Berättelser *UPPDATERING AV GinGirl*

[GinGirl]

Här hadde jag tänkt att vi skulle skriva våra berättelser.Här är min,den är kanske lite lik Silver fang,men den handlar ju lite om silver fang hundarna.

 

Hokk den giftige.

Kapitel 1

I Hokkaido,långt upp i norra japan,föddes en dag en valp av just rasen Hokkaido.En hundmamma vid namn Sita låg i ett litet skjul några hundra meter ifrån ett berg.Hon hadde fött tre valpar,en svart,en brun(som hon själv)och en vit med två svarta fläckar runt ögonen.Gubben Grey kom in.

-Jasså,du har fått valpar nu,Sita!Sade Grey.Vi får se om det är någon duglig här.

Grey fick syn på den vita med svarta fläckar runt ögonen och ryckte den åt sig.Mamman Sita såg synnerligen orolig ut.Men den lilla valpen var inte rädd utan morrad åt Grey.

-Ja,han borde duga.Du får namnet Hokk.Men jag får vänta någon månad tills jag får träna dig.Sade Grey och släppte ner Hokk så att han också fick dia.Sita tittade olyckligt på sin valp Hokk,hon visste,att nr Grey tränade hundar,så var det ingen mild träning precis.Fadern till valparna var en stolt och vit Hokkaido hund,och känd för att kunna jaga alla möjliga sorters djur.Och han lyckades alltid,hans namn var Akarex.

Det hadde gått en månad och Hokk var redo för träning.Grey släpade honom till tränings banan.Grey var arg,för att en annan gubbe vid namn Gohei höll på att träna upp en akita valp vid namn Gin och det ryktades om att Gin var riktigt stark.

-Jag ska f-nslå den där gubben Gohei med hästlängder!!!Hur kan en sådan patetisk nolla ha ett namn som börjar på G?!

Grey kunde vara ganska barnslig fastän han var femtiosju.Grey släppte ner Hokk på träningsbanan.Det var en löpbana inringad i stängsel.Den ser inte så imponerande ut.Tänkte Hokk.Men där hadde han fel.Grey hukade sig ner bredvid valpen.

-Du ser banan va?Den ser helt vanlig ut,men det är den inte!Börja springa nu!

Hokk sprang längs banan och än så länge så hände inget,men så kom en flod med en bro över.Hokk var liten och tänkte sig inte på att Grey var lömsk.Hokk var halvvägs över bron då den brast.Det iskalla vattnet sipprade in i hans näsborrar och öron,och som om inte det var nog,hundar vet som sagt inte hur man håller andan.

Gubben Grey stod på andra sidan och betraktade Hokk.

-Vad gör du?Du ska inte bada,du ska träna!Upp med dig.

Valpen kom med möda upp ur vattnet och fortsatte att springa.En sväng kom snart och det dröjde inte länge innan Hokk kände en brinnande smärta i tassarna.Det kändes som sandpapper emot trampdynorna.Äntligen kom han förbi sandpappers vägen,men det kom mer smärta inom kort...Två konstiga trädbyggnader stod på var sin sida om banan.Hokk förstod inte dess mening,men fick såklart reda på det inom kort.några sylvassa pilar ut genom den ena byggnaden och fastnade i den andra.Hokk fick springa för livet!Men fick en pil i bakbenet.Sedan kom han till en liknande manick.Banan svängde nu åt söder och Hokk sprang.Men en pil jagade honom och han fick ännu en gång springa för sitt liv.Längre fram fanns en träbit som pilen fastnade i när Hokk hadde kommit undan.Grey gick fram till Hokk.Vad skulle han säga?

Kapitel2

Grey drog ur pilen ur Hokks ben.

-Du var bra för en nybörjare,men du kan bättre.

"Lätt för dig att säga!Du har väl aldrig tränat så hårt när du var liten?"Tänkte Hokk.

-Nåja,till nästa träning.Vi går till stenen i det nordvästra hörnet.

Hundvalpen tittade på stenen,den var väldigt stor.När Hokk tittade närmare på stenen hadde den en massa bitmärken.Grey skrockade.

