Vilken anime såg du klart senast?

[Volbla]

Mitsudomoe 2 tog slut.

 

Älskar den här serien. Som förutspått blev det inte samma utveckling av karaktärerna som förra säsongen (såklart), men det finns redan mer än nog att jobba med. Det är nog en stor anledning till att jag gillar den så mycket. Huvudkaraktärerna har så många särdrag och sidokaraktärerna är så många i antal att det känns så... levande.

 

Jag vet inte om jag gillar den bättre än första säsongen - jag måste se om den (den hade ifs avsnitt två som drar ner den minst 2/10 poäng) - men just nu ligger den bara snäppet under mina absoluta favoritkomedier.

[Volbla]

Katanagatari

12 avsnitt à 50 min

 

Handling

Den självtitulerade "strategen" Togame har bestämt sig för (eller blivit beordrad?) att leta upp och samla ihop alla 12 abnorma svärd som mästersmeden Shikizaki Kiki skapade för hundratals år sedan, detta för att säkerställa shogunatets makt och få folket att känna sig trygga. För att kunna göra det måste hon ha en stark stridskämpe på sin sida, så hon reser till Fushou-ön för att rekrytera Yasuri Shichika, mästare av kampstilen Kyotouryuu, en svärdsstil som inte använder något svärd. Tillsammans reser de över hela Japan i sin jakt på de abnorma svärden.

 

Genrer

Action, Äventyr, Kampsport, Komedi

 

Tankar

Serien började sådär. Väldigt episodisk och med mestadels tråkiga elakingar. Den går dock väldigt jämnt över till att använda karaktärer, organisationer och svärden på ett mer handlingsfokuserat sätt.

 

Jag gillar en sak med konversationerna, eller snarare jag stör mig inte på det på samma sätt som mycket annan anime. Folk gör inte förvånade utrop och ansiktsuttryck så fort någon säger minsta lilla grej de inte förväntade sig. De kan hålla huvudet kallt.

 

Något jag måste klaga på är striderna. För att vara en serie med så långt mellan avsnitten har den nedslående dålig animation på sina strider. Inte förrän avnitt 9 ser vi någon riktigt dynamisk strid. Jag gillar idén med att såna här strider är över väldigt snabbt för att i stort sett varje attack är dödande, men det är inte sällan man ser väldigt tråkiga billiganimationsknep, och det gjorde att jag inte tog det hela på lika stort allvar. Speciellt i avsnitt 7.

 

Jag hade gärna sett att dispyterna över svärden lösts på mer vitt olika sätt. Strid ibland, diplomati ibland, lurendrejeri ibland (which could come back to bite them in the ass). Det var bra som det var, alla avsnitt var olika, men det kunde ha varit bättre.

 

Något som jag speciellt tyckte om att följa var relationen mellan Shichika och Togame. Vare sig det spelades för komedi eller var någorlunda seriöst. Det var en annorlunda kärlekshistoria, om så bara för att anledningen till att de rodnar är fullständigt annorlunda emot vad man vanligen ser.

 

En sista grej jag vill klaga på är att de flesta avsnitt inte hade behövt vara såhär långa. Speciellt avsnitt 2. Det är ofta tiden fylls ut med konversationer som kunde gett precis lika mycket till handlingen på mycket mindre tid (och den komedi som fanns var aldrig riktigt rolig). Jag skulle gärna se en serie där man inte oroar sig så mycket för hur långt varje avsnitt blir. Eller varje säsong för den delen.

 

Allt som allt var serien dock rätt häftig. Det som står ut för mig mest är hur lättvindigt karaktärer vi kommit att sympatisera med kunde dö, och hur man på flera ställen får verkligt blandade känslor för huvudkaraktärerna. Och så utspelas det ju i en ganska fascinerande miljö. Men jag vet inte riktigt vad jag ska ge för betyg. Det där med utfyllnadskonversationerna drar verkligen ner den en del för mig. 6 eller 7 av 10 tror jag.

 

Now, eftersom varje avsnitt var så långt så skrev jag en liten snutt för varje. Nedan följer spoilers om speciella saker som hände i serien.

