Sök igenom detta community

Ni kanske har lagt märke till det men det finns en hel del serier om andra världar, det vi i lekmannatermer kallar för "isekai". Det kanske har gått överstyr. Kommer ni ihåg hur alla spel skulle vara ett battle royale just för att PUBG och Fortnite existerade? Isekai är på ett helt annat plan. Dom finns överallt! Så därför har jag åtagit mig den tunga uppgiften att ranka mina tio favoriter för att dels visa vad för serier som faktiskt är bra, och dels hoppas jag att Japanska producenter ser denna lista och tänker "Jösses vilken hemsk lista! Vi måste sluta göra mer isekai annars får han mer ammunition!" 10. Akuyaku Reijou nanode Last Boss wo Kattemimashita Vår heroin vaknar upp som Aileen Lauren Dautriche, antagonisten i hennes favoritspel men också den som hon vet kommer dö en plågsam död i slutet. Hon har dock en plan: möt upp med hennes orsak till att hon dör, demonernas konung Claude Elmir... och fria till honom?! Energisk och riktigt komisk, Akulas har en stark huvudrollsinnehavare i Aileen med planer för alla möjliga utfall. Det känns skönt att ha en protagonist (i detta fall ganska löst beskrivet) som inte är hopplös. Ett genomgående tema i denna lista som ni kommer märka av, men kom igen, är det inte charmigt att Megumin försöker få ihop ett bröllop med Goblin Slayer?! 9. The Rising of the Shield Hero (Säsong 1) Naofumi och tre andra japaner transporteras till fantasyvärlden Melromarc där dom enligt en profetia är hjältar som ska stoppa riket från en invasion av monster. Naofumi drog det korta strået och blev Sköldhjälten, en karaktär som verkar vara hatad av de mesta i Melromarc och bakom kulisserna blir han falskt anklagad över ett sexuellt övergrepp han inte gjorde bara för att dra honom genom smutsen. En riktigt kryddig detalj som många reagerade på men som också var en drivande kraft i seriens riktning. Ingenting annat i denna serie har varit så engagerande som Naofumis resa till försoning i det allra första arket. Och hans hat och cynism från det hela gör det så mycket bättre när han sen jobbar sig till att bli en ikon att samla sig runt. Plus för Raphtalia! 8. The Eminence in Shadow Cid Kagenou har försökt träna sig till att bli en ostoppbar kraft, men truck-kun fick han på nya tankar. Nu i en värld med magi sprider han sitt inflytande som Shadow Garden, en organisation som bakom kulisserna jagar efter en kult som vill sprida kaos. Det faktum att alla i Shadow Garden är overpowered, och att alla tar Cid på allvar med hans chuunibyou-syndrom leder till dels lite av en parodi av genren och dels en power fantasy som är riktigt flashigt i sitt utförande. Lägg till en bra mix av sidokaraktärer och roliga skämt som att namnge någon "Perv Asshat" och du har något unikt att se fram emot. 7. Slime Taoshite 300-nen, Shiranai Uchi ni Level Max ni Nattemashita Kontorsslaven Aizawa får en andra chans att leva ut sitt liv med lata dagar som en häxa som inte åldras i en fantasyvärld. För att fördriva tiden och skapa en inkomst så dödar hon slime och efter 300 år så har hon nu maxat sin nivå, och hennes lugna tillvaro är nu i fara från alla som söker en utmaning... En isekai slice of life? I min animé? Det är mer troligt än du vet om! Charmigt och lätt att njuta av i lugna ro, denna serie kommer att smälta ditt hjärta. Aoi Yuuki gör ett fantastiskt jobb som en tsukkomi-häxa som bara vill ta det lugnt. På tal om Aoi Yuuki... 6. Youjo Senki I en första-världskriget-fast-med-magi-värld hittar vi en ung liten flicka som trots sin korta längd är en dekorerad officer för imperiet-som-inte-är-Tyskland-vi-svär, Tanya Degurechaff. Vår protagonist har kvar all sin kunskap från sitt förra liv och tar det till vara när man som Tanya gör allt för att överleva, även om det innebär att be till en Gud som man inte tror på. Brutal men ändå riktigt snyggt gjord animation och en briljerande Aoi som verkligen tar fram en historielektion och vrider det upp till löjliga höjder. Detta är inte babyns första animé, detta är kontrollerat kaos i dess renaste form och Du måste se den! 5. Zero no Tsukaima Louise Francoise suger på magi och har ett rykte om det på magiskolan. Men en dag så lyckas hon med en frammaning av en familiar: den japanska tonåringen Saito. Vi snackar kaos och fanservice i ett läckert inlindat paket och, till skillnad från andra serier, har ett definitivt stopp och försöker inte dra ut för mycket av storyn. Detta är också en av de tidigaste och ikoniska exempel av Rei Kugimiyas arbeten så lite nostalgi för oss nittitalister finns där också. 4. Watashi no Oshi wa Akuyaku Reijou Rae somnar in framför sitt favorit datingsim och vaknar upp i den världen. Nu kan hon äntligen dejta sin älskling... nämligen spelets antagonist Claire Francois! Best yuri! Best skruvkorksblondin! Best dubb av någon anledning, seriöst dom gjorde ett bra jobb på den fronten. Mangan var riktigt bra (det jag hunnit läsa) och adaptionen är nog en av mina favoriter. Bra jobbat WataOshi! 3. Re:Creators Vad händer när karaktärer från populärkultur kommer till liv i deras gudars hemvist? Souta kan inte tro sina ögon när karaktärer från animé, manga och spel dyker upp i verklighet, allt tack vare en mystisk kvinna i militäruniform. Men vad är hennes syfte? En massivt underskattad serie som även om den går på tomgång har så mycket kraft i sig. Sawano Horoyukis soundtrack och en riktigt fet bas ger liv till denna unika reverse-isekai där genres mixas hejvilt och även lite filosofiskt om ens skaparprocess och ens plats i livet. Woah! 2. GATE Mitt i Tokyo dyker det upp en stor port och genom den kommer en arme av ryttare, gobliner och legionärer som plundrar innerstan. Japans Self-Defense Force mobiliserar och slår tillbaka angriparna men porten består. Löjtnant Itami var på plats under själva angreppet och ska nu med resten av JSDF bege sig till världen på andra sidan porten, för att förhindra ännu en invasion och få svar på varför detta hände. Kritiserad över dess fanservice och militaristiska teman, GATE är trots detta en teater av spektakel där fantasynationer och dess monster och soldater står mot modern eldkraft och attackhelikoptrar. Och med en mix av unika karaktärer som flockar sig runt den bristfälliga men ändå pålitliga Itami har vi en resa som studsar mer än ett baksäte på en Hummer. 1. That Time I Got Reincarnated as a Slime Efter att random-kontorsarbetare-nummer-257 kolat vippen så vaknar han som Rimuru, slimet med en omåttlig förmåga. Han blir bästis med en halvgud/drake, bygger upp en by med gobliner och vargar och vänder uppochner på allas tillvaro i nationen Tempest. Charm, action, diplomati och en resa genom en civilisations uppståndelse, TenSura är mer än en vanlig power fantasy där målet är att besegra den stora stygga. Nejnej, vi ska bygga en hel nation! Allt från de övermäktiga striderna till de enkla mellanpraten så håller vi stilen genom hela serien. Vi är avslappnade och har kul på resan helt enkelt!

Jag hade redan en lista över öppningsteman, men efter sådär tre och ett halvt år så känns det som att vissa låtar fasats ut och att nya kommit in och blivit mina darlings. Så dags att röra om i listan och göra den mer... om inte definitiv så i alla fall aktuell. 10. Musouka (Utawarerumono) Vi börjar starkt! En av de bästa serierna från min tidiga animékarriär med en av de bästa soundtracken i mannaminne. Självfallet så har den ett iögonfallande öppningstema som får en att tänka tillbaka till denna pärla. Varför iögonfallande förresten? Man lyssnar ju väl på den? 9. MAYDAY (Fire Force) Många föredrar den lite mer lekfulla (och kanske spanskinspirerade) första öppningstemat, men jag föredrar det tunga metallsoundtracket i denna andra variant. Tuffa beats med engelsk låttext för ovanlighetens skull. 8. Shanranranran (Flying Witch) Kan inte stoppa the shanranranran sora wo~ med obligatoriskt klappande. Mysig serie måste ha ett mysigt soundtrack så klart! 7. Seize The Day (Yuru Camp) Jag kan ha sagt att denna inte riktigt är lika bra som Shiny Days, men jag har gjort en helomvändning om denna. En annan skön svängighet kring denna men samma lekfulla natur. 6. PUNCH☆MIND☆HAPPINESS (Anne Happy) Ni kan inte stoppa Pan-pan-punch mind! Böj er ner för Timothy superiority! 5. BAD CANDY (Girls' Frontline) Warner bros. bad, mobilspeladaption bad, öppningstema good. Ganska enkelt faktiskt. Om dom ansträngde sig lika mycket med serien i sig så hade den varit ett mästerverk. 4. My Soul, Your Beats! (Angel Beats!) Efter alla dessa år så är den fortfarande episk. Pianointrot får mig varje gång, rikligt med gåshud genom hela stycket. Jag må vara känslig, men ingen kan nog hålla sig från tårar med den här i bakgrunden. 3. Literature (Majo no Tabitabi) En magisk känsla varje gång den går igång. Ett mysigt piano som intensifieras i ett crescendo som inramar Elainas drömska resa. Gud så vacker! 2. Kien Romance (Otaku Elf) Jag har bara haft Otaku Elf i mindre än en månad, men om nånting skulle hända den skulle jag mörda alla i rummet och sen mig själv. En ny för i år mysig slice of life med det mest svängiga öppningsteman jag varit med om. Älskar´t! 1. gravityWall (Re:Creators) Den bästa serien som inte hade något inflytande alls har fortfarande kraften av Sawano Hiroyuki. Solitt soundtrack avrundat av det bästa öppningstemat ever, no contest. Du kan inte bestiga denna vägg!

