentligen ha snappat upp redan vid första körningen (imo) :P[

 

F.ö är Kagami verkligen en av de bästa och mest älskvärda karaktärerna någonsin tillsammans med Fujibayashi Kyou, de tre tjejerna i Aria, Nagi i Kannagi och Index :3

[Sceleris]

Men, jag tycker du borde ha sett allt detta första gången du såg serien.

Håller inte med.

Spoiler

Visst finns det en sådan tolkning, men sett enbart på TV-serien finns det inte så säkra belägg för det. Jag tyckte mest det snarare såg ut som att Kagami ville vara (eller åtminstone verka) cool och obrydd, har svårt att visa sina riktiga känslor, och därför blir generad när de genomskådar dem, t.ex. att hon känner sig utanför av att gå i en annan klass.

 

Romantisk kärlek kan man ju läsa in på många ställen i många serier (varför inte mellan, säg, Akari och Alicia i Aria?), men utan starkare bevis, som otvetydiga situationer och repliker, föredrar jag mer konservativa tolkningar. (Kanske för att jag föredrar platonsk kärlek som drivkraften bakom vänlighet och ömhet...)

 

MEN, starkare indicier får vi med karaktärssången, som med rader som "hjälp med hemläxa", "följa med och köpa konstiga grejer" och "du blir rörd av animékonserter" ganska tvivellöst gör att det handlar specifikt om Konata, och att "någon har upptäckt sina känslor för någon" pekar på romantik (även om "känslor" är en aning oklart -- det KAN fortfarande röra sig om vänskap). Samt hennes freudianska dröm i OVA:n, som Panopticon påpekade. ;)

 

Så, visst, jag medger att bevisen pekar mot det, men det räcker inte till en "fällande dom" sett på bara TV-serien.

[Hikari no Hohenheim]

Men

Men, jag tycker du borde ha sett allt detta första gången du såg serien. En av (många) anledningar till att jag verkligen gillar Lucky Star är just Kagamis tsundere-kärlek. Hon älskar Konata och att hänga med gänget, och hon vill verkligen vara i samma klass som dem. Både vid skrinet när hon önskade det och även hennes förtvivlan när hon märkte att hon kom med dem även inför sista året. Allt du skrev (förutom om karaktärslåten) borde du egentligen ha snappat upp redan vid första körningen (imo) :P[

 

F.ö är Kagami verkligen en av de bästa och mest älskvärda karaktärerna någonsin tillsammans med Fujibayashi Kyou, de tre tjejerna i Aria, Nagi i Kannagi och Index :3

Jovars...

Nog finns det folk som säger att samma sak, att det är uppenbart vid första referensen. Någon på Animesuki sa till och med att Kagamis ända syfte var att bli ihopparad med Konata. Men som jag sa, det finns också människor som vänder blindögat till, och envisas starkt med att deras förhållande slutar vid vänskap och/eller syster-känslor. Jag hävdar fortfarande att det är just därför att det är svår att snappa upp som gör det hela så vackert; att man ett år efter seriens slut kan gå tillbaka och säga "vänta ett tag..." För när man tänker efter skulle det förändra hela seriens atmosfär om Kaga/Kona-drömmarna blev sanna; jag skulle gissa att Kagami behöver en bra bit karaktärsutveckling för att nå dit, och för den simpla tittaren kan det gå över deras huvud. I slutändan är det är väl en fråga om vilka ögon men ser det genom; dina är väl specialtränade.

 

Dessutom har jag en instinktiv olust för ord som Tsundere, som kategoriserar en karaktär i förväg. Som författare har jag en benhård tro att varje karaktär har potential att vara precis lika djup som vem som helst, i alla riktningar och karaktärsdrag. Det Kagami visar kanske kan klassificeras som Tsundere, men i mina ögon har hon mer än vad som kan rymmas under en enda karaktärstyp. Men jag antar att det är okej så länga man lägger termen på karaktären, inte karaktären på termen.

[Volbla]

Aw damn. Att tänka om Lucky star. Jag känner mig helt förstörd ó_ò

 

Javene~ Kanske kommer funderingar nån gång.

 

Edit: Aright!

För det första måste jag nog säga att jag inte håller med om att serien tappar mot slutet. Nog för att det är samma sak mer eller mindre om och om, men skämten i sig tycker jag inte blir mindre roliga (vad jag minns). Efter hälften nån gång kommer Misao också som lugnt är den goaste karaktären. Yutaka n friends är väl inte så skojiga, men Misao gör det värt. Med råge.

