Vilken anime såg du klart senast?

[Volbla]

Yawaraka Sangokushi Tsukisase!! Ryofuko-chan!

4 avsnitt

 

Handling

Ryofu Housen är en av de mäktigaste generalerna i De Tre Kungarikena, men en dag så förs han och hans närmsta män oförklarligt till nutida Japan. I skepnad av små flickor.

 

Genrer

Komedi, Ecchi, Lolicon

 

Tankar

Den huvudsakliga anledningen till att jag såg på det här var två bilder. Den här och den här. De summerar rätt bra vad ovan innehåller. Lustiga handlingar med halvvärd komedi och ecchi här och där. Men det var rätt bra ecchi, i'll give it that.

 

Jag vet inte om det finns något mer att säga förutom att två av de manligaste röstskådespelarna medverkar. Wakamoto Norio och Tachiki Fumihiko. Fast Wakamoto verkar vara med i allting. Föga förvånande spelar han ett litet kramdjur.

 

[Klona]

Air och Air in summer

 

Både serien och ova:n har jag nu tittat på efter att ha funderat en stund på vilken serie jag skulle se på. Air blev något av ett rouletteval av de serierna jag hade tillgängliga och jag hade inget emot det eftersom jag gillade Clannad från samma skapare fast Air kom tidigare som de flesta vet. Rätt så snart såg jag likheter bland de båda verken. Det handlar om en godhjärtad huvudperson som letar efter en flicka i himmelen och hamnar i en liten stad där han träffar en flicka som är lite underlig och som han sedan flyttar in hos eftersom han varken har pengar eller husrum. Han umgås med henne och följer med henne till skolan och sedan försöker han tjäna ihop pengar eller hjälper han andra flickor som behöver hjälp.

 

Jag kan inte undgå att dra paralleller mellan Air och Clannad då de känns väldigt liknande allt från huvudpersonen till alla tjejer och deras problem. Serien är rörande men jag blev inte alls lika rörd som med Clannad, kanske var det handlingen att jag inte reflekterade på samma sätt som Clannad, kanske var det Klibbnisses spoiler om slutet jag lyckades läsa efter att jag hade sett klart Clannad, eller förstod jag inte Air helt enkelt. Vad vet jag inte men även om det var en bra serie så var den inte på långa vägar lika bra som Clannad som jag än en gång inte kan sluta jämföra med. Jag ger Air 7/10 och Ova:n lika så eftersom den spann vidare på ett avsnitt som jag gillade i serien.

[Volbla]

Darker than Black: Kuro no Keiyakusha

25 avsnitt

 

Handling

För tio år sedan förvandlades en del av Tokyo till ett mystiskt energifält som kallas för Hell's Gate. Samtidigt dök det upp personer med övernaturliga krafter. Hei är en sådan person och jobbar för en organisation vars mål är okänt.

 

Genrer

Action, Mysterium, Superkrafter

 

Tankar

Dåliga grejer först.

 

Jag gillade inte att det i början var väldigt lite fokus på vad som ska föreställa våra huvudkaraktärer. De agerar mest som några som dyker upp i slutet på varje arc och löser allting. Vid något ställe får vi en försmak av vad de är för personer och vad de gått igenom, men sedan återgår vi till att knappt följa dem alls. Det var rätt frustrerande under kanske första halvan av serien.

 

Handlingen går lite i samma stuk på sina ställen. Flera gånger ser det ut som att något fullständigt paradigmskiftande ska ske, men i sista stund gör serien en klackvändning och återgår till status quo. Jag har inget direkt emot status quo här, men vifta inte en stor förändring framför näsan på mig bara för att rycka undan den i sista sekunden med en halvdan ursäkt. Om det hände bara en gång skulle jag nog inte klagat, men jag minns minst tre.

 

Något jag började störa mig mer och mer på allteftersom serien fortskred var att vi inte får veta hur Hell's Gate och Contractors uppkom, eller exakt vad som hänt med himlen. Det tas bara för givet. Jag skulle gärna hört en kort historielektion. Det behöver inte vara något djupgående, men det kunde i alla fall nämnts. Ta t ex hur vagt Second Impact är i Evangelion. Eller kanske "The Event" i The Lost Room där vi inte får veta vad som hände alls, bara att något hände.