Samma som topp 10 openings redux, fast för endingteman. Så enkelt! 10. OVERDRIVER (Rail Wars!) En av mina favorit fanserviceserier (just denna med tåg) har en tuff slutkläm till sitt namn. Även om många känner sig tveksam över seriens premiss så kan man nog inte förneka hur toppen denna låt är! 9. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start) Från att vara nummer 1 till att verkligen halka ner. Det är inte att den är dålig, men konkurrensen har hårdnat. Den är fortfarande lekfull och trevlig. Snälla se Slow Start! 8. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino) Den här slår riktigt hårt igenom hjärtat hur många gånger man än lyssnar på den. Rogivande utan kontext men efter seriens slut så finns risk av att fälla en tår. Okej, lite känslig är jag väl... 7. Los! Los! Los! (Youjo Senki) Hon må ha petats några placeringar, men en skrikande Tanya är svår att bli av med. En av de hårdaste låtarna på listan och med all rätt! 6. STORYSEEKER (That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2) Väldigt studsigt och upbeat. Ser inte direkt kopplingen till showens backstory, men jag gillar den skarpt. 5. Madoromi No Rinne (Utawarerumono) Originalserien har en av de bästa soundtracken inom animé (fight me!), och självklart så är båda huvudteman extremt starka. Vibbar och toner som perfekt ramar in en låt inspirerad av en urbefolkning inom fantasytema. 4. Nai Nai (Shadows House) Fun fact: Vet om serien, har inte sett den, och första gången jag hörde denna låt var en cover av Hololives Ninomae Ina'Nis. Både hon och ReoNa har dock extremt starka röster som verkligen lyfter denna kraftfulla komposition med extrema stråkar. Gåshud på ett bra vis. 3. Hibari (Lord El-Melloi II's Case Files: Rail Zeppelin Grace Note) En unik spinoff på Fate-serien hade en intressant premiss, och sluttemat är magiskt och rogivande. Att se Gray vänta i olika årstider ackompanjerat med en harpa och violin är en speciell känsla. 2. Horizon (Girls' Frontline) Ett misslyckat försök till en adaption av ett mobilspel från en studio som bör hålla sig till att animera DC-karaktärer. Men å andra sidan så har vi här en av de bästa slutteman i nutid. Tuff elektroniskt sound med maffiga trumpeter och starka vokaler, det är så synd att all ansträngning hamnade i öppnings- och endingtemat. Tänk potentialen om man hade en procent av vad som gjorde dessa nummer magiskt i själva showen! 1. Nomick (I'm the Villainess, so I'm Taming the Final Boss) Min nya favorittyp av isekais är när huvudkaraktären blir den kvinnliga antagonisten och måste leva som den. Plus att denna låt är så het och har det bästa hiphopandet jag hört om hur man fötts in i överklassen och försöker överleva dess slit. Hetaste mixtapet yo!

Castle Town Dandelion fick en. Goblin Slayer fick en. Till och med en isekai-slime fick det. Men det är inte nog, vi behöver mer manga som får sin Netflix animé adaptation. Jag råkar ha med en lista av lämpliga kandidater för detta. Nåja, lämpligt i mitt sinne. Men det är goa' grejer, lita på mig! 10. Oops! I Messed Up and Made the Wrong Person Into a Magical Girl! En bubblare som dök upp på måfå vid en sökning, men som verkar ha en intressant premiss. En familiar söker efter en kandidat till att bli en Magical Girl och hittar en ung blondin med twin drills (Nice!). Problemet är att denna flicka är en hardcore delinquent som går bärsärk på ett ögonblick. Hon är så stark att hon kan krossa monster utan magi! En väldigt udda serie som är överdriven på alla de rätta sätt. 9. All You Need Is Kill En serie som fick sin "Netflix"-adaptation innan en animation, så att säga. Denna serie var inspirationen till filmen Edge of Tomorrow med Tom Cruise. Det är samma premiss, samma utomjordiska fiende, samma typ av tidsloop som låter vår protagonist dö och börja om dagen igen. Skälet till att ha en animé av denna är för att betona skillnaderna mellan Hollywood och Japan. Plus att den kan bli riktigt brutal! 8. Please don't bully me, Nagatoro! Denna serie kan jämföras med Teasing Master Takagi-san, fast lite fräckare. Nagatoro gillar att retas med sin Senpai, men han står ut med det då han har känslor för henne. Det hela hänger på att Nagatoro ska få sin Senpai generad, men vad som verkligen säljer det är att hon konstant känner rodnad oberoende av vad som händer. Det finns en viss charm i denna fräcka tvåmanna-komedi. 7. Tonari no Furi-san ga Tonikaku Kowai Taira är en helt vanlig skolpojke som får oturen att sitta bredvid den delinquent-esquea Furi. Han är självfallet rädd för henne och hennes bryska interaktioner, men djupt inombords är hon en jungfru som tycker Taira är söt. En lite udda komedi där utseende kanske inte är allt. Riktigt söt och sådär småmysig känsla. 6. Amano Megumi was Sukidarake Manabu har dedikerat sitt liv till att komma in på Tokyo University. Dock så har även hans barndomsvän Megumi också börjat på samma skola som honom. Hon har blivit lite kurvigare sen senast dom träffades, men hon är fortfarande samma tomboy. En lite udda slice of life om Manabus strapatser för att inte tappa fokus från sitt universitetsmål, och inte bli distraherad av Megumis impulsiva äventyr. En sån där varm och långsamtgående komedi med lite fanservice att toppa av det. 5. Miss Komi is bad at Communicating Komi är den populäraste flickan i skolan och avgudas av de andra eleverna. Problemet är att hon själv är extremt dålig på att kommunicera. Hon vet inte hur hon ska svara eller reagera när folk kommer fram till henne. Hon har uppnått meme-status och blivit ett helgon på Reddit på grund av hennes söta interaktioner där hon försöker uttrycka sig. Det ryktas om en adaptation, men inget konkret om det faktiskt blir av eller inte. Make it happen! 4. Magika Swordsman and Summoner I en parallell värld där människor kan använda magi finns en skola som tränar upp dessa magiker som kallas för Summoners, samtidigt som den tränar upp landets främsta Swordsmen. Svärddragaren Kazuki blir kallad och utvald som Summoner men det finns två dilemman med detta: Han är en man och alla Summoners har hittills varit kvinnor, och Kazuki är själv tränad att bli en svärddragare. Denna serie kan nog beskrivas lite som Negima i flera av dess utförande. Den må vara en ecchi- och harem serie, men Kazuki som huvudkaraktär är bra skriven och serien har stabil action. 3. Strike Witches: 1937 Fuso Sea Incident Strike Witches är ett stort universum som fortsätter att ge, men det är fortfarande saker som jag saknar som One-Winged Witches och denna pärla. Detta är tidigt i kriget där Fuso (Japan) har blivit isolerat från fastlandet av massiva styrkor av Neuroi. Striker Units är av enklare och mindre kraftfullare design och de största häxorna använder katanas konstant. Vi möter också en ung Mio Sakamoto som rookie, och hennes mentor Kitago Fumika. Denna serie inramar en av de största konflikterna inom Strike Witches universum och det vore synd att inte ta den till den stora duken. 2. Gal Gohan Fullblodsgyarun Miku har problem med sina betyg och kan inte fixa sina makeup-lektioner. Hemkunskapsläraren Shinji försöker hjälpa och med lite möda så lyckas hon baka några kakor. Med nya vind i seglen har nu Miku hittat en ny passion och börjar i skolans matlagningsklubb. Självklart är Shinji ansvarig lärare, och hon kanske känner något för läraren som trodde på henne. Varm komedi med lite mys pys vid sidan om. Sen så är det alltid kul att ha en bra gal i huvudrollen (vilket Hajimete no Gal inte kunde fixa). 1. Tejina-senpai En trolleriälskande skolflicka som har extrem scenskräck och kan därför inte framföra sin magi framför folk. Hon kan bara framföra inför sin assistent och den enda i deras lilla trolleriklubb. Väldigt mysig slice of life med en ny och fräsch nisch. Trollerierna är enastående, men utmaningen är att få den blyga Senpai att framföra bland människor. Varm och mysig choklad som måste adapteras!

Vi har nu fyra generationer av Love Live! Åtta säsonger och två långfilmer med musik i olika toner och fasoner. Som den självutnämnda Love Live-fantasten på detta forum (och kanske den enda) så tänkte jag dela med er av de främsta bangers slash framträdanden från serierna, så vi utesluter fristående singlar och låtar från mobilspelet i denna lista. Och ska jag vara brutalt ärlig så kommer jag inte på någon märkbar låt från Muse som skulle passa här... 10. Shocking Party (A-RISE) Gruppen som startade allt, favoriterna till att vinna Love Live två år i rad var inspirationen till Muse och indirekt resten av alla idoler här på listan. Det som stod ut var deras mera aggressiva stil jämfört med huvudkaraktärernas mera lugna och mjuka popvisor. Shocking Party var riktigt djärvt och rockigt och svängigt som bara den. Lite synd att dom fallit i glömska... 9. Tiny Stars (Kū-Kā) Kanon och Kekes debut var riktigt pirrigt och nära att inte bli av p.g.a. Kanons scenskräck. Men i sista stund vände det och vi fick bland det sötaste framträdanden i modern Love Live-historia. Kanons röst är makalös och dräkterna söta. Deras dockliknande rörelser i refrängen är så gulligt charmigt att det är svårt att stå emot känslorna som väller fram. Inte illa för en debut. 8. Enjoy it! (QU4RTZ) En ganska överraskande enhet, men medlemmarna är en ganska chill grupp så synergi var inte svår att få till. Enskilda medlemmar är inte direkt i mitt direkta målfång (förutom Kanata) men tillsammans skapar dom min topp tre favoritenhet inom Nijigasaki. Denna låt har ett skönt gung och en riktigt groovy refräng som får en på fötterna direkt. 7. Nonfiction!! (Liella) Med temat rap kom Liella med en unik mix som påminner om Movits och deras mix av hiphop och soul. Sumire har också den perfekta scennärvaron och levererar hennes "cypher" med elegans. Det finns en viss bias från mig i och med hennes blonda skruvkorkar, men dom skadade inte heller. Läckert och svängigt rakt igenom. 6. Next SPARKLING!! (Aqours) Slutlåten i Aqours långfilm, den symboliserar framtiden utan våra tredjeringare som tar examen och lämnar stafettpinnen vidare till de yngre medlemmarna. Jag har svårt att lägga till mer beskrivningar för jag grät så mycket under denna låt. Kanske räcker som argument... 5. Vivid World (Karin Asaka) Nijigasaki var de första som gick utanför ramarna av "traditionella" idollåtar, och Karins framträdande kan lätt jämföras med EDM/houselåtar från dagens topplistor... fast bättre. Hon brukar anspela på sitt sex appeal i andra låtar, men i Vivid World är det ett mer energiskt och lekfullt framträdande där hon verkligen skiner med sin mogna charm. Ljusshowen och dräkten är riktigt pampigt också. 4. Eutopia (Lanzhu Zhong) Lanzhu är 100% attityd och det genomsyrar hela låten. Även om Queendom är superhiten så är denna inte långt ifrån samma starpower. Det blir också riktigt exotiskt när hon mixar in mandarin emellan raderna. Likt tidigare Nijisanji-bidrag här på listan så får vi äntligen lite nya genres i mixen, och jag verkligen älskar de mer tuffa och fartfyllda bidragen vi får se. 3. MY Mai☆TONIGHT (Aqours) Kanske deras bästa bidrag som full trupp, My dance tonight är en exotisk mix av traditionella östasiatiska toner möter modern J-pop. De går verkligen fullt ut med temat även i ljusshow, koreografi och dräkter. Istället för att spela säkert med de traditionella och lugnare tempot från Muse så får man äntligen se vad som händer när man sätter lite fart och fläkt i framträdandet hos inte bara rivalerna utan även våra huvudkaraktärer. 2. Eternal Light (DiverDiva) Introverten Karin möter extroverten Ai och bildar bästa powerduon från Nijigasaki. Hög energi, mera house- och technoinfluenser, plus lite vassa rap lines från Ai... fett gung rätt igenom. Deras olikheter kompletterar varandra och deras röster är så kraftfulla i framträdandet. En bra introhit med tanke på deras samlade banger diskografi med Secret Night, Fashionista och Powerspot. Bästa duon inom Love Live, strax efter... 1. Believe Again (Saint Snow) Aqours rivaler och stora fans av A-RISE, syskonen Sarah och Leah utgör en oslagbar duo med deras rockinfluenser. Self Control var bara början för Believe Again gjorde verkligen ett stort intryck. Älskar som sagt när man verkligen tar i på låtarna och verkligen stoltsera med sitt självförtroende, och Saint Snow fyller detta tomrum med bravur. 10/10, would Believe Again!

