Hoppa till innehåll
Anime.se

Söker medlemmar till ett Mangaprojekt


Doddis
 Share

Rekommenderade inlägg

Jo jag söker medlemmar till ett Manga-project (en web serie i manga stuk för er j'vlar som sak vara så petnoga med vad man säger) Den handlar om en VR värld där man springer omkring och slaktar Maskar , Spioner och annan skadlig skit. Till ens hjälp till detta har man egna Program som man strider med. Man använder sig av "Hojin Amulets" till att ge komandon till programen att ta sig till en viss server (ungefär som routes för er som spelat Pokemon spelen)

Dem platser som jag behöver är:

~ Folk som hjälper till med att skissa Program , Hojin och Vapen till Spelare

~ Storyline

~ Några som skissar på terräng , byggnader och växter och annat sånt.hoppas några är intreserade :)

 

P.S Svempa har kommit in i Teamet

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Story:

Akira Kasube, som nyss börjat spela VR-spelet Hojin Strike, har just skapat sin tredje figur Kamenga efter att ha två gånger blivit överfallen av maskhorder i några lagerhus han besökt online, och blivit dödad bägge gångerna.

Då en märklig och supersöt flicka passerar honom (fortfarande online) kan han inte låta bli att följa efter, och hamnar till slut i ett område på servern som betraktas som bakgården. Han blir omsprungen av ett stort antal av serverns säkerhetsstyrka, som jagar ikapp flickan och försöker fånga henne, varpå det framifrån kommer en ungefär lika stor hoper av figurer som inte alls verkar tillhöra säkerhetsstyrkan, snarare tvärtom. Efter ett obegripligt skrik och skrän och till slut en sammandrabbning lyckas flickan smita emellan arméerna, springer rakt mot Kamengas gömställe, springer omkull honom och tappar en Hojin-amulett som Kasube aldrig sett maken till. När säkerhetsstyrkan och skurkarna är över dem skriker flickan ut ett okänt kommando, och Hojinamuletten blastar iväg både henne och Kamenga till en hittills helt okänd server.

 

Flickan påstår sig vara dotter (son?) till Hojin Strikes utvecklare som fått sparken från sponsorerna för att hon var för extrem i sin realism. De ville bara ha ett vanligt onlinespel att sälja, men huvudutvecklaren blev efterhand allt mer säregen och ville istället utveckla en parallellvärld. Sparkad från företaget hade hon samlat ihop ett gäng för att göra undergroundservrar till Hojin Strike, och amuletten som flickan hade var en programsnutt hon skulle leverera online. Skurktruppen ville givetvis ha tag på denna programsnutt för egen del, och säkerhetsstyrkan var givetvis utskickade av sponsorerna.

 

Nu har flickan aktiverat programmet som skickat iväg dem till utvecklarens outforskade och inte alls lika kontrollerade eller färdigbyggda server. Utvecklaren han hållt sig gömd sedan sparken och är vansinnig på hämnd, och flickan är orolig för sin mor och ville komma i kontakt med henne. Kanske kan de nå utvecklaren genom den ständiga kontakt hon har med servern när hon vidareutvecklar miljön? Så länge hon inte märker att de är där, förstås, och det är väl bara en tidsfråga.

 

Utvecklaren har blivit halvknäpp och slänger allt som Hojin Strikes system kan förmå på dem. Offline är det ingen som tror på dem vad som händer, och så länge positionen sparas hänger de kvar på undergroundservern och kommer in där så fort de startar. Deras enda sätt att komma åt utvecklaren och stoppa henne - och för dottern att träffa henne - är att nå henne online.

 

Och självklart har vi en romans mellan Akira och flickan. Akira är förstås förvirrad, för ibland beter flickan sig som en pojke. Kanske är hon en pojke offline?

 

Till slut når de utvecklaren och lägger märke till att problemet är programtekniskt -- ett experiment med att få VR-interfacet att skicka vissa narkotikaartade impulser har gjort modern beroende av systemet, hon förmår inte av egen kraft att logga ut, och försvarar sig med tänder och klor. Duon måste bekämpa den subrutin modern har lagt in.

 

När de till slut lyckats med detta och modern förenats med sin dotter igen, kommer det fram att dottern inte alls är en dotter. Hon är en kille, förstås, och ber så hemskt mycket om ursäkt, men vågade ju aldrig säga något... och på något vis blev hon fäst vid Kamenga, så... men vi kanske kan vara vänner.

 

Varpå Akira förklarar att hon själv är en flicka.

 

Voilà, ett vanligt klyschigt manus. Jag skulle rekommendera att försöka göra rubbet på en sisådär 24 sidor.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jo det där tyckde jag var en rätt intresant story även om det känndes lite ur min smak det att tjejen är en kille och killen en tjej. Men jag gillade det mesta. Fast att det ska vara på bara 24 sidor . . . nee jag har ju tänkt mig lite mera sidor än det ;P

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

o.o Vad knapra du när du kom på den storyn?

