Vilken anime såg du klart senast?

[Mellow]

Klart du ska se Säsong 2 om du inte gjort det tidigare, Clannad AS är den mest underbara romantiska komedi, drama någonsin skapad!

 

BOOOYA! Har nu sett 5 avsnitt av s2 och jag gillar't rejält hittills. Inget direkt nytt från s1 vilket inte är negativt, kommer antagligen beta av mycket under helgen. Förhoppningsvis resten.

 

 

Du MÅSTE se säsong 2 (After Story) isåfall! Den är ju ett mästerverk!

Dessutom bör du också se Kanon och Air som också är två KyoAni-serier baserade på visual novels av KEY, precis som CLANNAD är.

Dessutom skulle jag rekommendera bl.a. Kimi ga Nozomu Eien.

 

Kanon såg jag som en "julkalender" efter tips från någon go' snubbe på forumet vintern 2007 eller 2008 och jag har nog ALDRIG bölat så mycket till en anime förr. UGUU~

 

KGNE är bedrövligt överskattad men även fruktansvårt bra! Jag hade en jobbig känsla under HELA serien. Att en sådan kort serie kan göra ett sådant intryck är inte dåligt. Dock inte i närheten av NGE-eftertryck men fortfarande svinbra.

 

Air har jag liksom Clannad stött på här på forumet men inte tagit tag i att spana in. Har nu Clannad -AS-, Kimi ni Todoke samt Itazura na Kiss tillgängligt att spana in. Får ta ett googlade på Air och se om det är något för mig.

 

 

Tack skall ni ha för tips.

[Sceleris]

Hiyokoi! En OVA (jag tror det gjordes till något som är för shoujotidningen Ribon ungefär vad Jump Festa är för Shounen Jump) på ett avsnitt som känns något som en blandning mellan Lovely Complex och Kimi ni Todoke. Handlar om när Hiyoko, en kort och superblyg tjej, får börja i en ny skola långt efter alla andra. Hon får sitta bredvid klassens längsta och mest högljudda kille... Sött och kul -- som Lovely Complex och Kimi ni Todoke. Skulle gärna ha en fullängdsserie av det här.

[Supreme]

Tvingat mig igenom lite serier som jag droppat;

 

Kannagi: 5/10

K-On: 4.5/10, hur fan kan denna ha 8.0 på MAL? Bland det sämsta jag sett.

Toradora: 6/10

[Jonti]

Tvingat mig igenom lite serier som jag droppat;

 

Kannagi: 5/10

K-On: 4.5/10, hur fan kan denna ha 8.0 på MAL? Bland det sämsta jag sett.

Toradora: 6/10

 

Du har verkligen inte samma smak som jag ser jag.

K-ON tycker jag är en jävligt skön serie som man blir rätt glad av helt enkelt.

Toradora tycker jag är en riktigt bra serie överhuvudtaget.

[Volbla]

Bli glad är överskattat.

[idrougge]

Det känns som om jag är den enda i hela världen som förstår Kannagi.

[Klibbnisse]

Det känns som om jag är den enda i hela världen som förstår Kannagi.

Förstå och förstå, bara för att man förstår den betyder det ju inte att den är bra ;)

[zimeon]

Nu har du missuppfattat allt här, Klibbnisse, om Drougge tycker något är bra så ÄR det bra (endast halvironisk).

 

Kannagi lämnade en "jag reserverar mig"-känsla hos mig – det kändes som om den stod och tippade mellan hög kvalitet och riktigt paniskt urk-skräp. Och om det var den prekära balansen som var poängen så är ju det givetvis asbra, men det kändes inte som om jag kunde vara säker på ens det.

[Jonti]

Inte sett Kannagi än, så just den kan jag inte uttala mig om. Kanske är något som skulle tilltala mig.

[idrougge]

Nu har du missuppfattat allt här, Klibbnisse, om Drougge tycker något är bra så ÄR det bra (endast halvironisk).

