Vad spelar du just nu och vad ser du fram emot för spel?

[Volbla]

Jag såg en livestreamer härom dagen spela Overwatch för första gången, och jag insåg att det ändå finns en del att lära sig om spelet som nybörjare. Jag hade aldrig tänkt på det förut, för jag hade följt spelet så nära i ett halvår innan det kom ut att jag redan var bekant med allting när jag själv började.

 

Men den insikten gör mig bara mer förbluffad över hur League of Legends kan vara så populärt som det är. Där finns inte bara hundra hjätar att välja mellan, det finns också hundra items du måste köpa av mitt i matchen, och det är inte som att du har tid att stanna och läsa vad allting gör. Du måste veta vad du vill ha från början, och vad du vill ha kan ändras beroende på vad fiendelaget spelar. Hur så många människor har tålamod att lära sig det är bortom mig

[Sceleris]

Jag såg en livestreamer härom dagen spela Overwatch för första gången, och jag insåg att det ändå finns en del att lära sig om spelet som nybörjare. Jag hade aldrig tänkt på det förut, för jag hade följt spelet så nära i ett halvår innan det kom ut att jag redan var bekant med allting när jag själv började.

 

Men den insikten gör mig bara mer förbluffad över hur League of Legends kan vara så populärt som det är. Där finns inte bara hundra hjätar att välja mellan, det finns också hundra items du måste köpa av mitt i matchen, och det är inte som att du har tid att stanna och läsa vad allting gör. Du måste veta vad du vill ha från början, och vad du vill ha kan ändras beroende på vad fiendelaget spelar. Hur så många människor har tålamod att lära sig det är bortom mig

 

Eller hur! Det räcker helt enkelt inte med en kort tutorial, man behöver ju en 10-veckorskurs! Liksom, fan, jag har ju inte ens koll på vilken karaktär jag valt!

[MathJuice]

 

Skämt åsido, League of Legends är riktigt uselt på att lära ut mer avancerade tekniker för att hjälpa en ny spelare att komma på fötter. Och tro mig när jag säger att jag och Soverejn inte är de bästa på att förklara hur man ska göra mitt uppe i spelet. 

 

Fördelen med LoL är att det i grund och botten handlar om strategi och lagarbeten jämfört med spel som Overwatch/Counter Strike som utöver det kräver övermänskliga reflexer. För att inte tala om hur intensivt ett game i Starcraft kan bli. It's not easy getting gud...

[Sceleris]

Overwatch var inte superkul under spelhelgen, och det kostade 350 spänn som jag egentligen borde spara på, men jag har plats i mitt spelliv för ett spel med snabba matcher, och så blir det ju roligare om jag bara blir lite bättre. Men jag vill också bli bättre för att få upprättelse. Revansch, så att säga. Visa att jag kan spela okej.

 

Nu har jag spelat upp mig till nivå 14 (startade en ny användare efter gratishelgen), och nu börjar jag känna att jag har mer koll på vad jag gör, så nu börjar det bli kul! Jag gör givetvis fortfarande en mängd misstag, och jag kan fortfarande bara skärpa min reaktionsförmåga med mer spelande, men jag känner att jag är bättre.

[Klona]

Roligt att höra att du både blir bättre och att du tycker att det är roligt att spela. Jag är själv är inte speciellt bra på fps så mina svagheter är både reaktionsförmågan och att träffa skotten. Har spelat en del BF 1 nu på senare tid och även jag känner att jag börjar bli bättre på att träffa men ändå är jag lite osäker på mig själv när jag möter en motståndare en mot en.

[Sceleris]

Desto mindre roligt:

 

Jag spelade klart Splinter Cell 3 och började på Splinter Cell 4 (Double Agent), och det är helt fantastiskt dåligt! Spelmekaniken har genomgått en del försämringar, men det är möjligt att en del är en vanesak. Men menysystemet! Herregud! Otroligt segt! När jag går ur spelet för att gå tillbaka till menyn så är det en lång hårdkodad fördröjning (typ 40 sekunder känns det som)! För det är fanimej inte min dator som är så långsam på ett spel från 2007. Lägg därtill att man inte kan ändra ljudnivåerna på tal enskilt (rösterna hörs knappt pga miljöljud, och det är ingen text som i tidigare spel), och det går inte att ha högre upplösning än 1280x720. Jag har bara haft igång spelet i 26 minuter och jag funderar redan på om jag ska titta på en Let's Play istället.