 

Katanagatari

Först vill jag nämna att jag fick en massiv deja vu efter avsnitt 2. Shichika påminnde mig om någon, och jag kom på vem. Han är ju Son Goku! Den oskyldiga pojken som växt upp väldigt avsides och är helt okunnig om omvärlden, är väldigt bra på att slåss och har ett hjärta av guld. Han dras till och med ut i världen av en käck tjej som letar efter magiska föremål. Den enda skillnaden är väl åldern och att Goku inte visste vad en flicka är.

 

3. Här anade jag ett mönster som börjat formas och som fasade mig rejält. Det verkade som att en Maniwani skulle dyka upp varje avsnitt utan att egentligen åstadkomma något. Den här hann bara säga ett par meningar innan han på direkten blev upphackad. Som tur är lindrades den fasan redan i nästa avsnitt när tre stycken ninjor gjorde entré. I avsnitt 6 var de helt introducerade och jag kunde på riktigt se fram emot hur de skulle användas i handlingen.

 

4. Det här var Nanamis första avsnitt. Det här var fullkomligt awesome och det bästa exemplet på att inte veta vad man ska tycka om huvudkaraktärerna, men förutom det så smålog jag lite åt hur serien verkade reta publiken i slutet för att vi inte fick se den storslagna striden mellan Shichika och whatshisface. Jag gillar när konstnärer ger fingret åt sin publik :)

 

5. Ok, ärligt talat så tyckte jag att det var lite off redan med den "svärdslösa svärdskämpen", men det här gick verkligen över gränsen. Ett svärd som är en rustning? Vad är då meningen med att kalla det ett svärd? Ett svärd är ett svärd. Jag antar att det låter coolt och sagolikt, men jag hade faktiskt väntat mig att den här serien skull stå över sånt trams. Man kan lika gärna kalla det för reliker eller nåt.

 

Förresten. Förklara för mig hur det gör mer sense att säga "chest" när man slår någon än "cheerio".

 

7. Nanamis andra avsnitt. För allt bra den här serien gör så hade jag förväntat mig att den skulle visa bröstvårtor. Att låta hår ellet något annat vara ivägen är ok, men att ha inga alls? Fast de syns i för sig inte på Shichika heller, så det kanske man kan säga hör till tecknarstilen. Det är fortfarande lite lustigt.

 

8. Nytt op :(

 

12. Sista avsnittet. Nå, man kan ju inte anklaga serien för att inte ha stake. Återigen, man vet inte riktigt vad man ska tycka om Togame här. För den delen vet man inte hur mycket man ska tro på av det hon säger. Eller hur mycket man vill tro på det. Rätt bra av serien att lyckas ge en såna känslor. Även här vill jag dock säga att deras sista dialog var alldeles för lång. Här hade avsnittet mått bra av att vara kortare.

 

Vanligtvis skulle ett bitterljuvt slut passa mig utmärkt, men här resonerade det inte så bra. Det är väl för att serien haft en komisk ton hela tiden och att premissen över seriens gång har varit så enkel. Eller kanske bara för att det lyckas vara verkligen tragiskt. Shichika håller ett helt tal om hur han inte har någon mening alls utan Togame, men sen fortsätter han leva vidare i alla fall. Men hey, att serien faktiskt lyckas göra mig lite ledsen gör mig bara desto gladare.

 

[Klona]

Sword of the stranger

Ruskigt bra film, tecknat blir inte mycket bättre än så här. 9/10.

[Hampe]

Såg nyligen klart Mobile Suit Victory Gundam efter att ha börjat på den... förra sommaren eller tidigare? Aja. Nu blev den klar åtminstone. Serien lider av att vara rätt utdragen i vissa partier, men väljer att byta miljö rätt ofta. Något som är till seriens fördel förstås, då det inte känns som att vi hamnar på samma ställen hela tiden. Något som serien också lider av är att seriens karaktärer ibland introduceras för att... ja... bara "försvinna" sedan, något som Tomino möjligtvis är känd för men som kändes extra påtagen i just Victory.

