Bishoujospel

[Sceleris]

Dock så tvivlar jag på att så många skulle kunna ta en handling som spelas ut av ett gäng streckgubbar särskillt seriöst, kanske skulle fungera om jag gör en parodi :)

Jag tänkte mer på att det inte hade fungerat ens med bra utseende, om innehållet var meningslöst. Men det stämmer väl inte, så populära semikändisar som dokusåpahoror* och bimbos* är.

 

* Av båda kön.

[Hikari no Hohenheim]

Sedan är det väl oftast mer än en person som gör dessa spel. Det är väl sällan någon är bra på både skriva och rita och komponera musik. Om jag skulle försöka skulle väl storyn bli okej, men liksom Orrin skulle mina huvudpersoner bli sträckgubbar (eller värre). Vad gäller musiken får jag väl använda nåt enkelkompositionsprogram som Band-In-A-Box eller liknande. Tänker då rakt inte sjunga ^^

[DB]

Jag kommer nog bli färdig med mitt projekt om...några år kanske. Det är nog lite av ett evighetsprojekt som jag småbörjade med för snart två år sedan.

Ett av de största "problemen" är att man faktiskt blir bättre på att måla ju mer man gör det. Detta leder till att bilder som är 0.5-1 år gamla inte håller samma klass som en nyare, så man måste måla om dessa så att skillnaden mot de nya blir bättre. Och när man gjord detta så är det dags förbättra i en annan ände osv. När man väl hamnat på en nivå där man inte utvecklas så mycket vad gäller själva grunden utan mer på detaljområdet som skuggor och ljussättning så blir kanske slutet skönjbart i slutet på en lite längre tunnel.

 

Vad gäller musiken så har jag turen att en av mina barndomsvänner sysslar med musik komersiellt och förser mig med högst acceptabel sådan.

 

Det jag gillar minst är själva scriptandet som sådant (jag har antagligen en medfödd aversion mot allt som har med programmering att göra). Men här kan man helt enkelt vara fräck och kolla på hur andra gjort det och helt enkelt återvända kommandon. (Nu menar jag inte texten som sådan utan just själva scriptandet.)

 

Dock så tvivlar jag på att så många skulle kunna ta en handling som spelas ut av ett gäng streckgubbar särskillt seriöst

Underskatta inte streckgubbar. (okej, det är ganska snygga sådana)

Appropå det så skulle jag verkligen vilja se den produktionen

 

Sedan är det väl oftast mer än en person som gör dessa spel.

I regel ja. Men om någon kan göra alla moment själv så finns det ju inget hinder. De komersiella företagen brukar ha en fast personal från kanske 8 (Type Moon) till 25 (Acid, âge + Mirage) personer och allt däremellan och mer. Vanligt är också att mer omfattande arbeten som musik och eventuella filmklipp görs av externa företag. Så det faktiska antalet involverade kan ändå bli ganska stort i slutändan.

[Orrin]

Det jag gillar minst är själva scriptandet som sådant (jag har antagligen en medfödd aversion mot allt som har med programmering att göra). Men här kan man helt enkelt vara fräck och kolla på hur andra gjort det och helt enkelt återvända kommandon. (Nu menar jag inte texten som sådan utan just själva scriptandet.)

"Ctrl C, Ctrl V programering" som det brukar kallas, själv har jag ingeting emot återanvändning av kod så länge det sker inom rimliga former. Har lyssnat på många föreläsare som har haft olika åsikter om detta, vissa tycker att man inte ens ska återanvända kod man själv har skrivit medans andra uppmanar till att låna kod som andra har skrivit. Själv så får jag väl erkänna att jag också brukar låna lite kod här och var för att tjäna tid.

 

Underskatta inte streckgubbar.

Ajdå tänkte inte på Highway Jenny, får sluta säga att jag kan rita streckgubbar och gå över till att säga "jag kan rita fula streckgubbar"...

[Hikari no Hohenheim]

Nu har jag spelat klart Planetarian.

