Vilken anime såg du klart senast?

[aoio]

Såg klart Black Lagoon häromdagen, vilken strålande serie. Kan knappt vänta på tredje säsongen. Väldigt välritad, bra story, underhållande karaktärer. Det enda jag inte gillade riktigt var hur de blandade engelska och japanska i slutet av serien, men det var knappast så farligt.

 

Klart 10/10 betyg för serien och rekommenderar den för alla.

[zarcon]

Har sett klart Elfen lied. Vilket var den första serien jag har sett.

Har sett ett par filmer också, men nyligen börjat intressera mig mer för anime.

[McDunk]

Har sett klart Elfen lied. Vilket var den första serien jag har sett.

Har sett ett par filmer också, men nyligen börjat intressera mig mer för anime.

 

Ha det så trevligt med Anime Tittandet :)

 

 

 

Själv har jag tittat klart på Mayoi Neko Overrun ! Hur go som helst :=)

[Volbla]

She and Her Cat

 

Men... det var ju som 5senchi fast på fem minuter. Inte så konstigt då det är gjort av samma personer. Blev lite som en dikt, och bara som det var den trevlig. Det enda klagomål jag har är att replikerna sägs så väldigt snabbt. Skulle nog hellre se den dubbad.

[zionux]

clannad the movie

 

fyfan vad jag fick tårar och svullen hals för efter att sett denna.

clannad toppar ju med sådant.

Man gråter ofta när man fattar handlingen i vanliga riktiga filmer där gråter man aldrig men anime e speciellt på detta

 

 

vill inte spolia något men nagisa :cry:

 

10/10

[McDunk]

clannad the movie

 

fyfan vad jag fick tårar och svullen hals för efter att sett denna.

clannad toppar ju med sådant.

Man gråter ofta när man fattar handlingen i vanliga riktiga filmer där gråter man aldrig men anime e speciellt på detta

 

 

vill inte spolia något men nagisa :cry:

 

10/10

 

WORD ! Nagisa är :cry: :O

[idrougge]

clannad the movie

 

vill inte spolia något men nagisa :cry:

 

Nagisa framstår ju som fullständigt efterbliven. Manuset är hopplöst.

[GamaBunta]

Fullmetal ALchemist - Brotherhood. :'(

[Voffe]

Eyeshield 21

 

Eyeshiled 21 handlar kort och gott om Amerikansk fotboll, men det är bara stommen. Protagonisten, Kobayakawa Sena, är en liten vekling som alltid hamnar i sitsen som springpojke vilket i sin tur har lett till att Sena har blivit kvick i benen. Hiruma Youichi, kapten för det Amerkanska fotbollslaget/klubben Deimon Devil Bats, tar notis om Senas snabbhet och råkar samtidigt leta efter en "running back". För en "running back" är hastighet nyckeln och Hiruma börjar rekryteringen direkt, och för att dölja deras nya stjärnspelare tills vidare omsluts hans ansikte av ett mörkt, grönt visir och namnger honom som "Eyeshield 21".

 

Handlingen är väldigt enkel och rättfram. Laget har ett mål, att ta sig till och vinna "Christmas Bowl" (ett årligt mästerskap där de två bästa lagen i Japan möter varandra). För att få sin dröm uppfylld samlar de ihop ett lag, tränar, slåss mot svåra motståndare, rivaler och vänner. Standard shounen/sport koncept. Men jag kan inget annat än att inducera mig: jag älskar animé med sporttema. I verkligheten avskyr jag inte sporter, men jag blir fort uttråkad och det är inget jag lägger ner tid på. Eyeshield 21, som många andra sportaniméer, använder bara sporten som bakgrund. Till och med författaren bakom mangan uttalade sig i en interview att "om man vill läsa om fotboll så ska man inte plocka upp den här [Eyeshield 21]"... eller liknande (ett påstående jag hittade på nätet, ingen konkret fakta). Jag kan dock säga att jag håller med.

 

Höjdpunkten av alla karaktärer är utan tvivel Hiruma och hans upptåg. Eyeshield 21 är 145 avsnitt lång, det betyder också att det finns en hel uppsättning av karaktärer, och jag tycker de lyckats skapligt bra med bakgrundshistoria till de allra mest intressanta. Dock saknade jag utfyllnad för en del väsentliga karaktärer, exempelvis Kuroki och inte minst Hiruma. Samt flöt karaktärsurvecklingen på som rinnande vatten för vissa, och andra stod kurvan helt still för alldeles för länge (sneglar på Mamori). Men det jag saknar mest är bristen på romans. Det finns små, och då menar jag nästan mikroskopiska, hintar till kärlek.