Det tog ett tag innan jag började, men sen blev jag fast. Den enda shónen- serie som fick mig att fastna. Har märkt att jag inte skrivit en rad om den dock...så här är tio oförglömliga ögonblick från alla fyra-och-en-halv säsonger. Eller ja, oförglömliga för mig. ***OBS! Spoilers! Duh!*** 10. Midoriya, Lemillion & Sir Nighteye VS Overhaul Ett rätt så kaotiskt arc med verkligen udda quirks från gruppen Shie Hassaikai. Det kändes bitvis utdraget innan själva huvudeventet med Overhaul. Men det var riktigt mäktigt med Lemillions starka inledning och Midoriyas avslutning samt att toppa av det med Sir Nighteyes tragedi. Miljön och de flesta sidokaraktärerna fastnade inte för mig, men just detta ögonblick varade länge. 9. Uttagningen för provisorisk hjälteexamen Fighter mellan elever känns bäst. I detta fall mixar och matchar man från flera skolor och försöker slå ut andra elever i en extremare form av spökboll. Första delen var klart starkast då andra halvan var mera katastrofräddning och käbbel mellan Todoroki och Yoarashi från Shiketsu High School. Flera olika fighter utspelar sig och vi får njuta av hur 1 A har mognat sedan sist. 8. Träningslägret Fullkomligt kaos med lite mörkare ton. Extremt underhållande och fartfyllt där man knappt hinner återhämta sig innan nästa fight kickar igång. Uppbyggnaden från att vara ett oskyldigt tapperhetstest till fullkomligt krig mot League of Villains är riktigt maffigt. Vi får även se lite action från 1 B. Muscular var helt tokig dock. 7. Bakugo VS Midoriya De udda parets första kamp sker under en hjälteträning där fokus är att stoppa tjuvarnas bomb, men som vanligt har Bakugo andra planer. Uraraka och Ida får sitta på avbytarbänken medans dessa två försöker få en syl i vädret mot varandra. Mäkta imponerande av Midoriya att ta sig an Bakugo utan att kunna använda sitt quirk på ett säkert sätt. Närkamp mot någon som exploderar i nyllet är lite dumdristigt, men riktigt imponerande moves från båda håll gör denna fight inte helt ensidig och sätter spänning på det hela. 6. Bakugo & Midoriya VS All Might Bara effekten av att ha dessa två "teama upp" tillsammans mot deras största idol, som också råkar vara den främsta hjälten i världen...det är svårt att beskriva. Man verkligen kände hur körda dom var, men sen så började All Might verkligen svinga och visade hur lönlöst det faktiskt var. Även om fighten var ensidig från början till slut så var spänningen så tjock man kunde skära den med en kniv innan man ens började lektionen. 5. Attacken mot U.A. En oväntad vändning och vår första introduktion till fienden League of Villains. Vi hade allmänt kaos i olika miljöer, Aizawa när han är seriös, den första Nomun visas och All Might går all in. Kanske inte så man minns den efter alla säsonger, men går man tillbaka så ser man hur effektfull denna vändning var i det stora hela. Plus att se amatörskurkar få stryk är alltid roligt. 4. Klass A VS Klass B Det bör upprepas: klasskamper och elevträning är det roligaste att se. En showdown mellan de olika hjältekurserna för att se vilka som verkligen är bäst och vilka som får först tyst på Monoma. Startar lite trögt men får sen snabbt upp tempot över de olika matcherna. Roligt att se en helt ny mix av quirks användas och hur A jobbar för att försöka kontra det. Stort plus till Bakugos grupp och animatörerna bakom Idas Recipro Burst. 3. Hjältedräparen Stain En mer koncentrerad episod med fokus på Ida, Midoriya och Todoroki. Hela denna arc bondade de tre och påverkade hela deras utveckling som hjältar, ett stort avtryck som fortfarande gör sig påmint. Själva fighten var en nagelbitare där Stain inte visade någon nåd trots att han var själv mot tre stycken. En också imponerande premiär på Midoriyas Full Cowling och vi kan äntligen slippa se honom vara så hjälplös med One For All. 2. All For One VS All Might Själva striden var väl okej, men avtrycket desto mer långvarigt. Från efterchocken från träningslägret och Bakugos kidnappning till att två rivaler har sin svurna uppgörelse ännu en gång. Detta är också ögonblicket där All Might blir tvungen att pensionera sig och låta Midoriya axla manteln som den permanenta arvingen till One For All. All For Ones själva närvaro var också mäktigt samtidigt som hans krafter var skrämmande kraftfulla. En värdig nemesis att ha i en superhjälteserie. 1. Sportfestivalen De bästa ögonblicken förevigade under säsong två. Hinderbanan och ryttarduellen var bara uppvärmning till en episk showdown mellan de bästa från klass A. Även om tyngden låg hos Todoroki, Bakugo och Midoriya så gav alla deltagare sitt yttersta...förutom Yaoyorozu och Kaminari då. Många rivaliteter och ideal på spel i en turnering med maximal eldkraft gör detta till ett minnesvärt ögonblick i hela My Hero Academias historia.

För er som inte hängt med i decenniets kanske största crossover: Marvel startade sitt massiva filmprojekt Marvel Cinematic Universe med två dussin superhjältefilmer som knöt samman universumet med gruppen Avengers. Thanos är den stora stygga. Hans mål är att få tag i sex skumma stenar med extrema krafter för att forma hela universum...genom att döda hälften av det. Thanos är stor och stark likt Hulken, och han har bevisat att han kan slåss mot flera hjältar samtidigt. År av erfarenhet har gjort honom extremt slug och flexibel mitt i brinnande strid. Man kan aldrig underskatta denna jättesmurf för han kan vända ett underläge i ett ögonblick. Han är även vis efter sitt sökande efter stenarna. Med dom kan han utrota hela universum, utan dom...tar det lite längre tid bara. Trots att Thanos är ganska imba i sin rätt i filmuniversumet så får vi icke förglömma att OP är ett slagord inom animé. Denna lista drar fram några som kan stå emot och vinna mot honom i en strid på liv och död. Vi skippar karaktärer från One Punch Man (ganska uppenbart varför) och Dragonball Z (för att jag har ingen koll på vad alla karaktärerna gör, och dessutom kan nog minst hälften av dom spöa honom skitenkelt...tre fillers senare). 10. Goblin Slayer (Goblin Slayer) Mannen vars namn och rykte byggts upp från år av goblinslakt möter en motståndare som är i en helt annan liga än honom...och inte en goblin. Även om hans erfarenhet kommer från att mobba små gröna gubbar så betyder det inte att Orcbolg inte är flexibel mot andra motståndare som dyker upp. Han har också en tendens att bryta mot Genèvekonventionen under sina strapatser. Thanos får hoppas att han inte använder vatten mot honom. 9. Naofumi Iwatani (The Rising of the Shield Hero) Som Sköldhjälten är Naofumi en ostoppbar kraft som kan motstå Thanos råa styrka. När han sen är uttröttad sätter han in nådastöten med Iron Maiden och Blood Sacrifice. Detta hänger dock ganska skört om Thanos går hårt på honom och inte ger utrymme för något offensivt utspel. Men Naofumi är även han finurlig och kan utnyttja hans defensiva fördel till att slå hårt. 8. Shiba Tatsuya (The Irregular at Magic High School) En "magiker", soldat och programmerare i ett och samma paket. Denna strid kommer vara över i ett ögonblick eller vara extremt ensidigt till Shibas fördel. Han har räckvidden och eldkraften att förgöra vem som än står upp mot honom. Det hjälper kanske också att han har en "omstartspunkt" att falla tillbaka till, så han är näst intill odödlig. Vore pinsamt för Thanos att få stryk av en nörd... 7. Gilgamesh (Fate/Zero) Det finns nog flera heroiska själar som kan spöa Thanos, men det vore underhållande att se dialogen mellan dessa två. Det hjälper även att Gilgamesh rankats som den starkaste av alla själar och att han tack vare sin Noble Phantasm "Gate of Babylon" har tillgång till ett näst intill outtömligt förråd av vapen och andras phantasmer. Med gyllene kedjor som kan tygla gudar och ett svärd som river sönder allt i hans närhet så sitter Thanos i skiten om Gilgamesh är någorlunda seriös. 6. Rory Mercury (Gate: Jieitai Kanochi nite, Kaku Tatakaeri) En 900 år gammal halvgudinna vars huvudmål är att spöa alla som dissar krigsguden Emroy med en hillebard som likt Thors hammare kan bara lyftas av den utvalde. Rory lever för att slåss och och får något av en sexuell kick utav det. Thanos erfarenhet står sig slätt här och han är inte lika vig som "Rory the Reaper". Hjälper också att hon är näst intill odödlig också, ett återkommande tema i listan... 5. All Might (My Hero Academia) Rättvisans symbol kan i sitt esse och i sin biffiga form visa Thanos var skåpet ska stå. Jämfört med att möta All for One så är detta nog en barnlek även om han inte kan hålla sin form alltför länge. Det finns nog plats för en Plus Ultra reserverad för lila rymdsmurfen, men det känns som att det är lite overkill. 4. Selvaria Bles (Valkyria Chronicles) Kraften från en Valkyria är inte att leka med. Med en urladdning av hennes spjut kan Selvaria decimera inte bara Thanos utan armén som stod bakom honom (betoning på "stod"). Skölden stoppar också allt som han kan tänkas kasta mot henne och i värsta fall kan hon bara självdetonera sig själv i en mindre kärnvapenexplosion. 3. Tokisaki Kurumi (Date A Live) Ingen har koll på vad, när eller hur Kurumi är. Det man vet är att hon vägrar dö, hon klonar sig själv oändligt och hon gillar svart spets. Hennes huvudvapen Zafkiel består av en flintlåspistol, musköt och en klocka. Med dessa tre kan hon styra tiden och göra massvis av fuskiga saker. Även om Thanos hade några stenar så skulle det nog inte spela någon roll i slutändan. 2. Alucard (Hellsing) Inte för att man känner sympati för någon som planerar att mörda halva universum, men när man möter Alucard så är det svårt att inte tycka synd om honom. Nasistvampyrer kunde inte döda honom och om dom har problem men något så är det svårt att se vad en utomjording kan göra för att stoppa honom. Thanos kommer i alla fall att dö med stil...extremt plågsamt, men i stil. 1. Altair (Re:Creators) En entitet vars krafter kommer från fanfics och poster från Pixiv och Nico Nico Douga, Altairs arsenal är bokstavligt talat outtömlig. Hon kan manipulera alla tryckta och digitala medier som manifesterar sig i världen. Tekniskt sett så är dock inte Thanos en fiktiv figur i detta skede, men det förhindrar inte henne från att göra en massa annat skumt. Om det inte funkar så har hon tonvis med svävande svärd. Tro mig, Thanos är körd i denna matchup!

