Vilken anime såg du klart senast?

[Voffe]

Yu-Gi-Oh!

 

Den allra första säsongen på 27 avsnitt baserad på mangan. Mutô Yugi är en klen pojke med ett stort intresse för spel -- spel överhuvudtaget. Yugi är kort för sin ålder och blir ofta retad för det, av den anledning är han ofta ensam. En dag får han låda som innehåller ett uråldrigt, egyptiskt pussel, "Millenie Pusslet", från sin morfar med sägnen att ingen lyckats lösa det på flera tusen år. Lådan är graverad med texten "Den som lyckas lösa detta pussel kommer att erhålla mörka krafter och få en önskan uppfylld". När Yugi löser pusslet önskar han att han hade vänner, dessutom blir han tilldelad mörka krafter, nu när Yugi eller hans vänner utsätts för risk förvandlas han till en mörkare och farligare version som utmanar folk på spel. Dessa "spel" är rättare sagt "skuggspel" och innehåller större risker än vad Yugis motståndare kan ana.

 

Som nämnt innan är den här serien baserad på mangan, och kortspelet "Duel Monsters" spelar inte lika stor roll här. Om du är van vid att se den snälla Kungen av Spel i Duel Monsters-franchisen så kommer den här sätta din syn på Faraon i ett ljus. Här utmanar han folk på spel - allt från brädspel, tärningar, kort eller att du bara får röra två fingrar medan du har en pistol riktad mot dig - och det som väntar förloraren är antingen vansinne eller döden. Utsiken för avsnitten är ofta förutsägbar, men det är så tillfredställande att se skurkarnas psyke krossas gång på gång. Dock blir inte allt löst med spelvärlden som mellanhand, ofta talar knytnävarna sitt eget språk när situationen kräver.

 

Angående karaktärer så är huvudrollsbesättningen sig lika, förutom Kaiba-bröderna. Seto har trappat upp sin ociviliserade attityd och Mokuba har gjort en 180 grader personlighetsvändning. (Jag riktar mig mer till de som vet vad jag pratar om i det här fallet.)

 

Det är många som inte har sett någon del av Yu-Gi-Oh!-franchisen, och den här serien behöver ingen tidigare erfarenhet och kan tjäna som ett bra startskott. De nödvändiga karaktärerna introduceras och innehåller en delvis episodisk handling med en mörkare röd tråd. 7/10.

 

Toaru Kagaku no Railgun

 

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och sätt klart Misaka & co på egna äventyr. Det var lite om och men i mitt huvud huruvida den skulle floppa eller stå på egna ben, delvis därför jag väntat så länge med att ge den en chans. Jag tyckte Toaru Majutsu no Index var helt OK och säger inte nej till mer.

 

Serien presenteras i en liknande avslappnad stil à la K-ON!, dock lyckades den hålla mig intresserad med mer givande handling och karaktärer. Det handlar om Misaka och hennes vänner som handskas med vardagen, som att gå ut och ha kul med vänner, och utöver det lösa incidenter som förekommer i Akademi Staden. Handlingen, som i Index, är uppdelat i arc med smärre subhandlingar. Jag tyckte speciellt om de små inslag där Touma (från Toaru Majutsu no Index) dyker och slår på Misakas tsundere-mode.

 

Slutligen tycker jag att Toaru Kagaku no Railgun gav ett bra intryck och lyckades klara sig självständigt. För att ge sig på den här serien krävs det icke att du sett Toaru Majutsu no Index, eftersom den här serien är baserad på en spin-off manga från orginalet med fokus på Misaka. 7/10.

[Volbla]

Paprika

Långfilm

 

Plot

En teknologi har utvecklats som tillåter folk att stiga in i andras drömmar. Den är tänkt att användas som en ny psykoterapibehandling, men teknologin blir stulen och används för terrorism. Det är upp till några proffesorer och en polis att ta reda på vem som ligger bakom.

