Depression

[Skatan Milla]

Hög volym *droool*

Det är det ända rätta sättet att lyssna på riktigt skön metal.

Och ja jag har tinnitus ^^

Bryr mig inte om det särsklit mycket.

Det finns där vad mer kan man göra?

[Mekurion]

Det finns där vad mer kan man göra?

 

 

Operera bort det med ett pistolskott...

[b8q]

När jag var på 35-årskontroll tyckte läkaren att "Du har ju hörsel som en 18-åring", varvid jag utbrast "VA? Är det SÅ illa???!!!", med tanke på att de flesta 18-åringar sabbat hörseln totalt av högljudd musik...

[Yami]

Jag har alltid musiköronproppar med på mig när jag är på en klubb/fest eller annat ställe med hög musik. De funkar perfekt och man får ett bättre och 'renare' ljud också.

Man har bara ett par öron, jag är rädda om mina, vill inte bli döv och ha susningar i öronen resten av mitt liv. Så onödigt!

 

Och mina musiköronproppar kan andvändas hur många gånger som helst. Billig försäkring alltså!

[Mr Fantasy]

Jag har alltid musiköronproppar med på mig när jag är på en klubb/fest eller annat ställe med hög musik. De funkar perfekt och man får ett renare och bättre och 'renare' ljud också.

Man har bara ett par öron, jag är rädda om mina, vill inte bli döv och ha susningar i öronen resten av mitt liv. Så onödigt!

 

WORD!

[Mekurion]

Jag har alltid musiköronproppar med på mig när jag är på en klubb/fest eller annat ställe med hög musik. De funkar perfekt och man får ett renare och bättre och 'renare' ljud också.

Man har bara ett par öron, jag är rädda om mina, vill inte bli döv och ha susningar i öronen resten av mitt liv. Så onödigt!

 

WORD!

 

 

hehe, jo det stämmer.

 

Jag tror dock inte att jag fick tinitus av höga ljud.

Jag har aldrigt annvänt cd spelare/walkman/mp3 spelare före jag fick tinitus, jag går aldrig på disco, jag har bara varit på 2 tillställningar med högt ljud i hela mitt liv....

 

Ah dålig karma jag har.....

[b8q]

jag har bara varit på 2 tillställningar med högt ljud i hela mitt liv....

Tja, det räcker med en enda sekund vet du.... :(

Man kan få tinnitus av att stå för nära en pistol som avfyras, t.ex.

[Mekurion]

jag har bara varit på 2 tillställningar med högt ljud i hela mitt liv....

Tja, det räcker med en enda sekund vet du.... :(

Man kan få tinnitus av att stå för nära en pistol som avfyras, t.ex.

 

...grejen var att jag hade öronproppar på båda, även om den ena var efter mitt insjuknande.

 

Jag har dock en teori om hårda chuto (handkantslag) mot nacken kan ha åstakommit skadan...

[SkuttyWan]

Ursäktar lite för att jag återgår till ämnet.. ;)

 

Personer som skär sig i handlederna är inte alltid fjortisar (eller gothare för den delen, som jag vet att folk påstått), visst är en stor del uppmärksamhetstörstande fjortisar, men inte alla. Det som är mest synd, är väl att dessa uppmärksamhetstörstande fjortisarna inte får den hjälp de behöver, eftersom folk oftast inte ens bryr sig. "Jaha, du skär dig? Vad skoj." Visst, ibland kanske de slutar om de får sådan uppmärksamhet, men de flesta jag stött på som skurit sig har tvärtom förvärrats, skurit sig djupare, mer och på flera andra ställen än handlederna.

För vissa handlar det inte om uppmärksamhet när de skär sig, utan om att på ett väldigt korkat sätt försöka fly från allt som är skit i deras liv. Jag vet mycket väl vad jag talar om, då jag själv har tillhört den här skaran av "fjortisar" som skurit sig. Det var förra hösten, och jag kan säga att då hade jag rätt mycket anledningar till att försöka fly från verkligheten. (Mina föräldrar bråkade, pappa drack, min pojkvän var otrogen, jag blev diagnostiderad med aspergers syndrom och min skola ville inte ha med mig att göra och kompisarna svek).

Innan jag började skära mig blev jag kopplad till BUP, och fick gå i skola där. För att jag skulle må bättre, men det var där jag för första gången hörde talas om att skära sig från andra barn som var där, vilken lättnad det gav och hur underbart det var. Så jag skar, och visst hjälpte det för stunden när smärtan i armen var så överväldigande att allt annat försvann. Men efteråt blev det bara värre. Jag slutade ganska snart med det, och nu ser man bara ärren om man tittar väldigt, väldigt noga.

Hmm, anledningen till varför jag skriver det här är för att jag är trött på alla som säger att folk som skär sig är fjortisar osv. osv. Ofta är det människor som behöver hjälp, och det är inte hjälp att försöka nonchalera (stavning?) det hela. Men det är, som jag tror jag läste tidigare i tråden, inte heller hjälp att sitta och skrika "Åhh nej! Du fåår inte! Jag skulle inte kunna leva utan dig!".