 

MEN! Allt det där spelar mindre och mindre roll ju längre vi kommer. Huvudkaraktärerna utforskas gott i andra halvan av serien. Handlingen är väldigt intressant när den väl kommer igång, och egentligen adresseras alla mina klagomål i slutet. De sista fem avsnitten var väldigt tillfredställande.

 

Rätt bra och snabb action. Väldigt uppfinningsrika superkrafter. Det här är mer eller mindre vad jag hela tiden ville att Index skulle vara. Även om den serien utforskar krafterna mycket djupare så förklaras också allt samtidigt som de slåss. Det blir rätt löjligt och kan kännas som asspulls. Det är inte fallet i Darker than Black.

 

Humorn som blandas in tycker jag fungerade bra, trots att den skär hårt emot seriens annars allvarliga ton. Privatdetektiverna bjuder på en så nördig humor (nej, jag förväntade mig inte ett strandavsnitt* i en serie där folk plockas i bitar). Det var inte lika passande humor och tajming som jag ser i Ghost Hunt, men den höll sig i varje fall till sig själv. Det dök inte upp några skämt vid opassande tillfällen.

 

Om jag ska sammafatta vet jag inte om serien hade behövt vara riktigt så lång som den var, men i slutändan lyckades den leverera med råge. Den ska sannerligen ses om någon gång för att fräscha upp minnet om allt som händer tidigt, och kanske göra ett bättre intryck.

 

*För att förtydliga så är det inte med något strandavsnitt i serien. Det är bara någon som påstår att "Folk förväntar sig det."

 

[Volbla]

Det var värstens vad mycket ecchi det blir. Lustigt. Baby Princess 3D Paradise 0 [Love] är kanske det maffigaste haremet som finns? Det var bara ett avsnitt så handlingen förklarades inte direkt, men [huvudkaraktären] har av någon anledning hamnat i en familj där han har 19 systrar mellan åldrarna 0 och 18, och alla vill förstås ha honom. Utom kanske 0-åringen. Vanliga, dumma saker som händer, på sina ställen ännu dummare än vanligt. Varenda kliché haremkaraktär du kan tänka dig. Inzoomningar på bröst och trosor. Dessutom det bästa convenient censoring EVER!

 

Nåja. Nu blir det väl till att se Kampfer eller nåt.

[Voffe]

Jag såg klart Jigoku Sensei Nube under sommarns gång, och det har vart kalas hela vägen, för sommaren är ju inte komplett utan lite mysterier och spökhistorier. Den handlar kort om läraren Nueno "Nube" Meisuke som har en hemlighet under handsken på sin vänstra hand vars kraft han skyddar sina elever med mot spöken och monster på en monster-of-the-week basis. Medan den är episodiskt upplagd är det ändå väldigt belåtet att titta vidare för nya intriger och karaktärer, för serien införskaffar sig ett ganska stort persongalleri under avsnittens gång. Jigoku Sensei Nube är också ett ypperligt exempel på när fanservice bara visades som en biprodukt av själva serien, istället för att trycka det i våra nyllen. Det händer alltid nya spännande saker i Nube-klassen, och med en tillfredsställande mängd action och romans på flera plan så delar jag ut 8/10.

 

Dessutom kämpade jag mig igenom Star Driver (jag säger "kämpade" för att jag slutade att titta vid 14-avsnittsmärket och hade svårt att få upp motivation till att se vidare) och den var väl okej. De första avsnitten var bra och verkade lovande, men blev väldigt repetiv väldigt snabbt. Stor del av utförandet i mittenpartiet kändes stelt, men för vad det är; en snyggt animerad serie med ett fånigt-awesome koncept, robotstrider och något lättsam är den sebar. Det djup som byggs upp igenom serien bearbetades inte förrän i slutklämmen och det förväntades väl, men lite krystat känns det. Fastän den utgår att vara okomplicerad och lättsam på ytan kände jag i bakhuvudet hela tiden att det fanns något sorts överhängande mörker, en tyngre atmosfär, att allt liksom inte är fluff och regnbågar, och det fick jag väl svar på så småningom när skiten träffar fläkten -- och där i låg lite min omotivation att se vidare. Allt som allt ger jag den en 7/10 av något slag, lite svagare kanske. Jag vet inte, jag hade väl inga stora förväntningar men känner mig ändå smått besviken. (ﾉゝ∀･)~☆KIRABRUCEY!