 

Jag tycker att Klibbnisse visar prov på viss eftertanke här – man kan ju förstå något utan att för den delen tycka om det. Man kan uppskatta ett vin utan att för den sakens skull tycka att det är en bra måltidsdryck. Eller kinesisk kokkonst. Smak är ofta mer personlig och oförhandlingsbar än en rent intellektuell förståelse.

 

Kannagi lämnade en "jag reserverar mig"-känsla hos mig – det kändes som om den stod och tippade mellan hög kvalitet och riktigt paniskt urk-skräp. Och om det var den prekära balansen som var poängen så är ju det givetvis asbra, men det kändes inte som om jag kunde vara säker på ens det.

 

Varje konventionellt element i Kannagi var rätt så jobbigt konventionellt, men den hade klurig regi och intressant teckningsstil. Det finns förstås också många spännande detaljer i serien, samtidigt som ramhandlingen med drömbrud-flyttar-in-hos-tönt är sånt som Kôsuke Fujishima och Masakazu Katsura körde i botten för tjugo år sen.

Vissa hävdar att Haruhi är en slags ironisk otaku-Evangelion, men jag menar att Kannagi är en ironisk, underfundig Haruhi.

[Volbla]

Kowarekake no Orgol

 

Jag trodde ju att det här skulle vara den ocensurerade ecchigrejen. Istället bemöts jag en en lolirobot och tråkigt drama. Kollade inte så uppmärksamt.

 

Prism Magical PRISM Generations

 

Det här var den ocensurerade ecchigrejen. 10 sekunder av studsande bröst direkt efter opet. Det kan inte gå fel. Ok, det blir gammalt rätt snabbt. Hälften av ovan var naket i en varm källa. Det roligaste jag hade var åt livvakterna med fejkad amerikansk brytning. Det blir aldrig gammalt. Andra halvan var nån pinsamt dålig magical bullshit. Det enda roliga där var att män förvandlade sig till magiska flickor.

 

Jag förstår inte riktigt meningen med såna här smågrejer på ett avsnitt. Är det någon som är intresserad? Det är ju som något ur en vanlig serie fast man bara får ett enda avsnitt av det. Man får inte lära känna karaktärerna. Man bryr sig inte. Inte direkt någon hög kvalitet på humorn heller. Jag kände samma förundrar efter Quiz Magic Academy.

[Sceleris]

Turn A Gundam (1999): Grundkonflikten i serien är den mellan människor på jorden och människor på månen. Jordborna har en civilisation på ungefär samma nivå som den västerländska anno 1910, medan månborna, som under lång tid hållit sin existens dold, har rymdskepp och enorma humanoida stridsmaskiner. Månborna, ledda av drottning Diana, planerar en massutvandring tillbaka till sin ursprungliga hemvärld, och serien tar sin början när femtonårige Loran skickas från månen till jorden för att undersöka planeten. Han nästlar sig in som anställd av en välbärgad familj, men när invandringen väl påbörjas ett par år senare med krigsmakt tar Loran jordbornas sida med en urgammal robot som han hittat.

 

Denna serie brukar ofta sättas i kontrast med den mörka Victory Gundam, färgad av Yoshiyuki Tomino (skapare av Gundam) som ska ha varit deppig, inte minst för bristfällig kreativ kontroll. Turn A Gundam, som kom 5-6 år senare, är en ljusare och mer karaktärsdriven serie, och det märks att Tomino haft kontroll denna gång.

 

Serien är nämligen skitkonstig. Liksom udda. Den är full av små egenheter som gör att det känns i bakhuvudet att "saker är inte riktigt som de brukar vara". Röstskådespeleriet är lite konstigt. Hämmat? Kanske det rör sig om ett jämnare tonläge eller nåt, jag vet inte riktigt. Tjejen Sochie låter konstigast av alla. Hon talar varje replik med samma uppretade ton. (Det passar dock hennes karaktär.)