Jag känner att jag tappade tråden någonstans, och ska nog sluta skriva nu innan det hela blir för rörigt...

[zimeon]

Jag tror inte att alla som skär sig är uppmärksamhetstörstande fjortisar. Däremot tror jag att all denna uppmärksamhet som självskärande människor fått kan vara ett avgörande incitament till människor som ligger i farozonen. Vad jag hatar med uppmärksamheten som de skänks är att det på något vis berättigar och bejakar att åka ännu längre ner i skiten. En människa som känner att livet suger i alla riktningar kan mycket väl få för sig att "jamen om jag börjar SKÄRA mig så kommer väl folk i min omgivning att vakna upp!".

 

Jag tror inte att alla är så, jag uttryckte bara min ovilja i den mediala uppmärksamhet som ofta genererar än värre situationer än dem den beskriver.

 

Precis som du beskrev att du fick incitamentet från andra.

 

Alla har vi våra sorger i våra liv, och ibland är det själviskt att tro att det bara är man själv som lider. Jag kan inte låta bli att bland allt skälvskärande ana en urtypisk självinriktad syn. Det är så tröttsamt, för det sista människor som mår så dåligt vill höra är att de borde skärpa sig och inte vara så själviska. Tyvärr är det sorgliga att det är helt sant: De skulle faktiskt må bättre av att tänka på andra också, för det är då man kommer ifrån sig själv och blir motiverad att skärpa sig. Stänger man bara in sig i sig själv och sin sorg tar det ju aldrig slut, hur mycket folk än runt om försöker peppa en.

 

Det är därför jag är lite elakt kall och menar att det är var och ens egna ansvar att ta sig ur sin depression (om det då inte handlar om tidigare trauman som dyker upp). För det är det faktiskt. Depression är mycket oftare (inte alltid) än man kan tro, bara en felvinklad livsinställning som man kan ändra på helt och hållet själv.

[Class Rep]

Jag tror att vi alla någongång upplever vad vi kallar "deppighet", men att det oftast inte rör sig om allvarlig depression. Nu skumläste jag bara igenom de tidigare inläggen i den här tråden, så det här är inte nått direkt svar till nåns inlägg, bara MIN syn på depression.

 

Att gå runt och va deppig och se allt i svart händer som sagt nog oss alla, och är oftast nått man tar sig ur rätt snabbt. Alla har väl tex drabbas av olycklig kärlek, en pojk/flickvän som gjort slut osv, då rasar hela ens värld ner och man tycker att ingenting är roligt eller värt nått längre. Men rent krasst så brukar det gå över efter en vecka, månad eller så. Oftast!

 

Sen har vi då mer allvarlig depression, tex det ni tagit upp här med framför allt tjejer som skär sig själva. Just det har JAG ingen erfarenhet utav, men jag tycker det verkar va ett sätt att skrika på hjälp, omedvetet kanske? Sen får man inte glömma att sånt här kan va en sjukdom, som tex Borderline personlighetsstörning, som är vanligt bland tjejer i tonåren.

Då behövs det mer än en stöttande kompis.

En bra film som beskriver detta är "Girl, interrupted".

 

Om vi ska återgå till vanlig deppighet, så tror jag att det är bara en själv som kan få en ur det. För oftast spelar det ingen roll vad vänner säger till en, man har alltid ursäkter för att va kvar i deppigheten. Man måste själv VILJA ta sig ur den, annars går det inte.

[mPan]

Hej , Jag har ett allvarligt problem enligt mig. Jag kan inte sova och jag känner mig deprimerad. Jag vet inte var detta kommer ifrån men det har aldrig förr hänt att jag inte kunnat sova. Har inte sovit en blund nu på 48 timmar och jag går i skolan och ska klara mina studier : /. Jag tror att min deppighet kommer från att jag tittat på en väldigt djup anime serie vilket är lite lol. Behöver ju kanske inte säga vilken det är men jag ville bara skriva detta för att det kanske känns bättre, vad vet jag :P. Undrar också om flera har problem med detta. Inte första gången jag känner mig deppig efter kollat på en anime serie men det har inte varit såhär förut.

 

MVH / mPan

[Pew Pew]

Hej , Jag har ett allvarligt problem enligt mig. Jag kan inte sova och jag känner mig deprimerad. Jag vet inte var detta kommer ifrån men det har aldrig förr hänt att jag inte kunnat sova. Har inte sovit en blund nu på 48 timmar och jag går i skolan och ska klara mina studier : /. Jag tror att min deppighet kommer från att jag tittat på en väldigt djup anime serie vilket är lite lol. Behöver ju kanske inte säga vilken det är men jag ville bara skriva detta för att det kanske känns bättre, vad vet jag :p. Undrar också om flera har problem med detta. Inte första gången jag känner mig deppig efter kollat på en anime serie men det har inte varit såhär förut.

 

MVH / mPan

 

jag fick liknande symptom efter att jag kollat färdigt hela kimi ga nozumo eien på en dag. då var jag helt skum i säkert 2 dagar efter. sova kunde jag däremot. om jag får gissa så är det så att du suttit dig in i en anime lite väl mycket.

