Vad ser du på för anime just nu?

[Sceleris]

Har börjat se Osårbara övermänniskan Zambot 3 från 1977. Det är en robotserie av klassiskt snitt för barn. Jag hade tänkt se några avsnitt om dagen, men... nja, det går nog inte riktigt. Det blir för träligt. 5/10 efter några få avsnitt.

 

Det roliga med att se Zambot 3 är hur mycket det påminner mig om Gundam. De känns ganska lika (så klart) i musik och animation och berättarstil -- men Gundam är verkligen grymt mycket bättre, och det börjar krävas att man ska se serier som Zambot 3 för att verkligen förstå hur nytt Gundam var.

[idrougge]

Jag har läst någonstans att Zambot 3 ändå var mognare än uppföljaren Daitarn 3.

[flaskis]

Började kolla på Hyakka Ryouran Samurai Girls igår och jag är ganska imponerad. Jag känner att animationen är lite Shaft-inspirerad samt att vissa kameravinklar är inspererade av Kyoto Animation. Samtidigt diggar jag verkligen stilen med att ha tjocka konturlinjer på karaktärerna ä.k.s cell-shading.

Serien började bra och hade en inte allt för seg karaktärsintroduktion och om resten av serien exekveras lika bra så kan det bli en av de bättre serierna under denna säsong.

 

8/10, sannolikhet att jag fortsätter kolla: Hög

[zimeon]

Kollar på High School of the Dead. Jag är seriöst överväldigad över att det går att pressa in så mycket uselhet i en och samma TV-serie. Fan en bedrift. Vilken total värdelös skitsmörja det är!

[idrougge]

Ore no imôto ga konna ni kawaii wake ga nai sitter så hårt fast i de gängse arbetsprocesserna att den inte lär komma ur fläcken. Billig, skrikig signaturmelodi, standardiserade miljöer och skådespelare som fått rollerna för att de är populära och inte för att de kan göra sin roll. All otakuparodi som skulle kunna göra den sevärd har gjorts mycket bättre i Kannagi

 

Fick efter tio månaders väntan tag på de första avsnitten av Akû daisakusen Srungle, som ju om inte annat måste ses på grund av titeln och så Masayuki Yamamotos fantastiska musik. Som med alla andra Kokusai eigashas serier är den risigt tecknad, men något bättre än J9-serierna. Och som alla mechaserier med manus signerat Yû Yamamoto försöker den sig på någon slags parodi i mechamiljö, i det här fallet är det Mission Impossible i rymdmiljö, och precis som i fallet J9 är det inte alltid lika kul som det kunde verka på pappret någon gång i början av 80-talet då det där med "poststrukturalism" var nytt och fräscht. Samtidigt är Yamamotos serier något roligare än Sunrises självparodiska metaserier av samma årgång, och jag är inte den som säger nej till rutnät i rymden. Det är alltid lika fräscht.

De enda av Kokusai eigashas serier jag har kvar nu är Acrobunch och Galvion.

[Volbla]

Bestämde mig för att ta en titt på Bläckfisktjejen. Det var väl som de flesta dylika serier. Söt och inte så rolig. Fast i motsats till soremachi så har huvudpersonen en väldigt passande röst.

[Hikari no Hohenheim]

De serier jag har sett på sistone:

 

Fesvansen

Fortfarande One Piece Lite, efter 49 avsnitt. Inget man inte sett förrut otaliga gånger, med animation där animatörernas motvilja lyser igenom, men ändå förvånansvärt underhållande. Bra musik om inte annat.

 

Bläckfisktjejen

Inte det bläckigaste jag någonsin sett, men ändå mer bläckande än mycket annat som animeindustrin bläckat ur sig på senaste tid. Första avsnittet gav mig några bläckiga skratt, men som jag fruktar att även denna serie kommer fastna i klyschebläcket; Den-Snälle-Som-Egentligen-Är-Jätteläskig slutade vara en bläckig karaktärsmodell fem säsonger sedan. Men nog ska jag ge serien en bläckig chans.

 

Tjena att min lillasyster är så söt!

Kvalitativ serie om Småelak-Men-Ack-Så-Söt (SMASS) lillasyster är tyvärr fortfarande en serie om småelak-men-ack-så-söt lillasyster. Och ingenting i första och andra avsnittet hjälpte mot min SMASS-allergi. Till seriens försvar kan jag inte motsäga omsorgen som lades ner här; någon eller några med SMASS-fetisher har verkligen velat berätta en vettig historia. Personligen gillar jag dock bättre hon jätteflickan med snörrglasögonen som höll i IRL-träffen; jag har en underlig tendens att dras till de minst "kvinnliga" flickorna.