 

Fy tusan vad tragiskt T_T. I slutet kunde man nästan gissa vad som skulle hända, men det gjorde det inte mindre angstigt för det. Och så var det ett sånt där öppet slut där man inte riktigt fick veta hur det gick (verkar vara vanligt i såna här spel). Dock hintade dem ganska bra hur det slutade. Som sagt, tragiskt...

Men det var en fin berättelse ^^

[Orrin]

Ja Planetarian är mycket sorgligt, keys spel är verkligen speciella.

 

På tal om öppna slut så brukar dom inte vara så vanligt förekommande i sånna här spel, nog för att jag har också lyckats välja sånna som har det. Men det brukar ofta vara ett mer tillfredställande slut än vad dom flesta animer har allafall.

[Orrin]

Verkar som om Higurashi no naku koro ni kommer att bli översatt, allafall kapitel 7. Verkar dock som om det enbart kommer vara ett skript och inte föras in i själva spelet, men det borde ändå vara till stor hjälp om nån vill spela det.

 

Länk

[Hikari no Hohenheim]

Min syster har kommit hem från japan, och med sig hade hon Kanon! Nu är det bara att vänta på att den engelska översättningen ska bli klar.

Hur långt är Kanon förresten? Enligt översättaren är det sex gånger så långt som en vanlig Shakespeare-pjäs, men det säger mig inte särskilt mycket. Hur många timmar (ungefär) tar det att klara spelet?

 

Vad gäller Higurashi no naku koro ni har jag nyligen sett på några avsnitt av animen. Den är... läskig. Först liknar det mest en High School-komedi, men stämningen blir snabbt mörkare. Allting är högst oförutsägbart, och komedin övergår snabbt till mord och blod... och tillbaka.

Om spelet håller samma känsla blir den översatta versionen något att se fram emot. Hoppas de verkligen översätter hela spelet (låter som det på deras hemsida).

[Dread]

om det är lika stort som Fate/stay night så är det nog väldigt många timmar... tog mig säkert 2h att spela igenom Fsn demot, och det var till bortåt slutet av avsnitt ett/mitten av avsnitt 2 animen... så väldigt stor och definitivt MASSOR att läsa.

 

men någon annan kan säkert det betydligt bättre än mig! då demot är det ända spelet ja kört...

[Orrin]

Muvluv Extra/Unlimited

 

Utvecklare: âge (uttalas a-juh)

Genre (Extra): Romantisk komedi

Genre (Unlimited): Sci-fi drama

Introlåt: MuvLuv och divergence (AA), Minami Kuribayashi

Åldersgräns: 18år eller all age

Design och bilder: Bou

Scenario/Story: Mafumafu Koinu-chan

Mekanisk design: Niθ (Nitro+)

Musik: Lantis

Hemsidor: www.muvluv.com

 

Kan köpas

http://www.crescent-shop.com

http://www.paletweb.com

http://www.himeyashop.com

 

 

Nu när nyligen all age versionen av Muvluv har släppts och jag sitter och väntar på att en anime ska utanonseras så tyckte jag det var ett bra tillfälle att skriva ihop en lite recension om Muvluvs två första delar, nämligen Extra och Unlimited. Muvluv är en trilogi visualnovell serie utvecklat av âge och släppt 2003 resp 2006. Egentligen så består serien av två spel Muvluv (Extra/Unlimited) och Muvluv Alternative, samt en fandisk vid namn Muvluv Supplement. Den här recesionen kommer infatta dom två första delarna, en recension för Alternative får jag skriva någon annangång.

 

Som en del av er säkert känner till så är Muvluv en uppföljare på den mycket kända anime/visualnovellen Kimi ga nozomu eien. Även om likheterna inte är många, några exempel är den berömda kullen samt Mitsuki, Haruka och Akane, även om Mitsuki och Haruka först dyker upp i Alternative. Takayuki omnämns även i Alternative även om han inte är med själv.