 

Victory är en sjukt sorglig anime också. Sinnessjukt sorglig. Tror det inte var många moment i serien som inte slutade med att människor mådde dåligt eller grät. Inte ens slutet var särskilt glädjande om man nu ska vara ärlig.

[larsleo]

Blue Submarine No. 6

Såg om den efter 3 år.. och den var lika bra som jag minns den.

Fast den har några år på nacken så känns det inte som det. Snygga animationer och relativt bra handling. Visst vissa hål finns det och är det första gången man ser den kan det hända att man måste se om den för att greppa allt. För ni som inte sett den så handlar den om hur jorden blivit totalt översvämmad och männskligheten står inför hotet om utrotning av en "galen" forskare som har diverse havsvidunder som muterats. Under dom 6 avsnitten som OVA'n består får man följa besättningen på Ubåt No.6 och deras ansträngningar för att rädda männskligheten Låter kanske inte så bra men.. den är bra.

 

[Sceleris]

Såg nyligen klart Mobile Suit Victory Gundam efter att ha börjat på den... förra sommaren eller tidigare? Aja. Nu blev den klar åtminstone. Serien lider av att vara rätt utdragen i vissa partier, men väljer att byta miljö rätt ofta. Något som är till seriens fördel förstås, då det inte känns som att vi hamnar på samma ställen hela tiden. Något som serien också lider av är att seriens karaktärer ibland introduceras för att... ja... bara "försvinna" sedan, något som Tomino möjligtvis är känd för men som kändes extra påtagen i just Victory.

 

Victory är en sjukt sorglig anime också. Sinnessjukt sorglig. Tror det inte var många moment i serien som inte slutade med att människor mådde dåligt eller grät. Inte ens slutet var särskilt glädjande om man nu ska vara ärlig.

Oh fan.

 

Jag började se lite Victory Gundam, men blev så avtänd av den röriga starten. Mer nyligt fick jag veta att början egentligen skulle ha kommit senare, men att producenterna krävde att den eponyma roboten skulle synas från början (för leksaksförsäljningens skull)... så jag kan väl inte klandra gamle Tomino för att han kastat om några avsnitt. Erkänner att jag blir lockad på att försöka igen av det du skriver.

[Volbla]

Hurp de durp.

 

En Viss Vetenskaplig Rälskanon

24 avsnitt

 

Handling

Um... Tonårsespers i en futuristisk storstad. Shit goes down.

 

Genrer

Action, Sci-fi

 

Tankar

För det första så har den här mycket bättre struktur på sina handlingar än Index hade. Arcen hanteras och knyts ihop på ett rätt snyggt sätt. Kan dock klaga på att det är väldigt lätt att se vem som kommer vara elaking. Det är väl egentligen återigen en del bra idéer i ett inte så bra utförande, men här så är det faktiskt handlingen som innehåller bra idéer i motsats till Index. Att våra karaktärer råkar ut för så mycket funkar också bättre då vi följer som en polisstyrka. I Index så bara råkar det hända Touma en massa grejer.

 

Jag blev rädd ibland att Touma skulle ha en roll i den här serien. Han visar upp sitt fula tryne då och då. Som tur är är det mest bara för att extrahera lite tsun ur Misaka. Rätt dåliga scener, men det kunde varit värre.

 

Actionscenerna här är rätt standard. När det gäller striderna där Misaka är med så handlar det mest om att uppehålla henne tills hon till slut gör sin superduperattack. Huvudsakligen ögongodis. Strider utan Misaka är dock helt ok. Jag gillar också verkligen när små tjejer blir sparkade i ansiktet. Det är på något sätt så kallhamrat och humoristiskt på samma gång.

 

Jag gillar de lite mindre viktiga karaktärerna en del. Saten är intressant på grund av allt hon står för. Från början hade jag faktiskt hellre velat se något ytligt actionblaj med henne inblandat, men hon lyckas illustrera en viss poäng bra. Jag blev förvånad över hur väl serien fick mig att sympatisera med henne, eller hur hon hjälpte en att sympatisera med andra. Uiharu gillar jag för att hon är den stereotypiskt blyga tjejen men ändå vågar stå på sig. Hon tar ingen skit från Kuroko och hon blir inte rädd när hon blir kidnappad. Trots sin personlighet visar hon gång på gång att hon är en sann Judgement-medlem.

