Resultattavla

Mitt första Närcon var extremt spännande och samtidigt uppeggande när man vet att alla runt omkring en delar ett gemensamt intresse. Mycket liv och rörelse och 30 plus i luften. Det perfekta tillfället att bara djupdyka i hur det såg ut på konventet. Välkommen till Linköpings universitet: Tonvis med merch med allt från manga, DVD och Blu-Ray till figurer, plush och dakimakura. Ovanligt mycket krimskrams med K-popgruppen BTS också. Skulle kanske investerat i en Jimin pin... Ordbilder media var även de med på ett hörn. Dom här var lite tråkiga. Dom bara står och...ja, står. Sverok var på plats och hade tävlingar om att göra den snyggaste trollstaven. SvenskaMagic hade en egen hörna där casual EDH och nybörjarvänliga turneringar tog plats. Utöver Magic fanns det tonvis med andra kort- och brädspel som spelades runtom campus. Allas @DrTenma egna föreningsvänner från Mangakai var på plats för att promota deras manga- och animeklubb. Varma hälsningar, wish you were here! Den digitala spelhörnan bestod mest av konsoler med splitscreensupport som (självfallet) Super Smash Bros, Injustice, Guitar Hero och andra klassiker, plus ett datarum där TFT och Roblox dominerade den mesta speltiden. Utöver det fanns det mitt i C-huset en chans att prova på Beat Saber på livestream och även en liten hörna där indiespel visades upp. Uteaktiviteter som föregick innefattade vattenkrig, hoppborg, dragkamp, kubb, sumodräkter och här en demonstration och träningsworkshop av LudoSport Sverige, den officiella kampsportsformen för ljussablar. Bandai Namco hade ett booth där man kunde prova på Code Vein, ett Soulslike för weebs. Det har även coop, så nu kan du carrya mig @Klona. På stora scen bjöds det på J-pop och mindre cosplaytävlingar. Missade tyvärr det mesta som skedde här då scenen var till en början svårt att hitta till. Med allt det där ur vägen har vi sparat det bästa till sist: Cosplayen! "I never really was on your side!" Blå spion från Team Fortress 2 är här för att förstöra din dag. Danganronpa var väldigt populärt val för flera deltagare, men denna figur från serien känner jag tyvärr inte igen. Eller är jag ute och cyklar igen... Hittade däremot en av massa Chiaki Nanami på plats. En väldigt ung Taiga från Toradora. F.A.N.G. från Street Fighter minglar med Hattmakaren och Alice från Tim Burtons Alice i Underlandet. En Imperial Commissar från Warhammer 40.000, redo att avrätta desertörer utan minsta tvekan! John Wick starring Keanu Reeves...and his mighty pen! "You're breathtaking!" Rainbow Six Siege är också ett populärt val hos cosplayers. Här har vi Bandit, Thermite, Kapkan, en...terrorist, och IQ, redo för inbrytning. Även vår herre och frälsare Tachanka behöver vila lite grann i denna hetta. "GPS satellites? Unmanned drones? Fooking laser sights?" "The more crutches you have, the more it hurts when they're kicked out from under ya." "If there's one thing I know for sure, it's that a six inch blade never loses reception." Rook, Smoke och Fuze gör sig redo att storma Pressbyrån. En stor skara My Hero Academia fans fanns bland oss, här Uraraka och Froppy. Och en väldigt imponerande Bakugou! Under konventet fanns det paneler från olika serier som gick ut på att en liten teatergrupp spelar karaktärerna i en form av improvisationsshow med Q&A med publiken. Helt ovetande vad panelen skulle innefatta gick jag på Love Live! -panelen. Fick mig ett gott skratt när medlemmarna från Muse berättar hur de ska storma Area 51 och rekonstruerar sina favoritvines. Och självfallet en och annan Nico Nico Niii. Maki is not amused. Mera Love Live! Love Live! Sunshine!! Aquors!!! Nozomi tillsammans med någon jag inte känner igen från My Hero Academia. Från klassikern Tokyo Mew Mew. League of Legends var extremt populärt, speciellt K/DA skinsen. Här har vi en riktigt bra Evelynn. "You can always trust Mafia Braum!" Fick höra att för att gå in i rollen som Braum växte han några extra decimeter. Denna Fiddlesticks var mäkta imponerande...och lite läskig. Newt Scamander från Fantastiska Vidunder, eller Sp4zie från YouTube? Ni får bestämma! Här är han tillsammans med storboven Grindelwald. "Requiescat in pace." Ezio Auditore från Assassin's Creed. Har ingen aning vilken serie dessa kommer från. Glömde att fråga... Jag hörde Hetalia Axis Powers, men sen vet jag inte om hon sa Italien eller någon annan. Väldigt proper dock. "Feet first into hell." ODST-soldat från Halo. Äntligen en Vocaloid, och det är Hatsune Miku herself! Och en Sakura Miku bara för att vi kan. Sailor Uranus och Sailor Neptune från...Bananer i Pyjamas, vad trodde ni? Hittade dock ingen Sailor Moon... Sailor Venus är nu med på ett hörn... ...Innan de fotobombar en Stormtrooper och hans selfiestick. Final Fantasy möter Assassination Classroom. Originaltrion från WarCraft 3. Jaina Proudmoore, The Lich King och Arthas Menethil. En Sith från Old Republic-eran och unge Anakin Skywalker från Star Wars Episod 3. Nordisk representation! Lilla My och Snusmumriken från Mumintrollen. Pretty neat. Name a more iconic duo, I'll wait. Link och Zelda från Legend of Zelda. Finbesök från Twitch, Dr. Disrespect jagar nästa chicken dinner. Framgick dock inte om han blev bannad under dagen... En personlig favorit, en nästan livs levande Satsuki Kiryuuin från Kill la Kill. 2B från Nier Automata. Spot on! Väldigt vågat från Fate/Grand Order med egyptiska Nitocris och Cleopatra. Misato Katsuragi från Neon Genesis Evangelion i par med Yang Xiao Long från R.W.B.Y. Featuring Dante from the Devil May Cry series! En småländsk Peter Quill/Star Lord från Guardians of the Galaxy (och baby Groot). Bröderna Ed och Al från Fullmetal Alchemist. Gillar rustningen på denna. Bästa måste nog vara denna Totoro dock! Summa sumarum så hände det väldigt mycket på universitetet. Ber så hemskt mycket om ursäkt till alla som jag störde med kameran, och ett stort tack för att ni ställde upp. Häftiga kostymer, häftigt community och ett häftigt konvent. En helt okej dag kan man säga.

Det finns många sätt man kan sammanfatta vad som hänt under ett år, det finns flera sätt även om vi begränsar det till anime. Man kan till exempel lista favoritserier som man sätt under året eller de bästa intro- och avslutningssångerna, men jag har något annat att sammanfatta. Jag gillar siffror så jag har under hela 2020 fört anteckningar över hur mycket anime jag sett varje dag och nu sammanställt lite statistik. Kallar mig siffer-snille eller nummer-nörd om ni vill, men detta är sant! Jag började faktiskt föra denna statistiken redan i början av 2019 och för ett år sedan postade jag en statusuppdatering med lite statistik för 2019. Nu har jag en blogg så då tänkte jag att jag kan posta statistiken här denna gången. Datan som kommer presenteras är för perioden måndag vecka 1, 2020 till söndag vecka 53, 2020 och innehåller därför ett par dagar av både 2019 och 2021. Med det förtydligandet avklarat, låt oss börja med att titta på hur det sett ut vecka för vecka: Ovan ser vi tre toppar, två stycken vid årsskiften 2019/2020 och 2020/2021 samt en som inträffade under semestern. Inte så konstigt att det finns mer tid för anime när man är ledig. I min marginal har jag även en anteckning för den bottennoterade vecka 10 som förklarar att jag den veckan såg många avsnitt av en serie som inte är anime vilket gjorde att det fanns mindre tid kvar för just anime den veckan. Låt oss näst titta på när under veckan det blev som mest och minst anime: Ovan kan vi se att fredagar är den veckodag jag såg minst anime på under förra året, onsdag och torsdag kommer inte långt ifrån. I snitt mindre än 3 avsnitt per dag dessa veckodagar. Några andra veckodagar som ligger nära varandra är måndag, tisdag och lördag då det blev i snitt ca 3,5 avsnitt/dag. Söndag sticker ensamt upp och då blev medelvärdet över 4 avsnitt per dag, närmare 4,5. Låt oss ta en snabb titt på några största, minsta och medel-/medianvärden: - Flest avsnitt sedda på en dag: 20 stycken (4 januari / lördag vecka 1) - Antal dagar utan någon anime: 31 dagar - Flest sedda avsnitt på en vecka: 60 stycken (vecka 31) - Minst sedda avsnitt på en vecka: 9 stycken (vecka 10) - Medel (avsnitt/dag): 3,32 (avrundat till 2 decimaler) - Median (avsnitt/dag): 3 - Medel (avsnitt/vecka): 23,25 (avrundat till 2 decimaler) - Median (avsnitt/vecka): 21 Räknar man ihop alla avsnitt så blir det 1232 stycken under veckorna som tillhör 2020. Räknar man med att varje avsnitt är 25 minuter (det är kanske lite att runda upp) så blir det 21 dagar och 9 timmar med anime, eller ungefär 5,8% av 2020. Innan jag avslutar blogginlägget vill jag göra en snabb jämförelse med 2019. Veckomedlet för 2020 är ca 3 avsnitt lägre än det var 2019. Fredag tog platsen för veckodagen med minsta anime från torsdag som hade den titeln förra året, söndag håller kvar platsen som veckodagen med mest anime. Hur mycket anime såg du 2020?

Förra året så såg jag extremt lite animé jämfört med tidigare år. Det har varit tufft att hänga med, men just varför? Jag har ett nio-till-fem att hålla i så det tar naturligtvis lite tid från veckan och eventuellt tröttar ut mig från att se något. Warhammer tar också en del tid, att bygga en armé tar lite tid och att sen spela tar ett par timmar det också. Jag har också börjat gymma igen... åtminstone en gång i veckan men måste uppa det antalet allteftersom. Och självklart måste man spela alla spel i backloggen som 58:e gången jag installerar Skyrim. Men det kan också vara den enkla anledningen att Vtubers har tagit över min tittartid. Justice och Flow Glow- två nya generationer hade premiär för drygt tre- fyra månader sedan så måste följa deras upptåg. Några har tagit upp Alien Isolation och det har varit kul att se dom springa ifrån en xenomorph. Och såg ni Inas 3D Live? Hon och Flare i en duett var verkligen vackert. Sen så var det storkollaben. Först ENReco i Minecraft, Gonathan, Faunmart, Tam Gandr, Mococo vill ha pengar... kontrollerat kaos i renaste form. Sen så var det HoloGTA. Att se alla glömma sina bilbälten och stressen som polischef Subaru och sjukhusdirektör Fubuki måste stå ut med är absolut cinema. Så menar jag att när animé kommer till liv och börjar livestreama så tar dom över det originella formatet? Ja, kanske det... men det kan ju vara att hälften av det som sänds är en isekai av samma gamla tråkiga stereotyper. Jag känner samma utmattning från när alla spelutvecklare tänker att allting ska vara en hero shooter. Så det måste vara dom dära Vtubers fel!

Jag var tvungen att se färdigt Love Live innan jag skrev detta så är därför sen med årets lista. Har också märkt att mitt tittande har drastiskt minskat i år dels för att Warhammer och doomscrolling tar en del tid, dels så är det alldeles för mycket isekai som jag inte orkar bry mig om. Blir det bättre nästa år? Tveksamt, men å andra sidan så får jag mer tid till att vara... *suck* vuxen. Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2024 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2025 är godkända så länge de började under 2024. Serier som började 2023 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den. Kategorier: Bästa action: Date A Live V Isaac Westcott är på krigsstigen och inleder en storskalig offensiv mot Ratatoskr. Han är besatt av att frammana Spirit of Origin och behöver Shidous krafter för det. Om Shidou och hans harem ska ha en chans behöver han övertala Tokisaki Kurumi att ge upp sina krafter, en nära inpå omöjlig uppgift och tiden börjar ta slut... Efter en uppbyggnad i förra säsongen så är the grand finale här. Vissa serier drar ut på det och försöker mjölka på produkten medan man tappar tråden helt. Date A Live satte ner foten och knöt ihop skosnörena, och sa "that will do". Mycket respekt till Kadokawa att dom satte ett befintligt stopp. Shidou som karaktär har växt jättemycket och de nya twister som dyker upp är spännande och (i mitt fall) överraskande. Ett värdigt bokslut till en av de bästa haremserierna. Bästa äventyr: Shuumatsu Train Doko e Iku? När 7G introducerades förändrades hela världsbilden. Det blev nu helt plötsligt längre mellan alla städer och underliga fenomen sker, som exempelvis i den lilla staden Agano där alla över 21 års ålder förvandlas till djur. Shizuru som bor här är fortfarande student men är orolig över hennes vän Youka borta i Ikebukuro. Men utan någon fungerande infrastruktur och med ett större avstånd än vanligt verkar hennes resa omöjlig. Trots detta så lär hon sig att manövrera byns tåg med hjälp av konduktören Zenjirou och tillsammans med hennes klasskompisar far dom nu på ett äventyr dom aldrig varit med om förr... En unik postapokalyptisk saga med tåg och mycket grönt, något av mina favoritsaker. Serien är väldigt inspirerad av Gullivers Resor med flera olika nya "upptåg". Mitt största klagomål är att dialogen har en tendens att gå för fort ibland, men annars är det en fin resa och upptäcktsfärd. Den har ett tåg så den är automatiskt rekommenderad! Bästa drama: Tokidoki Bosotto Russia-go de Dereru Tonari no Alya-san Alisa är hälften rysk och går i samma klass som Masachika. De båda hamnar i luven mellan varandra titt som tätt... det verkar nästan vara passionerat ibland. Det händer också att Alisa säger något på ryska för att gömma hennes känslor. Men det hon inte vet om är att Masachika förstår vad hon säger, och det verkar som om att hon faller för honom. När är det tillfälle att säga åt henne? Börjar lite oskyldigt som en romcom men har mera intriger som egentligen inte borde vara så allvarliga som serier får den att se ut. Spelet mellan alla karaktärer är excellent och Masachika är riktigt intressant. Han vet när han ska göra sitt drag och har en sådär lekfull natur att dölja sina riktiga avsikter. Om du saknar lite av Clannad så finns det att hämta här utan att det blir för övernaturligt. Bästa komedi: Shikanoko Nokonoko Koshitantan Torako är en före detta delinquent som försöker dölja sitt förflutna genom att vara den perfekta studenten. Men en dag på väg till skolan möter hon... "rådjuret" Shikanoko. En underlig syn till att börja med, men tack vare hennes förstärkta sinnen vet Shikanoko om Torakos hemliga förflutna. Hur ska Torako kunna tysta detta skumma rådjur innan sanningen kommer fram? En serie som inte har någon form av skam vad gäller fjärde väggen och vars främsta pitch var dess brainrot meme innan release. Jätterolig tsukkomi som svänger konstant i...öh, svängarna! Bästa thriller: The Irregular at Magic High School Säsong 3 Ett nytt skolår väntar och Tatsuya sätts på prov som både ny elevrådsassistent och i det nya ingenjörsprogrammet när förstaårselevernas fördomar ser över hans bakgrund som "emblemlös". Samtidigt så arbetar den terrorstämplade anti-magirörelsen bakom kulisserna med att manipulera medierna till sin fördel... Mycket nya rörliga delar som händer och mera yapping, men intressant. Ett litet uppsving från förra säsongen även om det har problem att hålla uppe momentum ända in i slutet. Att se alla intriger ske bakom ryggen på varandra och sen utspela sig mitt i Tatsuyas närhet är väldigt förfriskande. Bästa romans: 2.5-jigen no Ririsa Masamune har haft det tufft med det motsatta könet, så pass så att han avsvurit sig 3D-kvinnor helt och hållet. Kuvad in i mangaklubbens hörna avgudar han sin waifu som aldrig kommer förråda honom: Liliel. Han är den enda kvar i klubben men en intresserad förstaårselev dyker in med önskan att gå med; Ririsa. Masamune har ingen önskan att dra med en tjej in i klubben, men till sin shock så är Ririsa också ett stort fan av Liliel, och ännu större shock: hon cosplayar som henne också! Hur ska Masamune kunna svara på denna dubbeloffensiv? En till romcom med fokus på cosplay men med lite mer att röra om med grytan. Vi får se vad olika cosplayers går igenom och tänker och karaktärerna är så gulliga. Vissa ögonblick känns så ovanligt slipade också, saker som man vanligtvis inte ser i genren och som jag saknat för att verkligen leva in i serien. LILIEL! Bästa science fiction: Date A Live V Kanske inte så mycket konkurrens i denna genre i år, men Date A Live har alltid varit kärt hos mig. Just att den toppar allting från den erkänt ganska försiktiga och "uppläggiga" förra säsongen så är det vackert att se alla lösa trådar komma samman. De nya hoten, de nya vändningarna, agendorna bakom och karaktärerna i sig, allt har lett upp till detta. Så vackert att se flaggan i topp när vi tar ett bokslut. Bästa fantasy: That Time I Got Reincarnated as a Slime Säsong 3 Efter kriget mot Falmuth så har en kortvarig fred intagit Tempest, även om demon lord Rimuru förbereder för den ankommande stormen. För att avvärja mer anfall och försöka få mer allierade på sin sida smids det planer att installera hjälten Youm som ny kejsare i Falmuth och genom honom skapa fred mellan de två nationerna. Men under tiden så smider Western Holy Church planer, och Hinata kan sätta käppar i hjulet om hon ser Rimuru som ett hot... "The big yappening" har den kallats, men jag ser det inte som en dålig grej. Tvärtom så har Tensura erfarenhet med möten och gör dom intressanta. Sen så har vi all action och roliga möten också, och Rimurus storhetsvansinne att göra om Tempest till Japan. Bästa isekaiserien just nu, och ni måste anstränga er mer animationsindustrin för om ni fortsätter pumpa ut skräp så är Tensura ett Valorant bland alla Concord. Bästa slice of life: Yuru Camp Säsong 3 Utomhusklubben är tillbaka med mer matporr och nya platser att se! Nu kommer även Ayano med och hänger på! Nästa stora mål: en campingtripp där dom kan se körsbärsträden slå ut! Måste börja med att säsong 3 har en ny animationsstil och det är stor skillnad. Det var extremt störigt för mig för det kändes riktigt off där i början. Men som tur är så under dessa lager är det samma gamla goa myspys med tält och brasa. Och tåg, massor av tåg! Bästa soundtrack: Love Live! Superstar!! Säsong 3 Finns många bangers denna säsong och bakgrundstonen kombinerat med de vackra vyerna är alltid lika slående. Tack gode gud för Liella! Bästa OP: Let's be ONE (Love Live! Superstar!! Säsong 3) Jag menar valet var mellan två brainrot memes, LiSA som också var en nice banger och denna. Min bias tog över men ni kan inte stoppa mig, Liella! är stronk just nu! Bästa ED: Snow Noir (The Irregular at Magic High School Säsong 3) Ganska unikt tema för denna show, men rätt groovy. Bästa animation: Girls Band Cry Nina verkar ha det svårt vad hon än försöker med och just när hon kommer till Tokyo går hon vilse, blir ignorerad och utelåst. Men just slumpmässigt så stöter hon på sin favoritartist ute på gatan- Momoka Kawaragi. Det verkar som att Ninas liv kommer ta en helomvändning för helt plötsligt vill Momoka starta ett band med henne... När man tänker 3D i animé så är det antingen komplement till action- eller dansscener eller sånt som liknar Final Fantasy. Även om det gått framåt likt hur Love Live! har skött sina framträdanden så har vi inte sett en äkta animé-vibe i 3D... förrän nu. Girls Band Cry är just den fusionen på riktigt. Animationen är så mjuk med massor av frames och detaljer. Detta är vad vi bör sträva efter! Årets besvikelse: The Irregular at Magic High School Säsong 3 En förbättring betyder inte att det inte finns saker att klaga på. Tempot är fortfarande helt ur fas, massor med saker sjasas åt sidan (Ville du se årets upplaga av Nine Schools Competition? Synd!), flera huvudkaraktärer får knappt någon skärmtid och Miyuki är mer värdelös än någonsin. Hon finns bara där för att gnälla att hon inte får göra något (vilket är sant) och oroa sig över Tatsuya. Så går det när man försöker få in tre ark i bara 12 avsnitt verkar det som. Årets sämsta: Blue Archive the Animation Studentstaden Kivoto har ett problem med vapen, så pass så att alla dess elever uppmuntras till att bära vapen själva. I detta kaotiska landskap så har vi Sensei, den enda läraren i hela stan som ska hjälpa de olika skolorna. Den första på listan: Abydos High School, en skola med en miljard yen i skuld och med bara fem elever... Baserad på gatchaspelet med samma namn, Blue Archive funkar verkligen inte i rörlig bild. Bakgrundsstoryn är för kryptisk och i vissa fall dum, actionen översätts inte bra till animé för det finns ingen spänning i det, karaktärerna är generiska och kanske det dummaste av allt, de officiella undertexterna var maskinöversatta och helt värdelösa och har fått patchas i efterhand. Det verkar inte funka att ta mobilspel och bara gå direkt till serie utan att göra en makeover i sånt som inte funkar på filmduken. Inget av värde har gått förlorat dock och spelet i sig (om nu storyn är bättre där) verkar vara okej. Tur man har slutat med gachas! Årets värsta karaktär: Sensei (Blue Archive the Animation) Det lilla jag såg av honom så är han bara mer av en vägledare och sen inget mer. Han ger ett litet pep och sen så är tjejernas moral på topp. Det fanns ett par enstaka karaktärer som kunde hamna här, men till skillnad från Sensei så har dom ett skäl till att vara hemska medans han...bara finns, antar jag?! Årets kvinnliga karaktär: Alisa Mikhailovna Kujou (Tokidoki Bosotto Russia-go de Dereru Tonari no Alya-san) I vissa fall verkar hon vara för stolt eller svag vid för mycket press, men det gör henne också riktigt söt. Speciellt när hon pratar ryska som Sumire Uesaka har haft mycket träning med som Nonna (Girls und Panzer) och Anastasia (The Idolm@ster Cinderella Girls). Hon är klyftig, har roliga meningsombyten med Masachika och hennes hår är som silver i vinden. Årets manliga karaktär: Masamune Okumura (2.5-jigen no Ririsa) Om vi blundar för hans besatthet av Liliel så är Masamune en superchad! För att vara en otaku så kan han interagera med andra och blir inte störd av allt som slängs mot honom. Han är en man som handlar snabbt, är kvick på att brainstorma fram idéer och har alltid andras välmående som prioritet. Gud så romantiskt med en haremprotagonist som faktiskt kan saker! Årets överraskning: Mahou Shoujo ni Akogarete Utena älskar magiska flickor, speciellt stadens lokala trio hjältinnor Tres Magia. Så när hon möter Venalita, en maskot med lovord om att hon också kan bli en mahou shoujo, så har hon svårt att säga nej. Men Venalita var bara halvt sann i sina ord, för Utena blir istället värvad till den elaka organisationen Enormeeta. Direkt hamnar hon i Tres Magias korshår och måste då reda ut missförståndet. Men hon råkar avlossa hennes krafter som är av en unik natur: BDSM. Förtvivlat ser hon på när hennes favorithjältinnor blir förnedrade framför henne, men också ett ny upptäckt... tycker Utena om att förnedra magiska flickor?! Utan varning från ena flanken kommer denna underliga pjäs och även om jag inte prisar den lika mycket som andra har gjort det så tycker jag den är okej. En ovanlig take på fanservice och som med min favoritserie Strike Witches så lyckas det tack vare att man bakar in det i själva världsbyggandet. Riktigt rolig och kåt, om du är lite nyfiken så kan du prova den här... på egen risk! Årets darling: Love Live! Superstar!! Säsong 3 Kanon har accepterat erbjudandet om att studera på musikskola i Wien. Men just som hon lämnar Yuigaoka Girls' High School på väg för att packa så möts hon vid grinden av Wien Margarete, Liella!´s rival i Love Live! Hon säger att hennes pappa (som sitter i musikskolans ledning) har ändrat planerna och Kanon ska nu istället lära Margarete allt hon kan på Yuigaoka. Hur ska det gå för Kanon när hennes största rival och mest envisa person hon träffat ska bli hennes lärljunge? En avslutande säsong i Liella!- sagan, och även om det är ganska förutsägbart så var det ändå med värdighet. Jag var orolig ifall Margarete skulle spåra ur storyn med tanke på hennes bakgrund förra säsongen men trots det så kan man säga att med hjälp av resten av tjejerna så slutar det väl. Musiken är självklart på topp och jag blir aldrig less att se de vackra färgerna i deras hemstad. Love Live frodas fortfarande och vi bugar och ger ett värdigt avsked till Liella! Best of 2024: 2.5-jigen no Ririsa Det var ett tufft val då det stod mellan den här, Yuru Camp och Love Live. Men det som gjorde att denna knep platsen var att jag längtade mest till nästa avsnitt av den under dess säsong. Färskt blod och en ny vinkel på cosplay i väntan på nästa My Dress-Up Darling säsong, Ririsa hade hjärta, komik, fin fanservice och stabil rollista (speciellt vår favoritchad Masamune). Hurra för 2.5D-flickor!