 

Muvluv Extra handlar om en "helt vanlig" grabb vid namn Takeru, hans barndomsvän Sumika och deras allmänt helknasiga liv. Med finns också såklart ett gäng vänner samt ett par lärare. Extra börjar med att en mystisk kvinna vid namn Meiya flyttar in hos Takeru utan att han känner till det,hon har nämligen skickat hans föräldrar på en jorden runt resa och visar även upp ett kontrakt (skrivet på av nyss nämda) som tillåter diverse smutsiga saker mellan Takeru och Meiya. Detta orsakar såklart en rad problem och lustiga händelser. Med Meiya flyttar även hennes maid Tsukuyomi och hennes underhuggare Kamiyo, Tomoe och Ebisu (San baka) in. Som dom flesta kanske förstår nu så är Meiya mycket rik, hon är nämligen dottern till ägaren av Mitsurugi företaget som har så gott som obegränsat av pengar. Extra är en vanlig romantisk komedi fast betydligt galnare och med extrema överdrifter, likheterna med Kimi ga nozomu eien är väldigt få (samma skola etc) även om det finns några stycken scener med lite mer allvar.

 

Muvluv Unlimited utspelar sig direkt efter Sumikas slut i Extra och här är allting annorlunda. Takeru har på någotsätt förflyttats till en värld där mänskligheten är anfallna av en mystisk utomjordisk ras som kallas för BETA. När Takeru vaknar upp i den världen så känner han givetvis inte till något av detta, utan han knallar runt som en fåne och tycker det är allmänt häftigt att det ligger en krashad mech rakt över grannhuset. Efter ett litet tag så stöter Takeru dock på en militärbas och blir slängd i fängelset för att han saknar idkort. Efter några dagar i fängelset så blir han dock utsläppt av Yuko som var hans gamla fysiklärare i Extra världen, hon berättar även för honom hur allt ligger till och blir väldigt intresserad när han påstår att han kommer från en annan värld. Dock så är inte allt som det ska i Unlimited världen, utan Sumika verkar inte existera där. Istället finns det en mystisk flicka vid namn Kasumi som vägrar säga mer en ett fåtal ord till en början. Efter en genomgång om sin nya situation av Yuko så bestämmer sig Takeru för att gå med i militären, mest för att han tycker det skulle vara väldigt häftigt att få köra en mech men även för att han inte har någon annanstans att ta vägen. Unlimited är en bra övergång mellan Extra och Alternative, mycket av humorn från Extra finns kvar men även en del av allvaret börjar uppenbara sig.

 

Muvluv trilogin är som det kanske märks min personliga favorit visualnovell och jag skulle rekomendera alla som kan att spela det. Dock så är nog all age versionen den bästa, visst saknar den sex scenerna (om man nu vill ha dessa) men den innehåller en mängd nya scener och effekter, samt att den är i 1024x600 istället för 800x600.

 

Karaktärerna

 

Takeru Shirogane (白銀武)

Röst: Souichiro Hoshi (保志総一朗)

Takeru är huvudpersonen i Muvluv, en helt vanlig grabb som blir utsatt för väldigt onormala händelser.

 

Sumika Kagami (鑑純夏)

Röst: Hiroko Taguchi (田口宏子)

Takerus barndomsvän och den kvinnliga huvudpersonen i Muvluv, en glad tjej med en ahoge (hårtofs) som hon nästan kan kommunicera med. Hon är helt underbar enligt mig.

 

Kasumi Yashiro (社霞)

Röst: Minami Kuribayashi (栗林みな実)

En mystisk flicka som bara existerar i Unlimited världen, brukar hålla till på våning B-19 i ett rum med en hjärna i en cylindertank.

 

Meiya Mitsurugi (御剣冥夜)

Röst: Aki Okuda (奥田秋)

En ovanlig kvinna som flyttar in hos Takeru en dag, missförstår ofta saker eftersom hon inte vet mycket om att leva ett vanligt liv.

 

Chiduru Sakaki (榊千鶴)

Röst: Masayo Kurata (倉田雅世)

Klassrepresentanten i Takerus klass, bråkar alltid med Kei.

