Sök igenom detta community

Nu när serien har sänts ungefär till det jag läst av mangaversionen (jag har läst till motsvarande avsnitt 6 och lite, lite till) så tänkte jag att jag skulle starta en tråd åt denna serie, som ju är ganska diskussionsvänlig: det är ju en del mystik kring allt. Till den som inte sett serien: Det handlar om Subaru, en vanlig japansk ung kille som råkar vandra in i en fantasyvärld, där han stöter på olika figurer som kan behöva hans hjälp. Men när det slutar med hans våldsamma död så upptäcker han snart att han får ett extra försök, genom en "reset" till startpunkten, tidigare på dagen. Denna diskussion påbörjas när avsnitt 6 har sänts. Så, Rem är mördaren i huset -- något som orsakar Subaru mycket ångest, då han verkligen gillat pigorna. Rem och Ram är tydligen inte människor. Rems styrka (slänga runt en tung slagkula och tunga kedjor så lätt) är en sak, förstås, men kopplingen till oni/troll är också stark. Kopplingen till sagan kunde inte ha gjorts starkare, så jag gissar på att Ram inte vet något -- det är det blå trollet som gör illdåd för det röda trollets skull. Beatrice gav också ett par ledtrådar: en förbannelse kan komma från en schaman någonstansifrån, och en manastöld kräver en skicklig magiker. (Men det kan ju också helt enkelt vara så att Rem krossade hans huvud i sängen där han låg, utan förbannelser eller manastöld.) Frågan är väl vad motivationen är, och om Rem gjorde det på eget bevåg. En annan fråga är vad som hände med hon där tjuvflickan Felt. Hon kommer nog tillbaka som prinsessa eller nåt sånt, typ att hon gömts undan i slummen av kungen när hon var liten, för att skydda henne från någon ond grupp konspiratörer som sedermera dödade kungen och hans familj. Det antyddes ju något sådant, när Felt gjorde att Emilia-tans emblems reagerade -- endast de i successionsföljd kunde väl få den att reagera. Och så frågan om vem eller vad som ligger bakom att Subaru är där över huvud taget. Vild gissning: det är den där mystiska draken som tagit dit honom. Vad tror ni? Varför har saker hänt, och vad kommer att hända härnäst?

Tetsuo, en genomsnittlig medelålders man, träffar sin vuxna dotter Reika, men när de möts har hon blåmärken i ansiktet. Hon avfärdar hans misstankar mot hennes kille, men senare råkar Tetsuo se killen, Nobuto, och höra vilket avskum han är. Han följer efter Nobuto, men blir ertappad av en gangster och misshandlad: Nobuto är yakuza, och dessutom bossens kära son. Ännu mer orolig för sin dotter går Tetsuo för att undersöka hennes lägenhet, men Nobuto kommer dit... Hur ska denna familjefar lyckas skydda sina nära och kära från yakuzan?