[Sceleris]

Trava: Fist Planet är en småknäpp scifi-OVA på ungefär 4 x 10 minuter om planetmätare Trava och Shinkai som på väg till en avlägsen mystisk planet hittar en livkapsel. Piloten Trava och mekanikern Shinkai är ett kul radarpar, och förutom humor är det kul att se på, med skarp, färgstark och kontrastrik stil, mycket rörelse och Yoshinori Kanada-vinklar (tänk typ Gurren Lagann). Rekommenderas. 7/10.

 

Filmen Redline, som utspelar sig i samma universum, om galaxens mest populära jetbilrace, är ungefär samma sak, fast uppskruvat flera steg. Berättelsen känns ju som en pastisch av klassiska racingfilmer -- om än en pastisch som bara en animéproducent kan göra --, men det som den saknar i tanke tar den igen med hjärta: adrenalinfyllt, blodpumpande hjärta! Uppseendeväckande nog är alla fordon handtecknade (istället för renderade 3DCG-modeller). Otroligt livlig bild och en film som aldrig känns tråkig. 9/10.

 

Kommer ut på brittisk Blu-ray i november. Nån som känner till en EU-baserad butik med bra Blu-ray-sortiment? (Play.com och TheHut.com ligger på Kanalöarna som inte hör till EU, och fan heller att jag ska betala tull på en europeisk film!)

 

Red.: Amazon.co.uk i och för sig...

Redigerad augusti 17, 2011 av Sceleris

[Anonym2]

Kommer ut på brittisk Blu-ray i november. Nån som känner till en EU-baserad butik med bra Blu-ray-sortiment? (Play.com och TheHut.com ligger på Kanalöarna som inte hör till EU, och fan heller att jag ska betala tull på en europeisk film!)

Är det inte bara frakt och postens expeditionsavgift som skiljer i slutändan?

 

Amazon.co.uk:

Man betalar varans pris till Amazon.

Man betalar svensk moms till Amazon.

Man betalar ingen frakt (om det är över 25 pund).

Man betalar ingen tullexpeditionsavgift.

 

Play.com:

Man betalar varans pris till Play.

Man betalar svensk moms till Posten/Tullverket.

Man tvingas byta valuta från pund till euro vilket gör att priserna stiger med c:a 10%. Låt oss kalla det för 10% frakt eftersom det i praktiken är det.

Man betalar ingen ytterligare frakt (utöver 10% valutaavgift till Play).

Man betalar tullexpeditionsavgift till Posten.

 

"Varans pris" och "svensk moms" torde vara ungefär samma i båda fallen. Dock är det mer praktiskt om man ser hela beloppet på en gång, så jag skulle nog personligen föredra Amazon, om det inte skulle visa sig att "varans pris" skulle vara mycket lägre i Play-fallet..

[Sceleris]

Är det inte bara frakt och postens expeditionsavgift som skiljer i slutändan?

Det viktiga är att Tullen inte får ett enda korvöre för en produkt som säljs för den europeiska marknaden.

[Volbla]

Det var ta mig tusan på tiden. Jag fick äntligen lust att se klart Puella Magi Madoka Magica, så nu är den avklarad. Den var... jovars. Jag gillar det mesta i serien. Universumet var detaljerat och intressant, handlingen var spännande, och musiken var väldigt stämningsfull. Det som verkligen gick mig på nerverna i mitten av serien var karaktärerna.

 

spoilers

Nej, det är ingen skillnad om själen är i din kropp eller i... en grej. Ja, det är antagligen värt att offra några tusen (?) flickor per generation för att hela universum ska kunna fortsätta upprätthålla liv. Den fråga man kan ställa (vilket ingen gör) är om Kyubeys tillvägagångasätt är det bästa tänkbara. Madoka visade (förstås) i slutet att så inte var fallet. Typ... Jag gillade i varje fall upplösningen. Även om Madoka nog kunde valt en ännu bättre önskan.

Jag har svårt att symptisera när antagonisten är den mest rationella och intelligenta karaktären i serien, och våra huvudpersoner är dumma tonårsflickor.

 

Men, som sagt, serien var huvudsakligen väldigt bra. Jag kan se varför den varit en så stor snackis.

