Sök igenom detta community

I den europeiska nationen Telesis ser vi efterföljderna av ett krig som nyss tagit slut och dess folk som försöker acklimatisera sig till vardagen. En av dom är flickan Violet, ung men nedbruten av krigets farhågor. Under konflikten användes hon mer som ett verktyg än en soldat, och hennes beteende är inte hennes eget utan måste beordras innan hon kan agera. Kriget tog hennes känslor, hennes händer och, ovetande för henne, den major som ledde henne i strid. Nu med nya handproteser och efternamnet Evergarden får hon ett erbjudande av ex-officeren Claudia Hodgins: Att börja om på nytt på en nystartad postfirma. Utan egen vilja eller någon form av taktkänsla har Violet svårt att rätta sig in i samhället, men sen får hon upp ett intresse i "Auto Memories Dolls". Dessa kvinnor sitter bakom en skrivmaskin och formulerar ett brev till de som inte är läs- eller skrivkunniga, och för därmed fram deras känslor. Vi följer Violet i hennes strävan att bli en Auto Memory Doll i hennes önskan att lära sig om känslor och innebörden i en viss mening. Netflix, Pony Canyon och Kyoto Animation har slagit ihop sig i detta projekt som varit hypat sedan första teasern dök upp. En serie som sticker ut från mängden och fångat blickar från folk som är ovana vid animé på en välkänd plattform och med en studio som kan förmedla känslor och bra animation. Känslomässigt känns det igen från Hibike! Euphonium och Clannad Afterstory, men med en mer seriös underton och en huvudperson som kan misstas för en robot, vilket gör övergången mer effektfull. Animationen ger ett varmt intryck och flyter på riktigt bra även i hektiska situationer. Det har även fina detaljer under lugnare stunder som verkligen lyfter fram arbetet som har lagt bakom produktionen. Så om du följer KyoAni-förbannelsen där man skippar varannan serie, se då till att du inte hoppar över Violet Evergarden.

Koe no Katachi , Var precis på bio och såg den här filmen, så tänkte jag skulle dela med mig lite om vad jag tyckte. Kan börja med att den påminnde lite om true tears och h20 footprints in the sand. Som många kanske har sett så ligger den väldigt högt uppe på MAL med en 9a i betyg. För att göra det lite enkelt , Handlingen. Ska vara ärlig i början tyckte jag det lät väldigt sjukt att man skulle ge sig på en döv tjej och mobba henne. De har faktist lagt upp det på ett bra sätt som gör det trovärdigt att hon skulle kunna bli mobbad och utstött, vilket på något sätt la en bra grund för hela filmen. Det går relativt långsamt och är verkligen en drama film , I detta fallet så är det bra för det hela blir så mycket mer verklighetstroget, De har tagit den tiden som behövs för att visa hur olika former av depressioner och mobbning utvecklas. Min flickvänn följde med som inte ser på anime annars, hon gillade filmen också , just för att den kändes äkta. Vidare i filmen så har de tagit med en hel del karaktärer som börjar i elementary school, där alla har en roll, aktiv och passiv som alla är inblandade i mobbningen. Det intressanta här är att det tar inte slut , utan man får se hur det utvecklas för alla. Allramest huvud personerna givetvis, Nishimiya och Ishida. Här tar de filmen till nästa nivå , hur de har utvecklats och får nya perspektiv gällande förlåta,skuld och även försöka komma till en självinsikt, Jag kommer inte skriva så mycket mer om handlingen för vill inte spoila för er, men förhoppningsvis så låter det här intressant. Art/Audio. Den var väldigt bra ritad , mycket färger och var väldigt njutbar för ögonen kändes inte ansträngda alls av att se på en film som är så lång. Ljudet var också väldigt bra gjort speciellt när fyrverkiret kommer och samt har de gjort ett bra jobb när Nishimoya pratar. Det låter verklighets troget att det är en döv som pratar. Kan säga att jag gav den en 8 i betyg, Den var ritad bra och bra ljud. Handlingen var intressant i fallet om mobbning och depression , men inte jätte intressant i själva utvecklingen egentligen. De har gjort ett väldigt bra jobb på att visa depressioner och mobbning, men det i sig gör inte en extraodinär film. Det var samtidigt inget jätte överraskande, de tar en del billiga knep på en när man ser filmen också som plockar plus poäng. Höga betyget får den ändå för att de gör ett väldigt bra jobb att visa två problem som finns i samhället. Rent slump mässigt sådär så påminnde stilen som den var ritad med lite om true tears och handlingen påminnde lite om h20 footprints in the sand. Till sist , vet att det förmodligen är en del meningsbyggnadds fel i texten och kanske tillochmed stavfel, hoppas det är läsbart ändå, ville bara dela med mig lite om filmen.

http://anime-eupho.com/news/?id=69 Det var ingen högoddsare att den skulle få en fortsättning, jag vill minnas att skivorna sålde ganska bra. Men för oss som gillade den första säsongen är det förstås glädjande att få det bekräftat. Sound Euphonium lyckades överträffa mina förväntningar om en K-On med bleckblås med att låta karaktärerna få lite djup och låta berättelsen innehålla en del friktion och konflikter. Samtidigt som det hela var oehört välproducerat, jag ser starkt fram emot att se mer.