Vilken anime såg du klart senast?

[Sceleris]

Volbla: Varför citera saker från ett annat forum? ._.

[Volbla]

Haha, vad klantigt. Tog jag med hela citatet? :)

 

Får kolla lite norgrannare när jag postar...

[Misho]

(snor herr Volblas stil här, utan bild)

 

Sword of the Stranger

Långfilm

 

Plot

En ung pojk med sin hund flyr undan ett anfall från en okänd fiende, en fiende som återkommande försöker få tag på honom, men en vänlig och ovanlig samurai fattar tycke för pojken...

 

Genres

Adventure, Krig, Drama

 

Tankar

Var ett bra tag sedan jag såg en film så jag bestämde mig för att ta och se en under kvällen, jag kommer inte ihåg var jag sett namnet eller om jag blivit tipsad om det men filmen på menyn blev "Sword of the Stranger" och OJ! vilken film det är!

 

En underbar film som är så vackert animerad, med underbart manus och fantastisk musik!

 

Rekommenderas starkt!

 

[flaskis]

History's Strongest Disciple Kenichi

 

Den handlar om en svag kille som bara blir mobbad, men som får nog och via ett möte med en jämnårig tjej blir intagen i vad tycks vara världens farligaste doujo där han blir tränad av mästare inom Judo, Karate, Thai-boxning, kinesisk kampsport, samt en femte som egentligen bara är läskigt bra med vapen... typ

 

Hyfsat bra serie. Den är någon mix mellan komedi, kampsport/fighting och romans i den storleksordningen men där romans kanske består av 1-2 procent av handlingen :P

I det stora hela gillade jag den, men stundtals blev den för seg och ibland för typisk "shounen fighting" för att jag helt skulle gilla den.

 

Nåja, för mig räckte det att höra Tomokazu Sekis (Kenichis) röst när den är som mest förtvivlad och skrikig XD

[Sceleris]

Shangri-La: inget speciellt -- handlingen var ett mysko hopkok av ekonomi, teknologi och mytologi, men det bar inte riktigt --, men den var inte så fult tecknad (Range Murata-design), hade lite Hitomi-musik, och Jouji "George" Nakata i rollen av en transa som för en gångs skull inte bara är ett enda stort skämt... så det gick väl an.

 

DONNA BASHO DEEEEE~

[Volbla]

Så jag tog mig äntligen tid att se Animation Runner Kuromi 2. Jag vet inte om jag tycker den var fullt lika rolig som första, men den höll standarden. Dramat var ju dock mycket bättre och introducerade en mer riktig antagonist.

 

Och Kuromi är fortfarande het.

[flaskis]

Kuromi är fortfarande het.

Het? :S

 

Nåväl, tvåan är ju klart lite mer "Downs to earth". Men det är just det som gör ettan roligare, åtminstone för mig :3

[Volbla]

Kuromi är fortfarande het.

Het? :S

Ja.

 

[flaskis]

Kuromi är fortfarande het.

Het? :S

Ja.

 

wtf xD

[Kenzoku]

Legender från Övärlden

 

Såg den också häromdagen. Var rätt okej, men tycker inte det var bland de bästa Studio Ghibli gjort. Man blev varken intresserad eller uttråkad av att se den, men mer lutar det åt det negativa. Känns som de hade kunnat jobba vidare lite mer och gjort om filmen mycket bättre. En svag 3/5

[Addie]

Såg precis klart Aoi Hana och Princess Lover. Aoi Hana slutade inte precis som jag trott, men den var helt okej. Och Princess Lover var som vilken annan harem serie som helst.

[Shine-Willow]

Jag så klart Princess Tutu för ett tag sedan.

Nu tittar jag på Huntik. nni borde prova den. :D

[Dread]

Såg nyss klart ghost in the shell: stand alone complex 2nd GIG. Shit vad jag blivit förälskad i ghost inte the shell universumet!

[Dread]

Requiem for the phantom... väldigt bra serie!

[Misho]

Nogizaka Haruka no Himitsu

 

Handlar om en tjej, Nogizaka Haruka som är smyg Otaku eftersom det tydlig ses ner på Japan(?). En dag blir hon upptäckt av klasskamraten Asaye Yuuto och hennes värld tycks rasa samman, men när han då säger att han inte tänker berätta det för någon annan så börjar den klassiska love-dovey storyn.

 

Den var trevlig, like komedi, klassisk love story och en del parodier/referenser till andra serier, bla så spelade Haruka´s röstskådis "Hecate" i "Shakugan no Shana" och i den här serien så kör hon en liten cosplay på Shana där hon säger att hon alltid velat säga en viss känd replik :P

 

Trevlig serie och jag ser fram emot uppföljaren som tydligen ska börja sändas om några dagar bara..

[Volbla]

eftersom det tydlig ses ner på Japan(?).

Nördighet ses väl ner på överallt :)

Av både cool kids och äldre.