 

And about the love thing. Låten och den korta grejen i ovan pekar ju båda rätt mycket åt samma håll, men att dra den här slutsatsen från bara serien tycker jag är lite väl överanalyserande. Den intressantaste scenen är isf Konata efter konserten. Den har alltid förbryllat mig. Men att höja betyget med två för att det finns en skymt av en dold mening i en annars hjärndöd serie? No, not quite.

[Volbla]

On further thinking

Vet inte om du nämnde det i typ första avsnittet när Kagami ligger sjuk hemma och blir närapå rörd när Konata kommer och hällsar på. Men sen blir hon ju förbannad när det visar sig att hon var ute efter hennes notes. Efter det blir hon övertalad av Miyuki att det egentligen är Konatas sätt att visa sin vänskap. Vänskap/kärlek?

 

Vad jag fattat det kände dom inte varandra så jättebra i början av serien. Konata träffade Tsukasa -> dom hamnade i samma klass -> Kagami kollar in då och då på raster och på det sättet lär hon känna Miyuki och Konata. Skulle hon kunnat vara 'intresserad' av Konata redan då?

 

Vad man märker i serien verkar inte Kagami ha så många riktiga vänner i sin egen klass förens sista året. Or has she?

Finns en del telefonsamtal som kanske tyder på motsatsen.

Hon kanske har svårt att närma sig folk hon inte redan känner. Doesn't really fit her personality, but for the sake of argument. Då skulle det ju inte vara så otroligt att hon håller hårt om sina nuvarande vänner, även om dom (en av dom) är en riktig bitch ibland. Det skulle förklara varför hon hoppar in till grannarna hela tiden. And let's face it, även om man träffas i stort sett varje dag är det ju värdare att faktiskt vara i samma klass.

 

MEN! Är dom inte i år två när serien börjar? Då faller ju hälften av mina argument.

 

Scenario 1: Hon har inte hällsat på deras klass alls lika ofta under första året, i vilket fall det skulle göra sense att hon inte känner Konata i början (vilket jag får starka vibbar av), men att gå i samma klass utan att få knappt några vänner i över ett år? Njaaa...

 

Scenario 2: Hon har visst hällsat på dom en hel del, åtminstone Tsukasa och Miyuki. Or wait! Då skulle det ju visst funka om hon inte känner Konata utifall när hon hjälper Tsukasa back whenever kanske inte hände förense sent i ettan/tidigt i tvåan.

 

Well, is it love or not? Funkar väl med båda, men oavsett tycker jag inte serien blir mycket bättre av det. När jag förväntar mig hjärndöd komedi och får nästan bara hjärndöd komedi är det inte mycket mer jag vill ha.

 

Eller är det för att jag redan tycker den är så bra en pure komediserie blir?

[Hikari no Hohenheim]

On further thinking

Vet inte om du nämnde det i typ första avsnittet när Kagami ligger sjuk hemma och blir närapå rörd när Konata kommer och hällsar på. Men sen blir hon ju förbannad när det visar sig att hon var ute efter hennes notes. Efter det blir hon övertalad av Miyuki att det egentligen är Konatas sätt att visa sin vänskap. Vänskap/kärlek?

 

Vad jag fattat det kände dom inte varandra så jättebra i början av serien. Konata träffade Tsukasa -> dom hamnade i samma klass -> Kagami kollar in då och då på raster och på det sättet lär hon känna Miyuki och Konata. Skulle hon kunnat vara 'intresserad' av Konata redan då?

 

Vad man märker i serien verkar inte Kagami ha så många riktiga vänner i sin egen klass förens sista året. Or has she?

Finns en del telefonsamtal som kanske tyder på motsatsen.

Hon kanske har svårt att närma sig folk hon inte redan känner. Doesn't really fit her personality, but for the sake of argument. Då skulle det ju inte vara så otroligt att hon håller hårt om sina nuvarande vänner, även om dom (en av dom) är en riktig bitch ibland. Det skulle förklara varför hon hoppar in till grannarna hela tiden. And let's face it, även om man träffas i stort sett varje dag är det ju värdare att faktiskt vara i samma klass.

 

MEN! Är dom inte i år två när serien börjar? Då faller ju hälften av mina argument.

 

Scenario 1: Hon har inte hällsat på deras klass alls lika ofta under första året, i vilket fall det skulle göra sense att hon inte känner Konata i början (vilket jag får starka vibbar av), men att gå i samma klass utan att få knappt några vänner i över ett år? Njaaa...

 

Scenario 2: Hon har visst hällsat på dom en hel del, åtminstone Tsukasa och Miyuki. Or wait! Då skulle det ju visst funka om hon inte känner Konata utifall när hon hjälper Tsukasa back whenever kanske inte hände förense sent i ettan/tidigt i tvåan.