Jag tillbringade gårdagsnatten med att läsa en serie som bara växer och växer för mig. Jag kunde inte lägga ifrån mig den. Yumi Tamuras ännu pågående (hittills uppe i sisådär 25 volymer) serie 7 Seeds börjar med att en grupp ungdomar, totala främlingar för varandra, vaknar upp till havs, mitt under en storm. De minns inte hur de kommit dit, men de lyckas ta sig i land. Det är dock en öde ö med ett helt främmande och livsfarligt ekosystem. Efter många mödor så erkänner en av dem att de är grupp Sommar B: ett av fem lag på vardera sju utvalda överlevare (därav "7 seeds") plus en guide i varje lag, som Japans regering lät frysa ned på obestämd tid för att försöka ge mänskligheten en andra chans från en katastrof. Under seriens lopp får man följa deras lag och andra överlevare i deras resa för att förstå vad som hänt och för att överleva. Jag blev inte alls fångad från start. Skissartad stil, många hästansikten i designen, och grötiga teckningar (åtminstone i naturscener där det ibland, och speciellt då rumsteckningar, kan vara svårt att se vad saker ska föreställa). Serien har för min del inte heller någon riktigt stark "hook". Inte dåligt, men inte så där superfängslande. Jag var helt enkelt inte övertygad om att mysterierna skulle vara speciellt intressanta. Men ju mer av berättelsen som uppdagades, ju fler karaktärer som introducerades och livsöden som presenterades, desto mer sögs jag in. Det är en mycket välskriven berättelse! För det första är handlingen överraskande sofistikerad. Den känns planerad nästan in i minsta detalj, med skilda trådar som vävs ihop på oväntade sätt, medan författarinnan berikar berättelsen med kulturella referenser och trovärdiga detaljer. Den är också dramaturgiskt mogen: den växlar mellan de olika grupperna, och ibland långa flashback-sekvenser, på ett sätt som bevarar spänningen, och det är sällan som "bara ett kapitel till"-känslan ger med sig. För det andra är figurerna intressanta. De är utfyllda och dynamiska, fulla av motstridiga viljor och behov. Hur de olika karaktärerna växer varandra nära och hur de interagerar med utomstående känns äkta. Den har många inspirerande porträtt av starka kvinnor som ger allt trots motgångar och faror, men med en mänsklig ömtålighet. Serien visar "svaga" män som inte är sorten som kan bestiga berg, men som ändå lever med värdighet och en förmåga att stå upp för något när det behövs. "Svaga" eller "starka" -- vilka som är vilka kan vara en perspektivfråga --, alla utvecklas de. De man vid ett tillfälle avskytt kan humaniseras och bli respektabla, medan andra karaktärer som man innerligt empatiserat för kan dra åt sig läsarens starkaste förakt. För det tredje är det en rik, inlevelsefull berättelse. Som all god science fiction ställer den etiska frågor och frågor om hur vi skulle handla i olika situationer, frågor om människans natur. Helgar medlen ändamålet? Vad är överlevnad värt? Vad är individens rätt mot samhället? Finns det något man kan kalla en värdig död? Eller ett meningslöst liv? Den är mästerligt, djupt tragisk i sina avbildningar av olyckliga omständigheter och mänsklig grymhet i en värld utan hopp om annan räddning än den man själv står för -- och lita inte för mycket på att "plot armor" ska rädda just dina favoriter. Det är en serie som konfronterar sina karaktärer -- och oss -- med huvudsanningar om människans tillvaro: du kommer någon gång att dö. Alla du känner kommer någon gång att dö. Vissa i förtid, vissa i tumult och plågor. Allt som människan har presterat och byggt under vår civilisations historia kommer någon gång att bli till intet. Hela mänskligheten kommer att dö ut. Så vad är en människas liv värt? Men det är, imponerande nog, inte deprimerande. Det handlar om människor som har hopp, och som på ett sätt eller annat försöker finna egna svar. Och det är väl vad varje läsare -- och icke-läsare -- också måste göra.