En seg start till året som slutade i massa bangers på sluttampen. Nästa år ser ut som att vi drunknar i isekai (mer än vanligt), så låt oss njuta av den korta tid vi har innan vi måste stå ut med det. Så... hur var årets samling? Sammanfattningsvis: mycket karaktär vad jag lagt märke till, och det uppskattas. Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2023 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2024 är godkända så länge de började under 2023. Serier som började 2022 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den. Kategorier: Bästa action: The Eminence in Shadow säsong 2 I den Laglösa Staden är ett uppvaknande på gång, ett som kan få stora konsekvenser för befolkningen. I staden finns även en mystisk räv som smider planer för att spräcka den ekonomiska bubblan i Midgar. Cid Kagenou å andra sidan funderar på hur han kan snabbt bli rik på dessa kriser, och samtidigt få en fräck oneliner att göra sin sorti på... Ny säsong betyder mer twistar som kommer överraska en hur bisarrt det än må vara. Mer flashiga strider och övervåld i dess signaturstil plus en väv av intriger engagerar en ända till slutet. Det känns dock som att tempot är lite ur fas, lite för snabbt per ark kanske. Plus att vi blir introducerade till nyare karaktärer samtidigt som några från första säsongen får sitta på avbytarbänken, det känns lite som slöseri. Överlag är jag nöjd med att serien håller sig sann till sin rutin och hoppas att den kan hålla samma tempo i nästkommande kapitel. Bästa äventyr: Atelier Ryza - Ever Darkness & the Secret Hideout Reisalin "Ryza" Stout är sååå uttråkad. Hon är en bonnadotter på den lilla ön Kurken, där ingenting speciellt händer. Hon vill ut på äventyr och uppleva något intressant på vägen. Så en dag tar hon med sina barndomskompisar Lent och Tao och lämnar ön för det närbelägna fastlandet, och ut i skogen beger dom sig. Plötsligt stöter gänget på Klaudia, en dotter till en resande handlare, jagad av ett par monster. Innan Ryza och gänget hinner reagera dyker två udda figurer upp: Alkemisten Empel och hans livvakt Lila. Empel använder sprängmedel för att bli av med problemen och rädda ungdomarna från trubbel. Det Ryza bevittnade var något hon aldrig hade varit med om förut. Äntligen har hon kanske hittat något intressant: Alkemi! Baserat på spelet med samma namn (läs min recension här), Atelier Ryza är en serie med låg insats. Det är nästan mer en form av slice of life och jag diggar det. Det är ett par ungdomar som vill utforska, varken mer eller mindre. Vackert animerad, jordnära karaktärer med erfarna voice actors, blanda in lite små äventyr mixat in med lite slice of life och ett par färska lår så har vi något av en överraskande bra speladaption. Bästa drama: Frieren - Beyond Journey's End Efter tio år har hjälten Himmel och hans grupp av äventyrare besegrat demonkungen och fred kan nu bosätta sig i allas hjärtan. Med deras mål uppfyllda går nu våra hjältar sina skilda vägar i livet. Gruppens magiker, Frieren, är en alv som levt länge och har därmed en annorlunda syn på tidens gång. Efter att Himmel somnat in förstår hon dock att hon tagit deras tid tillsammans för givet och lovar att bättra sig. Så börjar en ny resa för Frieren, en resa som tar henne genom nya upptäckter och minnen från förr... Från ingenstans dök denna pärla upp. Med liknande koncept från Wandering Witch Elaina, Frierens resa sträcker sig genom inte bara över kontinenten utan även genom tidens gång både framåt och i det förflutna. Serien sträcker sig genom flera genres tack vare dess breda rollista av karaktärer som engagerar en. Frieren är hon själv extra nyckfull med hennes kuudere- tendenser och samlade kunskap som sträcker sig genom årtusenden. Extremt mycket hjärta med många intryck följt av ett soundtrack som kan konkurrera med Skyrim, denna serie är nästan ett måste för alla att följa. Bästa komedi: Tomo-chan Is a Girl! Tomo och Junichirou har varit barndomsvänner sedan länge och båda är extremt tävlingsinriktade sinsemellan. På grund av deras energi så är Tomo ansedd som en extrem tomboy och det blir extra besvärligt för henne när hon får känslor för Jun. Hur ska Tomo få det genom hans tjocka skalle att hon älskar honom och att hon faktiskt är en tjej? Serien definierar verkligen ordet slap i slapstick. Det var längesen mad hade roligt som med denna ljusglimt, som förövrigt går extremt hårt redan från första avsnittet. Den har en bred skara karaktärer också som expanderar dess humorskala. Kemin mellan dom inblandade är perfekt och det är svårt att inte flina åt denna. Bästa thriller: The Ancient Magus' Bride säsong 2 Trots att hon fått en drakes förbannelse över sig går livet vidare för Chise. Som ett ödes nyck föreslår prästen Simon att hon ska börja i ett känt college för trollkarlar, det trots att hon själv är en magiker. Det kan vara en bra upplevelse både som en chans att bättre lära sig att ta hand om sig själv och kanske även hitta ett botemedel. Elias är inte lika glad att släppa lös Chise ut i det okända, men motvilligt går med på det samtidigt som han följer med henne. Väl på college så träffar Chise på en unik skara karaktärer som kommer vara hennes nya klasskamrater, men även något mörkt och mystiskt bakom kulisserna... I sann anda så har du en ny stark säsong med mer Ancient Magus' Bride. Den stora skillnaden är en helt ny miljö och massvis med nya karaktärer. Vanligtvis upplever jag att när man introducerar så många nya personer att hålla reda på kan det förstöra för en serie, men här går det emot strömmen. Det är så mycket bra skrivna karaktärer och interaktioner mellan dom att det är vad man vill ha mer av. Lägg till ett nytt mysterium och den starka animationen så har vi ett konstverk med extra mycket personlighet. Bästa romans: I'm in Love with the Villainess Rei Oohashi är en kontorsslav vars enda ljuspunkt i livet är hennes favorit dating sim Revolution; en historia om en enkel borgare som studerar magi på en prestigefylld akademi mest avsedd för adel och kungligheter. Där går även kungarikets tre prinsar som man kan romantisera. En dag efter hårt arbete tappar Rei sitt medvetande mitt i en spelsession och vaknar upp som Rae Taylor, spelets protagonist. Trots förvirringen så är hon överförtjust för nu får hon chansen att utropa sin kärlek till sin favoritkaraktär på riktigt. Men hon är inte intresserad i spelets val av prinser, nej nej! För den som hon är kär i är Claire Francois, spelets antagonist och Raes mobbare... Från min favoritmanga kommer en trogen adaption som lyser av briljans. En yuri- komedi med skruvkorksblondin i huvudrollen, det är svårt att inte tycka om den. Hög färgkontrast med mycket manzaikomedi och magieffekter utlovas. Nämnde jag förresten de gyllene lockarna? Bästa science fiction: NieR Automata Ver1.1a För länge sedan tvingade en invasion av utomjordiska robotar mänskligheten att fly till månen. Nu i en post- apokalyptisk framtid sker ett proxykrig mot robotarna med hjälp utav mänskliga androider, kallade YoRHa. Serien följer de två enheterna 2B och 9S där dom försöker stödja det som finns kvar av motståndsrörelsen i kampen mot maskinerna. Men ju längre dom kommer desto mer förbryllande är robotarnas beteende, nästan som om dom försöker återskapa mänskligheten från minne... Succéspelet som gjorde att alla skulle ha 2B mods, Nier Automata som serie är lika provokativt om inte mer så tack vare ett berättande som inte är begränsat av gameplay. Det finns likheter men man har mer frihet i att skapa ett djup till ens karaktärer och det ger en mer trovärdig berättelse. Dess vassa strider följer även det med från spelet med massa akrobatik och stora explosioner läckert renderade på duken. Bästa fantasy: Goblin Slayer säsong 2 Det har snart gått ett och ett halvt år sedan Goblin Slayer först korsat väg med Prästinnan. Inget verkar ha förändrats enligt honom, men världen runtomkring har fortsatt snurra: han har fått nya pålitliga kamrater, äventyrsgillet ser mer upp till honom och det har tillkommit nya äventyrare sugna på att bli den nästa hjälten. Finns det något Goblin Slayer kan göra för att dessa nybörjare ska överleva längre än deras första uppdrag? Vi är nu bortom den engelsktryckta mangadelen och är nu ute på färskt territorium, en bitterljuv känsla för mig. Mycket har förändrats sedan första säsongen och det mesta till det bättre. Animationen är inte lika vass och allvarlig som första men är nu mycket smidigare och flyter på bra samtidigt som vi slipper 3D Goblin Slayer i tid och otid. Den är också inte lika mörk tematiskt heller (det säger dock inte så mycket) men desto bättre lyser dom karaktärsmässigt. En välkommen efterföljare helt enkelt... även om dom hoppade över festivalarket. Bästa slice of life: Otaku Elf För 500 år sedan frammanades älvan Elda från en annan värld mitt under Edoperioden. Spola framåt i tiden och hon är nu bosatt som en lokal gudomlighet i Takamimihelgedomen i Tokyo. Och nu ska den nya prästinnan ta över det ärofyllda uppdraget att sköta om henne; Koito Koganei. Det finns dock ett problem, nämligen att Elda är extremt skygg och vill hellre sitta inne på sitt rum, bygga Gunpla, spela TV- spel, se på animé och dricka Red Bull än att göra sina förpliktelser och (Gud förbarma henne) möta annat folk. Hur ska det gå för Koito? En av få slice of lifes jag följde i år men ack så charmig. En introverts favoritserie kanske som man kan relatera till. Ibland får vi också en kort historielektion hur det var under Edoperioden. Varm, långsamtgående och med vissa rackartyg emellan med kufiska karaktärer samt rättigheten till Red Bull helt från ingenstans. Bästa soundtrack: Atelier Ryza - Ever Darkness & the Secret Hideout Det känns inspirerat från spelets original soundtrack men jag kan ha fel. Hursomhelst så är det en fin mix av lugna melodier och busiga eskapader som kompletterar Ryza och vänners små äventyr perfekt. Bästa OP: Kien Romance (Otaku Elf) Gud så svängigt! Lätt en av mina topp 3 openings genom tiderna! Bästa ED: Kimi no Tame Boku no Tame (Yohane the Parhelion - Sunshine in the Mirror) Aqours gör comeback (eller dom försvann aldrig) med fantasytema och riktigt gott trallvänligt väsen. Bästa animation: Frieren - Beyond Journey's End Med mjuka rörelser och massvis med partikeleffekter känns Frieren extremt högkvalitativt. Sen så har naturen runtomkring också en viktig roll att spela, så dom får också ett ansiktslyft. När man ser sig om över de stora vidderna eller i en tät skog och vinden viner runt en så känns det bara rätt. Det var hård konkurrens i år, men just hur levande Frieren kändes var nog för att cementera den i första plats. Årets besvikelse: The Rising of the Shield Hero säsong 3 Efter att Naofumi stoppade själsköldpaddan och hamnade i en annan dimension kortvarigt under kampen får han bud efter att ha återvänt att de andra tre kardinalhjältarna är spårlöst försvunna. En annan jätte best är på väg att invadera och 3/4 av hjältarna saknas inför det. Samtidigt får Naofumi nys om att invånare från hans region är på väg att säljas av som slavar. Tiden rinner ut och det enda sättet att kunna rädda dom verkar vara att tjäna pengar i gladiatormatcher... Är den bättre än säsong 2? Absolut. Men det finns ingenting som fångar min uppmärksamhet. Det är för stressad handling (precis som förra säsongen), för många nya karaktärer ska tryckas in och vi har för många side quests som man inte orkar att engagera sig i. Jag var helt enkelt uttråkad, och trots att det går mot rätt riktning känns det som att det här borde dom tagit itu med redan förra gången. Årets sämsta: Yuri is My Job! Hime Shiraki verkar vara den perfekta flickan, men allt är en fasad för att hon ska kunna leva det enkla livet när hon gifter sig rik. En dag efter skolan råkas hon olyckligtvis skada Mai Koshiba och hennes arm blir bruten. Hime blir framtvingad att kompensera genom att ta Mais plats på hennes jobb; ett café med det unika temat där arbetarna rollspelar som studenter på en prestigefylld flickakademi. Hime har svårt att anpassa sig till detta udda jobb och samtidigt hålla masken. Det blir värre när en "kollega", Mitsuki Yano, klankar ner på hennes oförmåga att spela med. Men det verkar också som att Yano ser igenom Himes fasad... Serien kan sammanfattas som "krystad". Himes karaktär, och röst tyvärr, funkar inte för mig och de spelas över för mycket i deras livsteater. Man gick för hårt på redan i första avsnittet och det var det som fick mig att överge skeppet ganska snarast. Det hela kändes för oorganiskt även om det tematiskt är ett enda stort skådespel. Årets värsta karaktär: Ryuuto Kashima (Kimizero) Även om det nu har förekommit några blyga pojkar så tar nog Ryuuto priset. För mjäkig för min smak, verkar inte heller driva storyn framåt utan måste hela tiden bli pushad på. Hjärtat på rätt plats javisst, men ack så tråkig överlag. Årets kvinnliga karaktär: Reisalin "Ryza" Stout (Atelier Ryza - Ever Darkness & the Secret Hideout) Med lår som konkurrerar med självaste 2B och en bubblig personlighet är det svårt att inte gilla henne. Yuri Noguchi har inte så stor portfolio som några av hennes kollegor, men hon ger Ryza en perfekt representation. Hon har en naturlig tonsättning och ett lekfullt bemötande under seriens gång. Som en av de mer bubbliga huvudkaraktärerna från andra liknande serier... fast man gillar henne! Årets manliga karaktär: 9S (NieR Automata Ver1.1a) Han är som dag och natt jämfört med han själv i spelet. I serien är han mer skämtsam/sarkastisk, vassare och även mer fientlig mot robotarna. Det är ett helt galleri av känslor som vi får se från honom och det känns som ett bra avstamp med 2B som andra partnern av konversationen. En djärv och positiv utveckling. Årets överraskning: Yohane the Parhelion - Sunshine in the Mirror Yohanes plan på att slå igenom med sin sång i storstaden verkar ha misslyckats. Smått skamsen och utan pengar återvänder hon hem till mamma i lilla Numazu. Mamma ger henne i uppgift att under sommaren lista ut vad hon verkligen vill syssla med. Men Yohane känner ångest bara att vara tillbaka, hennes introverta sida och förflutna tynger ner henne. Kommer hon kunna anpassa sig till livet i Numazu och hitta något som hon vill göra? Flickorna från Aqours återvänder i en spinoff på Love Live! Sunshine!!, där Yoshikos chuunibyo- alter ego Yohane tar plats. Relaterbart för blyga introverter med massa bra musik från Aqours. En pick-me-up story för att öka ens självförtroende och skaffa nya vänskaper. Kanske lite sliskigt emellanåt, men dessa tjejer kan lyfta detta lass med bravur! Årets darling: Nijinyon Animation En 4-koma serie med chibistil och imponerande 3D- animation, Nijinyon följer flickorna från Nijigasaki idol club när dom gör lite allt möjligt. Väldigt hög produktionskvalité för ett så litet projekt. Det är också svårt att säga nej till chilla spinoffs från Love Live. Jättegulligt rakt igenom och lätt att komma in i, sen är det bara att luta sig tillbaka och bara njuta. Best of 2023: Frieren - Beyond Journey's End Vackert animerad med fina landskap och rolig kemi mellan karaktärerna, Frierens resa genom åren är en resa alla borde uppleva. Just i skrivandets stund har den petat ner Full Metal Alchemist Brotherhood från första plats på MAL så det om något borde vara en indikator på hur bra serien är.

Wow, det här var verkligen ett år... Speciellt när det kommer till årets säsonger av Nihon animation. Jag har sett så extremt lite slice of life och ligger efter med så mycket att jag börjar bli lite orolig. Kan jag skylla det här på Warhammer 40k? Det tar tid att måla Ultramarines vettu. Men jag ska bli bättre hoppas jag, även om min PTW växer och jag tappar lite fokus och intresse för vissa serier. Men här är de absolut, utan tvekan, nästan helt genuint, de bästa av de bästa från 2022! Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2022 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2023 är godkända så länge de började under 2022. Serier som började 2021 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den. Kategorier: Bästa action: My Hero Academia Säsong 6 Hawks jobb som dubbelagent har gett resultat och nu vet polisen och hjältarna om League of Villains hemliga planer. En strategi tas fram för att slå till mot deras lya och stoppa Shigaraki innan han blir för övermäktig. Detta är en kamp mot klockan som klass 1-A inte varit med om tidigare. Kan deras tidigare erfarenheter med assistans från de främsta proffshjältarna hinna stoppa Shigarakis ödesplan? Lite shounen-trötthet börjar märkas hos mig men som sagt så var säsong fem en enda stor uppbyggnad för detta ark. Och jisses fick vi en flygande start direkt från första avsnitt! Det är tokigt hur mycket kaos och energi dom spär på här. Så ja, My Hero Academia, du har min uppmärksamhet lite till då! Bästa äventyr: Luminous Witches Alla häxor kan inte vara flygaress, men alla kan göra nånting! Detta är mantrat som före detta officeren Grace Steward lever med nu när hennes magi runnit i sanden. Hon tror att trots Neurois invasion så kan man hjälpa befolkningen få tillbaka hoppet...med hjälp av sång! Så hon söker vilt och brett efter talanger för att starta sitt band och hittar några udda kandidater för detta ändamål. Men kan hon få deras röster hörda och vända på krigsmoralen? Strike Witches är alltid välkommet, och udda nog så har vi en mjuk och skön spinoffserie med minimalt med action jämfört med de andra säsongerna. Men vad den saknar i action kompenserar den med charm, humor och fin musik. Den är också riktigt nybörjarvänlig för dom som vill få foten i dörren till detta universum. Bästa drama: Love Live! Nijigasaki High School Idol Club Säsong 2 Idolfestivalen var en sån succé att idolklubben planerar att göra om det i år igen. Men det krävs mycket för att det ska klaffa: Nu när Yuu går musiklinjen, kommer hon ha tid över till att hjälpa till med förberedelserna? Och kommer den att krocka med skolans kulturfestival? Plus att vi har två nya rivaler att hålla ögonen på... utbytesstudenterna Mia Taylor och Lanzhu Zhong. Är dom här för att skapa oreda eller är dom villiga att sammarbeta? Starkaste bland LL-serierna hittils, Nijigasaki är en musikal med ett tempo som alla kan följa med i. Nya experimenten med musiken är som grädden på moset. Det är inte det gravallvarligaste vad gäller drama men vem bryr sig! Äntligen en säsong där skolan inte behöver stängas för en gångs skull. Luta dig tillbaka och njut av denna musikfestival som verkligen får dig i gungning. Bästa komedi: Kaguya-sama - Love is War (Ultra Romantic) Sista året på Shuchiin akademin och sista chansen för kärleken att segra. Kommer Kaguya fråga ut Miyuki? Kommer Miyuki ge vika? Vad kommer demoncoachen Chika lära ut denna gång? Och var kom rap battlet ifrån? Kaos som vanligt men den starkaste säsongen hittills. Fun fact: jag såg klart den här först innan de andra två, sedan andra säsongen och jag har fortfarande kvar att se ettan. Men kanske det är ett signum för hur bra just denna är, och tokrolig hela vägen. Och referenserna är så spot on, särskilt Bohemian Rhapsody och Starship Troopers! Bästa thriller: The Eminence in Shadow Minoru Kagenou har alltid sökt efter styrka men känt sig begränsad i vårt samhälle. Det finns vissa saker han helt enkelt inte kan överkomma, som exempelvis Truck-kun en olycklig kväll. Men turen är på hans sida för han återföds som Cid Kagenou i en värld med magi. Med dessa nya variabler kan han äntligen nå en nivå han bara kunnat drömma om i vår värld. Men Cids ambitioner är inte att bli världens kraftfullaste hjälte eller fiende, hans mål är att vara hjärnan som styr allt bakom kulisserna... En verklig bubblare som dök upp från ingenstans och körde med mantrat "vi bryr oss inte hur urlöjligt det är utan vi kör på", och trott eller ej så verkar detta koncept funka. Det är komiskt rakt igenom samtidigt som den har en intressant intrig att följa. Cids karaktär gör allting så mycket bättre att man måste bara se det för att tro det! Bästa romans: My Dress-Up Darling Gojou har det udda intresset att göra traditionella hinadockor, något som han ärvt från sin morfars jobb med dom. Han skäms dock över sitt intresse då han är säker på att de andra i skolan skulle tycka att han är konstig. När Gojou dock blir påkommen att använda en av skolans symaskiner av klassens gyaru och snygging, Marin Kitagawa, så får han den omvända reaktionen att hon tycker att det är fint att han är så passionerad över något. Samtidigt erkänner Marin att hon är intresserad av cosplay (men dålig på att göra kostymer). Så hon ber Gojou om hjälp, och en ny form av vänskap blommar... En mangaadaption till som verkar ha lyckats bra med sitt kliv till det rörliga mediet. Unik animation och riktigt mysig rakt igenom med lite fakta om just cosplay. Kemin mellan Marin och Gojou är skön och känns mer naturlig än andra mer överdrivna fall i romcoms. Wholesome gyarus är verligen bäst! Bästa science fiction: Cyberpunk - Edgerunners Det är inte lätt att vara fattig i Night City. David Martinez vet det bäst. Hans mamma sliter dag ut och in som ambulanssköterska för att han ska kunna få den bästa utbildningen och komma ur denna onda cirkel. Men Hon avlider dock under en "trafikolycka" och lämnar Davis ensam och utfattig. Men Davis hittar en avancerad cyberprotes som hon smugglat från en olyckplats som verkligen vänder hans verklighet uppochned. Sorgsen över sin mamma, trött på att vara fattig och förbannad över alla som ser honom som en utböling, Davis tar och opererar protesen in i honom för att visa Night City var skåpet ska stå... Unik men fräsig. Riktigt fräsch animation och vass dialog som har det där naturliga flödet man önskat från andra serier. Trigger briljerar igen och det känns som att man kliver in i spelets värld, fast du slipper slösa på ett dyrt grafikkort för att få bästa upplevelsen här. Bästa fantasy: Utawarerumono - Mask of Truth Yamatos kejsare har avlidit och prinsessan har blivit förgiftad. Generalerna pekar ut Oshutoru som den skyldige, men allting känns som en komplott och han får ta skulden. Haku och vänner övertygar honom dock att fly till gränsen med prinsessan, men han kommer inte klara det. Som enda vittnen får Nekone och Haku höra Oshutorus sista önskan: "Ta min mask, och låt ingen få veta om mitt öde". Nu som den stora Generalen av Högern ska Haku lura sina kamrater att han är Oshutoru och att Haku var den som omkom. Samtidigt så måste han rusta för krig mot Yamato och försöka återta prinsessans plats på dess tron. En verklig vändning mot förra säsongen och känns nu väldigt likt originalet i upplägg, väldigt välkommet. Samtidigt får vi se en riktigt cool karaktärsutveckling med Haku och spännande action och intriger i ett inbördeskrig där allting står på spel. Bästa slice of life: My Dress-Up Darling Lysande rakt igenom. Den utstrålar lågmäld och tillbakalutad energi som värmer upp en inifrån. Det jobbar bra ihop med de romantiska elementen utan att sätta käppar i hjulet för det, även om det vardagliga tar mer plats. Yuss! Bästa soundtrack: Love Live! Nijigasaki High School Idol Club Säsong 2 Starkaste låtlistan hittills inom LL i samma klass som Sunshine. Här experimenteras det med olika sub-units, mixar in lite engelska och mandarin och har ett mer modernt sound överlag. Även om bakgrundsmusiken får vara i skuggan av framträdandena så fyller den sin roll perfekt för seriens tempo. Perfekt överlag! Bästa OP: BAD CANDY (Girls' Frontline) Ett mobilspelsadaption gjord av WB var kanske inte en högoddsare, men verkar som att det var värt att lägga allt krut på introt. Verkligen synd faktiskt. Jag tar vad jag kan och denna gör en verkligen inte besviken. Bästa ED: HORIZON (Girls' Frontline) Ytterligare en banger, nu med elektroniskt dubstep-liknande sound. Väldigt fett dunk! Om nu serien var så bra som dessa två låtar... Bästa animation: My Dress-Up Darling En verkligen unik stil men ack så den ser professionell ut! Rörelserna är så mjuka och flödet är så onaturligt bra. Även "idle-lägen" känns så naturliga. Plus att en serie som handlar mycket om tyger får det verkligen att se bra ut i rörelse! Årets besvikelse: The Rising of the Shield Hero Säsong 2 Naofumi förbereder sig för nästa ankommande våg med sitt sällskap då helt plötsligt timern för vågorna stannar upp. Drottning Mileria meddelar Naofumi och de andra hjältarna om ett nytt hot som påverkat detta event: Själsköldpaddan har vaknat. Denna gigantiska best förgör allt i sin väg och det är nu upp till Naofumi och kompani att sätta stopp för den innan världen går under... Hajpen tog kål på den! Det verkar som en förbannelse att denna serie inte kan slå sitt första ark. Denna gången hjälper det inte att man försöker trycka in så många nya karaktärer och gör en isekai i en isekai. Alldeles för stressat tempo och inga riktiga mål känns uppnådda. Synd... Årets sämsta: Koroshi Ai Song Ryang-ha är ex-maffia men innan han lämnade så rensade han hus i organisationen. Nu är han den mest eftersökta bland gangsters och prisjägare. En sådan prisjägare, Chateau Dankworth, verkar han dock fatta tycke för. Men varför är Ryang-ha så närgången och fascinerad av Chateau? Och hur kommer denna relation påverkas av alla lönnmördare som är efter honom? Hade ett intressant koncept, men fastnade ganska fort i samma tröttsamma spår som upprepades gång på gång genom serien. Det finns inga direkta överraskningar och karaktärerna är oförsoningsbart tråkiga. Det kanske tröttsamma är nog... ja, se nedan för svar. Årets värsta karaktär: Chateau Dankworth (Koroshi Ai) Jag trodde verkligen att vi skulle ha en stark men tystlåten en med Chateau, men det visade sig att hon är nummer ett när det kommer till damsel-in-distress. Känns som att hon hamnar i situationer där hon måste räddas av någon anledning. Får inte göra något själv utan måste följa en jargong med Ryang-ha annars händer ingenting. Tråkig är hon också. Och vem tusan kallar sig för Dankworth?! Årets kvinnliga karaktär: Yor Forger (Spy x Family) Lönnmördaren som gör sitt bästa för att bli den perfekta mamman. Hon hade tuff konkurrens i denna kategori, men det är svårt att säga nej till någon som är så söt och som kan stoppa en skenande tjur i ett svep. Jättegullig när hon är full också. Hon skippade absolut inte leg day! Årets manliga karaktär: Haku (Utawarerumono - Mask of Truth) Resan från en lat men vänlig prick till att lära sig att vara en general är en ganska lång en, men den är riktigt intressant. Haku vet att det krävs mer av vad han egentligen är kapabel till men fortsätter ändå mot alla odds då han lovade sin bästa vän det. Väldigt hängivet originalet samtidigt som man gör något nytt av det. Inspirerande! Årets överraskning: Spy x Family Grannationerna Ostania och Westalis är på helspänn då korruption och spioneri hotar att starta ett krig mellan de två länderna. Som Westalis bästa spion får agent Twilight sitt svåraste uppdrag hittills: Få upplysningar om Ostanias nationalistiska partiordförande Donovan Desmond. För att lyckas med detta uppdrag måste han göra något helt unikt för hans roll... starta en familj? Så i rollen som psykologen Loid Forger ska han med hjälp av sin surrogatfamilj komma närmare Donovan, men vem kunde ana vilka udda pjäser han har att spela med. Hans adoptivbarn Anya verkar vara begåvad med tankeläsning, och hans tillfälliga fru Yor Briar är i hemlighet en lönnmördare. Hur ska det gå med uppdraget? En riktigt rolig serie som är mer random än faktisk action. Vi har tre udda karaktärer som ska samsas under samma tak, och kemin mellan dom är faktiskt så kaotiskt rolig som man kan tro. Den skryter även med riktig toppanimation och har som styrka dessa spurter av energisk humor. Årets darling: Luminous Witches Som sagt; Strike Witches är alltid välkommet. Även om vi inte har en adaption av Fuso Sea Incident eller One-Winged Witches så kanske det inte är långt ifrån. Personligen älskar jag en bra spinoff och även om det inte är LL-klass så är det fortfarande välkommet. Har också hört gott om den från andra som tyckt att de andra är för mycket fanservice (fair point), men jag kan förstå deras tankar och välkomnar dom så gärna in i denna familj av häxor som flyger utan byxor. Best of 2022: Love Live! Nijigasaki High School Idol Club Säsong 2 Även om det är ett klichémantra som går runt under showen att school idols är toppen så är det svårt att säga emot. Alla är toppen när dom står på scen och deras liveshower har aldrig sett bättre ut. De går inte tillbaka till standardformulan som serierna är kända att följa utan bryter ny mark och med det ett helt nytt galleri av älskvärda karaktärer och bästa musiken hittills.

