Vad ser du på för anime just nu?

[Adephi]

Jag har en massa påbörjade serier som jag inte kommit mig för att se klart.

 

Puella Magi Madoka Magica

Freezing

Dantalian no Shoka

Tetsuwan Birdy Decode

Peach Girl

Tiger & Bunny

Guilty Crown

Break Blade

Fairy Tail

Kyoukai Senjou no Horizon

[A-lan]

Break Blade

Kolla inte klart den.

Den börjar bra, men...

Läs mangan. Den är väldigt bra.

Animen är en hädelse.

[Kenzoku]

Min anime- och manga hiatus har spruckit lite. Har börjat kolla på Mawaru Penguindrum, Hanasaku Iroha, och den fantastiska forstättningen på den fantastiska serien, Working'!! <3

[Adephi]

Kolla inte klart den.

Den börjar bra, men...

Läs mangan. Den är väldigt bra.

Animen är en hädelse.

Orly? Jag har ett avsnitt kvar och jag måste säga att jag gillar den.

Jag slutade titta på Darker Than Black när jag hade tre avsnitt kvar av första säsongen. Jag måste verkligen börja se klart serier XD

[A-lan]

Orly? Jag har ett avsnitt kvar och jag måste säga att jag gillar den.

Läs mangan, så inser du varför animen är en usel hädelse.

[idrougge]

En gång i en lumpbod i Shinjuku hittade jag en hög med kassetter med Shônan bakusôzoku men undlät att köpa dem, antingen på grund av priset eller den inte helt tilltalande charadesignen och temat: japanska mc-gäng (bôsôzoku). Nu fick jag dock tag på en finfin dvd-ripp (dock med ful kinesisk textning) och kunde återigen konstatera varför 80-talet anses vara en animéns guldålder. Eller ska jag säga OAV:ens guldålder? Eller animationens?

Storyn är nämligen helt ointressant om man inte råkar leva på 80-talet och hysa en ohälsosam fascination för lätta motorcyklar. Eller helt ointressant är den inte, figurgalleriet är ovanligt genomtänkt med en viss dos personkemi. Ledaren för titelns gäng Shônan bakusôzoku är inte bara en hård jävel, han är också ordförande i gymnasiets sömnadsklubb och en hejare på att brodera. De övriga medlemmarna i det lilla gänget är en ansamling älskvärda hetlevrade biffar klädda i tidens värstingmode: åtskilliga storlekar för stor skoluniform med byxkjol. Syjuntans tjejer får också vara med på ett hörn, liksom gängets tidigare ledare som blivit en laglydig nudelkock, den fege ledaren för konkurrerande gänget "Helveteslegionen" och de mognare busarna i "Jets".

Motorcykelanimationen är långt ifrån lika upphetsande som Baribari densetsu men teckningarna är härligt välutförda, färgerna starka som på ett vykort, fotot är skarpt och klippningen riktigt vass. Shônan bakusôzoku bygger på en populär shônenmanga och OAV:en gjordes i hela 9 volymer. Jag har sett betydligt sämre serier om småkriminella tonåringar.

[idrougge]

Trots allt har jag lyckats följa Smile Precure i hela 19 avsnitt. Det adertonde bjöd på något för mig helt nytt: filippinsk animation! Merparten av huvudanimatörerna var från Filippinerna, och det såg ut därefter. Som jag skrev i våras är Smile inget nydanande mästerverk, men vad jag inte anade då var att Cure Peace skulle vara så förbenat gullig och att samspelet mellan de fem hjältinnorna (och lilla magiska djuret Candy) skulle funka så bra. Min stora stötesten är animationen, som pendlar mellan det alltför färgglada och det alltför slappt tecknade, samt den obligatoriska veckans monster-striden. Fram till reklampausen är det ändå riktigt trevligt att följa Miyuki, Yayoi, Nao, Akane och Reika och deras formulaiska små problem. Höjdpunkterna hittills har varit skolresan till Kyoto och Osaka och det finstämda nittonde avsnittet som gav mig lite Jun'ichi Satô-vibbar.

