Det har varit en påträngande tanke ända sedan första generationens skolidolserie. När flickorna är i Akihabara så ser de en butik som säljer merch just specifikt om skolidoler. Och dom är genuint överraskade, typ dom visste inte att dom hade egen merch där. Så det är ett tecken på att dom blivit populära, eller hur? Men... hur gick det från att börja en skolidolklubb till att ha merch i Akihabara utan deras vetskap?

Det har snurrat runt ganska länge för mig. Från att börja en idolklubb i skolan till att ha sina egna nyckelringar, acrylic plates och plushies... utan att veta om att dom finns. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få svar. Google leder mig bara till riktig merch och de vet dom absolut inte om att det existerar! "Har jag missuppfattat det hela kanske" tänkte jag och gick tillbaka till första säsongen, bara för att få det bekräftat att nej, jag inbillade mig inte det. Så hur sker detta? Vem får royalties? Vem har tillåtelse att, utan deras vetskap, sälja prylar med deras ansikten på dom?

Först tänkte jag att skolan kanske har ett finger med i spelet, men igen, utan vetskap eller tillåtelse från skolungdomar eller deras föräldrar? Det kanske är för att stödja Love Live-tävlingen i sig men betyder det att alla idoler, även dom som inte deltar (som exempelvis Nijigasaki), sponsrar utan förfrågan? Och sen är Japan extremt strikta vad gäller tillåtelse om kommersialisering och upphovsrätt. Hur går den logiken? Och som en sidnotis så i en säsong så jobbade en av flickorna i hemlighet på ett maid café, riktigt populär också. Så populär att en butik sålde bilder av henne där hon explicit sagt att hon inte har tillåtit det, dock i detta sammanhang är det mera för att hennes hemliga jobb inte ska komma tillkänna. Inte idolrelaterat men ändå utan tillåtelse från upphovshavaren. Så menar du att µ's, Aqours, Liella med mera har merch av sig, utan deras vetskap eller tillåtelse, och dom får inte ens betalt? Vad är det som händer?

Det kan också vara det faktum att det inte finns några män i serien och att det snart är jul och att efter att ha sett en fyra timmar lång essä om plagiat så borde jag nog gå och lägga mig innan nästa avsnitt av Frieren släpps...