Parerella universum och andra dimensioner

[Kameleonten]

Ja, sådana här filosofiska och exsitens baserade trådar dyker upp på alla forum då och då. Jag själv är väl något självbaserad på filsofi, teologi och politik så jag brukar lägga upp sådana här trådar eller politiska trådar, på de flesta forumen. Dock har jag inte varit så aktiv på detta forum.

 

Men nu till saken, pararella universum och dimensioner. Alla som har läst Liftarens Guide till Galaxen del 5 vet vad Douglas Adams säger om saken, sannolikhetsaxeln.

Men frågan är nu, finns det pararella universum? Alltså universum som ser i princip likadana ut som våra och där samma planeter, arter och liknande saker existerar men det finns vissa olikheter. Bland annat i det universum Ford, Trillian, Arthur, Slumpan och Tricia blir sprängda i så finns det udda små saker med våran jord och deras jord. Bland annat så följde inte Tricia med på Zaphods rymdskepp och det finns fyrklöver istället för treklöver. Nu är frågan, tror ni att dessa finns? Eller fall andra universum över huvudtaget (?)

[Zaphod]

Jag tror nog att det finns universom som är exakt likadant som vårat, universum enligt mig är oändligt stort och åker man tillräckligt långt så träffar man på sig själv, så som Kapten Picard gjorde i Star Trek, next generation.

[Lysse]

Om nu universum är oändligt så skulle det inte förvåna mig om det fanns en planet som i stort sett var exakt som jorden ngnstans i rymden. För om universum är oändligt, så är väl också möjligheterna oändliga? :o

 

Dock har vi ju två problem: Avstånd och tid. :)

[Dread]

finns de inte n teori som bygger på att de som ligger bortom vårt synfält i universum är oss, eller ett annat oss kanske man ska säga. Kommer inte ihåg vad den kallas var nog ett år sen jag läste artikeln i Illustrerad vetenskap om ja inte missminner. men artikeln var iaf intressant.

 

vad jag tror på, hmm.. svårt jag tror inte på att något är oändligt, men då återstår den svårare frågan vad finns bortom, därför att tro att något är oändligt är betydligt lättare.

 

...

 

OT: nej skriver mer sen för nu ska ja ta mig nåt å äta.

[DB]

Rent kvantmekaniskt finns det inget som säger att det inte skulle kunna finnas. Däremot så skulle det bli otillåtet om de kunde interagera sinsemellan.

Det är lite som ett svart hål, bortom händelsehorisonten gäller inte normala naturlagar. Men iom att inget kan ta sig ur ett svart hål så är det ändå ett tillåtet tillstånd då det är avskärmat.

[Sceleris]

"Finns det parallella universum?"

 

Som DB skrev, men lite mer precist, så finns det tolkningar av kvantmekaniken som föreslår att det finns ett multiversum som innehåller ett närmast oändligt antal universum, ett för varje "möjlighet" (varenda lilla möjliga egenskap på subatomnivå!), varav vårt universum endast är ett. (Men det universum vi lever i nu är inte det samma som vi levde i nyss. Eller nu. Eller nu. Eller nu!)

 

Tanken kommer från det faktum att subatompartiklar är av en lustig natur, medan större partiklar och system inte är det: Deras egenskaper uppskattas med sannolikheter. Exempelvis kan man beräkna sannolikheten att en elektron i ett elektronskal på en atom ska befinna sig på ett ungefärligt ställe vid en ungefärlig tid, och när man väl kollar så är det så i en viss andel av fallen. Grejen är den, att kvantmekaniken säger att elektronen är på ALLA möjliga ställen i elektronskalet - ända tills man kollar! För när vi kollar så är den på en viss plats - den har gått från att vara en statistisk obestämdhet till en precis partikel.

 

Flervärldstolkningen av kvantmekaniken säger att när man utför mätningen så delas universum upp i olika universum, ett för varje plats elektronen kan befinna sig. Vi befinner oss i ett universum där mätningen ger ett visst resultat, medan "vi" i ett annat universum befinner sig i ett, där resultatet blir helt annorlunda. ("Mätningen" är inte en vetenskaplig mätning, utan bara det tillfälle en partikel interagerar med en annan.)

