Sök igenom detta community

Jag började förstå att Yūsuke Murata, tecknaren av sportserien Eyeshield 21, var en kreativ och knasig person när jag såg en manga som han postat på Twitter: det är lite "meta" och handlar om hur han försöker fly undan sin redaktör. Murata leker med perspektiv och papprets fysiska egenskaper för att få en ganska unik och underhållande effekt. Till serien One-Punch Man verkar han ha fått rätt författare att arbeta med, One. One-Punch Man, eller kort och gott OPM, var ursprungligen en webbserie som One började teckna själv 2009 (exempel ovan), men serien blev en succé med 20 000 besökare varje dag, och One blev tydligen kontaktad av Shueisha för att få ut OPM till en större publik. För att "höja standarden" (jämför Ones teckning med Muratas teckning ovan) lite så valdes Murata som tecknare till den omgjorda One-Punch Man, som publiceras på Young Jumps "grannwebbsajt" Young Jump Web Comics, där serien finns att läsa gratis på japanska. (Young Jump är en systertidning till Shōnen Jump – som publicerade Muratas Eyeshield 21 – fast för en äldre målgrupp: där SJ har Naruto så har YJ Gantz.) Men vad fasen handlar serien om då? Tja, det är en enkel actionkomedimanga som utspelar sig i en värld där människorna hotas av mystiska monster som dyker upp då och då. Lyckligtvis finns Hjälteförbundet, ett privat bolag som har allsköns hjältar i sitt stall. En av dem... är inte Saitama. Saitama var en helt vanlig löneslav, tills han bestämde sig för att bli hjälte. Så han började träna hårt. Mycket hårt. Så hårt att han tappade håret! Förutom det så förde det med sig en annan liten "nackdel": han är så stark att han kan besegra alla sina fiender med ett enda slag. Därav titeln "Enslagsmannen". Han drömmer om att träffa på en fiende som kan ge honom en utmaning, och i väntan på det så är han mest en arbetslös slacker vars enda oro är att missa närköpets extrapris på vitkål eller liknande. Vi får under seriens gång följa honom och andra hjältar i farliga situationer med oftast komiska lösningar. Till skillnad från de andra hjältarna är Saitama inte med i Hjälteförbundet. Faktum är att de inte ens vet att han finns. Men närvaron av en man som kan smiska upp varenda en av dem med ena lillfingret kan inte gå omärkt förbi hur länge som helst. Det är väldigt underhållande. Förutom en del coola hjältar och monster så kommer serien med utmärkta "punchlines" (om ni ursäktar skämtet) som nästan garanterar skrattsalvor varje kapitel. Men det är inte bara störtkul, det är smått otroligt även på tecknarsidan. Det är tecknat digitalt, med digitalt raster och digitala effekter som rörelseoskärpa. Det ser väl i sig inte alltid så perfekt ut, men i gengäld får Murata ta ut svängarna riktigt ordentligt och experimentera med ljudeffekter och bildspråk, främst ett cinematiskt sådant. Resultatet är inte mindre än en av de bästa actionserierna jag någonsin läst. Kolla in den här animerade GIF-bilden, ihopsatt av tvåsidesuppslag ur OPM! Det där är inte en anime, det där är en manga! Sida för sida! Det som verkligen fick mig att inse att Murata inte är riktigt klok var det allra senaste kapitlet: på tre veckor har Murata tecknat sextiofem sidor, trettiotvå uppslag, i färg! Snygg färgläggning också! Det här är en jäkla höjdarserie.