Sök igenom detta community

På en ökenplanet, någon tid efter en ålder med rymdfart, lever människan ett hårt liv, koncentrerade kring vattenreningsverk som knappt någon kan laga, medan öknarna har kringströvande banditer. Nybörjarjournalisten Meryl, med cynisk fyllbult till kollega, snubblar över en eftersökt brottsling, Vash the Stampede, som visar sig vara en klumpig och älskad pacifist med teknologisk kunskap som de trodde var bortglömd. I en duell visar han sig vara extraordinärt skicklig med sin revolver, men han vill mest flyga under radarn, av rädsla för sin psykopatiske bror Knives som med flit sänkte koloniseringsrymdskeppen som de åkte på i sin barndom. Kraftigt omstöpt nyversion av den gamla fanfavoriten alltså, nu i full-3DCG. 3D är en sak, men desto mer kontroversiellt är nog omskrivningen, som att Meryls partner inte längre är en kvinna, utan en medelålders alkoholist, och jag undrar om inte Project Seeds-avslöjandena kom långt senare även i originalmangan. Jag tycker dock att det fungerar bra. Öppningssekvensen känns maffig, och duellscenen kul även om den utmanar ”suspense of disbelief” när bomber tar flera minuter på att falla typ hundra meter. Och världsuppbyggnaden blir kanske lite mer förvirrande än de tänkt sig. Animationen är överlag lite ryckig som vanligt med 3D-anime, men kroppsspråket och ansiktsuttrycken är mycket levande och dynamiska, mycket uttrycksfulla och roliga att se, och det känns som en toppklassproduktion. Det klassiska Trigun-riffet lyser dock med sin frånvaro.

Uchû Kyôdai (Rymdbröder) är en realistisk scifi-dramakomediserie från 2012 från A-1 Pictures. Originalet är en ännu pågående manga av Chûya Koyama; det finns även en otecknad film med premiär i maj 2012. När Mutta Nanba och hans lillebror Hibito var små, år 2006, såg de ett UFO susa iväg mot månen. Det var då de visste att de ville ut i rymden... Tjugo år senare sitter astronaut Hibito på den amerikanska rymdfartstyrelsen NASAs presskonferens om det nära förestående månbasprojektet. Drömmen har gått i uppfyllelse... för den ena. Storebror Mutta, däremot, jobbar som designer hos en biltillverkare. Eller, jobbade, tills han fick sparken för en... mindre genomtänkt handling. Mutta är på bottennivå: han är 31 år, utan jobb och boende hos sina föräldrar, samtidigt som lillbrorsan är en hjälte. En storebrors plikt är ju att vara steget före sin bror, eller hur? Och just när det är som värst... får han ett brev från JAXA, Japans rymdfartsmyndighet?! Med fyra avsnitt i ryggen måste jag säga att jag gillar serien skarpt. Man kan dra likheter mellan Mutta och den olyckliga huvudpersonen Wild Tiger i fjolårets hjälteaction Tiger & Bunny (inte minst för att Hiroaki Hirata gör en likvärdig rösttolkning), men Mutta är ännu mer på vår nivå. Tiger var en avdankad superhjälte och ensamstående far som ville göra sitt bästa för sin dotter -- Mutta är bara en man som levt sitt liv under sina egna förväntningar. Ofta i animé är huvudpersonerna i de högre tonåren, medan alla som är ett par år äldre är världsvana, statiska figurer. Med Mutta är det helt klart kul att se en huvudperson som inte har allt under kontroll i vuxen ålder. Om det är något som håller tillbaka serien är det det visuella. Animationsstudio A-1 Pictures gör vad som krävs, men samtidigt ser det ganska slätstruket ut: teckningarna känns platta, bakgrunderna är enkla och uniforma, och karaktärsdesignen är kanske inte helt där när man exempelvis måste undra om en viss tjej ens ska uppfattas som vacker. Regissör Ayumu Watanabe, som förutom en drös Doraemon under bältet också basar över säsongens Mystisk flickvän X, drar inte heller till med många intressanta trick, utan har en ganska konventionellt "TV-animé"-mässig stil. Men jag gillar den, och jag ser fram emot avsnitt fem imorgon bitti på Crunchyroll!