Vilken anime såg du klart senast?

[Cadis Etrama Di Raizel]

No Game No Life - väldigt rolig! Baserad på en light novel och år förhoppningsvis en andra säsong.

 

Verkar faktiskt som om SFbok har volym 1 och 2! :D

[MathJuice]

Date A Live säsong 2 och Idolmaster Cinderella Girls. Jag var nära säga säsong 2, men det är bara en bluff. Det borde egentligen heta "Vi är för slöa för att säga akt 2 så vi säger säsong 2 så vi har en ursäkt för att dela en säsong på mitten och visa resten nån månad senare cuz reasons".

[Volbla]

Sådana händelser vill jag kalla en säsong. Det är väl inte helt ovanligt i amerikansk tv heller att ta en mittsäsongspaus. Varför vetefan. För att få ett smidigare schema kanske.

[Sceleris]

"cuz reasons" = "för att vi inte hinner teckna" är vad jag hörde det sägas av kunnigt folk när serien gick. Så ja, att kalla det "säsong 2" var väl ett PR-knep, men jag klandrar dem inte. Som man säger i Amerikatt: det är inte kul att vädra sina smutsiga kläder utomhus!

 

Men man förstår att det kan behövas. Nya Durarara har ju två avbrott i sin sändning -- och trots det såg det skitdåligt ut ibland.

 

---

 

Nåja. Själv såg jag klart Classroom Crisis ikväll. Faktiskt ganska angenäm! Den är på ett sätt väldigt mainstream och harmlös, men eftersom anime kan ha så jäkla dålig smak ibland (typ klychig "falla-och-dra-ner-trosorna"-humor) så är det uppfriskande. Det kändes 90-taligt. En vag smak av Nadesico, typ, om man tar bort robotarna och nördreferenserna och de knäppare delarna av handlingen och lolicon-/nördikonen Ruri. (Vad finns då ens kvar!?)

 

Kort synops: Det är framtiden, i en koloni på Mars, och megaföretag har enorma influenser. På en gymnasieskola finns A-TEC, en klass sponsrad av företaget, för begåvade elever som arbetar med utveckning inom rymdfart, och deras lärare är en ung, högt ansedd uppfinnare. Berättelsen tar sin början när direktören ansvarig för A-TEC blir ersatt med en ung, ambitiös kille som således blir både chef och elev. Frågan är då hur gänget på A-TEC ska skydda sin skolklass mot nya chefens intriger för att stiga i företaget.

 

Det är en ganska rättfram berättelse. Det är en del politik, både samhälls- och företags-, och ett par vändningar, men inga utomjordingar. Inga magiska krafter. Bara personer, och de håller sig mest på samma platser genom serien. Och den har förståndet att begränsa sig; serien har 3-5 centrala figurer som har sina egna utvecklingar och får sina motivationer utforskade (vissa mer än andra), medan de andra får vara biroller i rätt mån. Det är rätt tänkt för en trettonavsnittsserie.

 

Och det är inga "falla-och-dra-ner-trosorna"-scener. Det är inte ens speciellt "japansk gymnasieskola", utan gänget hänger mest i en verkstad. Det var några ovanliga saker jag gillade särskilt. Till exempel vurmar den ganska starkt för ingenjörskonst och entrepenörsskap. Våra unga små hjältar är inte karakäriserade med savantsyndrom, typ som att nån brutta skulle vara superbra på att räkna matte men inte kunna knyta sina skor (eller åtminstone vara väldigt tsundere), utan är bara duktiga på sitt jobb. Någon är duktig på säljarsnack, någon på organisation, några på mekanik, några på konstruktion, någon på att vara testpilot, några på programmering och hackande (okej, "hackern som tar sig in överallt" är en trött kliché). Det är en serie som inte löser konflikter med slagsmål så mycket som med att jobba övertid och ge bra företagsrapporter; också det samhällspolitiska handlar om sådant som att få stöd bland fackföreningar inför företagstvister.

 

En annan sak jag gillade var hur den behandlade sitt emotionella stoff. T.ex. romantiken är ganska lågmäld. I en (sådär) känslomässig scen efter stora motgångar så säger tjejen att hon bara gör vad hon kan: mecka med raketer --, medan den ångerfulla och besvikna killen "inget går som det ska!"-gråter lite i en tröstande famn; det var inte helt vuxet framställt, men så går han ju i gymnasiet. En kram med oljiga kläder. Också de som är "fiender" (genom okompatibla ambitioner) kan ge varandra en god kram.