Jag älskar Code Vein. Det är nog mitt favoritspel från förra året. Det är också mitt första spel inom soulslike...och även det enda då de andra i genren har mer jäkelskap än detta. Eftersom det är ett svårt spel och från en nisch genre så finns det några irriterande saker, även om det inte förstör helheten så är det fortfarande lite av en pinne i röven. Låt oss se ifall Klona håller med: 10. Mutated Sea Urchin Denna lilla dödsboll gillar att rulla runt likt destroyers från Star Wars Episod 1. Skillnaden är att de är riktigt kvicka, extremt taggiga och gillar att knuffa en nerför en avgrund. De är extremt svåra att ducka och du får bara en kort varning innan de kör över dig. 9. Fire Totem Lost Tänk dig pirayaplantorna från Super Mario, dom där som spottar eld. Föreställ dig nu flera i grupp eller placerade på krångliga ställen som på en klipphäll eller på andra sidan en klyfta. Så om du fokuserar på närkamp eller saknar magi med räckvidd så kommer du ha det svårt att nå dessa rackare. De gillar också att spotta på dig när du är som mest upptagen med andra fiender... 8. Butterfly of Delirium Andra bossen i spelet och kanske en av de svåraste bossarna, speciellt med en ny karaktär på låg nivå. Hon har stor räckvidd och kan storma mot dig blixtsnabbt. Lägg till att hon kan förgifta dig och ticka ner ditt HP ganska snabbt. Tog en-två timmar innan jag slog henne. Tips; ta med Yakumo när du möter henne. 7. Ridge of Frozen Souls Helvetet har bokstavligt talat fryst till is. Detta område är trångt med många tillfällen att ramla av berget, flera fiender gömmer sig under snön, hundar och Mutated Sea Urchins finns runt varje hörn och det finns även risk att isen brister under dina fötter. Men främsta orsaken till att jag hatar detta ställe är en viss fiende... 6. Blade Bearer & Cannoneer En tjockis med en eldkastare och en konståkare med no chill. Individuellt så kan man ta sig an dom, men båda två samtidigt...är lite mer komplicerat. Det handlar om en dans mellan dessa två och dig och din partner. Mitt i en kombo kan båda vända sig mot dig och kastar dig ur din rytm och gör dig till ett lätt mål. Riktigt frustrerande att se en glaciär komma mot dig i expressfart samtidigt som en vulkan får ett utbrott under dina fötter. Yep, det händer under denna strid. 5. Avgrunden i Ruined City Center För att komma vidare till ett visst område måste man hoppa ner här. Det finns en hiss, men den kan bara aktiveras längst ner i hålet. Och hittills har jag glömt att aktivera den genom två playthroughs. Detta betyder en extra tripp genom denna mardröm...och jag lyckas alltid snubbla i slutet. Inte kul att hämta sin essens efter att ha ramlat i en gång. 4. Begränsad anpassning Med begränsad menar jag inte själva utbudet. Code Vein har en av de bästa karaktärsskapare i genren och det har äntligen fått min dröm att få mig en egen skruvkorksblondin uppfylld. Med begränsning menar jag att alla tillbehör har en kostnad. Så nu har jag mitt hår, men nu kan jag inte ge henne ett par handskar, hörlurar eller en fräck hatt. Varför finns denna begränsning egentligen? 3. Låg ichor Ichor är detta spels mana. Det används dels som ammunition för din bajonett, dels som klassisk mana för dina spells. Problemet är att det är väldigt begränsat (som lägst kan man starta från 10). Du kan återställa det genom att dela skada och du kan öka maxkapaciteten med drain attacker, men så fort du vilar vid en mistel eller stänger av spelet så återställs det till ursprungsnivån. Det känns lite jobbigt att ha så lite mana när det finns så många unika spells att använda. 2. Boreal Lost Kommer du ihåg snubben jag nämnde i Ridge of of Frozen Souls? Här är han! Stor yeti/Cthulhuhybrid som slår hårdare än tåget och vevar mer än en väderkvarn. Sen så klär han sina klor i is och tar då mindre skada, typ ännu mindre än vad han tidigare gjorde. Orättvist! Plus att han rullar som Sonic och kör över dig utan att tveka en sekund. 1. Inget dedikerat samarbetsläge Idén var att Klona och jag skulle köra co-op genom detta spel, men vi stötte på problem. Typiskt för soulslike så kan man inte köra vanlig multiplayer utan måste bjuda in varandra efter att man dör eller klarat av en boss. Sen så får bara hosten framsteg så logiken är att folk som redan kört igenom spelet en gång är de som kör multiplayer. Lite synd att genren inte utvecklats längre inom denna aspekt efter alla dessa år.

Det finns många referenser inom animé. Det kan vara till andra serier, filmer eller även riktiga kändisar. Bland annat har jag sett Haiyore! Nyaruko-san skämta om Men in Black, Mars Attacks och Code Geass, allt i samma serie! Nedan följer några utstickande exempel och (enligt mig) extremt roliga fall i hur dom använts. 10. Surströmming (Strike Witches: 501 Butai Hasshin Shimasu!) Surströmming kommer alltid vara våran förbannelse vad gäller referenser till vårt land, men utöver snack om hur det luktar så har ingen riktigt visat dess förödande kraft. Inte förrän det finska flygarässet Eila introducerade det till 501:a flygbataljonen. Sakamoto var stackarn som fick betala priset att vara den första att öppna burken. Om du känner dig förvirrad angående "baltic" så kan jag informera att Sverige i detta universum utgör Baltland tillsammans med Norge och Danmark. 9. Bonta-kun (Amagi Brilliant Park) Huvudmaskoten för parken, Moffle, är en vandrande kopia av en annan tivolimaskot från Full Metal Panic? Fumoffu. Istället för att vara en dräkt som används för infiltration och stormning så gillar Moffle att ta en öl efter jobbet. Han gillar absolut inte att bli kallad för en fejk, speciellt av Kanie. Lite lustigt då dennes chefer är 50 Cent och Queen Latifah. 8. Angry Video Game Nerd & Nostalgia Critic (Zettai Karen Children: The Unlimited - Hyoubu Kyousuke) Innan YouTube var dessa två content creators herrarna på täppan. Trendsetters i att skrika framför kameran efter att ha sett en dålig gammal film eller spelat ett hemskt spel på Supernintendo, dessa var 90-talisternas hjältar under internets yngre dar. Att få se dom helt plötsligt i ett avsnitt av Zettai Karen Children: The Unlimited var dock helt oväntat... 7. Kiss (Love Live! School Idol Project) När µ's i andra säsongen försöker hitta någonting mer effektfullt i deras framträdande så går dom verkligen utanför sin vanliga stil. Tyvärr blev det inget rockuppträdande i dessa utstyrslar, men det fångade Gene Simmons uppmärksamhet så dom gjorde det bra där. Kiss har varit en stor influens inom animéscenen vid flera tillfällen som till exempel Detroit Metal City där Simmons även fick en biroll som en heavy metal-djävul. 6. Haruhi Suzumiya (Lucky Star) Det finns många referenser att plocka från denna serie, men The Melancholy of Haruhi Suzumiya tar mest plats här. Inte nog med att Haruhi har sin egna reklam för en dricka, vi får även se Konata och hennes jobbkompisar utföra den klassiska öppningsrepertoaren på ett cosplay café. Just ja, Kagami fick ett SOS Brigade-armband i födelsedagspresent också. 5. Steve Jobs (Aiura) Apple-grundarens odödliga arv har tagit fäste i öppningstemat för denna serie. Istället för iPhone och iPad så gör han reklam för...krabbor? Nej, jag vet inte heller gimmicken bakom detta. Aiura är en slice of life om skollivet och utöver öppningstemat så ser jag inte symbolismen med krabbor. Nåja, det var ändå ganska roligt. 4. Spiderman (The Rising of the Shield Hero) När Itsuki sa denna magiska mening så skrattade Naofumi. När han blev frågad vad som var roligt svarade han med "jag visste inte att du blev biten av en spindel". Denna referens flög över Itsukis huvud men icket över mitt! Farbror Bens sista ord till Peter Parker innan sin bortgång och födseln av Spiderman är något av det visaste som sagt inom fiktion någonsin. Naofumi om någon borde inse att med större krafter följer ett större ansvar... 3. Guts (Goblin Slayer) Goblin Slayer har tonvis med referenser till Dungeons & Dragons och även lite från Dragon's Crown. Men en som sticker ut som en spik är Guts "kusin". Bredsvärd, spikig frisyr, samma mantel fast vit...likheten är kuslig! Och hans brutalitet är i samma klass också. 2. OreImo (Eromanga-sensei) Mangagänget och huvudpersonerna från "föregångaren" till Eromanga-sensei dyker upp i slutet i god tid att få tag i Masamunes och Sagiris nya bok. Självfallet ser vi Kirino och Kuroneko bråka mellan varandra, men det mest effektfulla i scenen var när Kyousukes och Masamunes ögon möttes och det typ förstod varandra under detta ögonblick. Förresten så är Eromanga en helt okej serie, ingenting att bråka över! 1. Arnold Schwarzenegger (How heavy are the dumbbells you lift?) Arnold, eller Barnold som han heter här, är Machios läromästare vad gäller bodybuilding. Självfallet så är han skildrad utifrån sin klassiska Terminator-look och är likt sin avbild en filmstjärna inom actiongenren. Det ironiska med detta är hur det återkopplar med Arnolds forntida karriär inom bodybuilding innan han började med film. En fin liten detalj!

Det tog länge att komma fram med denna, och många bra låtar fick betala priset av att hamna utanför. Sorry Attack on Titan. Och Psycho-Pass. Och Tanya the Evil. Och Ghost in the Shell Stand Alone Complex... 10. Miiro (Kantai Collection) Ett stycke av episka proportioner sätter verkligen ribban högt för serien. Tufft och heroiskt visar den att trots den söta ytan så är det mycket som står på spel för dessa slagskepp. 9. Aozora no Rhapsody (Miss Kobayashi's Dragon Maid) Chu chu yeah! Vill man introducera sin publik till drakar så verkar detta vara det bästa sättet för det. Det är ren magi vad som sker i både text och bild, och med medryckande toner så känner man sig så glad av att höra på denna. 8. THE HERO !! Set Fire to the Furious Fist (One Punch Man) En awesome serie förtjänar en awesome låt som verkligen pumpar upp en. JAM Project vet verkligen hur man hajpar upp lyssnaren. Tungt svängig och alltigenom tuff, denna ikoniska låt ger verkligen Saitama den respekt han (kanske) förtjänar. 7. Tatta Hitotsu no Omoi (Gunslinger Girl: Il Teatrino) KOKIAs röst tillsammans med pianot ger verkligen gåshud i denna klassiker från 2008. Andra säsongen av Gunslinger Girl skiljer sig extremt mycket från första, speciellt gällande soundtracket. Väldigt charmigt med mycket piano och extra italienska intryck överlag, men denna opening står ut gentemot resten. Lämnar ett riktigt starkt intryck. 6. Saturday Night Question (Recovery of an MMO Junkie) Kanske det coolaste gitarriffet inom öppningsteman. Det ger denna mer avslappnade serie lite mera umph bakom sig, vad som än händer så har man alltid detta att falla tillbaka på. En unik tuffhet utan att vara mörk eller bryta temat. Seriöst, man kan leva länge på det där episka riffet! 5. Shanranran (Flying Witch) Shan ran ran ran sora wo, tonde kono machi wo mi watasu no. Och en massa klappande! Medryckande, trallvänlig och alltigenom wholesome. 4. PUNCH☆MIND☆HAPPINESS (Anne Happy) Pan-pan-punch mind! Ett extremt lekfullt musikalnummer om fem skolelever med olika varierande grader av otur. Roligt men samtidigt medryckande. Videon är också oslagbar. 3. My Soul, Your Beats (Angel Beats!) Jag är extremt svag för pianon, och det finns inget bättre stycke än den från Angel Beats. De första tonerna skälver genom hela kroppen och hela stycket är minst lika rörande som serien i helhet. Man blir mållös av det hela helt enkelt. 2. Shiny Days (Yuru Camp) Man kan tro att Jackson 5 ska köra igång så fort de första tonerna klingar till. Skönt gungig och passar verkligen atmosfären till serien. Man kan bara bli glad när man hör den. 1. gravityWall och sh0ut (Re:CREATORS) Min lista, mina regler, och bästa action/reverse-isekaiserien med en av de bästa soundtracksen har självfallet inte bara det bästa, utan de två bästa öppningarna som finns! Hiroyuki Sawano komponerade hela seriens soundtrack och gjorde sig odödlig med dessa två tungt pumpande låtar som verkligen dunkar hårdast inom openings just nu.