 

Genrer

Mystery, Sci-Fi, Psychological, Thriller

 

Tankar

Jag gillade den här. I början. Den utnytjar drömkonceptet väldigt väl och hade en väldigt bra början på mysteriet. Mitt problem med typ den sista tredjedelen är antagonisten. Upplösningen blev så klichéaktig. Filmen försöker också bli mer storslagen hela tiden vilket var väldigt onödigt. Drömfenomenen var redan fantastiska nog och det emot slutet såg jag som att försöka göra filmen till något den inte borde vara. Som STTGL eller att ge Yoda ett lasersvärd. Ett försök att göra det hela mer häftigt men samtidigt förlora magin.

 

Men förutom det var allt grymt. Karaktärsbitarna med Atsuko och Konakawa var läskigt bra skrivna. Speciellt Konakawa. Och lite kär i musiken blev jag nog :)

 

Först tänkte jag på så mycket som en nia för den här, men upplösningen var väldigt otillfredställande och det känns som bortkastad potential. Blir en sjua.

 

[menlol_animefreak]

Elfen Lied.

Datorn är på lagning så jag kan inte kolla min fina samling av anime D:

[Sceleris]

Elfen Lied.

Vad tyckte du om den då, och varför tyckte du som du gjorde?

 

;-)

[Klibbnisse]

Senaste serien? Det var väl Elfen Lied!

 

 

Eller inte, sorry I Lied ^^;

[Saya]

ef - a tale of melodies

 

Originell regi i bästa Shaft-stil, visuella intryck som kan få Makoto Shinkais verk att blekna och ljuv musik i överflöd. Handlingen hade några svagheter men de vägdes upp av de bättre delarna och ett antal wow-moment som vred om manshjärtat mitt.

 

Bland det mest välgjorda jag har sett på länge.

 

9/10

 

[Blå]

ef - a tale of melodies

 

 

Bland det mest välgjorda jag har sett på länge.

 

Jag får känslan av att inte alls så många har sett just uppföljaren till memories. Är det för att de bara missat att det finns en eller vad? Jag gillade också den här serien starkt och både denna och memories tycker åtminstone jag håller hög standard som du nämner i det visuella och i musiken. Handlingen är väl kanske svårare att övertala alla om att den är bra men den håller tycker jag om man gillar kärlekshistorier. Sen får man alltid vara beredd som sagt var att när det är Shaft som producerar så kanske det inte går så linjärt alla gånger.

[Saya]

Jag kan inte tänka mig varför folk skulle dra sig för att se uppföljaren om de gillade den första säsongen, min egen anledning var en mer generell animepaus.

 

Om a tale of memories var en prototyp så är a tale of melodies det fullbordade mästerverket. De må vara två delar av samma ursprungsverk och kompletterar varandras historier ypperligt men både visuella tekniker och karaktärerna känns mer genomtänkta och meningsfulla.

 

Bortsett från de självklara ledstjärnorna Yu och Yuko var särskilt Mizuki och hennes roll som motpol till Kuzes introversion samt konfrontationerna deras personligheter emellan en favorit. Ett simpelt upplägg men underhållande genomfört.

 

I överlag har ef varit en av de bästa VN-animeadaptioner som jag har sett men en sak ska nämnas:

 

Av mig oförståeliga skäl ändrade Shaft det mesta kring Yukos slutgiltiga öde. I a fairy tale of the two offrar hon sig själv för att rädda Miki, vilket skulle förklara Mizukis framtida relation med Yu. Sedan släpar hon sig genom kyrkan medan hon föreställer sig den lyckliga tillvaron hon hade kunnat föra tillsammas ned Yu. Till sist sjunger hon inte utan ber om att få träffa Yu igen. Hon var dessutom gravid med hans barn. När Miki ser Yukos döda kropp springer hon iväg och förlorar på så sätt kontakten med Yu.

 

 

 

 

Just denna förändring var onödig, originalet var knappast något som behövde censureras (till skillnad från t.ex. drakscenen i Fate/stay night) och hade varit en mycket bättre förklaring, för att inte nämna bitterheten över att hennes död gick från heroisk till meningslös. I slutändan blev hon dock samma ängel som bistod de andra paren i deras problem.