 

Sammantaget var det en rätt ok serie. Det finns en hel del fristående avsnitt utan handling som drar ner sevärdheten, men i övrigt var det inga större fel på den.

 

 

En liten lustig grej också, och ett heads up om någon planerar att ta sig an serien.. I avsnitt 6, 7 och 8 så finns det en liten snutt av handling efter edet, men inte i några andra avsnitt. What gives?

[HeyIkkie]

Om jag minns det rätt så var det senaste jag såg klart på Mnemosyne, det är en ova på 6 avsnitt. Har också sett Tokyo Godfathers.

[McDunk]

Jahapp då var det tid igen att skriva en lite truddelutt ^^

 

Casshern Sins

Jag gillade verkligen denna även om den var seg. Den väldigt välgjord och storyn är bra tycker jag.

Handlar då om huvudkaraktären " Casshern Sins" som man får följa i en resa där han vill ta reda på vem han är och vad han är eftersom han är hemsökt av gammla minnen.

 

Fylld med action och flygande metall och grejsimojs överallt m.m

 

Serien kan kännas långdragen eftersom varje avsnitt känns som mera en 24 minuter.

När det gäller karaktärerna så är dom väldigt simpla ingen djup historia bakom dom, förutom Cassern.

Så gillar man SCI-FI och det dära lilla udda så tycker jag man ska ge denna en chans.

 

Så i mina ögon så får den 6.5/10 Värt att kolla in.

 

Mitsudomoe

Såg klart denna också, och gud vilken otroligt rolig serie, jag har fått magknip på magknip av skratt.

Handlar om 3 systrar som verkligen är helt underbara som ställer till det ena och det andra och är verkligen som en finne i arslet och vi får inte glömma läraren Satoshi Yabe som är mitt i smeten.

Jag njöt verkligen av alla 12 avsnitt från början till slut den är välgjord, rolig och man har aldrig tråkigt när man ser den.

Denna skänker verkligen happy hour om man har tråkigt, allt i ett. + vi får inte glömma den stackars fadern till dessa 3 systrar åh gud, haha många tummar upp för han.

Enda minus med denna var väll att den var kort. hade passat bra som en 24 avsnittare.

 

Så efter 12 underbara avsnitt av det roligaste jag någonsin sett 8/10 starka !

[Igyou_Hime]

Jag kollade precis klart på Claymore. En kompis rekomenderade mig att se den för ...ett par år sen -.- Iallafall så tyckte jag den var helt underbar, en av de bästa serierna jag någonsin sett!

Jag brukar inte gilla serier som har våldsamma teman men i Claymore gick allt ihop så bra, strider med relationer och sorg.

Nu letar jag efter någon ny anime att titta på men tror den (vilken det nu blir) kommer kännas som en besvikelse när jag tänker tillbaks på Claymore :P

[Misho]

Om du inte har sätt den så är Elfen Lied helt okej, våld, känslor och mysterier. :D

[Dark-Zakiya]

änkligen fick man se Kishin Douji Zenki Gaiden - Anki Kitan i sub

[Volbla]

Fractale är slut.

Så Gud blev en nyckel som... kan ignorera entropi? Som att det var hennes syfte? Och hon var en utvecklingsstörd flicka som blev två flickor... för nyckeln måste skapas...

 

Bah! Skitsamma. Jag bryr mig inte. Inte ens nu förstår jag över huvud taget vad konflikten i serien baserades på. Varför tyckte LM att fractale var dåligt? Varför höll prästinnorna på att hjärntvätta folk med jämna mellanrum? I slutet har båda idéerna getts upp och världen verkar rulla på ändå. De två mäktigaste personerna i världen var i för sig fullständiga galenpannor, så det hela kanske bara var som ett stort misstag. Det skulle vara väldigt snöpligt...

 

Nä. Den kunde vara lite trevlig ibland och jag gillade Enri, men handlingen var bara... jag vetefan vad det var. Någon som har fått alldeles för många idéer och inte vet hur han ska sätta ihop dem på ett presentabelt sätt. Lite som Angel Beats, förutom att Angel Beats lyckades vara kul på andra sätt.