 

Regin och klippningen lade jag också märke till. Dels använder serien en hel del svepande bildväxlingar liknande de i Stjärnornas krig (kanske relaterat till att Det mörka hotet var på tapeten kring 1999), vilket är intressant men ännu en grej som medverkar till att ge en annorlunda tittarupplevelse. Jag försökte genomskåda logiken bakom svepningarna, men jag gick bet. Det var också en uppsjö av bilder-i-bilden (t.ex. en inramad bild av Lorans huvud ovanpå en vinkel utifrån mot hans robot). Skitknasigt.

 

Desto värre var en viss tendens att inte alltid ha en klar logisk presentation av plats och händelser. Ett praktexempel jag minns är när de visar en utgrävning i en gruva, och så klipper de till utsidan av gruvan, där deras fiender står. Jag hinner tänka att "nu kommer de att slåss" -- innan jag kan räkna ut att det är en helt annan gruva i en annan del av landet. Ibland saknas det liksom scenetablering. Och i första avsnittet går det två år med en klippning som lika väl skulle kunna innebära att det var samma dag, eller till och med samma scen. Det blir liksom oklart ibland...

 

Också oklart, vilket kanske inte är det bästa när fokus är på karaktärerna, är ibland figurernas motivationer och handlingar, säkert till stor del på grund av dialogen. Ibland lärde jag mig mer av vad figurerna tänkte och kände av "detta hände förra veckan"-segmenten än jag gjorde i själva avsnitten. "Jaha, han förstod det?" "Så hon blev alltså ledsen?" "Det var alltså därför han sprang!" Epilogen i sista avsnittet blev på så sätt också en överraskning.

 

Ibland gjorde karaktärerna filmiskt udda saker, som att två bifigurer står och fotograferar en folkmassa medan de pratar om folket (lite story, typ), och så ber fotografen den andra om batterier som hon sätter in i kameran innan de fortsätter prata. Visst, det låter ju rätt smart, som ett slags realism, men för mig var det ännu en sak som slog mig som "utstickande".

 

Ovanstående är egentligen inte klagomål. Det var en konstig serie, men inte på ett dåligt sätt. Ett klagomål jag däremot kan framföra, är att mycket kändes konsekvensfritt. De olika sidornas huvud- och bifigurer kan lätt åka fram till varandra och snacka mitt i krigstider, och många gör dumma eller olagliga saker som aldrig slår emot dem själva. Många soldater är helt utklassade i strid men överlever ändå. Det blev en viss förlust i spänning på det sättet.

 

Avslutningsvis vill jag hålla fram Yoko Kannos musik, som är helt fenomenal. Inspelningen från framträdandet Turn A Gundam: The Concert har blivit en del i min animémusikaliska diet. Tyvärr var musiken i serien inte fullt så välanvänd som den hade kunnat vara, och jag saknade storslagna öppningslåtar istället för poprock-smörjan som var istället. (Andra slutlåten är däremot en fin Kanno-dänga med sång av Aki Okui.)

 

Så vad kan jag säga? Jag tyckte om figurerna: Loran var något så ovanligt som en pur, godhjärtad och sympatisk Gundam-huvudperson (), Diana och Kihels dubbelspel var intressant att följa, Laura var Laura (), Harry "seriens Char" Ord var ball (trots att han såg ut som en insekt i de där glasögonen)... Jag hade förvisso velat ha lite mer action och spänning, och det var en hel del punkter i intrigen som inte ledde någonvart. Det hände inte så mycket under seriens lopp som jag hade väntat mig, och den hade nog ärligt talat kunnat vara kortare utan negativ effekt.

 

Men, nåja, halvvägs in i serien så blev det mer rafflande, och överlag var det en bra serie. En svag 7/10 skulle den nog hamna på för mig.

[Volbla]

I ett försök att släcka min törst efter att titta på när ingenting händer har jag sett om Elevrådspatrasket. Go ären.