[Ashaz]

ef - a tale of melodies

 

 

Bland det mest välgjorda jag har sett på länge.

 

Jag får känslan av att inte alls så många har sett just uppföljaren till memories. Är det för att de bara missat att det finns en eller vad?

 

Jag har sett 3-4 avsnitt av melodies, men kom av mig. jag antar att den tar några avsnitt för att braka loss.

Spelar väl in också att jag fullkomligt älskade föregångaren och inte vill bli besviken. :S

[Dotboy]

Skall just börja se EF melodies & memories, har snabbfluktat lite, så jag tackar för tipsen ( och spoiler, kunde inte låta bli )

De känns dock lite typ "tunga", jag ser mest komedi tex Lucky Star.

Är det något man skall tänka på vad avser story, bild, etc för att inte missa eller missuppfatta något ?

[Saya]

Det bästa tipset jag kan ge är att se memories innan melodies och ha i åtanke att allt inte är i kronologisk ordning, särskilt i melodies. Hoppa inte över introt i melodies emedan det förändras i takt med historien.

[Dotboy]

Ok, tack ! Dags att bulla upp med lämpliga snacks & dryck då.

[Klona]

Eden of the East: King of Eden

Filmen fortsätter ett par månader efter där serien slutade och man får se lite tillbakablickar så man åtminstone kommer ihåg det sista av serien. För att inte spoila för dem som sett serien så hoppar direkt till det jag tyckte var bra och dåligt.

 

Även denna gång tar de med riktiga amerikanska röstskådespelare när det är amerikaner som pratar, inte jätteviktigt men jag tycker att den är en trevlig detalj som förgyller tittandet. Även handlingen är bra som i serien och mot slutet av filmen blir det spännande.

 

Om det är något jag ska klaga över så är det att handlingen är lite slö ibörjan samt att jag hade lite svårt att komma ihåg allt som hände i serien men det å andra sidan är ju inte helt filmens fel.

 

Förövrig gillade jag filmen och ser starkt fram emot den andra filmen för att se hur det hela avslutas. 7½ får Eden of the East: King of Eden, inte lika bra som serien men en annars en mycket välgjord och trevlig film.

[Kenzoku]

Efter evigt tjat och hot(?) så har jag tagit min tumme ur analen och sett Clannad och Clannad: After Story. Jag fick höra si att jag att jag skulle gråta, och jag fick höra så att den och den karaktären skulle jag "heja" på, och så vidare. Jag började alltså se en serie med rätt höga förväntingar, då man hört att denna "10:a" ska vara mycket bra. Jag tror jag börjar prata om den första säsongen.

 

Clannad

Om jag ska vara ärlig så tog det lång tid för mig att se Clannad. Anledningen var för att jag tyckte de första avsnitten var väldigt suspekta... Inget som direkt fångade mitt intresse, och därför orkade jag aldrig se klart serien. Tillslut så gjorde jag det, och det var inte förrän efter Fuko-delen var slut som jag började tycka det var en sevärd anime, innan så tvingade jag mig bara igenom för alla andra tjatade. Då Tomoyo och Kyou börjar bråka om Tomoya började jag tycka om serien mer, och när Kyou fastnade med Tomoya i bollförrådet så tyckte jag serien började få sin bra vändning.

"- Äntligen kanske jag får lite bra drama den här gången", tänkte jag. Eller snarare, förväntade jag.

Tyvärr blev jag inte tillfredsställd av första säsongen av Clannad. Då får jag höra att det är den andra säsongen som tydligen ska vara 100 gånger bättre. Jag provar.

 

Clannad

Okej, nya tag. Nu fanimej ska det bli en bra anime!

 

Hälften av säsongen går, och jag tycker det är samma kvalité som första säsongen. En "Clannad 1.5" som någon sa. Tillslut började det bli giftermål (utan att man får se en enda kyss? Kom igen... :/) och gamla vänner träffas igen. Lite småtrevligt, visst, men nu var det drama jag var ute efter. Sen fick jag det.