Det har redan gått tio år, och mycket har hänt under den tiden. Men låt oss glömma allt annat och fokusera på vad som verkligen betyder något: animé. Denna lista rankar de tio mest inflytelserika serier (enligt mig) mellan 2010 och 2019. Två saker som är helt säkra - det är inte så många slice of life som man kan tro, och ni kommer inte att gilla vad som hamnade på nummer 1. 10. Psycho-Pass Cyberpunk möter George Orwell där framtida Japan isolerat sig från den kaotiska omvärlden och använder ett system som bestämmer vad som är bäst för invånarna- Sibyl. En deckarserie som följer Public Safety i deras utredningar i ett samhälle som sägs ska vara perfekt. Delvis mörk och delvis filosofisk i sitt utförande, Psycho-Pass har en riktigt intressant premiss som tar med dig på en resa genom en dystopisk värld och den så kallade fristad som Sibyl har skapat. Tre säsonger starkt och med massvis av bra skrivna karaktärer, denna serie tänker inte stanna upp i första taget. 9. K-On! En av titanerna inom slice of life, K-On! är Kyoto Animations lilla pärla om söta tjejer som gör söta saker (i detta fall starta ett skolband). Vackert animerad, varm humor och skön musik allt samlat i ett prydligt paket. Ett måste att se oavsett om du gillar KyoAni, slice of life eller musikserie. 8. Yuru Camp Ytterligare en serie om ingenting. I Yuru Camp följer vi campingfantaster under lågsäsong och trots att den utspelar sig under den kalla hösten, så är det här en av de varmaste serier som kommit ut. Charmigaste och lugnaste du kommer någonsin att ta del av. Plus ett öppningstema som kan få en sten att le i takt med sången. Jobbar dubbelt som en liten campingguide, så den kan även ge tips på bästa sättet att starta en brasa på. 7. Fate/Zero Det finns bara två bra serier i Fate-universumet: Originalet Fate/Stay Night och prologen Fate/Zero. Zero utspelar sig under kriget över heliga Graal tio år innan originalet och beskriver vad som skedde i Fuyuki City innan den stora branden. Gamla karaktärer mixas med nya som lägger fundamentet för universumets framtida serier (både på gott och ont). I min mening Ufotables svansång inte i det avseende att de gått under, utan som ett memento till innan de blev för stora för sina kängor. Det är nu bevisat att ingen vet vad som pågår i Fate-tidslinjen och ingen kan ändra detta. Zero kommer alltid att vara den trotjänare vi förtjänar tillsammans med originalet från 2006. 6. Girls und Panzer Senshado - en kampsport utan dess like. Föreställ dig att paintball möter stridsvagnar från andra världskriget, och att bara kvinnor kan utöva sporten...det är så animé som det bara går. Följ eleverna hos Ooarai Girls High School när de desperat försöker vinna skolmästerskapen i hopp om att upphäva beslutet om att stänga deras egna skola. Ett djärvt koncept men väl så originellt. Sport och slice of life möts i ett kaos som kan beskrivas som Fast and Furious med stridsvagnar, speciellt efter att man sett filmen. Har just nu en långgående filmserie så dess framtid ser väldigt ljus ut. 5. Re:Creators En omvänd isekai där karaktärer från animé, manga och spel plötsligt kommer till liv i vår värld och det nu äntligen kan möta deras skapare...men om det är med goda avsikter eller inte återstår att se. Vacker tagning på ett kanske inte så originellt koncept, men det sköts med bravur. Med detta följer även med kanske en av världens bästa soundtrack till en serie någonsin. Kombinera detta med tuffa actionscener som är väl animerade och en fet bas i ljudeffekterna, och du har en kronjuvel som inte får underskattas. 4. My Hero Academia En typisk underdog story möter superhjältar i stil med Marvels egna serietidningar, men gör det till sin egna grej. Följ en pojkes resa i en konstant uppförsbacke där han kämpar att nå sitt mål att bli en hjälte i ett samhälle där han är en av få som inte har en superkraft. En av få shounenserier som jag tagit åt mig, och den sitter nu verkligen som en av de mäktigaste jag varit med om. Det som får hjulet att snurra i detta mästerverk är hur superb karaktärsutvecklingen är. Det gör att serien känns så levande och extremt belönande ju längre man följer den. 3. Angel Beats I limbo finns ingenting att göra förutom att skolka från skolan och att slåss mot elevrådspresidenten som sägs vara en ängel. Denna serie är en twist på vad som händer när man lämnar jordelivet. Resultatet är ganska roligt flera gånger och kanske inte så djup som man tror, men den gillar att röra om ens känslor. Ett mästerverk som lämnar en i tårar ackompanjerat till My Soul, Your Beats. 2. Violet Evergarden Historien om en flicka som inte vet annat än konflikt och hennes strävan att ta reda på vad som menas med "kärlek". Vi följer hennes karriär inom posten och som skribent för de som själva ännu inte lärt sig det tryckta ordets konst. En resa genom berg och dalar, genom sött och surt och med många olika karaktärer. Decenniets kanske vackraste verk och som verkligen får känslorna att välla över stundtals. Serien var även ett samarbete mellan KyoAni och Netflix, så förhoppningsvis har den även inspirerat nya tittare till vår underliga värld vi kallar animé. 1. Strike Witches 2008 var det premiär för häxorna som slogs mot utomjordingar under ett alternativt 1940-tal. Under detta decennium har dom inte visat något tecken på att bromsa in med en säsong två, spinoffserien Brave Witches, en långfilm och den briljanta OVA:n Operation Victory Arrow, plus två ytterligare serier som är på väg 2020. En serie som kan beskrivas som jack of all trades, Strike Witches vann över mig just för att den slog mina extremt låga förväntningar och visade att den var mer än vad som visades på omslaget. Briljant animation, imponerande musik, unikt världsbyggande och en rollista som verkligen binder samman alltihop perfekt. Lägg till de verk som fortfarande inte fått en animéadaption så ser man all den potential som finns hos dessa häxor.

Det finns avfall som är någonstans mellan brännbart och frätande, som gamla batterier frätande. Det avfallet är den värsta form av serier som inte ens härdade veteraner kan tycka om. Serier där fanservice ska vara den drivande kraften, och kvalitén blir då därefter. Låt oss gå igenom "listan"... 10. Divergence Eve Sci-fi mecha serie om en rymdutpost som är under konstant hot från utomjordingar. Tråkiga strider och fula mechadesigns, ingenting som händer och huvudrollsinnehavaren är konstant naken av någon anledning. Försöker vara allvarlig och riktigt mörk men snubblar sig fram som ett snuskigare och sämre Evangelion. 9. Hajimete no Gal En oskuld blir inrullad i ett äktenskap med klassens gyaru som leker med tanken att reta med honom, men självfallet så faller hon för honom i slutändan. Tråkig och förutsägbar haremkomedi som inte tillför genren något särskilt unikt. Huvudrollsinnehavaren känns platt och konceptet att pinsamt är lika med roligt fungerar inte i detta sammanhang. Swipa vänster och gör inte samma misstag som detta par gjorde. 8. Hyakka Ryouran: Samurai Girls En unik teckningsstil är inte nog för att lyfta denna serie. Dess koncept av samurajer känns lite som att de försöker härma Pokémon samtidigt som storyn inte har något starkt mål att förhålla sig till. Huvudrollsinnehavaren gör heller inget särskilt, utan det är mer hans harem som gör det. Just ja, huvudtjejen har en delad personlighet där ena är mördarmaskin och den andra...en riktigt irriterande luftskalle. 7. One Room Den här är bara läskig på något sätt. Serien är sett från huvudpersonens ögon, vilket gör tittaren till den som flickorna pratar med. Kanske det parat med att man själv inte säger ett ord samtidigt som man stirrar från vågade vinklar gör det lite obekvämt. En av dom är även ens lillasyster. Sen finns det en OVA där alla är klädda i baddräkter, för mer konstigt behövde det vara tydligen. 6. Kämpfer Huvudkaraktären (en man) blir indragen i en enda stor battle royale som bara tjejer kan delta i...så han förvandlas då till en tjej när han slåss. Tråkig, tjatigt och med en huvudperson som gör det verkligen svårt för en att gilla, öh, "hen". 5. Bikini Warriors En serie som klankar på det absurda av bikinis i fantasyvärldar. Tyvärr tappar de fokus redan efter en episod, och de försöker sträcka ut en hel säsong vad som borde vara en kort paragraf istället. Dom tyckte också att man behövde upprepa "Kejsarens nya kläder" i en fräschare tappning. 4. Valkyrie Drive: Mermaid Ett virus gör att kvinnor antingen förvandlas till vapen eller kan bära personen som förvandlades till ett vapen. Problemet är att det krävs sexuell upphetsning för att det ska fungera. Det finns en handfull intressanta karaktärer, men miljön och manuset är konstigt och inte så intressant som man kan tro. Att kunna upphetsa sin partner är ett djärvt koncept för en plot device och serien lever inte upp till det. 3. Maken-Ki! En skola som tränar eleverna i olika former av kampsport. Låt oss placera en kåt tonårsnörd mitt i smeten. Just ja, han är också extrempacifist men samtidigt en av de starkaste i skolan. Och alla tjejer flockar sig till honom. Slå mig hårt i ansiktet... 2. Queen's Blade Kanske en trendsättare inom detta format, Queen's Blade var tidigt ute med ecchi fighting mellan tjejer och med extremt mycket fanservice. Men det behöver inte betyda att de gjorde det bra heller. Tvärtom så är det mer en olycka än en ledare. 1. Sin: Nanatsu no Taizai Inte att förväxlas med Seven Deadly Sins, Seven Mortal Sins följer ärkeängeln Lucifer på sin hämndresa genom de sju dödliga synderna för att...ja, varför? Hjälper det henne att komma tillbaka till himmelen, eller är hon bara ute på en extrem power trip? Ingen riktning, arrogant huvudkaraktär, ett alltför tröttsamt mönster, dålig animation och tuttar över substans gör detta till den värsta serien ever.