-Hahahaha!Ja,du vet säkert vad som kommer hända här?Du ska träna upp dina käkar.Bit sönder lite av stenen.

Hokk ville inte göra det men Grey tvingade honom.Hokk gnällde högt men Grey brydde sig inte.

-Sluta gnälla din mes!Tror du inte att din pappa och din farfar Deep har gjort det här också?

När Grey sade det ville inte Hokk vara sämre än sin far elller farfar.Han började tugga i stenen.Det gjorde fruktansvärt ont och Hokk började blöda, men det var bara att fortsätta.Mot dagens slut var träningen över.Den stackars valpen var helt utmattad.

-Du får sova inne hos mig, så att du inte diar ifrån din mamma.

Greys hus var bredvid skjulet där Sita och valparna sov.

fortsättning följer.

[Petus]

menar du typ som noveller eller?

[Jasper]

Snarare korta historier;

 

Novelette; 7999 tecken

 

 

Novella; 29999 tecken

 

 

Novell; 30000+ tecken

[GinGirl]

menar du typ som noveller eller?

 

ja,det kan man säga.

[kakan]

Snarare korta historier;

 

Novelette; 7999 tecken

 

 

Novella; 29999 tecken

 

 

Novell; 30000+ tecken

 

Bra att du har koll ^^

Förlåt att jag gick från ämnet GinGirl men jag var tvungen att svara på Jaspers

[GinGirl]

Fortsättning!

Greys hus var bredvid skjulet där Sita och dom andra hundarna sov. Nästa dag vaknade Hokk av massa skrammel med gevär och skällande ifrån sin pappa

- Kom Akarex! Dom sade på teven att den där dobermanen är i bergen här, nu ska vi få hämnd!

Akarex skällde till svar och sedan sprang dom ut. Hokk såg att dom sprang emot berget, och följde efter. Snart var han ifatt Grey och Akarex. Dom stod vid foten av berget och tittade upp. Där stod en doberman, nästan vid foten av berget också. Dobermanen var enorm! Nästan till höfterna på Grey, och han var en och åttio lång.

-Titta Akarex,den där djävulen är stor.Men vi kommer ta honom!Vi gör som vanligt.På honom Akarex!

Striden på liv och död var igång.

-Du dödade min far!Om du kommer ihåg det?Ditt avskumm!!!Sade Akarex.

Dobbermanen låg ett ondskefullt leende.

-Jag har faktiskt ett namn!Jag heter Slayer.

-Slayer?Betyder inte det,slaktare på engelska?

Slayer flinade ännu mer.

-Just det.Det ska hända samma sak med dig som med din far!

Slayer flög blixtsnabbt på Akarex,men hokkaido hunden väjde undan.Slayer var otroligt snabb för att vara så stor.Akarex prövade att hoppa upp på Slayers rygg.Grey försökte sikta på Slayer med sin bössa men det var för riskfyllt med Akarex som var,så nära dobbermanen.

-Å,kan du akta dig någon gång så jag kan skjuta?

Men Akarex kunde inte höra,han var helt blind av raseri.Men den som blev mest skadad var han själv,fastän han var väldigt skiklig.Hokk såg förfärat på när hans pappa blev nedslagen.

-Din patetiska nolla!Kom tillbaka när du är en värdig motståndare.Men,som straff ska jag döda någon i den familj!Sade Slayer med ett ondskefullt leende på läpparna.

Slayer sprang emot Greys gård.Hokk hoppade bakom en buske i sista sekunden för att inte bli upptäckt.Men sedan reste han sig upp och sprang så fort att tassarna sved,men han ignorerade smärtan.Men när han kom fram till gården så möttes han av en hemsk syn som skulle sätta sig fast på hans näthinna för alltid.

 

 

Kapitel 3

 

Framför Hokk låg hans mamma och hans syskon,strimlade i blodiga bitar.Hokk kände tårarna bränna hett bakom ögonlocken,och kunde inte hålla emot.

-V,varför gör du så här?Dödar dom av din egen sort!Varför?Stammade Hokk fram.

Slayer vände sig, blodig om käften, om och tittade på valpen.

-Nämen ser man på.En liten valp som vill göra sälskap med dom där andra hundarna,eller?