 

Animationen är hyfsat problemfri, fast jag störde mig en smula på tecknarstilen; öronen är enorma! Samt är proportionerna för många karaktärer helt bortsprängda bortom logik, enstaka karaktärer är säkert 15-20 gånger större än huvudkaraktären... i bara höjd. Inget speciellt i ljudväg (OST), men bjöd på en skara bra intron, outron och insertlåtar.

 

Allt som allt bjöds det på överraskningar och plottwists, intressanta karaktärer, drama och diverse over-the-top situationer för fortsatt intresse. Jag kan rekommendera Eyeshield 21 till nästa person som har ett öga for sportanimé med fokus på vänskap, komedi och att talang inte är allt här i världen. 7/10.

 

(Den är också perfekt om du har noll koll på hur Amerikansk fotboll går till, regler etc. Jag har lärt mig en hel del, och de små frågestunderna i mitten av varje avsnitt var mycket lärorika.)

[Sceleris]

Jordgubbsmarshmallow. Söta flickor gör söta saker. Rätt oskyldigt, fast det gör det nästan ännu mer suspekt. Mestadels den där masande sortens humor som i Minami-ke, fast med bättre känsla för komisk presentation. Båda har också en excentrisk tjej som ser verkligheten på ett annorlunda sätt och gör vad som faller henne in (lite som Kalle i Kalle och Hobbe) och står för det mesta av vad som är roligare. I båda serierna var det också några biroller som stod för de roligaste skämten. 6/10.

[McDunk]

Xam'd Lost Memories avklarad. och gud vilken bra serie. fyfan, slutet var riktigt underbart. Vilken känska i magen jag fick. gud så vacker anime.

 

10/10 . Påminner lite om Eureka Seven.

[Voffe]

Boku, Otaryman

 

En 35-minuters kort OVA som kretsar kring karaktären Yoshitani, som är en "otaryman" (otaku + salaryman). Det handlar om hans vardagliga liv i hemmet samt på jobbet och hur det är att vara "lite otaku". Mesta dels är det småsaker som behandlas, till exempel hans syn på mode eller armbågsutrymmet på jobbplatsen. En kort komedi som säkerligen medför några fnissningar och dragning på smilbanden för de som känner sig "lite otaku". Även om det bara är ett moment, så är de lätt att känna igen sig i hans handlingar och tankesätt.

[Negi]

Kanske inte senaste men den senaste förutom Sjökatterna jag känner mig benägen att skriva något om var Ängelns Ägg - Även fast jag såg den här med en relativt slapp (felaktig) inställning och inte brydde om mig att tolka all symbolik så var det en riktigt fin film med en mystisk stämning. Det var dock en hel del utfyllnad i form av att kameran sakta flöt över någon tråkig statisk bakgrund. Jag fattar att det är för att skapa atmosfär men det gjorde mig mer rastlös än intresserad av omgivningen. Om man bortser från hur den ibland försöktes byggas upp så är den största behållningen jag fann i filmen just atmosfären. Abstrakt, vacker och lite kuslig.

 

Avsaknaden av dialog i majoriteten av filmen bidrog också starkt till atmosfären och teckningarna fick tala för sig själva. Var också bra på det sätt att när karaktärerna (Flickan och Soldaten) öppnade munnen så var sannolikheten att något otroligt pretentiöst skulle flyga ur den. Att ställa frågan "vem är du?" mot till tomhet är något som gjorts och är ganska tröttsamt. Filmen är dock 25år gammal så den får dispans på den delen. Annars var deras icke verbala relation intressant att bevittna.

 

Måste se om den någon gång med en lite bättre inställning (och gärna iförd basker). Som det ser ut nu ligger den på en stabil 7a och rekommenderas till dig som skulle velat att Blame handlade om en liten flicka i en fantasy-viktoriansk post-apokalyps istället.

[Volbla]

Tog mig till slut tid för att se sista avsnittet av Working. Jag har för mig att jag sa något precis när det börjat.

 

Känns dock som att den kan bli enformig om den inte kryddar till humorn lite.

Det gjorde den inte. Varje karaktär har ett enda skämt som upprepas med väldigt lite variation eller försök att fräscha till det. Den enda jag gillade i slutet var Yamada, och det är mest bara på grund av hur hon pratar. Och försöket till drama är bara... i just...