Jag har varit aktiv inom Girls' Frontline i snart fyra år. Eller ja, aktiv är ett starkt ord då jag i slutändan bara gjorde dailies och samlade de senaste dockorna som kom ut. Det har varit roligt men just nu är det bara en indoktrinerad rutin som tar tid från min vardag som jag kunde göra annat med. Och även om jag har lagt ut pengar på det så känns det som att jag kom billigt undan jämfört med andra och det hjälpte nog med mitt beslut innan sunk cost fallacy kickade in. För ett tag sen så kom Goddess of Victory: NIKKE med sin engelska klient och jag provade det då det dels var ett form av skjutspel (och i och med det en mer interaktiv upplevelse jämfört med andra AFK-mobilspel), dels så tverkar karaktärerna för en när dom skjuter vilket är en välkommen feature . Det var dock tre punkter som kortade ner det roliga: Det var extremt buggigt, från stats och abilities som inte fungerade till att tappa kontakten med servern mitt i ett uppdrag och tvingar dig att göra om det från början. Jag stötte på en vägg rätt tidigt. Man var tvungen att ganska kvickt levla upp sina karaktärer för att kunna klara av uppdrag. Ett udda designval verkade också sätta krokben för flera användare: Om du har lägre combat rating än den rekommenderade för ett uppdrag, räcker att ha en poäng under, så får man en 25% debuff i stats. Ett verkligen bakåtsträvande koncept. Gachan var för aggressiv och inte belönande nog. Till att börja med var upplägget med rariteteten väldigt skumt då det fanns 9 rare (den sämsta graden) NIKKES, 9 super rares och 46 SSR:s. En ganska ojämn uppdelning som straffar dom som inte rullar. Och på tal om rulla så kostar en NIKKE banner pull 60(!) kronor. En tio pull går på sexhundra, ett pris för ett sprillans nytt TV-spel eller trettio liter bensin. Så med dessa frustrationselement avinstallerade jag NIKKE för jag kände att det inte gick att bolla två gachas samtidigt. Det fick mig att tänka på vad jag egentligen gjorde med Girls' Frontline och ledde till att jag kort därefter tog bort det också. Så kanske hjälpte NIKKE mig att inse att min tid är mer värdefull än att spendera på något halvdant tidsfördriv i bakgrunden. Men vem vet, i värsta fall kanske jag lägger ner mer tid på Genshin Impact (vilket jag för tillfället inte ser som en gacha och kommer förhoppningsvis inte spendera pengar på) eller kanske provar på den nya expansionen till World of Warcraft. Med det sagt så känns det skumt att ha brutit en rutin och det finns en viss abstinens. Jag kommer nog mest sakna Lee-Enfield, men jag har redan henne som en figur så kanske det hjälper till att hålla mig borta från den hjärndöda grinden...

Efter två år i pandemins tecken så kommer äntligen Närcon tillbaka. Efter att ha suttit på biljetter sedan 2020 så var jag tvungen att prova på hela erfarenheten. Det var nervöst och fullt med olika intryck, plus mycket gående med skavsår och 25+ i solen. Men såhär i efterhand så känns det värt det. Jag ska visa er varför. Invigningsdags med grundaren Sam Anlér och kåsahästen. Nej, jag vet inte heller bakgrundsstoryn för det... Jag och Stekeblad var på plats för att mingla. Stekis representerade Railgun/Index och jag representerade fem minuter på Fyndiq... Årets guests of honor var John Patrick Lowrie och Ellen McLain, röstskådespelare från bland annat Team Fortress 2, Dota 2 och Portal, hade paneler om hur det var att vara röstskådespelare och hur man ska kunna slå sig fram inom yrket. Dom hade även en workshop för hur man effektivt levererar och skapar olika röster för olika jobb. Riktigt sköna och lärorika. Dom hade också en konsert vid mattorget med lite udda allsång och såklart ABBA som avslutning. Andra aktiviteter som skedde var olika meetups, öppna scener för improvisationsteater eller karaoke, ett skogsrave under natten och det årliga Pride/Cosplaytåget som gick runt gamla Linköping. Var man sugen på Pocky fanns det på plats. Men 40 spänn för ett litet paket? Jag brukar bli sniken när Marabou 200g mjölkchoklad går över 20 kronor. Jag gillade cookies & cream dock... Den andra hedersgästen var japanska gothgruppen Necronomidol. Ärligt talat så kändes det som att det inte riktigt funkade som en liveakt då man knappt hörde vokals. Paneler var tillbaka. Först ut var Genshin Impact som önskades inte postas ut på sociala medier, så jag improviserade. Dom skötte sig riktigt fint och panelen var wholesome rätt igenom. Det började dock spåra ut under första My Hero Academia-panelen. Både paneldeltagarna och en medlem ur publiken bidrog till ett mindre kaos. Detta var Stekeblads första panel, och jag är rädd för att han blivit ärrad för livet... Star Wars-panelen var proffsig rätt igenom. Mycket "Hello there" och snack om sand och hur kvinnorna i Star Wars hade det jobbigast på grund av sina makar. LoL rätt igenom! Triple Dot C gjorde sin beprövade Love Live-show, denna gången en konsert med Aquors repetoar på schemat. Superb show och awesome koreografi! Och så har vi alla fantastiska cosplays! I år fotade jag inte lika mycket då jag var mer aktiv i de olika panelerna och showerna än förra gången, men fick med några godbitar ändå. Genshin Impact var det mest populära temat följt av Demon Slayer och League of Legends. Och det var en hel del Genshins alltså... Som mäster Dilluc. Eller piratdrottningen Beidou. Och dom här som jag är rätt säker på är Genshins, tror jag... Jack Sparrow var också på plats med sitt byte; en flagga från Sea of Thieves. Stormtrupper från 501:st Nordic Division var på plats för att hålla ordning... Denna Java hade hittat en hel del intressanta reliker. Och definitivt Hatsune Miku, definitivt inte en karaktär från Azur Lane! No sir! Ingen kunde göra det misstaget, heheh... ...Och alla dom andra! Slutligen var det dags för Nordic Cosplay Championship! Det började med en massa köande följt av en cosplay walk-on som uppvärmning. Sen började den riktiga showen! Slutligen så var det även en tävling inom AMV. Under torsdagen visades de 12 finalisterna där mitt bidrag var med... Och under söndagens avslutningsceremoni kom chockbeskedet: Den vann publikens val! Som en fin gräddklick på moset som är årets Närcon så kom detta besked ut ur tomma luften! Så ja, det var en riktigt upplevelse i år. Bidraget Tack Stekeblad för att du höll mig sällskap i år och hoppas att flera av oss kan uppleva magin som är Närcon!

Åren går men covid består. Hoppas att ni alla har undvikit smittan och samtidigt sett många bra serier. Tänkte lista några här i vår årliga bästa inom animé. Reglerna för vad som väljs är simpelt, men just för i år har jag två speciella regler: Vi pratar inte om Redo of Healer. Vi pratar INTE om Redo of Healer! I övrigt är det ganska straightforward. Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2021 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2022 är godkända så länge de började under 2021. Serier som började 2020 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den. Kategorier: Bästa action: My Hero Academia Säsong 5 En tid har gått sedan All Might pensionerat sig, men samhället verkar inte vant sig ännu med tanken. Nu ligger pressen på nya stjärnskott och de topp starkaste hjältarna att bära den tunga bördan som han efterlämnade. Endevaor, nu rankad som nummer 1, har legat i samtidigt som han försöker lappa ihop sin trasiga relation med resten av sin familj, speciellt Shoto. Shoto har å andra sidan tillsammans med de andra i klass 1-A på UA Academy gått tillbaka till skolbänken. Det är dock med en tvist då 1-A och 1-B står mot en klass-mot-klass utmaning om vem som verkligen är bäst... Efter fem säsonger så känner man lite tröghet denna säsong, men den har fortfarande ljuspunkter som det allra första arket. Det som händer är att denna säsong är en enda stor uppbyggnad mot nästa stora ark som kommer verkligen skaka om universumet. Vissa fightingscener har också fått sig en uppiffning i det visuella. Kort och gott så kan man säga att det fungerar bra än. Även om man börjar bli lite trött så kommer nog nästa stora ark att få den tillbaka till toppen igen. Bästa äventyr: That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2 Konungariket Tempest har växt mer och mer och njuter just nu av lite lugn och ro. Rimuru försöker utöka sitt lands inflytande i vanlig ordning och är nu i fulla förhandlingar med att alliera sig med grannationen Eurazania. Men det verkar som om kyrkan inte gillar att ett gäng monster helt plötsligt ska bli självständiga och ha det gött. Och vi får inte glömma att Clayman fortsätter spinna sina trådar. Hur ska slimet fixa det? Efter en första säsong där mycket har hänt så kommer ännu mera tvistar här! Det är tveksamt om första eller andra säsonger är bättre, men det finns mycket nytt och saftigt här. En av få isekaiserier (i min mening) värd att dedikera sin tid. Om jag säger mer så går vi i spoilerterritorium och det vill jag undvika. Jag säger upplev det själv för det händer grejer hela tiden! Bästa drama: Hige wo Soru. Soshite Joshikousei wo Hirou. Yoshida bjöd ut sin chef och kärleksintresse Gotou ut på middag en lördagskväll för att fria till henne. Efter ett avslag och några tröstande öl stapplar han sorgset hem. Utanför sitt hem under en lyktstolpe sitter en flicka i skoluniform ensam, hon säger att hon inte har någonstans att ta vägen men att om hon får stanna med honom så kan hon göra vad han vill med henne. Detta väcker ilska och avsky i Yoshida men samtidigt så kan han inte lämna henne ensam på gatan. Så den kvällen får Yoshida en tjej med sig hem, och en massa bekymmer som bör lösas utan att han krossar sin sensmoral... En serie som tar tag i de svåra frågorna utan att göra det obekvämt för tittaren. I dagens animéklimat så är det krångligt och känsligt med kärlek, och denna serie med kanske en av de längre och skummaste titlarna drar sig inte för att adressera dem. Dom spelar fortfarande lite säkert men det skadar inte helheten och man har velat vara med hela resan för att se hur det slutar. Yoshida är också en skön fläkt vad gäller huvudpersoner, speciellt hans mantra "äldre kvinnor är bäst". Bästa komedi: I've Been Killing Slimes for 300 Years and Maxed Out My Level Azusa har bara jobbat och jobbat tills hon slutligen dör av övertrötthet. Innan hon går till efterlivet så möts hon av en gudinna som frågar om vad hon kunde ändra om hon fick en ny chans. Azusa svarade med "jag vill vara odödlig, snygg och ta det lugnt!" Sagt och gjort så blir Azusa isekai'd till en fantasyvärld där hon som häxa dödar lite slime och slappar om dagarna. Men efter 300 år så har hon maxat sin nivå och är nu en av de starkaste varelserna i världen. Hur ska det nu gå för Azusas lugna vardag om ryktet sprider sig? En light novel adaption som känns lågbudget men som har största vikten i både manus och karaktärer, vilket denna serie absolut briljerar med. Azusa till exempel har som VA Aoi Yuuki, mer känd som Tanya the Evil. Bara det är hur roligt som helst! En lugn långsamtgående slice of life med både hjärta, karaktär och extremt mycket garv garanterat! Bästa thriller: 86 San Magnolia är en republik i fullt krig med Gadianska imperiet, men invånarna kan vara lugna då kriget anses vara slut om ett par år och att de själva "inte haft något dödsfall på krigsfältet." Major Vladilena Milizé ser dock igenom propagandan och vet den bistra sanningen som republiken försökt dölja. Som en handledare styr hon styrkorna från San Magnolias distrikt 86- utstötta som inte bär samma blod som resten av landet och som skickas i strid mot imperiet och deras outgrundliga legioner av drönare. Just hennes nya grupp är ett speciellt fall med en mystisk figur som ledare, kodnamn "Undertaker"... Denna gav mig lite Psycho Pass vibbar om en serie som ifrågasätter ett samhälles ideal men med mer desperation i mixen då det finns en ovisshet om det alls kommer att ta slut. Man verkligen känner varje smäll och andetag när den är i full swing. Med Sawano Hiroyuki på soundtracket är det svårt att hitta skäl till att inte se den. Det är en bergochdalbana av känslor med massa action och intriger. Bästa romans: My Next Life as a Villainess - All routes Lead to Doom! X Snabb recap: ung flicka går bort alltför tidigt men blir isekai'd till sin favorit visual novel, men som spelets protagonist Catarina Claes. Här måste hon kämpa sig igenom sitt liv för att undvika dödsflaggorna från spelet. I denna säsong har Catarina undvikit alla flaggorna och kan nu bara ta de lugnt resten av livet! Men det verkar som att det finns en hemlig komplott mot kronan, och Catarina dras in i det hela. Samtidigt så tätnar kampen om hennes hand bland hennes vänner. Vem kommer vara den lyckligt lottade? Kan börja med att informera att jag fortfarande inte sett Fruits Basket 3, så denna är mitt andraval. Men vilket andraval ändå! Gillade första säsongen av "Bakarina" och mer av samma skadar ju aldrig. Min favorit bland reverse harems där man faktiskt har svårt att hata den korkade protagonisten. Bästa science fiction: 86 Om det psykologiska i 86 kan beskrivas som Psycho Pass kan man nog beskriva striderna som Girls und Panzer möter Attack on Titan. Har alltid svårt för mechaserier, men jag har inget problem med dessa Reginleif combat walkers. Grafiskt är det mixat in friskt med 3D som inte stör utan ser imponerande ut. Den slår tungt mellan striderna, den slår tungt under striderna och backas upp av Sawano Hiroyuki under hela spektaklet. Den är bitvis deprimerande men ack så effektiv att få fram känslor och samtidigt ha grymt coola stridssekvenser. Bästa fantasy: That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2 Att ha ett så stort mångfald av raser händer inte så ofta, ej heller att de samarbetar. Dessutom har vi en överlägsen protagonist som inte strävar efter att vara så hemsk som möjligt utan försöker göra så gott han kan för sitt folk. Isekai Slime ligger på en gräns där action, humor, äventyr och överdrift samlas och får en att må bra när man ser den. Lätt att komma in i, mysig nog för en att stanna kvar i och nog med fart för att få adrenalinet att pumpa. Bästa slice of life: Yuru Camp Säsong 2 Det nya året närmar sig med stormsteg och campingtjejerna deltidsjobbar inför nästa äventyr. Vad för platser får vi se nu? Vad för gott bjuds på att äta? Och vad tycker Nadeshiko om idén om att solocampa? Världens mysigaste slice of life är tillbaka! Denna turistguide i förklädnad visar ännu mer ställen och maträtter. Det finns till och med lite dramatik denna gång. Om man ska börja med något lätt och mysigt så börja här...eller rättare sagt med säsong 1, men kom sen gärna tillbaka och se mer! Bästa soundtrack: Yuru Camp Säsong 2 Något mysigt och lekfullt att lyssna till när man sätter upp tältet eller lagar hot pot. My Hero Academia har ett solitt pumparalbum och 86 har Sawano Hiroyuki att falla tillbaka på, men det är svårt att slå något så rofyllt parat med de vackra vyerna runt Japan. Bästa OP: Seize The Day (Yuru Camp Säsong 2) Kanske inte riktigt en Shiny Days, men riktigt nära är den. Mera livligare och gladare skulle jag nog säga till och med. Bästa ED: STORYSEEKER (That Time I got Reincarnated as a Slime Säsong 2) Riktigt chill. That's it! Bästa animation: Miss Kobayashi's Dragon Maid Säsong 2 Livet runt Kobayashi och hennes drakkompanjoner fortsätter med olika små äventyr och missförstånd emellanåt. Men helt plötsligt verkar det som att ytterligare en ny drake har kommit till vår värld. Vad är hennes intentioner? Mera Kobayashi & Tohru för dem som vill helt enkelt, men vad som står ut mest är hur animationen drastiskt fått sig ett lyft. Första säsongen var nog imponerande tack vare att KyoAni ligger bakom, men denna går verkligen above and beyond som man säger på ren svengelska. Utan att överdriva så har denna serie bästa animerade fightingscenerna i år. Men den fungerar även fortfarande bra som en rolig slice of life, plus mera Kanna! Årets besvikelse: Muv-Luv Alternative 1973 börjar en utomjordisk ras kallad BETA sin invasion av jorden, och under 2000-talets början har dom utplånat mer än hälften av befolkningen. Vårat främsta vapen är mechas kallade Tactical Surface Fighters (TSF) och de piloter som kör dem. Takeru Shirogane, en japansk student, vaknar upp från en "dröm" där BETA helt tagit över och där han själv stridit som TSF-pilot. Problemet är att det inte var en dröm utan minnen från hans framtid. Kan han utnyttja denna kunskap till att vända kriget till mänsklighetens fördel? Adaptionen av kanske världens mest älskade visual novel lever inte upp till hajpen. Animationen känns mycket svagare än spinoffen Total Eclipse, dess längd på 12 avsnitt gjorde att takten var alltför stressad och det är alldeles för lite action mot BETA och för mycket politik/träningsmontage likt många mechaserier före den. Det största problemet var dock själva adaptionen. Originalet hade två halvor med kanske världens största plot twist som ledde till det vi ser i serien, så det blev ett stort fokus på tidsresor/alternativa världar som dels krystar fram en alltför stressad handling och dels exkluderar alla som inte läst visual noveln. Apropå den så verkar fansen av originalet inte så värst pepp heller på hur dom skött detta. Årets sämsta: How Not to Summon a Demon Lord Ω Isekai-demonlorden Diablo är tillbaka! Denna gång stöter de på kyrkans högsta prästinna Lumachina och en komplott bland prästerna och paladinerna att förgöra henne då hon anser att kyrkan blivit alltför korrupt. Så nu är det upp till Diablo att skydda Lumachina, vända uppochner på kyrkans lakejer och sen inte-ligga med sitt ständigt växande harem! Första säsongen var briljant! Andra säsongen...pannkaka. Blixten slår verkligen inte två gånger på samma ställe i detta sammanhang. Diablo denna gång är alltför passiv i sitt agerande och slutresultatet blir mindre imponerande/roligt. Sen så är de nya karaktärerna hemska och inte engagerande alls. Förutom Rose. Rose var den enda ljusglimten. Årets värsta karaktär: Horn (How Not to Summon a Demon Lord Ω) Gör inte så värst mycket och säger att hon gör allt för sina vänner samtidigt som hon gnäller om hjälp från dom i alla fall för hon är så värdelös. Apropå hon så trodde alla först att hon var en han, vilket var skrattretande. Nej, tråkigare än så är det svårt att vara. Årets kvinnliga karaktär: Keke Tang (Love Live! Superstar!!) Utbytesstudent från Shanghai som reser till Japan exklusivt för att bli skolidol, Keke (i serien säger dom Kuku) är en energiboll som är så extremt charmig med sin entusiasm. När hon blir extra upphetsad så börjar hon prata mandarin. Extremt rolig karaktär som bär mycket av serien. Bra sångröst också. Årets manliga karaktär: Akio Ootsuka (Yuru Camp Säsong 2) Vad är detta? En voice actor är bästa karaktären? Precis! Akio gör rösten både till berättarrösten och Rins morfar i Yuru Camp. Morfar är fåordig men bryr sig verkligen om sitt barnbarn, och som berättarröst får vi den där bekväma förklaringen till alla campingtips och matlagning, ibland med extra humor som kryddning. Utöver det så har han varit riktigt aktiv i år som All For One (My Hero Academia) och en annan morfar i My Senpai is Annoying. Big props till denna man! Årets överraskning: Ijiranaide, Nagatoro-san Naoto från andra årskurs är medlem i skolans konstklubb men är oftast sedd ensam. Han brukar jobba med sin egna manga mellan håltimmarna och en dag blir han påkommen och retad över det av ett gäng förstaårselever. Dom går sedan vidare och lämnar honom ensam, men en viss Nagatoro har bestämt sig för att fortsätta retas med sin senpai... En av flera stora mangaadaptioner från detta år, Nagatoro var riktigt välgjord och engagerande. Många snackar mycket om Komi-san men denna var i min mening mer iögonfallande. Rolig, charmig, fint slice of life tempo och håller sig trogen källmaterialet. Helt klart värd att se. Årets darling: Love Live! Superstar!! Kanon har en extremt bra sångröst men också extremt mycket scenskräck. Detta stoppar henne från att komma in på Yuigaoka Girls' High Schools musikprogram, så hon får nöja sig med den allmänna linjen. På väg till skolan på första dagen sjunger hon för sig själv men blir påkommen av den nya utbytesstudenten Keke Tang, som av en slump kommit från Kina för att bli skolidol. Så självfallet när hon hör hur bra Kanon sjunger så vill hon ha med henne på denna resa. Men hur ska det gå när Kanon har scenskräck? Och kan dom stå emot musiklinjens press att förbjuda skolidoler? Mer Love Live är alltid bra, men just Superstar är en frisk fläkt i formulan. En mindre rollista leder till en mycket tightare grupp och deras personligheter verkligen strålar. Animationen och skämten från Sunshine märks här och musiken är på topp. Bästa idolserien på länge och en bra comeback till form för franchisen. Best of 2021: Yuru Camp Säsong 2 Mer av det vanliga, fast bättre! Ett mjukt soundtrack med sköna öppnings/endingteman, nya platser att utforska och nya maträtter att lära sig. Det mixas även friskt med dess gamla hederliga formula och nya intryck som verkligen smälter in bra med resten av seriens lekfulla teman. Vill du ha det mysigt och se något lättsmält så kan du inte gå fel med denna!

Internet har blivit mer toxic på senare tid. Allt från Facebook och MAGA-anhängare till gamers som klagar på Cyberpunk 2077. En annan del av internet som vuxit på senare tid är livestreaming...som också blivit toxic. Det startade som en blygsam väg att streama dig själv när du spelar spel, men har vuxit till något mer. Normen har dock blivit den så kallade IRL-streamingen där du är din egna dokusåpa. Självfallet har det dragit till sig kritik både på grund av kreatörer som inte tar ansvar eller tänker längre än sin näsa, dels på grund av tittarna för vi kan inte ha vackra saker här i världen... Vi har nu kommit till en ny milstolpe inom streaming - Vtubers, eller Virtual YouTubers. En Vtuber är en streamer som använder en avatar istället för sitt egna utseende. Denna avatar är en 2D- eller 3D-modell som via motiontrackingprogram läser av dina rörelser i realtime och speglar det i avataren. Detta är inget nytt koncept, men vi kan enkelt peka ut vilka som populariserade genren. Kizuna AI var en av de första i denna trend som rullade likt en snöboll nerför Konsumbacken och fortsatte med det extremt populära Hololive. Du kanske har hört talas om Inugami Korone, Kiryu Coco, Houshou Marine, Gawr Gura eller Amelia Watson sådär i förbifarten. Vtubers avatarer brukar vara animébaserade skapelser (en standard inom Hololive) och har därför skapat stort intresse från både Japan, Hololives och Kizunas startpunkt, till weebs här i västvärlden. Detta har skapat en annan typ av bubbla jämfört med vanliga streamers, där främsta orsaken är att majoriteten av dessa streamers är kvinnor och att de spelar en karaktär de skapat. Kvinnor på internet har varit ett väldigt..."känsligt" ämne i och med att den ordinarie internetanvändaren inte kan bete sig och saknar hyfs. När en kvinna är i rampljuset brukar en av två saker ske: Hot och trakasserier. Deras åsikt är inte önskvärd och istället för att bara ignorera och vända kinden till så måste användaren slå tillbaka med hot om att döda eller våldta. Upphetsning. De ser en kvinna och vill därför se deras hud för att tillfredsställa sig själva, oberoende om kvinnan vill det eller inte. Vtubers har i största allmänhet inte stöt på detta problem. Främsta orsaken är just för att de skyddat sin riktiga identitet bakom en karaktär och just för att de lockar en publik som är mer underkastande och avgudande till sina "Waifu Overlords" som "kommit liv". Så har augmented reality skapat ett fenomen som gjort internet mer wholesome? Kanske, men det kan också vara mer som ett plåster på ett ganska stort ärr som du borde använda stygn istället. Till att börja med så pekar det på det uppenbara problemet att kvinnor som vistas på internet måste vara helt anonyma för att kunna känna sig någorlunda säkra bland en mansdominerad användarbas. Avataren är också den enda riktiga skillnaden mot traditionella streamers, så beteenden och mönster är densamma. En kategori kallad Just Chatting på Twitch är ett praktexempel på vad som vanligen sker i IRL-streaming: Oftast sittande framför kameran. Ganska oskyldigt tänker man, men ack så tråkigt om det är en dålig personlighet. Kvinnliga streamers har även utnyttjat detta till att visa lite extra hud för att locka mer av sina följare att donera pengar, "Simping" i internettermer. Ett ganska grått område och verkligen omdiskuterat ämne. Reaktionsvideor. Igen väldigt beroende på personligheten i sig men ofta så visas copyrightskyddat material i streamen. Också ett väldigt kontroversiellt ämne och, i min mening, extremt tråkigt och idéfattigt. Filma ute på gatan. Beroende på land kan regler för filmning på allmän plats se olika ut, men det är också allmän hyfs att inte trycka en kamera i ansiktet på folk som inte vill bli sedda av främlingar på nätet. Mycket kaos har hänt under denna kategori. Vtubers kanske inte är lika kontroversiella i denna kategori just för att de är bara ett program och är under kontrakt under ett stort produktionsbolag som modererar deras arbete. Men det är fortfarande en form av "flörtande" med sin publik för att få deras pengar. Jag kanske överreagerar på denna punkt, men simping är fortfarande simping oavsett om det är en fejk person eller inte. Gör allt med lite måtta och återhållsamhet och det är inte ett problem. Men tyvärr så är internet internet och det funkar inte alls så i verkligheten... Sen så kommer vi till om vem som helst kan bli en Vtuber. I teorin? Ja. I folkopinion? Nja. Streamern Pokimane, en ganska kontroversiell kvinnlig IRL-streamer, skapade sin egna avatar för ett tag sen och fick motreaktion från netizens. Vissa antyder att hon hoppar på en trend för att tjäna mer pengar (kanske), andra anser att hon är inte "lämpad" att bli en Vtuber och kommer "smutsa ner" dess anseende. Allas vår största export PewDiePie gjorde också sin Vtuber debut ganska nyligen, men han gjorde det medvetet för att provocera Vtuber-fandomen. Självfallet fick han samma reaktion som Pokimane, men han gillar deras patetiska försök till att "cancela" han och hur hypokritiska fansen är. Så vi kanske inte är framme än. Vi kanske aldrig får ett wholesome internet där folk kan bete sig som folk. Kanske så är Vtubers inte svaret. Det har också växt så mycket på så kort tid att det är svårt att inte bli utmattad av alla digitala animékaraktärer. I slutändan handlar allt om folkvett, vilket betyder att vi är redan fördömda för internet kan inte ens stava till folkvett. Fråga bara Brezals. Han dödade sin sömnrytm för att se en waifu i hajpyjamas klockan två på morgonen...