[idrougge]

Tari-tari, eller "Keion i kör" som den borde heta, var precis så gulligt händelselös som sin förebild, fast med mindre budget. Okej, det fanns någon slags konflikt i serien som kan leda till annat än evigt tedrickande och tårtsmaskande, men miljön och teckningarna tråkade ut mig så till den grad att jag trodde jag hade råkat ladda ner Tamayura. Ärligt talat bryr jag mig inte ett dyft om vad som händer med någon i den här serien, bortsett från den repatrierade pojken från Wien som väl ska tjäna som komiskt element.

[buchno]

Jag började se Gantz, fast slutade delvis då jag hörde att slutet inte alls skulle komma att vara bra, men även då den var så väldans långsam (fortsatte på mangan istället).

 

Nåväl, de jag ser på för tillfället är dessa:

Ai no Kusabi

Welcome to the NHK

FLCL

School Rumble

Lucky Star

RAINBOW

Bakemonogatari

Mirai Nikki

Sankarea (vet dock ej om jag kommer att avsluta denna; den var rolig i början, men är nu på avsnitt 9, och ingenting händer)

AKB0048

[idrougge]

Avsnitt 22 och 23 av Smile Precure var klyschiga, medryckande och vältecknade. Serien går nu in i andra halvlek med fler formulaiska avsnitt med lite halvslapp animation. Men se avsnitt 22 och 23 om du ska se något alls av Precure.

[idrougge]

Avsnitt 7 av Ichiban Ushiro no Daimaou var väldigt udda när jag såg det förra veckan. Jag kollade just upp vem animationsregissören var, och när det visade sig vara

så klickade det. Det närmaste jag kan likna sjunde avsnittet med är TV-serien Needless, där Numata hade en framträdande roll.

Numata förhöjde också avsnitt 2 av Jinrui wa suitai shimashita.

[Berghani]

Har börjat följa två serier för tillfället: Mahou Shoujo Madoka Magica och Black Rock Shooter. Båda är väldigt stilfulla och även fast jag just börjat med BRS (Fyra avsnitt hittills) tycker jag att den är den är helt underbar. Tycker om dramat och fighting-scenerna är ju bara helt makalösa.

 

Åh, jag tittar även på Boku wa Tomodachi ga Sukunai igen. :3

[Sceleris]

Avsnitt 7 av Ichiban Ushiro no Daimaou var väldigt udda när jag såg det förra veckan. Jag kollade just upp vem animationsregissören var, och när det visade sig vara

så klickade det. Det närmaste jag kan likna sjunde avsnittet med är TV-serien Needless, där Numata hade en framträdande roll.

Numata förhöjde också avsnitt 2 av Jinrui wa suitai shimashita.

Nu när du drar upp det citatet så måste jag rätta mig själv lite: vad jag trodde då var att animationsregissören var kreativt ansvarig för sekvenser. Men animationsregissören är ju egentligen en inspektör: dennes jobb är att se så att nyckelteckningarna håller måttet, och göra rättningar vid behov.

 

Så vem är då ansvarig för utstickaranimation (då tänker jag främst på när tecknarstilen skiljer sig, men även på sekvenser som är så välanimerade att man lägger märke till det)? Oftast har animatörer specifikationer/riktlinjer som de måste följa, men ibland har de friare tyglar. Då kan de teckna som i avsnitt 7 Ichiban Ushiro no Daimaō (typ allt med Mr. X, t.ex. 16:00-17:00. (Åtminstone tror jag inte att det var enligt riktlinjer från regissör/avsnittsregissör här, även om det inte är omöjligt.) Och är det upp till animatören så kan man inte se direkt i eftertexterna vem som gjort vilket scen.

 

Istället får man gå på hur scenerna ser ut: riktiga "sakuga-fans" behöver inte titta i eftertexterna för att säga vem som har animerat. I detta fall, avsnitt 7 av Ichiban Ushiro no Daimaō, så är det inte animationsregissören Seiya Numata som jag borde ha uppmärksammat, men gott och väl chefsanimatören Seiya Numata (samma person).

 

Tror jag.