[Sceleris]

Jag hade sett fram emot Mardock Scramble ett par år, sedan jag såg teaser-reklamen av en tjej med glasartad, oberörd blick som går mot kameran i ett parkeringshus, rycker fram två stora pistoler och skjuter i kors åt sidorna utan att stanna upp. Det var något med just de 1-2 sekunderna som det varade, något med musiken och själva rörelserna som fick det att se... coolt ut. Från intervjuer med originalförfattaren Tow Ubukata (Fafner, Le Chevalier d'Eon, Heroic Age) lät det också som att filmen kunde vara tankvärd, något att sätta de bildliga tänderna i. Nu efter denna första del i en trilogi (finns det någon film nu som inte är en del i en trilogi eller tetralogi eller hexalogi eller oktalogi?) så... är jag lite besviken.

 

Filmen handlar om Balot (döpt efter den sydostasiatiska maträtten -- ett ankfoster kokas i sitt ägg och äts helt enkelt så; "balot" är också Minkos okvädningsord för Ohana i Hanasaku Iroha) i framtidsstaden Mardock. Balot är en femtonårig prostituerad tjej som utnyttjas av gangstern Shell, tills han bestämmer sig för att döda henne. Lyckligtvis är doktor Easter och hans kompanjon Oeufcocque (œuf à la coque, löskokt ägg) i faggorna: när någon är nära döden så har man specialtillstånd att använda i övrigt förbjuden framtidsteknik för att rädda liv -- enligt kod "Mardock Scramble 09". Hon accepterar sin räddning och rehabilitering. I gengäld vill Easter och Oeufcocque ha hennes hjälp att sätta dit Shell och dela på statens belöning. Men när Shell skickar sin hårdkokte hantlangare Boiled så är det frågan om hon kommer att överleva till rättegången -- och den enda som kan hjälpa henne är Oeufcocque, en av framtidsteknologi skapad mus som kan ta vilken skepnad som helst.

 

Filmen var inte vad jag trodde att den skulle vara. Jag trodde att den skulle vara mer som The Crow, där Brandon Lee spelade en man som blev en ostoppbar levande död hämnare på årsdagen av sitt och sin flickväns mord. Balot är inte en hämnare i denna film. Det var överraskande lite ta-lagen-i-egna-händer. Men det är inget problem. Jag blev desto mer besviken över filmens manus. De har en del teman om sexualitet, övergrepp och kvinnors utsatthet, men det får mest en pretentiös framtoning. Till exempel med äggtemat. Till och med titeln innehåller en referens (scrambled eggs, äggröra). Det blir så... finesslöst. "Titta på mig, jag är en symbol!"

 

Brist på finess fäller inte filmen helt, även om det inte hjälper med klumpig exposition där alla säger i klartext vad de menar och tänker göra (istället för att antyda och låta tittaren dra slutsatser, eller visa det visuellt) eller löjeväckande skurkar som hade passat bättre i en våldsam shounen-serie. Nåja, jag fick mig några våldsamma actionscener mot slutet, och duon Balot-Oeufcocque fungerar väl, så... det var väl okej. 6/10. Men jag blir mest sugen på att se om en riktigt bra tankvärd actionfilm: Ghost in the Shell.

[Volbla]

Mer tid = mer anime som jag sett om, den här gången Mitsudomoe. Den är oftast inte så rolig, åtminstone inte första säsongen, men jag gillar den i alla fall. I första säsongen gillar jag missförstånden när de går väldigt långt. Jag gillar när det blir snuskigt och jag gillar karaktärerna. Jag antar att den bara faller mig i smaken. En liten grej är att det mest händer dåliga grejer för de elakare karaktärerna. Det känns rättvist. Billigt men tillfredställande.

[Freiztan]

Balthus: Tias skimmer (バルテュス~ティアの輝く Balthus ~ Tia no kagayaku) rubriceras som en porrfilm på 30 minuter, men var i själva verket en trevlig äventyrsbagatell om god byidyll versus ond mekanisk stad, med två kortare infällda sexsscener. Man blev knappast hänförd av det innovativa manuset, men på 30 minuter hinner inte en äventyrshistoria av det här slaget bli tråkig (det finns gott om långfilmer som använder mindre handling än den här OAV:n från 1988). Dessutom var den snygg, och erbjöd framför allt ett föredömligt utbud av varierade vältecknade miljöer. En väl investerad halvtimme.