[Sceleris]

Splinter Cell 4 (Double Agent)[...]. Jag har bara haft igång spelet i 26 minuter och jag funderar redan på om jag ska titta på en Let's Play istället.

 

Det gjorde jag, men efter det så var Splinter Cell 5 (Conviction) inte mycket bättre. Det är knappt längre en smygare, utan ett renare actionspel där man måste mörda alla i rummet för att ta sig till nästa, och då och då ibland tortera någon. Jag känner mig mer som Jack Bauer än Sam Fisher. Genreskiftet är synd i sig, men det hade kanske varit okej om skjutmekaniken var bättre, och om det fanns quicksave. Det är dock inte så dåligt att jag måste ta till Let's Play-videor, åtminstone inte ännu.

[MathJuice]

Även om skillnaden mellan Conviction och grundkonceptet är stor så tyckte jag ändå om Conviction. Det som ökade värdet var co-op läget och de timmar jag spenderade i det med min bror i soffan. Det gjorde min dag.

 

Kan säga direkt att nästa i serien, Blacklist, är ytterligare ett steg bort från grundformulan och helt utan Michael Ironside. Tyckte inte om det alls.

[Sceleris]

Jag blir mest frustrerad av Conviction. Det känns inte som att man kan röra sig som man vill. Just nu försöker jag storma in i ett rum och skjuta 5-6 snubbar innan de hinner döda två forskare, men det går åt helvete. Öppnar dörren, kastar flashbang-granat, skjuter två soldater, springer förbi en av dem eftersom min spelfigur inte reagerar som jag vill, blir skjuten. Typ så, gång på gång. Det kanske är att spelet tvingar animationen att spela färdigt innan den är redo för nästa? Så är det då med skjutningen: eftersom spelfiguren går med sänkt vapen så måste han ju höja vapnet och sen trycka på avtryckaren för att skjuta, så att skjuta någon som vandrar runt misslyckas lätt, för när kulan väl lämnar pistolen så har offret hunnit ta något steg till. Kulan viner förbi hans huvud och han blir varskodd om min position och skjuter mig. Och man kan inte höja vapnet själv (eller jo, men bara när man är i skydd) som i tidigare spel.

 

Edit: WHELP! Det är visst scriptat, så man kan inte rädda dem. Skitspelクソゲー!

Redigerad december 14, 2016 av Sceleris

[Sceleris]

Klarade med möda Splinter Cell: Conviction och gav mig på Splinter Cell: Blacklist. Jag håller inte med, Mathjuice -- Blacklist är bättre än Conviction! Jag är inget större fan av menysystemet (man får springa runt i högkvarteret till olika poster för att uppgradera vapen, välja uppdrag osv; det påminner mig om Mass Effect. Men Mass Effect var mycket ballare, för det var ett rymdskepp!), och varje gång man alt-tabbar så går spelet i fönsterläge, men det är petitesser. Desto viktigare är spelmekaniken!

 

Till att börja med, i Blacklist så känns spelkaraktären responsiv. När jag ska få gubben att gå och skjuta så gör han som jag vill. Det är fortfarande det här systemet med att man tittar mot områden för att göra saker (t.ex. öppna en dörr eller klättra uppför ett stuprör), så ibland blir det lite fel (att hoppa upp i ett rör i taket istället för att klättra över ett räcke), men Conviction var mycket värre där.

 

En annan sak är att i Blacklist så kan man smyga igen! Med drönare och specialvapen och allt sånt! Conviction kändes som ett actionspel med dålig actionmekanik, men i Blacklist så får man välja (smyga, lönnmörda, eller Rambo). Jag spelar på svåraste läget och smyger 90 % av tiden; helst söver jag inte ens någon. Vissa delar är väldigt svåra, och ibland är det frustrerande långt mellan kontrollpunkterna (vad har Ubisoft emot quicksave/-load egentligen!), t.ex. om man lägger 10 minuter på att vänta på exakt rätt tillfällen på att passera men sen blir upptäckt... men alla svårigheter känns rättfärdigade, som att det är svårt för att jag spelar på svåraste läget, och inte för att spelmekaniken suger. Fan, till och med kameran är bättre.