[Freiztan]

En vacker kvinna får motorstopp med sin lyxbil, och blir så frustrerad att hon sparkar sönder den innan hon sliter av sig kläderna och rusar iväg att vinna förstapris i en internationell skönhetstävling. Sparken mot den sammanbrutna Rolls Royce:n är bara första slagutbytet i en tjugofem minuter lång actiononani - mjäkpellar som James Bond & co göre sig inte besvär att söka till Interpol i Framtiden. Tävlingen är bara en front för en cyborgterrorist att kidnappa alla deltagarna för att omvandla dem till droider, på det att de ska kunna bevara sin ungdomliga skönhet i hundratals år. Givetvis dyker en Hjälte med stort H upp, betar av ondingar på löpande band (med viss hjälp av en skarpskjutande femme fatale från pressläktaren), omvandlar tjänstebilen till ett jetflygplan (som även tjänstgör som u-båt - det är ju Framtiden!!), och när inte detta heller hjälper för att besegra meganoiderna (en coolare variant av allt vad cyborgs och androider heter) slår han på Framtidens motsvarighet till våra polisbilars saftblandare, och jetplanet dockar med superroboten Daitarn 3, som piskar skiten ur fienderoboten och svävar hem i solnedgången medan de fritagna skönhetsdrottningarna, nu flygande med jetpacks till baddräkterna, formerar sig i ett hjärta kring honom. Avsnitt 1 av Daitarn 3 - den oövervinnerliga stålmannen är till ända.

 

En sådan här skapelse kan bara härröra från en mycket sjuk men ändå någorlunda kompetent hjärna, och mycket riktigt är Daitarn 3 Yoshiyuki Tominos sista verk innan Gundam. Snart sagt hela gänget från Zambot 3 finns med här, inte minst den eminente tonsättaren Takeo Watanabe, men de har fått sällskap av åtskilliga nya förmågor, kanske framför allt Norio Shioyama, som står för figurdesignen. Man ska inte söka interpolera för mycket på ett förstaavsnitt, men efter många år i svängen vet man vad man ser. Det ska bli ett rent nöje att se på Daitarn 3. Det kommer nog i alla fall inte att bli tråkigt.

[idrougge]

Se åtminstone de Daitarn 3-avsnitt som Studio Z har gjort: 2, 6, 11, 12, 16, 17, 22, 24, 26. Tolvan är fantastisk. Kolla också in det komiska avsnitt 33, där Banjô får en något oväntad ersättare som pilot i Daitarn 3, och sista avsnittet där Norio Shioyama är chefsanimatör.

 

Kolla även den här hommagen (?) som animatörerna bakom Ideon gjorde till Daitarn 3:

[Ryssen]

Serial Experiment Lain

Spice and Wolf

Azumanga Daioh

Lucky Star

Fate // Zero

Read or Die

Joshiraku

[Freiztan]

Senaste animétankar: Helt sjukt vad otroligt bäst Lupin III ändå är!

[idrougge]

Ja, vad annars kan man säga om en serie där ett elitförband av övervintrade nazister bygger en stridsvagn av 24 karats guld?

[idrougge]

Tja, avsnitt 17 av Daitarn 3 var riktigt bra. Ett sjunket kejsardöme som en gång låg i fejd med Atlantis och Mu stiger upp till havsytan, blir infiltrerat av meganoiderna och den fredsälskande kejsaren använder sina psi-krafter för att stoppa striden, om det så innebär att Banjô dör på kuppen. Rätt lustig animation och snygga närbilder.

[Freiztan]

Senaste animétankar: iller också vad Mhm, min lillsyrra är säkert såå gullig är ojämn. Det är som att varje poäng måste baxas fram med tiominuterslånga överspel. Ibland är det rent plågsamt att titta på. Men samtidigt har den ju de där poängerna som den baxar fram så långrandigt. (Även om det ibland är mer bugg än feature.)

 

Ändå kan jag inte låta bli att tänka att det skulle ha blivit ännu mer intressant om lillsyrran verkligen ägnade sig åt något definitionsmässigt djupt osympatiskt, typ att hon var medlem i Aum Shinrikyô, istället för att det som så mycket annan nördanimé skulle vara beskrivande nördkultur av nördar för nördar. Självreferensen gjordes tidigare och bättre i Otaku no Video.

[Sceleris]

typ att hon var medlem i Aum Shinrikyô

Åååh, det påminner mig om att jag vill se om Pingvintrumman.