Vissa kanske kommer ihåg den inofficiella podcasten som jag höll i. Och vissa kanske även kommer ihåg det årliga programmet där vi rankade det bästa från året som gått. Nu när podcasten lagts på is så vill jag fortsätta traditionen i den form jag kan: blogg. Så här kommer nu best of 2020...enligt mig då, förstås. Ni får hitta på era egna favoriter och stoppa i denna lista om ni vill. Kriterier: Deltagare ska välja den serie som (enligt dig) passar bäst i namngivna kategorin, därefter ska det motiveras varför du tycker att serien förtjänar det. Helst utan spoilers självfallet. En serie kan nomineras i flera kategorier. Endast serier omnämns då filmer är mer glest mellan utgivningar och alla kanske inte har sett mycket långfilmer. Serien ska HA STARTAT under 2020 för att kunna nomineras. Serier som fortsätter in till 2021 är godkända så länge de började under 2020. Serier som började 2019 räknas inte. Du behöver inte sett klart en serie för att nominera den. Kategorier: Bästa action: Fire Force Säsong 2 Äntligen har Shinra fått svar på sina farhågor och ingjuter hopp om att han kan rädda sitt förflutna. Men det kvarstår många mysterier om Evangelisterna och deras radikala plan att förgöra världen i ännu ett eldhav. Och vad behöver dom Adolla Burst till för något? Ännu en gång slängs kompani åtta in i hetluften för att bena ut mysteriet och förhoppningsvis stoppa Evangelisternas domedagsplan. En av de bättre shounen serierna just nu, och det kommer från en som har extremt svårt för den genren. Likt första säsongen bjuds vi på ögongodis i form av martial arts och mycket eldbändande. Actionen ligger på tätare nu under andra säsongen och man känner pulsen hela tiden. Plus att Tamaki har inte varit lika irriterande, så det tar vi som en vinst. En frisk fläkt och mycket humor blandat med mycket kul action som riktigt imponerar även på icke-shounen tittare. Bästa äventyr: Strike Witches: Road to Berlin Efter 501:as succé i både Gallia och Romagna har de Allierade ett nytt sikte: Berlin, ground zero för Neurois invasion med det största nästet i Karlsland. Men de stöter på förhinder titt som tätt som försinkar invasionsplanerna, och utan sin magi får Strike Witches klara sig utan major Sakamoto i täten. Kommer Yoshika och gänget ta sig till Berlin? Strike Witches lägger ribban högre för varje säsong/film/OVA dom gör. Denna tar priset med toppanimation och unika uppdrag med mycket som står på spel. Mycket familjära inslag gör att tittaren känner sig bekväm när man sedan tar nästa steg ut i det okända. Gänget håller samma höga klass, speciellt de tyska häxorna som kliver fram mer i år. Kan man som tittare acceptera fanservicen så finns det en diamant till serie att följa här. Bästa drama: Fruits Basket Säsong 2 Tooru har nu levt med Soumas i ett år och känt sig välkommen hos zodiakmedlemmarna. Nu nalkas sommar och det nalkas ploj vid sommarstugan, men kanske även någonting mer. Yukis och Kyous tankar om deras unika situationer dansar runt som en ovisshet om deras framtid och deras relation med Tooru. Samtidigt så börjar Akito bli mer och mer intresserad av hur Tooru påverkar sina "favoritsläktningar", väldigt intresserad... Säsong 2 fortsätter i samma takt som ettan men med lite mer kött på benen då detta är helt ny mark för oss som bara följt animén från 2001. Den var genast svårare att följa p.g.a. Corona faktiskt, då den är snäppet tyngre än föregångaren och det var kanske inte något man ville älta sig med under pågående pandemi. Men det går inte att ignorera kvalitén bakom denna uppföljare som ger oss mera kärlek och drama än någonsin förr. Kanske det bäst skrivna manuset under detta år med extra tyngd i deras framförande. Bästa komedi: Kaguya-sama: Love is War Säsong 2 Slut på det roliga! Hösten börjar ta slut och det är dags för elevrådet att träda åt sidan. Men vänta...Shirogane planerar ett omval?! Och deras farligaste motståndare är...Miko Iino från moralstyrelsen!! OCH SHIROGANE FYLLER ÅR SNART!!??!! Ojojoj, hur ska Kaguya lösa detta? Fun fact: Jag har inte sett klart första säsongen innan jag började med denna. Jämförelsevis kan man säga att denna är mycket roligare och intensivare än föregångaren. Varje vecka kunde man hitta en ny meme att ha kul med. Fujiwara och Hayasaka är fortfarande lysande, men de nya karaktärerna är också värda sin tid i rampljuset och hjälper till att driva komeditåget framåt. Bästa ROFLMAO:t i år utan tvekan! Bästa thriller: The Irregular at Magic High School: Visitor Arc USNA:s armé har ett problem med desertörer och en handfull av dom har smitit in i Japan. Dessa individer visar på udda symptom där "individen stjäl blod från sitt offer likt en psykisk vampyr". Som motdrag i att stoppa dom skickar dom in deras starkaste magiker under täckmantel som utbytesstudent till First High School: Angelina Kudou Shields. Självfallet så undgår det inte Tatsuya att en främmande agent har något fuffens på gång. Men ligger fokuset på desertörerna eller Tatsuya, den mest misstänkt för incidenten under Schorched Halloween? Först en PSA: Filmen utspelar sig efter episod 11 av denna säsong, så om du sett den så förstår jag om du är lite förvirrad när du ser denna. Med mycket (personlig) hype för denna uppföljare till en science fiction darling så känns det skönt att träffa på mina favoritmagiker igen. Med det sagt så är den faktiskt sämre i alla kategorier jämfört med föregångaren. Jag skulle kunna säga att jag faktiskt är lite besviken och att nostalgi är vad som drev det mesta av denna säsong. Trots detta så finns det ljusglimtar att ta från denna och Angelina har sina stunder. Gå bara inte in och förvänta er ett mästerverk då det inte går att övertrumfa originalet. Bästa romans: My Next Life as a Villainess: All routes Lead to Doom! En ung introvert skolflicka går bort alltför tidigt men återföds i en visual novel som hon spelat- Fortune Lover. Problemet är bara att hon återuppstått som Katarina Claes, spelets antagonist. Med sina minnen från sitt förra liv vet hon att Katarinas öde som väntar är antingen landsförvisning eller döden. Som tur är kan hennes kunskap från spelet förhoppningsvis låta henne kringgå dessa slut och överleva hela hennes skolgång i denna magiska värld. En unik romcom med reverse harem blandat in i mixen gör detta till en unik serie. Den lutar mera åt komedihållet och har en frisk fläkt i Katarina, även om hon likt andra protagonister i genren är lite trög. Men på något vis funkar det här och visar att om man går mot strömmen så kan man faktiskt hitta en guldklimp. Väldigt lättsam och uppfriskande serie som förtjänar en titt. Bästa science fiction: Ghost in the Shell: Stand Alone Complex 2045 År 2040 förstördes all valuta i hela världen, digital som analog. För att kickstarta ekonomin igen används krig och konflikt som lösningen, så kallade "Sustainable Wars". Major Kusanagi och andra ex-medlemmar från Sektion 9 har under denna tid gått och blivit legoknektar i USA då deras förra arbetsgivare inte gett något skäl att återinföra deras grupp för Public Safety Bureau. Men sen kommer ett unikt erbjudande som Kusanagi med vänner inte kan avböja och som kan ha svåra konsekvenser om jobbet inte går i lås... Den så kallade "Netflix Adapation" av en klassisk serie, SAC_2045 är nog mest omtalad för sin 3D- stil om inget annat. Första halvan är mera actionorienterad och överlag är serien lite enklare än sina föregångare, men ärligt talat gör det inte så mycket. Animationen är inte top notch och lider lite av väldigt udda loopar men kan man bortse från det så är detta en kompetent serie för vad det är. Förvänta er bara ingenting i stil med filmen eller originalserien så tror jag det finns ett värde i denna strömlinjeformade release. Bästa fantasy: Majo no Tabitabi Elainas favoritbok som barn var den om häxan Nike som reste runt och såg sig om i världen. Detta sporrar henne till att ta häxexamen och själv göra en resa likt Nike gjorde. Vi följer hennes äventyr genom olika länder och städer där hon går i Nikes fotspår och ibland hittar nya historier att uppleva. En fantastisk saga med så många olika intryck. Överlag kan det beskrivas som en semi- slice of life i dess utförande som mixar drama, komedi och tokigheter. Det finns också ett fåtal riktigt mörka kapitel som kan chocka om man inte är redo för det, och med tanke på dess huvudsakliga riktning så drar det ner helhetsintrycket tyvärr. Men utöver det så anser jag att denna är ett måste att se. Miljöerna, effekterna, de olika mötena och den vackra öppningslåten är alla fullträffar. Bästa slice of life: Is the Order a Rabbit? Bloom Livet hos det lilla caféet Rabbit House verkar vara som vanligt, men under hösten nalkas frågan om vilken skola Chino ska välja att gå under gymnasiet. Sen väntar en stor julrush och följderna av Aoyamas nya succé Phantom Thief Lapin. Så extra livat som vanligt då... Jag förväntade mig allt och inget av tredje säsongen av denna pärla. Men oj vad överraskad jag blev när den svingade mig upp direkt från start med sån energi jag inte visste fanns. Kanske var det just för att den var en ljusglimt under ett deprimerande år men det fanns fortfarande gott om konkurrens från färska serier. Detta till trots visar att gänget kan fortfarande leverera även om dom vart i gamet så länge. Har man sett tidigare säsonger får man inte missa denna, och har du inte sett de andra tidigare så se den här ändå för den är fortfarande extremt skön. Bästa soundtrack: Koisuru Asteroid Lekfullt och lågmält är temat för dessa låtar. En slice of life darling som glänser med dess sköna stil och som förankrats i detta underbara soundtrack. Det får en att smälta i stolen och bara flyta med i serien och bara ha en skön känsla inombords. Bästa OP: Literature (Majo no Tabitabi) Sätter direkt riktningen för serien och visar ett spektrum av möjligheter som finns i resan vi ger oss ut på. Trots seriens intryck av slice of life får denna dänga en att verkligen känna att det finns något större att utforska över horisonten. Refrängen är helt klart styckets starkaste punkt. Bästa ED: Kokoro Knock (Uzaki-chan wa Asobitai!) Den mest kontroversiella serien i år är egentligen en okej komediserie...som råkar ha ett riktigt skönt sluttema. Helt orepresenterat av vad som egentligen sker i serien, denna melodi trallar på i sin egna takt och är riktigt skön att lyssna i bakgrunden. Trallvänlig också. Bästa animation: Strike Witches: Road to Berlin Strike Witches har alltid haft en solid animation. Kanske inte världsklass, men ändå bra. Varje iteration har också byggt på detta arv med vidsträckta miljöer, olika unika designs av Neuroi- tefaten och de imponerande effekterna under striderna. Sen så har dom förbättrat 3D- häxorna som var alltför hårda och mönsterbrytande i tvåan. Kort sagt så är allting bättre med råge helt enkelt. En eldstrid i denna show är svår att slå effektmässigt. Årets besvikelse: Princess Connect! Re:Dive I det främmande landet Astraea vaknar Yuuki upp utan något minne bortsett från sitt namn. Där möter han Kokkoro, en älva som säger sig vara utvald till att tjäna honom. Tillsammans försöker de lära sig de magiska under som finns i denna magiska värld, och på vägen möter de luftskallen och vapendragaren Pecorine samt tsundere kattflickan Karyl. Denna grupp av extremt udda personligheter utan någon koll på vad Astraea har att erbjuda ska nu ut på en episk resa... Vid första anblick ett försök att vara nästa Konosuba, och flera korta klipp visar på att det finns roliga tillfällen. Men som helhet är den extremt svår att gå igenom. Det finns inget som driver mig till att se den, jag får ingen motivation av karaktärerna kanske just för att det finns inget som direkt driver deras ambitioner. Och detta kommer från någon som har en kandidatexamen i slice of life! Tyvärr är det mera en snarkfest som kanske belönar de som verkligen kämpar sig genom de tunga partierna. Men bara kanske. Årets sämsta: Nekopara Bageriet La Soleil och dess kattflickor knegar på som vanligt. En dag träffar katten Chocola en herrelös kisse helt ensam i en park. Impulsiv som hon är tar hon med den hem, och efter lite om och men blir den adopterad. Nu följer vi dessa katters liv som nyblivna faddrar och deras nya kisse: Cacao. Visual novel serien var imponerande. OVA:n var helt okej om än imponerande produktionsmässigt. Denna...var inget vidare. Det känns direkt att stilen är helt ur led med originalet och i viss budgetutförande, för att inte tala om en handling som bara står och stampar på samma ställe känns det som. Återigen klagomål från en som ser tonvis av slice of life men även dom har nånting som driver serien framåt. Detta saknade skäl och jag borde inte ha varit så chockad som jag var över hur lågprioriterad denna var. Undvik! Årets värsta karaktär: Standard (Ghost in the Shell: Stand Alone Complex 2045) Bästa beskrivningen skulle vara Chris Tucker från Rush Hour, fast med mindre energi. Standard är plus ett i Makotos gäng och enda medlemmen som inte är från Japan eller Sektion 9. Han är helt värdelöst i allt han gör och är för det mesta inte ens med i striderna. Det enda han gör är att klaga och dölja det som en framing device så att vi inte ska känna oss dumma. En komisk avlösning som inte får en att skratta alls. Årets kvinnliga karaktär: Saphentite Neikes (Monster Girl Doctor) Doktor Glenns kollega, klasskamrat och den som älskar honom mest (hennes ord). Hon är en rättfram lamia med vass tunga, blir lätt svartsjuk när doktorn klämmer på sina kvinnliga patienter och trots allt detta extremt tålmodig och vis. Hon kan också kampsport och kan hålla sin sprit. Saphentite kan kortfattat beskrivas som en mer raffinerad Mia från Monster Musume. Lite mer exotisk också då hon är albino. Ett riktigt kap för Glenn som sagt! Årets manliga karaktär: Kyou Souma (Fruits Basket Säsong 2) Det bästa ögonblicken i dramaserier är när tuffingen ska visa känslor. I säsong 2 får vi se en helt ny Kyou. Vi ser mognad och i viss grad förtvivlan och rädsla, något som var mindre förekommande i första säsongen. Detta är karaktärsutveckling på hög nivå. Om det inte är det kanske det är en simpel teknik att få oss tittare att relatera mer till honom...men i så fall så kan jag meddela att det funkar faktiskt. Årets överraskning: Houkago Teibou Nisshi Hina flyttar till en liten kuststad och det är värsta möjliga scenariot för henne. Hon hatar insekter och stora äckliga saker så hon försöker undvika naturen så mycket så möjligt. Men en dag så stöter hon på Yuuki från hennes nya skola som fiskar på en pir. Yuuki "övertalar" då Hina att gå med i deras fiskeklubb, vilket hon självfallet stretar emot. Men bitvis då hon provar på fiskets ädla konst så mjuknar hon för hobbyn. Följ med på en fiskeresa utöver det vanliga där man äter det man fiskar upp! Var inte direkt på hugget först på denna, men den unika och varma animationen fick mig att prova på den. Och det var det värt. Riktigt tillbakalutad serie som lär ut lite om havsfiske samtidigt. En mera smålustig än varmmysig en som gillar att spela spratt på de olika karaktärerna. Lite Yuru Camp möter fiske, helt enkelt. Årets darling: Koisuru Asteroid Som liten träffades Mira och Ao under en campingtripp. Ao hade en dröm om att hitta en asteroid och döpa den efter sig själv. Mira lovar då att hjälpa hennes dröm gå i uppfyllelse. Spola framåt till gymnasiet där båda möts igen när de försöker bli medlemmar i skolans astronomiklubb...men de får också reda på att klubben slagit sig ihop med markforskningsklubben, så att kunna upptäcka en ny asteroid kan bli svårare än man trodde... En liten mysig pärla som smög sig in i början av året. Den lyser upp med små yurivibbar och en sån där varm känsla man får av varm choklad. Den är också ovanligt pigg i svängarna, men utan att överdriva och tappa den där sköna känslan. Vackert inramat med dess fina animation och du har en serie som flög under radarn för flera. Ett måste för fans av slice of life. Best of 2020: Strike Witches: Road to Berlin Det finns en viss partiskhet här, men när man ser Barkhorn med ett sexpack och en landsättning via ett bombplan plus tidigare nämnda förbättringar i animationen så är det svårt att säga nej. Strike Witches kommer alltid vara det missförstådda lilla mästerverket i mina ögon. Med episka nya strider, ett mer fokuserat mål (Berlin i detta fall) som hjälper till att driva handlingen framåt, samt det jobb som röstskådespelarna lägger ner i sina karaktärer var det värt mödan att ha denna kronjuvel som ett sista farväl till detta hemska år. Det fanns gott om konkurrenter för top spot (Majo no Tabitabi var nog närmast) och speciellt den sista säsongen på året. Men just nu kändes det som att tryggheten av något familjärt triumferade i slutänden. Varför ändra på ett vinnande koncept?

För er som inte hängt med i decenniets kanske största crossover: Marvel startade sitt massiva filmprojekt Marvel Cinematic Universe med två dussin superhjältefilmer som knöt samman universumet med gruppen Avengers. Thanos är den stora stygga. Hans mål är att få tag i sex skumma stenar med extrema krafter för att forma hela universum...genom att döda hälften av det. Thanos är stor och stark likt Hulken, och han har bevisat att han kan slåss mot flera hjältar samtidigt. År av erfarenhet har gjort honom extremt slug och flexibel mitt i brinnande strid. Man kan aldrig underskatta denna jättesmurf för han kan vända ett underläge i ett ögonblick. Han är även vis efter sitt sökande efter stenarna. Med dom kan han utrota hela universum, utan dom...tar det lite längre tid bara. Trots att Thanos är ganska imba i sin rätt i filmuniversumet så får vi icke förglömma att OP är ett slagord inom animé. Denna lista drar fram några som kan stå emot och vinna mot honom i en strid på liv och död. Vi skippar karaktärer från One Punch Man (ganska uppenbart varför) och Dragonball Z (för att jag har ingen koll på vad alla karaktärerna gör, och dessutom kan nog minst hälften av dom spöa honom skitenkelt...tre fillers senare). 10. Goblin Slayer (Goblin Slayer) Mannen vars namn och rykte byggts upp från år av goblinslakt möter en motståndare som är i en helt annan liga än honom...och inte en goblin. Även om hans erfarenhet kommer från att mobba små gröna gubbar så betyder det inte att Orcbolg inte är flexibel mot andra motståndare som dyker upp. Han har också en tendens att bryta mot Genèvekonventionen under sina strapatser. Thanos får hoppas att han inte använder vatten mot honom. 9. Naofumi Iwatani (The Rising of the Shield Hero) Som Sköldhjälten är Naofumi en ostoppbar kraft som kan motstå Thanos råa styrka. När han sen är uttröttad sätter han in nådastöten med Iron Maiden och Blood Sacrifice. Detta hänger dock ganska skört om Thanos går hårt på honom och inte ger utrymme för något offensivt utspel. Men Naofumi är även han finurlig och kan utnyttja hans defensiva fördel till att slå hårt. 8. Shiba Tatsuya (The Irregular at Magic High School) En "magiker", soldat och programmerare i ett och samma paket. Denna strid kommer vara över i ett ögonblick eller vara extremt ensidigt till Shibas fördel. Han har räckvidden och eldkraften att förgöra vem som än står upp mot honom. Det hjälper kanske också att han har en "omstartspunkt" att falla tillbaka till, så han är näst intill odödlig. Vore pinsamt för Thanos att få stryk av en nörd... 7. Gilgamesh (Fate/Zero) Det finns nog flera heroiska själar som kan spöa Thanos, men det vore underhållande att se dialogen mellan dessa två. Det hjälper även att Gilgamesh rankats som den starkaste av alla själar och att han tack vare sin Noble Phantasm "Gate of Babylon" har tillgång till ett näst intill outtömligt förråd av vapen och andras phantasmer. Med gyllene kedjor som kan tygla gudar och ett svärd som river sönder allt i hans närhet så sitter Thanos i skiten om Gilgamesh är någorlunda seriös. 6. Rory Mercury (Gate: Jieitai Kanochi nite, Kaku Tatakaeri) En 900 år gammal halvgudinna vars huvudmål är att spöa alla som dissar krigsguden Emroy med en hillebard som likt Thors hammare kan bara lyftas av den utvalde. Rory lever för att slåss och och får något av en sexuell kick utav det. Thanos erfarenhet står sig slätt här och han är inte lika vig som "Rory the Reaper". Hjälper också att hon är näst intill odödlig också, ett återkommande tema i listan... 5. All Might (My Hero Academia) Rättvisans symbol kan i sitt esse och i sin biffiga form visa Thanos var skåpet ska stå. Jämfört med att möta All for One så är detta nog en barnlek även om han inte kan hålla sin form alltför länge. Det finns nog plats för en Plus Ultra reserverad för lila rymdsmurfen, men det känns som att det är lite overkill. 4. Selvaria Bles (Valkyria Chronicles) Kraften från en Valkyria är inte att leka med. Med en urladdning av hennes spjut kan Selvaria decimera inte bara Thanos utan armén som stod bakom honom (betoning på "stod"). Skölden stoppar också allt som han kan tänkas kasta mot henne och i värsta fall kan hon bara självdetonera sig själv i en mindre kärnvapenexplosion. 3. Tokisaki Kurumi (Date A Live) Ingen har koll på vad, när eller hur Kurumi är. Det man vet är att hon vägrar dö, hon klonar sig själv oändligt och hon gillar svart spets. Hennes huvudvapen Zafkiel består av en flintlåspistol, musköt och en klocka. Med dessa tre kan hon styra tiden och göra massvis av fuskiga saker. Även om Thanos hade några stenar så skulle det nog inte spela någon roll i slutändan. 2. Alucard (Hellsing) Inte för att man känner sympati för någon som planerar att mörda halva universum, men när man möter Alucard så är det svårt att inte tycka synd om honom. Nasistvampyrer kunde inte döda honom och om dom har problem men något så är det svårt att se vad en utomjording kan göra för att stoppa honom. Thanos kommer i alla fall att dö med stil...extremt plågsamt, men i stil. 1. Altair (Re:Creators) En entitet vars krafter kommer från fanfics och poster från Pixiv och Nico Nico Douga, Altairs arsenal är bokstavligt talat outtömlig. Hon kan manipulera alla tryckta och digitala medier som manifesterar sig i världen. Tekniskt sett så är dock inte Thanos en fiktiv figur i detta skede, men det förhindrar inte henne från att göra en massa annat skumt. Om det inte funkar så har hon tonvis med svävande svärd. Tro mig, Thanos är körd i denna matchup!

Förra helgen såg jag My Hero Academia: Heroes Rising på bio. På My hero Academia-tidslinjen placerar sig storyn en bit in säsong fyra. I filmen så åker klass 1-A till en lugn liten ö för ett träningsprogram där de ska få mer erfarenhet att jobba som hjältar genom att hjälpa öborna med små och stora problem (mest små). Självfallet håller lugnet inte länge på ön, skurkligan håller samtidigt på att sätta sin nya onda plan i verket vilket för några av dem till just den ön. Hjälteeleverna måste slåss mot skurkarna samtidigt som de försöker att skydda människorna som bor på ön. Jag tycker filmen var riktigt bra och att fler skulle sett den, att vara den enda i biosalongen är häftigt på sitt sätt men samtidigt tråkigt på ett annat. Kanske valde jag fel visning, är söndagskvällar inte en tid som folk vill gå på bio på? Nej, tiden var inte felet. Innan filmen började pratade jag lite med en av dem som jobbar på biografen och han berättade att han och hans sambo såg filmen på premiärvisningen på fredagen, de hade också salongen för sig själva. Inte bara det, han berättade också att visningen jag var på var filmens sista på den biografen och inte en enda biljett hade sålts till någon av visningarna emellan! Första gången man sitter ensam i biosalongen är det häftigt, följande gånger är det sorgligt. Detta var inte första gången för mig. Utan andra biobesökare runt sig kan man lika gärna stanna hemma, hoppa lite närmare TV:n och höja volymen ett par steg och få samma effekt. Höjt ljud och bilden upp i ansiktet. Okej, så illa är det inte, men jag önskar jag inte hade varit helt ensam. Jag höll tillbaka postandet av detta inlägget några dagar för att försöka komma på vad det var för film första gången jag fick biosalongen för mig själv men minns inte, det är dock inte omöjligt att det också var en animefilm... Jag undrar lite över hur frikopplad filmen är från serien, för bästa upplevelse av filmen bör du sett minst till och med säsong 3, säsong 4 är ett plus. Om skurkligan har ett sådan skapelse som vi ser i filmen, vad kan vi då vänta oss i säsong 5? Jag kommer inte berätta någon spoiler från filmen, inte heller vet jag vad som kommer hända längre in i serien. Säsong 5 är i alla fall bekräftad och jag ser fram emot att se den. En grej som kan ha påverkat att inte fler såg filmen på biografen jag var på är att Filmstaden först bara lade ut visningar i Stockholm, Göteborg och Malmö för att några dagar innan premiären fylla på med fler städer, bland annat min. Jag hoppas det gått bättre för filmen i andra städer och att det kommer mer anime på bio, även utanför storstäderna.

