Herid Fel Skrivet november 27, 2005 Anmäl Share Skrivet november 27, 2005 Hejsan alla! Jag är en rollspelare och spelleder just nu en kampanj. Jag har även ett litet intresse i att skriva noveller sedan förr och har nu börjat skriva en novell av varje rollspelspass. Hitills har gruppen jag spelar med bara spelat två gånger och jag har inte riktigt hunnit skriva om bägge passen till novellform, men håller på med prologen, första spelpasset. Det är sex karaktärer i gruppen och enbart tre introduceras i början. De tre andra har nämligen varit frånvarande från de första spelpassen men de har gjort sina karaktärer. Övrig notis innan jag börjar, jag vill ha seriös kritik med förklaring till era åsikter och förslag. Det rör både mitt skrivande och mitt sätt att formulera. Handlingen och händelseutvecklingen är direkt tagen, med en mindre modifikation från rollspelspassen. Novellen saknar även ett vettigt namn, jag behöver ett nytt namn på novellen. Äventyret utspelar sig i en fantasy värld där nästan allt hopp för de "goda" är borta. Dock skall detta tyda på att ännu finns det hopp, ännu glöder solen... Jag vill ha lite förslag på titel, kom med förslagen eftersom så tittar jag på dem. Vill ni ha förklaringar på varför det är på ett visst sätt eller vad det och det är så är det bara att fråga. Novellen är nämligen inte skriven för att de som inte redan är insatta i världen skall förstå. Prolog - En mörk dag ------------------------- Ödemark. Det var en ödemark, och trots att byn låg mellan en stor lummig skog och en glittrande å, så var det en ödemark. Husen var övergivna sedan länge och på många ställen hade takbjälkarna murknat och fallit in. På vissa ställen kunde man även se hur ytterväggarna fallit in eller ut och låg nu i spillror av trä och glas. Det gick en väg över ån och den fortsatte vidare in genom skogen mot Agul och därefter vidare till Mortemim, distriktets farm. I den förfallna byn kunde man från vägen se rörelser. Trots den ständigt mörka himlen så kom ett visst ljus igenom från solen och gav ett mörkt och dystert intryck, som de dagar då de blygrå molnen ligger tungt över landet men det ändå finns ljus nog att se. De som rörde sig i den förfallna byn var tre varelser som sökte skydd för dagen, ty i dessa tider var det farligare att resa runt dagtid än nattetid, riskerna fanns alltid att man blev dödad eller fördes till farmen. En av de tre filurer som lurade runt på de övervuxna gatorna i byn var lång och klädd i en brun mantel som var sliten och smutsig som av att ha legat i flertalet buskage och diken på senare tid. Hans kläder var alla i gråbruna nyanser och gjorda för att smälta in och vid hans sida hängde ett kortsvärd i sin skida. Hans ansikte var dolt av en väl framskjuten huva, men detta till trots kunde man se en spetsig näsa och ett par sneda kattögon i ett slätt ansikte som var fårat av oro. Tätt följd bakom honom kom en kvinna i en blå klänning med vita sömmar och broderier. Den var inte allt för prålig och vid en närmre titt så kan man se att den var anpassad för att kunna röra sig snabbt i vissa situationer. Hon bar även en mantel i samma färg samt en ryggsäck och en lång stav invirad i vitt tyg på ryggen. Hon rörde sig bestämt där hon gick, näst intill marscherade efter mannen framför. Bakom henne gick en snövit nordbrizzt obesvärat med försiktigt fram. Han var klädd i väst och byxor av björnskinn och en mantel av vaxat läder. Vid sin sida bar han ett svärd av samma typ som den förste och han smekte ideligen dess hjalt och tittade observant omkring med sina klarblå vargögon. Den förste smet in i en lada och de andra följde tyst efter och brizzten stängde sakta och tyst dörren efter sig. Ladan var stor och rymlig och halmen här såg inte ut att vara allt för gammal, så förhoppningsvis var det inte allt för många kryp och insekter som lurade här. De hade redan fått utstå brizztens problem med loppor för drygt en månad sedan, och sedan dess så hade de varit noga med att se till att försöka få en någorlunda insektsfri sovplats på dagarna. Halmen som fanns i ladan låg i stora högar längst väggarna och lämnade ett