 

Det är ingen superserie. Den ser ganska alldaglig ut, den har några löjliga inslag i handlingen, den är ljummen i känsla och story -- men det är överlag en ganska behaglig serie med ingenjörskonst utan genidyrkan som mittpunkt, och med en motståndskraft mot extremer och de flesta animetroperna. 7/10.

 

Finns att se på Viewster.

[Volbla]

Ey, ey. Kallas Cinderella Girls för två säsonger någon officiell stans? Daisuki räknar alla avsnitt från 1 till 25.

 

Jag såg på Tsukimonogatari förresten. Den senaste delen innan den nuvarande. Den hade snusk. Den hade... Mizuhashi Kaori? Jösses, det hade jag inte märkt alls. En av mina favoritröster, Miyako i Hidamari Sketch, har samma skådis som en av mina nya favoritröster, Ougi i Monogatari. Jag älskar Ougi. Hon är inte ens en karaktär egentligen. Hon är snarare... ett fenomen. Hon känns som en författaravatar eller nåt, fast hon är viktig i handlingen. Och vad jag fattar ska hon vara huvudspelare i Owarimonogatari som sänds nu. Börjar på den när jag sett klart Durarara Ten!

[MathJuice]

Ey, ey. Kallas Cinderella Girls för två säsonger någon officiell stans? Daisuki räknar alla avsnitt från 1 till 25.

My Anime List och de som listar höstsäsonger etcetera. Animen i sig säger 25, bara mer bevis på vad Sceleris var inne på.

[Volbla]

My Anime List och de som listar höstsäsonger etcetera. Animen i sig säger 25, bara mer bevis på vad Sceleris var inne på.

 

Myanimelist är dumma i huvet

 

Tänkte att om det bara är fansajter som gör så så vet jag inte om man kan kalla det för ett pr-knep.

[MathJuice]

Myanimelist är dumma i huvet

 

Tänkte att om det bara är fansajter som gör så så vet jag inte om man kan kalla det för ett pr-knep.

PR-knep är väl att ta i. Finns det en annan ursäkt att vänta med Fate/UBW eller Gate ett halvår senare än "det är inte färdigt". Kanske var det därför andra "säsongen" av UBW blev så uttorkad.

[Swiff]

Death Parade.

Den handlar om 2 nya personer i varje avsnitt som får spela olika spel vid "porten" till döden/livet.

Man får sig några tankeställare på vägen utan att vara alltför filosofisk/kreativ. Vilker ligger mig kankonbra i smak. Det är ganska få anime jag ser till slutet nuförtiden.

[Sceleris]

PR-knep är väl att ta i. Finns det en annan ursäkt att vänta med Fate/UBW eller Gate ett halvår senare än "det är inte färdigt". Kanske var det därför andra "säsongen" av UBW blev så uttorkad.

 

Det som är PR-knep är när man planerat att sända ett avsnitt i veckan i 25-26 veckor i sträck men inte hinner med och då säger att "oj, öh, d-det här var tänkt att vara säsong 1 hela tiden!   Säsong 2 om några månader!" istället för att erkänna att man misslyckats schemalägga ordentligt.

 

Det är inte ett PR-knep att från produktionsplaneringen dela upp sändningen för att man vet att det tar tid. I fallet UBW så är det väl så det är. De hade ju gjort så med Fate Zero som blev en hyllad storsäljare, så de tänkte nog upprepa framgångarna. (Av vad jag hört om UBW så verkar det ju dock som att de underskattat hur stor roll manuset spelade i de framgångarna...)

[MathJuice]

Back on topic, såg klart Triage X. Följer mangan som en tågräls, hade stressat tempo de två-tre första avsnitten med fixade sig och slutade med bok 9. Underhållande och sann till källmaterialet. Likt Highschool of the Dead kommer nog ingen andra säsong för att bryta status quo i och med att mangorna inte hunnit så långt ännu.

[Volbla]

Det som är PR-knep är när man planerat att sända ett avsnitt i veckan i 25-26 veckor i sträck men inte hinner med och då säger att "oj, öh, d-det här var tänkt att vara säsong 1 hela tiden!   Säsong 2 om några månader!" istället för att erkänna att man misslyckats schemalägga ordentligt.

 

Det var inte planerat från början att vara en paus? Ja, i så fall är det rätt drygt att påstå att det skulle vara det, men... kan man göra så? Det låter som en mardröm vad gäller kontrakt med tv-stationer och dylikt att göra en så stor ändring i schemat.