Den ena startade som ett populärt mobilspel som populariserade gijinka-genren där båtar från andra världskriget förvandlades till söta animéflickor. Den andra är dess kinesiska klon som tar till egna friheter och expanderade till marknaden i väst. Båda har nu sin egen animation och vi ska nu se vad som verkligen skiljer sig mellan dessa två titlar (animémässigt det vill säga). Handling Båda historier handlar om hur människan tvingats bort från de sju haven på grund av ett mystiskt hot. I gensvar skapas en flotta av "shipgirls", hälften människa hälften slagskepp. Dessa skepp kämpar nu mot dessa övernaturliga krafter i hopp om att göra världen säkrare. Största skillnaden mellan dessa två i frågan om handling är hur de behandlar fraktioner. Alla nationer är representerade i respektive spel, men animationsmässigt har Kantai Collection hittills bara representerat den japanska flottan. Azur Lane har mer bredd i det perspektivet men det spelar även en roll i det stora hela då det är fullt inbördeskrig här. Ursprungligen var alla under Azur Lanes flagg, men just nu är det bara brittiska och amerikanska styrkor kvar och under tiden har Tyskland och Japan skapat sin egna fraktion. Ett mer intressant upplägg istället för att banka hjärndött mot en monoton fiende. Hjältinnorna: Fubuki vs Enterprise Fubuki är en japansk jagare och hennes namn betyder snöstorm. Hon är ung och oerfaren när hon först kommer till flottbasen, men vill ändå visa vad hon går för. En klassisk hjältes resa man ofta sett i andra serier. Samtidigt från andra hållet har vi hangarfartyget Enterprise med smeknamnet "Grey Ghost". Erfaren och sliten av alla strider, hon är mer lågmäld och säger inte mycket. Respekterad av sina allierade och fruktad av fienden, Enterprise låter hennes handlingar föra talan. Det hela kommer ner till smak. Vill man ha den slitna veteranen som inte har viljan kvar att bry sig, eller vill man ha den nervösa men engagerade nybörjaren att föra talan. Fubuki växer sig lite i rollen men kräver mycket från sina medspelare för att komma någonstans. I det stora hela kanske hon inte gör ett så stort intryck i kampen som man kan tro. Enterprise å andra sidan kan vända striden till sin fördel på ett ögonblick (kanske säger mer om Azur Lanes övriga styrkor). Den gemensamma nämnaren är att de runtomkring oroar sig om dessa två och vill ta hand om dom, om än för två olika orsaker. Allierade Som tidigare nämnt så har våra huvudkaraktärer mycket support från sina vänner. Låt se om några sticker ut bland dom. Kantai Collections största dragplåster måste nog vara Kongou, det brittiskt tillverkade slagskeppet. Hyperaktiv och med mycket engrish är hon som en storasyster till Fubuki. Hon har även tre systrar som i viss mån beter sig som henne, så mycket energi överlag. Vi har även kuuderen Kaga och tsunderen Zuikaku som ofta hamnar i luven på varandra i och med att de är från två olika divisioner. Det finns ett ganska bra djup utan att gå helt överbord med deras personligheter. Azur Lane har nästan för många bakgrundskaraktärer och "huvudskaran" är också ganska många att hålla reda på. Vissa får lida i slutändan med mindre scentid. Men den mest engagerade karaktären utöver Enterprise måste nog vara Belfast. Den brittiska kryssaren och Royal Navy's huvudpiga, Belfast är beslutsam och professionell i sitt uppdrag att få Enterprise att bli "mänsklig". Vi har även Prinz Eugen som är fältledare för de tyska styrkorna och har en viss "ara ara"-atmosfär om henne, dock så syns hon inte så mycket i action vilket är synd. Sen har vi några som förekommer på båda sidor och den största karaktären i detta fält är utan tvekan hangarfartyget Akagi. I Kantai Collection är hon glad och uppmuntrande samt lite av en förebild för Fubuki. Trots att hon även är en komisk karaktär som gillar att äta mycket (ju större skepp desto mer bränsle) så är hon extremt professionell när det väl gäller. I Azur Lane är Akagi mer skräckinjagande. Hennes ansiktsuttryck har sadistiska undertoner och hon gillar att vara längst fram i ledet och provocera fienden till handling. Hon är extremt lojal mot sina medskepp och gör vad som helst för att försvara dom, men hennes utstrålning gör det svårt för andra att bemöta henne eller förstå vad hon verkligen tänker. Action Här ser vi en klar skillnad. Om vi skulle jämföra dessa två i form av speltermer skulle man säga att Kantai Collection är mer av en simulator som försöker vara trogen riktiga sjöslag. Azur Lane är mer likt action/hack and slash i dess utförande. Vad som påverkar är deras metod hur man hanterar beväpning. Vi pratar om tjejer som ska bete sig som slagskepp, och lösningen är att de bär sina kanoner, torpedrör och kommandobryggor som ryggsäckar eller via midjefästen. Dock så är skeppen från Azur Lane byggda runt en speciell energikärna som tillåter oändliga möjligheter. De kan ha framme sina skepp i full skala och på en sekund krympa det till sina moduler utan fördröjning. Detta gör dom mer rörliga i strid och tillåter dom att manövrera fritt både på land och vatten. De finns även möjlighet att frammana olika familiars som en enhörning, en örn eller en varg. Kantai Collection däremot har en mer verklig approach där utrustningen måste utrustas manuellt. Detta kan underlättas via automatiserade arsenaler vilket ger en viss "magical girl transform sequence" för de som är stenhårda fans av militära grejer. De kan röra sig ganska fritt på vattnet med deras vattenskridskor, men inte lika snabbt eller explosivt som Azur Lane. Så i form av action snackar vi klassisk militärfilm för de som föredrar den genren samtidigt som Azur Lane gör det mer explosivt och mindre verklighetsförankrat. Möt din fiende: Abyssals vs Sirens Det här sätter verkligen tonen. Båda har samma ursprung i och med att de kom från ingenstans och förstörde sjöfarten för människan. Abyssals är dock mer mardrömslika i deras utförande. Vissa ser ut som deformerade shipgirls, andra som rena monster med massvis med tänder. De verkar arbeta mer som en enad organism men har inget medel att kommunicera med den andra sidan. Lite zombietendenser fast mer organiserat och mardrömsliknande, plus att de kan slå riktigt hårt. Sirenerna å andra sidan är mer individuella och gillar att smida ränker. Deras arsenal är också mer baserat på modern teknologi där deras skepp ser ut att komma från valfri science fiction serie. De uppfyller en mer traditionell roll som skurkar medan Abyssals är en okänd katastrof man måste stå emot. I Azur Lane föregår även ett inbördeskrig som Sirens kan utnyttja och skratta likt Doctor Evil, så där kommer det alltid att ske något med eller utan deras huvudfiende i fokus. Kantai Collection har ett något mer mardrömsliknande scenario, men det är svårt att sätta sig in i då det inte har lika stor inverkan som fienderna i Kabaneri of the Iron Fortress och Attack on Titan. Animation Kantai Collection är i en helt annan liga gällande produktionskvalité. Animationerna är mjuka och riktigt imponerande (dock så förekommer lite 3D lite här och var för de som avskyr det). Vågskvalpet, kanonröken och skeppens rörelser ger en äkta känsla av hur ett sjöslag kan se ut. I kontrast har vi Azur Lanes standardiserade formula som lätt kan kännas bekant i liknande serier. Dess action håller en helt okej standard och faller inte samman även om det oftast är mer hektiskt. Sen så ser vi mer färg och mer liv i bakgrunden överlag gentemot sin motpart. Musik Än en gång så är Kantai Collection strået vassare. Dess soundtrack är mer pampig orkester och rikt med stråkinstrument. Men med tidigare lagda punkter är det förståeligt att den känsla de anspelar mest på är mer klassiskt, storskaligt och militäriskt. Azur Lanes har för det inte ett värdelöst bibliotek, men det är lätt bortglömt efter att man sett klart den. Det är också mycket mer lättsammare och strömlinjeformat likt andra i genren. Gör sitt jobb men sticker inte ut från mängden helt enkelt. Sammanfattning För att vara så likt varandra och byggda utifrån samma fundament så är det två olika bestar att hantera. Kantai Collection försöker vara en krigsfilm men samtidigt lyfter fram väldigt mycket lättsamma stunder. De är i alla fall lite mer verklighetstroget i dess utformning av sjöslagen och produktionskvalitén är riktigt hög. Samtidigt försöker Azur Lane att hålla uppe tempot lite mer och kan kännas lite väl framrusigt, men den har en klassisk dynamik som fler kan sätta sig in i. Finsmakare och veteraner kommer nog föredra Kantai Collection medan yngre generationer kommer föredra det lite mer överdrivna Azur Lane.

Vi lever i en speciell tidslinje som många påpekat, samtidigt som andra menar att en pandemi är oundviklig vart tjugonde år. Även om vi svenskar har varit mer lyckligt lottade än säg Italien så finns det en viss osäkerhet fortfarande över det hela. Det är svårt att fortfarande förstå vad som egentligen händer och om, eller hur, man borde prata om det. Det ironiska som jag gjort är att spela två spel med ett blekt tema. Första är The Division som handlar om en pandemi 2015. En aggressiv form av smittkoppor hade sitt ground zero i Manhattan mitt under julhandeln, och skadorna blev förödande. Som en agent från Strategic Homeland Division är det ditt jobb att hjälpa blåljusenheter och civila samtidigt som du försöker lista ut orsaken och ett eventuellt botemedel till smittan. Vi är inte i samma båt ännu och förhoppningsvis kommer det inte att sluta så, men det kanske ger lite perspektiv på saker och ting. Det andra spelet är Code Vein. En trasig framtid där vampyrhybrider är isolerade från omvärlden och försöker överleva dag för dag i jakt på blod. Väldigt fiktivt, men de som hamstrar toapapper och desinfektion påminner lite om vad en desperat människa kan göra i kristider...även om de som hamstrar inte är i största riskzonen. Så det jag gjort för att glömma om vår situation är att sätta mig in i två olika dystopier, ironiskt nog. Det är ironiskt nog mer lugnande än att scrolla Reddit och lyssna på Trump. Sen så har jag ökat mitt immunförsvar med lite skogspromenader, grönt te på morgonen, rom på kvällen och massvis med Senran Kagura. Vet inte om dessa metoder är vetenskapligt bevisat, men det hjälper en att finna ro i dessa tider. Man säger att det är mörkast före gryning och att denna text kanske känns lite "nere" när vi kanske är minimalt eller inte alls utsatta, men hela världen har påverkats indirekt av det hela och det går inte att trippa runt det hela (hur mycket man än vill göra det). Men det är under den tiden som vi weebs och gamers skiner med våra färdigheter inom social distancing (den stereotypen funkar till vår fördel nu =3) och att ha något att göra när vi stannar hemma. Samtidigt så är det bevisat att under kan ske även under mörkaste timmen då helt plötsligt från ingenstans hörs det att Bleach gör en comeback. Det och Date A Live 4... Det känns som att jag har skrivit nonsens på ett A4 utan eftertanke. Jag ville bara få ut mig till de som kanske känner sig mer ensamma/oroliga än andra att vi sitter i samma båt, och vi kommer se till att vi kommer iland oskadda. Så håll modet uppe tills du ser solskenet igen.

Det finns många referenser inom animé. Det kan vara till andra serier, filmer eller även riktiga kändisar. Bland annat har jag sett Haiyore! Nyaruko-san skämta om Men in Black, Mars Attacks och Code Geass, allt i samma serie! Nedan följer några utstickande exempel och (enligt mig) extremt roliga fall i hur dom använts. 10. Surströmming (Strike Witches: 501 Butai Hasshin Shimasu!) Surströmming kommer alltid vara våran förbannelse vad gäller referenser till vårt land, men utöver snack om hur det luktar så har ingen riktigt visat dess förödande kraft. Inte förrän det finska flygarässet Eila introducerade det till 501:a flygbataljonen. Sakamoto var stackarn som fick betala priset att vara den första att öppna burken. Om du känner dig förvirrad angående "baltic" så kan jag informera att Sverige i detta universum utgör Baltland tillsammans med Norge och Danmark. 9. Bonta-kun (Amagi Brilliant Park) Huvudmaskoten för parken, Moffle, är en vandrande kopia av en annan tivolimaskot från Full Metal Panic? Fumoffu. Istället för att vara en dräkt som används för infiltration och stormning så gillar Moffle att ta en öl efter jobbet. Han gillar absolut inte att bli kallad för en fejk, speciellt av Kanie. Lite lustigt då dennes chefer är 50 Cent och Queen Latifah. 8. Angry Video Game Nerd & Nostalgia Critic (Zettai Karen Children: The Unlimited - Hyoubu Kyousuke) Innan YouTube var dessa två content creators herrarna på täppan. Trendsetters i att skrika framför kameran efter att ha sett en dålig gammal film eller spelat ett hemskt spel på Supernintendo, dessa var 90-talisternas hjältar under internets yngre dar. Att få se dom helt plötsligt i ett avsnitt av Zettai Karen Children: The Unlimited var dock helt oväntat... 7. Kiss (Love Live! School Idol Project) När µ's i andra säsongen försöker hitta någonting mer effektfullt i deras framträdande så går dom verkligen utanför sin vanliga stil. Tyvärr blev det inget rockuppträdande i dessa utstyrslar, men det fångade Gene Simmons uppmärksamhet så dom gjorde det bra där. Kiss har varit en stor influens inom animéscenen vid flera tillfällen som till exempel Detroit Metal City där Simmons även fick en biroll som en heavy metal-djävul. 6. Haruhi Suzumiya (Lucky Star) Det finns många referenser att plocka från denna serie, men The Melancholy of Haruhi Suzumiya tar mest plats här. Inte nog med att Haruhi har sin egna reklam för en dricka, vi får även se Konata och hennes jobbkompisar utföra den klassiska öppningsrepertoaren på ett cosplay café. Just ja, Kagami fick ett SOS Brigade-armband i födelsedagspresent också. 5. Steve Jobs (Aiura) Apple-grundarens odödliga arv har tagit fäste i öppningstemat för denna serie. Istället för iPhone och iPad så gör han reklam för...krabbor? Nej, jag vet inte heller gimmicken bakom detta. Aiura är en slice of life om skollivet och utöver öppningstemat så ser jag inte symbolismen med krabbor. Nåja, det var ändå ganska roligt. 4. Spiderman (The Rising of the Shield Hero) När Itsuki sa denna magiska mening så skrattade Naofumi. När han blev frågad vad som var roligt svarade han med "jag visste inte att du blev biten av en spindel". Denna referens flög över Itsukis huvud men icket över mitt! Farbror Bens sista ord till Peter Parker innan sin bortgång och födseln av Spiderman är något av det visaste som sagt inom fiktion någonsin. Naofumi om någon borde inse att med större krafter följer ett större ansvar... 3. Guts (Goblin Slayer) Goblin Slayer har tonvis med referenser till Dungeons & Dragons och även lite från Dragon's Crown. Men en som sticker ut som en spik är Guts "kusin". Bredsvärd, spikig frisyr, samma mantel fast vit...likheten är kuslig! Och hans brutalitet är i samma klass också. 2. OreImo (Eromanga-sensei) Mangagänget och huvudpersonerna från "föregångaren" till Eromanga-sensei dyker upp i slutet i god tid att få tag i Masamunes och Sagiris nya bok. Självfallet ser vi Kirino och Kuroneko bråka mellan varandra, men det mest effektfulla i scenen var när Kyousukes och Masamunes ögon möttes och det typ förstod varandra under detta ögonblick. Förresten så är Eromanga en helt okej serie, ingenting att bråka över! 1. Arnold Schwarzenegger (How heavy are the dumbbells you lift?) Arnold, eller Barnold som han heter här, är Machios läromästare vad gäller bodybuilding. Självfallet så är han skildrad utifrån sin klassiska Terminator-look och är likt sin avbild en filmstjärna inom actiongenren. Det ironiska med detta är hur det återkopplar med Arnolds forntida karriär inom bodybuilding innan han började med film. En fin liten detalj!

Denna säsong började Interspecies Reviewers sändas, en serie som kan beskrivas som komedi möter softcore hentai. I den så följer vi ett gäng killar av olika raser i en fantasyvärld där de betygsätter olika bordeller och de olika raser som de ligger med. Den västliga lokaliseringen sköttes av Funimation, med en del censur förstås. Jag säger "sköttes" för efter tre avsnitt slutade dom sända den helt eftersom det "inte uppfyllde deras kvalitetskrav". Även Tokyo MX och Amazon Prime verkar ha avstått från att fortsätta sända serien. I en annan situation förra året så gick Sony ut med att de ska ändra sina regler gentemot riskfyllda titlar mot sin plattform Playstation. Detta efter att det sagts att deras huvudkontor har flyttats till Florida, men oavsett dessa påstående så ändras inte det faktum att denna nya policy har trätt i kraft. På grund av detta har flera visual novels och även det senaste Devil May Cry fått censurera sig. Det sägs även att nästa Senran Kagura kan ha slopats eftersom kraven på censur har höjts. Detta decennium har varit speciellt gällande sex och fanservice och särskilt när #MeToo började få fart. En högre standard har satts vad gäller kroppsfixering, sexuella trakasserier och kvinnors rättigheter. Det är förstås väldigt bra. Det är viktigt att dessa problem kommer fram så vi kan förbättra vårt samhälle. Men ur det växer ett nytt problem: Den negativa synen på fanservice. Och ur den så växer nästa problem - huruvida man kan säga att fanservice inte är något dåligt. Ta som exempel mig vars guilty pleasures inkluderar Senran Kagura, Strike Witches och Infinite Stratos. Jag förstår varför man är rädd eller försöker undvika fenomenet, men samtidigt så vill jag ju inte att något som jag gillar ska tas ifrån mig. Å andra sidan så kan jag inte direkt hitta ett försvar som en medelsvensson inte kan tyckas vara avskyvärt i deras ögon. Vad ska jag säga, "jag gillar serier om ninjor som förstör varandras kläder och en militär som inte bär byxor"? Så är det ens någon idé att försvara något som man tekniskt sett inte kan försvara? Jovisst. Vi gillar vad vi gillar hur konstigt det än kan vara. Så länge det inte förstör någon annans liv (eller ditt eget) så ser jag inte varför man ska straffas med att ens leksaker försvinner. Det jag ser är två hypoteser som kan hjälpa att kanske förstå vad som händer och vad som kan göras: Vi pratar om en nisch, det vill säga något för en specifik publik. Problemet är att företag vill vara alla till lags för att förbättra sin image (och i och med det öka sin försäljning). Det funkar inte med ett så smalt område och användarbas. Och nästkommande är inte bevisat men lite väl slumpmässigt för att inte vara en möjlighet; När någon klagar att "X är dåligt och borde försvinna" så är det ofta från folk som inte konsumerar den nischen. Så företaget viker sig till den gruppen så tar man samtidigt avstånd från sina ursprungliga kunder som faktiskt använder deras produkter...och varför vill dom vara kvar som kunder hos dig då? Att bekämpa fenomenet hjälper inte någon i det verkliga livet. Det är fiction. Det är pixlar på en skärm, det är bläck på ett papper. Inget är på riktigt. Att få folk att sluta se på Interspecies Reviewers hjälper inte folk som drabbas av människohandel. Att EU försöker så hårt att bekämpa doujinshi och dylikt hjälper inte kvinnor som inte ens har rätten att köra bil. Samma exempel kan ses med våldsamma TV-spel, att sluta sälja dom stoppar inte folk från att bli ihjälskjutna. Varför? För att det är inte en orsak. Det finns ingen korrelation. För att det existerar inte i detta universum. Om nu vi kunde få folk att förstå att fiktion är just fiktivt och att en nisch inte är menat för alla kanske man kan stoppa detta...jag är tveksam i att använda förtryck, men det känns nästan som att vi är på väg dig. Du har rätten att inte gilla Senran Kagura, du har rätten att tycka att jag är konstig för att jag tycker om det, men vad ger dig rätten att ta bort det och förstöra för mig? Jag gillar inte "Artist X", men du ser mig inte gå runt och få denne att sluta sjunga. Vad skulle du tycka om någon tog dina leksaker ifrån dig när du inte gör någon skada med dom?

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Selnia Iori Flameheart. Namn: Selnia Iori Flameheart Nationalitet: England Yrke: Student Roll: Familjen Flamehearts nästa ättling Karaktärsdrag: Tjurig Hårfärg: Ljusblond Hårprofil: Två stora industriborrar Serie: Ladies versus Butlers! Voice Actress: Mai Nakahara Hakureiyou Academy är en skola för den rika adeln med en liten unik uppdelning. Det finns två "kurser" som går parallellt, nämligen en för adelsfolket och en för tjänarklassen som då kan träna sig till butler eller piga under skolans gång. Självfallet så är dagens objekt från tidigare nämnda högre societet; Selnia Iori Flameheart. En engelsk flicka som flyttat till Japan just för att gå i denna högklassiska skola, Selnia lever och andas högsta klass. Däremot så har hon svårt för att hålla lugnet och brusar upp sig väldigt lätt vid minsta provokation. Detta är vanligt förekommande bland två specifika klasskamrater. Den första är Akiharu från tjänarkursen, en ung man som inte tar skit från någon och särskilt inte från en som tror sig stå över honom. Bråken mellan dessa är ökända och är mycket fram och tillbaka. Det var även Akiharu som myntade smeknamnet "Drill" p.g.a. Selnias två stora skruvlockar. Den andra är hennes gamla rival Tomomi. De har känt varandra sedan länge och Tomomi är lite av en sadist som gillar att trycka på Selnias knappar när hon får chansen. Så även om hon kan ses som en ädel representant av House Flameheart så krävs det inte mycket för att hon ska lacka ur... Men vad som är mer unikt än hennes humör är hennes magnifika hår. Med två stora "twintails" som krullar sig ner ända till baksidan av hennes knän så kan man säga att smeknamnet "Drill" är välförtjänt. Men det är inte bara för syns skull heller! När Selnia blir riktigt arg kan dessa två skruvar börja rotera likt ett par massiva industriborrar. Hastigheter uppemot 2700 rpm har uppmätts. Självfallet har ingen provat att borra med dessa toppar, men teoretiskt sett kan dom användas vid borrning av aluminiumplattor. Selnia- en dam som kombinerar både elegans och nytta. 10/10 Drilluh!

*SPOILERS FRÅN MY HERO ACADEMIA SÄSONG 2 & 3 SAMT FRÅN THE DARK KNIGHT TRILOGIN* Batman är kanske den mest ikoniska seriefigur vi har. Han är hård som stål, en enastående detektiv, har massvis med coola apparater att använda och har det unika dilemmat ifall man ska kalla honom för hjälte eller medborgargarde. Men kanske det som definierar honom mest är hans enda regel: han får inte döda. Vilket är en ganska vek regel när man väl bryter ner den. Bara i senaste Dark Knight-filmerna med Christian Bale som Läderlappen uppstod flera former av skadegörelse och olyckor på bekostnad av hans verksamhet, och även dödsfall som han indirekt orsakade. Ra's al Ghul? Kunde räddas, men han lät bli. Harvey Dent? Han stod mellan ett svårt val att stoppa honom eller låta oskyldiga dö. Hans nya Batmobil har även tonvis med sprängkraft, vilket används mot Gothams poliskår i den avslutande filmen. Och trots alla dessa år så kan han inte döda Jokern även om vi vet att det smartaste draget vore att ta kål på honom för allas bästa. Men det är inte detta vi ska diskutera, utan vi ska dissekera händelserna i den andra filmen och dilemmat med att vara en superhjälte, eller för den delen någon som vill stå upp mot mörkret... I The Dark Knight får vi äntligen stifta bekantskap med Jokern (spelad av Heath Ledger) och det kaos som han sprider i Gotham. Hela trilogin var fokuset på Batman som en symbol mot förtryck och organiserad brottslighet, att få folket att känna hopp och stå upp mot ondskan. Jokerns plan är att smutskasta denna symbol och det funkade faktiskt. Vad som var bra för Gothams invånare i första filmen är helt plötsligt inte okej enligt dom. Dom vill att kaoset ska ta stopp och är villiga att lämna ut Batman om det hjälper dom. Denna svängiga opinion bland folket är inget nytt inom superhjältegenren, men jag vill ifrågasätta hela konceptet med en mening: "Vad förväntade ni er?". Att svara med en atombomb kommer självfallet att leda till eskalation, en reaktion kommer att ha en motreaktion, och som en oskriven regel så kommer födseln av en hjälte leda till födseln av en skurk, ett monster eller en motidealist. När efterskalvet känns hos de vanliga dödliga så vill man ha en reglering av sina beskyddare. Marvel och DC har haft olika former av dessa kaosepisoder inom olika medier, men dessa har handlat om unika individer som är endast ett fåtal i mängden här på jorden. Sen så har vi My Hero Academia där 80% av befolkningen har någon form av unik kraft, eller quirk som man kallar det. Just därför så har man infört regleringar på global nivå hur man som individ kan använda quirks eftersom a), nästan alla kan använda sig av en superkraft, och b), detta samhälle har nu gjort det möjligt att bli hjälte som ett jobb. Det unika problemet i detta samhälle är att civilkurage, som Batman i viss mån uppmuntrar, inte existerar i samma mått. Om du till exempel jobbar i butik och en skurk rånar den så kan du tekniskt sett inte stoppa denna. Är du inte polis eller har en hjältelicens så kan det vara förödande om säg du använder din quirk på ett sätt som skadar skurken. Detta exempel är kanske inte det bästa då det för tillfället är mera riktat mot de som studerar till hjältar eller skapar sig ett eget medborgargarde, men det är fortfarande oroväckande och som nämnts tidigare en risk man måste ha förväntat sig men som borde ses över. Ett annat dilemma som diskuteras under seriens gång är hur hjältarna har bara ett sätt att vinna, vilket sätter dom i en riktigt trång sits. Just Midoriya, Iida och Todoroki fick känna på detta när hjältedödaren Stain var i farten. När han var på väg att döda en hjälte (och i viss mån dom tre också) så ryckte dom självfallet in för att stoppa honom. Det krävdes en hel del kraft innan han stannade upp med brutna revben och kanske en hjärnskakning också. Detta slutade med att Midoriya, Iida och Todoroki fick skäll från polismästaren då de inte har någon licens eller kan kontrollera styrkan på sina quirks, trots att de hade ryggarna mot väggen och Stain var ute efter blod. Samtidigt så kan All Might krossa ett helt kvarter och leverera en Detroit Smash och han prisas till höjderna för sin insats (även om nu mötet med Stain blev mörklagt officiellt). Samtidigt så har det varit indikationer genom hela seriens gång när U.A. akademin attackerats två-tre gånger, speciellt riktat mot eleverna, att folket blivit oroligt. En sista nådastöt var All Mights senaste möte med All for One, där sanningen om hans försvagade form kom fram i dagsljuset. En lögn likt den Batman bar med sig som skakade hela fundamentet som hade byggts runt symbolen för fred. En lögn för att lugna pöbeln, en pöbel som lyft honom till skyarna som den enda problemlösaren man behöver. Men som sagt: i ett samhälle med superindivider så bör man förvänta sig att det finns en motkraft. Låter kanske som en cynisk och mörk synpunkt? Vi kan göra det lite mörkare... Med ett verkligt exempel i form av USA och deras favoritgrundlag "The second amendment". Från deras självständighetsförklaring från 1600-talet säger andra lagen att alla medborgare har rätt att bära vapen. På senare tid har detta varit ett hett ämne efter alla masskjutningar som skett bara de senaste decenniet. Det vanligaste försvaret har varit att "om man har tillgång till vapen så kan man stoppa det". Och självfallet har det inte bevisats som sant då första reaktionen till när skott viner är att fly samt att de som är på plats oftast inte är beväpnade. USA har ingen symbol likt Batman eller All Might och har till och med mindre regleringar av sina vapen än quirks. Så igen: Vad förväntar man sig? Det blev lite mörkt där i slutet, men problemet som alla dessa paralleller möter är att folket tror att allting kommer lösa sig utan några konsekvenser. Som butlern Alfred sa till Batman: "Du spottade Gothams värsta skurkar i ansiktet. Och du trodde att du skulle komma undan helt oskadd? Det kommer alltid bli värre innan det blir bättre." Så i slutändan så ligger ansvaret fortfarande hos hjälten. Men förväntningarna? Det är dina egna, och banne mig förvänta dig det värsta för ingenting är absolut i ett samhälle med en symbol för rättvisa!

