Sök igenom detta community

Jag tillbringade gårdagsnatten med att läsa en serie som bara växer och växer för mig. Jag kunde inte lägga ifrån mig den. Yumi Tamuras ännu pågående (hittills uppe i sisådär 25 volymer) serie 7 Seeds börjar med att en grupp ungdomar, totala främlingar för varandra, vaknar upp till havs, mitt under en storm. De minns inte hur de kommit dit, men de lyckas ta sig i land. Det är dock en öde ö med ett helt främmande och livsfarligt ekosystem. Efter många mödor så erkänner en av dem att de är grupp Sommar B: ett av fem lag på vardera sju utvalda överlevare (därav "7 seeds") plus en guide i varje lag, som Japans regering lät frysa ned på obestämd tid för att försöka ge mänskligheten en andra chans från en katastrof. Under seriens lopp får man följa deras lag och andra överlevare i deras resa för att förstå vad som hänt och för att överleva. Jag blev inte alls fångad från start. Skissartad stil, många hästansikten i designen, och grötiga teckningar (åtminstone i naturscener där det ibland, och speciellt då rumsteckningar, kan vara svårt att se vad saker ska föreställa). Serien har för min del inte heller någon riktigt stark "hook". Inte dåligt, men inte så där superfängslande. Jag var helt enkelt inte övertygad om att mysterierna skulle vara speciellt intressanta. Men ju mer av berättelsen som uppdagades, ju fler karaktärer som introducerades och livsöden som presenterades, desto mer sögs jag in. Det är en mycket välskriven berättelse! För det första är handlingen överraskande sofistikerad. Den känns planerad nästan in i minsta detalj, med skilda trådar som vävs ihop på oväntade sätt, medan författarinnan berikar berättelsen med kulturella referenser och trovärdiga detaljer. Den är också dramaturgiskt mogen: den växlar mellan de olika grupperna, och ibland långa flashback-sekvenser, på ett sätt som bevarar spänningen, och det är sällan som "bara ett kapitel till"-känslan ger med sig. För det andra är figurerna intressanta. De är utfyllda och dynamiska, fulla av motstridiga viljor och behov. Hur de olika karaktärerna växer varandra nära och hur de interagerar med utomstående känns äkta. Den har många inspirerande porträtt av starka kvinnor som ger allt trots motgångar och faror, men med en mänsklig ömtålighet. Serien visar "svaga" män som inte är sorten som kan bestiga berg, men som ändå lever med värdighet och en förmåga att stå upp för något när det behövs. "Svaga" eller "starka" -- vilka som är vilka kan vara en perspektivfråga --, alla utvecklas de. De man vid ett tillfälle avskytt kan humaniseras och bli respektabla, medan andra karaktärer som man innerligt empatiserat för kan dra åt sig läsarens starkaste förakt. För det tredje är det en rik, inlevelsefull berättelse. Som all god science fiction ställer den etiska frågor och frågor om hur vi skulle handla i olika situationer, frågor om människans natur. Helgar medlen ändamålet? Vad är överlevnad värt? Vad är individens rätt mot samhället? Finns det något man kan kalla en värdig död? Eller ett meningslöst liv? Den är mästerligt, djupt tragisk i sina avbildningar av olyckliga omständigheter och mänsklig grymhet i en värld utan hopp om annan räddning än den man själv står för -- och lita inte för mycket på att "plot armor" ska rädda just dina favoriter. Det är en serie som konfronterar sina karaktärer -- och oss -- med huvudsanningar om människans tillvaro: du kommer någon gång att dö. Alla du känner kommer någon gång att dö. Vissa i förtid, vissa i tumult och plågor. Allt som människan har presterat och byggt under vår civilisations historia kommer någon gång att bli till intet. Hela mänskligheten kommer att dö ut. Så vad är en människas liv värt? Men det är, imponerande nog, inte deprimerande. Det handlar om människor som har hopp, och som på ett sätt eller annat försöker finna egna svar. Och det är väl vad varje läsare -- och icke-läsare -- också måste göra.