smutsigt och dammigt trägolv fritt i mitten utav ladan. Det fanns även ett loft, men det syntes ingen stege och det var för lite utrymme i ladan för att hoppa. I ett hörn stod ett par mindre trälårar inte stora nog för att sitta på men precis så stor att man kunde ha lyktan på den. ”Är stället tillfredställande för er, mina vänner?” Sade den brunklädde mannen, och drog tillbaka huvan och blottade då ett alvansikte som var inramat av brunt välkammat hår som nådde honom till axlarna. ”Det duger för mig. Harf. Så länge jag får någonting mjukt att vila tassarna på som inte är våt och klibbigt. Harf.” Svarade brizzten alven. ”DUGER? Är det vad du kallar detta? Detta är ett palats! Njut medan du kan innan din päls blir våt igen. Otacksamt är vad det är!” Svarade kvinnan samtidigt som hon vårdslöst slängde sig i en hög med halm. ”Inget illa ment, Aurora, men stället är faktiskt inte det bästa. Harf. Halm kliar, och om du inte vore lervällingens drottning så borde du vara mer kräsen än mig.” Sade brizzten och började skratta lite förnöjt över sitt lilla skämt. Det gjorde däremot inte Aurora. Hon stirrade kallt på brizztens rygg medan han drog upp en oljelampa ur sin ryggsäck och tända den med elddonet. ”Om jag vore som dig, skulle jag vara tacksam för att jag låter dig följa med. Men du kanske föredrar att bli överlämnad till Nekromantikerna? Jag och Ryon har då sannerligen inga problem med det. Eller hur Ryon?” Aurora vände sig om och såg på Ryon som börjat inspektera halmen efter småkryp. ”Nu skall vi inte vara sådana Aurora. Kain har ju trots allt en viss poäng, det är lite jobbigt att sova i halm, men det är ju trots allt bättre än att sova i ett dike. Vad mer kan vi förvänta oss när tiderna är som de är?” Svarade Ryon utan att avsluta sitt sökande efter insekter och småkryp i halmen. Kain ställde ner lyktan på en av lårarna som han placerat i mitten av ladan och satte sig själv i en av högarna med halm. Han kontrollerade den lite snabbt och lade sig sedan ner och suckade sedan belåtet. ”Det är då bra halm här. Harf. Jag tror jag tar andra vaktpasset idag. Harf…” Kain gäspade högljutt och Aurora gjorde sur min och lade själv sig ner i sin hög utan att varken kontrollera eller se sig för. ”Du tar första vaktpasset Ryon, väck Kain när det är din hans tur.” Ryon suckade, men satte sig bara fogligt tillrätta intill väggen för att ha god uppsikt över ladan sammtidigt som han kunde ha det någorlunda bekvämt utan att somna. Det var sällan någon idé att argumentera emot Aurora, hon fick alltid sin vilja igenom till slut. Om hon inte skulle få det så skulle det både höras och kännas i flera dagar efter det, vilket Ryon inte hade så stor lust med. Han hade inget emot att ta första vaktpasset, det var oftast så när han inte var kvick nog att lägga sig. Fast det var ju en viss fördel med att ta första vaktpasset också. Då fick man sova längst och skönast. Man kunde tro att Aurora och Kain ogillade varandra, men både Aurora och Kain hade rest tillsammans med Ryon i flera år nu och de hade alltid gnabbat. Det tedde sig nästan som om Kain och Aurora var bättre vänner än Ryon var med någon utav dem. Ryon suckade djupt och hoppades innerligt att detta rykte inte skulle vara falskt det med. De hade nämligen sökt efter de små legendariska spillrorna av RAD, motståndsrörelsen som sades ha krossat för fyrtio år sedan. Men enligt väl nertrykta rykten som de sniffat upp så skulle det finnas en spillra av RAD kvar någonstans i trakten runt Agul. Dock så var det inte första gången de hittat ett rykte som detta, och om de inte hade tur skulle det inte bli sista gången heller. Ryon slutade tänka och fortsatte att övervaka ladan i väntan på att hans fyra timmar skulle passera så att han äntligen fick sova. * * * Det var varmt och fuktigt när Ryon vaknade igen frammåt kvällen. Han blinkade och tittade sig förstrött runt och undrade en sekund var han var. Han hade drömt en dröm som präglat honom i många år nu. Det var Iktum, om hans föräldrar inte hade varit med i RAD hade de flytt tillsammans med Demandred Moonlight till Iktum ljusalvernas värld mellan världarna. Hans