 

Kei Ayamine (彩峰慧)

Röst: Yuuko Nagashima (永島由子)

En av Takerus konstiga klasskamrater, bråkar alltid med Chiduru. Är även ensamvargen av dom.

 

Miki Tamase (珠瀬壬姫)

Röst: Hitomi (ひと美)

Klassen maskot, kallas även för Tama.

 

Mikoto Yoroi (鎧衣尊人)/(鎧衣美琴)

Röst: Reiko Takagi (高木礼子)

En av Takerus klasskamrater, spöar alltid Takeru i spel. Dock så är det något konstigt med honom i Unlimited.

 

Marimo Jinguuji (新宮寺まりも)

Röst: Miki Inoue (井上美紀)

Takerus klassföreståndare, snällheten själv. Kallas för Marimo chan mot hennes vilja av Takeru.

 

Yuko Kouduki (香月夕呼)

Röst: Emi Motoi (本井えみ)

Takerus fysiklärare, vet för mycket om saker hon egentligen inte borde veta om.

 

Mana Tsukuyomi (月詠真那)

Röst: Akiko Ueda (上田亜希子)

Meiyas betjänt som flyttar in tillsammans med henne i Takerus hus, hon är även en extremt skicklig mechpilot i Unlimited/Alternative.

 

t.h Tatsumi Kamiyo (神代巽)

Röst: Erena Kaibara (海原エレナ)

 

t.v Yukino Tomoe (巴雪乃)

Röst: Yuka Miyauchi (宮内裕香)

 

m Minagi Ebisu (戎美凪)

Röst: Chiaki Matsumoto (まつもとちあき)

Tsukuyomis tre underhuggare, gör allt för att glädja Meiya även om det innebär att göra livet surt för alla andra.

 

 

Lite bilder

 

Edit: Väldigt mycket...

Edit2: Lite nya bilder, får även tacka DB för några av bilderna samt korrekturläsning.

[DB]

Hur långt är Kanon förresten? Enligt översättaren är det sex gånger så långt som en vanlig Shakespeare-pjäs, men det säger mig inte särskilt mycket. Hur många timmar (ungefär) tar det att klara spelet?

Det var så länge sedan...och dessutom läste jag japanska långsammare än vad jag gör nu. Men jag satt kanske en 10-12 timmar/scenario.

Säg att om man läser det på engelska så beroende på hur snabbt man läser, kanske mellan 20-40 timmar totalt (grovt uppskattat)

 

>>Orrin

Blev bra till slut ;)

[Hikari no Hohenheim]

Oh noes! Kanon-patchen kommer inte att komma ut trots allt! Översättaren lider tydligen samvetskval, och tänker inte fortsätta med patchen förän han/hon fått tillåtelse av Key. Nåja, tills dess kanke jag hinner lära mig japanska...

 

Bra recension om MuvLuv förresten. Ännu en anledning att lära sig japanska! Visst, lättare sagt än gjort, men det verkar inte komma någon översättning, så vad har jag för val? ^^

[Orrin]

 

Tänkte att det kanske var nån som var intresserad av att veta att Mirrormoon nu är klara med att översätta Tsukihime och har släppt en engelsk översättnings patch. Själv har jag inte spelat spelet, men jag törs nästan slå vad om att det är väldigt bra. Så det kan jag rekommendera att ni ska testa om ni har det minsta intresse inom sådana här spel, även om ni har sett animen så kommer det garanterat att vara värt att spela det här.

 

http://mirrormoon.org

[DB]

Tsukihime är mycket bra. För mig ligger det på en delad andraplats tillsammans med Kanon.

Det är mer än värt att spela, om så bara för att ta sig genom Kohakus scenario.

[flaskis]

Tsukihime är mycket bra. För mig ligger det på en delad andraplats tillsammans med Kanon.

Det är mer än värt att spela, om så bara för att ta sig genom Kohakus scenario.

Nu blir jag fundersam. Vad ligger på din förstaplats om inte kanon ligger där? :)

[Dread]

är det en patch till MeltyBlood? eller finns det ett annat spel som heter tsukihime?