 

Så Inamis skämt är att hon har androfobi vilket uttrycker sig i att hon slår alla män som kommer i närheten. Bortsett från att det inte var så roligt ens första gången så försöker serien utvinna drama ur det här problemet. Jag kan bara inte ta det på allvar när vi hör hennes monologer (jag gillar inte monologer) om "Oj nej, jag kommer slå honom. Vad ska jag göra?" Det hela är så absurt och ändå är det meningen att jag ska kunna sätta mig in i hennes problem och känna medkänsla.

 

Det var lite kul i början när vi blev introducerade till karaktärerna och lite roligt när vi fick se deras skämt de första gångerna, men sen...

 

Jag tänkte också säga att jag inte gillar Inamis röst, och så upptäckte jag att hon gör Tomoki i Sora no Otoshimono också. Det skulle finnas en least favourite-lista på mal :)

 

Näpp. Det är sällan jag sätter något i en dåligkategori, men det här ser jag så lite av värde i och så mycket av ovärde att den förtjänar det.

[aoio]

Jag tog en liten paus i tittandet av Cowboy Bebop och tack vare lite skev dygnsrytm har jag lyckats ta mig igenom hela Clannad den senaste veckan, allt jag har kvar är specialavsnittet med Kyou som jag tänkte se lite senare.

 

Första serien var strålande, det mesta av afterstory likaså, men jag gillar inte alls hur sista halvan av afterstory blev. Väldigt bra men alltför deprimerande. Filmen var dessutom väldigt mweh

 

Men jag skulle ändå rekommendera serien till de som inte sett den, en av de bästa serierna jag sett faktiskt.

[FrisseFrissén]

Senaste animen jag såg var nog Blade of the Phantom Master/Shin Angyo Onshi. Komplicerat namn, men den var faktiskt bra. Hoppas de ger ut mangan på engelska också.

[Blå]

Sunabouzu

Jag har väl vetat om serien länge men aldrig riktigt haft funderingar på att se den, men när jag såg ett erbjudande på Axelmusic på serien för knappa hundringen så var det väl värt det tänkte jag och köpte den, tur hade jag då serien är helt i min smak. Lättsmält action komedi med en extra klick snuskhumor. Desert Punk som nog fler känner till den vid handlar om prisjägaren Kanta även känd som Sunabouzu, en fruktad person ute i den stora Kantouöknen.

 

Det hela utspelar sig i ett framtida Japan som har gått och blivit en ända stor öken, Kantouöknen. En slags militärorganisation är de som styr och ställer men involverar sig inte så extrem mycket heller i folks liv och hjälper inte mer än nödvändigt för att folk ska kunna klara sig i den hårda miljön. Det är här som Kanta kommer in i bilden. Kanta är inte bara en prisjägare utan mer en allt-i-allo person som gör nästan vad som helst för pengar, och det gör verkligen Kanta.

 

Serien är riktigt lättsmält som sagt och blir aldrig riktigt seriös förens mot slutet, men det hela känns rätt så bra invävt i handlingen som hela tiden rör sig framåt så det kommer inte riktigt som en chock när saker och ting drar ihop sig. Det som känns skönt med serien också är att det inte finns några riktiga "good guys" utan alla är mer eller mindre svin som bara tänker på sig själva för att överleva. Musiken måste jag också ta upp som något positivt där den känns riktigt passande och lyfter fram serien i många situationer från lättsamma konversationer till actionfyllda pang pang situationer.

 

Rekommenderar denna till folk som inte drar sig för en serie med en del ecchi och snuskskämt, men som ändå bjuder på riktigt mycket action och sköna karaktärer. Det ska dock tilläggas att ecchi-delen i serien inte är speciellt korkad utan lite mer genomtänk, om man nu kan säga så och serien hade inte alls varit lika rolig utan den då Kanta själv är en riktigt snuskgubbe som egentligen bara har kvinnor som sin ända svaghet.

 

Serien får betyget mycket bra (8/10) från mig då den är jämn hela tiden och håller bra standard hela vägen ut med karaktärer, musik, animation. handling osv. En annan anledning till det kanske lite väl höga betyget är att jag verkligen inte kunde slita mig och inget avsnitt var tråkigt att se. Gillar man som sagt var denna typ av serie så kommer man verkligen att njuta, andra finner den nog mest löjlig skulle jag tro.

[idrougge]

Tog mig till slut tid för att se sista avsnittet av Working. Jag har för mig att jag sa något precis när det börjat.

 

Det gjorde den inte. Varje karaktär har ett enda skämt som upprepas med väldigt lite variation eller försök att fräscha till det. Den enda jag gillade i slutet var Yamada, och det är mest bara på grund av hur hon pratar. Och försöket till drama är bara... i just...