föräldrar var döda nu så det var fel att beklaga sig över beslutet de hade fattat. De hade trott att RAD skulle kunnat krossa Nekromantikerna, trots underläget de låg i. Och de hade kämpat för sina liv in i det sista. Det hjälpte dock inte för Ryon alla gånger. Ibland så tänkte han hur han kunde ha haft ett tak överhuvudet, ett hus att bo i och ingenting att bekymmra sig om i hela världen istället för att springa runt och försöka överleva i en värld som denna där nekromantikerna faktiskt tagit över världen och det hopp som fanns för att överleva var att hålla sig i rörelse och hoppas på att de inte stoppade en vid portarna till städerna där det fanns mat. ”Hörru Ryon! Ta och vakna nu! Vi har inte tid med ditt sjusovande!” Sade Aurora irriterat. ”Vi måste hinna äta och besluta oss för vad vi skall göra härnäst, samt att vakthunden måste röja igen spåren efter oss.” Ryon suckade tungt och satte sig upp och fann Aurora sittandes med benen i kors på golvet framför oljelampan med ett paket torkat kött i ena handen och en vattenlägel i den andra. Kain var ingenstans att finna. ”Var är Kain?” Frågade Ryon och gäspade stort och sträckte på sig. ”Han gick ut för att utföra sina behov. Det har börjat regna, så det kommer bli svårare att upptäcka slämmen inatt.” Svarade Aurora och tog en tugga från sin köttbit. Ryon nickade för sig själv och ställde sig upp och började själv ta fram maten han hade i ryggsäcken. Bitar av torkat kött, fördelade i paket som skulle räcka till varje måltid, lite mjölk i en glasflaska, för tillfällen då energi skulle behövas, en bit ost, den hade torkat men det gick fortfarande att knapra på, samt en liten vattenlägel. Vatten som inte förgiftats i detta land var svårt att finna. I Sancho var mycket av det fritt rinnande vattnet förgiftat från olika mineraler och även liken som låg på botten längst allt för många floder. Landet hade varit så redan före Nekromantikernas framfart så för att få rent vatten var man tvungen att koka det och ta till vara på så mycket som möjligt. Ryon satte sig ner mitt emot Aurora och började själv äta då Kain kom in i ladan. Han såg inte så våt ut, och det verkade inte vara mycket vatten på hans vaxade mantel, men några droppar kunde Ryon se. ”Vi har haft två grupper grannar idag. Harf. Den ena gruppen gav sig av nyligen och de andra sitter på vinden i ett av husen och väsnas så att de döda kan höra. Harf, harf, harf…” Kain skrattade åt sitt eget skämt trots att ingen annan skrattade. Han var sådan, gillade att dra vitsar, oavsett hur illa situationen blev. Det kunde vara uppmuntrande ibland men i övrigt så ignorerade Ryon det. Lyckligtvis gjorde även Aurora det. ”Det gäller att äta fort och bege oss av fort med andra ord.” Konstanterade Ryon och tog en klunk av sitt vatten. ”Du kunde ha dödat dem så hade vi sluppit stressa iväg! Du lär dig aldrig!” Svarade Aurora bitskt men även hon skyndade sig att äta upp sin mat. Hon var magiker, och magiker hade det svårare med Nekromantikerna eftersom deras själ var som godis för dem. Aurora var ingen dumskalle och hon värderade sitt liv så hon argumenterade inte emot mer under måltiden. ”Så, skall vi till Agul fortfarande eller skall vi fly norrut längst ån?” Frågade Ryon de andra. ”Jag skulle föreslå att vi fortsätter mot Agul, jag känner inte till någon stad i närheten, och jag börjar få slut proviant. Men hunden kanske är för rädd, så vi kan nog fly om han verkligen vill det.” Svarade Aurora och började packa ner sin mat i sin ryggsäck. ”Kom ihåg att det var jag som hittade ryktet Aurora, inte du. Jag fortsätter mot Agul, om inte Aurora så hemskt gärna vill ut och utforska vildmarken efter godsaker.” Så började de gnabbas och kasta ilskna kommentarer mot varandra, Aurora hotade även med att frysa fast Kain i ladan så att nekromantikerna kunde få honom, men Kain brydde sig inte utan kastade bara en än spydigare kommentar tillbaka. ”Då reser vi till Agul. Om inte ni slutar bråka snart så kommer ni verkligen väcka de döda. Och jag betvivlar att någon utav er är så speciellt sugna på att slåss mot en nekromantiker för stunden.” Sade Ryon lugnt