 

Den första grejen jag tänkte på var att första avsnittet hade väldigt bra animation. Det är väl rätt vanligt för att suga in publiken, men det här var bara överdrivet. Det mest uppenbara är biten när Shino säger någonting men avbryts mitt i av att kameran flyger vilt igenom halva skolan innan hon får prata klart, allt jättefint animerat. Fullständigt menlöst. Den ansträngningen kunde använts senare när kameran snurrar i en episk bana runt Hata. Den scenen passar in och ber desperat om lite mjukare animation. Kunde ha varit så mycket coolare.

 

Jag tycker att serien börjar bra men att sexskämten faller, sakta men säkert. De flesta blir tjatiga och förutsägbara. Å andra sidan så är det en del andra skämt utströsslade senare i serien varav många resulterar i hyperfniss. Fast mest de som inte har med sex att göra. På det hela en rätt solid humorserie, om än inget att hurra högt för.

 

Något väldigt tråkigt för oss smutsiga utbölingar är alla ordvitsar. Om man behöver läsa en förklaring för varför det är roligt så är det tyvärr inte roligt. Ett fåtal förstår jag på min nivå, men för det mesta är det borttappad humor.

 

En lite tråkig grej är musiken. Det finns inte tillräckligt mycket av den, så den upprepas för mycket och man blir rätt trött på den emot slutet. Jag gillar dock tecknarstilen och de flesta röstisarna starkt. Fullständigt delish.

 

Yay!

[idrougge]

I ett försök att släcka min törst efter att titta på när ingenting händer har jag sett om Elevrådspatrasket. Go ären.

 

Något väldigt tråkigt för oss smutsiga utbölingar är alla ordvitsar. Om man behöver läsa en förklaring för varför det är roligt så är det tyvärr inte roligt. Ett fåtal förstår jag på min nivå, men för det mesta är det borttappad humor.

 

Vitsarna är inte ett dugg roligare om man förstår dem i original, tro mig. Jag skulle ha haft dubbelt så roligt om jag fick se serien med en kompetent översättning, men den skulle ändå inte ha varit värd att se.

[Volbla]

Pjaa. Det är kanske rätt enkel humor. Känns ändå som något man missar.

[Volbla]

Eiken

 

Lol.

[Klibbnisse]

Ika Musume

 

Wunderbar! Suverän, älskvärd, helt uppåt väggarna asbra! Jag menar, det är en kort och kärnfull serie som levererar i varje avsnitt! Den är skitkul OCH intressant! Letar man djupt kan man ju finna ett litet korn av handling också under allt svinbra som redan finns där! Slutet var ungefär som jag först väntade mig, åtminstone halvvägs, sedan blev det lite mer invecklat än jag först trodde, men ändå helt okej. Vet dock ännu inte om jag vill ha en uppföljare eller ej, naturligtvis vill man ju se mer av det här, men samtidigt känns det som att det bara blir "mer av samma", alternativt nya havskreatur som tar sig upp på gjorden, vilket jag inte är jätteförtjust i (eftersom Ika således inte är lika unik längre).

 

Spoilers om slutet...

Det hintas ju mot slutet av den där bläckfiskliknande flickan att det finns flera som dom uppe på ytan, men detta behöver ju lyckligtvis inte innebära att det kommer en uppföljare.

 

En liten grej jag däremot inte är helt vän med är _varför_ hennes krafter försvinner och hur de tänker ta itu med det nästa gång. Visst är det nästan de facto att hon anpassar sig till ett människoliv och således utför någon slags turbo-evolution för att göra sig av med det hon inte behöver (trots att hon verkar använda sina tentackler, självlyse och bläck otroligt mycket för att anses som "onödiga"), men jag köper inte hur bläckfisktjejen kan säga att det finns fler som dom på jorden när detta problemet uppenbarligen uppstår. Uppenbarligen räcker det inte att återgå till havet i över ett halvår för att få tillbaka sina krafter, utan det verkar krävas något slags känsloband, kanske sitter det bara i huvudet? Kanske lider Ika lite av ett Pinocchio-syndrom utan att själv inse det?