 

Och nu läser jag att Enri ska föreställa 13 och att han nissen faktiskt är hennes storebror. Ända sen hon klängde sådär på honom första gången vi såg dem tillsammans så trodde jag att hon var åtminstone 15 och att de var något sorts par (eller åtminstone att hon önskade det och han bara var chill) och att "onii-sama" bara var hennes jobbiga sätt att tilltala honom. Tänk så man kan missförstå ¯\(¯ー¯)/¯

[Sceleris]

The Rapeman: Våldtäkternas Golgo 13. Alltså en hjälte som våldtar kvinnor på uppdrag. (Ingen fara! Kvinnorna mår bara bättre av det sen! Det är därför han är en hjälte! En ninjahjälte!) Halvporr-OVA på två avsnitt som förmodligen inte tjänat som mer än reklam för mangan eller bonus för dess läsare. Småkul för att den är så absurd och så fel, men här finns inte mycket mer att hämta. 4/10.

 

Dragon Crisis: En värld med hemliga magiska artefakt och de halv-hemliga organisationer som letar efter dem. Och så finns det drakar. Vilket pojken i serien snart blir varse om när en drake som ser ut som en liten tjej (med Rie Kugimiyas röst) blir inneboende. Äventyr följer. Fast det är mest oengagerande: historierna är inget nytt, och presentationen är energilös. Snark. 5/10. Men ett plus var väl att den fick mig att inse att jag måste skära ner på de allra mest mediokra serierna...

 

Toaru Majutsu no Index II: Många nackdelar kan påpekas om denna serie, men förutom det jobbiga bruket av "rolig" (snarare jobbig) musik i "roliga" situationer så stör de mig inte så mycket. Jag har inga problem med att Touma (eller någon annan) håller en dryg monolog, så länge det är någon som får sig en käftsmäll så de flyger efteråt! För vad jag vill ha är personer med olika konstiga superkrafter som slåss med varandra, och det fick jag. (Jag uppskattar att även kvinnor kan få käftsmällar. Nu försöker jag inte vara misogyn, jag menar bara att det innebär att serien inte håller tillbaka för något slags missriktad ridderlighet eller liknande dumt. En skurk som behöver en käftsmäll är en skurk som behöver en käftsmäll, oavsett kön!)

 

Det är också precis rätt fordon för att vara en ärkeanimé, med "lolis" och superdeformering och en invecklad världsuppbyggnad med en massa olika organisationer och krafter som samspelar på intressanta sätt med intressanta resultat. Hur många serier kan erbjuda tjejkloner som är distribuerade datorberäkningsnätverk, och virtuella ärkeänglar, och kristna artefakt, och rälskanoner och allt möjligt galet? Eftersom det slutade med en uppbyggnad mot krig så hoppas jag på en fortsättning! 6/10.

 

Bakuman: Serien om den unga mangatecknarduon är över -- fram till nästa säsong. Och den kommer jag att se, för det var en lagom intressant och engagerande animé som inte lämnar så mycket mer att säga än att det var några scener som såg jäkligt "off key" ut efter tsunamin... (Samma gäller Index II.) Svag 7/10.

 

Fractale: Jag var nyfiken på hur det skulle bli när Kannagi-regissör "Yamakan" skulle sätta ihop en serie med manus av den skicklige Mari Okada baserat på idéer av otakukulturkritikern Hiroki Azuma. Svaret: blasé. Inte utan goda sidor -- öppningslåten och -sekvensen var bra, och, öh, Nessa var söt ("Nessa hatar hat. Men Nessa tycker om att tycka om! ^-^") -- men i slutändan måste jag fråga mig vad poängen var. Svag 6/10.

[Volbla]

För vad jag vill ha är personer med olika konstiga superkrafter som slåss med varandra, och det fick jag.

Nu påminner du mig om

till DCUO. Ja jäklar. Om vi hade haft Index i något liknande den stilen skulle jag nog sitta och studsa framför skärmen inför varje avsnitt.