 

Well, is it love or not? Funkar väl med båda, men oavsett tycker jag inte serien blir mycket bättre av det. När jag förväntar mig hjärndöd komedi och får nästan bara hjärndöd komedi är det inte mycket mer jag vill ha.

 

Eller är det för att jag redan tycker den är så bra en pure komediserie blir?

Yay, diskussion!

Personligen tror jag inte att hon vid det stadiet hade den minsta tanke på romantiska känslor. Som du säger lärde hon nog känna henne genom Tsukasa, och jag kan mycket väl tänka mig att hon helt enkelt ville ta tag i alla vänskapsband hon kunde få. Din teori om att hon blev -- i saknad av bättre ord -- desperat efter ett år utan riktiga vänner låter trovärdigt i mina öron.

 

Att hon blev så rörd över att hon kommer och hälsar på kan mycket väl bero på att något sådant aldrig hade hänt förut, och att det var just den lata oseriösa Kona-chan av alla personer. Men visst kan man även där undra; hon reagerade inte alls lika starkt av Miyukis besök (jag gissar på att hon redan kände henne via klassrådsmöten). Kanske har fröet redan såtts under dessa tidigare avsnitt, men det kan som sagt diskuteras; själv är jag skeptisk.

 

Anledningen varför jag tycker serien blir bättre på grund av detta väl på grund av mina personliga författarinstinkter och fangirl-gener. När jag ser en karaktär som har stor potential till att ha en gömd sida och djupare motivationen blir jag tvungen undersöka saken närmare. Om det sedan handlar om en hemlig och lite smått obskyr förälskelse gör det bara saken så mycket bättre (influenser från min mor, där). Det handlar i slutändan om vad man vill ha i en serie, och huruvida man gillar att leta gömda djup. Och när allt kommer kring är gömda referenser Lucky Stars största styrka.

[Volbla]

Och när allt kommer kring är gömda referenser Lucky Stars största styrka.

There's more? Please enlighten me :O

[Volbla]

Ok, det här måste få lite ljus ömsat över sig. Vilka i hela halabalula är dom här två karaktärerna?

 

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Lu ... a_Miyakawa

 

Jag minns inget som ens är i närheten av vad som beskrivs. Jag tänkte ett tag att dom kanske bara finns med i något spel, men det står faktiskt att dom har röster i animen också.

 

Har jag blivit galen, står det fel när artikeln påstår att dom är röstade i animen, eller är hela karaktärerna ett påhitt av någon editwikiforfun-nisse?

 

Edit: Hittade på ANN att hon visst är med i avsnitt 16 och 24, men vem tusan är det? Går och gräver lite.

 

Edit2: Ok, hittade boven i dramat. Här är våra nonamekaraktärer som uppenbarligen är viktigare än alla andra noname karaktärer eftersom dom har egna VAs.

 

http://i154.photobucket.com/albums/s246 ... b14844.png

 

... I don't get it, men då kanske det är något sånt trots allt att dom har större roller i spel/ljuddrama. Slutet gott, allting gott. Nu måste jag se deras scen i ep 24 också.

 

Vänta! Är det dom som är utanför skolan och säger något oviktigt? Aw well. Får leta upp någon annan serie där Yui Kano har en riktig roll

[flaskis]

Ja Volbla, allt du skrev är sant. De två rollerna är just dem du länkade en bild till :P

[Hjerpe]

Jag tycker att det är en bra serie, har sett den 3ggr, men min kompis tycker att den är tråkig och inte så himmla rolig, verkar variera

[Sceleris]

Jag tycker att det är en bra serie, har sett den 3ggr, men min kompis tycker att den är tråkig och inte så himmla rolig, verkar variera

Jag känner mer som din kompis... fast den var ändå helt okej, småmysiga karaktärer. :P

[Volbla]

Ja Volbla, allt du skrev är sant. De två rollerna är just dem du länkade en bild till :p

Det var ett spännande äventyr att upptäcka :)

[Volbla]

Hikari, jag snokade lite på din blog, och jag bara känner för att kommentera lite :)

 

this dub kicks the crap out of the original Japanese [...] because it takes away the unnecessary moé factor that made me lose interest in the first place.

För... jag ser det snarare tvärtom. Den överdrivna sötheten är egentligen det enda som gör att jag håller det japanska över det engelska i den här serien (av det lilla jag sett av dubsen). Lucky Star är väl på alla andra sätt en ren koncentration av söthet, så varför är det störande i just rösterna?

[Hikari no Hohenheim]

För... jag ser det snarare tvärtom. Den överdrivna sötheten är egentligen det enda som gör att jag håller det japanska över det engelska i den här serien (av det lilla jag sett av dubsen). Lucky Star är väl på alla andra sätt en ren koncentration av söthet, så varför är det störande i just rösterna?