 

Gör som Shaft istället och byt ut en hel actionscen med en röd skärm.

[MathJuice]

Vividred Operation - Strike Witches möter Power Rangers.

Världen drivs av en enda generator med speciell energi vilket löser alla problem med föroreningar och elbrister, indirekt leder det till världsfred. Samtidigt har man målat sig in i ett hörn då hela jorden slocknar ifall den förstörs. Detta verkar vara målet för Alone, märkliga varelser med förödande styrka likt Strike Witches Neuroi. Men som sista utpost har vi Akane och hennes vänner som med hjälp av Akanes farfar transformerar sig med "Vividred engine" (tror jag) och tar striden till dem.

Sammanfattningsvis en blandning av Sci-Fi med Mahou Shoujo och vänskap. Also butts. Lots of butts.

[Volbla]

Also butts. Lots of butts.

 

Det här är den viktigaste delen.

[MathJuice]

Bikini Warriors - Vad som händer när man vill göra parodi av Queen's Blade och MMORPGs. Första avsnittet är spot on, sedan blir det mera av samma gamla utdragna. Boobs. Phat loot. More boobs. Inventory logic. Even more boobs. Resurrection timers...Det är ett problem när en show som består av fyra minuters avsnitt snabbt blir långtråkigt. Fortfarande bättre än Queen's Blade då det medvetet är en parodi.

[Volbla]

Jag såg klart på Himouto! Umaru-chan, en medelmåttig, lättsam komedi om en tjej som är vacker och bäst på allt när hon går till skolan, men en riktig gris när hon är hemma med sin brorsa.

 

Inte så mycket att säga om den egentligen, men det var en karaktär som jag tyckte var lite udda. Vanligtvis är ojou-sama-rivalen någon som aldrig kan skratta åt sig själv, och om hon blir vän med huvudkaraktären så är det alltid med lite tsun i blicken. Men inte Sylphinford. Hon är alltid glad. Hon är alltid snäppet sämre än Umaru, men hon skrattar alltid bort sina andraplatser och siktar istället in sig på nästa tävling. I motsats till de flesta dylika rivaler så hyser hon inga agg mot huvudkaraktären. Hon tycker väl bara om att tävla

[Sceleris]

Inte så mycket att säga om den egentligen, men det var en karaktär som jag tyckte var lite udda. Vanligtvis är ojou-sama-rivalen någon som aldrig kan skratta åt sig själv, och om hon blir vän med huvudkaraktären så är det alltid med lite tsun i blicken. Men inte Sylphinford. Hon är alltid glad. Hon är alltid snäppet sämre än Umaru, men hon skrattar alltid bort sina andraplatser och siktar istället in sig på nästa tävling. I motsats till de flesta dylika rivaler så hyser hon inga agg mot huvudkaraktären. Hon tycker väl bara om att tävla

 

Syl är bäst! Blommor till pupiller, bred fluffkjol, armarna konstant välkomnande ut åt sidorna ヾ(≧▽≦)ノ. Fast det är förstås inte så mycket tävlandet i sig, utan att

hon vill vara vän med Umaru

.

[MathJuice]

Två serier klara innan julen:

 

One-punch Man - Elefanten i rummet. Riktigt rolig och gillar att anspela på tropes från liknande gar-serier som exempelvis Dragonball. Bitvis gorey och några tidpunkter som jag anser vill dra ut lite för att skapa spänning, plus ett

cliffhanger-liknande slut som hintar på en intressant konflikt som dessvärre inte löses förrän en ny säsong kommer ut (om det kommer)

. I slutänden är det en riktigt bra serie. Vissa anser att det är årets serie, vilket jag förstår men inte riktigt faller för (men jag är ju jag så det spelar ingen större roll  ). Däremot skulle jag rekommendera den varmt till alla som ser animé.

 

Komori-san Can't Decline! - Slice of life med två minuters avsnitt. Komori Shuri kan inte säga nej till folk som behöver hjälp eller en tjänst. Vi följer henne och vännerna Masako, Megumi och Kurou i skollivet där hon lämnar företräde till toaletten tills hon spricker eller bär tonvis med papper till lärarrummet. Kort men charmigt. 

[MathJuice]

Gochuumon wa Usagi Desu ka?? - Fem tjejer, tre cafeer, en författare, några kaniner, flera liter kaffe, tonvis med moe och två säsonger gör detta till en av mina favoritserier inom Slice of Life- genren. Om du inte ser denna så har du inget hjärta! 