 

Det är väl lite trist med nya röstskådisar, men jag tycker inte att den nya snubben är dålig. Om något är det mer övertygande rent allmänt än tidigare, och storyn är helt okej.

[MathJuice]

Nu så här under juletid så pågår Steams vinterrea så jag tänkte då att matlagning skulle passa in...Senran Kagura Bon Appetit. Rytmspel i form av klassisk arkadkänsla med varierande svårighetsgrad från avslappnande till utmanande. Hur det än går så blir man belönad med...konfektyr. Det är ett spel som man likt Candy Crush kan hoppa in för snabba duster eller längre stunder och känna sig belåten, dock utan att behöva betala extra eller förpesta dina Facebookvänner med det. Själva huvuddelen är att likt Food Wars få motståndaren helt naken och sedan täcka dem med grädde och chokladmousse. Vänta, det där sista kanske inte hände i Food Wars...

Så om du vill bara ta det lugnt eller utmana dig själv och samtidigt inte ha en alltför seriös historia så passar det här spelet dig.

[Sceleris]

Spion-smygarspelet Splinter Cell: Chaos Theory ("Splinter Cell 3") är ett jag velat spela i åratal. Jag spelade ettan när det begav sig (det kom 2002) och tyckte om det, men jag kom mig aldrig för att spela uppföljarna. Förmodligen för att jag bestämde mig för att sluta spela piratkopierade spel runt 2004-2005. Det dröjde till julen 2011 innan jag, snål som jag är, köpte Splinter Cell 1 och 3 (Chaos Theory) på Steam. Jag spelade igenom ettan igen, men tvåan fanns ju ingenstans att köpa! Så det dröjde några år igen: nu bestämde jag mig för att se igenom en "let's play" av spelet (ganska kort, typ 8x25m). Med det gjort så kan jag äntligen, äntligen spela resten av spelserien (det finns 6 spel).

 

Jag fick ett infall för att spela skjutarspel, och jag har faktiskt en spelserie med ungefär samma story som ovan: Call of Duty! Jag spelade ettan och tvåan när de var nya, men kom mig aldrig för att spela trean -- för att det inte kom ut till PC. Jag vet att de inte har en sammanhängande handling, men jag är en man som gillar att ta saker i tur och ordning, så när Call of Duty 4 kom och gjorde braksuccé så blev jag ju sugen... men (1) jag hade ju inte spelat Call of Duty 3, och (2) det fick ju fanimej aldrig bra pris på Steam. Liksom, just nu kostar CoD4 20 jävla euro på Steam! Det är för fan mer än 9½ år gammalt!

 

Men, ibland kommer de ju ner i pris. Jag köpte det i höstas för 8 euro, och köpte på mig alla i spelserien som verkar spelvärda eller/och billiga, antingen på Steam eller fysisk version med Steam-kod, bara lägsta priserna. Så nu ska jag ta mig igenom Call of Duty, Call of Duty: United Offensive, Call of Duty 2, någon Let's Play av Call of Duty 3, Call of Duty 4: Modern Warfare, Call of Duty: World at War, Call of Duty: Modern Warfare 2, Call of Duty: Black Ops, Call of Duty: Modern Warfare 3, Call of Duty: Black Ops II, och Call of Duty: Ghosts. (Alltså inte Advanced Warfare, Black Ops III och Infinite Warfare. Kanske tar dem senare nån gång, om de säljs billigt.)

 

Just nu tar jag mig mot slutet av Call of Duty, ettan alltså, på svåraste läget. I början märks åldern kraftigt, men tamejfan om inte Stalingrad är ett effektfullt uppdrag! Det är förstås väldigt inspirerat av Enemy at the Gates (som i sig var väldigt inspirerat av öppningsscenen i Saving Private Ryan), men det finns sämre filmer att imitera.