Ni har väl hört talas om Densha Otoko, "Tågmannen"? Under den pseudonymen började en japansk forumbesökare att i mars 2004 be om råd: han hade räddat en till synes förnäm flicka från ett fyllo på tåget, och nu hade de upprättat en kontakt med varandra. Han var intresserad av den unga damen, men han hade ett problem: han var en 22-årig otaku utan någon erfarenhet av kvinnor. Men han var inte ensam: med hjälp av forumets många besökare så lyckades den ädla nörden till slut vinna den fina flickans hjärta! Så vad får man om man korsar denna moderna Askungen-sagan om Densha Otoko med den fantastiska, råpsykologiska uppväxtberättelsen Onani Master Kurosawa? Svar: Chikan Otoko: Tafsmannen! Chikan Otoko (även kallad Molester Man) tar sin början när en 20-årig kille skyndar sig hem. På vägen hamnar han bakom en ung tjej, och han, tja, han skrämmer skiten ur henne: hon har haft problem med stalkare och tror att han är av samma sort. Det ena leder till det andra och polisen blir inblandad -- men han lyckas övertyga henne om att det bara var ett missförstånd. De upprättar en kontakt med varandra, och nu börjar den unge mannen bli intresserad: hon är ju faktiskt rätt söt. I hopp om att bli nästa Densha Otoko så börjar han söka råd på nätet, under pseudonymen "Tafsaren". Men är verkligen den unga damen "Miss Förstånd" intresserad av denna deppiga 20-åriga kille utan vänner, utan framtidsutsikter och utan ett rent hjärta? Berättelsen är verkligen så enkel. Nästan. Det handlar om hur Tafsaren, som har hjärtat på rätta stället men inte direkt bästa sociala förmågan, blir kompis med Miss Förstånd och hennes väninnor, och känslorna som utvecklas. Det är rodnande kinder, det är tårar, det är skratt, det är långa kedjor av mobilmeddelanden sent på nätterna. Onani Master Kurosawa -- jag kan inte rekommendera den nog! -- utgick från en ganska knäpp premiss, och byggde upp psykologiskt trovärdiga och tragiska karaktärer. I Chikan Otoko är premissen så gott som realistisk rakt igenom, och vi har våra psykologiskt trovärdiga karaktärer. Tafsaren och de andra utvecklar relationer som hela tiden får mig att tänka att "fan, det är ju verkligen så här det går till -- i stort sett". De växer varandra närmare, och Tafsaren som människa, ett steg i taget. Och, ja, jag måste väl erkänna att det ingår ett visst mått av igenkännande. Serien är tecknad av Takuma Yokota, killen som tecknade Onani Master Kurosawa, och även om jag inte tänkte på det så mycket när jag läste OMK, så kan han rita alldeles tillräckligt. Det är förstås skissartat, som syns på bilden, men hans layouter är bra -- och han har talang för att sätta in mangaparodier på sina ställen. Chikan Otoko kommer i 21 kapitel, de flesta kring 30-45 sidor långa. Några är så korta som 10 sidor, men vi ser också kapitellängder upp mot 65 sidor. Jag vet inte totala sidantalet, men det tog ungefär 5,5 timmar för mig att läsa. Det var vad min natt gick till istället för att sova. För när jag väl hade börjat kunde jag inte sluta.

Producenterna av Kokoro Connect har infunnit sig i en ordentlig knipa: förbeställningarna för serien har börjat dala. På Amazon har den gått från 5000 förbeställningar till 1000. Från att ha varit en given succé till att det inte ens är säkert att det kommer mer av serien. Vad har då hänt som gjort att fansen vänt sig mot serien? Vuxenmobbing. Producenterna av Kokoro Connect hade nämligen tagit in röstskådis Mitsuhiro Ichiki till en provspelning. Om det inte ringer några klockor när ni hör namnet så kan det vara för att Ichiki inte hör till "röstskådiseliten". Till hans roller räknas förvisso protagonisten i Freezing, men mest är det mindre viktiga figurer, som Yukio i Bleach, hackerkillen i Angel Beats och Yumis brorsa i Jungfru Maria ser dig. Hur som helst, den där provspelningen sade de var för en ny karaktär. Ichiki, glad i hågen, tackar nej till projekt för att han tror att han har en roll given, och avbokar resan till tevespelstävlingen