[Gravskopan]

07-Ghost

Mja, vad skall man säga. Medioker som bäst var den väl...Handlingen kändes väldigt standard men får ett plus för att allt runtomkring var rätt intressant. Sedan var jag väl inte heller "overly thrilled" över de homosexuella undertonerna mellan vissa 'herrar' i serien, men egentligen gjorde det inte så mycket. Vad gör man inte för fansen? (suktande småflickor?)

 

Saki

Jag älskar serier där dom spelar mahjong, så det här var ju bara ett måste. De första avsnitten blev jag riktigt besviken, fylldes av återigen homosexuella undertoner (och nej jag har inget emot homosexuallitet), men det känns återigen som renodlad fanservice. Och det följer serien rätt igenom, men!

 

Efter några avsnitt och framförallt större delen av serien satt jag som klistrad. Skrek efter mer. Sedan blev ju själva mahjongen mer avancerad ju längre serien gick (var nog mer avancerat än Akagi, det var förvisso länge sedan jag såg den och det jag minns mest var 'RON! RON! ROOOOOON!' men åter till ämnet).

 

När saker som 'Tsumo. Rinshan kaihou. Tanyao, toitoi, sanankou, sankantsu!' dyker upp och mahjong klossarna slår hårt i bordet. Sitter man med hakan i skrivbordet och bara "jag har ingen jävla aning om vad det där är men vid min farfars skrumpna pung det här är helmaxat!" försvinner allt som egentligen är dåligt med serien, jag har fått ut maximalt med nöje när jag följt den här. Jag älskar skiten helt enkelt, och gosse jag vill ha mer!

[flaskis]

Umi Monogatari

Serien började som en rätt så generisk "två personer med magiska krafter som måste rädda världen från ett mörkt hot"-serie. Den hade lite smålarvigheter och var lite svårstartad, så jag tappade intresset efter tre avsnitt.

 

Efter att Sceleris häromveckan nämnde att han såg klart serien och att den trots allt var sevärd så tog jag mig i kragen och satte igång med den igen.

Så sant så, efter två till avsnitt så kom en härlig vändning som fick mig som fastklistrad och jag såg klart serien samma dag.

Umi Monogatari är en sådan anime som fokuserar på karatärsutveckling och relationer främst, följt av storyn efter det. Detta ger plats för riktigt fina och rörande scener som gav mig mer än ett flertal glädje- och sorgetårar mot de sista avsnitten.

 

Serien må inte ha en djup handling eller något liknande, men det den försöker presentera till tittaren gör den så bra att jag inte annat kan ge full pott till den. 10/10 får Umi Monogatari av mig.

 

Canaan

Grep tag i mig från första avsnittet. Fin handling och härliga actionscener som inte visade ett endaste tecken på att man sparat på krutet. Tempot var riktigt bra; man kände aldrig att serien stod och stampade på samma ställe, och inte heller gick det så fort att man blev förvirrad.

Enda problemet för mig var Yun-yun. Till skillnad från Gravskopan som stör sig på Maria (hur man nu kan göra detta, sådan härlig personlighet som hon har), så störde jag mig på Yun-yun som i princip förstörde allvaret i alla scener genom hennes överdrivna reaktioner och larviga handlingar.

 

Det till trots så var det en riktigt härlig upplevelse med fartfylld action, bra karaktärer och ett någorlunda bra slut. Däremot lämnades slutet rätt så öppet, vilket tyder på att filmerna som kommer lär fortsätta på något spår därifrån. Men detta drar ner betyget lite. Jag pendlar mellan 8 och 9, men serien får nog 9/10 i hopp om att filmerna gör denna historia mer komplett.

 

 

Höga betyg denna gång, men båda dessa serier var ändå otroligt bra.

Jag vill slå ett till slag för Umi Monogatari som enligt mig hör till en av denna säsongs underskattade/mindre kända serier.

[Sceleris]

Umi Monogatari är en sådan anime som fokuserar på karatärsutveckling och relationer främst, följt av storyn efter det. Detta ger plats för riktigt fina och rörande scener som gav mig mer än ett flertal glädje- och sorgetårar mot de sista avsnitten.

 

Serien må inte ha en djup handling eller något liknande, men det den försöker presentera till tittaren gör den så bra att jag inte annat kan ge full pott till den.

Jag blev lite imponerad över att det ändå blev ganska rörande i slutet, trots att det var en småfånig, småklyschig berättelse med karaktärer som man inte var så otroligt investerad i (även om de var lite mysiga). Detta tillskriver jag Jun'ichi Sato, han kan det där med hur man ska sätta upp en scen, vilka vinklar och vilken musik som man ska använda och så vidare för att få en viss effekt. Så jag har undrat lite över hur det hade sett ut om han hade gjort något som Clannad, en serie som jag tycker bar större känslomässig tyngd i själva stoffet som berättades, mer än hur det berättades. (Clannad kändes på något sätt lite krävande, som att den säger "så här ska ni känna" istället för "så här känner vi" som Aria och Umi Monogatari, och det var nog inte minst på grund av en något överanvänd musik.)