 

Du har helt rätt i din kritik. Serien introducerade den ena knäppa figuren efter den andra, utan att försöka utveckla dem nämnvärt, eller ge dem en personlighet utöver det knäppa. Just Iinami var också lite för mycket, och Yamada var helt överflödig. Jag tyckte att hennes röst bara var irriterande, så för mig bidrog hon bara till att sänka serien ytterligare. Och hur tänkte de när de plockade in ännu en ny figur i de sista minuterna av sista avsnittet?

 

Det som gjorde serien sevärd för mig var framför allt teckningarna, som höll en riktigt hög kvalitet, samt huvudpersonens udda dragning till Taneshima-sempai. När sista avsnittet var slut sänkte jag dock betyget med en poäng eftersom den inte hade lyckats uträtta något; det verkade som om manuset hade skrivits till en 50-avsnitsserie och sedan med hjälp av saxen anpassats till 13-avsnittsformatet.

[Volbla]

Och hur tänkte de när de plockade in ännu en ny figur i de sista minuterna av sista avsnittet?

Hoho. Det är ju nästan ett skämt i sig då hon är med i hela serien men bara går lite i bakgrunden och inte gör någonting. Fast det hade nog varit ett roligare skämt om hon stannat i bakgrunden.

[Amarda]

Jag såg senast klart Eureka 7, Ouran High School Host Club, Special A och Kanon.

 

Eurka 7 var mycket bra och hade det mesta jag söker i en anime, hyfsad story, intressanta karaktärer, karaktärsdesign som tilltalade mig och bra animation. Eureka 7 var både spännande, rolig och sorglig, den får betyget 9/10 klart en av de bättre serierna jag har sett.

 

Ouran High School Host Club var lite mer simplare och lättare att kolla på. Ouran Host Club var väldigt rolig och hade riktigt sköna karaktärer även här var karaktärsdesign och animationen mycket bra. Ouran High School Host Club är inte direkt ett mästerverk men fortfarande väldigt bra och helt klart sevärt. Med alla sköna karaktärer och alla roliga situationer så är det svårt att tycka illa om den därför får den får betyget 9/10.

 

Special A var också en lite mer lättkollad serie men har också sina kvaliteter. En del sköna karaktärer fanns det också och humorn var helt okej. Special A var mer fokuserat på kärleken än vad Ouran Host Club var och det var något jag gillade. Jag hade hellre sett ett annat mindre smörigt slut. Special A för betyget 8/10

 

Kanon är en av de bästa serier jag har sett och enbart en anime har berört mig på samma sett och det är Clannad. Jag fick tårar i ögonen flera gånger när jag kollade på Kanon. Det enda jag stör mig på är att karaktärsdesignen på tjejerna får dem att se ut som 7 åriga tjejer det var samma sak på Clannad och Air också, men så har de samma tillverkare med. Kanon får betyget 10/10 och är enligt min åsikt ett mästerverk.

[Voffe]

Ookiku Furikabutte ~Natsu no Taikai-Hen~

 

Jag har hela tiden varit under illusionen att detta skulle bli en 26-avsnittare. När jag upptäckte att det bara blev 13 avsnitt kastade jag mig över den direkt. Med det material som finns i åtanke är det inte konstigt att det räckte med 13.

 

Som nämnt förut är jag en stor älskare av sportanimé. Första säsongen tyckte jag mycket om, och andra säsongen faller inte kort. Jag tyckte om det snabba tempot igenom serien, ibland lite svårt att hänga med i baseball-konversationerna, men i kompensation lämnas inte mycket att hungra efter efter varje avsnitt för att känna sig mättad. Mycket bra karaktärsutveckling och stärkande av lagets kamratskap och konkurrensanda mot både motståndare och rivaler inom laget.

 

Ookiku Furikabutte ~Natsu no Taikai-Hen~ får slutbetyget, som första säsongen, 8/10 för mycket bra prestation. Jag såg igenom hela på en sittning och tappade aldrig intresset.

[Volbla]

Jag såg om FLCL häromdagen. Still awesome. Fast lite jobbigt att jag redan vill se om den igen :/

[Sceleris]

Jag såg om FLCL häromdagen. Still awesome. Fast lite jobbigt att jag redan vill se om den igen :/

Snart finns det ju anledning.

[Volbla]

Jag såg om FLCL häromdagen. Still awesome. Fast lite jobbigt att jag redan vill se om den igen :/

Snart finns det ju anledning.