 

Världen bara Gud känner till

Problemet med eroge-parodier är att de löper stor risk att själva fastna i de klyschor de försöker parodisera, och det här är inget undantag. Den obligatoriska SMASS-tjejen ger huvudpersonen både en och två smockor, den Snälla Mamman har såklart en ondskefull sida, och hon som tar rollen som Lillasyster är överdrivet kärleksfull mot sin "storebror". Men men, jag kan inte förneka att dessa två första avsnitt gav mig mer än ett gott skratt, vilket när allt kommer kring tycks vara poängen med serien: lätt komedi utan att behöva dras med en story.

 

Hettsnubben J

Anime News Networks favoritserie, om man ska tro deras podcast. Att säga att jag gick på den ofrivilliga reklamen är kanske inte helt fel, men det var mer priset på ynka 200kr för en serie där kvalitet utlovas som fick mig att slå till, och sex avsnitt senare är jag inte besviken. Animationen är välgjord och tecknarstilen unik, med en historia och karaktärer som håller kvaliteten. Inte illa för en av den amerikanska animeindustrins största flopp.

 

Spöket i Skalet: Ensamståendekomplex

Här har vi en serie som är bra på riktigt! Glöm Kejonn och Gullesystern, det här är ett verk från en tid då moé ännu inte hade hittat sin väg in i allting. Här nalkas existensiella historier i en digitaliserad framtid, med smaskiga teman som den mänskliga själen, överkomplicerade konspirationer, och såklart ren och enkel action. Att det tagit mig så lång tid att komma mig för att se det här är inget annat än fy skam.

[Volbla]

Efter en viss bläckfisktjej så uppenbarar sig visst Manetprinsessan. Några olika nördar som delar boende och... ja vad tusan kommer in i deras liv? Ett väldigt bra tempo för ett första avsnitt tycker jag. Humorn var väl ok, men utöver det var allting väldigt välgjort. Den mest lovande höstserien jag lagt ögonen på.

[Klibbnisse]

Utöver säsongens serier har jag börjat snigelköra Kashimashi: Girl meets Girl, något slags lesbiskt triangeldrama väntar precis bakom knuten... <.<

[Sceleris]

Fortsätter att följa Aldrig att min lillasyster är så söt. Jag har lite svårt för att greppa vad det är för slags serie egentligen: är det en komediserie utan skämt eller en dramaserie utan patos?

 

Arakawa Under the Bridge x Bridge följer upp förra säsongen med samma stoff. Fortfarande inte kul. Och fortfarande tjatigt med Shaft-/Shinbo-stilen i varje serie.

 

Tacka vet jag Galaxexpressen 999! Jorden, i framtiden. Rymdresor går regelbundet till avlägsna planeter, men enbart för de som har råd att betala. De rika har även möjlighet att byta sina kroppar mot mekaniska diton som förlänger deras liv och höjer dem ännu högre över det fattigfolk som krälar i stoftet och ibland jagas som djur för nöjes skull av cyborgadeln. Men någonstans i rymden finns enligt legenden en planet där mekaniska kroppar och det eviga livet är gratis, en dröm för alla fattiga -- däribland dem Tetsurou, en ung, fattig pojke vars liv räddas av den vackra men mystiska Maetel, som bjuder honom med på Galaxexpressens långa resa, en odyssé genom människans liv och samhälle.

 

Skrattretande grundmiljö (cyborghertigar, cyborgpoliser, cyborghästar och cyborghundar -- allt det bara i första avsnittet!), men intressant tematik, och mer vältecknat än vad jag trodde att det skulle vara. Det här kan bli en fin rymdresa... 7/10.

 

Titel: Kuragehime

Varför: Baserad på en prisvinnande jousei-manga! (För vuxna kvinnor, alltså.) Durarara-regissörens nästa serie, fast manusförfattaren hade ingen imponerande meritförteckning.

 

Manetprinsessan. Säsongens Noitamina. Om en ung tjej som är manetnörd och bor med ett gäng andra nördtjejer. Deras svaghet är (1) killar och (2) stilmedvetenhet. När då en stilmedveten kille lyckas nästla sig in... Ja, där har vi väl grundkonflikten.

 

Småkul. Det var inte lysande, men dugligt. Jag är försiktigt optimistisk till att det ska vara värt att se i 11 avsnitt. 6/10.

