All aktivitet

Jo

Shiki

Aquarion: Myth of Emotions: Några ungdomar på en skola (för framtida rymdutforskare?) väljs ut (av en superdator?) till ett hemligt flygpilotprogram där de får öva på att flyga känslodrivna fighterplan för att slåss mot fiender från en annan dimension(?), "mytologiska monster". Alla av piloterna saknar en känsla vardera (ex. fruktan, medömkan, nyfikenhet, självkärlek), och en av dem är en död flicka som just tagit livet av sig och pratar om hur de hade vingar i ett tidigare liv för 12000 år sedan. I slutet av avsnittet så kommer ett riktigt monster, och i sista stund lyckas de tre pojkarna kombinera sina flygplan – och känslor – till jätteroboten Aquarion. Ganska typiskt Aquarion-stoff alltså. Stilen går åt Cartoon Network- eller Panty & Stocking with Garterbelt-stuket (fast baserat på slutvinjetten verkar de avbilda perioden 12000 år tidigare i en helt annorlunda, "realistisk" stil); jag var skeptisk, men jag tror jag kan uppskatta att de kör något nytt. Det hjälps av att berättelsens framtoning är mer konventionell (typ hur figurerna interagerar, "dramat" i det, är inte lika "tokigt" som stilen skulle antyda). Det är en massa rappakalja och post-Evangelion-mysticism, men jag ogillar det inte. 5/10. Babanbabanban Vampire: Vampyr blev räddad av liten pojke och har jobbat för hans badhusfamilj i tio år – inte för att återgälda hjälpen, utan för att dricka hans oskuldsblod när han blir 18! Så nu när 15-åringen blir kär för första gången så måste han förhindra att killen tappar oskulden. Bisarr homoerotisk "komedi" med grooming-tema och ful karaktärsdesign. Jättekonstigt. 5/10. I May Be a Guild Receptionist, but I'll Solo Any Boss to Clock Out on Time: Receptionist med dubbelliv blir avslöjad och headhuntad av en toppäventyrsgrupp. Genomsnittslig labyrintfantasy, men hyfsad produktion. Öppningsvinjetten är särskilt välgjord. 5/10.

From Bureaucrat to Villainess: Dad's Been Reincarnated: Gubbe i trafikolycka vaknar upp som skurkinna men blir allas favorit i magiskolan. Mycket sympatisk huvudperson, men en klyscha med en knorr är fortfarande en klyscha, och åtminstone i början är det 100% gimmick; jag läste den när den kom som typ enkelsidig Twitter-manga, vilket kändes som en lämplig längd för denna idé, men vi får se hur det fortskrider. 5/10. Anyway, I'm Falling in Love with You: Ung kvinna minns när hon var 17 år med fyra killkompisar, under den första covid-sommaren, när en av dem bekände sin kärlek. Vi kan gissa på att det sätter allas vänskap på prov. Covid-förankringen är lite intressant, men det känns mest ljummet. 5/10. Farmagia: I en fantasyvärld där man odlar "monster" för olika syften, t.ex. som gatlyktor eller som hjälp i strid, är det en grabb som inte har några monster medan de andra i hans kompisgrupp har. En dag dör kungen och gubben som tar över inleder en massmordskampanj för att göra sig av med "talanglösa". Med design av Hiro "Fairy Tail" Mashima och öppningslåt av Asian Kung-Fu Generation så känns det som att de vill ge ett ordentligt försök på en populär shōnenserie, men det blir bara ett jävla mischmasch av mediokra, ointressanta idéer och obefintlig karaktärisering. Det känns mindre som en riktig anime, och mer som den sortens halvparodiska dussinanime/-manga som man kan få se i en anime/manga om anime-/mangaskapare (tänk Bakuman). 4/10. Welcome to Japan, Ms. Elf: En man har sömndrömt om en fantasyvärld hela livet, men när han dör i drömmen med en alvtjejkamrat så vaknar han upp med alven i sin verkliga säng. Det som väntar är en långsamt tilltagande romans i Tokyo, och generiska fantasyäventyr i den andra världen. Hyfsad produktion, bra ljuddesign, hyfsat par. 5/10.

Medalist: Manlig konståkare med ånger över att ha börjat för sent för att bli toppklass, blir coach åt tioårig flicka som vill få bättre självförtroende, fast hon är på gränsen till att vara för gammal. Hyfsad sportanimestart med lagom blandning av tårar och humor, och ledsna småflickor är väl alltid sympatiska? Flickans röstis gör ett bra jobb med att låta liten (i självförtroendemening). 5/10. Can You Keep a Secret? (eg. Jag jobbar med den jag älskar): Två 28-åriga kollegor har ett hemligt förhållande. Jag är lite kluven. Å ena sidan beter de sig ganska barnsligt, och deras hemlighet är så "low stakes". Å andra sidan får jag erkänna att det kan vara lite kul med scener där det hela tiden nästan går fel. Å tredje sidan – explodera! 5/10. Magic Maker: How to Make Magic in Another World: Avsnittet följer en flicka som fått en (biologisk) lillebror. När han är tre år (hon kanske är tre år äldre) så frågar han om magi; det är okänt och gör honom nedstämd. Några år senare upptäcker ungarna lysande ljus i en sjö som bara barn kan se – det visar sig vara fiskars parningsritual – och han bestämmer sig för att utveckla magi. OK idé att börja med hennes perspektiv eftersom man får ett litet mysterium (egentligen inte) om varför han beter sig som han gör. Och av vad jag läst av mangaversionen så är deras magi väldigt svag, särskilt mot farliga monster; detta är ju bra, jämfört med spänningslösa övermäktig-direkt-berättelser. Men det är fortfarande skräp. Det är mediokert, och givetvis hoppar den in på incestspåret när syskonen (hon 9 år, han 6+XX) svär en konstig inte-giftermål-trohet till varandra och utlöser magi – likt fiskarna. Liksom vad fan. 4/10. Nu bokar jag tid hos öronläkaren, för jag hörde det inte alls. Alltså, jag hör det ju nu när du säger det, men jag tänkte inte alls på det. Och gruppnamnet "Irohanihohetto Ayafubumi" sa mig liksom inget. Vilka Hololive-animelåtar har vi haft? Jag kan hitta: Ayame-Fubuki-Mio i Medakawa. Lamy i Fruit Master. Suisei i Gquuuuuux-filmen. Sora i höstsäsongens Boku no Tsuma wa Kanjou ga Nai. Mori i sommarens Isekai Suicide Squad. Subaru, Aqua och Nene (NEGI-U) i 2021 års Jahy-sama. ...okej, det var inte så många som jag ville minnas, men det är nog också bara början.

Jag gav Medakawa en chans. En tjej har blivit curlad hela livet men så fort en kille visar sig inte lika intresserad (i vissa fall irriterad på henne) så går hon all in och vill tvinga fram någon form av reaktion. Men den funkar bara inte för mig, det känns så påtvingat och uppenbart vad som kommer ske. Jag blir bara irriterad på den helt utan anledning. Största anledningen till att prova den var såklart att Hololives Fubuki, Mio och Ayame gjorde OP:n. Och den är så svängig och skön!

Rätt!

Jelee, var det inte nåt från den där Jellyfish Can't Swim in the Night som hette så?

Nyare än Vampyrbunden!

Första tanken är Robert Downey Jr. Andra tanken är Dance in the Vampire Bund?

”Välkommen till Anime punkt se punkt tv, världens kawaiiaste talkshow, uwu!”

Japp

Åh, jycken från Dennō Coil.

Jepp, direkt från IMDB.

Senran Kagura, men downscaled till 480p? 🤔