Sök igenom detta community

Var god träffa Koko Hekmatyar. Koko, dotter till en fraktmagnat, är en ung säljare för bolaget HCLI. Koko är en glad tjej som gillar att åka runt jorden, besöka spännande platser, smuggla vapen och att undvika polisen. Koko har en skruv lös. Var god träffa Kokos livvakter, en brokig skara människor som kanske bara har två saker gemensamt: sin lojalitet mot Koko, och en imponerande skicklighet i väpnad strid. De kan hantera allt från knivar och handeldsvapen till helautomat- och krypskyttsgevär till sprängmedel och raketgevär. Var god träffa Jonah, Kokos senaste leksak. Jonah är en kallsinnig ung man som hatar vapen och vapenhandlare, vilka bär skulden till så mycket av hans livs olycka. Trots detta är han barnsoldat. Trots detta har han låtit sig rekryteras av Koko -- en vapenhandlare. Det är något med Koko som fascinerar honom... Jormungand är, förutom namnet på asatrons orm som slingrar sig runt världen och biter sin egen svans, den senaste serien av animestudion White Fox, som producerat serier som Katanagatari och Steins Gate. Originalet är en 11 böcker lång manga av Keitarô Takahashi, som gick från 2006 till början av 2012. (Den är alltså avslutad!) Det är knappast orättvist att jämföra Jormungand med Black Lagoon, seriens närmaste levande släkting. Black Lagoon har kanske lite mer "färg", men båda är de välpolerade serier som utspelar sig en god bit bortom moralens och juridikens gråzoner, mitt bland vinande kulor. Och medan Koko arbetar med mer eftertanke än Revy från Black Lagoon, råder det inget tvivel om att de skulle kunna se på varandra med respekt. Åtminstone vad gäller den ena av dem, enligt serien som Takahashi tecknade till Black Lagoon-illustrationsboken "Book of Venom":

Det är ju vår (iaf i Skåne)

Titel: Hyōka Genre: Mystik, Skolliv Sändes: 23-04-2012 till 16-09-2012 Studio: Kyoto Animation Regissör: Takemoto Yasuhiro Längd: 22 avsnitt Hyōka är titeln på en bok som skrevs av Yonezawa Honobu 2001. Temat kretsar kring mystik och boken följer en ung kille vid namn Hotaro som motvilligt går med i skolans klubb för klassisk litteratur efter att ha blivit övertalad (läs: beordrad) av sin äldre syster. I sin nya klubb blir han indragen i ett mysterium som kretsar kring en kvinnlig klubbmedlems farbror och en incident som inträffade för 33 år sedan. Vid sin sida har han sina nya vänner i klubben, däribland den lugna och vackra Eru som under rätt omständigheter blir oerhört nyfiken och frågvis. Det är nästan omöjligt att låta bli att dra vissa paralleller till Haruhi. Hur långt likheterna sträcker sig återstår att se men en del grundläggande bitar finns helt klart där. Det verkar dock som om Hyōka involverar mysterier med logiska (nåväl) förklaringar snarare än de övernaturliga fenomen vi har vant oss vid i Haruhi. Huruvida det stämmer eller ej får väl framtiden visa. Romanen Hyōka gavs för övrigt ut av samma förlag som senare gav ut lättromanerna om Haruhi och boken lyckades få ett hedersomnämnande i Kadokawas priskategori för Mystik och skräck. Då det inte finns alltför mycket att säga om serien och dess karaktärer i nuläget får det här inlägget fungera som en platshållare tillsvidare. Det vi vet i nuläget är följande: Regisserar gör Takemoto Yasuhiro, mannen som regisserade Full Metal Panic! The Second Raid! och personen som står för manus är ingen mindre än Gatoh Shouji - Full Metal Panic!s skapare och författare. Det är inte första gången som dessa herrar samarbetar. Gatoh var involverad i hela animeprojektet för The Second Raid där han inte bara gjorde ett animemanus av två av sina böcker utan även skrev fyra avsnitt med helt nytt material (avsnitt 1-4) som han ville "lägga till" i animeversionen. Takemoto Yasuhiro tog över som regissör av Lucky Star när Yamamoto Yutaka petades efter fyra avsnitt och det första avsnittet han regisserade (avsnitt 5) skrevs av Gatoh som sedan kom att skriva manus även till avsnitt 12 och 22. Om serien nu kommer ha lite av samma anda som Haruhi så sitter bägge två dessutom inne på lite erfarenhet därifrån. Gatoh skrev och gästregisserade ett avsnitt av originalserien (avsnittet där SOS-brigaden krigar digitalt mot datorklubben) och Takemoto regisserade långfilmen, Suzumiya Haruhi no Shoushitsu. Nishiya Futoshi står för karaktärsdesignen och har under årens lopp jobbat med bildregi och nyckelanimationer i titlar som Air, Kanon, Clannad, Suzumiya Haruhi no Yuuutsu och Lucky Star. Här senast ansvarade han för karaktärsdesignen i Nichijou. Tanaka Kouhei komponerar musiken och har mig veterligen inte jobbat med KyoAni tidigare. Han är veteran på området och har bland annat skrivit musiken till titlar som One Piece, Top wo Nerae! ("Gunbuster") och diverse Gundam-titlar.

Om Soranowoto var "K-On gör lumpen" så kan man, med gott samvete, kalla Natsuiro Kiseki (Sommarfärgade mirakel) för "K-On på sommarlov" som doppler gjorde. Serien handlar om fyra tjejer i åttonde klass i högstadiet -- Natsumi är livlig och munter, Saki är duktig och behärskad, Yuka är uttrycksfull och busig, medan Rinko är mer mystisk och dåsig -- som ska få gå på sommarlov, när det lilla kompisgänget riskerar att brytas upp. Ett mirakel inträffar som gör att det blir en sommar de sent ska glömma... Man kan anta att ett nytt avsnitt för med sig ett nytt mirakel och en liten livsläxa åt dem, samt en och annan Sphere-sång -- Sphere är en popgrupp som är uppgjord av Minako Kotobuki, Ayahi Takagaki, Haruka Tomatsu och Aki Toyosaki; de är vana animéröstisar, ni har säkert hört dem förut -- och det känns väl på det sättet som att serien är något av ett fordon för gruppen. Sen kan man även undra om inte Shimodas turistbyrå har fått bidraga lite till produktionskassan: serien utspelar sig nämligen i denna natursköna hamnstad (25 000 invånare). Kanske de hoppas på att stadens onsen- och hotellnäring ska få ett uppskov som Hanasaku Iroha fick? Därmed inte sagt att Shimoda stad spelar någon huvudroll: serien handlar om dessa fyra tjejer. Natsuiro Kiseki är pastellfärgat fluff som troligen kommer att vara helt bortglömt inom max ett par år, det kan man inte förneka, men samtidigt känner man sig nästan lite varmare av att se på det, i väntan på att den svenska sommaren kommer på riktigt.