Hokk stod bara och morrade åt den ondskefulla hunden.Slayer attackerade Hokk helt utan förvarning,men valpen hann med nöd och näppe,undan Slayers farliga käftar.Hokk visste att han inte kunde klara sig utan något hjälpmedel.Han vände sig om och fick syn på två pinnar som liknade sådana där pinnar man äter med,men dom här var sylvassa.Men han var tvungen att stå på två ben för att använda dom så han provade.Han var lite vinglig men hadde en medfödd talang.Han sprang ,på två ben,emot Slayer och körde in dom i hunden.Slayer ylade högt av smärta.Då kom Grey och Akarex.

-Bra!Han har hittat giftpinnarna!

"Hur kan han stå på två ben?Han måste ha en otrolig benstyrka!"Tänkte Akarex.

Hokk tränade upp sin snabbhet i den här striden,och fick in många fullträffar.Men nu började giftet att verka på Slayer och han sprang iväg.Grey gick fram till liken.

-Ja,den där hunden kommer tillbaka,det är ett som är säkert.Han går till någon människa där nere i byn och får hjälp.Vi får väll ta och begrava Sita och valparna.

Det här var en sorgens dag av alla,men,Hokk skulle träna och bli starkare än Slayer och en dag,få hämnd...

fortsättning följer...

[Petus]

Snarare korta historier;

 

Novelette; 7999 tecken

 

 

Novella; 29999 tecken

 

 

Novell; 30000+ tecken

 

en på 5681 tecken då?

[Jasper]

En text på så många tecken går under "Novelette", som går upp till 7999.

Samma sak gäller de övriga, framgick inte det?

[GinGirl]

fortsättning.

 

Varje gång som Hokk blundade så såg han sin mamma och sina syskon,strimlade.Det var otroligt jobbigt för en valp,och för Akarex var det också jobbigt,för han hadde förlorat många nära och kära till Slayer.Varje dag tränade Hokk ihärdigt ända tills det mörknade.Hokk tränade på träningsbanan varje dag,men också på andra ställen,han tränade på att hoppa upp på tak.

 

Slayer sprang till en människa som han tyckte såg snäll ut.Ingen visste att han var den dobbermanen som det talades så mycket om på teven.Människan lade märke till Slayer och klappade honom.

-Stackars jycke.

Människan tog Slayer till en doktor.

-Jaaa,han har fått i sig giftet XXXzy,jag har motgiftet här.Sade doktorn.

Doktorn höll i en liten flaska med motgiftet.Men när Slayer fått motgiftet så tog han tag i flaskan och sprang iväg,han hadde en plan...

Hokk tänte träna på att springa uppför berget på så kort tid som möjligt.Han tänkte nästan alltid på sina döda familje medlemmar.Uppe på bergets topp stod Grey och rullade ner stenar som Hokk skulle undvika.

-Den där hunden blir bara starkare och starkare för var dag som går.Sade Grey medans han puttade på en stor sten.

Akarex skällde till svar.Hokk flåsade när han sprang uppför det branta berget.Det kändes som om hans ben höll på att domna bort av utmattning,men då,väckdes hans släkts forna benstyrka.Hokk sprang som vinden uppför berget och undvek alla tänkbara hinder.Akarex stod leende och betrakdade Hokk.

"Jag visste att den skulle komma!Vårans släkts kända benstyrka.Varannan hund i min släkt får den legendariska benstyrkan.Jag kommer ihåg att min fader fick den,och nu är det Hokks tur."

Plötsligt stod Hokk bredvid honom.

-Hejsan pappa!Jag klarade det!Bra va?

Akarex nickade.Sedan sprang Hokk nedför berget ännu snabbare.

"Han har ju en otrolig benstyrka!Han springer som om han har vilat i en timme!"

Hokk sprang snabbt nedför berget och fortsatte att öva med sina giftpinnar.

Kapitel 4

Hokk tränade på att stå på två ben i en timme och det var ytterst plågsamt.

"Jag,måste klara det,hämd!Jag måste utkräva hämnd!"

Hokk vände sig emot sin mammas och syskons grav.

-Argh!Jäkla Slayer!