[Volbla]

Idag i klass 5-2 (Kyou no go no ni)

4 avsnitt

 

Plot

Personer i en skolklass. Usual stuff.

 

Genres

Comedy, Ecchi, Romance, School

 

Tankar

Det var två saker jag inte förväntat mig av den här serien. Den första är all fanservice. Jag trodde det här skulle vara en mildare komediserie. Och det är ju 11-åringar vi pratar om. Tilltalar det huvudpubliken? Det kanske det gör...

 

Jag borde egentligen inte klaga själv, men alla sammanträffanden som resulterade i pantyshots eller halva bröst var så uppenbara. Tjejerna leker plötsligt doktor i skolsjukrummet (passande svenskt ord?). Killen känner sig sjuk och går dit för att vila. Go figure.

 

Den andra grejen var att det faktiskt hade en någorlunda seriös romans. Igen inget jag förväntade mig av elvaåringar. Var den nåt å ha? Den funkade väl. Varken för mycket eller för lite av den. Någorlunda intressant.

 

Nej föresten. Stryk det. Det var tre saker jag inte förväntade mig, och den tredje är Noto Mamiko. Av någon anledning får jag alltid ett dåligt första intryck när jag hör henne. Det känns som om hon inte passar in vilken roll hon än har. Men precis som vanligt så vänjer jag mig vid henne. Det är nåt lustigt med hennes röst.

 

Men det viktigaste: var den rolig? Pjaa. Sådär. Det var ju väldigt mycket försök till bara fanservicehumor vilken, som sagt, var tämligen förutsebar. Resterande humor var väl inget man aldrig sett förut. Ibland ok, ibland dålig.

 

All in all inget speciellt. Kommer nog inte försöka mig på uppföljaren.

 

[flaskis]

All in all inget speciellt. Kommer nog inte försöka mig på uppföljaren.

Lika bra. OVA:n på fyra avsnitt var enligt mig riktigt rolig med alla pinsamma situationer (gymförrådet var ju awesome xD). Men tv-serien tar bort allt som man gillade och gör det hela till en tråkig sörja.

 

 

Jag såg själv klart Taishou Yakyuu Musume igår.

Serien utspelar sig ett par år in i Taishou-eran och följer ett gäng tjejer i en flickskola som har bestämt sig för att starta det första inofficiella kvinnliga(?) baseboll-laget i Japan för att utmana ett gäng basebollkillar.

 

Serien var rolig från början till slut, och var riktigt lättsmält och härlig. Tänk er ungefär som ett K-On! fast med baseball istället för musik, och om än lite mer seriös och mindre slice of life.

 

Klart en av de mer underskattade/mindre sedda serier från den föregående säsongen. Klart rekommenderad.

[Scab]

Tokyo Magnitude 8.0

 

Började lovande med fokus på Mirai, en tonåring som är ungefär så älskvärd som tonåringar är, och lillebrorsan Yuuki, tillsammans på utflykt en bra bit hemifrån när en rekordkraftig jordbävning slår till, helt i enighet med högst genuin oro med ursprung utanför animéernas värld. Trummar vidare med en riktigt trevlig sammanbrottsstämning och en salig blandning av desperation och hopp när efterskalv och räddningsaktioner varvar varann, även om mycket av effekten säkerligen är förlorad på oss på behörigt avstånd från centrala Tokyo. Drar till med något slags halvhjärtat mindfuckförsök framåt slutet i hopp om en känsloladdad avslutning, men bortsett från lite intressanta regitrick på vägen känns det som en ganska tam avslutning på en berättelse om en katastrof av historiska proportioner, högst knapphänt ursäktat av att händelseförloppet förvisso hela tiden kretsar kring ett fåtal centrala karaktärer med blott de delar av omgivningen som de råkar passera skildrade.

 

Allt som allt sevärd, i synnerhet mot bakgrund av en förhållandevis fattig sommaranimésäsong, men jag är benägen att tycka att den snubblar på mållinjen.

[Volbla]

(gymförrådet var ju awesome xD)

Aa, det var det ju :P

Ibland lycakdes dom. Eftersom den är så kort är den väl värd att se antar jag bara för guldklimparna.

[Negi]

Såg klart Urusei Yatsura för ett par minuter sedan - hjärtvärmande, charmig och underhållande från start till slut. Lite tråkigt att den är slut efter att ha sett den till och från så länge, men å andra sida finns det 4 filmer, 12 OVA-avsnitt och 34 volymer manga jag inte sett/läst ännu så än är man inte klar.

[Addie]

Såg precis klart Major säsong tre. Och den var inte helt fel.

 

Tänkte slänga in en fråga om Major här också, är inte så uppdaterad inom denna serie, men har det inte nyligen gått en säsong fem?