Hoppa till innehåll
Anime.se

Higurashi no Naku Koro ni


Sagara
 Share

Rekommenderade inlägg

Du har en poäng i det du säger Flaskis, nog för att jag fortfarande inte tror på hela demon grejen utan att det bara är Keiichis tolkningar av situationen. Men som du säger så har det med att göra med den som blir mest besviken.

 

Ska bli roligt att se nästa kapitel, tror det handlar om Satoko.

 

Edit: Har precis sett avsnitt 8 och om jag ska måste säga att jag har ingen aning om hur slutet hänger ihop. Avslutningen på det här kapitlet var inte riktigt lika spännande som förra enligt mig men det var mycket bra.

 

Serien består av 8 kapitel enligt wikipedia, först fyra kapitel som är menade att ställa frågor och sen 4 kapitel som ska svara på frågorna man har från dom tidigare kapitlen.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Har precis tittat på avsnitt 9 och 10, jag tänkte först vänta tills Tatarigoroshi-hen var klar men det gick som vanligt inte så bra :)

 

Avsnitt 9

Oj åt dödscenen ibörjan av det här avsnittet, den var ju nästan äcklig. Den var inte lika psyko som i Watanagashi-hen men den var mer osmaklig.

 

Annars var avsnittet bra, Rena i Demonmode är väl inget man kan klaga på.

 

Avsnitt 10

Det här var ett mycket bra avsnitt enligt mig, antagligen ett av dom bästa än så länge i serien. Det var inte skrämmande som Onikakushi-hen utan det var riktigt sorgligt, verkar som om hela det här kapitlet kommer vara ganska tragiskt vilket jag uppskattar mycket.

 

Satokos "anfall" i slutet var nog en av dom starkaste scenerna än så länge (även scenen vid Satokos hus var väldigt stark), bara att hoppas att Keiichi ingriper nu. Den enda nackdelen med den var nog Satokos oerhörda styrka, när hon är så stark så hon kan kasta Keiichi tvärsöver ett helt rum så borde hon kunna ge igen på sin farbror.

 

Nu vill jag se mer, det här kapitlet har kvalite nog för att kunna bli bättre än t.o.m Onikakushi-hen.

 

Edit: För er som undrar om skillnaderna mellan spelet och serien så kan ni läsa den här sammanfattningen över Onikakushi-hen, egentligen så vet jag inte om man kan kalla det för sammanfattning för det är nästan en hel översättning. Den är väldigt bra skriven allafall och det verkar tyvärr som om spelet är fasansfullt mycket bättre än serien (och vi vet ju att serien knappast är dålig).

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 3 months later...

Alldeles snart sänds sista avsnittet av både serien och det rådande frågebesvarande kapitlet. Det senaste bekräftade några tidigare misstankar

Spoiler
om vanföreställningar samt om kopplingen mellan kapitlen,
och tog handlingen åt ett oväntat håll. Det blir intressant att se upplösningen...

 

Om slutet fungerar är det i överlag en rätt bra serie. Det är en uppfriskande sorts animé, även om den har några svagheter (frågekapitlen är inte så väl upplagda som de hade kunnat vara, och jag har lite problem med karaktärsdesignen). Men den har också haft några hyfsat starka scener, och jag kan inte tycka illa om en serie som får mig att illa. ;)

 

Är det förresten någon som vet om de sista två besvarande kapitlen kommer få någon animerad form? Dessutom finns ju två sidokapitel. Och PS2-spelen kommer få två slutgiltiga kapitel samt en epilog. (Fan, jag gillar inte att gå miste om saker.)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Läser inte tråden eftersomjag vill undvika spoilers (hör ju till de där gamla getterna som bara köper sakerna på DVD, och då får jag nöja mig med att det bara finns 6 avsnitt att tillgå), men jag vill bara kontra en kommentar i början med att det här skulle vara en serie som är irriterande att se ett avsnitt i veckan av:

 

Det är precis den här sortens animé som man ska se ett avsnitt i veckan av. Som ställer en på en spets, så att man verkligen måste vänta på nästa, ser avsnitten en gång till för att inte missa några detaljer, har järnkoll på vad som hänt i avsnitten och väntan blir värd tålamodet. Väntan på nästa avsnitt i en sån här serie är en stor del av nöjet, och ser man bara ett i allt svep så missar man ju hela den grejen. De som inte upplevt det har bara missat vilken viktig del av mänskligt liv väntan är. Tålamod är en dygd ;)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Det må vara så i början Zimeon, men jag har då inte ens sett serien från avsnitt 20 och frammåt. Mest för att det "mystiska" inte finns med i denna "version" av storyn, och att denna version bara allmänt gör mig deprimerad. Vet inte om det bara är jag eller om fler som känner på detta sätt.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag tror snarare på typ "Fy fan, vilka tragiska och brutala händelser, man blir ju deprimerad!"