[idrougge]

Jag tycker att Malthus hade varit en bättre titel med tanke på temata.

[Moontoon]

Victorian Romance Emma. Jättevacker och rörande anime :) Gillar du romantik och meidos så rekommenderas den av mig.

[Freiztan]

Jag tycker att Malthus hade varit en bättre titel med tanke på temata.

Ja, jag tänkte ju osökt på konstnären Balthus (Balthasar Kłossowski de Rola), och blev naturligtvis grymt besviken när den enda flickan man fick se naken var ett fossil (om än inte en relik från tiden före Big Bang).

[Sceleris]

 

En gång var tusende år kommer livets tid tillbaka.

En gång var tusende år kommer en tillfällig vår...

 

Med tusen års mellanrum anländer planeten Lar Metal till solsystemet för att värmas upp under en kort tid och sedan försvinna ut i den kalla rymden. Vad människan inte vet är att Lar Metal är bebodd, av varelser som för varje årtusende utser en härskarinna att vaka över och vägleda människan i ett millennium: tusenårsdrottningen. I den avlägsna framtiden, år 1999, kommer Lar Metal tillbaka, men ett observatorium på jorden upptäcker att något är fel... Den tusenåriga cykeln närmar sig sitt slut.

 

 

Jag såg på MyAnimeList igår att jag hade 999 titlar i min lista, så nästa verk kändes givet: mangafilmen Tusenårsdrottningen från 1982! Filmen är en ihopklippt och ändrad version av TV-serien med samma namn, som i sin tur bygger på Leiji Matsumotos manga med samma namn -- som i sin tur tar inspiration från folksagan om månprinsessan Kaguya (därav seriens undertitel Den nya sagan om bambuhuggaren).

 

Matsumoto är ju känd för sina rymdoperor, och Tusenårsdrottningen sviker inte när dramat och den spektakulärt avbildade förödelsen börjar till en melankolisk, svepande musik. Det är en sorgsen och vacker film som jag kan rekommendera. 7/10.

[Negi]

Hell Target - sliskig 80-tals splatter OAV i samma stuk som Roots Search, MD Geist och Cybergenetics Guardian med tillsynes ingenting att erbjuda. Ytterligare en serie där animatörerna bara ville ha en ursäkt för att utnyttja den fria videomarknaden rita lite övervåld och (tama) sexscener. Sen tog den slut och till eftertexterna blev man bjuden på en känslofylld ballad på spanska/portugisiska och genast kändes det som de senaste 3 kvartarna var inte var totalt bortkastade. Vilken känsla, vilken angst, vilket totalt opassande likväl strålande låtval.

 

Låten finns tack och lov på youtube:

[IJK]

The Flicka Who Hoppade Through Tiden aka Toki wo Kakeru Shoujo

Har länge planerat att se denna film, och lyckades tillslut.

Jag hade mina tvivel om filmen då jag inte följer genren... nästan.

Den var riktigt bra, och gillar man genren bör man se den!

[Volbla]

Ah. Jag hade tänkt klaga en massa på den tredje säsongen av Hidamar Sketch, som t ex att det går mer än en dag per avsnitt nu och att det i huvudsak är i kronologisk ordning, men det kan jag inte. Jag blir för glad av det :)

 

Alla klagomål var rätt små ändå. Det är fortfarande samma gamla Hidamari. Det är fortfarande en ren fröjd att titta på.

[Volbla]

Sådärja. Den sista serien jag hade planerat att se om (fastän det var ett bra tag sen nu jag såg klart de andra) var Ghost Hunt. Nog var den inte lika bra som jag mindes den. Jag har två stora klagomål. Det ena är Mais alla inre monologer. De verkar stamma från en för bokstavlig översättning av källmaterialet. Mitt andra klagomål, vilket kanske är anledning till att det krävdes så mycket monologer, är animationen. Den är ofta inte vad den borde vara. Flera scener önskade jag hade mycket bättre animation, eller kanske var live-action istället. En speciellt jobbig grej är också alla panelreaktioner.

 

Annars gillar jag fortfarande hur vi följer karaktärerna genom diverse spökmysterier, och jag tycker serien blir bättre och bättre allteftersom den fortskrider. Jag gillar, kan jag kanske kalla det för "shoujou-stämmningen" serien har. Speciellt relationen mellan Mai och Herr Munk.