 

Hur som helst, en suverän serie, svinrolig och välgjord! Visst hade man velat se mer om exempelvis hur hon levde i havet, och om alla de andra havsvarelserna på jorden... men på något sätt känns det som att detta aldrig hade kunnat leva upp till de förväntningar jag har, alternativt att alla dessa nya karaktärer och miljöer inte skulle passa in i serien. Det kanske är bättre att hålla vissa saker utanför? I vilket fall för den stående ovationer från min sida, mycket, mycket kul, och mycket god underhållning! Hurra, hurra, hurra!

Redigerad december 22, 2010 av Sceleris
...

[Misho]

Klibbnisse sa vad jag tänkte, underbart rolig och lättsam serie. Verkligen ett av årets guldkorn!

[Volbla]

Hidamari Sketch

12 avsnitt

 

Handling

Fyra tjejer som går på ett konstgymnasium.

 

Genrer

Komedi, Slice of Life

 

Tankar

Det här måste vara den kramgoaste SoLserien jag sett. Svårt att veta var man ska börja.

 

Något som definierar den som mest SoL av alla SoL jag sett är att avsnitten hoppar vitt och brett i tiden. Vid början och slutet av varje avsnitt så visas vilket datum det är. Lite minus att det inte visar år också, för den korsar ett nyår nånstans. Det är dock inget som gör serien svårare att se. Man får all information som man behöver den. Förutom att det är olika årstider hela tiden och lite andra småsaker så skulle avsnitten nästan lika gärna kunnat ha utspelat sig i den här ordningen. Vi får också se hela dagen. De flesta avsnitt börjar med att huvudpersonen Yuno vaknar, och slutar med att hon slappnar av i badet och sedan går och lägger sig.

 

Animationen är väldigt shaft. Det är som om väldigt glada barn har gjort den. De leker så mycket med mediet. Klipper till enkla, symboliska bilder vid vissa ljud eller repliker, och inkorporerar fotografier i animationen. Jag tycker det är en fröjd att titta på.

 

Tycker det är en kul bonus att skolan inte bara är vilken generisk skola som helst utan en konstskola. Det gör mig lite mer intresserad.

 

Och jag älskar Miyako. Nog för att hon är en energisk tjej, men jag tror hon är lite bättre för hon är inte lika dryg mot sina kompisar som många av hennes slag. Dessutom är hon lång och har stora bröst utan att de är sådär tråkigt stora som i mycket anime.

 

Också wideface.

 

[Supreme]

Panty & Stocking, världsbäst.

[Voffe]

Kami nomi zo Shiru Sekai

En av mina favoriter den här säsongen. Hela konceptet är kul, och det du ser är vad du får. Kul karaktärer, bra humor och mycket fin musik och användning av färgpalleten. Jag hade velat se Fukuyama Jun som huvudkaraktären (bara för att, liksom), men inget fel på Hiro. 9/10: jag tyckte bra mycket om det här.

 

Avsnitt 12: guld. Och en andra säsong annonserad. Jag har inte läst källmaterialet, så om den simmar eller om det var nog med 12 avsnitt återstår att se.

 

Nurarihyon no Mago

Nurarihyon har jag läst mangan av, och när de avgick från orginal handlingen vid halvvägs drog jag slutsatsen om en säsong, men nu lyser grönt för en andra. Ändrade dom sig mitt i? Nåväl, mangan är bättre, men animén var inte så tokig. En av de jag såg mer fram emot varje vecka. 7/10.

 

Shinryaku! Ika Musume

Okej humor. Kul för slötittande på en regnig dag. 6/10.

 

Iron Man

Öppnade bra men sjönk som en sten ju längre in jag kom. Marvel gör sig bäst i Amerikat. 5/10.