 

Jag tycker det var fantastiskt bra att Nagisa dog (inte för att det kanske var kul, om man ska leva sig in i karaktärernas situation). Hade hon inte gjort det hade serien fortsatt vara "Clannad 1.5", och tror inte det hade funnits någon annan väg för att få storyn bättre. Det bästa i hela Clannad-serien är - enligt min åsikt - just när Tomoya bygger upp sin relation med Ushio. Jag gillade speciellt avsnitt 18, där Tomoya inser att han är i samma båt som sin far var när han var ung, och sedan välkomnar Ushio i sin famn. Det var fint.

 

Sen så, ja, är allt frid och fröjd tills ungen såklart blir sjuk. Tragiskt. Här hade jag mina aningar att hon kanske inte skulle klara sig, men jag visste inte om jag ville tro det. Jag visste inte om det var det bästa för Clannad: After Story. Nu så hände det (och inte på det mest känsloladdade sättet enligt min mening, tycker de kunde gjort det mer sorgligt faktiskt), och då började jag verkligen undra vad som skulle hända i serien.

 

Såklart, så måste Kyoto Animation vara så "anime" så att de gör ett flummigt "NEJ-VI-BÖRJAR-OM-SÅ-BLIR-ALLT-BRA"-slut. Jag tyckte det förstörde serien riktigt rejält. Allt man har följt. Allt man tyckt har varit bäst med Clannad, har nu raderats. Kenzoku does not approve.

 

Några sista tankar om denna anime

Hur som helst... det var en bra serie, som jag ändå gillade.

 

Och just det. Nä. Jag grät aldrig. Försökte inte hålla tillbaka mig heller, men... jag förstod aldrig riktigt vart eller när jag skulle gråta... så jag antar att det räcker som anledning till varför jag inte heller skulle gråta.

 

DOCK så har Clannad (speciellt Clannad: After Story) ändå påverkat mig djupt. Man började fundera på livets skörhet, och man kan ju inte annat än tänka sig in i Tomoyas sits hur det är att uppfostra ett barn. Ett väldigt sött barn dessutom. Man vill ju själv nästan... *host* ellerjagmenar.

 

Nåväl. Jag kan tyvärr inte säga att det är en av mina "Top 5 Favorit-Anime", för så bra tyckte jag faktiskt inte den blev i längden. För mycket skitavsnitt som i slutändan inte tjänade något till. Varför lära känna alla flickor så värst om de ändå knappt få vara med i andra säsongen? Vart tog mitt drama vägen som jag hade efterlängtat? Vart är mina pengar, ni som sa jag skulle gråta? ;__;

 

Betyg - Clannad: 7 av 10 Köttbullar

 

Betyg - Clannad: After Story: 8 av 10 Köttbullar

[larsleo]

Glodde igenom Trinity Blood. Sevärd serie med ett lagomt öppet slut

Man fick många Chrno Crusade vibbar då man såg den.. visst inget som störde generellt sett men nog mkt för en att ta notis.. vissa saker i historien och karaktärerna generellt

 

Annars så måste man ju bara skaparnas lilla hyllning till både Equilibrium och Terminator i formen av Tres

 

vakter - drop your weapon and surrender

Tres - Switching homeostasis program to genocide mode

*massa skjutande*

[zarcon]

Hela Deathnote :)

[Saya]

True Tears

 

Ett trevligt litet melodrama med några oväntade vändningar. Pianomusik och eufonius gillas, Kaori Nazuka och Keiji Fujiwara likaså. Den tilltalade mig i sin enkelhet.

 

Stark 7/10, kanske 8.

[Blå]

Nu har jag börjat att beta av lite serier som startade i vintras och har hunnit med tre som jag åtminstone följde till en början.