Utan att tänka på det så bet Hokk sönder en sten i närheten.Hunden förstod inte hur stark han själv hade blivit så han tittade förbluffad på sten smulorna.

-Ja,nu kan jag nog möta Slayer.Sade Hokk och tog pinnarna i munnen.

Men Akarex kom och stoppade honom.

-Nej Hokk!Du kommer aldrig att klara dig emot Slayer!Lova mig,min son,lova mig att aldrig möta Slayer ensam.

Hokk nickade sorgset.

-Okej,pappa.

Senare framåt kvällen så satt Grey,Akarex och Hokk framför brasan,i huset.

-Hokk,du ska nog träna så att du blir imun emot dina giftpinnar,man vet aldrig när någon fiende försöker använda den emot dig.Föresten.

Grey tog Hokks giftpinnar och öppnade den trubbiga änden.

-Här är ett fack med motgift i,när du ska träna och så.Nä,ska vi sova nu.

Grey släckte och gick och lade sig.Snart hördes snarkningar,då passade Hokk på att smita ut till skjulet.Där inne stack Hokk sig själv med pinnarna.

"Aaa!Det var så här Slayer kände sig,och han fick minst tre hugg.Jag kan knappt röra mig bara jag får ett hugg!"Tänkte Hokk medans han tog motgiftet.

Men någon tittade in genom fönstret,Slayer.

"Jasså?Han gör sig immun.Men det han inte vet är att jag uppsökte ormen som har samma gift i sig och gjorde samma sak.He,he."

Hokk hade huggit sig tio gånger i samma sår och äntligen blivit imun.

-Äntligen...Var det sista ordet som Hokk sade inan han somnade.

Slayer log.

-Vad oförsiktigt att somna där inne.

Slayer var på väg att gå in men hejdade sig.

-Nej,det är ingen riktig strid.

Slayer gick in i skogen.Men Hokk vaknade snart.

-Usch,jag vill inte sova här inne.

Hokk hade fått ett halsband av Grey som hade ett fack,däri hade han sina giftpinnar så att han inte var tvungen att bära dom i sin mun.Men när Hokk kom ut kände han den fräna lukten av Slayer.

-Spåren leder in i skogen.

Hokk vände sig om emot huset.

"Förlåt pappa.Jag svek dig."

Hokk vände sig om och sprang så fort hans ben bärde.Vinden piskade i hundens ansikte där han sprang fram.Men snart stannade han tvärt.Det var ren fasa som han såg där framme.Det var fem hundar som var ett halvt huvud kortare än Slayer.Och det verkade som om dom var Slayers valpar,men dom kunde inte vara äldre än Hokk själv!Sedan sprang valparna iväg emot söder.Slayer vände sig om emot Hokk.

-Jasså,du kom.He,he.Vill du slåss?

Hokk nickade.Slayer visade tänderna.Hokk drog sina vapen och ställde sig på två ben.Den positionen var farlig,för hans mage var en enkel måltavla.Hokk sprang emot Slayer och satte pinnarna i honom.Men Slayer visade inget tecken på smärta.

-He,he.Du är inte den enda som är imun.

-Nej,säg inte att du också...

Slayer log ondskefullt.

-Nyehehehe!Jo,jag är imun!

Hokk stirrade in i Slayers iskalla ögon.Han rös när han tittade in i dom.

-J,jag är inte rädd för någon,kannibal!!

Dobermanen rörde sig sakta i en cirkel runt hokkaido hunden.

-Tack för komplimangen...

Slayer attackerade Hokk och bet tag om hans strupe.

-Du vet väl att doberman hundar är en av dom hundarna som har starkast käkar?

Hokk kunde knappt andas,han trodde att han skulle dö.Hokk tänkte på sin mor.

-F,fan...Lyckades Hokk få fram.

Slayer bet hårdare.

-Du ska dö!Du vet,hur mycket du än tränar så kan du alldrig mäta dig med mig!

Hokk mumlade något ohörbart.

-Vad sa du,valp?