[Orrin]

Det är ett annat spel, Melty blood är en spinoff på Tsukihime. Animen baserar sig på spelet Tsukihime som är ett bishoujo spel inom mer "klassiska mått", alltså inget fighting spel som Melty blood utan en novell.

 

Mirrormoon håller även på att översätta Melty blood och Fate/stay night, men som DB säger så är väl Tsukihime det som ska vara bäst av dom (dom flesta verkar tycka det allafall).

[DB]

Nu blir jag fundersam. Vad ligger på din förstaplats om inte kanon ligger där? :)

MuvLuv i kombination med MuvLuv Alternative. Var för sig är de dock inte lika bra.

 

är det en patch till MeltyBlood? eller finns det ett annat spel som heter tsukihime?

 

Shingetsutan Tsukihime (som är hela namnet) var TypeMoons första spel som släpptes som doujin (amatör) på ett Comiket. Men trots det är det ett av de spel som har haft störst betydelse efter 2000. Världen i Tsukihime bygger vidare på den värld som Kinoko Nasu målar upp i romanduon Kara no Kyoukai. Det enda spel som egentligen kommer nära Tsukihime vad gäller fanbase och uppsjö av officiella och amatörprodukter är Higurashi.

 

Förutom själva Shingetsutat Tsukihime finns fandiscen Plusdisc samt tramsspinoffen/uppföljaren Kagetsu Touya.

 

Om du sett animen så har du sett något som bara skrapar på ytan av spelet den bygger på eftersom den bara tar upp delar av Arcs scenario och dessutom är slutet i animen en aning oklart (medans det inte är det i spelet). Spelet som sådant bjuder på många timmars intrssant läsning och att inte åtminstone inte prova på det är rätt dumt.

 

Melty Blood är, som Orrin nämde, ett amatörfightingspel utvecklat av Watanabe Seisakushou (sedan 2002 France Pain/French Bread). Till skillnad från andra amatörspel har MB dock original Typemoon artwork. TypeMoon blev nämligen storförtjusta i det när de såg den första versionen och bestämde sig för att gå med i det och skapade dessutom ett antal nya karaktärer (Shion, Neko-Arc, Mech-Hisui m fl)

 

För övrigt har det funnits patcher från Revolve till Melty Blood sedan ett par år, men bara för allt utom själva storyläget.

[Dread]

tror ja måste testa, de blev inte alldeles för imponerad av fsn-demot... tyvärr... vet inte riktigt varför, men kändes som man håll på å läst i en timme sen hände ingenting och så var demot slut.

 

FSN animen var helt ok, men inget mästverk som Shingetsutan Tsukihime.

[Orrin]

Lost Child

 

 

Utvecklare: Tama soft

Utgivningsår: 2006

Genre: Sci-fi drama

Design och bilder: Megumi Sasakama (長浜めぐみ)

Introlåt: 魂の慟哭 (Wail of the soul)

Åldersgräns: 18år

Hemsida: http://www.tama-soft.com/

 

Kan köpas

http://www.crescent-shop.com

http://www.paletweb.com

http://www.himeyashop.com

 

 

Så var det dags dags för mig att skriva en recension till och den här gången blir det Tama sotfs Lost Child som har nämnts tidigare i den här tråden. Lost Child är egentligen en del av novellserien repeated scene varav den första går att läsa på hemsidan, det går dock utmärkt att spela det här spelet utan att ha läst någon annan del. Lost Child är tekniskt sett ett litet annorlunda bishoujo spel eftersom det innehåller ett rpg liknande stridssystem, så istället för att läsa eller se striderna så spelar man dom flesta själv. Stridssystemet i sig är ganska enkelt att hantera men bjuder på en hel del utmaningar i och med att det finns 5 olika svårighetsgradsnivåer att välja bland. På det enklaste är det nästan barnsligt enkelt att gå igenom alla strider utan att ens bli skadad medans den svåraste är nästan löjligt svår, det tog mig tex många timmar innan jag lyckades vinna näst sista striden. Striderna går till så att man har tre olika attacker att välja bland och sedan kan man kombinera dessa för att göra specialattacker. Specialattackerna kostar dock "Ether" att utföra som man får genom att attackera med vanliga attacker eller genom att bli skadad/blockera fiendens attacker. Varje strid börjar med att man själv och fienden har 10000 i liv och 0 i Ether, sen så justeras skadan man gör och tar efter vilken svårighetsgrad man har valt och vilken strid det är man spelar. För att utföra och blockera attacker så har man en speciell mätare som startar så fort något händer och sen så ska man försöka stoppa den med ett musklick inom ett visst område. Här så avgör också svårighetsgraden hur stort området är samt hur snabbt mätaren rör sig. När fiendens/spelarens liv når noll så är striden över och vinnaren får göra en speciell "avslutningsattack".