Hmm tror jag får ta och fortsätta att titta på Higurashi igen, slutade under den tredje arcen pga av röstskådespelarna. Men nu blir jag riktigt sugen på att plocka upp den igen, eller om jag tar och försöker få tag på spelen istället vilket antagligen kommer var halvt omöjligt...

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jo precis..
Spoiler
Jävlar vad Shion är ond! :/
Ja,
Spoiler
helt spritt språngandes vansinnig. Tortyrscenerna fick det faktiskt, även om de var förbannat överdrivna, att röras i magen på mig.
[Men nu blir jag riktigt sugen på att plocka upp den igen, eller om jag tar och försöker få tag på spelen istället vilket antagligen kommer var halvt omöjligt...

Som sagt, animeserien verkar av vad jag läst inte komma att ta upp de sista två frågebesvarande kapitlen, så det kan väl vara lika bra att spela istället. :P

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag blir mer illamående av att läsa vad folk har att säga om Higurashi än att se serien.

 

Nån jeppe börjar lipa för att en tecknad figur torteras, en annan blir illamående av tecknad tortyr.... Fjollor kallas de visst.

 

Geez, kanske dags att gå ut och skaffa sig lite perspektiv på världen?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag blir mer illamående av att läsa vad folk har att säga om Higurashi än att se serien.

 

Nån jeppe börjar lipa för att en tecknad figur torteras, en annan blir illamående av tecknad tortyr.... Fjollor kallas de visst.

 

Geez, kanske dags att gå ut och skaffa sig lite perspektiv på världen?

Haha, du var mig en dryg jävel. :) Om du själv kan försöka tänka lite utöver din trångsynthet, så kan vi göra jämförelsen med... tja, vad fan som helst inom film. Är det illa att bli spänd när man ser och lever sig in i en action? Är det så jävla farligt att bli skrämd ur vettet när man ser och lever sig in i en rysare? Är det illa att tycka vissa romantiska historier är rörande? För vad då, det är ju inte verkligt. Det är bara skådespelare som visar oss en lögn. Och animation är väl ännu värre att leva sig in i, vare sig det är skratt eller gråt, för vafan... det finns ju inte ens. (Och böcker, herregud, där får man väl inte ens dra på mungipan -- det är ju bara text!)

 

Om du är konsekvent måste du alltså tycka att man inte bör leva sig in i någon som helst sorts film, utan bara se dem i objektivt betraktande. Och är du inkonsekvent, och tycker att lidande är "en annan sak", så är inte dina skitlöjliga små yttringar väsentliga, inte för fem öre. Och då är du en hycklare. ^_^

 

Och om du blir illamående av att läsa vad folk skriver på ett forum är det kanske du som borde skaffa dig perspektiv på världen. Kanske?

 

(Personligen ser jag det som ett hälsotecken att bli lite illa till mods av att höra torterade kvinnoskrik -- om än spelade sådana.)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Allt du säger Sagara är bara din personliga åsikter, jag förstår inte varför nån överhuvudtaget skulle bry sig. Visst personliga åsikter är bra att ha, men det är när man försöker tvinga på andra dom som man bara framstår som omogen och korkad. Men det kanske stämmer in ganska bra med tanke på ditt uppenbara desperata behov av att bevisa din såkallade "manlighet", vad det nu än är för nått. Antagligen ett larvigt påhittat ord av folk som är rädda för andra som inte har samma åsikter som dom.

 

Tror det var Family guy som hade ett bra exempel på detta, Peter övertygar kongressen att börja ett krig genom att säga "everyone that doesn't want to go to war is gay".

 

Själv så ser jag det bara som en stor fördel om man kan leva sig in i en påhittad historia, man får ju ut så mycket mer av den då.

 

Nu så ska jag nog sluta mata trollet...

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag har mer manlighet i mitt skägg än vad ni tre kan sammla ihop under ett liv.

 

Filmer är bara skådisar som matar oss med lögner, det är inte på riktigt, därför kan jag inte heller känna medlidande med overkliga figurer. Böcker är en annan femma, då är det jag som skapar filmen i mitt huvud, utan skådespelare som får lön för att spela en roll. Karaktärerna blir verkliga på ett helt annat sätt (Också en anledning till varför böcker är bättre än filmer) See the diffrence?