[Volbla]

Kan raportera att andra avsnittet Milky Holmes var mycket roligare än första. Det säger kanske inte så mycket - det är fortfarande rätt normal, förglömlig anime-standard - men den höll i alla fall mitt intresse avsnittet igenom och jag blev lite hoppfull. Serien är dock fortfarande dum så det förslår. Som att elakingarna gör vad de kan för att obemärkt hjälpa huvudkaraktärerna. Hela upplägget är väldigt, väldigt konstigt.

 

Nåja~

[zimeon]

Kollade också på första avsnittet av Trosa, Strumpa och Strumpeband. Visst, det var helt sjukt, det var genialiskt, det var lysande. Men jag kan inte påstå att jag tyckte det var så vidare spännande att kolla på. Otroligt festligt att de körde dasshumor i sekund ett, men jag känner ingen dragning efter fler avsnitt.

 

Jag kör vidare på Taktpinnen och Smiskhäxorna. Har jag börjat ska jag fantamig avsluta det. Dessutom måste jag kolla om på Kamichu.

[Voffe]

Jag plockade upp Tactics och såg ett par (3) avsnitt. Dock tröttnade jag fort i brist på målmedvetenhet (handling) med det långsamma tempot och ointressanta karaktärer.

 

Istället, för att släcka min törst på onmyouji-animé, gav jag Shounen Onmyouji ett försök. Bra första avsnitt och ser mycket lovande ut.

[arne]

Just nu tittar jag på Aquarion och Jigoku Shoujo Mitsuganae som jag gillat alla säsongerna.

Den har en riktigt trevlig tecknarstil och bra berättelser även om det kan tyckas lite repeterande och tråkigt,jaja jag tycker iaf inte det.XD

Aquarion är lite sådär,jag gillar stilen i den med men det känns inte som om dem gör särskilt mycket..

[flaskis]

Jag kör vidare på Taktpinnen...

Vilken serie är detta då? För fan, sluta med dessa obegripliga översättningar :/

[Klona]

Antar att han menar Star Driver: Kagayaki no Takuto, enligt zimeon i presentations tråden så betyder takuto taktpinne.

[Klibbnisse]

Vilken serie är detta då? För fan, sluta med dessa obegripliga översättningar :/

Antar att han menar Star Driver: Kagayaki no Takuto, enligt zimeon i presentations tråden så betyder takuto taktpinne.

 

Jag satt och klurade på det där ett tag också, annars kanske han är ute efter "Baton"-filmen från 2009, alternativt en förkortning på "Cosmic Baton Girl Comet-san" från 2001... :D

 

Vill ogärna dra upp privatöversättningsdiskussionen igen, men snälla undvik att översätta uppenbart okända titlar som bara förvirrar. Dessutom är det ganska knepigt att skriva två översatta titlar bredvid varandra, för exempelvis Fisksmör och Bröd kan uppfattas som antingen en serie "Fisksmör och bröd" eller både "Fisksmör" och "Bröd". för att göra det så enkelt som möjligt, KÖR DET FOLK KÄNNER TILL! >.</

[flaskis]

Dessutom är det ganska knepigt att skriva två översatta titlar bredvid varandra, för exempelvis Fisksmör och Bröd kan uppfattas som antingen en serie "Fisksmör och bröd" eller både "Fisksmör" och "Bröd". för att göra det så enkelt som möjligt, KÖR DET FOLK KÄNNER TILL! >.</

Ja, jag trodde först att allt var som en titel "Smiskhäxorna och Taktpinnen", så jag satt hur länge som helst och undrade "wtf är det här nu då?" :/

[Sceleris]

Ni kan ju helt enkelt och vänligt fråga vad han menar -- han har ju ingen skyldighet att göra sig förstådd.

[Volbla]

Panty och Stocking avsnitt 6 (11) hände äntligen. Vi hade blivit lovade början på en riktig handling, och det var väl nästan vad vi fick. Annars tycker jag avsnittet var mycket bättre uttänkt än det mesta tidigare. Fightscenen skulle varit riktigt häftig om den hade haft en renare och mer detaljerad tecknarstil. Det hade den ju inte, men...

 

Serien har inte så mycket att erbjuda annat än att vara vulgär, men det gör den bra. Tillräckligt för att jag ska se fram emot den varje vecka.