 

 

Spelets styrka ligger dock så klart i storyn, vilken jag skulle vilja beskriva som lite av en blandning mellan Fate/Stay night och Xenogears fast med väldigt många egna moment. Lost Child utspelar sig i en större stad där regnet aldrig slutar falla (tänk Blade Runner), var staden ligger förblir dock okänt. I staden så lever spelets huvudperson Shouji ett ganska vanligt liv, han går i skolan och umgås med vänner. Allt detta kommer dock snart att förändras i och med att Shouji blir attackerad av en mystisk varelse som kallas för Magatsukomis och får sin ena arm uppäten. Precis innan varelsen ska "avsluta jobbet" så blir Shouji räddad av en mystisk flicka vid namn Ai som skapar ett kontrakt med honom och ger honom en ny arm. Dock så medför kontraktet vissa följder så som att Ai och Shouji inte kan vara ifrån varandra för länge och om någon av dom båda skulle dö så innebär det att den andra också går samma öde tillmötes. Kontraktet innebär även att Shouji och Ai kan förvandla sig till Cerberus, en sorts "stridsform" som kallas för Armitto. Snart så kommer det visa sig att Shouji och Ai inte är ensamma om att ha den här kraften och givetvis så är konflikter oundvikliga.

 

Under första delen av spelet så handlar det mesta om att Ai och Shouji ger sig ut på natten och jagar Magatsukomis, även en del konflikter med andra Armittos inträffar och många oförklarliga ledtrådar ges. Efter ett tag så sker dock en händelse som förändrar det mesta, det finns ganska många händelser i den här stilen så man kan aldrig riktigt vara säker på vad som väntar en. Själva grunden i storyn är dock mysteriet med vad Magatsukomis är och vad det är för speciellt med Ai, det visar sig rätt snart att Ai är en så kallad realian och inte en helt vanlig sådan heller. Vad en realian är för nått förblir ett mysterium långt in i spelet, det enda man får veta först är att en realian behöver "ether" för att leva, det fungerar som deras blod och att Magatsukomis äter ether och därför dras dom till realians.

 

Som jag nämnde tidigare så finns det många frågor i storyn och det dröjer bra länge innan några svar ges, när man väl får något svar så brukar även dessa medföra minst dubbelt så många nya frågor. Många frågor är helt enkelt omöjliga att lista ut svaren på innan man får det förklarat och vissa saker är väldigt överraskande. Spelet innehåller även en del brutala scener samt en vissa väldigt kontroversiella stunder som fick mig att reagera lite, några kan nog mycket väl känna en del avsmak för av vissa sakerna. Det är ju inte direkt lika blodigt som tex Muvluv Alternative utan det är snarare andra saker som kan chocka.

 

Lost child är nog ett av mina favorit spel, jag gillade det väldigt mycket. Karaktärsdesignen och bilderna är mycket snygga, musiken är väldigt bra rakt igenom och som jag har nämnt tidigare så är storyn mycket bra. Om man gillar mörkare historier och inte är rädd för en lite annorlunda story så ska man helt klart spela det här.

 

Karaktärerna

 

Shouji Tokitou (時任将路)

Röst: Kenichi　Suzumura (鈴村健一)

Huvudpersonen i Lost child, Shouji lever ett hyfsat normalt liv enda tills han en dag träffar Ai.