Det har redan gått tio år, och mycket har hänt under den tiden. Men låt oss glömma allt annat och fokusera på vad som verkligen betyder något: animé. Denna lista rankar de tio mest inflytelserika serier (enligt mig) mellan 2010 och 2019. Två saker som är helt säkra - det är inte så många slice of life som man kan tro, och ni kommer inte att gilla vad som hamnade på nummer 1. 10. Psycho-Pass Cyberpunk möter George Orwell där framtida Japan isolerat sig från den kaotiska omvärlden och använder ett system som bestämmer vad som är bäst för invånarna- Sibyl. En deckarserie som följer Public Safety i deras utredningar i ett samhälle som sägs ska vara perfekt. Delvis mörk och delvis filosofisk i sitt utförande, Psycho-Pass har en riktigt intressant premiss som tar med dig på en resa genom en dystopisk värld och den så kallade fristad som Sibyl har skapat. Tre säsonger starkt och med massvis av bra skrivna karaktärer, denna serie tänker inte stanna upp i första taget. 9. K-On! En av titanerna inom slice of life, K-On! är Kyoto Animations lilla pärla om söta tjejer som gör söta saker (i detta fall starta ett skolband). Vackert animerad, varm humor och skön musik allt samlat i ett prydligt paket. Ett måste att se oavsett om du gillar KyoAni, slice of life eller musikserie. 8. Yuru Camp Ytterligare en serie om ingenting. I Yuru Camp följer vi campingfantaster under lågsäsong och trots att den utspelar sig under den kalla hösten, så är det här en av de varmaste serier som kommit ut. Charmigaste och lugnaste du kommer någonsin att ta del av. Plus ett öppningstema som kan få en sten att le i takt med sången. Jobbar dubbelt som en liten campingguide, så den kan även ge tips på bästa sättet att starta en brasa på. 7. Fate/Zero Det finns bara två bra serier i Fate-universumet: Originalet Fate/Stay Night och prologen Fate/Zero. Zero utspelar sig under kriget över heliga Graal tio år innan originalet och beskriver vad som skedde i Fuyuki City innan den stora branden. Gamla karaktärer mixas med nya som lägger fundamentet för universumets framtida serier (både på gott och ont). I min mening Ufotables svansång inte i det avseende att de gått under, utan som ett memento till innan de blev för stora för sina kängor. Det är nu bevisat att ingen vet vad som pågår i Fate-tidslinjen och ingen kan ändra detta. Zero kommer alltid att vara den trotjänare vi förtjänar tillsammans med originalet från 2006. 6. Girls und Panzer Senshado - en kampsport utan dess like. Föreställ dig att paintball möter stridsvagnar från andra världskriget, och att bara kvinnor kan utöva sporten...det är så animé som det bara går. Följ eleverna hos Ooarai Girls High School när de desperat försöker vinna skolmästerskapen i hopp om att upphäva beslutet om att stänga deras egna skola. Ett djärvt koncept men väl så originellt. Sport och slice of life möts i ett kaos som kan beskrivas som Fast and Furious med stridsvagnar, speciellt efter att man sett filmen. Har just nu en långgående filmserie så dess framtid ser väldigt ljus ut. 5. Re:Creators En omvänd isekai där karaktärer från animé, manga och spel plötsligt kommer till liv i vår värld och det nu äntligen kan möta deras skapare...men om det är med goda avsikter eller inte återstår att se. Vacker tagning på ett kanske inte så originellt koncept, men det sköts med bravur. Med detta följer även med kanske en av världens bästa soundtrack till en serie någonsin. Kombinera detta med tuffa actionscener som är väl animerade och en fet bas i ljudeffekterna, och du har en kronjuvel som inte får underskattas. 4. My Hero Academia En typisk underdog story möter superhjältar i stil med Marvels egna serietidningar, men gör det till sin egna grej. Följ en pojkes resa i en konstant uppförsbacke där han kämpar att nå sitt mål att bli en hjälte i ett samhälle där han är en av få som inte har en superkraft. En av få shounenserier som jag tagit åt mig, och den sitter nu verkligen som en av de mäktigaste jag varit med om. Det som får hjulet att snurra i detta mästerverk är hur superb karaktärsutvecklingen är. Det gör att serien känns så levande och extremt belönande ju längre man följer den. 3. Angel Beats I limbo finns ingenting att göra förutom att skolka från skolan och att slåss mot elevrådspresidenten som sägs vara en ängel. Denna serie är en twist på vad som händer när man lämnar jordelivet. Resultatet är ganska roligt flera gånger och kanske inte så djup som man tror, men den gillar att röra om ens känslor. Ett mästerverk som lämnar en i tårar ackompanjerat till My Soul, Your Beats. 2. Violet Evergarden Historien om en flicka som inte vet annat än konflikt och hennes strävan att ta reda på vad som menas med "kärlek". Vi följer hennes karriär inom posten och som skribent för de som själva ännu inte lärt sig det tryckta ordets konst. En resa genom berg och dalar, genom sött och surt och med många olika karaktärer. Decenniets kanske vackraste verk och som verkligen får känslorna att välla över stundtals. Serien var även ett samarbete mellan KyoAni och Netflix, så förhoppningsvis har den även inspirerat nya tittare till vår underliga värld vi kallar animé. 1. Strike Witches 2008 var det premiär för häxorna som slogs mot utomjordingar under ett alternativt 1940-tal. Under detta decennium har dom inte visat något tecken på att bromsa in med en säsong två, spinoffserien Brave Witches, en långfilm och den briljanta OVA:n Operation Victory Arrow, plus två ytterligare serier som är på väg 2020. En serie som kan beskrivas som jack of all trades, Strike Witches vann över mig just för att den slog mina extremt låga förväntningar och visade att den var mer än vad som visades på omslaget. Briljant animation, imponerande musik, unikt världsbyggande och en rollista som verkligen binder samman alltihop perfekt. Lägg till de verk som fortfarande inte fått en animéadaption så ser man all den potential som finns hos dessa häxor.

Skruvkorksblondinonomicon är ett samlingslexikon för karaktärer inom animé som har de distinkta skruvarna, borrarna eller ringlets i håret. Alla är välkomna oavsett hårfärg men blondinonomicon rullar så fint på tungan så jag var bara tvungen att inkludera det. Varje inlägg inom nomiconet presenterar en karaktär med detta drag så att ni, era okultiverade barbarer, får smaka på riktig kultur! Dagens karaktär: Luvia Edelfelt. Namn: Luviagelita Edelfelt Nationalitet: Finland Yrke: Student/Magiker/Affärskvinna Roll: Edelfeldts familjehuvud och magikerstudent hos Clock Tower i London Karaktärsdrag: Tävlingsinriktad och prålig ojousama Hårfärg: Orangegult Hårprofil: Extremt långa och stora lockar likt ett ormbo Serie: Fate/Kaleid Liner Prisma Illya, Fate/Unlimited Codes, Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works, Lord EL-Melloi II Case Files: Rail Zeppelin Grace Note Voice Actress: Shizuka Itou Luvia har en extrem drivkraft och söker alltid efter perfektion, men i slutändan kan det leta till överdrift och lite väl pompöst även för en rik dam som henne. Likt Batman har hon två sidor: den andra är den av en magiker. Hon studerar hos organisationen Clock Tower i London och är ibland direkt inblandad som en form av agent som sett när hon bistod Lord El-Melloi II eller då hon var en Magical Girl. Jepp, hon är (har varit) en Magical Girl. Trots hennes inflytande och bragder har Luvia inte varit involverad i några av krigen över den Heliga Graal. Men det kan bero på att hennes främsta önskan är helt enkelt att förnedra sin rival- Rin Tohsaka. Båda två har känt varandra länge och även samarbetat vid flera tillfällen, men de kan fortfarande inte stå ut med varandra. Ironiskt nog så är båda tränade inom ädelstensmagikonsten (sorry, hittade ingen bra översättning på jewel magecraft). Det finns två saker som Luvia älskar: Emiya Shirou (eller Shero som hon kallar honom) och professionell wrestling, vilket hon själv utövar flitigt. Hon har även fått smeknamnet "Forklift Lady" efter detta. Utöver alla dessa udda karaktärsdrag så är hon en sann ojousama som bemästrat det klassiska Ohoho- skrattet. Luvias hår är av sann ojousama- anda där hennes ringlets dominerar hennes profil. Hennes långa hår har sex- sju stora lockar som kan beskrivas som dreads eller ormar...eller i Rins fall; korvslingor. Som pricken över i:et har vi en delad lugg och två stora blå rosetter på sidorna som ytterligare bekräftar att hon är av blått blod. Det har dock varit exempel där hon har haft håret slungat över hennes högra axel och bara ha topparna som klamrar sig över i slingor (se Lord El-Melloi II och Fate/Stay Night - Unlimited Blade Works). Vid de tillfällena var det när hon var yngre alternativt när hon var i wrestlingkläder. Men det vore svårt att säga att Luvias frisyr inte är ikonisk och ett välkänt tecken inom Fate- universumet. 10/10 Ohoho!

Världens största Mobaspel League of Legends är just i detta nu i full rulle med sitt världsmästerskap. Denna vecka är vi i kvartsfinalserien och det kunde inte vara mer spännande just nu! Men självfallet har vi de som är mindre insatta i LoL och deras e-sportscen, så jag tänkte att en mer igenkännande profilering kan hjälpa en i att välja vilket lag man vill stödja. SK Telecom T1 - Saber (Fate/Stay Night) Förhandstippad som starkast på förhand, men beror också på omständigheterna. Även som übermänniska så är man inte oslagbar. Var dock redo på att dom alltid ger sitt allt och med största sannolikhet klamrar sig till toppen. G2 - Fujiwara Chika (Kaguya-sama: Love is War) När man är ute efter att bara ha kul och samtidigt göra något som anses oförutsägbart...men som nästan alltid lyckas i slutändan. Energiskt, positivt och ovanligt lekfullt, detta lag kan gå långt. Fnatic - All Might (My Hero Academia) En välkänd och respekterad symbol, denna organisation kan göra vad som helst möjligt...under en begränsad tid. Därefter är dom rejält sårbara och fallerar. Problemet är hur de felplanerar sin tidsram och har problem att organisera sin energi när det är som viktigast. Royal Never Give Up - Genos (One Punch Man) Det finns massiv eldkraft och potential här. Här backas inte när en utmaning står framför en. Dock så är det också bevisat att när en större motståndare visar sig så slutar det oftast i tragedi, och man lämnas likt ett ensamt skal kvar och väntar tills nästa utmanare besegrar honom istället för dig. Invictus Gaming - Tanya Degurechaff (Youjo Senki) Kyliga, målmedvetna, erfarna och blodtörstiga. Har man stått på toppen så vet man vad som är bäst för en, och här har vi någon som har det i mångfald. Låt oss säga att det vore olyckligt att stå i vägen när dom kommer anstormande. NA LCS - Aqua (Konosuba) Nordamerikanska ligan har konstant hånats för sina motgångar som resulterat i mediokra, ibland patetiska resultat. När alla deras tre representanter inte ens tar sig ut ur gruppspelet...låt oss säga att botten är nådd.

Inom manga så går fanservice och action hand i hand hos flera serier, och i de flesta fall så fungerar det alldeles utmärkts. Varför det fungerar bättre på tryck än som animerad serie kan diskuteras men inte denna gång. Istället ska vi fokusera på en serie som i min mening förtjänar mer uppmärksamhet men som överskuggats av sin föregångare... 2006 kom första volymen av en ny serie från författaren Daisuke Sato och illustratören Shouji Sato (inte relaterade) vid namn Highschool of the Dead. Denna manga handlar om ett gäng skolelever under en helt vanlig dag som spårar ur till en fullskalig zombieepidemi. Vi följer deras resa genom Tokyo där de försöker överleva något som ingen trodde skulle inträffa i dagens samhälle. Serien är faktiskt bra, trott eller ej, och den fick även en egen animéadaption 2010. När videotittarna fick tag på den dock så var dom inte lika imponerade. Det var även en specifik scen där bröst som bröt mot tyngdlagen fick alla att reagera extra kraftigt. Ytterligare ett exempel på små detaljer som folk lägger alltför mycket vikt på som inte påverkar kvalitén (som när folk klagade på Rail Wars där de inte kunde se det magnifika i denna deckarserie på räls). Detta till trots så höll sig serien till källmaterialet och var faktiskt välgjord, men skadan var redan skedd. Dock så saknades ett avslut då mangan var fortfarande ett pågående projekt, men kanske inte så länge som man hade hoppats... Omkring 2008 tog serien ett längre uppehåll. Detta var inte p.g.a. inre konflikt eller agg mellan skapare utan på grund av Daisukes hälsa. Under denna tid sa Shoujis redaktör att han skulle börja på en ny manga likt Highschool of the Dead. Sagt och gjort, och utifrån detta så föddes Shouji Satos originalverk Triage X. De dåliga nyheterna är att HotD inte kommer bli klar då Daisuke gick bort 2017. Men vad är då Triage X för något? Triage är en term inom medicin där man sorterar och prioriterar patienter beroende på deras symptom. I serien är vi i Tobioka City där en form av hemligt medborgargarde bildats under namnet Black Label. Black label är också en medicinsk term där en tumör som får denna klassificering anses som skadlig och bör opereras bort. Dessa individer rensar runt stadens maffias och drogkarteller för att hålla staden levande, och alla medlemmar har en stark koppling till deras ledare doktor Mochizuki. Triage X är en form "spirituell uppföljare" till Highschool of the Dead...förutom det faktum att ena handlar om zombieapokalypsen och den andra om doktorer och medicinstuderande som leker Batman. Den fick också en egen animation, men saknade kvalitén som Madhouse hade vid HotD. Så i dessa tider så har folket som inte kan få sitt bokslut från zombieapokalypsen så finns det ett redigt alternativ från samma illustratör. Det är bara lite synd att uppmärksamheten har överskuggats av sin företrädares ökända rykte och dess snabba uttåg. Jag är bara här för att säga att det finns en serie med hårdkokt action och "en gnutta" fanservice som förtjänar lite mer uppmärksamhet. Sen så måste jag ge en eloge till Shouji Sato för hans stil är verkligen läcker. That is all.

Det är snart den 20:e september, datumet för årets stora event: stormningen av Area 51. Eventskaparen har själv nämnt att deltagarna ska "Naruto-springa" för att kunna undvika att bli träffad av amerikanska kulor. Om du som deltar inte vet nog mycket om Naruto (eller om du har nog med självrespekt att inte se den serien, lol) så kommer här en lista över andra rekommenderade stilar att vandra in i den hemliga basen på. Stilrent? Effektivt? I din egna takt? Vi har för alla smaker! Menacing Man kommer långt med klassiker, även om det är lite långsammare än andra stilar. Som extra bonus så skrämmer man iväg de mera knäsvaga motståndarna innan du ens hunnit fram till ingången. Saitama Det ser ut som en normal jogg, men med rak rygg och extra höga knälyft...och extremt snabba såna. Du ser lite fånig ut när du springer så, men garanterar en plats längst fram i leden. True Shinobi Få vet om att Narutostilen är bara en av olika ninjastilar när man springer. Denna är en mer effektiv och disciplinerad stil där den främre armen minskar luftmotståndet mot kroppen. Detta gör en även redo att dabba på direkten om så tes nödvändigt. Nii-san Mer miljövänlig än en Micra och snabbare än en Qashqai, denna coola (heh, pun) snabbtransport används av de mest disciplinära kombattanter utan att trötta ut deras ben. Andra varianter inkluderar issurfning och isskridskor, men då krävs extra ninjaträning. Valkyria Snabb acceleration och ganska bra medelhastighet, denna variant garanterar att motståndarna vet att du kommer. Det är också rekommenderat att bara använda denna för att fly i motsatt håll. Garanterar att du springer som en häst. Devil Dash Ingen kommentar... Bröderna Fluff Ett svenskt patent, denna manöver kräver två personer och en lite längre uppstart. Men när den väl kommer igång så är man så gott som ostoppbar. Hastigheter uppemot 50 krull i minuten är garanterat.

On the first day of Christmas my waifu gave to me: A brand new figurine! On the second day of Christmas my waifu gave to me: Two isekais, and a brand new figurine! On the third day of Christmas my waifu gave to me: Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the fourth day of Christmas my waifu gave to me: Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the fifth day of Christmas my waifu gave to me: FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the sixth day of Christmas my waifu gave to me: Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the seventh day of Christmas my waifu gave to me: Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the eight day of Christmas my waifu gave to me: Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the ninth day of Christmas my waifu gave to me: Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the tenth day of Christmas my waifu gave to me: Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the eleventh day of Christmas my waifu gave to me: Eleven witches flying, Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! On the twelfth day of Christmas my waifu gave to me: Twelve eps a season, Eleven witches flying, Ten goblins dying, Nine packs of Pocky, Eight bowls of ramen, Seven zombie idols, Six body pillows, FIVE GOLDEN DRILLS! Four Keijo pros, Three slice of lifes, Two isekais, and a brand new figurine! GOD JUL PÅ ER ERA WEEBS!

Det var väl gott en tio-tolv år sedan som jag först fick en tankeställare om mitt animetittande. Jag hade tack vare förbättrad ekonomisk och, ähem, bredbandsuppkopplingsmässig situation kunnat börja se mycket större mängder japantecknat än tidigare, men när jag tänkte tillbaka på sådant jag sett tidigare så… hade jag inte så mycket att säga om det. Inte utöver konstateranden som “jag såg [namn på anime], jag minns att jag gillade den”. (Särskilt illa är det med maratonsessioner; det kan vara väldigt inlevelsefullt att se 26 avsnitt på ett dygn, men avsnitten kan också flyta ihop så att det blir en enda formlös upplevelse, nästan lika svår att beskriva i efterhand som en dröm.) Det kändes inte rätt. Om jag lägger så många timmar på en hobby så vill jag faktiskt ha något “användbart” ur det också. Hade jag lagt samma tid på att spela piano hade jag ju varit en virtuos vid det här laget. Hade jag målat hade mina tavlor sannolikt hängt i Louvren. Hade jag tränat kampsport hade jag förmodligen vunnit turneringar och grundat min egen kampsportsskola. Hade jag programmerat lika många timmar hade jag självklart varit VD för ett företag i multimiljardkronorsklassen. Jag bör förtydliga att mina förväntningar på animetittande är inte lika höga. Jag menar inte att jag borde vara animeregissör vid det här laget (…fast nu när jag säger det…!), men jag bör åtminstone nå högre nivåer på mitt animetittande. Om mitt ordval inte känns bekant så skrev jag tidigare om olika nivåer som man kan uppleva sina hobbyer på. Vad jag vill av mig själv är att regelbundet åtminstone tänka på djupanalytiska nivåer, där man använder verket som idémässig språngbräda. Bli ett “proffsfan”, typ. Fast det handlar inte om att imponera på folk med mina djupsinniga insikter om den senaste säsongen av Pretty Cure, det är kanske ännu mer en sak som skulle gagna mig även om jag aldrig diskuterade anime med någon annan. Jag vill bara att verk inte endast ska roa eller intressera mig för stunden, utan också lära mig saker. Kanske om mig själv, som att märka att jag gillar berättelser om androider som får känslor, så att jag får fundera över varför det är så. Eller kanske undra över vilka samtidsströmningar som gjort att isekai-berättelser blivit så populära. Eller kanske tänka på vad, ur ett tekniskt perspektiv, som gör “tandpetarscenen” i Evangelion så bra. Om det inte märks att jag har tänkt mycket på det här, så kan jag berätta att jag har tänkt mycket på det här. Men ju mer jag tänkt på det, desto mer inser jag mina begränsningar. Hur kan jag säga att en viss animescen fungerar för att den har så bra layouter, om jag inte kan beskriva konkret med typexempel vilka kriterierna för en bra layout är? Det är lätt att säga att “regin är bra”, men jag känner mig som en charlatan om jag inte kan argumentera för det i ord; “regin är bra för att den får mig att må bra” är inget argument. Ju mer jag tänkt på det, desto mer har jag tvingats inse att jag misslyckas på ett ännu mer grundläggande plan: jag vet inte vad jag känner. Hur ska man kunna fundera över vad som gör en layout bra, om man inte ens vet när man känner att en layout är bra! Jag vet inte om jag är för hård mot mig själv, men det känns som att jag oftast – inte alltid – ligger på “upplevelsenivå 2”, det vill säga att jag förvisso har emotionella responser, men att jag är inte medveten om dem i stunden. Jag har helt enkelt låg emotionell självkännedom. Här är ytterligare sorglig fråga: är det möjligt att låg emotionell självkännedom kan leda till emotionell avtrubbning? Alltså, kan det vara så att ju mindre medveten man är om vilka känslor man har för specifika saker, desto mindre benägen blir man att faktiskt känna för dessa saker? Det är inte ovanligt att se och höra folk prata om att (t.ex.) anime var så mycket mer spännande i början av tittarkarriären, att det var då man fick sina långvariga favoriter. Den vanliga förklaringen – förmodligen också den vanligaste orsaken – är att det var bättre för att det var nytt. Det var de upplevelser som formade ens perspektiv. De serier och filmer vi såg i början blev måttstockar som alla efterföljande fick mäta sig mot. Det stämmer nog för det mesta och för de flesta som känner samma slags avtagande entusiasm, men jag misstänker nu att det också kan vara på grund av emotionell avtrubbning. Många, däribland jag, började se anime som barn eller tonåringar, åldersgrupper med stora emotionella omfång: barn har lätt till skratt och gråt, och vad är väl tonåringar kända för om inte hormonellt förstärkta känsloutspel? Med åren ökar (förhoppningsvis!) den emotionella stabiliteten, men för en del av oss kanske det innebär att vi har svårare än förut till emotionella responser när vi ser japansk tecknad film. Vilka är egentligen “en del av oss”? Det bör inte vara kontroversiellt att påpeka att en stor andel av oss animefans är av en “avvikande” sort. Många ligger någonstans på autismspektrumet (det är inte ovanligt med animefans med diagnosen Aspergers syndrom). Många animefans är nördar av “klassiskt” snitt, med olika grader av sociala oförmågor. Många är till fritiden tydligt intresserade mer av “saker” (prylar, idéer, …) än “människor” (att socialisera), vilket märks i sidohobbyer som datorprogrammering. Givetvis finns det socialt välanpassade animefans också, men jag tror att många, kanske till och med de flesta, av oss animefans så att säga inte är sorten som har ett brett socialt nätverk, sorten som går på massvis med fester och nattklubbar, sorten som har många givande och ogivande romantiska relationer, sorten som är bra på småprat och kallprat och hålla tal och allmänt snacka med det motsatta könet. En sort som är mer idémänniska än kommunikatör, mer tänkare än handlingsmänniska. Nu känns det lite som att jag börjar måla upp nidbilden av en nörd som socialt inkompetent, så jag vill påpeka att det finns grader av social oförmåga, att jag inte försöker lasta någon för att de “avviker”, och att jag själv inte direkt är en social fjäril. Med det sagt så kan man nog för denna diskussion samla oss i en grupp som av olika anledningar har lägre emotionell intelligens – förmågan att identifiera, analysera och kontrollera sina egna och andras känslor. Alltså, jag menar att en del av oss som upplever att vi har färre starka upplevelser som animefans nu än när vi började som unga animetittare, kanske gör det för att vi till viss mån vuxit ifrån det ungdomliga känslolivet, och att det inte hjälpts av att vi från början haft anlag – medfödda eller inlärda – för ett så att säga dämpat känsloliv, och att det i sin tur inte har hjälpts av att vi varit omedvetna om de emotioner som vi faktiskt haft. Som en stödjande anekdot tycker jag mig märka att en del animefans som jag skulle beskriva som “mer konstnärliga än tekniska” verkar ha lättare att få nya favoriter, eller åtminstone lättare att få djupa känslomässiga responser för karaktärer i den anime de ser. För min del har jag förvisso fått en del nya favoriter de senaste åren, men det känns som att det ofta är av andra anledningar än karaktärerna och deras emotionella interaktioner, som t.ex. med One-Punch Man, som får en mästarklassplacering nästan uteslutande av animationstekniska meriter. För några veckor fick jag dock en idé. Om problemet är låg självkännedom, kan man då inte öva upp sin självkännedom? Och vad finns det då för hjälpmedel för att öka sin självkännedom? Vilken metod som blivit så populär de senaste åren är uttryckligen avsedd för att öka sin medvetenhet om sig själv? Mindfulness. Vi människor har duktiga robotar inbyggda i våra hjärnor. De hjälper oss att göra saker utan att vi behöver tänka på det. Vi kan gå och tugga tuggummi per automatik, och istället lägga vår medvetenhet åt att fundera över på vad vi ska laga till middag. Men vad händer om vi istället tänker medvetet på att och hur vi går och tuggar tuggummi, och på alla de känslor och tankar och förnimmelser som kommer och går? Mindfulness, eller “medveten närvaro”, har rötter i buddhism, men har fått mycket uppmärksamhet i den sekulära världen, i psykologisk forskning och framtagandet av psykologiska metoder. Stressbehandling, depressionsbehandling, smärtbehandling, och missbruksbehandling är bara några exempel på användningsområden. Det handlar om förmågan att låta en del av sitt medvetande ta ett steg tillbaka och observera och identifiera det som försiggår. Bara observera och identifiera, utan att döma ut något som bra eller dåligt. På så sätt ska man kunna, antar jag, få mer kunskap och kanske mer kontroll över och uppskattning av sig själv och sin situation. Man ska kunna “leva i nuet” mer, alltså vara mer medveten om den aktiva situationen och mindre berörd av problematiska minnen och framtida orosmoln. Man kan kalla stunder då man utövar mindfulness för meditation. Medan den klassiska bilden av meditation är att sitta med benen i kors och tänka på absolut ingenting (alternativt tänka på mantrat, fokushjälpordet, “aum”), kan mindfulness utövas när som helst. Till exempel i köksarbetet: “Nu diskar jag en tallrik. Jag håller tallriken i vinkel. Den glider lite i mina fingrar. Vattnet är lite för varmt för att vara behagligt. Det kliar på min axel. Jag rör min tunga i min mun. Jag håller tungan stilla. Nu tänker jag på räkningen som måste betalas, den oroar mig. Jag ser en stor såpbubbla.” Man kan ju lätt tänka sig konceptet överfört till filmtittande, där man skulle kunna tänka medvetet och aktivt vad man annars skulle ha tänkt passivt. “Nu kommer en man med säck in i rummet. Jag hör en hund skälla. Hunden verkar vara i säcken. Han kastar säcken i ett hål, ner i källaren. Jag blir upprörd, av att se hunden misshandlas. Hunden var inte i säcken. Jag känner mig lättad.” Om man har formulerade tankar i huvudet, bör det vara lättare att minnas dem efteråt. Och kanske även lättare att ge känslorna spelrum. Är jag något på spåren? Jag verkar åtminstone inte helt ensam om denna idé. Jag hittade en konstuniversitetsstudent som utforskar i en uppsats hur mindfulness som tillstånd kan vara till hjälp för museibesökare. Intressant är hur hon beskriver något som kanske känns bekant från tidigare i detta inlägg: Det finns inte så mycket relevant för vår del, men med några få studier (en handlade om mindfulness och musiklyssning) till stöd argumenterar hon för att en medveten satsning på mindfulness på museum skulle göra besökare mer benägna att uppleva intensiva, positiva känslor och fördomsfria tankar. (Mer allmänt så bör man kunna öva upp sin emotionella intelligens, EQ, exempelvis enligt denna metastudie. EQ innefattar inte bara emotionell självkännedom, utan även den empatiska förmågan (det att förstå andras känslor), vilket ju praktiskt taget är fundamentet för allt berättande, så det kan också vara värt att undersöka.) Hur gör man då för att komma igång med mindfulness? Det borde förvisso inte vara särskilt svårt att börja med små sessioner av mindfulness, så länge man håller sig till grundidén om att identifiera vad som händer och vad man tänker, utan att lägga in värderingar i det, och jag tänker mig att om man tar några minuter då och då varje dag så blir man bättre med veckorna som följer. Fast jag är också sådan att jag verkligen gillar struktur, så något i stil med dessa enkla guidade meditationer hade kanske varit en bra avspark för mig. Med regelbunden övning så kommer det allt mer naturligt, och allt mer ofta. När man sedan börjat få bättre insikt om vad man känner när man gör saker – som att se anime – så kanske man också både tänker mer och känner mer. Kanske. Jag får prova.