 

Visst uppskattar jag filmer och anime som alla andra, men jag ser det fortfarande för vad det är. Nog kan det kännas lite vemodigt när en bra serie tar slut, men inte skulle jag komma på tanken att gråta över det.

 

Jag skulle inte heller äcklas av att se tecknat blod. Jag menar, kom igen. Det är tecknat.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Återigen är det där bara dina personliga åsikter. Du säger bara vad du själv tycker.

Filmer är bara skådisar som matar oss med lögner, det är inte på riktigt, därför kan jag inte heller känna medlidande med overkliga figurer

Nåväl, du tycker så. Jag tycker själv att leva in i filmer/anime ger så mycket mer, och jag säger inget om vad du tycker eftersom det är din personliga åsikt.

Jag har sedan tidig ålder lärt mig att man aldrig ska säga "xx grejen är dålig!" utan istället säga "jag tycker att xx grejen är dålig". Ser du skillnaden? Du blir bemött med större respekt om du respekterar andra.

 

Jag vill inte diskutera detta längre än såhär, eftersom jag har något personlig emot att någon som du klampar in i tråden, indirekt skriver "fyfan vad jag blir spyfärdig på era mesar, lär er att kolla på film så som jag gör!".

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag har mer manlighet i mitt skägg än vad ni tre kan sammla ihop under ett liv.

Hahaha, ska du inte utmana oss på kukmätartävling också? :D De av oss som däremot är äkta män har tillräckligt med självförtroende för att inte behöva hävda oss inför främlingar på Internetforum.

 

Filmer är bara skådisar som matar oss med lögner, det är inte på riktigt, därför kan jag inte heller känna medlidande med overkliga figurer. Böcker är en annan femma, då är det jag som skapar filmen i mitt huvud, utan skådespelare som får lön för att spela en roll. Karaktärerna blir verkliga på ett helt annat sätt (Också en anledning till varför böcker är bättre än filmer) See the diffrence?

"Figurer i böcker är mer äkta för att jag själv hittar på dem"? :)

Du griper ju bara efter halmstrån för att försöka berättiga dina vinklade åsikter. Filmer och böcker är exakt samma sak - ingen av människorna existerar, och borde alltså inte heller åtnjuta någon medkänsla från din sida. Det kommer du inte ifrån. Om du kan känna något för böcker du läser är det bara din egen förutfattade inställning som hindrar dig från att känna något för filmer. Och tills dess att du inser din egen ensidiga argumentation är du en hycklare.

 

(Det finns förresten inget som gör böcker som medium bättre - eller sämre - än filmer. Det är två helt olika konstformer som fungerar på helt olika sätt och har helt olika verktyg för att föra fram handling och budskap.)

 

Visst uppskattar jag filmer och anime som alla andra, men jag ser det fortfarande för vad det är.

Men varför? Utan inlevelse så är det väl inte spännande, sorgligt, rörande, eller glädjande? För inlevelse kan du ju inte ha, det är ju omanligt. Det säger ju sig självt.

 

Jag skulle inte heller äcklas av att se tecknat blod. Jag menar, kom igen. Det är tecknat.

Du verkar inte förstå hur det här med "inlevelse" fungerar. Det har inte med den egentliga bilden vi ser att göra, utan empati och föreställningsförmåga. Om du har sett scenerna i fråga kanske du kan erinra dig om att de inte alls var blodiga. Det har aldrig handlat om bilden av blod - scener med uppskurna magar och inälvorna dragna ut ur kroppen har också varit med, utan att väcka äckel. Vad det handlar om är att man har inlevelse med eller/och empati för en figur (genom att lämna tanken på att denne inte finns), och att denne sedan råkar ut för otäckheter.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Argument med spoilers

Och denna inlevelse skall man ha och inte förneka. Varför målas annars dessa scenarion upp? Varför skall man få reda på att Satoko konstant misshandlas av sin farbror och klänger efter sin storebror som försöker skydda henne? Det hela handlar om att författaren ger oss denna bild för att vi ska släppa tanken om att vi kollar på hans verk för nöjes skull och därför sugas in i hans skapade värld. Storyn läggs på så sätt att vi ska komma så nära dessa kära karaktärer innan de styckas till döds, bara för att gripa oss mer, vilket är exakt det som är meningen.

 

Varför då förneka detta och säga att det är omanligt att påverkas? Geez, kanske dags att gå ut och skaffa sig lite perspektiv på världen?

 

Vem tror du skapade den här tråden till att börja med?

Bli moderator då.

 

 

Sagara du får nog lägga ner innan du sjunker ännu lägre. Du har redan styrt denna tråd lagom offtopic. Gör det inte värre tack.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...