 

Ore no Imouto ga Konnani Kawaii Wake ga Nai

Efter att i 12 veckor läst skräp om serien tänkte jag "mina förväntningar är nära botten, det måste vara värt något". Jag ville så gärna hålla lågan brinnande, men den släcktes och jag krossades tidigt in i de första tre avsnitten.OreImo hade potentialen, men utnyttjade den inte. Det är dock inte det värsta skräpet som finns på gatan, och har faktiskt en del roliga moment.

 

De två karaktärer jag faktiskt tyckte om var Manami och Saori. Saori får man inte veta så mycket om och är därför lite mystisk; jag tycker de kunde utvecklat hennes karaktär lite grann istället för vad-som-är-omöjligt-att-rädda. I motsatt tänk så är jag glad att de inte förstörde henne också. Manami är rent socker. Sötare blir det inte.

 

Storebrorsans handlingar är all over the place och ofta obegripliga [för mig]. Hade de satt in _äkta_ sexuell spänning mellan syrran och brorsan hade besluten knytits samman på ett bättre sätt från mitt perspektiv. Visst, vi får hintar till det, men det blev liksom aldrig en etablerad romans. 5/10.

[Volbla]

De korta höstserierna har kommit till ett slut och jag har tagit mig tid att kika på alla sista avsnitt.

 

Ändå Snurrar Staden

 

 

Nämen verkligen, sista avsnittet var ju jättegött. Serien började rätt bleh men blev till slut rätt ok.

 

Bläckfiskflickan

 

Njaa, sista avsnittet gillade jag inte så värst. Såna här serier försöker alltid bli så sentimentala. Det var väl Soremachi också, men mer på ett mindfuck sätt vilket funkade för mig. I Ika Musume förklarades ju inte heller varför det som hände hände.

 

Men till större delen så lyckas serien väldigt bra med det den försöker göra. Vara söt och någorlunda underhållande. Vilken är bäst av den här och K-On? :)

 

Panty & Stocking

 

:D

Slutet var bara larvigt, men det var i alla fall larvigt med handling och action. Den leker med något som man kan bry sig om istället för att bara leka. Jag önskar att mer av serien hade varit såhär istället för vilka galna idéer som helst som skaparna kommer på.

 

Milky Holmes

 

Humorn återhämtade sig aldrig riktigt efter avsnitt 7, men tycker de två sista avsnitten hade sina stunder i alla fall. Striden i slutet var förvånansvärt bra också. Påminner mig om hur uruselt det var i Fantastic 4-filmen.

 

5/10 rakt igenom. En jämnt halvbra säsong. De två första hade en mer jämn kvalitet medans de två andra var mer upp och ner.

[doppler]

Trosa & Strumpeband

 

Jag är lite kluven. Å ena sidan är jag inte jätteförtjust i teckningsstilen eller det referenstunga konceptet, men å andra sidan låg underhållningsvärdet konstant högt. Gillade de episodiska bitarna bäst, jag kände aldrig att det var en serie som behövde någon sammanhängande handling.

 

Bläckfiskflickan Invaderar!

 

Betydligt roligare än den borde ha varit, full av dumma skämt som roade mig av någon okänd anledning. "De geso" är den bästa figurfrasen sedan "nyo".

 

Inte en chans att lillsyrran är så här söt

 

Kul idé med potential och välgjorda teckningar, men manuset var skräp.

Länge sedan jag såg en så realistiskt motbjudande figur som den här lillsyrran.

[Sceleris]

Världen endast Gud känner till, om den ultimata datingsim-spelnörden som måste hjälpa en söt demontjej jaga spöken och då får användning för sina spelraggningstekniker. Bygger på en manga, och som det brukar vara så blir det första man läser eller ser, den standard som man sedan jämför med. Jag läste mangan (ännu oavslutad) först, så nu känns tempot i animéversionen för långsamt. Inte så mycket i storyn (story? Haha), mer i skämten och sånt. Det är liksom snärtigare. Och så gillar jag den enkla, söta stilen. Men animéversionen är helt hyfsad, kan inte klaga (annat än på att "Lelouch" inte fick göra rösten åt huvudpersonen). "Jag kan se slutet!" 6/10.