[Meatrose]

Toaru Majutsu no Index II

 

Fortsätter i samma anda som föregångaren. Index själv är fortfarande lika ointressant och intetsägande som karaktär. Det är lätt att förstå hur hon med tiden har blivit en biroll i "sin egen serie". Det finns lyckligtvis gott om andra karaktärer att följa, även om de inte förvaltades på ett bra sätt i den här säsongen. Själva världen som serien utspelar sig i är fortfarande rätt tilltalande och blandningen av teknik och magi är fortfarande till seriens fördel. Något som dessvärre sänker helhetsintrycket är den bristande handlingen och all dåligt implementerad fanservice - två saker som allt som oftast går hand i hand.

 

4/10 - Okej serie med bra actionscener. Den breda uppsättningen karaktärer och en fiktiv värld som blandar teknik och magi på ett bra sätt skapar möjligheter som författaren tyvärr inte klarar av att utnyttja.

[Sceleris]

Nu påminner du mig om

till DCUO. Ja jäklar. Om vi hade haft Index i något liknande den stilen skulle jag nog sitta och studsa framför skärmen inför varje avsnitt.

Det där var lite ballt, men det är ju ingen strategi i det. Eller rättare sagt, vad jag gillar är när olika parter har olika krafter som de använder på sina egna sätt. I den där DC-videon var det mest råstyrka, vapen och kraftstrålar. Vad jag vill se är inte "vad händer när en urstark man slåss med en annan urstark man?", utan "vad händer när en man av gummi slåss med en man av elektricitet?". Vad händer när en tjej med telekinesi slåss med en kille med momentan kontroll över kraftvektorer? Hur kan de använda sina speciella färdigheter för att övermanna sin motståndare? DET är vad som är rafflande för MIG. 8)

[Volbla]

Det där var lite ballt, men det är ju ingen strategi i det. Eller rättare sagt, vad jag gillar är när olika parter har olika krafter som de använder på sina egna sätt. I den där DC-videon var det mest råstyrka, vapen och kraftstrålar. Vad jag vill se är inte "vad händer när en urstark man slåss med en annan urstark man?", utan "vad händer när en man av gummi slåss med en man av elektricitet?". Vad händer när en tjej med telekinesi slåss med en kille med momentan kontroll över kraftvektorer? Hur kan de använda sina speciella färdigheter för att övermanna sin motståndare? DET är vad som är rafflande för MIG. 8)

Aa, jag håller med. Det var lite, um... "koreografi" mellan Lantern och Adam, men mest bara pew pew, my Mikuru beam is better than your Mikuru beam. Jag antar att det som klippet har är konstant action. Jag blir alldeles för distraherad av alla dumheter i Index.

[McDunk]

Sista jag såg klart nu var u Saints bla bla " kommer inte ihåg namn " haha. Den var riktigt bra, Synd det kändes som att dom körde serien I en looop :( 6/10

 

 

Kimi Ni Todoke S2 !

 

Jadu vad ska jag säga? 10/10 ? I LooooooooVE IT!

 

Over And Out

[idrougge]

Den anime jag såg klart senast var They were Eleven.

 

Eftersom jag haft den liggande ett tag bestämde jag mig för att avsätta halvannan timme och också se Elva ombord.

 

Riktigt bra hantverk! Detta måste vara den mediokre Tôru Dezakis magnum opus. Han har inte bara lånat de blåa skuggorna från sin mer begåvade bror, han har även snott hans charadesigner Akio Sugino. Riktigt intressant att se Moto Hagios ganska speciella stil tolkas av Sugino. Det är verkligen en syntes av bådas stilar, på håll är det Hagio, i profiler och inte minst i hur munnar och ögon tecknas, är det Sugino. Lustigt nog har Moto Hagio gjort åtminstone en insats som ren charadesigner, på filmen Tidsfrämlingen (Toki no ihôjin), men hennes stil är helt klart dyrare och svårare att animera än något som passerat genom en erfaren animatörs penna.

 

Animationsmässigt finns det inget att klaga på, det är stilrent och mycket effektivt. Inte överdrivet detaljerat, men helt utan slarv. Varje streck sitter där det ska.