 

och du vet vad dem brukar säga; "fight fire with fire".

leta upp en annan anime, nån med lite mer muntert innehåll och sätt dig in i det. då kanske du får en gladchock istället för en deppression. lycka till (:

[zimeon]

Mycket av depressioner i stil med "vad är meningen med livet, egentligen?" löses genom att man typ läser Yotsuba&!. Kan låta löjligt, men jag menar det faktiskt. Yotsuba har järnkoll på vad meningen med livet är, och hon påminner en om att man själv hade det en gång och att det enda som har hänt är att man bara glömt bort det för tillfället.

[flaskis]

Mycket av depressioner i stil med "vad är meningen med livet, egentligen?" löses genom att man typ läser Yotsuba&!. Kan låta löjligt, men jag menar det faktiskt. Yotsuba har järnkoll på vad meningen med livet är, och hon påminner en om att man själv hade det en gång och att det enda som har hänt är att man bara glömt bort det för tillfället.

Jag kan inget annat än hålla med. Yotsuba löser alla dina problem! :)

[Sceleris]

Undrar också om flera har problem med detta. Inte första gången jag känner mig deppig efter kollat på en anime serie men det har inte varit såhär förut.

Jag får också så ibland, när jag har nött något i flera dagar i sträck och över 6 timmar om dagen... Det är dock inte riktigt depression för mig, bara någon sorts mental/emotionell obalans av att ha ryckts ur världen man tillbringat så intensiv tid i. (Omställningsproblem?) Det senaste exemplet jag kan komma på är speltrilogin Xenosaga (från halva del ett till och med del tre) som jag spelade slut på två veckor. Att det var jävligt bra och känslosamt gjorde förstås sitt.

 

En genväg till att komma över det för mig är att börja med något annat. Förresten har jag aldrig haft "problem" när jag doserat i hälsosamma mängder, som ett avsnitt i veckan eller så. :)

 

Och jag håller med om att Yotsuba&! löser allt. Det är Prozac i serieform.

[JockeII]

jag fick liknande symptom efter att jag kollat färdigt hela kimi ga nozumo eien på en dag. då var jag helt skum i säkert 2 dagar efter. sova kunde jag däremot. om jag får gissa så är det så att du suttit dig in i en anime lite väl mycket.

 

Var samma sak för mig när jag såg den serien. Om man lyckades fokusera på något annat så var det bra men så fort man började tänka på serien så kändes det jobbigt och man tänkte varför det blev så och om det inte kunde varit på något annat sätt blablabla. :/

 

Fast det händer inte så ofta. Senaste gången var väl Blood+ när jag drog 30-40 avsnitt på två dagar, blev fan så deppig över att så mycket var sorligt för Saya att jag inte såg klart den förrän typ 5 dagar senare.

 

Nankurunaisa. (:

[Mellow]

Våran familj har en sticker i hallen där det står; "Trött på livet? Pröva självmord."

[TheFool]

Våran familj har en sticker i hallen där det står; "Trött på livet? Pröva självmord."

 

Pröva kan man alltid göra, med turen att misslyckas och förstå att barnsoldater i Afrika har det värre.

 

Tänkte nästan posta en del roliga sidor om tips och så men eftersom det verkar finnas en del deprimerade personer här på riktigt...

[JockeII]

Betvivlar att någon av dom jag läst här är deprimerad på RIKTIGT. Och vill man ha roliga självmordssidor så ska man fråga Sceleris. :>

[TheFool]

Hehe, mer än lätt var det att söka på Google.

En mer känd och skämtsam sida verkar det som, topp fem.

Vilken besvikelse.

 

http://www.fajaf.com/lokalt/suigui/index.html

[JockeII]

Hehe, mer än lätt var det att söka på Google.

En mer känd och skämtsam sida verkar det som, topp fem.

Vilken besvikelse.

 

http://www.fajaf.com/lokalt/suigui/index.html

 

Den sidan jag tänkte på. :>

[Sceleris]

Och vill man ha roliga självmordssidor så ska man fråga Sceleris. :>

Jo, visst har jag postat länken någonstans här, va? :x

 

Men inte i denna tråd, uppenbarligen.

[JockeII]

Och vill man ha roliga självmordssidor så ska man fråga Sceleris. :>

Jo, visst har jag postat länken någonstans här, va? >:(

 

Men inte i denna tråd, uppenbarligen.

 

Haha ja det har du, intressant läsning tbh. Fick Snakes on a Plane att kännas overklig dock, eftersom det inte finns så många dödsgiftiga ormar. :<

 

(Suck på mig nu, svarar på folks poster 10 sekunder att dom postats, men är klar med min fjantlabb så jag har inget att göra )

[anberlina]

Alltså jag har varit i en depression en gång. alltså stor depression. I slutet av min depression kunde jag knappt sova eller äta. Men allt blev bra när jag lärde känna en kille som jag blev kär i. Han gilla inte mej men det brydde jag mej inte om. Han gjorde mej glad så det spela ingen roll. Jag har också förändrats mycket som person sen jag lärde känna honom. Jag har faktiskt mycket mera självförtroende nu och finare frisyr. Asså frisyren la jag bara till för jag ville.