Evolution Championship i USA (han är tydligen bra på King of Fighters)... men provspelningen var en bluff. Istället gör de honom till åtlöje och hånar honom inför publik när de visar den filmade provspelningen på ett Kokoro Connect-evenemang tre månader senare. Han har alltså fått gå runt och hoppas under den tiden. "Men kanske Ichiki kan få rollen som vaktmästare, hö hö hö!" De säger att istället för en röstroll ska han få bli PR-ansvarig och köra runt i Japan med en Kokoro Connect-skåpbil, och lyckas han inte med sina uppdrag blir det "straffleken" ("batsu geemu"). Evenemangets värdar var Takuma Terashima (som spelar Aoki, den fåniga killen i Kokoro Connect), som Ichiki räknade till sina vänner men skrattar medan han förnedrar sin "vän" och sedan skriver på nätet om hur kul det är att se någon bli förkrossad framför ögonen på en; Hisako Kanemoto (långhåriga karatetjejen i Kokoro Connect, även känd för att ha gjort Bläckfiskflickans röst) som efter evenemanget är med i en video där de kör "straffleken" med Ichiki och elchockar honom medan hon hånar honom för att han inte får någon röstroll; och Takahiro Mizushima (Taichi i Kokoro Connect), som förvisso inte gjorde jättemycket illa under showen och hade den goda smaken att hålla käft efteråt. Varken Terashima eller Kanemoto uppvisar någon ånger. De var förstås inte de enda inblandade. Kompositören Hajime Kikuchi från Eufonius (öppningslåten till Kokoro Connect och Clannad) visar sig vara ett riktigt stort rövhål och twittrar om hur "vissa är så patetiska att de blir glada bara av att vara i industrin även om de knappt får nåt betalt, och alla deras dumma ansträngningar är helt i onödan för de har ingen framtid; han kommer aldrig bli anlitad". Den som drog igång hela "sprattet" var Takahiro Yamanaka, producent från King Records: ryktet säger att Yamanaka är väldans förtjust i röstskådisen Eri Kitamura (Saya i Blood+, Sayaka i Madoka Magica, Ami i Toradora, Yachiyo i Working, Miu i Papakiki – en del menar att hon har legat med Yamanaka för en del roller), och Ichiki är visst vän med och, ryktas det, kär i Kitamura. (Yamanaka har för övrigt jäklats med Ichiki och Kitamura förut, när han olovligen spelade upp pinsamma, snuskiga provspelningsrepliker på ett Oniichan no Koto Nanka Zenzen Suki Janain Dakara ne-evenemang.) Men även producenten från Starchild och VD:n för animationsstudion Silver Link har nämnts Det är tråkigt att läsa om hur svinigt folk bakom animé man gillar kan bete sig, men när Ichiki var gäst på Tomokazu Sugitas (Gin i Gintama, Kyon i Haruhi) webbradioprogram och berättade att förnedringen var på riktigt så blev Sugita förbannad och har börjat ignorera Terashima när de framträder på samma evenemang. Sugita är awesome. [media=] [/media] Källa 1, källa 2.

Titel: Ano Hi Mita Hana no Namae wo Bokutachi wa Mada Shiranai Genre: Drama, Romantik Sändes: April 2011 till juni 2011 Studio: A-1 Pictures Regissör: Nagai Tatsuyuki Längd: 11 avsnitt Ano Hana handlar om ett gäng barndomskompisar som mer eller mindre har tappat kontakten med varandra. Folk kan glida isär av många olika anledningar men i det här fallet är det på grund av en hemsk olyckshändelse som inträffade för en massa år sedan och som har satt djupa spår i var och en av dem. En av deras vänner i gänget dog som mycket ung och livet blev sig aldrig likt för de övriga igen. En serie oväntade händelser leder till att de återförenas och serien låter oss följa dem i deras försök att bearbeta deras förflutna för att till slut kunna gå vidare. Namn: Yadomi Jinta Röstskådis: Irino Miyu Jinta är seriens protagonist och är en av de som åtminstone till synes har tagit barndomsvännens bortgång hårdast. Jintas mamma gick bort ungefär samtidigt och han bor nu ensam med sin pappa. Han har helt slutat gå till skolan. Hans pappa ser naturligtvis hur dåligt han i grund och botten mår men försöker vara så förstående som möjligt och han pressar därför inte Jinta eller kräver att han går