När nu @MathJuice föregår med gott exempel och faktiskt bloggar här på Anime.se, så kan jag ju inte vara bättre sämre. Därför måste jag sparka mig i ändan, dra mig i kragen, rycka upp mig, och dra tummen ur, och faktiskt försöka samla de där lösryckta tankarna som jag velat textsätta men aldrig kommit mig för. Jag har ett antal ämnen som jag skulle vilja tydliggöra för mig själv (och eventuella läsare); just detta inlägg var inte planerat, utan bara råkade växa fram medan jag funderade på ett annat ämne. Det är en förutsättning för ett senare ämne, så därför fick jag skriva klart detta först. Jag kommer nog att referera till det senare i bloggandet. Hur som helst, jag har funderat mycket på några stora frågor: hur ser man på anime? Hur vill jag se på anime, och hur vill jag att andra ser på anime? I ett försök att hobbyteoretiskt formalisera det har jag kommit fram till en beskrivning av några olika nivåer på hur man kan se på anime och, egentligen, ta del av upplevelser i stil med underhållnings-, fritids- och hobbyaktiviteter. (Observera att detta är ett utkast, en “version 0.1”, en diskussionsfråga, och givetvis bara ur mitt perspektiv. Jag kan föreställa mig rejäla omstruktureringar i hela mitt sätt att tänka på saken. Jag vill därför gärna höra eventuella invändningar och alternativa perspektiv.) UPPLEVELSE. Det mest grundläggande är upplevelsen själv. Det är att du ser en komedifilm, att du spelar ett datorspel, att du hoppar fallskärm, att du spelar ett brädspel, att du går på fjällvandring, att du tittar på en tavla på museum, att du klistrar in ett frimärke i din frimärkssamling. Det är den lägsta nivån, på så sätt att det är gemensamt för alla som gör det, vad nu “det” må vara. På denna nivå är det svårt att diskutera sin upplevelse, för det finns ju inget att säga utöver att “jag såg en film” eller motsvarande. Samtalet har ingenstans att fortsätta. EMOTIONELL RESPONS. Därefter kommer den emotionella responsen på upplevelsen. (Att prata om “emotioner” är inte bara pseudointellektualism, det är en faktisk psykologisk term. Skillnaden mellan “emotion” och “känsla” i psykologin är, så vitt jag förstår det, ungefär att emotioner är reaktioner – t.ex. rädslan av att se en björn vid en skogsvandring – medan känslor är mer medvetna reaktioner på emotioner – t.ex. känslan av att bli skakig av rädslan av att se en björn vid en skogsvandring. Den kroppsliga påverkningen i sig kallas för övrigt för en “affekt”, men det kommer jag nog inte till.) Den emotionella responsen på upplevelsen är att komedifilmen, datorspelet, brädspelandet, fjällvandringen, taveltittandet, eller frimärkssamlandet är glädjande eller intressant (eller skrämmande eller äckligt eller förargande, etc.) för dig. En emotion är knappast universell, knappast gemensam för alla i likartade situationer – man kan föreställa sig en person som ser en film men inte får någon emotionell respons över huvud taget; för en sådan person är upplevelsen ett rent och skärt tidsfördriv. De flesta personer har dock något slags emotion vid åtminstone något tillfälle under sin valda upplevelses gång. Detta är en “högre nivå”, på så sätt att den som känner något ju får ut mer av upplevelsen än den som inte känner något. Men det är fortfarande inget att basera ett samtal på: — Jag såg den filmen. — Vad tyckte du? — Jag vet inte. EMOTIONELL ANALYS. När man väl har emotioner så återstår det att vara medveten om att man har dem, man kan tala om “emotionell självkännedom”. Det är att kunna inse att man faktiskt kände något och kunna identifiera det som glädje, spänning, ro, nyfikenhet, eller vad det då kan vara. Diskussioner på denna nivå är fortfarande ganska torftiga, men man kan åtminstone knyta an om det: — Jag såg den filmen. — Vad tyckte du? — Jag tyckte att den var jätterolig! — Det tyckte jag också! Vi är nog inte så olika, du och jag! UPPLEVELSEANALYS. Med sin egen respons analyserad kan man tänka över vad det var i upplevelsen som orsakade det. Vilken scen i komedifilmen var det som var så rolig, och varför? Vilket moment i datorspelet är det som gör det så kul att spela? Vad är det med fjällvandring som du gillar – och ogillar? På denna nivå kan man börja ha givande diskussioner med andra. Man kan prata om vilka scener eller karaktärer som man föredrog, eller vilka brädspel man tycker är roligast när man är fem spelare. Förutom att knyta an till varandra så lär man sig om varandra, åtminstone om varandras smak: — Jag såg den filmen. — Vad tyckte du? — Jag tyckte att scenen med butlern var jätterolig! Det är alltid något med gravallvarligt tjänstefolk i knasiga situationer som får mig att skratta. — Jaså! Ja, det var kul, men annars tycker jag det är roligare med herrefolk i knasiga situationer. Vi är lika men olika, du och jag! AKTIVT DELTAGANDE. Det är på snudd till att det inte hör till listan, men det är något som kan vara nödvändigt för punkt 5 och kanske även punkt 4. Jag tänker här på att tankemässigt aktivt hänga med i sådant som berättelser och begripa karaktärers motivationer. Det kanske kan vara svårt att säga varför man har en viss karaktär som favorit, om man inte kan förklara ens för sig själv vad karaktären tycker, tänker, och gör. Observera att man också kan hänga med passivt; jag tänker här på att man t.ex. förstår att karaktär A beter sig som ett svin mot karaktär B, för att karaktär A är förälskad i B och svartsjuk, men att man förstår det utan att liksom tänka på det, utan att klä det i ord. Om man inte förstod A:s beteende alls, ens undermedvetet, skulle man kanske bli förvirrad över vad som försiggick i berättelsen. Om man förstår det passivt så blir man inte förvirrad, men om någon frågar varför A var ett sådant svin kanske man blir lite ställd och måste tänka till. “Jag tänkte inte på det när jag tittade, men A är väl kär i B? Så då när B gjorde X så blev A svartis. Eller?” Om man är aktiv så ställer man frågor och lägger upp hypoteser under berättelsens gång, medan det händer. “Oj, vad ska hända nu? Aha, han känner så.” Problemet med passivitet är att mycket kan vara svårt att plocka fram i efterhand, och även om man kan det så blir det ju, ja, en efterhandskonstruktion. Är man inte rutinerad så kanske man måste göra om upplevelsen för att få igång minnet eller för att ens få tillfälle att göra det med tillräcklig distans för att vara aktiv. (Alltså, om det är en särskilt rafflande upplevelse så är det kanske så inlevelsefullt att man släpper tyglarna, vid första omgången.) DJUPANALYS. Jämfört med de ovanstående punkterna, är följande tre (under)nivåer mer självständiga – man kan nå nivå 5.2 utan att nå nivå 5.1, men man kan inte nå nivå 2 utan att nå nivå 1 – och likvärda: jag har inga starka argument för att nivå 5.2 är bättre eller sämre än nivå 5.3, medan jag faktiskt verkligen vill mena att nivå 4 är bättre än nivå 3 (som är bättre än nivå 2, o.s.v.). Behövs ett resonemang för nedanstående ordning kan man nog säga att det är efter hur avancerade de är, med det mest avancerade längst ner. Med handen på hjärtat så tycker jag dock att 5.1 är den på ett mänskligt (själsligt, socialt) plan mest givande nivån; de två övriga är mer renodlat intellektuella. SJÄLVANALYS. När man vid en upplevelse vet vad man kände och vad det var som fick en att känna, så kan man tänka över vad det är hos en själv som gjorde att man kände som man gjorde. Kanske du gillar brädspelskvällar för att du vill komma bort från alla elektroniska skärmar och TV-apparater för att du får nog av sådana på arbetstid. Kanske du älskar fjällvandringar för att du minns vad din pappa lärde dig om naturen. Får du igång diskussioner på denna nivå kan det nog bli väldigt privat, och bra för att verkligen lära sig om varandra, om våra egna historier, om vad vi tycker, och hur vi fungerar: — Jag såg den filmen. — Vad tyckte du? — Jag tyckte att scenen med butlern var jätterolig! Gravallvarligt tjänstefolk i knasiga situationer får mig alltid att skratta. Min mormor arbetade som hembiträde på 40-talet, och när hon barnvaktade mig när jag var liten så brukade hon berätta om hur skruvat det kunde bli mellan tjänstefolk och herrefolk, så det har nog underminerat min syn av seriöst tjänstefolk i filmer. — Jaså! Ja, scenen med butlern var kul, men annars tycker jag det är roligare med herrefolk i knasiga situationer. Min familj är ganska hårdvänster, så det är väl det som gör att det känns kul att se överklassen sättas på plats, typ. Vi är lika men olika, du och jag! KONTEXTANALYS. Förutom att analysera sig själv, kan man analysera alla andra. Om mänskligheten är ett pussel, vad för pusselbit är då upplevelsen? Hur passar den in? Kanske man tycker att folk i stort verkar ha börjat spela mer brädspel, så man har en teori om att det är en motreaktion på hur folk blivit mer osociala utanför Internet. Kanske när man ser tavlan på museet man börjar koppla ihop hur målaren måste ha påverkats av ett krig som skedde samtidigt. Kanske man reflekterar över våldet i datorspelet man spelar, och över våld i datorspel i stort, och hur de påverkar eller påverkas av våldet i samhället. Det kan nog ge ganska ömsesidigt tänkvärda diskussioner: — Jag såg den filmen. — Vad tyckte du? — Jag tyckte att scenen med butlern var jätterolig! Det är ju briljant satir om vårt politiska klimat med lismande medier. — Jaså! Ja, det var kul, men jag tog det mer som en reaktion på finanskrisen. Tänk på hur pengarna i resväskan åkte runt. FUNKTIONSANALYS. Förutom att analysera sig själv eller andra, så kan man ju analysera upplevelsen i sig. Kanske du kommer fram till att momentet du gillar i det där datorspelet är perfekt för att balansen mellan attackförmåga och försvarsförmåga är sådan att man alltid klarar sig förbi fienderna endast med nöd och näppe, och att det då blir en belöning vilket är psykologiskt beroendeframkallande. Kanske du observerar att frimärkssamlande är överraskande finmotoriskt krävande, och att släppa hyperkoncentrationen efteråt är fantastiskt rogivande. Kanske du inser när du ser tavlan på museet vilket otroligt jobb målaren gjort för att ge en sån realism med bara blåtonade oljefärger. Diskussioner här är lärorika, men det finns kanske en risk för att det blir en föreläsningsprägel på det, och kanske finns det då inte alltid så mycket att svara annat än att gå vidare: — Jag såg den filmen. — Vad tyckte du? — Jag tyckte att scenen med butlern var jätterolig! Regissören har en fantastisk känsla för komisk tajming: den där sekvensen av helbild för visuell orientering, sen en kvarts sekund detaljbild av stenkulan i rörelse, och pang, lång halvbild när han halkar på den och sätter sig rakt i hundbajset! Helt perfekt set-up och pay-off. — Jaså! Ja, det var ju ungefär samma sekvens som i den där scenen med ninjan i slutet. Jag tycker att det börjar vara regissörens signatur, nästan. Har du sett någon annan film av honom? I min åsikt så tycker jag att den lägsta nivån man bör ha som mål är nr. 4, alltså att man bör försöka ha pejl på vad man gillar och ogillar – om man inte uttryckligen eftersträvar att genomgå upplevelsen mer som avslappning eller tankebefriad meditation… men det bör man nog inte göra mer än en mindre andel av tiden; är man inte något i stil med en buddhistmunk så gör man nog bättre i att använda avslappning och meditation för att berika sitt vanliga liv, inte ersätta det. Alltså, man får ut mer av upplevelser ju mer man tänker på dem, vilket bara är en bra sak, om inte avsikten med upplevelsen är specifikt att inte tänka. Jag “kräver” givetvis inte av någon att de måste uppnå nivå 4, men jag tycker att det är synd om man vid upplevelser antingen inte känner något, eller inte vet vad man känner, eller inte vet vad i upplevelsen som gör att man känner som man gör. Ett passivt liv känns för mig som slöseri. Det börjar bli dags att avrunda avhandlingen, men jag kan tillägga att några av de ämnen jag tänker skriva om på bloggen handlar om hur jag själv inte lever upp till mina egna ideal, om hur jag själv har problem på de olika nivåerna. Med lite tur lyckas jag även hitta lösningar.

Att ha en hobby kan vara skumt för vissa som inte "förstår" vad man ser i det. Detta är sant för animé, men kan även beskrivas i viss mån för andra intressen. Det är okej. Så länge dom inte är taskiga får dom tycka vad dom vill så länge Du har det kul. Vad som är en mer återkommande fråga när det gäller ens fritidsintresse är den återkommande frågan om vad det kostar. När man tänker efter så kan en del pengar försvinna bara sådär, och det kan kännas lite jobbigt när folk i ens närhet kanske ifrågasätter ens vanor genom att dra ekonomi-kortet. Men oroa dig inte! Det är inte ovanligt med dyra favoritsysslor och du ska inte behöva grubbla över något som du tycker om. Låt oss ta en titt på olika hobbies och vad det kan kosta: Animé/manga: En DVD-box med en säsong kan gå på cirka sex-åttahundra kronor och en mangapocket kostar kring hundringen. Om man vill gå djupare med merchandise så är det vanligt med figurer (500-1500 kronor), affischer (400), annat krimskrams (150) och om man känner sig modig att gå efter en dakimakura så pratar vi tusenlappar. Eller så kan man spara in genom att skaffa Crunchyroll Premium. Magic the Gathering: En starterlek går på 300 kronor och ett booster går på 50. Därefter kan värdet på enskilda kort variera beroende på raritet och hur väl de fungerar i tävlingssammanhang. Det finns även olika format, så om man vill köra det senaste/aktuella formatet så kan det vara dyrare när korten roteras ur. En lek kan vara riktigt billig men de mest slagkraftigaste lekarna kan gå på flera tusen. Warhammer: Figurrollspel har alltid varit kostnadskrävande. En armé kan gå på ett par tusen och det är utan att inkludera färg, slagfält och kodex som byts ut titt som tätt. Videospel: En konsol går på tre-fyratusen kronor. En PC som ska klara nya titlar går på minst 10000. Därefter går spelen för fyra-sexhundra kronor styck. Med VR så räknar man med nästan tiotusen till. Det ser kanske mörkt ut när man lägger fram det såhär, men håll inte andan ännu. Se vad som händer om lägger det sida vid sida med andra nöjen som räknas vara "normala" hobbies: Fiske: Ska man fiska någonting större än abborre så krävs ett starkare spö än det som finns på OK/Q8. Räkna med minst tusen kronor där. Därefter ska man ha en rulle, antingen en öppen haspel (tusen och uppåt) eller en multiplikator (tre-fyratusen). Därefter så kommer drag/beten, beteslåda, håv och lina. Ett tips är att inte fastna i stenar på botten av älven... Hockey: Sport överhuvudtaget kostar alltid, men hockey är dels en av de mer populära, dels så är det en så kallad "materialsport". När jag brukade spela använde man träklubbor på kring tre-fyrahundra kronor. Nu har dom fasats ut mot helkomposit som inte går under tusen spänn. Och det är bara klubban! Skridskor, skydd, hjälm...det blir en hel del i slutändan. Som målvakt blir det ännu mer pengar så tjocka som dom är. Lego: Lego har blivit dyrare än jag minns det. Säg en båt eller byggnad går på sex-sjuhundra kronor. Sen så finns det större byggsatser som London Bridge och Dödsstjärnan som går på tretusen kronor. Är nog billigare att bygga dom i verklighet... Instrument: Jag vet inte hur mycket kringkostnad det är med instrument, men själva instrumentet och eventuella lektioner kostar en del. Säg har man en gitarr så kanske underhållet kostar mer än en trumpet. But it's just a game theory! Moped/skoter: Ny moped går på 25-30000 och en ny skoter är över hundratusen. Det går att få bra begagnatpriser, men den största utgiften är bränslet. Sen så kostar det att ta förarbevis för alla maskiner. Filmfantast: Vill man ha en bra bioupplevelse i hemmet så kostar det. Vill man sen ha en Han Solo-figur så kostar det ett par tusen. Vill man ha rekvisita från inspelningar... En fest: Ett flak öl; 350 kronor. Brännvin; 230 kronor. Jägermeister; 280 kronor. Groggvirke; 60 kronor. Chips; 40 kronor. Pizza; 80 kronor. Entrébiljett till nattklubben; 100 kronor. SHOTS; 300 kronor. Bjuda en kompis; 100 kronor. Spy klockan halv ett; dagens lunch. Göra om samma sak nästa helg; priceless! Allting är relativt. Vad som räknas är att du har kul när du utövar vad du än nu hittar på. Där ser du brorsan, så sluta tjata nu din moppepojke!

Det finns de som slaviskt följer stjärnorna och deras råd. Vad få vet att en frisyr säger mer än tusen ord. Eller var det bilder? Kommer inte ihåg vilket. I alla fall! Nu kanske ni undrar vad håret på er favouritwaifu säger om personen. I nya forskningsrön som är fullständigt absolut hundraprocentigt vetenskapligt och framfört av professor Bill Murray kan vi nu konstatera att vi har svaren på era frågor här! Det är också en bra ursäkt för att använda denna ordvits jag hållit på i fyra dagar nu. Så utan dröjsmål, det här säger frisyren om din waifu: Skruvkorksblondinen: "Du vet vad du har och du drar dig inte för att visa det. När du får minsta mothugg så tappar du humöret likt Tommy Salo när han tappade den ack så viktiga pucken mot Vitryssland. Ditt skratt är ikoniskt, om än irriterande för pöbeln." Företagssvansen: "Noll tolerans mot viktigpetters. Du är rakt på sak och är öppen med vad du vill ha. Oftast är det alkohol. Men förutom det så söker du närhet, värme, någon som förstår dig...och som kan släpa dig hem från puben efter sju flaskor." Spikmattan: "Djärv och driven, du pressar dig till det yttersta och får resultat därefter. Du har ingen koll på vad dina närmaste egentligen tycker om dig. Ett tips; det är inte enbart patriotisk dyrkan. Sen så undrar du varför ingen kallar dig söt. Ingen gillar en casanova som inte vet hur bra man har det!" Silverkulan: "Strikt och med laserfokus. Du har formats av ett ädelt blod, oftast med militärisk innebörd. Så målmedveten av vad du har lärt dig att du inte är flexibel nog att ta in nya intryck. Som att skala potatis som en vanlig person..." Korta twintails: "Japp, du är tsundere, helt klart." Långa twintails: "Fortfarande tsundere. Extremt sådan." Uppsatta twintails: "Det känns jobbigt att behöva upprepa sig. Har du sett dig själv i spegeln?" Korpen: "Extremt med tålamod och gillar att verkligen dra ut på saker. Det är nästan som att du är odödlig eller något. Sen så gör du det så extremt kinkigt att det börjar bli lite obehagligt. Nästan som att du är odödlig eller något...HEYWHAITJUSTAMINUTE!" Pannbenet: "Ingen tar dig seriöst över huvud(lol)taget. I och för sig så är det ditt egna fel att det blivit så. Den där typen i grupparbetet som rullar tummarna och gör allt i sista minuten." Solstickan: "Helt normal och socialt acceptabel bland folk. Blir lätt irriterad på sina kamrater bakom stängda dörrar, men i detta fall är det oftast deras fel ändå. Det hjälper dock inte din ställning att du kan 17 olika sätt att döda dom på..." Singelflätan: "Elegans! Ärlighet! Karisma! Du lägger andra före dig själv, även om det skulle kosta dig jobbet. Är anti-antisocial och älskar skvaller. Sen så kan du vara rätt glömsk och vara lite för ärlig ibland. Jag menar Abraham Lincoln visste när han skulle vara tyst, men ibland går du bara på utan att ta en vink. Och det är därför som ditt ex försvann med de sista ägget!"