Tja, det beror väl mest på preferenser. Jag erkänner att jag gillar Aya Hirano's version av Konata bättre än Wendee Lee (med mycket liten marginal), men Emiri Katos Kagami gick inte hem för mig. Det är svårt att förklara, men hennes röst är för mörk och, tja, silkeslen, på ett jobbigt sätt; hon är inte alls en dålig röstskådespelare, men (alla fans kommer vilja lyncha mig nu) hon passar inte som Kagami. Kari Walhgren (för övrigt samma person som spelar Elika i Prince of Persia och Ashe i FFXII, tro det eller ej) gav henne ett högre tonfall och krispigare röst, vilket passade karaktären som en handske, och tog bort Tsundere-stämpeln. De två versionerna låter faktiskt så olika att jag fortfarande har svårt att koppla dem till en och samma person.

 

Det är mest hon som får mig att hylla dubben. Tsukasa är i mina ögon den svaga länken, och låter på vissa ställen tillgjord och inte alls lika söt som hon borde (hon funkar dock för det mesta). Miyuki är dock (faktiskt) mitt i prick, även om hon låter om möjligt ännu mer disträ än vanligt. Det bör också vara sagt att Yutakas engelska röst är fruktansvärt urgullig, i mitt tycke sötare än originalet. Misao låter så gott som exakt som den japanska varianten, kanske till och med spralligare.

 

Jag inser att jag förmodligen är ensam i världen att tycka som jag gör, men jag vill inte se Lucky Star som en koncentrerad boll av söthet (speciellt med tanke på att det finns så mycket bitterljuvt runt Kaggis), utan helt enkelt en serie om ett gäng flickor som tar sig igenom skolan i glada vänners lag. Ja, japanerna menande förmodligen serien att vara moécentrisk, men lite av det var tvungen att offras för att få rösterna att passa bättre in i västvärlden, och för det är jag tacksam.

 

Kul förresten att veta att folk faktiskt läser min nätjournal ^^

[Volbla]

För att prata om det här ännu en gång.

 

KonaKaga

Jag tror jag kom på varför jag inte tror på det där. Det är för att jag inte vill tro på det. Jag vill inte ha något subtilt i Lucky Star. Varför? Your guess is as good as mine. Jag antar att jag inte ser det som något annat än en komedi. Fast det är väl ingen riktig ursäkt, men som sagt vet jag inte :|

[Volbla]

[Sceleris]

Det där såg ju inte ens jobbigt ut! :o~

[Najica]

Det där såg ju inte ens jobbigt ut! :o~

Inte så länge man har alla verktygen neh :P (så som matbredare, kon-sakerna osv)

 

Fast jag måste erkänna att jag blev sugen på att göra det. Synd bara att det skulle ta evigheter för mig att göra det, samt alla grejer som behövs heh.

[Sceleris]

De visade hur man kunde göra egna koner sist i videon.

[Sceleris]

Kadokawa-producenten Inoue, som planerade Lucky Star-animeserien, har twittrat om att något ska hända i nyår på det där templet som är med i och har blivit jättepoppis tack vare LS. Det har tidigare sagts att 2013 är året för ett nytt Lucky Star-projekt.

 

Så... Lucky Star the Animation 2: Universitetsåren på gång? Vad tror ni? Vad vill ni?

[Hikari no Hohenheim]

Jag har länge trott att de förr eller senare skulle komma att göra en andra säsong av Lucky Star. Den var ju rätt så poppis när den begav sig, och källmaterialet räcker gott och väl till en ny säsong. En del karaktärer går mycket riktigt vidare till universitetet, medan de yngre studenterna som Yutaka och Hiyori får sällskap av ytterligare ett gäng tjejkompisar.

 

Vet dock inte om jag har någon större lust att se på den, för 1. karaktärsdesignen kommer säkert att "K-ONifieras" som Haruhi under sin andra säsong, och 2. den kommer (med 89.73% säkerhet) aldrig att dubbas. Bandai ger som bekant inte ut anime på engelska längre, och även om de gjorde det så ville de ju inte ens dubba OVAn, så varför en andra serie? Eller så går den till Funimation och får andra röstskådisar, och då väljer jag hellre Japanska.

 

Men vem försöker jag lura, såklart jag skulle se den. Om inte annat för att se vad de gör med Kagami; ni vet vad jag pratar om.

[Sceleris]

Tja, det var inte Lucky Star 2.

 

an anime adaptation of Kagami Yoshimizu's Lucky Star spinoff manga Miyakawa-ke no Kūfuku manga is in the works. The manga is based on the Lucky Star Moe Drill game and centers around Hinata and Hikage Miyakawa's daily life at home and Hikage's life at elementary school.