till skolan. När de var yngre var Jinta gängets ledare - en stark individ som det blev naturligt att följa. Idag är han blott en spillra av sitt forna jag. En dag ser han dock ett bekant ansikte som han inte hade räknat med att se. Detta oväntade möte inleder en sommar som skulle komma att förändra både hans och hans gamla vänners liv. Namn: Anjou Naruko Röstskådis: Tomatsu Haruka Naruko går i samma skola som Jinta. Eller ja, de skulle gå i samma skola om han bara behagade gå dit. Gentemot Jinta agerar hon kallt och reserverat men under ytan är det tydligt att hon är djupt oroad för honom och bekymrad över den väg han har slagit in på. Hon är väldigt populär i plugget och hon umgås med "innefolket", något som inte uppskattas av alla i det gamla barndomsgänget. Trots att de har glidit isär så bryr sig Naruko väldigt mycket om sina gamla vänner. Hon tycks vara den som i störst utsträckning bryr sig. Hon jobbar extra i en TV-spelsbutik och har själv en imponerande samling hemma. Av en händelse kommer detta att spela en roll i hennes och Jintas försoning. Allt eftersom tiden går får hon mer och mer svårt att hålla uppe sin fasad, att dölja sina känslor för sin omgivning. Namn: Matsuyuki Atsumu Röstskådis: Sakurai Takahiro Atsumu brukade motvilligt se upp till Jinta men ser nu ner på honom med vad som tycks vara förakt. Han går i den skola som Jinta misslyckades med att ta sig in på och ställningen dem emellan har kastats om totalt om man jämför dagsläget med hur det var när de var små. Att olyckan har satt djupa spår även i Atsumu blir dock snart väldigt tydligt. Minsta nämnande av något relaterat till händelsen gör honom väldigt upprörd och irriterad. Det visar sig senare att hans kontrollerade beteende bara är en fasad och när den muren väl börjar vittra blottas en svårt sårad individ. Kanske känner han lika stor sorg som vissa andra, med skillnaden att han hanterar den på ett annorlunda sätt. Namn: Tsurumi Chiriko Röstskådis: Hayami Saori Chiriko är en smart tjej som nu går i samma elitskola som Atsumu. Dessa två är de som har mest kontakt av de gamla barndomsvännerna. Som ung var Chiriko blyg men idag är hon seriös, kaxig och högdragen. När hon träffar Naruko igen så förolämpar hon både henne och hennes vänner. Hon tycker att Naruko är lika lättinfluerad som hon var när de var små och hon kallar personerna Naruko umgås med för slynor. Hon verkar inledningsvis inte vara alltför karismatisk men i vetskap om vad som har hänt i deras förflutna ligger det nära till hands att misstänka att även Chiriko har rest en mur omkring sig. Namn: Hisakawa Tetsudo Röstskådis: Kondou Takayuki Tetsudo var en snäll och livlig liten krabat när de var små men idag är han längst av dem alla. Jinta stöter på honom när han besöker gängets gamla klubbstuga och Tetsudo är till synes lika glad och energisk som han var i deras barndom. Det visar sig att han faktiskt bor i den gamla klubbstugan. Han jobbar tydligen stötvis och då bara så pass att han samlar ihop tillräckligt med pengar för att kunna åka på långa resor. På väggen har han en världskarta som han sätter nålar på för varje ny plats han besöker. En liten rolig detalj är att han har en kaffekopp med Sveriges flagga på men det sitter ingen nål på kartan som tyder på att han har varit där. Namn: Honma Meiko Röstskådis: Kayano Ai Honma Meiko kallas för Menma av de andra. Hon dyker plötsligt upp hemma hos Jinta och säger att hon vill att han ska återförena det gamla kompisgänget så att de tillsammans kan få hennes önskan att gå i uppfyllelse. Problemet är att hon inte minns vad hennes önskan går ut på, bara att alla vännerna måste återförenas för att den ska kunna uppfyllas. Detta var Jintas oväntade möte, ansiktet han inte hade förväntat sig att se. Menma är den pusselbiten som saknas för att göra barndomsgänget helt igen. Det var nämligen hon som dog den där dagen för länge sedan och lämnade ett hål efter sig så stort att hela deras värld rasade samman...