 

Min favorit, och antagligen allas favorit, är förstås Frol. Moë~! Röstskådespeleriet går inte heller av för hackor, med Akira Kamiya, Tesshô Genda och en ung Norio Wakamoto i bärande roller. Originalmangan har inte tappat något (den är bara en volym lång) innehållsmässigt, däremot är filmen mer spännande, vilket bara är bra, den är defintivt värd biljettpriset. Frol upplevde jag dock som mer androgyn i originalet, både teckningsmässigt och eftersom man inte hör någon röst i mangan. Synd bara att de inte filmatiserat de korta humoristiska historierna i slutet.

[Volbla]

Birdy The Mighty

4 avsnitt à 30 min (första 40)

 

Handling

Senkawa Tsutomu, en helt vanlig kille, är en kväll med om en olycka och måste därefter dela kropp med den interplanetära polisen Birdy. Tillsammans måste de lösa ett fall på jorden så att hemskheter förhindras.

 

Genrer

Action, Komedi, Sci-Fi

 

Tankar

Först och främst så hade den här serien väldigt bra animation. Speciellt explosionerna var imponerande. Fast det är nog det enda bra jag har att säga om den. Den är inte dålig direkt, men den lyckades aldrig heller vara spännande. Det första avsnittet var nog det bästa när man inte visste vad som hände, men efter det rör sig handlingen knappt framåt. Det hade nog faktiskt kunnat räcka med två avsnitt, eller, än bättre, tre 20-minutare.

 

Man får också följa ett par polisnissar som även de får upp ett spår på elakingarna. Det här är i slutändan helt orelaterat till våra hjältar och leder inte till någonting. Jag tyckte också det var väldigt svårt att följa vad de höll på med. Kort sagt förstår jag inte varför det var med alls.

 

Så aa. Om man inte bara vill se lite coola actionscener och en go titelkaraktär skulle jag inte rekommendera den.

 

[idrougge]

Har du sett nyfilmatiseringen från härom året?

[Volbla]

Nope. Jag tänkte att det skulle passa bättre att se orginalet först.

[dengo]

Såg just klart på Freezing.Jag antar jag ger det en..hmm 6/10 gillade slutet ändå, var en fin cliffhanger, hoppas fortsättningen kommer snart.

[Volbla]

Mononoke

12 avsnitt

 

Handling

I det feodala Japan händer det att vissa former av demoniska andar - mononoke - blir inblandade i mänskliga angelägenheter. En man som bara kallar sig för Medicinförsäljaren har vigt sitt liv åt att lägga mononoke till vila. För att kunna göra det måste han först känna till vad han kallar för demonens form, sanning och ånger.

 

Genrer

Skräck, övernaturligt, deckare (kan man säga)

 

Tankar

Väldigt, väldigt mumma. Det här är en serie vigd åt nästan inget annat än karaktärsstudie. Den kör igenom fristående fall med nya karaktärer varje gång, men eftersom sanningen och ångern utrönas genom att prata igenom situationen lyckas ändå karaktärerna utforskas något fantastiskt. Nå, serien består ju av nästan bara prat. Det parat med att allt hela tiden är srsfknbsns gör att det för mig var en väldigt berörande serie. Allvarligt, ämnena som tas upp här är nästan hårresande i sig.

 

Förutom det är Medicinförsäljaren riktigt badass, både i hans personlighet, utseende och tillvägagångssätt. Han påminner mig om Lin från Ghost Hunt fast mycket bättre. Det enda tråkiga med honom är att han pratar väldigt långsamt ibland. Det kan vara störande.

 

Ikoniskt för serien är den spejsade tecknarstilen. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att den är gjord av Shaft på droger. Jag gillar det. Det ger både en gammaldags och lite olustig stämning vilket passar perfekt. Ibland kan den kanske gå för långt med psykedelisk animation dock.

 

Sist vill jag nämna att jag inte förstår beslutet om sista arcet (vilket jag inte vill spoila även om det inte är så viktigt). Det gjorde inte arcet sämre per se - det var sämre av andra anlendingar - men det förlorade lite charm i min mening.