 

För ett tag sedan klarade jag Pavlovs hus, och guuuud vad svårt det var på svåraste läget! Man tål kanske 3-5 träffar totalt, och man får ingen ny hälsa; kamraterna dör som flugor, så snart är man ensam; fienderna kommer från alla riktningar; står man stilla för länge så exploderar det (pansarvagnarna skjuter, tror jag); fienderna stormar i grupp från flera håll inuti huset; spelet är så jävla grådaskigt och kontrastlöst att man knappt ser fienderna; man kan tömma ett magasin för att knäppa en grupp, men ofta så överlever några som återhämtar sig på lite kortare tid än det tar att ladda om sitt vapen; man kan kasta granater, men det tar några sekunder innan explosionen kommer så då hinner de flytta sig; det är lätt att fastna i ruinerna i huset ("fort, in i det rummet! Nähä, där hade det rasat för"); på ställen kan man skjuta och bli skjuten på genom tak/golv; och då ska man överleva i 4 minuter. Det tog kanske en halvtimma (känns det som, åtminstone!) för mig att klara de där 4 minuterna, och då fick quickload-knappen gå varm. Alltså, jag tog det i kanske 30-sekundersetapper: jag gör ett par dussin försök där jag lever i 3-15 sekunder, snabbladdar vid varje dödsfall, tills jag överlevt i 30 sekunder och tagit mig till en ny tillfällig säker plats, där jag snabbsparar. Det var så löjligt svårt att det var komiskt, och så hade jag ju quickload, så det var ju inte omöjligt. Och nog känns det ju rätt bra när man faktiskt klarar det. :}

[MathJuice]

Activision är alltid snåla när det gäller sina spel. 

1 och 2 är bland de roligaste i serien sett från andra värdskriget, Modern Warfare trilogin är dock min favorit dock så drog MW3 ner helhetsbetyget lite. Har inte provat trean, WaW eller BLOPS 1, hoppade direkt in i BLOPS 2 och njöt av den.

 

Kan säga direkt att den del i serien du kommer ångra mest är Ghosts. Tråkigaste kampanjen, sämst och förutsägbar story, tråkiga vapen, brunare grafik än Brunflo etcetera. Mitt råd är att skippa den helt, du missar ingenting. Storyn är helt standalone från övriga universumet och verkar inte fortsätta i första taget (med all rätt).

[Sceleris]

Skippa? Å inte, jag har ju redan köpt skiten!  Men jag tror inte jag kommer att ångra mig nämnvärt; Ghosts kostade bara 89 kr, och omdömena om singleplayer-delen verkar snitta något högre än ditt, både från kritiker och gemene Steam-spelare. "Exciting but only passively entertaining" är allt jag behöver.

[MathJuice]

Jag fick Ghosts gratis och jag vill fortfarande ha ersättning. Må Herren vara mild mot din själ för vad du kommer bevittna...

 

Plus att slutet är nog det sämsta och minst överraskande av dem alla. 

[Sceleris]

Haha, låter som att Call of Duty: Ghosts är ditt personliga Horizon in the Middle of Nowhere.

[Truly]

Ser framemot Nier: Automata när dom nu känner för att släppa det på pc.

[MathJuice]

Kom just på Scellan, om du vill köra lite coop i MW2-3 så är jag på. =)

[Sceleris]

Kom just på Scellan, om du vill köra lite coop i MW2-3 så är jag på. =)

 

Åh, co-op? Absolut!

[MathJuice]

Det är dock inte kampanjlikt som Blops 3 utan mer som situationer, men kan ändå vara kul. Slå en signal när du kommit dit i serien. Eventuellt kan vi ragga ihop folk från forumet och spela multiplayer. Hörde att CoD är Soverejns favoritsysselsättning...

[Klona]

Bloodborne: The old hunters. Spelade ut Bloodborne när det var nytt men fick aldrig suget att skaffa platinum trofén som jag har haft lust att gör i Dark Souls (förutom Dark Souls 2 men den pratar vi inte om). Sen en dag när jag funderade på vad jag skulle spela så kom suget och jag kom på att jag köpt dlc:n bara för att. Spelade dit dlc:n börjar och det var där helvettet började, först möter man många fiender som mer är som småbossar och sen kommer man till de fiender som är halvbossar och sen kommer man till bossarna. Jag tror jag aldrig har varit med om make på hur mycket stryk jag fått på de 4-5 bossar eller vad det är i dlc:n som här, det var en enda boss som jag tog på 2-3 försöket och då är det en riktigt lätt boss, de andra har jag fått försöka på i timmar. 

 

När jag väl lyckats döda sista bossen (som verkligen kändes som en slutboss) så insåg jag att jag hade missat en och gick tillbaka till den med tankarna "ja men nu har jag klarat sista bossen så hur svår kan den här vara?". Jo tjena, ett par timmar senare så fick jag ner honom.

