Recension: Super Robot Taisen - Original Generation

[Korinthian]

Så var det dags igen, en ny serie i en klart överrepresenterad genre inom anime: mecha. Mina förväntningar var inte särskilt höga, det måste erkännas, men eftersom jag blivit uppfödd på Stålmannen så dras jag till allt som har ordet "super" i titeln. Det är kanske min enda svaghet.

 

Det här är en recension av "Super Robot Taisen - Original Generation".

 

Introt översköljde mina näthinnor med bilder på flygande robotar i regnbågens alla färger blandat med missiler, lasrar, kulspruteeld och följande explosioner. Varje robot blev presenterad tillsammans med sin pilot, och varje robot fick ställa upp sej i en pose där antingen deras visir, sköld eller vapen fick blänka (alla vet vi hur ett *BLÄNK* låter i en anime, eller hur?) Bilder på allsköns karaktärer som bara lyste med klyschornas stroboskopiska sken visades upp framför mej, och mitt mod sjönk för varje not av den hiskeliga musiken. Innan introt var slut visste jag automatiskt vilka sorters personer som skulle figurera i den här serien, men det kommer jag till senare. Introt slutade med en heroisk fanfar som säkert fick många hoppfulla därute att ivrigt invänta en häftig robot-slåss-mot-robot-upplevelse.

 

Under de första 6 minutrarna blir man introducerad för 15-20 stycken tonåringar som ska rädda världen med hjälp av sina robotar, som är specialdesignade efter deras kläder, humör, frisyr och annat som den japanska(?) militären vill lägga pengar på. Varför det just är ungdomar förklarades inte. Men vem har någonsin sagt att logik platsar i en genre där ett vapen blir hundra gånger så kraftfullt om det är i en robots hand istället för att sitta fast på en stridsvagn?

 

Huvudpersonerna var exakt vad dom verkade i introt, vi har bland andra följande karaktärer (ropa "kopia!" om du känner igen någon av dom):

-Den tystlåtne killen som har svårt för relationer

-Slampan med stora bröst som flörtar med alla som är ointresserade/blyga

-Den unga flickan som är allvarlig och förmodligen har en IQ som är högre än resten av karaktärerna tillsammans (ingen bedrift).

-Den ivrige och impulsive killen

-Tjejen som slår den impulsive killen när han gör någonting (ibland bara för att hon känner för det).

 

Mitt hopp om att dessa killar och tjejer skulle kunna få mej att bry mej om deras livsöden försvann snabbare än vad en stridsubåt kan skicka ut jätterobotar med sin kapapult.

 

Snart ställs våra sympatiska hjältar inför problemet: en ny bättre typ av robot löper amok över hela jorden. Alla är förvånade (utom undertecknad) när robotarna helt plötsligt attackerar allt och alla (men dödar tyvärr inte så värst många av huvudpersonerna). Allvaret understryks av att nån kapten på nån ubåt säger "MASSAKA!! How could this happen!" Själv sitter jag som på nålar och undrar vad som ska hända härnäst, vem ska rädda världen? Vem är mäktig nog att besegra den ondskefulla robotarmén?

 

En hel harang av förtkortningar som "VT-01!", "R1!", "ATX", och "T-LINK" följer och bevisar för oss hur otroligt avancerade alla dessa robotar är. Det triumferande intåget av hjältarnas robotar följer, dagen är räddad, eller är den det?

 

I den följande fajten presenteras robotarnas helt gigantiska vapen (som helt klart är ett försök för skaparna av serien att kompensera för annat). Man får också reda på att robotarnas namn överraskande nog klingar tyskt. Vem hade trott att japanerna var så internationella?

 

Tjejen flyger omkring i sin robot och skjuter skott på skott (men träffar aldrig nåt) samtidigt som hon kläcker kvicka kommentarer som "How anti-social!" när fienden skjuter mot henne. Killen åker omkring och tar hand om fienden med sin spikpistol och räddar tjejen några gånger (för vi vet ju alla att kvinnor inte kan köra robotar, eller hur?).

 

Fler robotar blir introducerade, bland annat en som är blå, gul och röd, och som inte det vore nog för att få mej att tro att den var hämtad från 80-talet, så hade den dessutom två av Madonnas bröst-strutar på ryggen (tofsprydda).

 

Fler fajter följer, och ju mer jag hör av dialogen desto mer vill jag att huvudpersonerna (och manusförfattarna) ska gå en förfärlig död till mötes, och helst ta sina alldeles för färgglada robotar med sej.

 

Men för att vara en mecha-anime så var det här bra.

 

Korinthian

[docster]

Rolig recension, låter som en väldigt klyschig serie.

 

(alla vet vi hur ett *BLÄNK* låter i en anime, eller hur?)

 

Haha, började skratta när jag läste detta! Vet exakt vilket ljud du syftar på :)

 

Man får också reda på att robotarnas namn överraskande nog klingar tyskt. Vem hade trott att japanerna var så internationella?

 

Intressant, kommer du ihåg namnet på roboten? I Evangelion så har de en tysk tågdriven-kanon alá andra världskriget :). Alla vet ju att tyskarna bara producerar högkvalitéts grejer...

[Loki]

 

Huvudpersonerna var exakt vad dom verkade i introt, vi har bland andra följande karaktärer (ropa "kopia!" om du känner igen någon av dom):

-Den tystlåtne killen som har svårt för relationer

-Slampan med stora bröst som flörtar med alla som är ointresserade/blyga

-Den unga flickan som är allvarlig och förmodligen har en IQ som är högre än resten av karaktärerna tillsammans (ingen bedrift).

-Den ivrige och impulsive killen

-Tjejen som slår den impulsive killen när han gör någonting (ibland bara för att hon känner för det).

 

Mitt hopp om att dessa killar och tjejer skulle kunna få mej att bry mej om deras livsöden försvann snabbare än vad en stridsubåt kan skicka ut jätterobotar med sin kapapult.

 

 

 

 

oh! Jag vet vem de flesta liknar! Jag vet! ^^

Och varför göra robotar efter hur olika tonåringar har för frisyrer, kläder och humör? :S

 

Och det finns värkligen roliga kommentarer i den här texten ^^

[Hellis]

....rofl

 

 

Lysande sågning korinthan. Mycket underhållande och pricksäkert.

[Skatan Milla]

Allvaret understryks av att nån kapten på nån ubåt säger "MASSAKA!! How could this happen!"

Det där finns med i så många animes så det är löjeväckande.

Masaka dittan och masaka dattan ^^

 

Tummen upp åt den här recensionen :)