-Du blir aldrig en sådan fantastisk man som min pappa!Han kämpar på och försöker se allting ifrån den ljusa sidan,fastän att du har tagit ifrån dom flesta ur hans familj!Han kämpar vidare!Hör du det han kämpar!Jag lovar dig,att jag en dag ska döda dig,en gång för alla!!!!Jag ska träna hårt!!

Hokk tog tag i Slayer och slängde honom på rygg.Den lilla hunden var otroligt stark.Slayer bet efter honom och träffade kinden.Dobermanen försökte sig på en till attack,men missade.Hokk sprang runt Slayer och hoppade upp på hans rygg.Då hadde Hokk chansen.Hokk körde in pinnarna

i Slayers rygg.Slayer skakade sig,men den lilla hunden hängde sig envist fast.Hokk körde inte bara in pinnarna,utan bet och rev sin fiende med full kraft,han var hänsynslös emot sin mammas baneman.Men tillslut ramlade Hokk av,men,han var snart uppe på Slayers rygg.Hokk bet tag i Slayers skalle och blodet flödade.Akarex hadde märkt att Hokk var borta och kom nu med Grey i släptåg.

-Den hunden är galen.Sade Grey.Bort därifrån,Hokk!

Hokk gjorde som han blev tillsagd.Grey siktade på Slayer med sin bössa.Gubben träffade dobermanens högra öga och öra.Hunden sprang iväg.

-Jag kommer tillbaka!Jag ska döda gubben och din pappa när ni sover!Hela erat hus kommer vara blodigt!

Akare tittade strängt på sin son.

-Sa jag inte åt dig att du inte skulle möta honom ensam?

-Jo,men jag kunde inte stå emot!

Akarex nickade.

-Jaha...Jag tror att jag förstår...Min pappa var också sådan,he,he.När han fick flamman i sig var han tvungen att låta den brinna ut.

Hokk berättade sedan om Slayers barn.

-Suck,jag fruktade det här.Han ska samla alla doberman hundar för att han vill ha Hokkaido för sig själv.Sedan siktar han emot Ohu,där tvillingarnas pass ligger.

-Men är det inte där Gin bor?

Akarex nickade.

-Jo,men det bor en stark björn där vid namn Akakabuto,som Slayer vill döda för att få mer makt.Sedan siktar han emot resten av Japan.

Hokk ville inte att det skulle hända.

-Pappa,jag vill samla ihop starka hundar som kan slåss emot Slayer.

-Ja,det är en bra ide,men.Gin,och andra hundar gör samma sak,så det kan bli svårt att hitta hundar.

 

Fortsättning följer...

[GinGirl]

Är min berättelse SÅ dålig? ;)

[zimeon]

Nä, men det är inte så mycket att kommentera...

 

På det stora hela är det intressant läsning. Det är kul när folk gör egna saker istället för att bara läsa. Fortsätt skriva. Tänk på att inte ta dig vatten över huvudet och skriva för långt bara. Då kan det väl hända att du aldrig blir klar.

 

Många saker händer utan förvarning. Vissa saker skulle vinna på lite mer presentation. Helt plötsligt nämns "den där dobermannen" men den är dittills helt okänd i texten. Träningen om Hokk utsattes för kändes ibland som om den bara var där för att plåga honom; vad innebär det för träning att hinderbanan hade sandpappersunderlag till exempel? Akarex ropar i striden att Slayer dödat hans far; det är en sak som skulle vunnit på att nämnas tidigare så att Hokk hann arbeta upp en motvilja mot Slayer redan innan Slayer gav sig på hans familj.

 

Kort sagt, det känns som om du kommit på lite vartefter. Men det är å andra sidan inget direkt fel i det. Du har en schysst röd tråd och kul fungerande kopplingar till SilverFang. Lite stavfel och särskrivningar och så men det spelar egentligen inte så stor roll till en början. Skriv vidare så man får veta hur det går för valpen!

[GinGirl]

Här är ett ställe som dom gillar min berättelse, där är fortsättningen också

http://extion.mine.nu/pub/Board/cgi-bin/ikonboard.cgi?;act=ST;f=9;t=8;st=0

Zimaon, det angånde #den där dobermanen" det är just det, det ska vara lite mystiskt ^^

 

Kapitel 5

 

- Ja, jag vet. Sade Hokk till sin pappa. Ska du följa med?