[Sceleris]

http://www.youtube.com/watch?v=Mrr2ZfHzmFw

 

Jag kollade inte in Invasion! Bläckfiskflickan när den började, utan avfärdade den som ännu en själlös maskotserie. Nyligt såg jag dock ovanliggande klipp på YouTube, vilket jag antog var som ett okanoniserat "figurerna i miniformat"-avsnitt som man ofta ser som extramaterial på DVD, typ Shana-tan för Glödögda Shana. Det visade sig dock att det var en del av avsnitt fem, men det är så att säga fortfarande inte representativt för serien. (Till exempel är Bläckfiskflickan stor som en människa.)

 

Klippet slog mig hur som helst som... ganska bra, faktiskt. Överdrivet gulligt och klyschigt, men ändå ganska välhanterat och, tja, överraskande. De fick ganska många "mil per liter" ur sex minuter av en [antropomorfiserat djur/föremål i form av söt flicka]-serie.

 

Jag kände mig därför manad att börja se serien (går att se lagligt på Crunchyroll). Första avsnittet var också ganska bra, för att vara vad det är. Helt okej som moé-komediserie. Om vi letar en anledning så kan vi börja med regissör Tsutomu Mizushima, som har gjort en del respektabla och roliga serier (Svinga stort, Genshiken, allt xxxHolic, Övervåldsängel Dokuro, Djungeln var så vacker, sedan kom Guu).

 

Inte direkt stark humor i Bläckfiskflickan, men i och med att jag får ett mindre cyniskt intryck av denna än av många liknande serier blir det också lättare att ta till sig. 6/10 efter första avsnittet.

[Voffe]

http://www.youtube.com/watch?v=Mrr2ZfHzmFw

Det där såg riktigt bra ut. Det blir en utökning till min "Tittar"-lista.

[Volbla]

Ja, det segmentet var mins sagt sött. Blev ett stort hallå över det. Annars håller jag med om att Bläckfisktjejen är rätt medelbra.

[Hikari no Hohenheim]

Jag skulle dock säga att Bläckfiskflickan, med nutida mått mätt, faktiskt är bättre än medelbra. Det den första moderna serien på bra länge som gett mig ett gott skratt; även om alla skämt inte alltid är de bästa vägs det upp med (relativt) älskvärda och/eller trovärdiga karaktärer, och att Den Obligatoriska Tsundere(DOT)-flickan lyser med sin frånvaro. Dessutom är Crunchyrolls textning bland de bästa subböversättningar jag läst på mycket länge, och piffar upp dialogen precis så mycket som behövs.

 

Apropå Crunchyroll upptäckte jag idag att de nu lagt upp första säsongen av Kämpebutlern Hayate, och tre avsnitt senare är jag redan förälskad. Kanske är jag bara svag för helsjuka serier som gör narr av sig själv, och när karaktärerna dessutom har personlighet passar det mig som en handske. Till och med DOT-flickan gick ann; hon är trots allt bara 13 när allt kommer kring. Jag förutspår många roliga timmar framför dataskärmen.

 

Vad jag däremot förmodligen inte kommer se mer på är Jag, Rotfrukt (gissa vilken), för fjärde avsnittet var bedrövligt. Lillasyrran är bedrövlig, bikaraktärerna är bedrövliga (förrutom hon med snurrglasögonen, hon är okej, men inte tillräckligt för att hålla serien uppe), och klyschorna är bedrövliga. Samtidigt kan jag inte hjälpa att känna att konceptet i sig skulle kunnat bli precis hur bra som helst, om de hade velat skapa en riktig och trovärdig figur som huvudperson och inte en fantasibild för ensamma Otakumän.

[Volbla]

Jag skulle dock säga att Bläckfiskflickan, med nutida mått mätt, faktiskt är bättre än medelbra. Det den första moderna serien på bra länge som gett mig ett gott skratt

Ååh, jag tänkte vänta tills den var färdig, men jag kan inte hålla igen längre.

 

För min vana att plocka upp diverse komediserier har burit frukt. Den roligaste komedin från höstsäsongen tycker jag utan tvekan är Tantei Opera Milky Holmes. Inget jättebra, men åtminstone några stycken faktiskt väl genomtänkta/tajmade skämt i varje avsnitt. I motsats till... allt annat. Upplägget av handlingen är visserligen det dummaste jag sett på väldigt länge, och befolkningen är mest stereotypiska söta flickor, men det är humorn som räknas. Dessutom är det trevligt nog minst lika mycket lättklädda män som kvinnor.

 

Och finns på CR det med. För jag håller absolut med Hikari om att det är hög klass på översättningen.