 

Nu ska jag försöka se klart allt jag är mitt uppe i, och sen... Sen jävlar!

[idrougge]

Hell target, en typisk sån där 80-tals-OAV som byggde helt på en mans idéer. Manus av Ken'ichi Matsuzaki som skrivit stora delar av Gundam, foto av Dezakis favoritfotograf Hirokata Takashi. Här är det en sf-rysare där en multietnisk forskningsexpedition ska ta reda på vad som hände med en expedition som försvann förra året på den ogästvänliga planeten Inferno. Speciell teckningsstil med stora svarta skuggor som något hela tiden verkar lura i. Likheterna med Aliens känns som mer än bara slumpen.

 

Ett stort plus för den plastiga tangoslutlåten på spanska.

[McDunk]

Har sett klart lite själv här nu också

 

Sacred Seven

 

Ingenting speciellt igentligen, en snubbe med en typ av superkrafter som räddar världen från onda darkstones kan man väll sammanfatta det. Ingen dålig och ingen bra serie heller tycker jag. Värd att kolla in ? Ja har du tid över så kan man ju kolla 1 eller 2 avsnitt ^^

 

Ikoku Meiro no Croisée

 

Snabba ord blir det, Jag själv är mera en nöjd med Ikoku, En lugn samt vacker anime som man kan njuta lite av på helgerna eller när man inte har dagen fullt planerad.

 

Faktiskt en av dom bra som sändes i sommar då utbudet inte alls var av den stora skalan, Så den är verkligen värd att kolla in när du har tid övers :)

[Klona]

Detroit Metal City

Jag kan faktiskt inte komma på när jag har skrattat så här mycket av en animé. När jag tittar på komedier så är det oftast bara några få gånger jag verkligen gapskrattar men oftast fnissar jag åt saker som är roliga. I DMC så gapskrattade jag minst en gång per avsnitt på grund av alla knäppa och överdrivna saker som händer och skrattade jag inte så satt jag med ett stort leende på läpparna. Det är just det överdrivna humorn och alla svängningar som jag gillade mest, är det inte huvudpersonen som gjorde något så var det någon annan t.ex fansen.

 

Nog för att jag har hört att den ska vara rolig men det överträffade alla mina förväntningar för serien med råge och det enda jag kan klaga på var att jag tycker att den var lite kort. Fast det kanske var lika bra för nu kunde de bränna allt krut på en gång och göra en show som heter duga.

[My]

Tiger & Bunny - Läste att en av producenterna till serien fått frågan om man med flit hade gjort serien så att den skulle bli populär bland fujoshi, vilket han inte ansåg att de hade gjort. Jag skrattade så att jag trillade av stolen. Den här serien kommer leva lika länge i de ruttna flickornas hjärtan som Hikaru no Go och Death Note.

[Blå]

Michiko to Hatchin

 

Kollade igenom min "lagt på is"-lista för att se om det inte skulle kunna vara något där som jag borde ge en ny chans. Mycket av de som hamnar där är inte pga av att jag tyckte de var dåligt utan mesta dels på att jag kollar olika mycket anime i olika perioder. Just nu är en sådan period där jag åter igen vill se så mycket jag bara kan.

 

Michiko to Hatchin var en sådan serie som jag kommer ihåg att jag verkligen gillade men att den hamnade på is pga av ett litet uppehåll och så såg jag aldrig färdigt på denna. Bra att jag gav den en ny chans och började med att kolla igenom de avsnitt jag sett lite snabbt för att komma ihåg vissa saker. Det kändes fräscht på något sätt att se på den här serien med sina karaktärer och miljöer. Miljöerna var riktigt stiliga och vackra och det kändes för det mesta att man var på resande fot med Michiko och Hatchin. Även karaktärerna växer på en allt eftersom de själva får genom gå en den mognad under resan. Det var vissa scener dock som jag var lite små irriterad på då man annars hade byggt upp en relativt trovärdig värld, men det var inget som direkt förstörde underhållningen något speciellt.

 

Rekommenderar definitivt den här serier till folk som är på jakt efter en fartfylld action, men förvänta er kanske inga underverk utan ta den för vad den är.