 

Sedan finns det andra tolkningar än flervärldstolkningen, som köpenhamnstolkningen (av bl.a. Bohr och Heisenberg, kvantteoretiska pionjärer). Köpenhamnstolkningen säger inte att det finns ett universum för varje möjlighet, utan att det precisa värdet bestäms i ögonblicket man mäter. När man tittar på elektronen, så går det från att vara kvantmekaniskt obestämt, till att vara en bestämd partikel!

(Ni har kanske hört talas om tankeexperimentet "Schrödingers katt"? Vi stänger in en katt i en låda med en apparat som genom en händelse som sker slumpmässigt - genom, säg, radioaktivt sönderfall - dödar katten genom att släppa ut gift. Vi har allt det där i lådan, och vi vet att under tiden vi har haft det i lådan är det en 50 % chans att en atom har sönderfallit och att katten dödats. Utan att titta, vilket tillstånd är katten i? Den är faktiskt i ett kvanttillstånd, där den både lever OCH är död! Öppnar vi lådan och tittar blir fallet ett annat, så vitt vi kan se.

För tankeexperimentets fortsättning kan man stoppa "kattlådan" och observatören i en ännu större låda. Nu finns det en 50 %-ig chans att observatören har tittat och sett en död katt, och 50 % chans att han har sett en levande katt. Observatören är nu i ett kvantmekaniskt tillstånd! Vi kan sedan sätta observatörens observatör i en ännu större låda, och igen, och igen, och igen, tills vi har "hela universum i en låda" - hela universum är då i ett kvanttillstånd, bestående av varje enskild möjlighet!)

 

En annan kvantmekanisk tolkning är, enkelt uttryckt att kvantmekaniska effekter bara uppträder på subatomnivå eftersom sannolikheterna jämnar ut sig på större skala. I en sådan tolkning finns det bara ett enda universum, bestående av alla mindre möjligheter.

 

Nu kanske det blev komplicerat, men vem har sagt att verkligheten är enkel? ;P

[F.d. medlem]

Jag säger som jag kommer att fortsätta säga. Allt är som alla tror; exakt vad de själva tror. Det vill säga att om person 1 säger att det finns olika versioner av detta universum och person 2 säger att det inte finns, så har ändå båda rätt. Ingen har ju bevisat att det är eller inte är så, så tills någon har lyckats med att visa sanningen så har alla rätt.

 

Länge leve filosofin. ;)

[Pixelgamer]

Hur växer något som är oändligt?

Kan oändligheten vara begränsad?

[Sceleris]

Det här att universum är oändligt är förresten inte helt korrekt att säga: Universum är ändlöst i storlek, på samma sätt som en sfär är ändlös i yta - det finns inget början eller slut att tala om.

Universum är INTE oändligt i innehåll. Det finns en viss (om än tjottabautastor) mängd materia i universum, men det är nog fortfarande inte ens nära på tillräckligt för att det skulle finnas en planet som utvecklats precis som våran.

 

Jag säger som jag kommer att fortsätta säga. Allt är som alla tror; exakt vad de själva tror. Det vill säga att om person 1 säger att det finns olika versioner av detta universum och person 2 säger att det inte finns, så har ändå båda rätt. Ingen har ju bevisat att det är eller inte är så, så tills någon har lyckats med att visa sanningen så har alla rätt.

Om person 1 säger att det finns olika versioner av detta universum, och person 2 säger att det inte finns, har inte båda rätt. Tills någon bevisat att det är eller inte är så, är teorier det enda de har. Det är inte samma sak som att ha rätt. ;P

[Orrin]

Själv så tror jag(utan att tillgripa allt för många vetenskapliga teorier) att det finns ett oändligt antal "alternativa" universum, om man nu kan kalla det för alternativa universum eftersom ordet universum betyder just världen, vilket borde infatta även dom alternativa universumen. Den delen av det hela jag är mest intresserad av är dock "oändligt antal" så jag tänker gå in lite närmare på den punkten.

