Sök igenom detta community

Yōjo Senki avsnitt 1. Varför denna: Faktiskt den serie jag var mest intresserad av inför denna säsong; inte så mycket för att något lockat mig, som att jag blev lite fascinerad av en promotionbild: den eponyma lillflickan står i givakt och blickar uppåt mot "kameran". Bilden har lite "fisheye"-effekt. Hon är ganska besynnerligt tecknad, med ett huvud för stort för kroppen, rufsigt hår, blålysande ögon, och bisarra läppar i ett ont leende. Designen såg lite konstig ut, så jag blev nog framförallt nyfiken på hur serien i stort skulle se ut, och i andra hand nyfiken på vad för slags karaktär som låg bakom det där utseendet. Produktion: Serieregissören Yutaka Uemura arbetade med CG på Gainax fram till regidebuten med Dantalian och blev sedan frilansare; han gjorde Punch Line, den där småfyndiga mysko serien där världen går under om en kille får näsblod av att se trosor. Chefsförfattare är Kenta Ihara, som är ny för mig. Avsnittsförfattare är Ihara, avsnittsregissör Uemura. Bildmanus av Uemura (gjorde för Bahamut avsnitt 10) i samarbete med Hiromi Taniguchi, som annars mest varit animationskontrollant (sakkan); i denna serie gör hon också lite design på kläder och bifigurer. Handling: 20-talets Europa fast med magi och andra namn på länder; icke-tyska kejsardömet har i sitt världskrig fiender på alla fronter, vilket de hanterar genom plan 315: trupperna vid frontlinjerna ska bara försena fienderna, för att ge tid åt en huvudtrupp som susar tvärs över landet, mellan de olika frontlinjerna, att anlända och besegra fienden. Trupperna vid västra fronten möter oväntat motstånd från icke-franska republiken (“François republic”), men huvudtruppen är fortfarande uppehållen vid norra fronten (mot Skandinavien; på kartan står “Resadonia Entente Union”) och därför sen. Tydligen trodde man inte att icke-Frankrike skulle anfalla. Västra fronten bör falla tillbaka, men det riskerar icke-Tysklands resurser, och trupperna är för trötta. Tanya är fänrik och plutonchef för 205:e anfallsmagikerkompaniets 3:e pluton. Deras flygande pluton har i uppgift att störa fienden i flanken för att låta marktrupperna fly. Två av korpralerna i hennes grupp går emot order och anfaller artilleri; efter striderna blir de näpsade av henne. Dagen efter förklarar 205:ans kompanichef Schwarzkopf för Tanyas korpral Viktoriya att de ordervägrande, klagande korpralerna blivit förflyttade till ett stridsvärn (liten skyttebunker) vid den fredligare försvarslinjen. Under kvällen bryter Viktoriya formation, uttröttad av strider och flygande. Också hon blir näpsad av Tanya, efter vilket kompanichefen kallar till nödmöte: 403:e kompaniet har stött på två fiendekompanier som särskilt angriper 403:ans observatörmagiker, så 205:an ska undsätta dem. Tanya tror att det blir svårt för hennes pluton p.g.a. Viktoriya, som dock anmäler sig villig. Fienderna är icke-Frankrikes 106:e spaningsmagikerkompani, som hinner utplåna 403:an innan Tanyas pluton anländer. Fastän det står en pluton mot ett kompani, så ser Tanya en möjlighet eftersom fienden är uttröttade och har använt upp mycket eldkraft. Men för att inte mista sina nya ersättningskorpraler, vilket hade varit dåligt för befordringsmöjligheterna, säger hon åt sina korpraler att möta upp med 205:ans kompanichef och ge understöd, medan fänriken själv ska ta sig an fiendekompaniets tre plutoner. Tanya går in fort, undviker elden med hög mobilitet, tar ut halva kompaniet med skarpskytte, och försöker sedan från höjdöverläge förhandla med resten av fienderna. Fienden nekar, och Tanya använder sedan kraftfull explosionsmagi för att utplåna fienderna. Nyheterna når republikens arméchefer i icke-Paris, så väl som kejsardömets i icke-Berlin, där armécheferna finner ro i att huvudtrupperna har hunnit till västfronten, men en av dem känner igen Tanya som han beskriver som “ett monster i form av en liten flicka”. Hos 205:e kompaniet rapporterar Viktoriya att Tanyas tidigare ordervägrande korpraler har dött efter att stridsvärnet träffats av artillerield, vilket Tanya dock uppenbarligen räknat med, med ett galet leende. Kommentarer: Det verkar vara små plutoner och kompanier i serien, typ 4 soldater per pluton och 3 plutoner per kompani (så ~12 soldater istället för det tiodubbla). Tanya är fänrik. Fänrik är lägsta officersgraden, så Tanya är inte högt i rang -- kommer berättelsens fokus att vara hur hon stiger i rankerna? Religiöst babbel från Tanya, men bara från henne. Explosionerna låter ganska illa. Aoi Yûki gör huvudrollen, jobbig bäbisröst. Jag gillar Aoi Yûki, men inte här. Tanya? Viktoriya? Ryska influenser i icke-Tyskland? Vad är meningen? Ska det vara spännande? Det var ingen vidare engagerande action. Ska det vara intressant? Det var torrt, och det mesta av storyn flöt mest förbi första gången jag såg avsnittet. Vad ska vi känna inför “monstret Tanya”? Ska det vara något slags moralisk gråzon? Hon är ju en plikttrogen soldat som håller på disciplinen; det var ju inte särskilt omoraliskt som sådant att skicka korpralerna till försvarslinjen, hon visste ju inte att de skulle dö, och även utan dem så hade ju soldater där dött så då hade det ju varit lika fel att låta någon sitta där, och försvarslinjen var ju inte heller hennes ansvar. Det känns inte som att den lyckades med något särskilt... men nu när jag började skriva om militära grejer så blev jag lite intresserad av att se hur strategierna och taktikerna utvecklas.