sammtidigt som han ställde sig upp och satte ryggsäcken på ryggen och började ta på sig sin resemantel. Aurora och Kain tystnade tvärt, och Auroras blick lovade en grov vedergällning senare och de började nästan blixtra när Kain log stolt och vände sig mot sin egen utrustning. Ikväll skulle nog Ryon hålla sig en bit ifrån Aurora. De begav sig ut mot vägen och följde vägen till de kom till skogen. Där tog de av in i skogen och började följa vägen parallelt för att slippa stöta på några patruller av Nekromantiker. När de kom fram till skogsbrynet ett par timmar senare, de hade nästan blivit upptäckta av en patrull unga nekromantiker på vägen på grund av att Ryon nästan stubblat på ett djur, men han hade även snabbt dödat djuret och de hade undgått upptäckt. Nu låg de på mage i ett buskage i skogsbrynet och Ryon låg och spanade mot staden. Det Aurora kunde se av staden var att den hade en hög svart mur och kanske ett dussin torn som var bemmanade med drygt tre pers i varje torn. Vid porten stod det två stycken nekromantiker och porten själv, var stängd. ”Det är ynglingar i tornen, tre till fyra stycken i varje torn. De verkar ha påbörjat sin dödfas. Vid porten står det två stycken nekromantiker, obeväpnade och utan rustning.” Sade Ryon. Det ändrade dock inte mycket. Nekromantiker var väldigt skickliga i att använda sina långa svarta tvåhandssvärd men det var inte vad som gjorde dem farliga. Och det var två stycken av dem, och de var tre. Och även om de skulle överleva en strid med dem så skulle ynglingarna ta död på dem innan de fått upp porten till säkerheten. Nekromantikerna hade flaggat Agul som fristad. En av de belöningar som Sanchoborna hade fått av att assistera dem i de tidigaste krigen av övertagandet av världen. Många Sanchobor ångrade nu vad de gjort, men var glada för att de fick lite egen frihet trots allt. Mer kommer, har dock inte haft tid och lust att fortsätta skriva, vi spelade nämligen rollspel idag, vilket blev underlaget till kapitel ett... Det där är från rollspelspasset igår, och det är inte ens allt än. Citat Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Herid Fel Skrivet november 30, 2005 Författare Anmäl Share Skrivet november 30, 2005 Haha! Folk är visst för lata för att orka svara på detta inlägg. Jaja, det var värt ett försök i alla fall. Tror då jag håller mig till min lilla skara i framtiden. Gud så tråkiga ni är. *Räcker ut tungan* På återseende tråkmånsar! Citat Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Norrlänningen Skrivet november 30, 2005 Anmäl Share Skrivet november 30, 2005 riktigt bra skrivet :P påminner mej im Fire emblem lite (jo jag har inte skrivigt här förr för att jag int har märkt denhär tråden) Me = no reaction keep upp the good work ^^ Citat Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
kakan Skrivet november 30, 2005 Anmäl Share Skrivet november 30, 2005 Jag har läst halvvägs nu, nästa lektion börjar.. Men jag ska ta mig tid genom resten lite senare. Hittills så är den jättebra, det är faktiskt riktigt spännande, gillar texten och flytet i det hela. Citat Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
kakan Skrivet november 30, 2005 Anmäl Share Skrivet november 30, 2005 Nu så har jag läst hela, detta är vad jag tycker och tänker: Den var som sagt väldigt bra, både skrivet och fantasifullt. Den var spännande och jag fastnade faktiskt i läsningen, karaktärerna var även dem bra skapta. En sak jag undrar dock är över Kain snövit nordbrizzt Är det en ras någon av er rollspelare hittat på eller är det en redan påhittad ras? Jag känner nämligen inte igen den så därför undrar jag. Sen så hade jag en enda liten synpunkt och det var: bemmanade med drygt tre pers i varje torn. Själv så tycker jag att det blir fel att formulera sig på det viset i ett fantasybaserat rollspel. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men det låter helt enkelt underligt i mina öron. Skriver du mer så läser jag det gärna! Citat Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Herid Fel Skrivet november 30, 2005 Författare Anmäl Share Skrivet november 30, 2005 En sak jag undrar dock är över Kain snövit nordbrizzt Är det en ras någon av er rollspelare hittat på eller är det en redan påhittad ras? Jag känner nämligen inte igen den så därför undrar jag. Brizzt är en egen ras i mitt rollspel. Det är som en humanoid version av varg. Väldigt humanoid. De har fem fingrar och lite mer människoliknande fötter även om de fortfarande är håriga med trampdynor. Nordbrizzter ser ut som vargar och sydbrizzter ser ut som lejon utan man, kan man säga. Har bilder på dessa dock inte på datorn. Sen så hade jag en enda liten synpunkt och det var: bemmanade med drygt tre pers i varje torn. Själv så tycker jag att det blir fel att formulera sig på det viset i ett fantasybaserat rollspel. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men det låter helt enkelt underligt i mina öron. Skriver du mer så läser jag det gärna! Du har fullständigt rätt. Det är talspråk, så personer, är det rätta. Jag har nu ändrat detta i dokumentet. Tack för din åsikt. Jag håller på att skriva även om jag hakat efter själva rollspelandet lite. Kommer kanske att posta det här, annars är det bara PM:a mig senare så kanske jag kan ge dig filen på annat sätt. Folk var inte allt för intresserade här så jag vet inte om det är värt det. På återseende. Citat Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
kakan Skrivet november 30, 2005 Anmäl Share Skrivet november 30, 2005 Brizzt är en egen ras i mitt rollspel. Det är som en humanoid version av varg. Väldigt humanoid. De har fem fingrar och lite mer människoliknande fötter även om de fortfarande är håriga med trampdynor. Nordbrizzter ser ut som vargar och sydbrizzter ser ut som lejon utan man, kan man säga. Har bilder på dessa dock inte på datorn. Låter intressant! Citat Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
docster Skrivet november 30, 2005 Anmäl Share Skrivet november 30, 2005 Mycket intressant spännande och intressant text Herid, har några synpunkter De som rörde sig i den förfallna byn var tre varelser som sökte skydd för dagen, Från dagen brukar man väl säga? EDIT: efter läst hela texten så passar det ganska bra, med tanke på de söker skydd från dag till dag :) Sen tycket jag att du ska bestämma dig om de ska vara vareleser eller filurer, båda uttrycken nämns för samma "grupp". [bakom henne gick en snövit nordbrizzt obesvärat med försiktigt fram Tror det ska stå men Är stället tillfredställande för er, mina vänner? Tycket ordet känns lite missplacerat, skulle kanske passa bättre med "platsen" / "tillhållet"? och blottade då ett alvansikte som var inramat av brunt välkammat hår som nådde honom till axlarna. Kanske skulle passa bättre med "sitt" i den här meningen. Det duger för mig. Harf. Så länge jag får någonting mjukt att vila tassarna på som inte är våt och klibbigt. Harf. Vått? Vad mer kan vi förvänta oss när tiderna är som de är Uttrycket "i dessa tider" skulle kanske vara bättre Du tar första vaktpasset Ryon, väck Kain när det är din hans tur. Din hans? Sen kort efter kommer en felstavning på samtidigt (du har skrivit sammtidigt). Sen en felstavning på nedtryckna (du har skrivit nedtrykna) trots underläget de låg i. Vad var det för underläge de låg i? Man skulle kunna skriva tex. "numrära underläget" eller något? Känns som man kan utveckla det lite iaf. Eller du kanske vill ha mystik? :) någon utav er är så speciellt sugna på att slåss mot en nekromantiker för stunden Kanske skulle passa bättre med "ta till strid mot en..", smaksak. En stund efter detta så kommer utrycket "dödfas", låter bättre med "dödsfas". Annars tyckte jag du skriver riktigt bra och hela texten har den där härliga skäggiga fantasy-känslan man vill ha! Ser fram emot att läsa en eventuell fortsättning. Citat Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Herid Fel Skrivet november 30, 2005 Författare Anmäl Share Skrivet november 30, 2005 Har börjat titta på de problemen du berättat. Kommer nog rätta det jag håller med om. Tack för kritiken. På återseende. Citat Länk till kommentar Dela på andra sajter More sharing options...
Rekommenderade inlägg
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.