[Freiztan]

Jag är just nu en ensam bitter man som dricker sprit framför en porrfilm om kvällarna. Eller, jag dricker ett glas portvin och ser genom Toshio Maedas samlade verk, f.n. Ett helvetesyngel i klassrummet (妖獣教室, ä.k.s. Demon Beast Invasion). Det är en glad och fryntlig familjefilm för mycket selektivt valda delar av familjen. Kolla bara så glad och fryntlig den är!

 

För den som inte har sett Ett helvetesyngel i klassrummet, så är det alltså Maedas försök att gå vidare med sitt liv efter Urotsukidôji. Och hur går man lättast vidare efter denna tentakelvåldsporrens Citizen Kane? Jo, med en film om utomjordiska demoner från Kvasar PHL-5200 (sic!) som har rest tio miljoner ljusår till Jorden för att få lite japansk skolflickfitta runt tentaklerna. Detta tänker dock den alltid lika alerta japanska poliskåren sätta P för, och så blir det hela en egentligen ganska ordinär animédeckare där skurkarna helt enkelt består av mördande och våldtagande tentakelodjur. Och som varje polisanimé har den sin beskärda del av vardagskomik. Ett på det hela taget ganska underligt verk. Hårdkokt snutaction, kärleksdrama på gymnasiet, hård porr, vidriga monster på ett sätt bara Maeda kan skapa. Och faktiskt inte alltför dålig animé, såhär en mörk oktoberkväll.

 

Ni får en bild på en hårdkokt snut också. Som de flesta hårdkokta snutar gillar han att äta. Fast han hatar nattô, för han måste bevara sitt överkänsliga luktsinne åt att kunna detektera intergalaktiska odjur från Kvasar PHL-5200.

[Sceleris]

tentakelvåldsporrens Citizen Kane

[Freiztan]

Lichi-ljusklubben (ライチ☆光クラブ) har tydligen fått en animé, läste jag. Jaha, det var dumt av den som kom på den idén i något produktionsrum, för det är ju en helt till TV-mediet helt oöverförbar manga. Och, efter det första tvåminutersavsnittet, visar det sig att det här lika gärna hade kunnat stanna på stadiet "skämtprojekt kläckt på Kachidochi Studios after work".

 

Lichi-ljusklubben är från början en sedvanlig skapelse av Usamaru Furuya som gav världen Palepoli, och är som man kan vänta sig av sin skapare en hyfsat grotesk orgie i tortyr, homoerotik och estetik hämtad från japanska 50-talsaffischer. I överföringen till flashfilm-formatet har bara de gammalmodiga skoluniformerna överlevt, och den här tramsanimén är i alla fall av pilotavsnittet att döma inte mer kontroversiell än Pytte-Eva: Evangelion i skolan. Och inte roligare heller. Skippa det här tramset, du har bättre saker för dig även under de två minuterna det här gäspandet varar.

[Hikari no Hohenheim]

Senaste inlägg den 7:de oktober? Är det ingen som ser på anime längre?

 

Inte för att jag har mycket rätt att tala, men på senaste tiden har jag faktiskt på en klasskompis rekommendation kollat in nyversionen av Hunter x Hunter. Jag är 28 avsnitt in, och jag gillar det jag ser. Det är en sån där shonen-serie där varje strid och utmaning har ungefär femton olika tvistar bakom sig, så man vet aldrig riktigt hur problemen kommer att lösas, eller vad som väntar härnäst. Karaktärerna är sympatiska, med ingen hittills som jag direkt ogillar (kanske möjligtvis Orochima Hisoka). Nu inne i den andra stora arken verkar det dock som att serien nästan enbart verkar kretsa kring strider och utmaningar, så vi får se om det inte blir tråkigt i längden.

 

Jag kollade också på ett avsnitt av serien Studenthemmet Sakuras Husdjursflicka. Översexualiserade tjejer som försöker få ligg med en högst ovillig och pryd gymnasieelev? Check. En efterbliven tjej som hamnar i komiska nakensituationer? Check, därav "husdjursflicka". Humoristiska missförstånd med en tjej som blir fly förbannad när hon hör något som kan tolkas som att killen har någon sorts sexlust? Check. Det bästa jag kan säga med serien är att det faktiskt verkade finnas en anledning till varför den efterblivna tjejen är som hon är, men förmodligen kommer jag aldrig att se så långt in i den att jag upptäcker vad den är.