Armitto: Cerberus

 

Ai (藍)

Röst: Hitomi Nabatame (生天目仁美)

Ai är den kvinnliga huvudpersonen i Lost Child och Shoujis realia, en väldigt tystlåten tjej som mest pratar när hon har något viktigt att säga. Påstår sig också ha tappat minnet, men vet ändå väldigt mycket.

Armitto: Cerberus

 

Hidekatsu Ozaki (小崎秀克)

Röst: Junichi Suwabe (諏訪部順一)

Hidekatsu (kallas oftast för Ozaki) är äldre bror till Yura och är en ganska otrevlig person att ha och göra med. Brukar oftast inte säga så mycket och den enda han anförtror sig till är Kai, även om han inte är särskilt öppen med henne heller.

Armitto: Fencer

 

Kai (恠)

Röst: Ai Orikasa (折笠愛)

Kai är Hidekatsus realia och även en lärare på skolan där Shouji går. Hon är en snäll och omtänksam person till skillnad från Hidekatsu.

Armitto: Fencer

 

Taito Majima(真島颱斗) & Hijiri (聖)

Röster: Nobuyuki　Hiyama (檜山修之) & Shizuka Ito (伊藤静)

Taito och Hijiri är två "hetlevrade" personer som bor i stadens slumkvarter tillsammans med Fumiya och Kiriko. Dom brukar ofta småbråka med varandra och speciellt Taito har en tendens att ta sig an omöjliga uppgifter.

Armitto: Sledgehammer

 

Fumiya Andou (安藤文弥) & Kiriko (霧子)

Röster: Kaida Yuki (甲斐田ゆき) & Miki Itou(伊藤美紀)

Fumiya och Kiriko bor tillsammans med Taito och Hijiri, men är dessa tvås direkta motsatser. Fumiya är en mycket lugn person och gillar att tänka igenom saker innan han agerar, Kiriko är tystlåten av sig och pratar mest när det gäller.

Armitto: Rumbeling Feather

 

Shin Ohno (大野清)

Röst: Takumi Yamozaki (山崎たくみ)

Shin är Kusanagis närmsta man och följer han order till minsta detalj. Shin är även den enda som ensam kan förvandla sig till en Armitto, han behöver alltså ingen realia...

Armitto: Crafty Huntsman

 

Kou Nakama (仲間嵩) & Megumi (惠)

Röster: Hikaru Midorikawa (緑川光) & Satomi Korogi (こおろぎさとみ)

Kou och Megumi träffas en dag när Megumi blir anfallen av en Magatsukomi och Kou räddar henne. Kou har även en speciell förmåga som gör att han kan slåss mot Magatsukomis utan att behöva förvandla sig till en Armitto.

Armitto: ?

 

Mihio Kusanagi (草薙幹夫)

Röst: George Nakata (中田譲治)

Kusanagi är ledaren för Kusanagi företaget vars huvudkontor är en jättelik byggnad som sträcker sig upp över staden. Han är Shins chef och verkar känna till allt om alla, hans smider även många planer till vilken anledning får dock förbli okänt.

 

Momoko Tokitou (時任桃子)

Röst: Yukiko Iwai (岩居由希子)

Momoko är Shoujis mor och även den personen som Ai först fattar tycke för. Hon är en mycket varm och snäll person och helt klar en av mina favoriter.

 

Tatsuya Sakamoto (坂本竜哉) & Akemi Yano (矢野暁美)

Röst: Shuuhei Sakaguchi (阪口周平) & Emi　Motoi (本井えみ)

Sakamoto och Akemi är två av Shoujis klasskamrater och bästa vänner, även om dom gillar att kivas med varandra. Sakamotos största intresse är även det okulta, något som Akemi och Shouji inte är särskillt intresserade av.

 

Yura Ozaki (小崎由良)

Röst: Rie Kanda (神田理江)

Yura är Hidekatsus yngre syster och börjar i Shoujis klass strax efter det att spelet börjar, hon är väldigt snäll men blir ganska illa behandlad av sin bror som hon försöker komma bra överens med.