 

Mitt argument för att universum är oändligt stort baserar sig i att ett slut känns betydligt mindre realistiskt. För att förklara närmare så kan vi ta den gamla diskussionen: Vad finns bortom slutet. Alltså om vi tänker oss "universums" slut som en vägg så kommer genast frågan: Vad finns bakom väggen? Min teori baserar sig i att man applicerar den teorin på andra dimensioner och inte bara i den 3d förklaringen jag tog här.

 

Alltså om "universum" är oändligt stort så borde det teoretiskt sätt finnas flera stycken (oändligt antal) alternativa planeten Jorden. Min teori skiljer sig lite från dom kvantmatematematiska som har tagits upp här, dock så tror jag även att det finns ett oändligt antal alternativa "universum" enligt kvantmatematiska mått. Den stora frågan är om det finns ett oändligt antal alternativa universum som består av ett oändligt antal alternativa universum...

 

Hoppas detta gick att förstå, det var väldigt svårt att utrycka i text.

 

Älska nattlig filosofi :)

[Sceleris]

Alltså om "universum" är oändligt stort så borde det teoretiskt sätt finnas flera stycken (oändligt antal) alternativa planeten Jorden.

Säg att man balanserar en blyertspenna med den nyvässade spetsen uppåt på ett bord. Sedan står man tio meter bort och börjar kasta likadana blyertspennor mot den balanserade pennan. Vad är oddsen att en kastad penna ska landa på den andra pennan, så att de balanserar stadigt spets mot spets? Ganska liten, eller hur? Liten - men inte noll. Om man har ett oändligt antal kast kommer det ske (så länge oddsen inte är noll), men har man mindre än det kanske det aldrig kommer hända, speciellt inte två gånger.

 

Om det fanns oändligt med energi och materia i universum skulle alla möjligheter - för vilka oddsen inte är noll - äga rum. Det finns dock, med största sannolikhet, inte oändligt med materia och energi, och således inte oändligt med försök att bilda en (eller flera) alternativ jorden. Det skulle nog vara som att träffa med pennorna så de balanserar, två gånger på fem försök - alltså lååångt ifrån tillräckligt många försök. :P

[Orrin]

Då kommer vi till frågan hur uppstod universum och har universum uppstått eller har det alltid funnits där?

 

Börjar med att tillägga att jag nu kommer referera till universum som det i våra medvetna dimensioner och inte som "allt".

 

Själv så tror jag inte att universum (så som vi känner till det) alltid har funnits här. Men om inte universum alltid har funnits här så måste någonting annat ha existerat i oändligheten innan, även om det bara var ett stort tomrum och då måste energi och materia kunna skapas ur ingenting.

 

Två andra viktiga punkter är "hur uppstår materia" samt "hur uppstår energi", har dom alltid funnits eller har dom uppstått. Om dom har uppstått så håller jag med dig om att chanserna för en likadan planeten Jorden låter osannolikt. Dock så är jag mer inne på punkten att dom alltid har funnits här och då så låter det ganska osannolikt att dom inte skulle finnas i oändliga mängder, eftersom jag tror att universum är oändligt stort.

 

För att applicera ditt egna exempel i min teori så om vi åker tillräckligt långt bort från Jorden så finner jag det otroligt att vi inte skulle träffa på ny materia och ny energi. Precis som pennan, om vi fortsätter kasta i all oändlighet så har vi alltid lika stor chans att få dom att balansera så länge inte förutsättningarna förändras.

 

Eftersom det alleredan existerar materia och energi i världen, så borde det existera i oändliga mängder eftersom förutsättningarna inte kommer att förändras.

[Lysse]

För att applicera ditt egna exempel i min teori så om vi åker tillräckligt långt bort från Jorden så finner jag det otroligt att vi inte skulle träffa på ny materia och ny energi. Precis som pennan, om vi fortsätter kasta i all oändlighet så har vi alltid lika stor chans att få dom att balansera så länge inte förutsättningarna förändras.