[Volbla]

När man inte kan sova så snokar man upp lättsamma komedier på sin crunchyroll-app! De senaste dagarna har jag simmat igenom Denki-gai no Honya-san. Om personalen i en nördbokaffär i ett nördkvarter. Den är precis vad jag alltid ville att Working eller ServantxService skulle vara. En enkel komedi hopvispad med lite romans utan att ta sig själv på för stort allvar. Den glömmer aldrig bort att den är en komedi, vilket den är ok på.

[Klona]

Lovely Complex

Jag skrev lite om den i Vad ser du på för animé just nu efter att jag hade sett sex avsnitt och min reaktion på serien var då att den kändes välgjord och att jag gillade den. Vad tyckte jag om resten av serien då? Jo den blev faktiskt bättre och bättre under serien gång, jag uppskattade humorn mer och ju mer man lärde känna karaktärerna desto mer hejade jag på dem. Mycket av humorn består att Otani säger något dumt och Risa blir då sur och slår honom, antingen med knytnäven eller med något redskap, det fungerar ibland för mig men oftast är det inte den typ av humor som roar mig mest men på något vis så lyckades de med det i den här serien för istället för "suck" så blev det mer "Åh Otani det där var dumt sagt, hehe".

 

Dramat och romansen kändes väldigt jordnära och speciellt romansen kommer inte bara sådär den liksom växer fram och krävs en del jobb för. Sen får jag också den känslan av att de vet att det är en relation som man får i gymnasium och att det kanske inte kommer hålla i all evighet men det gör inget för det händer just nu. Det är svårt att inte bli engagerad när man ser hur Risa försöker men trots att det inte blir som hon vill så försöker hon igen och ibland ger hon bara upp men då finns hennes vänner där för henne och får henne tillbaka på banan igen.

 

Den startade i ett högt tempo men sen mot mitten så kändes det lite som att den stampade på samma ställe men sen tog den fart igen och avslutade starkt. En riktigt fin och rolig serie som jag tycker fungerade utmärkt som en julkalender och jag får tacka Ebhen för tipset.

[Hikari no Hohenheim]

Där såg jag om Fullmetal Alchemist, för... tredje gången? Fjärde gången? Det var i alla fall ett antal år sedan jag gjorde det sist, så jag tänkte, varför inte återbesöka denna gamla favoritserie?

 

Jag gillar den faktiskt bättre denna gång än vad jag gjorde för några år sedan. Förra gången var jag tvungen att medge att serien hade brister som jag vid gymnasieåldern var blind för, men den här gången började jag kolla på serien med dessa brister i åtanke, och kunde ha mer förbiseende för dem. Visst, början av serien har för många onödiga fillers. Okej att serieskaparna inte riktigt verkade ha koll på vad alkemi faktiskt var för något. Och absolut, sexismen är mer uppenbar än någonsin. Men ändock. Musiken är helt underbar, känslan för detaljer på topp, och handlingen (för det mesta) sammanhängande och medryckande. Det är fortfarande en av mina favoritserier, trots att de flesta kvinnliga karaktärer behandlas som stereotypiska känslovrak, och att det ibland känns som att de hittar på nya alkemiregler bara för att fortskrida storyn (jag kollar på dig, Scar; du och din text-absorberande superläsar-arm).

 

Det lustiga är att, trots att jag avgudade serien, så såg jag aldrig på filmen när den begav sig. Jag minns att jag var hajpad som in i norden, men av någon anledning laddade jag aldrig ner den. Nu när jag har sett den två gånger "som vuxen", en gång för några år sedan och en gång igår, kan jag dock konstatera att det inte riktigt är det perfekta slutet jag hade hoppats på. Jag tycker faktiskt om grundpremissen, att folk från Eds värld är nyckeln till att öppna porten, men utförandet är så himla klumpigt. Det hindrar mig dock int från att fånle när Al tar på sig den ikoniska röda kappan och klappar händerna som storebrorsan brukade göra. Fanservice finns det gott om, men jag, som många andra, hade hoppats på mer.

[Nikushimi]

Såg ut Blue Exorcist för ett par dagar sedan. Håller på att dra igenom Bleach nu.

[noragami]

Senaste animeserien jag såg klart var Kill La Kill. 
Den var.. speciell, men jag gillar verkligen att den var så speciell.

[AmiCyberspace]

Såg Himouto senast. Superbra!! Rekommenderar för alla!! tror jag OvO)"