Kanske – förhoppningsvis? – har ni märkt att Anime.se var otillgängligt från 1 december 2017 till 17 december 2017. KORTFORM: Vi blev hackade. Hackaren har troligtvis inte våra lösenord, men byt för säkerhets skull ändå lösenord här på Anime.se och överallt där du använder samma lösenord som du använder på Anime.se. Överväg att aktivera tvåstegsverifiering. LÅNGFORM: Vad hände? Servern blev hackad. @Avathars serverdator som var värd åt Anime.se var också värd åt några andra webbplatser. Den 30 november märkte vi att Anime.se samt en annan av dessa webbplatser hade blivit hackade. Med "hackade" så menar vi att obehöriga människor har lyckats använda säkerhetsbrister i serverkonfigurationen för att kunna utföra egen programkod. Hackningen av den andra webbplatsen användes för att bedriva nätfiske/phishing, vilket drog till sig uppmärksamhet från några tunga namn inom internationell bekämpning av bedrägeri på Internet. För att inte skada Anime.se:s internetleverantörs rykte (det är inte en konventionell internetleverantör) bestämde vi oss för att inte enbart städa bort hackningen, utan också flytta själva servern till annan leverantör. Det är främst denna serverflyttning som har tagit tid. Varför inträffade hackningen? Slumpen, och bristfällig säkerhet från vår sida. Varje offentlig webbserver utsätts dagligen för dussintals (om inte hundratals eller tusentals) hel- och halvautomatiserade attacker som prövar kända säkerhetshål, t.ex. särskilda installationer av webbmjukvara som Wordpress. De flesta försök misslyckas, och hackaren prövar ett nytt offer. Men när hackaren får "vittring" på någon säkerhetsbrist, så kan den göra ett manuellt hackningsförsök och pröva olika tekniker för att få tillgång antingen till administratörsgränssnitt i någon viss programvara, eller tillgång till serverdatorns filsystem. Sådana hackare har inget särskilt offer i sikte, utan bara prövar mängder av sajter. Givetvis sker även attacker mot specifika webbplatser, med avsikt att exempelvis stjäla ekonomiska uppgifter eller utföra sabotage, men efter analys av hackningsmetoderna och spåren som efterlämnats (programkod och uppgifter i webbserverloggarna) finner jag det osannolikt att tro att detta ska ha utförts av en person som specifikt velat Anime.se illa. Vi blev attackerade för att vi inte hade en säker webbserver. Jag har inte kunnat avgöra när Anime.se-hackningen inträffat (hackningen av den andra webbplatsen är orelaterad), eller genom vilket säkerhetshål. Det kan ha skett så länge som ett år sedan (runt december 2016), eller mer nyligt. Säkerhetshålet kan ha varit dålig säkerhet i programkoden bakom forummjukvaran, men i så fall tror jag att det är en äldre version, då jag tror att den är bättre nu. Jag kan dock inte utesluta att säkerhetsbristen har varit i någon programkod som jag skrivit själv, även om jag alltid försöker minimera riskerna i den kod jag skriver. Vilken skada är skedd? Ingen känd, men användares uppgifter kan ha läckt ut. Jag har som sagt analyserat hackningen. För Anime.se:s fall har det i princip gått ut på uppladdning och körning av obehörig programkod i språket PHP. Det har inte lett till (och kan under rimliga omständigheter inte leda till!) en hackning av operativsystemet på serverdatorn, men hackaren har onekligen haft möjlighet att göra allting som forummjukvaran har kunnat göra: manipulera webbfiler och manipulera databasen. Vi har redan kammat igenom och säkerställt att alla filer på webbserverinstallationen är korrekta. Med tanke på hur hackningar som dessa brukar yttra sig så misstänker jag personligen att hackaren inte intresserat sig av vår databas, men jag kan inte utesluta det, så det är rimligt att agera från ett värstafallsscenario: vi bör utgå från att hackaren har laddat ner hela databasen. Vilka uppgifter kan ha läckt ut, om en läcka har skett? Vad som helst som medlemmar själva har angett. Anime.se är trots allt inte en finansorganisation, så vi bör inte ha någon särskilt känslig information, men varje medlem som angett information får själv tänka på vad som kan finnas. Om du skickat viktiga lösenord eller hemligheter med PM (privata meddelanden) till andra medlemmar, så kan det finnas i en potentiell läcka. De viktigaste uppgifterna för de flesta medlemmarna är förmodligen deras mejladresser och hashade, saltade lösenord (+ salt). Mejladresser kan man vilja hemlighålla exempelvis för att slippa skräppost, och för att inte ge hackare förslag på inloggningsuppgifter (d.v.s. de skulle kunna försöka logga in med mejladressen på andra sajter, om de också kunde komma på lösenord att pröva). Behöver jag vara orolig för att mitt lösenord har läckt ut? Jag tror att risken är liten, men för bästa säkerhet är det en bra utgångspunkt, särskilt nu år 2017. Lösenorden på servern är inte lagrade i klartext. Om du har lösenordet "mysecretpassword123" och det står i klartext i databasen, så kan en hackare se det direkt, och logga in på Anime.se i ditt namn. Lösenorden på servern är INTE lagrade i klartext; de är "hashade" och "saltade". Tänk på hashning som en metod att omvandla information till tal med specifik längd. Metoden MD5 omvandlar "mysecretpassword123" till hashen/talet f745b5848872f84b341e1261b50516ef (= 328681265058597787962136258559093315311). En minimal ändring av lösenordet ger en oförutsägbar ändring av hashen: "mysecretpassword124" ger istället talet 0db56efa3f6ff4b33127065bfd0a000b (= 18222020568328642345997323382465101835). Beroende på vilken metod som används kan hashning vara rimligt säkert, på så sätt att det är väldigt svårt att givet en hash/tal komma fram till ursprungsinformationen. Om du har talet f745b5848872f84b341e1261b50516ef och undrar vilket lösenord som ligger bakom, så måste du pröva dig fram: "a" är fel, "b" är fel, "c" är fel, "d" är fel, och så vidare. Detta kräver extremt många försök. Om du söker efter talet på Google så kommer du dock till en webbsajt där någon redan har tagit fram detta; de har beräknat massvis med kombinationer och erbjuder snabba uppslag i vad som kallas för "regnbågstabeller". För att komma ifrån problemet med regnbågstabeller – och det faktum att många har lätta lösenord som "abc123" – kan man "salta" lösenordet, vilket är att man kombinerar det med ett slumpmässigt tillägg. "abc123" ger hashen e99a18c428cb38d5f260853678922e03, och om du söker på Google efter det så får du 1800 träffar: det är inte ett bra lösenord. Om man kombinerar "abc123" med saltet (= en slumpmässig kort text som är unik för varje medlem) "9AgpyW", så har man istället "lösenordet" "abc1239AgpyW", vilket ger hashen b2f1015f9ee3411b227633b50fac909d som du förmodligen inte kommer att återfinna i någon regnbågstabell. Denna forummjukvara sparar så vitt jag vet hashar av metoden MD5(MD5(salt) MD5(lösenord)). Antag saltet "9AgpyW" (hash 11c565979273e02e2725d4f71186f8da) och lösenordet "abc123" (hash e99a18c428cb38d5f260853678922e03): hashen som lagras blir hashen av texten "11c565979273e02e2725d4f71186f8dae99a18c428cb38d5f260853678922e03" vilket blir hashen 8880c7e7649752b855b587e6e0b9c9c3. Det som lagras i databasen är alltså din mejladress t.ex. animefan@example.org; din salt, t.ex. "9AgpyW"; och hashen av kombinationen av hashen av saltet och hashen av lösenordet, t.ex. 8880c7e7649752b855b587e6e0b9c9c3. Under åren har detta varit ett tämligen säkert sätt att lagra lösenord, för det har varit praktiskt taget ogenomförligt att knäcka fram ursprungslösenordet genom endast dessa uppgifter. Men nu, år 2017, har vi väldigt kraftfulla datorer, inklusive hyrdatorer via tjänster som AWS, som kan pröva åtskilliga miljarder kombinationer varje sekund. (Det finns sätt att motverka detta, genom att använda långsammare hashfunktioner som Bcrypt; detta används dock inte av vår forummjukvara.) Det är därför inte omöjligt att hackaren har laddat ner och lyckats knäcka våra lösenord. Jag tror att det är väldigt osannolikt, men det är inte omöjligt, och den säkraste vägen är därför att anta att lösenordet har läckt. Hur ska jag tänka kring lösenord till olika webbplatser? Återanvänd inte lösenord, använd svåra lösenord. Det är inte smart att återanvända lösenord. Om du använder samma lösenord på Anime.se som du gör på exempelvis Facebook, och någon stjäl och knäcker ditt lösenord via ett hack av Anime.se, så kommer de ju att kunna logga in på ditt Facebook-konto. I ett mardrömsscenario skulle de kunna använda konton för att få tillgång till andra konton, och i slutändan lyckas genomföra en identitetskapning och få tillgång till viktiga saker som bankinloggningar. Lita inte på någon enskild webbplats mer än du måste. Hackning och läckor är inte den enda risken. Tänk om jag och @Avathar var illvilliga, då hade vi kunnat knäcka era lösenord! Så lita inte på oss heller: återanvänd inte lösenord. (Och ange inte någon information som du inte vill att någon under några omständigheter ska få veta, t.ex. en hemlig mejladress.) Svåra lösenord är bättre än lätta lösenord. Exakt vad som är svårt råder debatt kring; en del menar att lösenord som "correct horse battery staple" är jättebra lösenord, andra menar att man bör ha något i stil med "BHr+y:ffhuYB!2,%". Båda är dock svårare än "abc123", som i många fall går att knäcka på sekunder. Tänk på var de största riskerna ligger. Jag skulle vilja påstå att de allra flesta bör vara mer på sin vakt mot hackare över nätet, än vad de behöver vara på sin vakt mot personer i sin fysiska närhet. Om det enda sättet som du kan ha ett säkert Anime.se-lösenord på är att du skriver ner det på ett papper, gör då det. (Men skriv kanske inte ner ditt banklösenord, särskilt inte på en PostIt-lapp med texten "mitt banklösenord".) Bered någon metod för att kunna hantera många olika lösenord. Med en bra metod kan man använda varierade, långa, väldigt svåra lösenord, utan särskilt mycket besvär. Lösenordshanterare är program som lagrar de olika lösenorden man har i krypterade filer. Man måste fortfarande komma ihåg ett lösenord, för att kunna dekryptera lösenordsfilen. Glömmer man det så är man körd! Och det bör vara ett bra lösenord, för annars riskerar man att en obehörig person kopierar och knäcker den krypterade filen. Det finns program och webbläsartillägg till alla möjliga plattformar. Jag har tidigare använt KeePass. Den metod som jag använder nu heter Password Maker. Det är en metod som använder inmatad data och ett huvudlösenord för att generera unika lösenord; genom att ändra det inmatade så får man olika lösenord. Till exempel: om mitt huvudlösenord är "abc123" och jag behöver ett lösenord till Anime.se så matar jag in "anime.se" under "Input Url" och "abc123" under "Master Password", väljer lösenordslängd 32, och får "F[V9fj^\K:I0l@7$TDGzHTCS[7,wa+4i"; lycka till att knäcka det lösenordet! Har jag flera användare på Anime.se så kan jag skriva in t.ex. "Sceleris" under "Username" och istället få lösenordet "Bz8%tz^/J6x-`=`GrLu|C9c&GWG428I}". Metoden använder ingen lagring och ingen dataöverföring, så det finns inget att knäcka och ingen trafik att tjuvlyssna på. Den finns i mobilappform och som webbläsartillägg, och även webbsidan kan sparas ner lokalt på din dator. Man kan använda något U2F-baserat där det går; det är en metod som använder en elektronisk nyckel i USB- eller NFC-format; tänk säkerheten med bankdosor. Med allt det sagt: byt ditt lösenord, och överväg att aktivera tvåstegsverifiering. Om du inte kan logga in och inte kan återställa ditt lösenord själv, kontakta oss på info@anime.se. Om du har frågor eller åsikter, kommentera detta blogginlägg eller mejla oss. Slutligen ber vi om ursäkt för besväret. Vi ber även om ursäkt för att vi varit så dåliga på att informera, och vi lovar att vi ska skärpa våra rutiner.

Bloggar är inte det enda som är på tapeten för Anime.se. Planen är att aktivera publiceringssystemet inom snar framtid. Ett publiceringssystem, ett "CMS" (av eng. "content management system"), är mjukvara för att, ja, publicera artiklar av olika slag. Det första och främsta som kommer att publiceras är nyheter. Anime.se:s startsida på www.anime.se kommer att leda till en nyhetssida istället för till forumet. (Forumet kommer att finnas på www.anime.se/forums och via menylänkar.) Planen är att publicera intressanta nyheter på svenska. Det gamla delforumet "Nyheter" kommer förmodligen att arkiveras (bli skrivskyddat), eller möjligtvis slås ihop med ett nytt nyhetsforum som kommer att innehålla kommentarer på nyhetsartiklar. (En nyhet som postas får automatiskt en egen forumtråd där alla kan diskutera.) Nyheter kommer att postas av medlemmar i medlemsgruppen reportrar. Om du vill rapportera om nyheter, skicka ett PM till mig så kan vi snacka om saken! Om du inte vill bli reporter, men har någon nyhet att tipsa om, så kan du också kontakta mig, åtminstone tills jag ordnat något slags nyhetstipsfunktion. Vidare är planen också att publicera intresseartiklar i två breda kategorier: Opinion och Special. Opinionsartiklar och specialartiklar kommer att skrivas av medlemmar i medlemsgruppen skribenter. Med "opinionsartiklar" menar jag sådana texter som utgår från personers åsikter; recensioner, krönikor och debattartiklar är några exempel man kan tänka sig. "Specialartiklar" är texter som fokuserar på något mer objektivt, till exempel resereportage om Comiket, eller en intervju med en mangatecknare, eller en informativ artikel om säsongens kommande anime. Om du vill skriva artiklar för Anime.se, skicka ett PM till mig så kan vi diskutera! Perfekt språkbruk är inte strängt nödvändigt: artiklar kommer att korrekturläsas och publiceras av medlemmar i medlemsgruppen redaktörer. Om du är duktig på svenska och vill hjälpa till att hålla hög nivå på Anime.se:s "officiella innehåll", skicka ett PM till mig så kan vi konferera om hur vi ska gå till väga. Observera att Anime.se i nuläget inte kan betala för artiklar eller andra insatser. Anime.se är ett hobbyprojekt, en förlustaffär. Vi driver sajten på vår fritid, ur egen ficka, utan reklam eller kommersiella intressen. I framtiden skulle vi kanske kunna betala åtminstone mindre summor – fortfarande ur egen ficka – för artiklar, men i nuläget säger ekonomin stopp. ? Så om eventuella villiga reportrar, skribenter och redaktörer har särskilda villkor för sin medverkan så är vi öppna för även sådan diskussion.

Anime.se har haft Invisions mjukvara installerad i sju år, men det känns som att vi knappt skrapat på ytan av vad man faktiskt kan göra med den för att bygga ett community fullt med aktiviteter. Här tänkte jag nämna några möjligheter; kanske är det något som hade varit intressant? Kanske något som sporrar egna idéer till vad som skulle kunna göra animesverige lite rikare, lite bättre? Forums "Forums" är huvudapplikationen. Det vanliga är diskussionsforum och en privatmeddelandefunktion, det finns på i princip alla forumsystem, men detta system har bredare funktionalitet för att låta medlemmar kommunicera och interagera. Medlemmar har profiler med vissa designmöjligheter, man kan följa andra för att se vad de skriver, man kan skriva statusuppdateringar (à la Facebook), man kan få anseende/reaktioner på innehåll man skriver (à la Facebook), man kan få utmärkelser för mest populärt innehåll, man kan göra detaljerade sökningar, och bygga aktivitetsströmmar (à la Facebook). Det finns dock fler möjligheter (och vissa av dessa är dock mer allmänna än bara för forumet; de kan gälla överallt): Man kan ställa in förkortningsexpansioner; t.ex. kan man göra så att varje gång någon skriver "BSSM" så får man förklaringen "Bishoujo Senshi Sailor Moon" när man för muspekaren över ordet. Man kan använda det för att förklara animenamnförkortningar eller fandomord som "yaoi". Man kan tillåta inloggningar via Facebook, Twitter, Microsoft, Linkedin, eller/och Google. Man kan aktivera tvåfaktorautentisering via Google Authenticator (en app som slumpar säkerhetsnycklar; man måste alltså ha sin mobil/enhet till hands när man loggar in på en ny dator/enhet). Man kan skapa nya standardaktivitetsströmmar som alla har. De nuvarande är "Oläst innehåll", "Innehåll jag startat", "Innehåll jag följer", "[Innehåll från] medlemmar jag följer", och "[Nyheter i] innehåll jag postat i", men om det finns något annat som hade varit relevant för alla så kan man lägga till det. Man kan skapa särskilda RSS-flöden. (Varje aktivitetsström har dock redan en.) Man kan lägga till reklam, fast det är inte så aktuellt. ? Man kan låta medlemmar dela länkar till innehåll via Linkedin, Twitter, Facebook, Google+, Digg, Delicious, Reddit, Stumbleupon, Pinterest, och e-post. Man kan ställa in manuell eller automatisk "officiell delning" av innehåll till Facebook eller Twitter. Man kan aktivera klubbar. Klubbar är områden som skapas och drivs av medlemmar, och kan innehålla separata forum, bloggar och kalendrar. Ett exempel hade varit en klubb för medlemmar över 40 år, eller för medlemmar som är väldigt, väldigt förtjusta i Rem från Re:Zero. Man kan organisera om forumet: skapa fler delforum, eller slå ihop befintliga. Man kan begränsa delforumåtkomst till särskilda medlemsgrupper eller sätta lösenord, eller bara låta medlemmar med ett minsta antal poster skriva. Exempel kan vara ett delforum med 18-årsgräns, eller ett delforum för "stammisar" eller för nykomlingar. Man kan skapa frågeforum. I ett frågeforum är varje enskilt ämne en fråga, och av inläggen i ämnet (förutom frågan själv) kan något väljas som svar på frågan; ordningen på inläggen i ämnet beror på hur många upp-/nedröstningar de fått. Man kan tänka sig t.ex. något som Stack Exchanges anime- och mangaavdelning. Man kan också göra så att endast frågeställaren får se sitt eget ämne; ett möjligt användningsområde hade varit ett supportforum. Man kan aktivera stjärnbetyg på saker, till exempel på frågor i ett frågeforum (på ett sätt som är skiljt från upp- och nedröstningar). Man kan lägga till RSS-/Atom-importeringar. Med det så kan medlemmar snabbt och enkelt starta diskussionsämnen om externa källor. Till exempel kan man importera nyhetsflödet från Anime News Network så att man snabbt kan skapa en tråd om "(Bla bla) manga gets anime version in 2018". Blogs Se detta inlägg för information om bloggar. Man kan aktivera "bloggbetyg", så att medlemmar kan betygsätta inlägg (och kanske hela bloggar?). Det skulle kunna hjälpa nya läsare att hitta de bästa bloggarna/inläggen, om det fanns jättemånga. Man kan aktivera anpassade sidfält, så att bloggare kan lägga till t.ex. egna länkar till sociala media. Calendar Man kan skapa fler kalendrar, med specifika ändamål. Man kan t.ex. skapa en kalender med sändningstider för anime, och en egen kalender för publikationsdatum för mangatidningar, och en egen konventskalender. Man kan skapa platser för evenemang; om man t.ex. har regelbundna Anime.se-träffar på något kafé i stad X, så kan man lägga till kaféet som en sökbar plats (som tillåter listande av associerade kalenderevenemang o.s.v.). Man kan koppla in iCalender-prenumerationer, för att få in data från någon annan källa, t.ex. om någon mangaklubb har sina evenemang på en offentlig Google Calender-kalender. Man kan aktivera OSA/RSVP för (specifika) evenemang; "om svar anhålles"-funktionen gör att man kan "kräva" svar på inbjudan. Typ Facebook-aktigt. Medlemmar Inte en egen app, men mer generellt om medlemmar. Man kan ställa in gruppbefordringar. Man kan göra så att medlemmar hamnar i olika grupper baserat på när de uppfyller vissa villkor: när de skrivit senast, när de besökt senast, när de gick med, vad deras rykte är… Man kan ställa in åldersbegränsning för medlemskap. Man kan skapa eller ta bort profilfält. Kanske man vill kunna skriva sitt användarnamn på Instagram? Eller kanske det är onödigt att kunna ange sitt kön? Signaturer är visst inaktiverade. Ska de aktiveras igen? Med vilka begränsningar? Man kan tvinga profilkomplettering, om man vill att alla ska ange det ena eller andra. Man kan skräddarsy reaktionerna som medlemmar kan göra på innehåll. Inte bara uppröstning/nedröstning, utan också skratta eller gråta eller kåt eller vad som helst. Man kan inaktivera resultattavlan som visar vilka som fått bäst reaktioner under dagen, eller så kan man ändra kriterierna. Man kan ändra anseendenivåerna; i nuläget har man "utmärkt" anseende när man fått 20 uppröstningar (totalt) och "uselt" när man har 20 nedröstningar (totalt). Man kan ändra ranker. I nuläget är man novis vid 0 innehåll, namnlös vid 20+, stamgäst vid 500+, otaku vid 1000+, veteran vid 2000+, mästare vid 5000+, guru vid 10000+. Man får sätta sin egen titel vid 500+. Man kan skicka massutskick av e-post. Det skulle vi absolut göra om vi blivit hackade och all information läckt ut (även om lösenord är skyddade), då skulle vi skicka ett infomejl till alla medlemmar. Men man skulle också kunna skicka ett "Anime.se är bättre nu, vad sägs om att komma tillbaka en sväng?" till en massa gamla medlemmar, om deras mejladresser från 2004 fortfarande fungerar. (Fast jag är något tveksam till att göra en sån sak för reklam, känns spammigt.) Pages Artikelpubliceringssystemet som jag pratat om. Egentligen är det mer än bara "Wordpress med ett annat namn", man kan göra väldigt anpassad funktionalitet, med fulla programmeringsmöjligheter. Det är särskilt här som fantasin kan flöda! En möjlighet jag tänkt mig är att återskapa Anime.se Anime Awards med Pages-systemet. Nu ska Anime.se inte lägga upp piratkopierad manga, men det finns en piratmangasajt som använder Pages för att servera sin manga. Varje serie har ett eget uppslag med egna filer presenterade på sitt eget sätt. Om vi skulle köpa en licens för att strömma Sailor Moon så kanske det skulle vara genom Pages. Man kan göra en wiki med användbar information (kanske begränsad till redigering av endast "pålitliga medlemmar"). Till exempel listor över bra sajter att handla anime ifrån, listor på ord med förklaringar (vad är yaoi? Vad gör en animationsregissör?), en sida som rangordnar mecharobotar efter storlek, etc. Man kan göra en MyAnimeList-klon, fast det hade förmodligen varit ganska lönlöst att försöka konkurrera med en sajt som har 30 000 inslag i sin databas. ? En användbar sak jag funderat på: en försäljningsplats som får ersätta delforumet "Marknadsplatsen"! Då kan man göra speciella lösningar, som att sätta status typ "såld", eller kategorier/taggar typ "dvd" och "figur". Språkkurs, på något sätt? Dejtingavdelning! Som matchar baserat på animesmak! Avdelning för uppladdning och visning av (sin egen) konst, vare sig det då är bilder eller musik eller video. Men man kan också göra särskilda "block" som hämtar data från andra ställen. Man kan göra ett sidfält i stil med "Nya ämnen"-rutan, fast som listar ämnen som ingen svarat på. Eller en ruta som listar slumpmässiga ämnen med fler än 10 inlägg i "Anime"-delforumet. Man kan göra en funktion som automatiskt markerar animetitlar och länkar till MyAnimeList eller motsvarande. Man skulle till och med kunna importera listor och läsa in animebetyg, typ så att varje gång jag skriver "Fullmetal Alchemist" så kommer informationen att jag gav serien 8/10 om man håller musen över titeln. Allmänt Man kan lägga till/ta bort emoticons. Jag har dock själv mest försökt gå över till emoji. Man kan lägga till japansk översättning av forummjukvaran, för den som verkligen vill öva språket dygnet runt. (Alla är vi väl på Anime.se dygnet runt!?) Lindrigare, om det inte finns någon färdig+gratis översättning, hade kanske varit att sätta in en Google Translate-knapp. Det finns några till applikationer man kan köpa till. Gallery (kostar 75 dollar + 20 USD/år) för att ha ett eget "Flickr", eller Downloads (75 USD + 20 USD/år) för att ha egna nedladdningar. Men då skulle jag nog helst i första hand försöka lösa det med Pages. Det finns också Commerce (100 USD + 70 USD/år), om man vill driva en onlinebutik. Det finns även många olika insticksprogram, en del gratis och många som kostar. Så……… Är det någon som får några idéer? Någon som ser något och tänker att "det där hade varit GULD för Anime.se!"? Skriv en kommentar eller skicka ett PM vetja!

Det har nyligen skett några förändringar på Anime.se! En sådan ändring: webbadresserna! I mer än 12½ år har forumet legat på underadressen www.anime.se/forum. Den tekniska förklaringen är att den ursprungliga forummjukvaran, PhpBB, var installerad i en underkatalog just med namnet "forum". Detta var för att Anime.se hade mer att erbjuda än ett forum: artiklar och annat gott publicerades direkt på "roten". För 7 år sedan bytte vi ut PhpBB mot IPBoard, som var en del i en programsvit med fler användningsområden än forum. De gamla artiklarna fick maka på sig, och gick man in på www.anime.se så blev man skickad direkt till www.anime.se/forum. Den senaste versionen, som nu är installerad, heter Invision Community, och vi har licens för forumet, för bloggar, och för publiceringssystem. Forummjukvaran är inte längre bara forummjukvara, så därför var det inte mer än rätt att faktiskt flytta mjukvaran så att den ligger direkt på www.anime.se. I skrivande stund ligger forumet åtkomligt på www.anime.se, men planen är att aktivera andra funktioner, och då kommer forumet att vara direktåtkomligt på… www.anime.se/forums – med ett "s" i slutet. Mycket väsen för ingenting, kan tyckas, men det kan vara värt att observera. En annan ändring: medlemssystemet har ändrats en aning. Det finns fler grupper än tidigare. Dessa kan man se t.ex. på söksidan, men det viktigaste är att det nu finns en grupp för "pålitliga medlemmar". Till denna grupp kommer man automatiskt när man har fler än 100 inlägg/innehållsposter och ett icke-negativt omdöme. Det är inte för att vara misstänksam mot någon, utan för att minska risken för att illvilliga personer missbrukar sajten. Pålitliga medlemmar har bland annat mer uppladdningsrättigheter, bildstorleksrättigheter, och förmågan att skapa och driva en personlig blogg. Ja, nu är bloggsystemet aktiverat! Uppenbarligen; det är ju där du läser detta. Vi sätter inga begränsningar på vad ni vill skriva om (förutom alla rimliga sådana, som att ni inte bryter mot lagen) – skriv om anime eller TV-spel eller motorcyklar eller din resa till Argentina eller dagens lunch eller vad ni vill! – så den som vill blogga och är en pålitlig medlem (läs ovan) kan trycka på "Skapa en ny blogg"; nyare medlemmar som vill blogga får helt enkelt bli mer aktiva på sajten ett tag för att få rättigheterna. ? Nyheter och uppdateringar om Anime.se kommer i fortsättningen att publiceras på denna blogg, istället för i forumet "Foruminfo" som förmodligen istället kommer att arkiveras (skrivskyddas). Förhoppningsvis är det tillräckligt synligt.

Blev ganska bryskt påmind av någon anledning att Muv-Luv Alternative: Total Eclipse existerar, så fuck you Muv-Luv för episod 2! För er som inte hänger med så är det en serie där utomjordingar tar över och utrotar oss ner till bara en miljard. Just episod 2 ser vår heroin och hennes första kontakt med dessa och hon får också se hur hennes närmsta kompanjoner blir slaktade...och ätna, just att dom äter upp dom var ganska starkt. Så jag reagerade ganska starkt på detta ganska simpla trick till plot device, men det var inte just för att folk dog utan vad som dödade dom och hur. Just i Muv-Luv universumet så är BETA den stora stygga med olika former och storlekar (minst 3 meter höga dock) som är bara här på jorden för att sluka allt organiskt. Jag gissar på att det är deras mål, har bara skimmat igenom serien hittills. I alla fall så är dom lite av en mix av mestadels humana former deformerat med kroppar likt leddjur med flera lemmar och med hemska ansikten som antingen har döda ögon eller inga alls. De har också stora käftar för att kunna förtära våra inälvor, om det finns något kvar av det vill säga... Just första delen inom animé i hur man skapar det hemska monstret verkar vara just att basera det på människokroppen bara för att sedan mutera den till något hemskt monstrum. Dragen finns kvar dock så man känner igen var man lagt grundpelaren. Vissa exempel är mer rakt på sak dock som exempelvis Terra Formars, där en terraformering av Mars med hjälp av kackerlackor leder till att dom muteras och blir...ett ganska rasistiskt exempel om jag må säga det, men ändå skräckinjagande med deras stora ögon och avlånga ansikte. I och med att grundformen är just kackerlackan så leder det till att dess grundläggande styrkor mångdubblas. Så dessa två meter långa humanoidlackor är extremt stryktåliga, snabba och superstarka. Ett annat exempel kan tas med det omåttligt populära Attack on Titan. Jättar med hemska leenden som om dom försökte gå på audition för nästa Jokern. Och dom små ettriga rackarna med alltför stora huvuden är också extremt bisarra. Plus själva köttitanen som bara består av muskelmassa, bokstavligt talat. Även om det är populärt att mixa in mänskliga faktorn så finns exempel som skräckmästarens Junji Itos Gyo, där havslivet får muterade insektsben att använda för att kliva upp på land. Vilket självfallet leder till att vi nu har landhajar att oroa oss för... Just formen är bara steg 1. Steg 2 som gör det mer chockerande är dess brutalitet. Alla exempel ovan har som mål att förgöra människan, helst genom att krossa, mosa, slita dom itu eller (det mest populära valet) äta dom. Om man uteslut en av dessa punkter känns det som att chockeffekten inte skulle bli densamma. Så det allra läskigaste monstren är 1: baserat på något familjärt, och 2: extremt brutal i sin slakt av oss. Jag får inte riktigt samma effekt från västliga produktioner. Det främsta exempel jag kan komma på är filmen Starship Troopers (1997) och spelet Dark Colony (1998). Den stora skillnaden känns som ett mer fokus på insektsliknande drag med mycket klor, taggar och gaddar. Deras motto är oftast klösa, klyva och bita. Även om det är chockerande så får jag inte samma känsla som weeb-varianten. Säg om vi jämför klassiska xenomorphen från Alien när det lemlästar någon så får jag inte samma kick som när en titan äter någon. Kan vara att jag saknar sympati om offret inte är tecknad... Det är dock smått genialiskt att kunna ta människokroppen, twista om den, ge den stora, mörka, döda ögon, några extra armar kanske, vidga käkarna och sedan släppa dem lösa så dom kan skapa kaos. Jag vet inte hur dom gör det men just det störande elementet och överbrutaliteten kan vara den bärande faktorn. Som med en bilkrasch, det är hemskt att se men du måste bara titta. Det fick upp lite av mitt intresse för Muv-Luv även om det är en mechaserie. Men ändå, fuck you Muv-Luv för episod 2!