Det finns ett fenomen inom animé som jag inte har noterat i mer mainstream-TV (kan vara att jag varit ouppmärksam också), men det känns som att MCU är det närmaste jag kan komma till att beskriva det. Ni vet, alla dom där filmerna med Captain America, Iron Man, Thor med mera där dom har sina egna filmer och sedan kulminerar det i Avengers- filmerna. Fram till Endgame hade alla filmer en genomgående tråd och koppling. Efteråt i den nyare "fasen" efter Endgame så började Disney att göra allt till serier (väldigt tröttsamt men förutsägbart) som Loki, She-Hulk, The Falcon and the Winter Soldier yadda yadda. Såvitt jag vet så är dom i sina egna bubblor och inget som spridit sig vidare i uppkommande filmer. Men tänk om idén var det från början? Och det är så det ser ut inom anime.

I skrivandets stund går tredje säsongen av Hibike! Euphonium. Kan inte rekommendera den nog, men... det finns ett gap mellan tvåan och trean. Och där emellan gjordes några filmer, varav åtminstone två fortsatte storyn från säsong två. Så nu måste vi fylla gapet annars är vi helt borta från handlingen.

Vissa kanske tycker att det inte är så farligt, men vissa punkter drar ner på helhetsintrycket. Till att börja med den enkla anledningen att det är mycket svårare att få tag i filmer som inte är från Miyazaki eller Shinkai exempelvis, d.v.s. mer mainstreaminriktad, speciellt för oss här i lilla Sverige. Sen så kan handlingen lida då tempot måste nu anpassa sig till filmens längd och kvalitén kanske inte blir densamma som om man gjorde det över 12 eller 24 avsnitt istället. För att inte tala om man har flera filmer som förklarar det hela kan göra det hela krångligare.

Psycho-Pass bryter mot allt sunt förnuft i detta anseende. Hur många säsonger? 3. Hur många filmer? 8! Åtta stycken! Det blir värre när vi sen gräver i det hela:

Första filmen: Helt onödig, du kan skippa den. Ett sidouppdrag. Bara en interaktion och replik som kan kopplas till senare... i en annan film!

Sinners of the System: En trilogi om olika one-off stories utan substans, förutom sista som förklarar Kougamis kopplingar till resten av serien efter säsong 1.

First Inspector: Säsong tre slutade abrupt på bara åtta avsnitt, men fick sen i en tre delars ONA en upplösning (vet inte hur noga man ska vara att skilja på ONA och film, men i detta fall gör jag det inte eftersom om inte dom respekterar min tid så behöver jag inte respektera dom heller).

Providence: Förklarar kopplingen mellan säsong två och tre... och den släpptes efter allt annat. Det vore bra att ha lite kontext innan man blir dragen in i en ny version med helt andra karaktärer fast ändå inte.

Förstår ni nu hur jag kliar mig i hårbotten över detta? Det mesta var inte heller dåligt, men det gör det ännu värre på ett sätt då man drar ut det och blandar om utan att berätta för dig. Ett annat exempel som är raka motsatsen: Girls und Panzer. En säsong, helt fristående. Du ser klart den och du kan stanna där. Der Film, långfilm som är lite av en twist men förändrar inte det faktum att du inte behöver se den heller för att första säsongen inte ska kunna stå på sina egna ben. Das Finale, en sextupel filmserie som är helt isolerad (men refererar de andra två) i handling. Det är en bonus, mer GuP helt enkelt!

Nu har vi ett annat problem dock: Första filmen visades i december 2017. I Japan. Det är 2024 nu, del 4 hade premiär förra hösten. Vissa av er får nu flashbacks till Hellsing Ultimate som tog sex år på sig (kändes längre) att bli klar. Så tre olika barriärer att överkomma för att kanske få kontext mellan säsonger. Det är inte lätt att vara weeb...