 

Nu låter det kanske som att jag klagar på spelet men det är helt fel för masochist som jag är så har jag njutit av mer än större delen av tiden som jag lagt ner och jag gillar Bloodborne mer nu än vad jag gjorde när jag spelade det första gången. Jag har fortfarande inte alla troféer men jag är på väg!  

 

Edit: Nu har jag alla!

[Volbla]

En kompis ville spela några Heroes of the Storm matcher för att få någon bonusgrej i wow tror jag, så han drog med sig några av de gamla Leaguegubbarna och mig. Jag har aldrig gillat dotaspel, men HotS har alltid verkat lösa många av mina problem. Det finns inga last-hits, inga items, och inte ens individuella levels. Hela ditt lag levlar upp kollektivt, och när man når vissa levels så får alla välja en ny förmåga eller uppgradering till en man redan har.

Det var ganska kul, och lätt att förstå, och det var extra praktiskt för kommunikation att redan vara bekant med många Blizzardkaraktärer. Men det känns, precis som ryktet säger, väldigt "casual". Det är svårt att klanta sig jättemycket om man har någon aning om vad man gör. Vilket jag inte har, men ändå. Inte ens det dotaspel som passar mig bäst känns jättesexigt att spela. Allt är inte för alla antar jag ¯\(´ー`)/¯

[Truly]

Spelade bara HotS för att få ett skin i overwatch en kväll, sällan jag spelat nått jag ogillar så mycket.

[MathJuice]

Provade nyss Hyperdimension Neptunia U Action Unleashed. Så serien byter ut sitt JRPG- gameplay mot hack- and- slash liknande Dynasty Warriors och Senran Kagura. Samma charm och karaktär som i tidigare spel men mer avslappnat och i ett format som jag gillar mer än deras grundkoncept i RPG- formulan. Dom lyckades tidigare med Hyperdevosion Noire när dom gick till turbaserat strategi, så jag är glad att se serien i olika genrer.

 

Nämnbart är att jag plockade en kopia på rea från BundleStars som just nu har rea på flera Neptuniatitlar plus lite Fairy Fencer, så det kan vara värt en titt.

[Sceleris]

Jag tänkte att jag skulle prova Skyrim (som jag haft på Steam i flera år), så jag laddade hem 10 GB moddar för att göra det snyggare och våldsammare och så vidare, men fan, det är samma som det varit sedan jag försökte spela Baldur's Gate. Jag pallar inte med fria västerländska rollspel. Jag har svårt att bli intresserad av rollspel där handlingen är ganska lös/fri, där det kanske finns en ramhandling men där man skapar sin egen figur och fritt väljer vad man vill göra.

 

Jag har alltid haft mycket, mycket lättare att bli intresserad av JRPG:n typ Final Fantasy: man spelar som en skriven karaktär som slussas genom en bunt miljöer, för att berätta en mer eller mindre linjär handling. Man kan förvisso forma sin "avatar" i Mass Effect som man vill, men det var ändå en styrd upplevelse.

​

Min bror började spela Skyrim SE nyligt (han har spelat igenom det förut), och jag blev lite sugen... men jag visste ju att jag hade så svårt att komma in i det. Liksom, jag har svårt att rollspela figurer när det är helt fritt, och även om jag hade lättare för det så kändes det som ett hinder att inte kunna något om världen i spelet.

​

​Men plötsligt slog det mig. Ett sätt att bygga en karaktär med medföljande story- och beteende-riktlinjer, en karaktär som vet lika lite om Skyrim-världen som jag.

​

Jo, vad är den populäraste animangaklyschan/-genren på senaste år?

​

​Isekai (annan värld)! Tensei (reinkarnation)! Snubbe-förflyttas-till-fantasyvärld!

​

​Ja, i mitt spel har japanen Takeshi (dock en ossan (gubbe) som jag, inte gymnasieungdom -- för det gick ju inte göra en sån karaktär) förflyttats till en fantasyvärld, genom någon magisk ritual eller dylikt; han hamnade i skogen och blev fångad av soldater som trodde att han var en rebell, och så vidare. Han visar sig ju till och med vara THE ONE, en "drakfödd" hjälte!

​

Jäkligt isekai alltså.