 

Alltså när du säger "vi", menar du vi som människor då? :/

 

Om man nu själv skulle ha oändligt med energi och tid skulle det nog vara som du säger, men annars låter det ganska omöjligt för just oss. XD Vi skulle nog dö innan man hittade ngt. :/

[Mekurion]

Universum är väl knappast oändligt, men jävligt stort är det.

[Lysse]

Universum är väl knappast oändligt, men jävligt stort är det.

 

Så du anser att universum har ett slut med andra ord?

[Orrin]

Alltså när du säger "vi", menar du vi som människor då? :/

"Vi" behöver inte vara människor utan bara en begreppspunkt, alltså "vi" behöver inte vara någonting alls om du förstår vad jag menar. Det hela handlade inte om att vi människor skulle hitta energin/materian utan det var bara ett sett att illustrera att den fanns.

[F.d. medlem]

Om person 1 säger att det finns olika versioner av detta universum, och person 2 säger att det inte finns, har inte båda rätt. Tills någon bevisat att det är eller inte är så, är teorier det enda de har. Det är inte samma sak som att ha rätt. ;P

 

Men ingen kan ju bevisa att de har fel och därför kan de ju lika gärna ha rätt. XD

[dinskugga]

varför ens diskutera sånt här ??? :)

 

då denna fråga är bortom vår hjärnas kapacitet att fatta typ ..

:P

[Lysse]

varför ens diskutera sånt här ??? :)

 

då denna fråga är bortom vår hjärnas kapacitet att fatta typ ..

:P

 

Men ack så intressant. X3

[F.d. medlem]

varför ens diskutera sånt här ??? :)

 

då denna fråga är bortom vår hjärnas kapacitet att fatta typ ..

:P

 

För att det är roligt att tjaffsa? ;)

[Sceleris]

Om person 1 säger att det finns olika versioner av detta universum, och person 2 säger att det inte finns, har inte båda rätt. Tills någon bevisat att det är eller inte är så, är teorier det enda de har. Det är inte samma sak som att ha rätt. ;P

 

Men ingen kan ju bevisa att de har fel och därför kan de ju lika gärna ha rätt. XD

Ja, det är ju just det jag menar. Båda har inte rätt, men båda KAN ha rätt (fast inte samtidigt). ^.^

[Orrin]

Jag säger som jag kommer att fortsätta säga. Allt är som alla tror; exakt vad de själva tror. Det vill säga att om person 1 säger att det finns olika versioner av detta universum och person 2 säger att det inte finns, så har ändå båda rätt. Ingen har ju bevisat att det är eller inte är så, så tills någon har lyckats med att visa sanningen så har alla rätt.

Helt rätt det är därför det är så roligt att testa sina teorier på andra, så man får höra nya infallsvinklar/idéer.

 

Sen så tror jag inte på att det är bortom vår hjärnas kapacitet att fatta, om man tror att det är det så kanske det blir så dock.

[F.d. medlem]

Ja, det är ju just det jag menar. Båda har inte rätt, men båda KAN ha rätt (fast inte samtidigt). ^.^

 

Ah, du menade så. Mer "kan ha rätt" än att båda har det. :P

[Pixelgamer]

Person A tror: Piggelin kostar 2kr i Norge.

Person B tror: Piggelin kostar 3kr i Norge.

 

Båda kan ju uppenbart inte ha rätt, även om de själva inte vet vad glassen kostar eller vem/vilka som har fel.

 

Hmm Universum borde ju kunna vara ändlöst, som ytan på en sfär som någon sa, och då kan det ju fortfarande växa. Alltså är universum "ytan" på en 4-dimensionell sfär.

[Orrin]

Hmm Universum borde ju kunna vara ändlöst, som ytan på en sfär som någon sa, och då kan det ju fortfarande växa. Alltså är universum "ytan" på en 4-dimensionell sfär.

Antar att du menar universum = rymden och inte universum = allt. För om universum växer så måste det finnas någonting den växer i. Eller om man som du sa tänker universum som en 4-dimensionell sfär, vad har du då om du lämnar sfären och vad finns om du lämnar området utanför sfären etc. etc. Borde inte det vara universum också, eftersom universum betyder världsaltet?

 

Det är den principen jag baserar min teori på.