En fråga som delar en mer än ett riksdagsval eller Mellofinal, fanservice är här för att stanna. Det behöver dock inte betyda att fanservice är synonymt med dåligt. Denna lista är här för att bevisa att det finns serier som är bra fast man ser lite hud. 10. Senran Kagura Baserat på TV-spelserien med samma namn. Denna serie ger samma lekfulla fanservice presentation samtidigt som den visar att under allt fluff så finns det en solid bas som den kan ställa sig på. Detta var ingången till TV-spelen för mig och kanske kan det locka ännu mer spelare. 9. Walkure Romanze Att dedikera en hel serie om tornerspelens ädla konst har aldrig sett bättre ut. En mer "elegant" serie som verkligen glänser i detaljrikedomen hos animationerna. Sportmomenten är drivande och intressanta, men vi har även ett stort urval tjejer som alla ger sin unika charm när dom rider på hästryggarna. 8. Monster Musume Kanske den mest vågade serien här men samtidigt en av dom roligaste också. Möt dina favoritmonstertjejer som försöker göra livet svårt för vår hårt arbetande Darling-kun. Rolig, färgrik och ganska unik premiss gör detta till något man bara måste prova på. 7. Rail Wars! En underskattad serie som fanservice till trots är en stabil deckarserie. En deckarserie i och omkring tåg. Det är smått genialiskt bara den premissen, men en stabil rollbesättning hjälper också den på spåret. 6. Magister Negi Magi! Harry Potters motsvarighet inom 2D, vi får följa med brittiska Negi Springfields resa från att ta sin examen genom att vara lärare för 30 bångstyriga tonårsflickor i en japansk skola. Harem och shounen mixar fritt och friskt i en kavalkad som får J.K. Rowling att undra varför hon ens började med Twitter. En huvudserie och en spinoff både inom anime och manga, och vi har Ken Akamatsu att tacka för detta. 5. Harukana Receive En renodlad sportserie om strandvolleyboll, så självfallet så är det mycket fanservice då alla avsnitt kan räknas som beach episode. Lekfullt humoristisk serie som ökar i spänning under matcherna. Inget övernaturligt dravel, bara gammal hederlig kämpaglöd. Och det är just det som gör matcherna extremt spännande och givande. 4. Date A Live När "spirits" manifesterar sig i vår värld kan deras blotta närvaro ödelägga hela städer. Enda lösningen är att göra sig av med dom...eller gå ut på en dejt med dom. Kanske den bästa haremserien inom genren, med en stabil huvudkaraktär och ett helt galleri med unika personligheter. 3. Free! Reverse fanservice! En serie som startade som ett skämt på ett onlineforum (tror jag) fick sin egna serie med KyoAni i spetsen. Resultatet är en riktigt stabil sportanime med färgstarka karaktärer och samma ljuva magi som man är van att få från denna studio. Passar alla helt enkelt, och glänser med bravur. 2. Keijo!!!!!!!! Med en så löjlig sport så kunde man tro att det skulle sluta i ett magplask, men Keijo omfamnar galenskapen. Samma attityd som JoJo fast med kvinnliga karaktärer och minst lika uppskruvat. Inte minst när man refererar till andra serier med sina överdriva signatur moves som Attack on Hip och Gate of Bootylon. 1. Strike Witches Isekai möter science fiction möter magical girl. Allt detta sker utan byxor. När fanservicen gjorts om till en norm så kan det stöta iväg folk riktigt hårt, men de som stannar kvar belönas med en serie som trots en mix av genrer och humör är verkligen bra. Vacker animation, inlevelserikt soundtrack, slice of life, en skön mix av karaktärer och ett skönt äventyr överlag.

Man är lite sådär tveksam när det gäller att göra topplistor. Alla gör det dock...och alla gör fel. Måste man få något gjort måste man göra det själv tydligen. Se upp WatchMojo, här kommer jag! Låt oss börja med slutet...slutteman från serier det vill säga. Denna lista "listar" den musik som spelas under eftertexterna och som verkligen påverkat en rent musikaliskt. Se detta som en liten mjukstart till vad som kan urarta till fullt kaos inom en snar framtid... 10. Mashiro World (Engaged to the Unidentified) När ens styvsyster sjunger om sina nya släktingar och hur svårt hon har med natto så trodde jag aldrig att det skulle vara så svängigt. Gitarriffen lyfter fram energin som genomsyrar de tre systrarna när de framför denna poppiga ballad. Mashiro gillar att ta plats och briljerar i samspelet med Kobeni och Benio. 9. Okaeri (Non Non Biyori Repeat) När man söker något lätt att lyssna och slappna av till, denna enkla melodi omfamnar det lantliga som Non Non Biyori står för. Stråkarna och dragspelet sätter färg på det hela och jag är riktigt svag för röstskådespelare som bidrar till sånger. Refrängen gör en glad och varm, det är svårt att inte tycka om den. 8. Go to Romance (Urara Meirochou) Riktigt lekfull melodi rakt igenom. Svårast att beskriva i ord i denna lista faktiskt. Lätt att lyssna på och gunga med. 7. Fubuki (Kantai Collection) Är det något som verkligen står ut i Kantai Collection så är det musiken. En fullskalig orkester som ger den där känslan av att vara till havs. Särskilt trumpeterna ger en pampig start. Videon gör den inte rättvisa då ljudet blivit mixtrat med p.g.a. copyright. 6. Doll (Gunslinger Girl: Il Teatrino) En låt om en docka är passande till denna serie om unga flickor som tagits in för att bli lönnmördare för italienska staten. Il Teatrino verkligen tar till sig den där europeiska känslan i sitt soundtrack och gillar särskilt hur mycket piano de använder i låtarna. Väldigt rörande låt. 5. Lithium Flower (Ghost in the Shell: Stand Alone Complex) En icke-japansk artist med engelsk text är inte så vanligt. När det sker så kommer dessa grooves i lite balladstämning. Om den nu gjordes med Mokoto Kusanagi i åtanke vet jag inte, men det känns ganska passande. Framförandet är läckert och Scott Matthew levererar texten mjukt och sexigt. Basgången gungar verkligen fram i bakgrunden. 4. Los! Los! Los! (Youjo Senki) Feuer! Sperrfeuer! Los! Achtung! Deckung! Hinlegen! Halt! Enkelt budskap i ett kraftigt framförande. Bästa bitarna är utan tvekan när Tanya, vanligtvis med en barnsligare röst, tar i från tårna och levererar en tung refräng. Episkt orkesterframförande med elgitarr och bas för att verkligen lyfta fram allvaret och krigslystnaden som serien visar. 3. A Page of My Story (Princess Principal) Det är något särskilt med engrish, speciellt när det görs bra. När röstskådisarna från Princess Principal sjunger en engelsk text så funkar det så extremt bra. Inte för extrem brytning och ändå ha bra uttal. Lägg till en jazzig ljudmatta och voila, tedags! 2. MEMORIA (Fate/Zero) Den pampigaste låten i hela Fate-universumet. Troligen en anspelning på "In Memoriam", latin för "till minne av", denna ger verkligen en tidsresa värt varenda Graal. En pampig rockballad som lyfter fram det bästa från serien utan att för det vara för mörk. Man får energi likt ingenting annat. 1. Kaze no Koe wo Kikinagara (Slow Start) En fin ballad som passar alla tillfällen. Är det tekniskt en ballad? Vet inte, men gud så avslappnande och svängig på samma gång. En briljant sång från en underskattad serie med den bästa animationen för en slice of life serie.

Det finns udda karaktärer inom detta medium, och så finns det ännu mer udda maskotar. Riktigt, riktigt udda maskotar. Behöver jag förklara mer än att visa vilka som kom på listan? 10. Dango (Clannad) Kanske den mysigaste maskoten på listan är fortfarande lite udda. Dango är en dumpling gjord på rismjöl och smaksatt beroende på tillfället för att sedan serveras på ett grillspett. Så någon i Clannad tog tillfället i akt att ge dessa dumplings ögon och göra en sång av den. Ser mera ut som stenar med ögon. Eller slime med ögon. Men sången är fortfarande bra. 9. Bonta-kun (Full Metal Panic? Fumoffu) En karnevalsmaskot som redan sett en hel del, men som i sergeant Sagaras ögon är det perfekta vapnet. Efter några modifieringar kan dräkten användas för infiltrering och stormning samt skydda bäraren från kulor och gaser. Det är lek och roligt ända tills Bonta-kun drar fram ett hagelgevär och skjuter gummikulor mot en... 8. Komari-dockor (Non Non Biyori) Hotaru är väldigt, väldigt fäst vid Komari, men kan inte riktigt uttrycka det. Så i hemmets lugna vrå syr hon söta små dockor i hennes avbild. Okej, det är lite gulligt. Men att fylla hela rummet med dom? Det är på gränsen till abstinens. Och lite stalker varning. Och lite hoarder-varning om vi ska vara riktigt petiga. 7. Messengers (Kämpfer) Ni vet hur mahou shoujou-genren har den där sidekicken som ger en magiska krafter för att bli en magical girl? Föreställ er nu gosedjur med deras inälvor stickandes ut från deras mage och som ger en magiska krafter att beväpna en och tvinga in en i en form av battle royale. Vad sägs om att krama Levande Brända Lejonet eller Självmordsbenägna Kaninen? 6. Zombiedockor (Re-Kan!) Hibikis klasskompis Makoto är tokig i zombies. Så tokig så hon har skapat sin egna..."armé"...av zombiedockor. Japp, hemmagjorda zombies att gå runt med. "Fångade mellan liv och död av en okänd förbannelse, men dom sörjer inte deras öde för det" är vad hon säger. Känns lite som muterade tygversioner av dom där Funko Pop leksakerna, fast mer mardrömslikna... 5. Tippy (Is the Order a Rabbit?) Caféet som Chino och hennes pappa driver, Rabbit House, har självfallet en kanin som maskot. Inte bara vilken kanin som helst, utan en Angorakanin. Det skumma med denna kanin är inte det faktum att Tippy i själva verket är Chinos farfar reinkarnerad, utan att Angorakaniner faktiskt ser ut som en boll i verkligheten. Chino gillar att bära runt honom på huvudet också, så det är ju rätt sött. 4. Tuba-kun (Hibike! Euphonium) Det största instrumentet i en blåsorkester har självfallet den största maskoten. En serie av nyckelringar med olika instrumentantropomorf, Tuba-kun hänger på Kumikos väska för "det fanns ingen eufonium i serien". Av någon anledning fanns det även en kostym från en av skolans kulturfestivaler att använda. 3. Komissa (Psycho-Pass) Denna maskot hamnar här inte för sitt utseende i första hand utan mest för sitt utförande. Allmänhetens Säkerhetsbyrå använder denna som ett hologram över sina drönare för att inte störa den allmänna ordningen under pågående polisarbete. Grejen är att det används också vid vägspärrar och infiltration, så helt plötsligt kryper dessa in på en med samma monotona inspelade tjat och försöker svepa iväg en...eller så är det en regeringsagent gömd därunder. Man vet aldrig med dessa hologram! 2. Ankou (Girls und Panzer) De olika stridsvagnarna i Ooarai Girls Academy är representerade av olika djur som sköldpadda, anka och flodhäst. Lagets ledartank, en tysk Panzer IV, har Ankou...en marulk. Mardrömsfisken som lurar sina bytet med ett fejkat ljus som dinglar framför dennes mun fylld med sylvassa tänder. Ja, det låter sött! Kan vi ha den i rosa och med riktigt tjocka läppar? Och kan vi göra en dans om den med matchande dräkter som är så pinsam att ingen vill göra den? 1. Higero (Wataten) Lilla Hanas favorit. Ingen vet var han kommer ifrån eller vad han gör, men Hana är som tokig i honom av någon anledning. Påminner mer om Borat fick en animé-adaption. En fulare version av Borat dessutom...