 

Youko Tamaki (玉城陽子)

Röst: Hyosei (氷青)

Youko är skolsköterskan på skolan och har även ett förhållande med Shouji när spelet börjar. Hon framstår gärna som en ganska mystisk person och gillar att små retas med Shouji.

 

Eimi Nojima (野島詠美)

Röst: Ingen information tillgänglig

Eimi är en udda person som gå i samma skola som Shouji och är inblandad i en händelse som kommer ha stor inverkan.

 

Förutom dessa karaktärer så finns det en bunt andra, men det här är dom som är viktigast i början av spelet.

 

Bilder

 

Edit: Många rättningar samt ett tack till DB för korrekturläsningen.

[Dread]

en fråga; njuter du/ni av att plåga oss som inte kan japanska?

[JockeII]

en fråga; njuter du/ni av att plåga oss som inte kan japanska?

 

Undrar detsamma :[

[Orrin]

en fråga; njuter du/ni av att plåga oss som inte kan japanska?

Förlåt men det är väl en ide vi har fått att göra den här tråden till den största informationskällan för bishoujo spel på svenska, fast det är den nog sedan länge. Sen så är det väl även en liten hypening inför en möjlig anime serie, hoppas jag inte plågade er för mycket Dread och Jocke :)

[JockeII]

Tack för omtanken, vi överlever förhoppningsvis. :)

 

Lägger mig i lite i tråden här med en fråga angående musiken i Tsukihime, vilken bör man använda? Originalmusiken ska tydligen vara rätt tråkig i längden enligt dom som gjort den engelska översättningen och dom kommer därför med lite andra tips, så vilken av dessa tycker ni:

 

Musiken som följer med på skivan, EVER AFTER reproduktionen (dock bara 9 tracks, ska jag behålla det 10nde tracket från skivan isåfall?) eller TsukiBako versionen?

 

(Skrev samma fråga i min tråd men tänkte att det passar ju att ta upp det i denna tråd med så andra kan se)

[DB]

>>JockeII

Det är väl vilket som. Kör du med Ever After tar du tian från antingen Tsukihime eller Kagetsu Touya.

Det är ju också vad de skriver här.

 

>>Dread

Nä, inte jag iaf. När jag började tråka ut alla med mina inlägg i den här tråden var det väl mest för att få bort den något felaktiga uppfattningen som en del har att bishoujospel är rena porrspel som går ut på att våldta allt som dyker upp.

 

Sen var det lite för att visa att det finns många spel som är riktigt bra, att det finns en hel del anime som bygger på flera.

 

Dessa två saker tycker jag är uträttade och nu är det mest bara att göra en bra informationskälla för alla som är nyfikna och eventuellt fungera som motivation. Med tanke på hur många visningar tråden har verkar det ändå finnas ett visst intresse vilket iaf jag anser vara roligt.

 

Sedan släpptes faktiskt Tsukihime nyligen vilket ger alla med hyffsad kunskap i engelska möjlighet att prova på ett av de allra bästa. Förvisso är det tekniskt ganska underläget ovan nämda Lost Child (som är väldigt bra, körde det i april), har mindre bra musik (även om Ever After och Kagetsu Touya förbättrar detta) men Tsukihime sopar ändå mattan med det vad gäller djupet hos alla karaktärer och interaktioner samt relationer mellan dessa. Lost Child har inte direkt några ytliga karaktärer men lägger lite fokus på fler personer och på världen runt omkring. Kinoko Nasu (handlingen i Tsukihime) har också en väldigt detaljerad värld, men den målas upp i Kara no Kyoukai. Fokus i Tsukihime är på en mindre grupp och av en lite annan typ.

 

Nu gör man ingen större förlust om man inte läst KnK, Tsukihime är frukansvärt bra även utan den förkunskapen. Det enda är att man går miste om ett par aha-upplevelser som inte är nödvändiga för Tsukihime.