- Nej. Någon måste ju försvara gubben sade Akarex och log varmt.

 

 

Nästa dag gick Hokk på, sin långa resa emot byn. Hans pappa hade sagt åt honom att det fanns en hund med cirka trettio starka hundar, i byn. Han hette visst Inu. Hunden kom fram till platsen. Stället låg i den ödsliga delen av byn. Benknotor och rester efter döda djur låg utspridda över allt. Hokk svalde hårt. Han gick emot en byggnad som var förfallen av mögel. Hokk kände hur hjärtat började dunka av skräck. Inu var ju hans fars gamla vän, men var han lika vänlig nu för tiden? Några kråkår flaxade högljut iväg så att Hokk hoppade till.

- Puh, bara kråkor.

Helt plötsligt ifrån ingen stans kom en stor skara hundar fram.

- Vad gör du här?! Sade en stor och muskulös kai hund.

- J, jag söker starka hundar som kan slåss emot dobermanen Slayer!

Hundarna började mummla.

- Slayer? Är valpen helt galen?! Knappt våran ledare kan ju stå emot honom! Sade hundarna.

Hokk väntade på ett svar, och han kände hettan i luften.

- Valp! du är modig om du vill slåss emot Slayer! Vi tar dig till våran ledare.

Hokk följde efter hundarna, men han var faktiskt rädd, väldigt rädd. Hundarna gick in i huset som var relativt stort. Allra längst in, på en filt, låg en stor tosa hund med flera ärr på kroppen.

- Inu. Den här valpen vill prata med dig!

Hokk gick närmare Inu.

- Vad vill du? Valp!

Hokk svalde och bugade sig inför den mäktige hunden.

- Jo, herr Inu, jag samlar ihop hundar som kan slåss emot Slayer!

Inu ryckte till när han hörde namnet Slayer.

- Slayer!? Den jäveln, som, dödade min dotter! Jag vill gärna få hämnd men...

- Men? Undrade Hokk.

Inu teg. Hokk orkade inte vänta längre så han tog till orda.

- Du är helt enkelt feg! Eller hur?!

Alla hundarna tittade förskräckte emot Hokk. Inu tittade på honom.

- Vad sa du?!

Inus ögon blev gula av vrede.

- Vågar du utmana mig då?!

Hokk nickade. Båda hundarna intog strids positioner. Hokk kände blodet flöda i ådrorna. Hokk tog tag i sina gift pinnar. Alla hundarna tittade förvånat på honom.

- Hah! Vad är det där för strids position? Du är sårbar!

Inu rusade emot Hokk men hunden hoppade undan och stack sedan pinnarna i sin motståndare.

- Argh! Du är en snabb jäkel!

Fortsättning följer...

[Zaphod]

Några av de saker jag skrivit finns på min sida, http://www.innehallslos.tk.

För att göra lite reklam.

Dock är det mesta oseriöst. Men jag är rätt oseriös, så det passar sig.

[GinGirl]

Förresten, Zimeon, det där med sandpappret, det kommer en förklarning på det längre fram i "novellen", har du någonsin tänkt på det?!

 

Säg gärna vad ni tycker om den....

[zimeon]

Förresten, Zimeon, det där med sandpappret, det kommer en förklarning på det längre fram i "novellen", har du någonsin tänkt på det?!

 

Jodå, men vad jag menade vad att det verkade lite random, och det är obra om läsaren känner så, även om du som författade har planerat annorlunda. Det var lite sandpapprigt underlag och sen var det över. Det kändes lite "jaha?" och kommer inte riktigt övertyga som om det var en viktig träning senare. Då hade det varit bättre om Hokk fått lida lite längre med sandpappret.

 

Men egentligen är det bara små finputsningsdetaljer. Om det verkligen var planerat så är det bra gjort. Skall bli kul att läsa fortsättningen.

[GinGirl]

Okej, jag har lärt mig lite mer nu, jag gjorde den där berättelsen i september någon gång... Jag har blivit bättre iallafall. Eller hur man nu skriver Men Zimeon, det finns en hund som heter något japanskt kan du lista ut vad det betyder? ;)