Nu under vinterlovet har man haft lite för mycket fritid och en ny vinterrea på Steam gör inte saken bättre. Å ena sidan skaffade jag senaste Doom och älskar det. Å andra sidan så skaffade jag Gal*Gun och tvingade alla att gå runt i gymuni...jag menar så självfallet så behövs det en lista för dom som älskar spel och som kanske söker något med samma stil och anda som de rörliga bilder vi är så vana att se. Gott nytt år kära weebs! 10. Girls und Panzer: Dream Tank Match (PS4) En personlig favorit som serie tar äntligen steget till att slå World of Tanks på deras egna plan. Dream Tank Match låter dig återuppleva de klassiska scenerna från filmen och spela med alla fordon (förutom Mörser Karl då). Cellshadad grafik och förmågan att dorifto gör detta till en riktigt underhållande liten pjäs. 9. Hyperdevotion Noire: Goddess Black Heart (PC/VITA) Hyperdimension-serien har två svagheter i sig: dels är det långa JRPG-spel som kräver en hel del grinding och dedikation, dels så är Neptune riktigt, riktigt irriterande som huvudperson. Hur löser man det? Låt best girl Noire ta över och gör det till ett turbaserat strategi! Låt chibi-versioner av allas favoritgudinnor och medhjälpare (inklusive en genderswappad Solid Snake) charma i en frisk fläkt som Neptunia länge behövt. 8. Hatsune Miku: Project DIVA F 2nd (PS3/VITA) Allas våran favoritvocaloid har en egen spelserie tillsammans med sina syskon. Klassiskt rytm-spel som utmanar ens fingerfärdighet samtidigt som en musikvideo i bakgrunden imponerar dina ögon. Favoriter är fortfarande Megurine Lukas imponerande repertoar samt Mikus klassiker "The World is Mine". 7. Tales of Berseria (PS3/PS4/PC) En utstickare i Tales-serien i att det fungerar som en standalone. Vi följer Velvets hämnddrivna resa genom Midgand i ett JRPG som trots sina likheter med andra spel i serien verkligen sticker ut. Dess actionorienterade stridssystem leder till ett mer interaktivt och roligt RPG, samtidigt som serien verkligen greppar tag i en med en ganska unik vinkel. Vackert uppmålad cellshading likt andra Tales-spel gör detta till ett tidsfördriv man verkligen vill återvända till. 6. Ninja Gaiden (XBOX) Superninjan Ryu Hayabusa har en av de bästa hack and slash spel som finns och har en svårighetsgrad som var ökänd innan Dark Souls kom. Visuellt imponerande och med adrenalinfylld action, Ninja Gaiden känns som en form av Metroidvania på steroider...och i 3D. Tvåan var mer actionorienterad (fortfarande riktigt bra) och trean var en riktigt besvikelse. Det som ettan utmärker sig mest med är just äventyrsdelen som blandar lite pussel, backtracking, coola nya grejer man hittar samt riktigt hårda bossfighter. Värt att notera att Xbox-versionen funkar på 360, desamma med Ninja Gaiden Black, plus att en "Sigma"-version släpptes till Playstation. 5. Gravity Rush (VITA/PS4) Ett plattformsmåste för Vita, denna fransk-japanska bakelse var så populär att den fick en uppföljare och en remaster till modern generation. Följ Kat som mystiskt tappat minnet men som snabbt lär sig att hon kan påverka tyngdkraften. Sväva i luften, klättra efter väggar, glid på tak och kasta tunga grejer med hjälp av dina superkrafter. Just ja, du slåss mot skumma monster som kallas för Nevi. En riktig pärla som är ett måste för den som gillar lite unika plattformare. Kan det kallas för plattformare om hon bara kan flyga runt dom? 4. Eternal Sonata (360/PS3) Hur ofta kan man säga att det finns ett spel baserat på en kompositör? Den polske pianisten och kompositören Frederic Chopin dog i tuberkulos 1848. Spelet tar en med där han ligger sängburen och in i hans drömvärld som kan beskrivas som "Trollkarlen från Oz" fast med musikreferenser överallt. Vackraste landskapen i något spel kombinerad med vacker musik och ett färskt stridssystem, en mix av turbaserad JRPG och real-time action och med ett ytterligare element där ljus och mörker påverkar striden. Jag kräver en remaster av detta nu! 3. Senran Kagura Estival Versus (PS4/PC/VITA) Hela serien kan beskrivas som ecchi-bete som inte är alltför seriöst men under ytan har polerade spel som är roliga att spela. Just Estival Versus är ett klimax vad gäller grafik och gameplay samt att det finns mycket innehåll. Sen så får man inte glömma alla spinoffs som musikspelet Bon Appetit, Splatoon-klonen Peach Beach Splash och de kommande flipperspelet Peach Ball. Roligt för alla med mycket att göra och finns att få tag i lite överallt (förutom till Xbox, sorry). 2. Castlevania: Symphony of the Night (PS3/PS4/360) Nostalgitrippen är en stark bundsförvant i denna. Följ med Alucard när han ska spöa upp sin farsa (Dracula) innan resten av världen får lida. En gammal klassiker som håller än idag, och som det spel som introducerade Metroidvania för många av oss under 90-talet. Det går inte att beskriva med ord hur episkt detta spel är. 1. Valkyria Chronicles (PS3/PS4/PC) En stark referens till andra världskriget, följ med Alicia och Welkin när dom draftas till Gallias militär under brinnande krig mot Imperiet. Turbaserat strategi blandad med action i realtid leder till något revolutionerande roligt gameplaymässigt. Grafiskt är det menat att se ut som om en bok hade grafik, och estetiken är så läcker. Ett av de bästa spelen i mannaminne som gav upphov till 2 bärbara titlar (den tredje kom tyvärr inte till Europa) och en nysläppt fyra samt en remaster på PS4. Det finns nu ingen ursäkt att spela det!