 

Nodame Cantabile Finale

Fortsättningen på Nodames musikresa i Paris där man lämnades i andra säsongen. Det är inte mycket som har ändras egentligen från de tidigare säsongerna. Det som dock märks av är relationen mellan Chiaki och Nodame, så som det givetvis ska vara. Men jag är ändå inte riktigt nöjd med slutet som kändes lite väl öppet i min mening och lämnade egentligen en med förhoppningar om att mer borde komma. Jag hoppas verkligen det också för jag gillar den här serien skarpt och det är trevligt att lyssna till all klassisk musik som spelas i serien samt att jag gillar verkligen atmosfären och världen som presenteras. Den har en riktigt bra mix av drama och humor som åtminstone tilltalar mig perfekt.

 

Humor kanske är lite väl överdriven, men så har det varit ända sedan första säsongen och det är skönt att se att de inte försöker tona ner eller ta bort den. Men som sagt. Sista (?) säsongen av Nodame slutade inte riktigt som jag hade hoppats på men som helhet så får serien en stark 8:a av 10 möjliga.

 

Durarara!!

Jag är mer besviken på slutet av den här serien än till Nodame och mycket överraskad att den tog en sådan vändning när det bara var kanske en tredjedel kvar av serien. Sista tredjedelen var en lätt besvikelse till resten av serien som hade varit riktigt spännande och bra. Men helhets intrycket blir ändå starkt tack vare att karaktärerna är med hela tiden trotts en bristande historia på slutet och kanske en hel del ouppklarade affärer. Karaktärerna i serien är lika intressanta som till Baccano! trotts den stora skaran så lämnar man ingen åt slumpen. Alla är verkligen intressanta på sitt sätt och bidrar också på sina egna sätt till att handlingen går framåt och känns intressant från fler vinklar än en. Musiken är även den noterbar och lägger upp stämningen till många scener och finns med hela tiden den också.

 

Problemet som serien ändå till slut får är att handlingen tappar fart som sagt och det är tyvärr också i den sista delen av hela serien. Dock är den inte skittråkig men jämfört med det som har berättats tidigare i serien känns det mest platt och som en utfyllnad för att kanske få en så bra slut som möjligt vilket är rätt trist. Kanske är det inte slut än så man vet ju aldrig om tanken var att man vet att mer skall komma, detta är nog mer än önskan från min sida. Vad jag vet ska det komma några extra avsnitt men jag har inte direkt sett vad de ska handla om, kanske att de rent av kommer att knyta ihop några av de frågor som trotts allt kvarstod när serien var klar. Serien får dock 8/10 av mig trotts den sista svaga historian då det hade varit riktigt underhållande fram tills dess.

 

So-Ra-No-Wo-To

Jag som hyllade första avsnittet till skyar... vilken besvikelse de vart sen. Vad exakt handla serien om? Jag orkade aldrig riktigt bry mig om vilka som var fienderna eller om landets historia. Ända anledningen till att jag såg klart på den här serien var mest för att den var kort och jag trodde hela tiden att något mer skulle hända, men det gjorde det fan mig aldrig. Det var ett riktigt dåligt försök till en slice-of-life serie i min mening och ingenting var intressant faktiskt. Karaktärerna var bara platta och för igenkänningsbara. Om det är något dock som ska hyllas så är det väl animationen som jag så friskt även hyllade första avsnittet för. Den är bra rakt igenom. Från första till sista avsnittet.

 

Det känns som man aldrig vet vad serien riktigt vill berätta och vad som är viktigt tycker jag. Trumpeten som jag trodde skulle spela en stor roll var knappt med. Landets historia och fiender berätta man knappt något om eller så missade jag kanske det, jag slötitta mest på den här serien. Nä, en svag 5:a får den här serien. Det fanns några avsnitt som faktiskt var se bara så som första och andra plus något i mitten. Avslutet op serien hade ju knappast kunnat varit tråkigare.

[Blå]

House of Five Leaves

Sugen på att se något annat än den gamla vanliga Highschool-serien som sänds varje säsong? Se på House of Five Leaves då förtusan!

 

Kan vara den i särklass bästa serien jag sett på det här året. Karaktärsdesignen, handlingen och atmosfären är alla unika i min mening och bidrar till det här lilla mästerverket kallat House of Five Leaves. Det som kan avskräcka många är nog allt det här som jag nämner dock och som jag tyvärr inte heller tror tilltalar alla.