Lite frestad.

 

Men vad är grejen med FLCLs röstskådespelare? Det är hur många som helst som inte haft några andra animeroller. Liek... what?

[Blå]

Har betat av några serier den senaste månaden så tänkte skriva av mig lite.

 

Outlaw Star

Skaffa den här pärlan för kanske ett halvår sedan. Tyvärr så har den varit i bokhyllan och bara samlat damm sedan dess, tills jag tillslut fick tummen ur. Serien liknar till viss del Cowboy Bebop i sina miljöer och världen (universum) som serien utspelar sig i. Men mer än så skulle jag nog inte vilja dra några paralleller mellan serierna, okej då det finns en till. De båda hör nog till samma genre.

 

Jag gillade dock den här serien starkt och mycket på grund utav att den påminde något om Cowboy Bebop. Serien handlar om ett gäng som fått tillgång till universums bästa rymdskepp och som sedan åker lite hit och dit för att antingen hitta skatter och slåss mot pirater. Hela serien har ett skönt lättsamt tempo mer eller mindre rakt igenom.

 

8/10 får denna serie i slutbetyg då den verkligen föll mig i smaken med det mesta men kanske saknade något i sin handling (hade velat sett mer piratfajter samt).

 

Those who hunt elves

Åhhhh så bra! Fantastiskt rolig och lättsam att följa, perfekt så här till sommaren när man kanske inte kan streck kolla på en serie då man vill hinna med så mycket annat. Den här serien handlar om karatemästaren Junpei, Oskarsvinnaren Airi samt skolflickan och vapen otakun Airi. Visst låter det som ett givet gäng att göra en serie på? Av en renhändelse så hamnar dessa tre i en fantasyvärld där alver lever. Ända sättet för dom att komma tillbaka är att samla på sig magiska symboler som spritts över världen. Dessa symboler har sedan hamnat på alvflickor runt om i världen så gänget bestämmer sig för att gå ut på alvjakt.

 

Serien driver med sig själv rätt så mycket och även om andra fantasyserier och dess klichéer. Gillar man typen Slayers bör man nog absolut så snart man har tid ta sig en titt på den här serien. 7/10 får serien (båda säsongerna) av mig då den verkligen locka fram ett par skratt och kändes jämn hela tiden där ingen avsnitt var bättre än något annat.

 

STREET FIGHTER II V

När man hör Street Fighter plus anime tänker nog de flesta på filmen från 94:a. För mig var det bland de första anime filmer som jag gjorde mig bekantskap med och den ligger mig varmt om hjärtat. Street Fighter spelen i sig har jag aldrig riktigt varit så jättestort fan utav, jag lirade en del till SNES men det är väl inte förens jag gjorde mig bekant med SF4a som mitt intresse för spelet och dess värld öppnat upp sig för mig. Jag har försökt att ge Alpha-filmerna chansen förut, men de föll mig aldrig i smaken och trodde nog aldrig att de skulle komma något bättre än den första filmen. Tur att MAL finns med sin stora databas då jag efter en genomsökning hittade att det fanns en serie(!) av SF. Efter att ha läst lite recensioner samt kollat några klipp från serien kände jag att den är bara måste jag ha. Sagt och gjort så hittade jag serien på Axelmusic och beställde den.

 

Nu, kanske en månad eller något liknande efter att jag börjat att kolla på serien så undrar jag hur denna har lyckats undgått mig, den var ju riktigt jävla skoj att se på. Med handen på hjärtat kan jag medge att den här är verkligen inte något mästerverk, men gillar man SF så finns det inga som helst tvivel på att denna serie verkligen bjuder upp till fajt. Serien kretsar alltså kring SF II och har därför tagit sina huvudpersoner samt skurkar därifrån logiskt nog. Det som jag tycker var lite extra roligt var att här utspelar sig serien när Ryu, Ken samt Chun-Li är något yngre än vad man annars är vana att se dom som.

Handlingen var faktiskt rätt så trevlig på sitt sätt och vevade in olika karaktärer från spelet i en bra blandning. Man får även en alternativ bakgrunds historia till den nog så berömda manövern Hadouken.

 

7/10 får serien då den i mina ögon sett är ett bra stycke actionserie och gör nog inte många Street Fighter-fans ledsna. Det som drar ner på betyget är att det ibland faktiskt känns lite utdraget ibland i vissa scener vilket inte är speciellt nödvändigt då man vill att tempot ska vara snabbt.

var även något som direkt satte sig och jag tycker den passar in bra.