Luft.

 

Jo det där tyckde jag var en rätt intresant story även om det känndes lite ur min smak det att tjejen är en kille och killen en tjej.

Det är mycket roligare med någon form av litterär poäng. Att vrida till allt i slutet är en riktig CLAMP-klyscha och är ganska typiskt för just online-spels-historier.

 

Dessutom lär blir det fantastiskt kul att skriva manus för: Man måste nämligen tänka på att huvudpersonen är en flicka som hela tiden låtsas vara en pojke, och flickan är en kille som låtsas vara flicka. Samtidigt får det inte bli för uppenbart för läsaren, men när serien är klar skall det bli ett "jaha, då fattar jag varför...!".

 

Faktum är att kan klämma till det ännu mer. Men man behöver väl inte överdriva. Och kan man inte hantera det så är det väl bäst att låta det vara.

 

Fast att det ska vara på bara 24 sidor . . . nee jag har ju tänkt mig lite mera sidor än det ;P

Ta ett visdomsord från en gammal fansin-skapare: Ta dig aldrig vatten över huvudet. Gör inte en serie längre än att du kan göra allt i ett svep, annars kommer den aldrig bli klar, och du kommer stå där med tio sidor som inte leder någonvart och inte gör någon människa glad.

 

Det är inte realistiskt att måla upp ett mångårsprojekt det första man gör. Det kommer bara sluta med att det inte blir något alls eller definitivt inte blir klart.

 

Värdet med att göra ett fansin är när man gör det färdigt. Inte förr. Testa att dela upp storyn i 24 bitar så att du har vad som skall hända på varje sida, och sätt dig (er) sen att teckna. Du kommer snabbt inse att 24 sidor är skitjobbigt att göra klart. Men när du har gjort det kommer det kännas jäkligt bra, tro mig. Då kan du sen göra nästa serie.

 

Börja med korta manus. Längre kan du göra sen. Faktum är att manuset ovan egentligen är alldeles för långt om du skall ha manga-layout på sidorna.

 

Pröva detta istället:

 

Akira Kasube, som nyss börjat spela VR-spelet Hojin Strike, har just skapat sin tredje figur Kamenga efter att ha två gånger blivit överfallen av maskhorder i några lagerhus han besökt online, och blivit dödad bägge gångerna.

Han råkar snubbla över en sammandrabbning mellan serverns säkerhetsstyrka och en rad spioner/maskar, och snubblar över en supersöt flicka varpå de flyr fältet tillsammans.

Väl i säkerhet faller de utmattade ihop. Kasube vill imponera och börjar skrävla om att han spelat länge. Flickan blir tillbakadragen och mumlar att hon blivit dödat två gånger redan och varken vet höger eller vänster. Varpå Kasube stannar upp, tystnar och till sist erkänner att det varit likadant för honom. Efter en pinsam tysnad brister de ut i skratt och kommer överens om att försöka hjälpas åt för att bli bättre. Och så bär det av till första utrustningsaffären.

 

Det borde man nog kunna klämma till på en tio sidor. Ett ganska realistiskt första projekt.

 

Får mig att tänka på dot Hack :O

Vad tror du grundkonceptet var inspirerat av?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Haha Tack Zimeon för manuset ^__^

Ska börja med 10-sidors kapitlet nu fast jag kanske tar mer än tio sidor. . . men men jag har ju aldrig gjort något förut så jag vet ju inte hur mycket av storyn som man får in i en sida. Eller hm . . . kanske ska göra som i One Piece. Som Oda han gjorde your Romance Dawn innan serien eller hur? DÅ kan man ju göra samma sak här. Jag gör först det hära som ett första project och börjar sedan på det andra om jag känner mig redo?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag gör först det hära som ett första project och börjar sedan på det andra om jag känner mig redo?

 

Är nog helt perfekt. Alla tecknare i Jump har börjat med att rita kortisar på 32 sidor eller liknande, och först när dessa serier har börjat bli bra så har de kunnat göra följetänger. Börja smått, utveckla sen.

 

Lycka till! Och framförallt, ge inte upp! Förbered dig på att det kommer bli jobbigt och inte bara kul. Men ge inte upp för det. Med lite jävlaranamma går det mesta.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Håller med. Det samma gäller mig . . . har börjar skissa på Akira. Har tänkt köra med att han är i en Sand stad då det är tänkt att Maskarna ska höra till Sand och Dead ground (en torr grå gjord och massa ben överralt) terräng. Men om man gör flera delar i ett lite mindre project som kanske är ungefär lika långt som sandland som bara är på några hundra sidor?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 1 year later...
  • 1 month later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...