 

Vad som på ytan kan verka vara en rätt så enkel och tråkig handling växer i takt med seriens avsnitt mot slutet. Karaktärerna och speciellt huvudpersonen Masa är nog inte den direkta superhjälten som strävar efter att hämnas eller att bli den bästa. Detta är en av anledningarna till att serien känns unik på sitt sätt. Musiken är även den tongivande till seriens atmosfär. Det som man kan ifrågasätta är dock valet av OP och ED men det är verkligen inget som jag störs av och irriterar mig på utan även dessa växer på en allt efter som. Röstskådespelarna ger även dom den rätta känslan för serien och sina karaktärer. Jag gillar speciellt Namikawa Daisukes tolkning av Masa som verkligen låter dyster och passar extremt bra i min mening.

 

Serien får hela 9/10 för en extremt bra handling och trovärdiga karaktärer. Sen som bonus får man en riktigt vacker värld och musik att se och lyssna till. Det finns verkligen inget direkt att klaga på. Det ända som jag kände var att serien kanske var lite väl kort tyvärr.

 

Kobato.

Inte alls så bra som jag hade hoppats på. Men den har sitt värde för det, men lite av fel anledningar. Handlingen till att börja med känns det som man kastar bort lite och jag hade mer än gärna fått veta mera om vissa personer i serien än vad man fick göra i slutändan. Det som funkar för mig är dock Kobato, som trotts är rätt så naiv och väldigt platt som karaktär lyckas underhålla mig till en viss grad. En annan trevlig sak med serien och CLAMP i övrigt är att de gillar att kasta in karaktärer från sina andra serier lite här och där, lite som i xxxHolic och Tsubasa där serierna ibland korsar varandra. Men detta är mera som en rolig sak tycker jag och har man ingen direkt koll på deras verk så är det nog inte alls lika skoj att se på.

 

6/10 får serien i slutändan dock. Den är inte dålig men den är dock långt ifrån såpass bra som den nog hade kunnat vara. Kobato kanske hjälper till med något poäng tillsammans med Ioryogi, som jag även tycker ska ha en stor eloge som pallar med en flicka som Kobato. Hon verkar ju nästan aldrig lära sig någonting.

[Saya]

Kungliga rymdflottan: Honneamises vingar

 

Åttiotalscharm i kvalitetsförpackning. Hade mått ännu bättre av en timme till.

 

8/10

[Genma]

Det senaste jag såg klart var Cross Game. För variationens skull återupptog jag direkt mitt avstannande Touch-tittande. Hah.

[Igyou_Hime]

Kollade på Jigoku Shojo, och efter den började jag på Chobits (älskar mangan men har inte sett animen) men en kompis fick mig beroende av en japansk drama serie och nu har jag inte kollat klart på Chobits... och jag började titta på den i våras... *skäms*

[Jonti]

Det här handlar alltså om redan avslutade serier som man sett klart? Inte pågående serier man senast såg ett avsnitt av? xD Aja, senast avslutade serien var Angel Beats. Rätt bra serie imo. Innan dess var det Kanon som jag såg innan jag åkte till Meuwcon. Den serien var det bästa jag sett på väldigt väldigt väldigt väldigt länge. Riktigt bra serie.

 

Måste hitta nån ny serie att påbörja nu också. (;

[Sceleris]

Det här handlar alltså om redan avslutade serier som man sett klart? Inte pågående serier man senast såg ett avsnitt av?

Precis. För det har vi Vad ser du på för anime just nu?-tråden, så det är fritt fram att skriva där också.

[Saya]

Angel Beats!

 

Människor som dör med djup ånger hamnar i en sorts limbo där de hamnar i konflikt med både gud och en ängel. Originell handling, stämningsfull musik och ett antal mer eller mindre rörande livsöden. Kändes väldigt lik Little Busters upplägg. I överlag väldigt underhållande och lyckades få mig att se den i ett svep, det gör inte många verk - i år var det bara ef.

 

8/10