 

Panty & Stocking with Garterbelt. Gainax 90-talsinfluerade "sexchock"-serie ska väl vara bekant vid det här laget. För min del var den visuella stilen en kul nisch, men den exotiska faktorn försvinner fort. Under ytan var det ännu mer ojämnt: ibland var det småkul eller intressant, ibland kändes det heeeeelt poänglöst (för dem att tillverka och för mig att se). Jag tyckte inte att humorn var så klockren heller: det är liksom "här är en snorkråka", och så ska man skratta åt det. Det intressanta är ju vad man gör med snorkråkan! Som allra bäst var det när det var mer skruvad action. Slutet var på så sätt både en glad överraskning, och en tråkig "det var väl typiskt". Pluspoäng för en fantastiskt bra slutlåt. 5/10.

 

Och ändå snurrar stan tog också slut. Shaft-"typ komedi"-serie om en halvdum tjej med gnällig röst och hennes vänner och bekanta. Aldrig speciellt kul, men efter några avsnitt så hade karaktärerna växt på mig, och då kunde jag lika väl se klart. Kon var bäst, inte minst för hennes röstskådis som här gjorde animédebut. Pluspoäng för öppningslåten med Maaya Sakamoto (som är så charmig i musikvideon), och pluspoäng för slutlåten som fastän den kändes inställsam (varenda animé ska ju ha en tjejgrupp nu) var lite skoj. Sista avsnittet var bra, men det hade varit bättre med några små ändringar i manus som jag inte orkar gå in på här. 5/10.

 

Invasion! Bläckfiskflickan var lite slätstruken, men hade ändå en viss charm och respekt för simpel underhållning~de geso. Inget nyskapande, men tillräckligt välgjort för att vara kul, eller hur-ika? Söt och enkel design, en del kreativa grepp i presentationen, och dumma skämt. 7/10.

[Meatrose]

Soredemo Machi wa Mawatteiru

 

Komedi i Shaft-utförande men själva komiken kan jag väl inte direkt lovorda. Det är en sådan där serie som inte lyckas vara rolig men som ändå på något vänster lyckas vara måttligt roande och som på så sätt får en att titta vidare trots att innehållet egentligen inte är något att hänga i granen. Karaktärerna är helt okej för en serie av det här slaget (dock inte mer) och även jag fastnade främst för Kon.

 

Den handling som serveras är tämligen slumpmässig vilket i somliga serier har fungerat alldeles utmärkt. I det här fallet fungerar det enligt mig sämre men det kanske beror på att handlingen ofta fokuserade på ointressanta element, karaktärer eller situationer. Det känns som om man inte utnyttjade korten som låg på bordet på ett så bra sätt. Vid flera tillfällen kom jag på mig själv med att tycka att avsnittets höjdpunkt var när slutvinjetten rullade igång.

 

Serien hade nog kunnat knipa betyget "Okej till Helt Okej" då karaktärer och "Shaft-utförandet" lirade i den ligan. För mig nådde den dock på något sätt aldrig fram dit utan snubblar in på en 3:a, en stark sådan men fortfarande en 3:a. Om det kom en uppföljare skulle jag ge den en chans men jag skulle se till att se serien veckovis då denna säsong onekligen gjorde sig bäst i det formatet. Vid ett tillfälle tittade jag på tre avsnitt på raken och det blev snabbt tradigt.

 

3/10 - "Överlag lite smådålig men karaktärerna och själva genomförandet hade nog kunnat säkra en 4:a om manuset bara hållit högre klass och inte dragit ner helhetsintrycket."