Det finns alltid något att haka upp sig på, och så finns det dom där ögonblicken som får en att rent ut skrika "det där är bullshit". Denna lista täcker det sistnämnda. Kriteriet för att ha hamnat här är att det på något sätt fått mig i gungning så mycket att helhetsintrycket sjunker på grund av detta. Det finns även grejer som fått mig att helt tappa förtroendet för en serie...för bara en "liten" grej. Jepp, det är så illa. *OBS! INNEHÅLLER SPOILERS! OCH LITE SVÄRORD! DU HAR BLIVIT VARNAD!* 10. Typ allting (Sin: Nanatsu no Taizai) "Sex säljer", sägs det. Inte i detta fall. Ärkeängeln Lucifer (perfekt änglanamn) blir trött på att Gud är så jäkla passiv och blir utkickad från himlen. Därefter hamnar hon i helvetet och bestämmer sig för att ta över de sju dödliga syndernas jobb för att...ja, varför? Det var inte exakt deras fel att hon fick sparken. Serien hamnar i ett förutsägbart mönster direkt: Lucifer utmanar en synd väldigt kaxigt, hon får storspö, straffet blir någon form av bondage, efteråt så har hon "blivit starkare för att hon klarade utmaningen", hon vinner lätt och tar titeln, upprepa igen. Dum plot med irriterande huvudkaraktärer. Den som dock tar priset är Leviathan. Jösses, slå mig hårt i ansiktet så att jag slipper höra hennes gnäll! Lägg till billig fanservice, dåligt manus och billig animation och du får en sörja som ingen vill ta på. 9. Plot twist? More like dumb shit! (11eyes) Logiskt sett så finns det isekai-tropes här så det kan vara därför jag inte gillade den. Det jag kommer ihåg av 11eyes är att det finns en annan form av dimension som ligger parallellt med världen men innehåller monster. Några elever från en skola hamnar i dimensionen och några har superkrafter och dom måste slåss mot några avatarer som vaktade en prinsessa i en kristall. Varför vet jag inte riktigt. Den var jobbig nog genom hela serien men slutet tar nog priset! Först så sker ett förräderi från barndomsvännen som verkar vara besatt, och hon gör så att prinsessan blir fri. Detta betyder att världen går under för hon är den riktiga ondskan och vi blev bedragna. Så världen går under redan i näst sista episoden...ända tills den inte gör det. Surprise, huvudkaraktären såg bara framtiden och vi är nu tillbaka till utgångsläget och han förhindrade världens undergång! Alla som dog i verkliga världen är nu tillbaka och mår bra och balansen är återställd. Slutet gott? Jag gillar inte när karaktärer dör, men det finns något som är värre: återställa dom som om ingenting har hänt. Låt dött vara dött! Det är bara billigt shockmaterial där man äter kakan och behåller den med. Skräp är vad det är! 8. Tillbaka till framtiden (Tenjou Tenge) Fillers är ingenting ovanligt. Inte heller tillbakablickar. Båda två? Inte lika vanligt. Kanske för det bättre, dock så lärde sig inte Tenjou Tenge den läxan. Vi fortsätter med temat "jag vet inte varför handlingen är som den är" i och med att allting som sker i serien har som bakgrund från någonting som hände ett par år tillbaka. Det är inte beskrivet i helhet men oroa dig inte, en fillertillbakablick dyker upp vid två tillfällen för att fylla i tomrummen. Problemet är bara att storyn sitter löst och är ganska dum rakt igenom. Det kan vara street fighting-temat som hjälper till med det. Men det slutar inte där för vanligtvis när man har en tillbakablick eller filler så snackar vi bara en kort snutt till ett avsnitt. Tenjou Tenge har två-tre episoder per tillfälle, så ungefär sex avsnitt är baserat på denna filler. Kan vara fler, kommer inte ihåg. Vad jag kommer ihåg är att jag var riktigt irriterad över det hela. Nämnde jag att en snubbe blev huggen tjugo-nånting gånger i benen med en katana som är typ två meter lång...och han kunde fortfarande gå och slåss nästan som vanligt? Ja, det skedde i en av de avsnitten. 7. Stendumt (Infinite Stratos) Huvudkaraktärer i haremserier är kända för att vara tröga. Orimura Ichika är dock trögare än riktigt blöt lera och dummare än volfram (jag tog det exemplet för att det på engelska heter tungsten). Infinite Stratos är ett guilty pleasure och en ganska underhållande show...men Ichika drar ner det hela ganska hårt. Alla andra karaktärer är bra och man vill ha mera av dom. Vad dom ser i denna generic shonen det vette fan. Jag är även rätt säker på att han är en siscon. 6. Tretton år! (Full Metal Panic! Invisible Victory) Full Metal Panic! The Second Raid lämnade ett ganska tomt intryck och gav oss fler obesvarade frågor än svar. Man kunde lika väl stanna vid första serien som var riktigt stark och gav ett bra avslut. Antagonisten Gauron var riktigt vass och gav oss spänning ända in i slutet när han dog i en explosion...fast sedan får man reda på att han överlevde i säsong två. Och han utnyttjade fienden till att slåss mot varandra och i slutändan så dog alla så Sousuke kunde gå tillbaka till skolan. Dock så dök pappa Testarossa upp och gav oss mera griller och ett öppnare slut. Så självfallet var hypen uppe. Nu var det bara att hoppas på att nästa säsong skulle komma och förklara allting. Det var så länge sen som 2005. I skrivandets stund så har säsong tre, Invisible Victory, släppts. I mitt fall så var hypen död. Jag kommer knappt ihåg vad som hände tidigare och jag vet inte om jag orkar gå igenom två säsonger för att sedan sitta igenom någonting som kanske inte skulle ha släppts. Riktigt urusel timing om dom ville få mig att se den. Nu sitter den i min Plan to watch-lista och jag vet inte om den kommer flytta därifrån. Sorry FMP, jag har gått vidare med livet. Jag hann för fan ta körkort och flytta hemifrån innan första teasern ens kom, hur surrealistiskt är inte det! 5. En andra akt som tappade luften helt (Fate/Stay Night: Unlimited Blade Works) Unlimited Blade Works hade redan en film, men eftersom alla var så hypade av Ufotable efter Fate/Zero så bestämdes det att dom skulle knyta ihop säcken. Serien följer alltså kronologiskt efter händelserna i Fate/Zero men samtidigt så visste man vad man fick om man hade sett filmen. Animationen var dock på topp och actionscenerna var spektakulära. Men det skulle visa sig att det inte skulle hålla hela vägen. Halvvägs genom serien så hade man gått igenom större delen av händelserna i arket. Det märktes i kommande episoder som verkligen kröp fram och behövdes fyllas ut med backstory efter backstory som ibland även tog upp tid som kunde använts för striderna. Det blev värst i slutet när man skulle tjata om Archers väg genom livet som "hjälte", och det kändes som att flera saker upprepades flera gånger. För mycket hajp, för mycket glitter, för lite substans, för dålig kondis. 4. Drama för dramas skull (New Game!!) Har man någon form av arbetslivserfarenhet så vet man att företagen alltid söker efter den bästa möjligheten att lyckas med en produkt. Säg har man någon som är riktigt bra på vad dom gör och har mycket erfarenhet så är det vanligt att denna personen får de viktigaste uppdragen. I andra säsongen av New Game möttes detta med missnöje... Aoba är regissör för det nya projektet medan Yagami är art director och, tillsammans med Aoba, lead designer. Producenterna anser att eftersom Yagami är stjärnan i företaget så borde hon göra marknadsföringsmaterialet även om Aoba gjorde den grundläggande designen och idén. Kända namn drar in pengar, så enkelt är det. Yagami protesterar högljutt och Aoba är smått besviken, vilket är förståeligt. Men eftersom detta är en animé så är det väldigt spett på och det känns nästan som om världen rämnar över detta beslut. Vid flera olika tillfällen i serien så har drama på arbetsplatsen skett likt detta. Problemet är att allt känns så uppblåst och onaturligt hur det sker och hur alla reagerar, lite för regisserat kan man säga. Om du vill introducera lite drama så varsågod, men börja inte med att först ge oss en säsong som är avslappnad och sockersöt för att sedan slänga detta i våra knän! 3. Avengers, go home! (Avengers: Infinity War) "Du förväntade dig en animéserie, men det var jag, Thanos!" Slutet av Infinity War gav en lite bitter eftersmak. Inte just för att Thanos mästerplan gick i lås, men mera vad som komma skall. Lite som tidigare exempel så gillar jag inte när karaktärer dör men avskyr när de återvänder för att "de behövs för handlingen (plånboken)". Men det som verkligen frustrerar är tecknen på att det kommer ske. Till att börja med kom det snabbt fram att en uppföljare kommer för att avsluta striden. Sen så räcker det med att se på tre av individerna som försvann: Doctor Strange, Black Panther och Spiderman. Alla tre är större Avengers med bara en film under bältet, men dom har alla varit populära så varför döda en kassako. En sista hint finns att hitta i Doctor Stranges sista ord. "Det var det enda sättet" kom från hans läppar innan han blev rymddamm. Innan slutstriden så hade han sett framtiden där det fanns bara en möjligt framtid där dom vann. Humm, undrar vilken han menar... Så alla tecken pekar på en massåterupplivning, frågan är hur långt den sträcker sig. Rent tekniskt sett kan man rädda Asgårds invånare "bara för att" så möjligheterna är oändliga. Jag vet inte om jag kommer gilla svaret i alla fall. 2. Harem Ex Machina (Hundred) Hundred försöker desperat vara Infinite Stratos men är sämre på alla områden. Dock så finns det ett ljus i mörkret: Claire Harvey. Hon är elevrådspresident och kommendör över Little Garden, hon är "den oslagbara isdrottningen" som verkligen är en stenhård ledare och, OCH, hon har det mest fabulösa håret där twintails möter drills! Hon introduceras som en riktig hårding som ingen kan slå. Men dock så är Hundred en haremserie... Självfallet ska hon falla för vår huvudprotagonist, men i och med detta så förlorade hon alla sina tidigare karaktärsdrag (av någon anledning). Hon kan inte kommendera sitt flytande fort (som hon tidigare klarat utan problem) utan att få ångest. Hon kan inte vinna mot småkläppar för att det regnar lite. Hon kan inte ens slå den enklaste av monster som hon vanligtvis äter till frukost...för att hon halkade i en pöl, knäsvag för en pojke som ena dagen hade ingenting, andra dagen är hennes hjälte. Om jag hade sagt att Hundred dödade Claire Harvey så skulle det vara sant, för seriens manus mördade hennes karaktär. Och jag kommer aldrig förlåta dom för det. 1. "Säsonger" (Större delen av industrin) Största brottet inom modern animé är att dela en serie på mitten för att visa resterande hälften månader efteråt. Jag anser att en säsong inte gör reklam för vad som sker i nästa avsnitt och sedan inte berättar att den har blivit flyttad till längre in på året. Gate, Chaika the Coffin Princess, Jormungand, Fate/Zero...alla dessa serier lider av denna åkomma. Vad som i helhet kan ses som en officiell helhet har delats upp i "säsonger". Inte akter, säsonger. Låt oss ta en fotbollsmatch som exempel. Den är delad upp i två halvlekar på 45 minuter var och en kort paus emellan. När man börjar andra halvlek så är det inte helt plötsligt en helt ny match! Man är inte tvungen att ha en recap över vad som hände i första halvlek och den sker inte sex månader senare! Ser ni hur dumt det låter? Det är så det känns när man tar en helhet och smetar ut den. Ett ännu värre koncept har vaknat ur detta där man delar upp det i olika filmer (jag tittar på er Fate/Heavens Feel och Girls und Panzer Daz Finale). Måhända kan det finnas ett logiskt skäl för detta. Men för Guds skull, kalla det inte för en "ny säsong"! Jeez!

För att bli världsvan eller känd utomlands krävs dumdristighet, attityd och...kunskap i det engelska språket! Vi vet hur det går när vi försöker prata engelska (Nå, I dånt tink så) men i motsats till svengelskan så har japanska animé karaktärer bemästrat den heliga konsten som är engrish. Vi har här en lista med kandidater som gärna tar till sig av the UK way. Bloody good innit, mate! 10. Asami Kazari (Active Raid) När man som rookie börjar på en ny avdelning för att lyfta upp den ur smutsen samtidigt som man kör industrispionage på sina kollegor så krävs det lite kunskaper inom engelska. Varför vet jag inte, har inte hunnit så långt i serien ännu. Men det tål att säga att Asami klarar av det gallant precis som i simuleringarna. "It's no problem des!" 9. Kongou (Kantai Collection) Född (eller konstruerad snarare) i England för att sedan skeppas (lol båtpun!) till Japan. Vad gör man då? Inför obligatoriska tepartyn, sätt upp en musikshow, sparka Abyssals i röven och förstås ,det allra viktigaste, överös Teitoku med "Burning Love!" Kongou lever den brittiska drömmen! 8. Mari Ohara (Love Live! Sunshine!!) Japansk mamma, amerikansk pappa som äger en hotellkedja i Italien, favoritmusik är industrimetall...och hon har på tok för mycket energi. Det är svårt att inte gilla Mari och hennes upptåg. Nyckelfraser innefattar "Shining" och "It's joke!" Om hennes karriär som idol inte fungerar eller om det tar stopp i studierna så kan hon alltid starta en prank channel på YouTube... 7. Joseph Joestar (JoJo's Bizarre Adventure: Stardust Crusaders) I en värld så tokig som den i JoJo så finns det gott om engrish talande människor. Det bleknar dock i jämförelse med Josephs öh...vokabulär, när gruppen spatserar runt Egypten. Det finns få varningssignaler som är tydligare än Josephs "Oh my God", "Holy shit" och "Son of a bitch". När du hör dessa fraser så vet du att det inte går så bra för hemmalaget just nu. 6. Chiyos Pappa (Azumanga Daioh) "I wish I were a bird". En kattliknande varelse som också råkar vara far till ett litet geni. Ingen verkar förstå honom likt Osaka gör...och det är nog ett problem. Men så länge han kan ha en "intellektuell" "engelsk" "konversation" med någon så är det väl bara bra. 5. Suzu Hagimura (Seitokai Yakuindomo) Ett supergeni som Suzu kan självfallet det ädlaste språket i världen. Uttalet är riktigt rent och dialekten påminner om en finlandssvensk som pratar svenska men har kvar dom där r:en när man pratar. Riktigt vackert. Kalla henne bara inte för liten. Hon kan dom fula orden också... 4. Rin Matsuoka (Free!) Rin är så dedikerad att bli bättre inom simning att han reste till Australien för att träna där. Det gav resultat, men det som var mer märkbart (och mer intressant) var hans engelska. Lite halvbruten men ändå sådär genuint för en ung kille som växer upp utomlands. Seriöst, det är en av de raraste delarna i serien när vi träffar hans fadderfamilj och hur han snabbt och enkelt kan prata språket. Han påminner också om en haj så kanske därför han trivs där. 3. Kizuna Ai (YouTube) Hai domo! Virtual Yutuber Kizuna Ai des! Engrish master nummer ett på YouTube. Det är bevisat gång på gång, men kommer särskilt fram när hon pratar med en annan AI från Google i spelet Quick, Draw! Hon har dock också lärt sig "Fuck you", men om vi ska vara ärliga så var det ju Resident Evil 7's fel. Jag tror vi alla har svurit i det spelet. Eller jag har inte gjort det själv då jag inte spelat det... 2. Karen Kujou (Kiniro Mosaic) 50% britt, 50% japan, 100% anledning att komma ihåg henne. Karen Kujou är kort sammanfattat en Duracellkanin men en Union Flag hoodie. Energisk, glad, godissugen, rik, bortskämd...om du söker England personifierat så har du denna blonda gummiboll. Som kommer tillbaks till dej. M.A. Numminen referens: Check! 1. Rintarou Okabe (Steins;Gate) "I am mad scientist! It's so cool! Sonuvabitch!" *Släpper mikrofonen*